Finland – Ryssland 2-1 (Period 1)
* * *
The Finnish Flash!
Jo, han vet hur man tar farväl.
Det är Teemu, i karriärens sista internationella tävling, som med sitt sant sisu-artade 2-1 mål i slutet av inledningsperioden inte bara föser Ryssland till avgrundens kant utan hänger Ovetjkin i ett rep och låter honom dingla med benen
Fantastiskt.
* * *
Nu spelas det i min själ hockey i Bolshoy Ice Dome.
Två storartade lag trampar gaspedalen så djupt ner i golvet att det slår fräsande gnistor om varenda enskilt moment.
OS varvar upp, mina damer och herrar, OS varvar upp.
* * *
Finland har haft ännu surare otur med skador än Sverige och saknar sina tre främsta centrar och lik förbannat:
De har en fot på Rysslands nacke och leder med 2-1 efter en period,
Perkele så bra!
* * *
Återigen blir man alldeles stum när man tänker på hur det ska bli när lag som på det här sättet blåser topplocken av varje byte ställs mot det tvehågsna Sverige vi sett fram till sista tio mot Slovenien.
Men faktum är att det blir annorlunda när riktigt bra lag går i clinch, när man slipper de sämre lagen som bara försvarar sig och kontrar och Tre Kronor kommer matcha den här intensiteten
Om inte– morsning och goodbye.
* * *
Det säger sannerligen tjong i den holmgrenska medaljongen när Kovaltjuk tar fram stora släggan och bombar in 1-0 – och sen gör han ett glädjeskutt som skulle kunna bli en rysk klassiker.
Den vet jag inte om vi nånsin såg i New Jersey…
* * *
Som en löshund i Sotjis förorter hade kunnat räkna ut är det ett annat liv i luckan nu än under Sverige-match.
Jösses, faktiskt.
Finnarna befinner sig verkligen mitt i den ryska orkanens öga, det är beundransvärt att de inte bara lägger sig i fosterställning och ropar efter mamma.
Det skulle jag gjort.
* * *
Det har varit oroväckande tunnsått med dåliga skämt från högerflanken så jag böjer mig över och frågar om Big Papa inte har några vitsar på gång.
– Nej, svarar han, det är ingen vits med att hålla på så där.
* * *
Lite konstigt är att det Bilyaledetinov (fan, detta namn…) fortsätter alternera i kassen och har Varlamov inne.
Bobrovsky är ju bättre.
* * *
Nej, Oskar Westlund, det är inte bara du. Finlands blå tröjor kan vara turneringens hittills snyggaste. Ser ut som en variant på Winnipeg Jets.
Fem plus.
* * *
Nu är det roligt att vara på olympisk hockey, tro mig.

Nu klämtar klockan för Ryssland igen….
De överlevde mötet med evigheten igår, men bara 24 timmar senare står ”Avetjkin”, Kovaltjuk, poeten Datsyuk och alla deras hårt pressade kamrater vid avgrundens rand igen.
För de skoningslösa premisserna är precis desamma nu:
Det kanske inte vore fullt lika katastrofalt att åka ut mot Finland i kvarten som som mot ett decimerat Norge i åttondelen, men likväl katastrofalt.
De här är den moderna idrottsversionen av Det Stora Fosterländska Kriget och bara seger räknas.
Kvartsfinaltorsk?
Det skulle vara som att förlora St. Petersburg.
Så de unga männen i de vitröda tröjorna nere på har inte bara en hel nations blickar riktade mot sig
Det känns förmodligen som att även de ryska historiens alla giganter tittar ner på dem från himlen: Dostojekvski, Pusjkin, Tjechov, Tjaikovksij, Pasternak, Nabokov, Stravinskij, Tarasov, Valeri Charlamov och Alexander den store himself.
Så snacka om ”defining moment”.
This is it för Team Russia.
Ännu en gång.
* * *
Jag står och lyssnar på Kung Henrik i mixade zonen när Tre Kronors team manager Putte Köhler helt oväntat tränger sig fram, sträcker över en påse och säger:
– Från nummer 40.
Det är alltså Zäta, som hjärtskärande nog måste flyga hem i morgon och inte längre behöver sitt snus, skickat en rulle General till bloggen.
