Kan ni känna 140 miljoner människor andas ut samtidigt?
Det kan jag.
Ryssland vinner med 4-0 och är i kvarten.
Återkommer från lillhallen framåt Tjeckmatchen.

Ryssland – Norge 2-0 (Period 2)
* * *
Nåd över Mother Russia…
Fyra minuter och tolv sekunder in i denna andraperiod ser Alexander Radulov – slarvern, odågan, det svarta fåret – till att hela nationen med ett mål så förlösande att islossningarna i Lappland om våren framstår som stilla fingerknäpp.
Därmed släpper krampen, hemmalaget börjar trycka på som det ska och innan period är över krigar kamrat Kovaltjuk tvåan också.
Så nu har Radulov fått syndernas förlåtelse och slipper tillbringa ålderdomen i Gulag.
* * *
– Vilket jävla liv det är, säger Grandmaster Flash när hemmanationen går upp i ledning och Bolshoy äntligen får explodera.
Jo, det låter lite mer än på skidtävlingarna, kan man tänka sig.
För att inte tala om hemma i Coop…
* * *
Men ja, det är fortfarande så att ryssarna måste spela oerhört mycket bättre redan mot Finland imorrn.
* * *
Det kommer inga vitsar från Wennerholm-hållet just nu.
Han är så tagen över vad han ser på isen att han helt kommer av sig.
* * *
Norge gör det alldeles oavsett underläget otroligt bra, all logik säger ju att de ska bli manglade och krossade och förnedrande och pissade på i den här matchen.
Men de står, målchanserna förutan, upp bra och vägrar ge sig och ska ha en massa cred för det.
En sak bara:
Varför är det enbart mot Kanada och Ryssland de står för så här heroiska insatser?
Varför kunde de inte spela lika bra mot usla Österrike och skaffa sig en något enklare resa här i början av playoff?
Det får min vän Öystein på VG reda ut i sin onsdagskrönika.
* * *
Jag kommer sakna den Bolshoy-maskot som ser ut som en vit björn när jag åker härifrån.
Den är så rasande söt när den dansar runt i bänkraderna efter Ryssland mål.
Bäst nånsin!
* * *
Tollefsen är framme och ryter i Radulovs öra.
Det kan aldrig sluta bra.
* * *
Grandmaster Flash har tempot i en Formel 1-motor när han i pausen dundrar iväg och fixar kaffe åt både bloggen och Big Papa.
Det är ju det jag säger – han är en logistikens Picasso och underlättar livet för oss medarbetare som serviceteamen i Formel 1 – för att knyta ihop den säcken – underlättar livet för sina förare.

Norge – Ryssland 0-0 (Period 1)
* * *
Nu får vi plocka fram de verkligt blytunga raderna ur Pär Lagerkvists katakomber:
Jag famlar kring i detta dunkla rum, jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar, jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot mot molnens frusna trasor.
För det står 0-0 mellan Norge, utan Mats Zuccarello, och Ryssland efter en period.
Jag upprepar:
Det står 0-0 mellan Norge, utan Mats Zuccarello, och Ryssland efter en period.
Det här landet håller på att gå sönder av anspänning just nu – och det gör dessvärre spelarna med.
De har kramp som leksingar i kvalserien förr om åren, de är livrädda och till och med en sån som Datsyuk, själve poeten, tappar pucken i de konstigaste lägen.
Herregud.
Det kommer ju lossna till slut, det måste det göra, det här är ju Chicago Blackhawks mot Arlanda i fullsatt United Center, men tills det gör det är det osannolikt att vara med om.
* * *
Ett för mig tidigare okänt men desto mer angenämt inslag i den ryska kulturen är ovilligheten att komma för tidigt till den här sortens evenemang. De är liksom inte så stressade, för att nu uttrycka det diplomatiskt, och det innebär att jag och Big Papa kan komma hit och boka våra platser utan att behöva utsätta oss för regelrätta bagarväckningar.
Ett mindre angenämt inslag är det som manifesteras av en yngre herre som just nu trängde sig ner vid på stolen till vänster..
Han tycks tävla med den där gamle iraniern som hade världsrekord i att inte duscha.
Det luktar pungskydd här nu.
* * *
Kollegorna från Norge har perspektiven klara för sig efter Zukes återbud:
Vinner dom det här är det Miracle on Ice i Lake Placid gånger hundra.
Helt korrekt.
Men bara det faktum att de har 0-0 efter inledande 20 förtjänar en parad på Karl Johan.
* * *
Nu blir dom ännu lyckligare i Rangers-lägret för när de zoomar in honom på läktaren visar det sig att Zuke har ena handen i bandage.
Men han är fin i toppluva.
Och han kan trösta sig med att han är tillbaka på Manhattan på torsdag och kan gå på exempelvis Sparks och äta världens godaste köttbit.
* * *
Faktum är att ryssarna inte ens kommit till några riktiga lägen, de lyckas liksom aldrig tränga sig in i slottet, de snurrar räddhågset i hörnen istället och vännen Ovetjkin har väl inte, i all sin iver, fått avlossa ett enda riktigt skott.
* * *
Snart går lavinen.
På nåt sätt.

