USA – Finland 0-2
* * *
Jag erkänner, jag hojtar som en halv Holmgren över pressläktaren när Teemu spräcker Quicks nolla med sin giftiga backhand.
Så underbart att han får vara direkt inblandad om Finland nu spelar hem sina andra bronspeng i rad.
* * *
Patrick Kane får en straff till – och sumpar igen, den här gången i stolpen.
Det fanns tydligen skäl till att han stod över när ”Oshie in Sochi”-
Elva sekunder efter Teemu hugger Jussi Jokinen in 2-0 också.
Stackars Bylsma.
Att han han ska ha så många bra Pittsburgh-spelare mot sig hela tiden…
* * *
Teemu gör, med den där backhand-vispen, sitt 23:e olympiska mål.
Mannen var ju med redan i Albertville 1992 (när Falun egentligen skulle haft spelen, som vi från Dalarna aldrig kan sluta påpeka).
Rätt otroligt.
* * *
Fansen i Bolshoy försöker trösta sig själva och drar ”Ra-si-a”-ramsan några gånger.
Sen minns de att Ovetjkin sedan länge sitter hemma i slottet utanför Washington och så börjar de hålla på Finland igen.
De blåvita har allt – allt – stöd i den här matchen.
Och imorrn kommer Ryssland hålla på Sverige lika helhjärtat, tack och bock.
* * *
Bylsma har det överhuvudtaget svettigt i båset nu, han viftar och hojtar och går längs hela bänken och försöker få igång sina olympier, men tyvärr – de är redan på banketten nu, har hällt upp första glaset och känner den behagliga buzz som tenderar infinna sig efter några inledande klunkar.
Det är Finland som vill vinna den här matchen och Dan får åka hem utan OS-medalj – taskigt nog, efter en så förträfflig turnering.
* * *
Det finns väl ganska uppenbar risk att det också är Kimmo Timonens sista match i den tröja som gör alla finländska hockeyspelare till rytande lejon.
Så för honom – i sin glans dagar en finsk Lidström, snudd på – också då:
Hakkaa!
* * *
Nu fattas det bara att wonderkid Määättä gör mål också, så är Bylsmas lördagkväll verkligen söndersmulad.
* * *
Om precis ett dygn vet vi hur det har gått i OS-finalen, påpekar Big Papa.
Ojvoj.

USA – Finland 0-0 (Period 1)
* * *
Den amerikanske domaren dömer en egendomlig straff till USA när Kimmo Timonen skjutit föst iväg en trasig klubba – nere i ett sarghörn.
Tänk om det hänt imorrn, med omtalade kanadensiska domare på isen…
Att döma av stämningarna hemma i fosterlandet hade vi skickat flygvapnet mot Ottawa.
Men det spelar dessbättre ingen roll, Big Tuukka får såklart inte på Patrick Kanes små finter.
* * *
Efter sju minuter bara exploderar det nere hos Quick. Finländarna har chans på chans och det blir rena saloonslagsmålet runt kassen, spelare far som bowlingkäglor vid en wennerholmsk strike och lejonen skjuter och skjuter och skjuter.
Kul!
* * *
Plötsligt slår det mig bara att Ryan Miller, som sitter på den amerikanska bänken oh trycker, ska spela NHL-match redan på tisdag.
Buffalo har Carolina i den inställda snömatchen då.
Och på onsdag ska Detroit till Montreal – och Vancouver har St. Louis hemma.
Det känns absurt.
* * *
Det är överhuvudtaget en match med nerv och hög intensitet. Jag trodde amerikanerna skulle vara helt urlakade och döda efter den brutala förlusten mot Kanada igår, men de vill uppenbart ha bronset – och Finlands sisu behöver ingen betvivla, inte i Teemus sista landskamp.
* * *
Det blir lite lustigt när Big Papa går iväg i ärenden och en amerikansk tjomme kommer fram och frågar om stolen intill är ledig.
– Nej, svarar jag.
– Vad bra, säger han och slår sig ner.
* * *
Tuukka ser överhuvudtaget vass ut i kassen. Det var , med facit i hand, en jävla otur för Finland att han gick och blev sjuk just till Sverige-matchen. Det ska vi nog vara ödmjuukka nog att komma ihåg…
* * *
Naturligtvis jagar jag iväg amerikanen som försöker ta Big Papas plats och kommer han tillbaka och slår sig ner ska han få veta att jag och Kron Wall of Pain är landsmän.
* * *
Ha ha, Mr Taggen, där fick man några chockerande bilder på näthinnan.