Rent rörande, tycker jag.
I fortsättningen kommer jag garanterat bara att ha de dosorna med mig när Tre Kronor spelar.
Då kommer det att kännas som att The Captain, i alla fall någon liten mån, trots allt är med oss och då kan det bara, bara gå bra.
* * *
Finländarna vill såklart vinna och gå till semi de också, men hela landets kollektiva välbefinnande för ett decennium framåt hänger inte på det i den här matchen.
Ingen kan heller KRÄVA att de ska slå ut det bästa, eller i alla fall mest hypade, lad mäktiga Ryssland ställt på en turneringsis sedan Makarov, Larinov och Krutov var touched by the hand of God.
Just därför kan de slappna av, spela ut och ställa till med en historisk skräll.
Jag håller det inte alls för omöjligt.
* * *
Det går verkligen att känna hur något släppt, hur något förlösts, när Tre Kronor-spelarna zickzackar sig genom den mixade apzonen.
De visste ju själva att de var piskade att slå ut Slovenien, kände uppenbart obehag innan det en bit in i tredje perioden stod klart att det skulle göra det och lyser av lättnad efteråt.
I fortsättningen kan vi få se ett helt annat slags Tre Kronor.
Som Yellbear från Russnäs på småländska höglandet, alltid de bästa citatens man, konstaterar:
– Vi har gjort det man kan begära. Nu är det bara att köra och jävlar vad roligt det ska bli.
* * *
Allra hårdast är pressen från nationen – och dess ikoner i himlen då! – i vanlig ordning på Datsyuk, Malkin, Kovaltjuk och, allra främst, Ovetjkin.
Deras uppdrag är glasklart
Gör mål.
Gör många mål.
Gör så många mål att Ryssland går vidare och vinner guld på söndag.
Ojvoj.
* * *
Om man frågar Big Papa Wennerholm hur han tror det går för Ryssland mot Finland svarar han förstås:
– Sisudär.
* * *
Mest lyser den blågula lättnaden om Daniel Sedin. Han är så oerhört glad över att äntligen ha knäckt den där måltorkan och hängt sin första kasse sen förra året (!).
Och jag säger det igen:
Att krampen släpper hos honom, att han plötsligt börjar skjuta skarpt igen, kan betyda väldigt mycket för Tre Kronors fortsatta öden.
* * *
Det ser ut som en ungarlslägenhet på pressläktarbänken framför yours truly. Det är snusdosor, tomma kaffekoppar, statistikpapper, omkullvräkta bildskärmar, cola light-flaskor, hörlurar, telefoner och elsladdar i en enda hemtrevlig röra.
Då vet man att det är turnering.
* * *
Detta kan mycket väl vara Teemu Selännes sista framträdande på den internationella scenen.
Så watch him go.
The Finnish Flash vet hur man gör en sorti.
* * *
Luften inne i Bolshoy är alldeles förtätad, nationen där ute står still och Fjodor Dostojevskij har alltså satt sig tillrätta uppe i giganternas himmel.
Det här blir nåt.

Sverige – Slovenien 5-0 (Slut)
* * *
Just så, ja.
Det behövdes bara ett mål till.
Sen tog Slovenien slut och Sverige kunde slappna av och så var det över.
Två mål av Hagge, ett – äntligen – Loui och ett – ännu mer äntligen – av Danne Sedin.
Nu har dom gjort vad man kan begära, resten av turneringen kan bara bli skoj.
Här ber vi att få återkomma närmare Ryssland-matchen.
Då kommer det INTE vara som i Borlänge ishall i Bolshoy…

Sverige – Slovenien 1-0 (Period 2)
* * *
– Vi tog ledningen mot Vitryssland i Salt Lake City också, säger en vid det här laget beskedligare Wennerburgare
Ja, vad fan.
Det är pretty fucking långt från bra att Tre Kronor fortfarande bara har uddamålsledning mot de här allsvenska nissarna.
Vi dominerar ju, trycker tidvis på ordentligt – men det är fortfarande för i avslutningarna.
Nån får tvinga fram killer-instinkten..
Jag kommer inte andas ut förrän det blir åtminstone 2-0.