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen…
Det är Pär Lagerkvist som bäst sammanfattar stämningen i Ryssland denna gråkalla eftermiddag.
För nu ska Team Russia gå upp mot Norge i en åttondel och den som tror att tanken ett eventuellt svenskt fiasko mot Slovenien är obehaglig behöver en bye bye-vodka för att få ordningen på perspektiven.
Vi och Tre Kronor simmar ryggsim i champagne i jämförelse med vad Ryssland och deras
Ovetjkin och hans comrades bara måste vinna den här matchen.
Måste.
Måste.
Måste.
Annars är allt förstört, OS i Sotji ett gigantiskt fiasko och den kollektiva depressionen så djup att vi kan fyra av slutet i Lagerkvists Jo Division-poem också.
Nu styvnar löddrig sky, i nattens grova hand, nu stiga skogarna och stela höjder, så kargt mot himmelens förkrympta valv. Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla.
* * *
Vad Kopitar anzer (förlåt….) är följande:
Slovenien har skrivit historia och han och hans lagkamrater har redan all anledning att vara stolta ända in sina tyrolska själar men att det med disciplin och briljant målvaktsspel och hårt arbete går att komma åt även Tre Kronor.
Och när bloggen frågar om han nånsin gjort mål på Lundqvist flinar han bara.
– Det har jag, det har jag. Hur? Det tänker jag inte berätta, men du kan kolla på nätet.
Hm.
* * *
Fast rent hockeymässigt är risken att Ra-si-a ska förlora mot Norge så liten att jag tror jag kan lova att ta över den legendariska lusekofta Big Papa Wennerholm tvingades gå i under ett helt VM när han varit oförsiktig nog att ställa ut löften inför en match mellan Tre Kronor och vårt broderfolk i väster.
Och den – risken för Ryssland – blev inte direkt större när vi med en timme kvar till matchstart fick beskedet att Mats Zuccarello på grund av en värkande hand inte kan spela.
Där kan vi snacka avbräck.
Det krävs ett totalt mentalt sammanbrott hos hemmaspelarna för att det ska kunna sluta på något annat än förkrossande seger.
* * *
Som elvaåring hade jag jublat om jag fått hugga in på en frukostbuffé komplett med pommes frites och varma mackor.
När jag 35 år senare noterar att samma delikatesser ingår i morgonutbudet i matsalen på Hammarby sjöstad-komplexet känner jag mer skepsis.