Big Papa är gramse.
Jag, som brukar sitta på pressläktaren i Bolshoy halva dagar innan matcherna börjar, glider in först en och en halv timme innan de släpper pucken i bronsmatchen mellan Finland och USA.
Så för en gångs skull får redaktören från Brännkyrka sitta och hålla våra fina gamla platser.
– Man kan Tuukka att jag ska slippa sånt här, säger han.
Jag tycker det Tatar sig jag…
Men nu åker vi.
Bronsmatch är bronsmatch och ingen hjular väl av upphetsning nerför trappavsatserna här inne, men ändå.
Det kan bli en trevlig hockeymatch.
* * *
Han har några månader kvar med Ducks i NHL när han kommer tillbaka till Kalifornien om ett par dygn och den resan kan mycket väl sluta i något väldigt orgiastiskt.
Men vad gäller internationell hockey och det stolta finska landslaget är det här den stora Teemu Selännes sista föreställning.
Lite vemodigt.
Så låtsasamerikan jag är hoppas jag han får sätta punkt med en medalj till.
* * *
– Om vi ska chatta imorrn igen borde vi bjuda in USA-backen Shattenkirk, säger Big Papa.
Nu är han i form.
* * *
På förhand trodde ju jag att det var Tre Kronor som skulle spela den här matchen – och menade att det vore starkt att ta sig så långt med decimerad trupp.
Nu är det Finland som är här, med en ännu mer decimerad trupp, så låt oss slå fast det:
De blåvita lejonen har gjort detta utsökt.
* * *
Och givetvis ska vi chatta inför finalen. Eller shatta då.
* * *
Det kan bli väldigt kul att se Patrick Kane också. Något säger mig att han vill spela ut och ställa till med show när saker och ting inte betyder så mycket längre.
Sen blir det ju bankett med grabbarna efteråt och lördag är det.
Ojvoj.
* * *
Själv ska jag bara finblogga ikväll. Luta mig tillbaka, andas lite, njuta av hockey och skicka in lite iakttagelser mellan varven.
Krutet sparar vi till imorgon.
* * *
Hakkaa päälle suomen poika
För Teemu – en sista gång.

Sverige – Finland 2-1 (Slut)
USA – Kanada 0-1 (Slut)
* * *
Vid det här laget har Henrik Zetterberg rimligen vaknat i sin sjuksäng i New York.
Då tycker jag att han kan få se den här bilden.

Det är hans dosa, den låg just så här hela matchen.
Det betyder att han ändå var med idag, att han hans närvaro gick att känna i Bolshoy Ice Dome – och jag är övertygad om att det hjälpte Tre Kronor till den gloriösa segern mot Finland.
Så tack, Zäta.
Be well.
Själv har jag – precis som kollegorna – producerat text femton timmar i sträck och är lika utpumpad som Teemu Selännes ögon såg ut i mixade zonen efter matchen.
Så jag tackar för mig och kastar mig raklång i min ryska säng.
Fast, givetvis, med ett brett leende klistrat över hela plytet.
Tre Kronor ska ju spela OS-final på söndag, mot Kanada.
Så makalöst!

Det blir OS-final mellan Tre Kronor och – Kanada!
Kanada vinner den andra semifinalen med 1-0.
Nu ska det produceras text i Sotji-natten, men en slutkläm kommer om npgra timmar.

USA – Kanada 0-1 (Period 2)
* * *
Henke Lundqvist kan nog börja förbereda sig på Shea Webers monsterskott, Jamie Benns styrningar och Sidney Crosbys smygande kring stolparna.
Kanada har tagit över det här, spelar fruktansvärt bra hockey och kommer – givet att inte USA kan göra tidernas tredjeperiod – vinna.
* * *
Som Big Papa inte direkt har något emot att påminna om bestod Kent Forsbergs strategi oftast av en enda uppmaning:
– Ge pucken till Peter.
Dan Bylsma får snart sno den och säga:
– Ge pucken till Patrick.
Det är bara när artisten från Chi-town är inne på isen amerikanerna får nånting uträttat offensivt.
Men fy fan, Kanadas backar är verkligen, verkligen bra också.
Loui, Bäckis och Daniel kommer få slita mot dunderparen Keith-Weber, Doughty-Vlasic och Blues Brothers Bouwmeester-Pietrangelo.
* * *
Man vet att vi varit här för länge och jobbat för mycket när Big Papa ska skriva att Jamie Benn styr in pucken, men i hasten gör sig skyldig till ett korrfel så att det blir ”i” istället för ”u” i ordet ”pucken” och vi sedan fnissar som tolvåriga skolgossar i flera minuter.
* * *
Sista perioden i turneringens stormatch börjar nu.