* * *
Kovacevic proppar Hagge rakt i skallen och förtjänade enligt min – det erkännes – enögda uppfattning en femma.
Men Meier är väl rädd för tvålfabrikanterna och vågar inte ta några fler tuffa beslut.
* * *
Slovenerna spelar precis som förväntat – frejdigt, oförväget, lustfyllt och med enormt mycket hjärta.
De har ju absolut inget att förlora, så det är bara att köra och vi har sett det förr – såna lag gillar Sverige inte att spela mot.
* * *
Chicago-backarna laddar på några skott – bland annat Yellbear Hjalmarsson direkt på en tekning här i slutet.
Det borde de göra oftare.
* * *
Stämningen är fortsatt ungefär som Borlänge ishall en sömnig onsdagkväll, men man kan konstatera att merparten av de som är här ändå håller på Slovenien.
Det gapas och tutas och viftas ihärdigt så fort Kopitar kommer över rödlinjen.
De gillar underdogs även i Ryssland.
* * *
De svenska curlingherrarna är på plats och ja, de måste ju gilla att det är just en Steen som är framme i rätt position och gör mål?
Blev det FÖR krystat nu?
* * *
Jag tror fortfarande att Daniel Sedin – nu med en 24 matcher lång svit utan mål – bara behöver få hänga en kasse.
Sen släpper krampen.
* * *
Ni som undrar varför det är färre smeknamn än vanligt och vill att Ros uteslutande ska kallas Front 242-Åke:
Jag försöker minimera det mest interna eftersom man kan misstänka att vi under ett OS på hyggliga svenska tider får in läsare som inte brukar hänga här och det vore ju trist om de kände sig utestängda.
* * *
Förlängning och straffar – hur skulle det smaka?
Som magsjuka ungefär.
Det får inte gå ända dit..snälla.

Sverige – Slovenien 1-0 (Period 1)
* * *
Puh.
Det krävs ett powerplay för att vi ska få hål på Kristan och då är det mycket riktigt Alex Steen – med sin grinigaste uppsyn idag, det är helt klart det – som mycket karaktäristiskt hugger på en retur.
Dessförinnan, i spel fem mot fem, ser det efter en rätt lovande start sådär ut, men det viktiga är att nollan spräcks.
Ju längre lag som Slovenien får hänga kvar i matcherna, desto svårare blir de att hantera men nu har jag ändå en hygglig känsla.
* * *
Ojvoj, när Razingar störtar igenom i friläge och gör en snygg dragning – då är det tur att jag tagit en Immodium på morgonen.
Men Kung Henrik är med, trots att han fått stå sysslolös så länge.
Ska han behöva rädda oss idag med?
* * *
Det är framförallt en del odistinkta passningar och onödigt jäktade anfall som stör hos Sverige, men det kan vara som Big Papa säger också:
Slovenien spelade ju igår och har den så kallade ångan uppe medan Sverige gått och väntat i fyra dagar och kan behöva en period på sig för att få ordning på grejorna.
* * *
Atmosfären i Bolshoy denna kall morgon är inte riktigt värdig en kvartsfinal i ett OS.
Det låter, ser ut och känns som på en vänskapsmatch i en förort till Nashville på försäsongen.
Under spelet hör man både spelarna och tränarna gapa och de få som sitter på läktarna gäspar förstrött.
Man kan undra hur ovant och det konstigt det känns för NHL-fantomer som vanligen spelar under konstant högtryck i nio månader.
* * *
Razinger spelar alltså i Troja.
Troja.
Och han kliver in mellan NHL-backarna och håller på att göra mål.
* * *
Den där Sleven – som Mursak kallas av Big Papa eftersom en slev ju är en mur-sak… – känns lite obehaglig.
Jag menar, var ska sleven vara om inte i grytan.
* * *
– Jag är nervös, säger jag och Big Papa tittar på mig som jag föreslagit att vi ska skita i det här och gå ut och bada i Svarta havet istället.
– För det här? Det finns inget att vara nervös för.
Sen går det tolv minuter, det står 5-5 i skott och den ärrade radarpartnern tystnar…
* * *
Det är Brad Meier – han ryssarna vill göra tvål av – som dömer och av lätt förklarliga skäl ser han lite tagen ut.