* * *
Om ryssarna bara kan ta sig samman borde detta rentav bli en extra, välbehövlig träningsmatch med uttalat syfte att få igång exempelvis Malkin och skapa mer kemi i kedjorna.
Sedan kan de, likt Kanada för fyra år sedan, komma ut och bara explodera i kvarten.
Då har Pär Lagerkvist sagt sitt för den här gången.
* * *
Nu har vi legendariska redaktionssekreteraren Grandmaster Flash med oss i hockeyhallen.
Han huserar huvudsakligen uppe i bergen, bland kollegorna som skriver om skidor och det där, men har förärat oss kustbor ett välkommet besök just denna tisdag.
Om Grandmaster Flash ska man veta att han är en logistikens Picasso som ser till att allt flyter smidigt för oss andra, att han har split vision som en hel Foppa och att han håller – hårt – på Luleå.
Så plötsligt haglar Johan Strömvall- och LG Pettersson-referenserna genom luften.
* * *
Vad glad Glenn Sather och Alain Vigneault ska bli över att höra att det gör ont i händerna som varit New New York Rangers räddning den här säsongen…
* * *
Bilyaletdinov – tror ni att jag skriver det namnet utan att kolla stavningen noga varje gång har ni alldeles för höga tankar om mig – stuvar plötsligt om lite i kedjorna.
Första består nu av Datsyuk, Kovaltjuk och den olycksalige Radulov – och den andra av Ovetjkin, Malkin och Popov.
Babcock applåderar.
* * *
Wow, nu har vi podcast med youngblood Ekeliw och yours truly ute också.
Jag satt i en soffa i en korridor utanför det jättelika arbetsrummet på Main Press Center igår kväll och tjattrade med min unge vän från Örby och det slutade med att en bobkrönikör från Uruguay kom och blängde surt på mig.
* * *
Dags för en Big Papa till.
Han befarar att norrmannen Niklas Roest kan vara lite ringroestig…
* * *
Jag vet inte om han som kom i blängde igår verkligen var från Uruguay och inte om han var bobexpert heller, men det lät ju kul.
* * *
Nationell kris – eller, åtminstone tillfällig, lättnad monumentale.
Ryssland bestämmer nu.

Slut, Slovenien vinner med 4-0 och får gå upp mot Sverige imorrn.
Nu ska det bli intressant att höra vad Kopitar anzer…
Mer kommer inför Ra-si-a-matchen.

Slovenien – Österrike 3-0 (Period 2)
* * *
Det här känns inte så jättebra för Tre Kronor.
Österrike bjuder för all del inte bättre motstånd än Somalias bandylandslag i Sibirien häromveckan – och är samtidigt betydligt ocharmigare – men slovenerna har tempo, organisation – och framförallt ögon som glittrar av spelglädje och hunger.
Och imorrn har de ännu mindre att förlora.
Bad vibes, folks, bad vibes.
* * *
Big Papa:
– Vad heter Tristans hustru? Isolde.
Ja, jag vet inte, jag tycker han är trist han…
* * *
Tomas Vanek är en formidabel hockeyspelare. Till vardags. Men idag tänker han uppenbarligen mest på hur skönt det ska bli att sätta sig på första NHL-chartern tillbaka hem till Long Island på torsdag och spelar med skärpan hos Rönn i Bo Widerbergs ”Mannen på taket”.
* * *
Det har redan börjat.
Under varannan avblåsning skanderar åskådarna i Bolshoy:
– Ra-si-a! Ra-si-a! Ra-si-a!
* * *
Två Big Papa-citat till:
– Han kommer få veta att han Lebler efteråt.
(om österrikaren Brian Lebler).
– Men då säger han att man ju inte kan Lukas jämnt.
(om lagkamraten Robert Lukas).
Att sitta bredvid Big Papa är som att vara på ståupp-kväll på Norra Brunn i Stockholm.
* * *
Det är helt klart, annars lovar jag äta wienerschnitzel till frukost hela mars:
Sverige får möta Slovenien i kvartsfinalen.
Börja ladda.