USA – Kanada 0-0 (Period 1)
* * *
Nu får man den där obehagliga känslan igen:
Hur i hela friden ska Tre Kronor komma åt något av de HÄR lagen?
USA och Kanada spelar – precis som väntat – fruktansvärt explosiv ishockey, i ursinnigt tempo, med varje muskel maximalt spänd precis hela tiden.
Det är nästan skrämmande.
Men det blir ett helt annat slags match på söndag, med en helt annan typ av temperament.
Det krävs två villiga partners för en så här yster dans…
* * *
Detta rykande tungviktsmöte rymmer en del interna NHL-duster av guds nåde också.
Regerande mästarna Chicago Blackhawks har till exempel kapten Toews, Patrick Sharp och Duncan Keith i Kanada – och Patrick Kane i USA.
Pittsburgh Penguins har Sidney Crosby och Chris Kunitz i Kanada – och Brooks Orpik och coach Bylsma i USA.
St. Louis Blues har Alex Pietrangelo och Jay Bouwmeester i Kanada – och David Backes, Kevin Shattenkirk och ”Oshie in Sochi” i USA.
LA Kings har Drew Doughty och Jeff Carter i Kanada – och Dustin Brown och Jonathan Quick i USA.
Och New York Rangers har Rick Nash i Kanada – och Ryan McDonagh och Ryan Callahan i USA.
Det är mycket prestige det – och risk finns för beefar som behöver redas ut om bara några dagar…
* * *
När man varit uppe i Formel 1-varv en hel dag och inte hunnit äta så mycket som en smörkola är beskedet ”allt är slut” inte det man riktigt önskar sig i alla Bolshoys matstånd.
* * *
Shea Weber borde tvingas söka vapenlicens för sitt slagskott.
Herregud.
* * *
Och innan någon lustigkurre slår till får jag väl förekomma med ett konstaterande om att det nog bara är bra för mig att det inte finns något krubb….
* * *
Precis som när USA mötte Ryssland och Malkin undrar man ju verkligen hur Bylsma förhåller sig Crosby som motståndare.
Har Suter och McDonagh fått hemlig information om hur han störs – och kommer inte framförallt McDonagh, som hör hemma i samma division i NHL, utnyttja den till vardags också?
Intrikat.
* * *
Mer elektrisk hockeyshow följer nu.
Lycka!

Sverige – Finland 2-1 (Slut)
* * *
Ojvoj.
Jag låg nästan under pressläktarbordet de sista minuterna och känner mig fortfarande helt omtumlad.
Sure, Tre Kronor hade grejorna under kontroll och var aldrig särskilt illa ute, men såna rationella fakta biter inte på en neurotiker som fått upp pulsen.
En sån är övertygad om att ödet och hockeygudarna och lagen om altings jävlighet sätter krokben under de sista sekunderna även om det står 10-0 och motståndarna har sina fyra bästa målskyttar utvisade.
Men det gick, det gick verkligen, och nu är The Band of Brothers från Sverige klara för OS-final.
Så oerhört stort!
* * *
Nu är det dock bara att ta ett par djupa andetag och ladda om, för nu ska Sotji-spelens hittills mest grandiosa evenemang avgöras.
Semifinal mellan Kanada och USA.
Världens allra största hockeystjärnor och artister i en dragkamp när allt står på spel…
Det är hockeyporr av ädlast tänkbara märke.
* * *
Yellbear är ju för skön.
Först efter halva matchen insåg han att det inte var Tuukka Rask – motståndaren från Stanley Cup-finalen förra våren – som stod för Finland.
– Ja, i mitten av andra perioden var jag tvungen att fråga Edler…är det inte ”Rasken” som står?
Någon påpekar att Mårts upplyste hela laget strax innan första nedsläpp, men vadå – sånt lyssnar inte Yellbear på.
* * *
För första gången någonsin går amerikanerna in i en stor hockeymatch mot storebror som favoriter.
De har spelat hela OS-turneringens bästa hockey, ser fulländat ut i alla avseenden och brinner – eftersom de flesta av dem var med då också – begär efter att få hämnas den hemska sudden-förlusten i Vancouver för fyra år sedan.
Men jag har en känsla av att Kanada, i egenskap av just storebror, har ett mentalt övertag och kan komma att ställa till det.
* * *
Det är direkt exalterande att se lyckliga svenskar kryssa sig genom den mixade apzonen efter sin triumf.
De är så glada över vad de åstadkommit – och ännu gladare över vad de ska få vara med om på söndag.
– Det ska bli så oroligt kul, säger precis alla i the band of brothers.
Jag kan bara instämma.
* * *
Fast USA har Dan Bylsma som coach den här gången.
Han är de stora matchernas man – och har redan coachat sönder Mike Babcock i en Stanley Cup-final.
* * *
Det enda tråkiga med matcher med så stora insatser som den vi såg för några timmar sen är att till och med Big Papa Wennerburgaren blir så tagen att han slutar vitsa.
* * *
Det är dags för Sidney Crosby att kliva in i den här turneringen nu. Det är inte för att spela mot Lettland han kommit hit. Det är för att spela mot det bästa lag USA nånsin ställt på en is.
* * *
Tre Kronor lyckades verkligen, som vi önskade, höja kvaliteten på spelet när det som bäst behövdes och jag vill påstå att Bäckis, Yellbear, Big E Ericsson, Johnny Oduya, Kryckan Krüger och Mighty Mighty Kron Wall of Pain gjorde nog sina bästa landskamper någonsin.
* * *
Nordamerikanska reportrar försöker få Pär Mårts att berätta vem han tror vinner den här semin, men den finten går vår lågmälde vän från Västerås inte på en gång till.
* * *
Jag är fortfarande tagen av Chicago Blackhawks-uppvisningen i det där tre-mot-fem-läget också.
Så uppträder Stanley Cup-mästare.
* * *
Jag fortsätter med Brothers in arms-rubriken kvällen igenom.
Det är de blågula bröderna värda efter den insatsen.
* * *
Och vad ska vi säga om EK65? Han håller på att bli folkkär som en hel Lill-Babs nu. Eller more to the point – som Foppa och Sudden.
* * *
Nu åker vi.
Det här kan bli en av hockeyhistoriens stora klassiker.