* * *
Ros – Promenadfascisten Front 242-Åke – tar sin första inledande första-målskytt-viktoria.
Nu kan det bli åka av för hans del också.
* * *
Jag tycker, återigen, att Edler ser bra ut.
* * *
Big Papa hamnar i slutet av perioden i något slags Kent Forsberg-trans och sitter bara och säger ”ge pucken till Peter, ge pucken till Peter” på sin finaste ångermanländska.
* * *
Ett mål till.
Då tror jag vi är hemma och hur kul vore inte det?

– Life comes to down to a few moments. This is one of them.
Så säger Bud Fox sekunderna innan han för första gången ska träffa Gordon Gekko i ”Wall Street”.
Henrik Lundqvist, Erik Karlsson, Daniel Alfredsson, Nicklas Bäckström, Daniel Sedin, Alex Steen, Niklas Hjalmarsson, Gabriel Landeskog, Patrik Berglund och de andra kan säga likadant inför dagens kvartsfinal i Bolshoy Ice Dome
Det är ett av ögonblicken som kommer att definiera deras liv som idrottsmän.
Den är ett av ögonblicken som avgör om de blir ihågkomna som vinnare eller förlorare.
Det är ett av ögonblicken som fastställer värdet på karriärer de givit svett, blod och tårar för sedan småbarnsåldern.
Jag hävdar ju bestämt att Tre Kronors olympiska öde avgörs här och nu.
Förlorar de blågula stjärnorna mot Slovenien har de misslyckats – och det rätt kapitalt. Men vinner de får de spela om medaljer och då har de gjort allt man kan begära under rådande omständigheter. Då kan ingen gapa om fiasko, oavsett vad som händer i fortsättningen. Då är eventuella segrar längre fram bara gloriös bonus.
Så let’s go, boys.
Livet handlar om några få ögonblick och som sagt:
Det här är ett av dem.
* * *
Det blev en mycket kortvarig sittning hos Eduard på kusinen i natt och bloggen tackade vänligt men bestämt nej till bye bye-vodka.
Vår ryske björn till värd uppfattade detta som mycket egendomligt, rent av snudd på oförskämt, men när jag lovade att komma tillbaka och fira Sveriges semifinalplats idag istället lyste han upp, tog ett fast grepp om den skräckinjagande bye bye-flaskan och brummade något som lät som ”Niklas Kronwall”, ”Kapten”, ”Obönhörliga tacklingar” och ”Given seger”.
* * *
Slovenien…
Egentligen är det ju absurt att vi ska behöva frukta detta idrottsliga lilleputtland, med blott några hundra aktiva hockeyspelare, i en OS-kvart.
Tre Kronor är egentligen mycket, mycket, mycket bättre
Men för det första glömmer vi aldrig hur fasansfullt det kändes när likaledes futtiga Vitryssland krossade våra hjärtan i Salt Lake City för tolv år sedan.
För det andra har slovenerna, anförda av den kungliga hockeyfamiljen Kopitar, spelat bättre än man någonsin kunnat föreställa sig.
Och för det tredje är det ingen som blivit imponerad av Tre Kronors tidvis både stirriga, långsamma, tama och tvehågsna framtoning i gruppspelsmatcherna.
Men rapporterna från de senaste träningarna lovar dessbättre gott. Det sägs att de blågula stjärnorna drivit upp farten nu, att det varit intensitet i övningarna och att det börjat lysa av okuvlig jävlaranamma i Kronwalls, Steens, Lundqvists och Big E:s ögon,
Om det stämmer är det inget snack.
Då kör Sverige över den lille utmanaren.
* * *
I morse, när solen fortfarande segade sig upp över Kaukasus snötäckta toppar och spred , var varmvattnet i rum 3554 i Hus 18 i vår Gulag Hammarby Sjöstad för första gången sedan jag checkad in väck.
Det kändes inte som något bra tecken.
Å andra sidan satt en iskall dusch bra efter bara några få timmars sömn – och dessutom hade jag plötsligt ström i åtminstone några av väggkontakterna.
Så vi ligger ändå på plus.