Slovenien – Österrike 2-0 (Period 1)
* * *
Pär Mårts kan börja kartläggningen av sitt blåbär nu.
Slovenien åker i wienerkransar runt Wolfgang Amadeus landsmän och kommer vinna det här.
Synd det.
Känns som att både Daniel Sedin och Loui Eriksson skulle kunna göra mål, och följaktligen komma igång, mot det rödvita pojklagsförsvaret.
Slovenien kan bli…nåt annat.
* * *
Den här matchen är ingen kioskvältare precis.
Vid exakt noll tillfällen tidigare under turneringen har det varit så här lite folk på läktarna – och så här tom i pressboxen.
Det är i princip bara jag och Big Papa och några nervösa slovener som sitter här och ugglar.
Och för all del – om det inte varit för att resultatet har konsekvenser för Sveriges öde hade jag garanterat inte varit här, jag heller.
* * *
Anze Kopitar är ett hot mot alla motståndare, tro inget annat.
* * *
Bettmans gemensamma presskonferens med IIHF-ordföranden Fasel är redan slut och rymde tydligen några underhållande ögonblick.
Som när Fasel-gubben sa att det inte finns något större för en idrottsman än att vinna olympiskt guld och Bettman omedelbart flikade in:
– Förutom att vinna Stanley Cup.
Just det!
* * *
Big Papas första för dagen:
– Nu får vi hoppas på lite Raffl…
* * *
Man kan känna det nu.
Hela Ryssland har gjort den kollektiva inandningen – och kommer inte andas ut igen förrän Norge ligger utslaget på isen.
Vilken rackarrysare som väntar ikväll!
* * *
Urbas kommer alltså loss i numerärt underläge, laddar på ett skott och som Holmgren skulle sagt:
Tjong i medaljongen!
* * *
Big Papa fortsätter med en suring som, i stenhård konkurrens, kan vara hela turnerings sämsta:
– Mursak kan vi kalla för sleven. Slev…det är ju en mursak.
Jesus.
* * *
Det ryska symbolspråket är något råbarkat emellanåt.
Under protester i Moskva igår mot amerikanske domaren Bradley Meiers beslut att döma bort Rysslands 3-2-mål mot USA hotade man att ”göra tvål av den korrupte domarens kroppsfett”.
Ojvoj.
Men så går det när man har rättskipare döma egna länder med den lama förklaringen att de är NHL-domare och således proffs.
Jag är i och för sig hundraprocentigt säker på att män som Meier verkligen gör så gott de kan och inte alls försöker ge ”sina” länder fördelar, men bara att öppna för misstanken är så otroligt onödigt.
I det här landet har människor dålig erfarenhet av makt och överhet och utgår automatiskt från att alla som bestämmer är korrumperade, så varför?
* * *
Själv är jag också rätt korrupt, i alla fall i så mån att nu tänker försöka lura lämplig kollega att hämta kaffe.