Bröderna är i OS-final!

Sverige – Finland 2-1 (Period 2)
* * *
Sverige är 20 minuter från OS-final och har 2-1 mot Finland.
Då är det dags att citera Christopher Moltisanti i ”Sopranos” när han tycker det är dags att visa starta krig mot ”New York”:
– This is Scarface, final scene, bazookas under each arm, ”say hello to my little friend!”
All in nu, Tre Kronor, all in!
* * *
Jag kramar Zäta-dosan så hårt att händerna blånar när vi befinner oss i underläge och givetvis händer det
Big E Ericsson slår drömpassningen till den pånyttfödde Loui Eriksson, som bara har att sprätta in kvitteringen – och sen laddar EK65 tjong-i-medaljongen-släggan och vi har ledning.
Fint som snus, skulle man verkligen kunna säga .
* * *
Det är en riktig Pat Bonner-tavla Henke målar vid 1-0 och precis som för Bonner – den irländske målvakten fotbolls-VM 1994, han som fick Staffan Linderborg att gå loss i en oförglömlig ”nämen”-ramsa – är det olyckligt att det ska ske i en OS-semi, men just den där varianten har vi sett några gånger i New York också.
Det är inte alltid het tätt vid stolparna och Jokinen spelade ju en halv säsong med Rangers, så han har väl koll.
* * *
Bäckis gör sin bästa landskamp någonsin. Jag tror inte Valbos egen Larinov förlorat en enda tekning. Bäst när det gäller!
* * *
Det är alldeles självklart att Jokinens mål ska räknas – om de påstått att det var blåst i det läget hade det varit ett vedervärdigt rån.
Icing?
Nej, den upphävdes när han som passade blev tacklad, tror vi här.
* * *
Kronwall slår rena rama indianaren i första bytet i andra.
Men så bra som han är i alla andra situationer ursäktar vi väl den fadäsen.
* * *
Vi hör alltså spelarna ropa till varandra på isen – under en OS-semi.
I United Center, där våra bästa spelare från Chicago spelar, hade vi inte hört ett ord om vi så mickat upp dem med FBI:s bästa avlyssningsapparatur.
* * *
Svenskarna är inte särskilt snälla mot Teemu, kan man tycka.
* * *
De nordamerikanska kollegorna är måttligt impade och suckar mest över vilken skitmath de får se.
Men det kan de ju sitta och tycka om de vill, vi är ändå med om något stort här.
* * *
En gång till då, inför en av de största perioder många av våra hjältar nånsin spelat:
This is Scarface, final scene, bazookas under each arm, ”say hello to my little friend!”