* * *
Att vi har tillräckligt många krigare gjorda för stora ögonblick i truppen råder det inga tvivel om.
Yellbear Hjalmarsson har till exempel två Stanley Cup-titlar under bältet och Niklas Kronwall, Marcus Krüger och Johnny Oduya varsin. Dessutom har Daniel Sedin, Alex Edler och Daniel Alfredsson gått genom finalserier och spelat oerhört stora matcher.
Då vet man vad som krävs, då vet man hur man beter sig när hela tillvaron blir en enda infernalisk tryckkokare, då vet man hur man vinner.
* * *
Ni kan vara alldeles lugna och trygga:
Slipsen hänger runt halsen redan från början idag.
Och det är en stilig sak, i lila och gräddvitt, som skänkt lyster åt magi åt hockeymatcher förr.
* * *
Om det ändå, mot all förmodan, blir torsk vill jag redan nu meddela att jag kommer bli jävligt bister.
Jag var med i Vancouver för fyra år sedan och det kändes så otroligt snöpligt när det tog slut mot Slovakien.
Plötsligt var allt över, innan det egentligen hade hunnit börja, och sen satt vi där och stirrade ut i British Columbia-natten (tills vi kom på att vi skulle få se andra lag i helt fantastiska matcher, men det är en annan sak).
Inte igen, tack, inte igen.
* * *
Jag har turkalsonger på mig också, ett par svarta i lycra från Calvin Klein vanligtvis förbehållet långa flygresor.
Det kan bara inte gå fel.
* * *
Fast en avgörande skillnad mot just 2010 Vancouver är att vi nu har en coach som förmodligen inte slänger in renodlade checking-specialister under de sista sekundernas desperata jakt på kvittering.
Jag tror aldrig jag, eller någon annan, sett konstigare coachning än när Bengt-Åke spelade Samuel Påhlsson i det läget mot Slovakien – samtidigt som han hade en bunt dokumenterade matchvinnare på bänken.
En Karlskoga special tror jag vi får kalla det.
* * *
DN-Malin berättar att hon på vägen till Bolshoy i morse såg ett litet gäng vitryssar utanför tågstationen i Sotji
– Det är första gången under hela vistelsen här jag sett någon från Vitryssland.
DET känns inte som något bra omen inför en OS-match.
* * *
Michael Farber på Sports Illustrated har just publicerat ett makalöst skrivet porträtt av Dan Bylsma, som man kan läsa här.
http://olympics.si.com/olympic-ice-hockey/2014/02/18/usa-ice-hockey-dan-bylsma
Själv är jag fast redan efter andra stycket:
”Han har varit med och skrivit fyra böcker, fler än vissa hockeycoacher läst”.
Ha ha ha.
* * *
Sportbladetfemman på pressläktaren är idag utökad med Grandmaster Flash, som får ses som vår Henke Lundqvist, och här har vi spådomarna om Sveriges förste målskytt.
Big Papa: Alfie.
Ros: Alex Steen.
Abris: Daniel Sedin (ja, DET vore väl nåt!)
Fin-Emil: Loui.
Grandmaster Flash: Krüger.
Bjurre Biff: Kronwall.
* * *
Sverige tar brons.
Det är i alla fall så det ser ut när arrangörerna tidigt om morgonen, med bloggen som ensam åskådare, över prisceremoni.
USA:s flagga hissas då för guld, Kanadas för silver – och Sveriges för brons.
Konspirationsteoretiker är varmt välkomna att misstänka att allt redan är avgjort på förhand.
* * *
Det är inte alls omöjligt att Ros riktar sitt finger mot en svensk som fullkomligen exploderar ikväll.
Alex Steen.
Han har varit förbryllande osynlig under gruppspelet, men den tjurige måltjuven är verkligen den typ av karaktär som tar över och vinner den här sortens do-or-die-matcher helt på egen hand.
* * *
Jaha, Montezuma hämnas i södra Ryssland ibland också…
* * *
Jag kan fortfarande tycka att det är lite konstigt att Oliver Ekman är sjunde back, men Edler spelade bra mot Lettland och förtjänar absolut en chans till och de övriga två backparen särar man av lättförklarliga skäl inte på.
