Vad var oddsen att det här önskeresultatet skulle slå in?
1-1 blir det alltså – och Tre Kronor får möta antigen Österrike eller Slovenien.
Jag tror just vi blev klara för semi..
Nu ska vi se upplösningen också – om Kanada förlorar åker de på Ryssland redan i kvarten på onsdag.
Ojvoj.

Finland – Kanada 1-1 (Period 2)
* * *
Kyllä!
Tuomo Ruutu får fanimig in en puck på den där Montreal-keepern och i detta nu heter Tre Kronors kvartsfinalmotståndare antigen Slovenien eller Österrike.
Så det här får ju alldeles väldigt gärna stå sig i ytterligare 20 effektiva minuter.
* * *
Den kommer först när de visar reprisen av Kanadas 1-0-mål i första pausen, men då hugger Big Papa med desto mer pregnans:
– Jag kan ju tukka att han ska ta den där…
* * *
Det som i första perioden var en riktigt ass hockeymatch har dock annars kommit av sig lite och känns nu ganska tam.
Men det tar jag om de är snälla och ger oss Slovenien.
* * *
Jag brukar tycka att maskotar är rätt outhärdliga, men har gått och blivit förtjust i den ryska björn som studsar omkring på läktarsektionerna i Bolshoy-hallen.
Det ser framförallt under ryssmatcherna skojigt ut när den dansar och klappar och öser med de andra fansen i bänkraderna.
Ros har redan en bild på bloggen i dess mjuka famn, men jag tror vi ska fixa en till.
* * *
Här kommer en wennerburgare till:
– Tror du Jeff åkte carter hit?
* * *
En period kvar av gruppspelet i Sotji då ­– det som vi suttit och begrundat så länge och tyckte såg så omfattande och mäktigt ut.
Den blir intressant den.

Finaland – Kanada 0-1 (Period 1)
* * *
Om man bortser från några misstag – som att Tuukka helt oskymd släpper in Drew Doughtys skott – tycker jag att finländarna gör en riktigt bra period.
De har en helt annan energi än i öppningsmatchen i början av veckan, spelar frejdigt och snabbt och Teemu ser ju att vara åtminstone femton år yngre än han egentligen är.
Så jodå – det finns fortfarande en chans att vi kan få vårt kryss och en fin kvartsfinalresa.
* * *
Nu är det sånt här trivsamt kvällsmys i Bolshoy-arenan igen, när vi bara sitter tillbakalutade och njuter av bra hockey och drar dåliga vitsar och skrockar över kaffekopparna.
Jag älskart’t.
* * *
Tukka revanscherar sig direkt med en Lucky Luke-plock på Kunitz friläge.
Ojvoj.
* * *
Det är ju fullständigt självklart att Rick Nashs kreativa mål blir bortdömt. För att nå pucken när den ligger ovanpå Raskens bur måste han vara ovanför ribbhöjd med klubban, så hög klubba indeed.
* * *
Big Papa har en Dallas-favorit här också.
Jamie Benn.
Det är ju det jag säger, vi får se Wennerburgaren i Texas framåt våren.
* * *
Ruuttu smaskar på Crosby duktigt direkt i inledningen.
Ja, nuförtiden är ju världens bästa spelare inte fridlysta. Men fortsätter han likadant kan det vara andra kanadicker som tycker att han ska få en tillrättavisning i alla fall.
* * *
Shea Webers helvetiska slagskott har varit en av den här OS-turneringens huvudattraktioner om jag får säga vad jag tycker och det får jag ju.
* * *
Hänger ni med i Jarkkos Cover it Live-rapportering på sportbladet.se
Han hymlar inte om var han har sina sympatier, de blåvita känslorna får flöda fritt och just därför är det så underhållande att läsa honom.
* * *
Det är inget fel på Drew Doughtys slägga heller. Det där var tredje målet i turneringen och jag kan förstås inte låta blå att påminna om att han återfinns i mitt Dreamteam-lag.
Det gör å andra sidan Landeskog också…
* * *
Nu säger Big Papa att vi borde besöka Eduard när vi kommer tillbaka till Hammarby Sjöstad ikväll också.
Nja, det vetitusan…
* * *
Kom igen nu, lejon – gör ett mål och stäng sen ner matchen.