Vänner av ordning brukar påpeka att det inte finns några blåbär i moderna hockeyturneringar. Ingen på den här nivån är längre Mexiko, lyder budskapet.
Men nu säger jag det i alla fall:
Idag ska vi plocka ett blåbär – som Tre Kronor sedan kan göra sylt av imorgon.
Österrike och Slovenien har tillsammans med Norge varit Sotji-spelens sämsta lag och vem av dem som vinner dagens åttondel och sedan får gå upp mot Sverige i kvarten ska bara vara formalia.
Segraren blir rimligen – rimligen, säger jag – kanonmat i nästa omgång.
Ett offer åt hockeygudarna.
En aptitretare inför de historiska medaljmatcherna..
Så ta fram slickepotten och sätt på ugnen.
Vi ska göra blåbärspaj av ingredienser från antigen Wien eller Lubljana.
* * *
Igår kväll tog jag det enfaldiga beslutet att skippa sena sittningen hos Eduard på ryska kusinen.
– Vill vakna fräsch, sms-hälsade jag en gruvligt besviken Ros.
Det gick ju som det gick.
Jag kunde, trots trötthet som trängde ända in i benmärgen, inte somna och låg i timmar och stirrade i sprickorna i mitt tak.
Så går det efter ett para dagar på bye bye-vodka.
Så note to self:
Avsluta alla kvällar hos Eduard, no matter what.
* * *
Om man nu ändå ska välja wienerschnitzel eller slovensk polenta till lunch åt Kronwall och pojkarna i morgon tar nog jag faktiskt alternativ ett
Där finns Vanek och, framförallt, Grabner och som de Islanders-ikoner de är vet de lite för mycket om hur man gör mål på kungen, men Österrikes obefintliga försvarsspel – det sämsta jag sett sedan jag gick själv ingick i Kvarnsvedens GoIF:s Pojkar C2 – är ändå att föredra framför det välcoachade, sluga och passionerade Slovenien.
Så jag är hängiven medlem i wiener sängerknaben här på pressläktaren idag.
* * *
En fördel med att inte ha suttit och diskuterat Leonid Breznjevs för- och nackdelar med Eduard – och Eduard kan inte komma på några nackdelar, på Brezjnevs tid var det ordning och reda i det här landet, anser han – hela natten är förstås att jag kommer tidigt till Bolshoy och lugnt kan paxa våra vanliga stolar på pressläktaren.
Big Papa skulle ha varit här – nästan – lika tidigt, men plötsligt kommer det ett sms:
– Gardinstången har rasat i mitt rum, jag måste ordna det innan jag kan åka.
Ha ha ha.
* * *
Igår kväll kom självaste Gary Bettman – NHL:s inte helt oomtvistade kommissionär – till Sotji och senare idag ska han hålla presskonferens.
Då kommer han gotta sig åt hela ”Oshie in Sohi”-dealen, men också skrynkla ihop sin höga panna i vi-får-allt-se-rynkor när LeBrun och de andra oraklen hemifrån frågar om NHL kommer att delta även i framtida vinterspel.
Det är nämligen långt ifrån säkert. Spelarna vill, IOK vill och Internationella hockeyförbundet vill – men ägarna i Nordamerika, de som hostar upp en och annan krona för att världens bästa spelare ska uppträda i deras tröjor, är och förblir tjuriga över att de tvingas stänga ner sin liga i två veckor och skicka sina svindyra investeringar över halva jordklotet.
Michael Rosenberg har en lika radikal som genial lösning i en Sports Illustrated-krönika idag (tack Joachim Holst för tipset):
Flytta hockeyn till sommar-OS istället.
Då skulle man slippa fuckandet med NHL-schemat, trupperna skulle kunna samlas i tid och förbereda sig ordentligt och skador av den typ NHL förstås också fruktar ofta hinna läka innan säsongen börjar.
Ologiskt med hockey på somrarna?
Äh, vadå – basket spelas, precis som hockey, inomhus på vintern men ingår ändå som del av sommarspelen.
Kör, säger jag. Helst redan till 2016. Bjuppe Biff med Big Papa i Rio låter som en tidlös klassiker.
* * *
Fast jag ska inte säga nåt om missöden på Hammarby Sjöstad-rummet.
Jag har varit utan ström i tre dygn – därav stirrandet i taket under insomningssvårigheterna i natt, det fanns inte så många alternativ.
Påpekanden i receptionen har inte hjälpt, men i morse höjde jag tonen något – tänk Tortorella i korridoren utanför Calgarys omklädningsrum – så nu finns kanske chansen att jag åtminstone kan bläddra lite i Nora Ephron-antologin när bye bye-vodkan inte hjälper.
* * *
Den här Grabner skrämmer ju ändå lite. Han är måltjuvarnas motsvarighet till landsmannen Mozart och skulle kunna komma att ställa till det för Henke.
Usch.
* * *
Den förkylning som hela tiden tassar runt har nu planat ut i en lätt men djupt irriterande hosta.
Jag skyller på Peter Popovic.
Det var han som smittade ner hela Aftonbladet-femman efter Tre Kronors första värmning.
* * *
Det är som de nordamerikanska kollegorna sagt om Slovenien här borta:
Nu fattar man varifrån Kopitar fått sitt spelsinne.
Det är ju hans farsa som coachar landslaget och det gör han verkligen med ackuratess.
De spelar, bristerna till trots, precis som de ska mot alla motståndare.
* * *
Först en halvtimme innan de släpper pucken glider Big Papa ner på stolen intill.
Tar det sån jävla tid att hänga upp en gardinstång?
Nå, nu kan matchen börja.
Fram med ett blåbär åt oss!

Finland – Kanada 1-2 (Slut, övertid)
* * *
Den sydryska natten är kall och sen, krönika lämnad och det jättelika presscentret nästan tomt; bara bloggen, en stressad rodelkrönikör från Sydkorea och en gäspande holländare som tyckare att skridskotävlingarna mest varit blaj sitter kvar och hänger över våra datorer.
Men jag ska nu ta mig till bus T2, den som fraktar som har Hammarby Sjöstad-komplexet Chistie Purdy som tillfälligt hem till – och sen ska jag gå raka vägen till rum 3565 i hus nummer 18, utan att passera Big Papa och Eduard på ryska kusinen.
Tack Finland för att ni med ert kryss mot Kanada gav oss Österrike eller Slovenien och tack läsare för att ni förgyller min lilla blogg.
Imorrn tar herrarnas hockeyturnering paus och jag tror jag att jag tar en liten paus jag också och kommer tillbaka med nya krafter på tisdag.
Rock on!

Dreateam-Doughty slår till igen och ser till att smällkaramellen Kanada-Ryssland inte fyras av redan i kvarten.
Däremot lär Finland få chansen att hämnas för vinterkriget på onsdag.
Potentiell klassiker, det också.
Mer sen, folks