* * *
Nu, precis när Pudding börjat slänga ut puckarna från båset, kom Grandmaster Flash med en rykande kopp svart kaffe.
Logistikens Picasso.
* * *
Att matchen, precis som den mot Vitryssland i Salt Lake City, börjar så här tidigt ska inte betyda nånting – det är alla inblandade vana vid från NHL.
Det enda som möjligen kan påverka är att det inte direkt är rusning när Slovanien spelar och att stämningen kan kännas något avslagen.
Men känns det trist är det bara att vinna.
Resten av matcherna spelas senare på dagen – inför storpublik.
* * *
Det finns Rok Ticar i Slovenien och en Ales Music och Big Papa Wennerholm påpeka att det ju synd att det inte är Music som har Ticars förnamn.
Då hade han ju hetat Rok Music.
Onekligen ett rätt coolt namn…
* * *
Jag kan inbilla mig och lura mig själv, men jag tycker fan det syns på värmningen också – det är nåt mer beslutsamt och hårt och don’t-fuck-with-us-aktigt över Tre Kronor idag.
* * *
Ett av de stora ögonblicken är här.
Må Tre Kronor ta vara på det och göra sin nation glad och nöjd och lycklig.

Tjeckien – Slovakien 5-3 (Slut)
* * *
Ja, jävlar.
Det blev sannerligen match här – och Marian Hossa började plötsligt spela som den världsartist han är.
Men så speladedom plötsligt The Fratellis ”Chelsea Dagger” i Shayba-PA:t också.
Man behöver inte vara överdrivet förtjust i konspirationer för att få idéer om att den ryske DJ:n ville se honom triumfera.
Nå, Tjeckien håller ut och får nu gå upp i en kvart mot USA som plötsligt känns väldigt intressant.
Själv ska jag åka hem och ladda för Tre Kronors drama imorrn.
Vi hörs när det börjar, ojvoj.

Tjeckien – Slovakien 4-1 (Period 2)
* * *
Nu är det nog kört här.
Slovakien spelar inte dåligt, men Tjeckien är plötsligt lika bra som USA och seglar bekvämt mot kvarten.
Vi såg inte det komma efter förstaperren mot Tre Kronor, gjorde vi?
* * *
Nu hotar Big Papa plötsligt med att knalla över till Bolshoy och se tredje perioden mellan Lettland och Alpernas Drillo Olsen-lag.
– Det kan ju vara bra att vi har nån där också, menar han.
Visserligen, men va fan.
En period utan Big Papa – det känns inte alls okej.
* * *
Fast Marian Hossa – vem annars? – får till en mycket välbehövlig reducering precis innan pausen och man kan vara fullkomligt förvissad om att de aldrig, aldrig ger upp i en tjeckmatch.
Häftig tredjeperiod coming up.
* * *
Dion i högtalarna i Shayba.
Nu börjar det fan likna nåt här.
* * *
Plötsligt kommer det mail om vilka NHL-lag som ska träna på vilka tider de kommande dagarna.
Jaha, nu har dom som inte fick åka på OS tvingats lämna sina karibiska stränder och inställt sig för tjänstgöring igen.
Sorry, Strålle!
* * *
Till och med Tomas Kaberle – ett haveri på två ben de sista åren i NHL – spelar plötsligt bra.
Hn får passa sig så inte Brian Burke ser honom och plötsligt erbjuder kontrakt i Calgary.
* * *
Och på första NHL-chartern tillbaka till staterna på onsdag vet vi nu att bland andra Tomas Vanek, Michael Grabner, Mats Zuccarello, Michael Raffl och, förmodligen, Zdeno Chara, Marian Hossa och Tomas Tatar sitter – med varsin rejäl grogg, hoppas jag, för det har man förtjänat när man spelat OS.
Bara nu inte några fler svenskar än stackars Zäta behöver checka in också…
Men, nej, vi ska ju inte möta det här tjeckiska laget och ska, ska, ska, ska inte kunna förlora mot Kopitar.
* * *
Jo, se på fan, nu gick Big Papa.
Så nu måste jag sitta och andas djupt ett tag, det här känns väldigt omtumlande.