Jaha, plötsligt är det alltså dags att runda av gruppspelet i OS-turneringen 2014.
Det är bra egendomligt hur tidsuppfattningen fuckas upp såna här gånger.
Å ena sidan känns det som det en evighet sedan jag korsade Atlanten och plötsligt stod i den sydryska – å andra går dagarna, för att inte tala om nätterna, i Sotji så snabbt att det inte och innan man hunnit säga mer än ”bye-bye” börjar det bli dags att tänka på hemresan igen.
Vi har dock det bästa kvar nu.
Från och med tisdag är alla matcher – alla – do or die och det finns inget som på en och samma gång är så hisnande, plågsamt och vackert.
* * *
Jag ljuger inte, jag håller på att få en stroke när Big Papa tittar upp från sin gamla Macbook Pro och börjar förklara vem som kan möta vem, i vilken hall och när.
Det känns som att försöka förstå parkeringsreglerna på Manhattan, där man får stå på gator som går i öst-västlig riktning på tisdagar ojämna veckor, mellan 14 och 17, utom när påven är i stan under skottår, då är det 14 till 16.
Men jag tror – TROR – att det är så här:
Vi ska hoppas på ett kryss mellan Kanada och Finland.
Oavgjort.
Då blir vi etta och får möta vinnaren i åttondelen mellan Österrike och Slovenien.
Under alla andra scenarier väntar vinnaren från ”derbyt” mellan Tjeckien och Slovakien.
Morsning korsning säger jag om det alternativet.
* * *
Snusransoneringen har fungerat.
Från och med imorgon kan jag klippa mellan tre och fyra dosor per dag och ändå ha en och en halv kvar till hemresan och därmed home free.
Det borde man nästan fira med en bye bye-vodka eller två!
* * *
Ryssland ser ut att få möta Norge i åttondelen – om det inte Kanada, eller Finland, ställer till med målfest ikväll.
Då seglar värdnationen direkt till kvarten (ni hör ju…det låter som vi har prov på MIT i Boston).
Frågan är ju vad som är bäst.
Vi kanske ska påminna om att självaste Kanada tvingades till en extramatch i Vancouver och därefter var uppe i så höga varvtal att bara mosade ryssarna dagen efter.
Det upplägget passar nog även den här värdnationen, gissar jag.
* * *
Hur det nu än är i livet så är man i alla fall inte valla-ansvarig i norska skidlandslaget och därmed har man det förhållandevis bra.
* * *
I mina ögon avgörs Tre Kronors hela OS-öde på onsdag. Går de till semifinal, då har de gjort det riktigt bra – i synnerhet om man betänker all otur som följt laget fram till det ögonblicket. Allt annat bra som eventuellt händer därefter är bara fantastisk bonus.
* * *
För några dagar var det Tretjak som satt där – efter den här rysslandsmatchen är det självaste Fetisov, rysk hockeys egen Ricard Persson, som kommer och sätter sig hos den radioreporter vi har intill oss på andra sidan pressläktartrappan.
Det är mycket magisk CCCP-mytologi samlad i Sotji just nu.
* * *
Chansen att Finland ska kunna kriga sig till oavgjort mot Kanada känns något begränsad.
De blåvita lejonen har ju drabbats av minst lika hårda slag som Tre kronor inför turneringen och tvingades för bara några dagar sedan skicka hem underbarnet Aleksander Barkov.
Men man vet aldrig med den där sisun och de där fenomenala målvakterna.
Om de verkligen vill så skulle det kunna bli.tja, varför inte 2-2?
* * *
Apropå Fetisov – vilka är era gamla favoriter i CCCP?
Själv vågade inte ha några officiella som barn, det hade betraktats som högsta formen av förräderi i min pappas antikommunistiska ögon, men i hemlighet var jag storögt imponerad framförallt av de som befolkade andra- och tredjekedjorna och inte fick fullt lika mycket uppmärksamhet som första Charlamov-Michaijlov-Petrov och sedan Makarov-Larinov-Krutov.
Som Aleksandr Jakusjev och Aleksander Maltsev och den rebelliske Helmut Balderis.
Och på backsidan var den blytunga Vasiliev knattebiffens favorit.
Och ni?
* * *
Varje match händer det:
Kanada låter motståndare vara ensam på isen i flera minuter under värmningen.
Tönt-Babcock.
* * *
Bland de finska 70-talshårdingarna var Veli-Pekka Ketola och Lasse Oksanen Biffens killar – plus en skäggig en som jag inte kommer på namnet på just nu.
* * *
Babcock stuvar tydligen om ordentligt i Kanadas kedjor och särar exempelvis på Crosby och Kunitz.
Det känner vi igen från Detroit.
Bobby Ewing-frissan är ibland otålig som en Big Papa som inte får sitta på samma plats på pressläktaren hela tiden.
* * *
Okej, gruppspelet 2014, då tar vi farväl och ses aldrig mer igen.

Till slut, efter oändligt många om och men, tvingar Ra-si-a alltså till sig straffseger.
Eduards ångest dämpas något, men det här är han ju garanterat inte nöjd med, det kommer att knaka när han biter ihop käkarna som svar på mina nattliga frågor om hur han tyckte förre idolen Malkin spelade.
Och – det är långtifrån klart att Ryssland går direkt till kvarten, därtil krävs blowout och målfest i gruppspelsavslutningen mellan Kanada och Finland om två timmar.
Nu ska jag och Big Papa ladda om för den över en kopp kaffe, en sur macka och tusen dåliga vitsar.