Tjeckien – Slovakien 3-0 (Period 1)
* * *
Just nu är man ju ännu mer tacksam över det där krysset mellan Finland och Kanada i söndags.
Utan det hade Tre Kronor ställts mot vinnare i den här matchen och oh, boy.
Våra killar är näppeligen redo för den intensitet som tjeckerna – avsevärt mycket bättre än förra veckan – och slovakerna skruvat upp här.
Uppskrivna USA, som gått och väntat några dagar, kommer få häcken full imorgon.
3-0 är dock i överkant, så dominerande har Tjeckien inte varit och inte ska de vara för säkra på att det räcker heller. Gör lillebror bara ett mål…watch out
* * *
Det verkar vara rungande skräll på gång inne i Bolshoy. Lettland har 2-0 på Schweiz efter första och tro mig – ingen såg den komma.
Men inte mig emot, Schweiz är ett Lasse Falk-lag.
* * *
Sicken ynnest det här är…
Vi sitter ju bara några meter från isen i den här minihallen och att se exempelvis Jaromir Jagr spela olympisk hockey på det avståndet är ju som att befinna sig på scenen under en Rolling Stones-konsert.
Jag blir nästan avundsjuk på mig själv.
* * *
Big Papa-favorit i repris.
När Martin Erat gör något något dåligt, och det gör han ju mest hela tiden, säger han:
– Nej, nu får dom ta honom i erat…
* * *
Jagr, ja.
Först jobbar han med sin stora röv fram utvisningen som Hemsky – Big Papas favorit från första bytet och framåt – gör 1-0 på och sen spelar han själv fram Cervenka till tvåan.
Maestro från Kladno är in the house!
* * *
Vinnerburgaren på isen i zebra-tröjan igen, så alla spelar med extra skydd i den här matchen….
* * *
De här två länderna utgjorde som bekant ett enda stort Tjeckoslovakien för inte alls så länge sen och även om de dessbättre lyckades sära på sig utan att enda skott avlossades och inte befinner sig i konflikt kan man ju bara tänka sig.
Vilken prestige det ska vara, vilken emotionell laddning, vilken oerhörd motivation för alla inblandade.
* * *
Gary Bettman är tydligen på plats i Shayba och ser den här matchen.
Bra det.
Då kanske han inser var pressboxen borde vara belägen även hemma i de nordamerikanska hallarna.
* * *
Jag har konstiga låtsasjournalister från Slovakien på stolarna till vänster (till höger är det Big Papa som sitter – alltid).
De har inga datorer och gör inga anteckningar, de sitter bara och applåderar och hejar och skäller på vinnerburgarens domslut.
Jag har inte sett något liknande sedan jag som fjunig tonåring själv åkte med Borlänge Tidnings utsända – till exempel Calle Goth, Bjarne Solum, Stellan Nilsson och Ola Berglund…mina lärare – på Leksands bortamatcher och satt på de ärevördiga pressläktarna i exempelvis Gävle, Södertälje, Stockholm, Karlstad och Jönköping och var enögd som en hel Moshe Dayan.
* * *
Sunny Jim i kommentatorsspåret, du kan vara alldeles lugn. Hemsky hann inte ta ett skär förrän Big Papa avlossar en hel harang om hur hemskyt bra han är. Men sen tycker han är hemskt bra på riktigt och slutar skämta.
* * *
Om man skulle ta och krama en snus och klämma Big Papa på lite anekdoter från tidiga 80-talets VM-turneringar.
Det är så periodpauser helst ska genomlevas.

Ja, god afton igen.
Nu har bloggen och Big Papa – Sotjis mest sammansvetsade radarpar – flyttat in i lilla Shayba-hallen och satt oss på hockeyvärldens bästa pressläktare för att se en potentiell klassiker mellan systerländerna Tjeckien och Slovakien.
Det är ju, nästan, som om Norrbotten och Västerbotten skulle mötas i ett OS.
Under de timmar som gått sedan Ryssland undvek att ramla ner i en norsk avgrund har jag dock suttit och knattrat på en krönika så vi får försöka hantera ett kortfattat intro just ikväll.
Det blir, hoppas jag, som vanligt under matchens gång.