Ryssland – USA 0-0 (Period 1)
* * *
Jag får en bestämd känsla av att det inte är så många som offrar sin söndageftermiddag på den här tillställningen.
Klokt beslut
För vi som gjort det – jag och Big Papa till exempel – undrar ju varför.
Sicken sömntablett.
Rena eterbehandlingen sett till vad man bespetsar sig på när Ryssland spelar OS på hemmaplan och efter vad du uträttade igår.
* * *
Det slår inga gnistor om slovakerna heller, men de försvarar sig med pondus och enligt de som har bättre koll än jag är det alltid så här:
De är rökiga mot sämre motstånd men överpresterar så fort de möter bättre lag.
Ja, kvarten i Vancouver comes to mimind.
* * *
Den förkylning som försökte sätta tänderna i Bjuppie igår verkar dessbättre vara på reträtt.
Bye-Bye-vodka…
Inga bakterier överlever en sådan dusch.
* * *
Kovaltjuk ser ut att ha jävligt ont. Försvinner han – eller någon i superkvartetten – får Ryssland genomgå sitt eget Zäta-trauma.
* * *
Varje gång speakern nämner backen Yemelin tycker jag det låter han som han pratar om den där fina ölen man alltid dricker när man är i Pittsburgh.
* * *
Hat trick av Phil Kessel mot Slovenien vägg i vägg, hör vi, och vi kan konstatera det nu:
USA är gruppspelets smash hit.
* * *
Hemmaspelarna får lov att fixa det här nu.
Inte bara för bye bye-Eduards skull.
De kommer inte kunna visa sig utan kosackskägg och ryssmössan nerdragen till nästippen om de inte slår Slovakien och tvingas till åttondelsfinal.

Ryssland – Slovakien 0-0 (Period 2)
* * *
Nej, det här var ju inte det minsta bra för Eduards blödande ryska hjärta.
Team Avtejkin gör en riktigt tam period, ja, sin klart sämsta i hela turneringen, och skapar faktiskt inte en enda riktigt het målchans.
Så kan det inte fortsätta.
Då kommer Eduard ha druckit ur all bye-bye-vodka han har innan eftermiddagen är över.
* * *
För Slovakiens del får man väl, för att återigen citera Big Papa Wennerholm, säga att det Tatar sig.
Och de kunde ju inte gärna fortsätta lika taffligt som i de två första matcherna. Marian Hossa, Zdeno Chara, Michal Handzus, Richard Panik, Meszaros och just Tomas Tatar ingår för fan i truppen. Det är stora NHL-spelare.
Anmärkningsvärt nog har coach Vujtek dock petat båda NHL-målisarna Halak och Budaj och ställt in Jan Laco istället.
Vågat – men uppenbarligen bra tänkt.
* * *
Även Bilyaletdinov har ändrat och låter From Russia with Glove – Varlamov – starta igen.
Lite konstigt.
Bobrovsky hade det jobbigt mot ”Oshie i Sochie” på strafffarna, men dessförinnan var han ju så där Vezina-bra igen.
* * *
De hotade oss på förhand med att våra datorer skulle komma att kapas av förslagna ryska nätpirater och jag är rädd att det har hänt, för plötsligt är min gamla Macbook långsam som en österrikisk hockeyback och min hårddisk förmodligen lika full av hemligheter som Snowdens.
Bara att kasta och köpa nytt hemma i New York, gissar jag.
* * *
Jag önskar jag kunde skylla på Big Papa, men det är jag som frågar om han tror att slovaken Michel Milklik hittat en död råtta i mjölken.
Lik i milken, liksom.
Usch.
Det är som Björn J:son Lindh en gång sa:
– Efter fem dagar på turné är man som en fyraåring. Efter ytterligare fem dagar har man förlorat fyraåringens alla positiva egenskaper.
* * *
Kul att se lillbrorsan Hossa också. Det var ett tag sen, jag gillade alltid honom under den där eran precis efter 05-lokouten när Rangers var ett enda stort Böhmen med slovaker och tjecker på nästan varenda position.
* * *
Nu i pausen är Holmgren nere och hälsar på vår pressläktarrad. Han skrockar mycket gott åt historien om bye-bye-vodka.
Så nu vet ni varifrån det kom om ämnet skulle nämnas i sändning
* * *
Jag säger det igen, Ovie:
Eduard!
Hjälp honom!

Jag kallade honom Boris igår, men vår broder på Russian Cuisine – Kusinen, som det torftiga etablissemanget från och med nu kallas – heter egentligen Eduard och för hans skull hoppas jag att Team Russia tar sig samman och återupprättar den nationella äran i sista gruppspelsmatch här i Bolshoy nu.
För Eduard mår dåligt efter det svidande nederlaget mot USA – ett land likvärdigt med en fistel i ändalykten som han ser saken.
Tidigare i veckan lyste han upp och gjorde stolta tummen-upp-gester bara jag nämnde hjältar som Malkin, Ovetjkin (eller Avetjkin, som dom säger här), Kovaltjuk och Datsyuk.
I natt väckte samma namn bara vrede och sorg.
Han höjde sina björnlika armar i avsmak, ruskade häftigt på huvudet och avlossade en svavelosande ramsa ryska svordomar.
Jag misstänker att Eduard därmed sammanfattade hela nationens mentala tillstånd just nu.
Mother Ra-si-a har ångest.
Så snälla ryska björn, res dig nu ur din slummer och fäll Slovakien med en riktigt övertygande snyting.
Bara så kan det tunga vemodet i Eduards ögon släckas.
* * *
Vem fan hade anat att man skulle behöva en högskoleexamen i algebra för att bevaka OS-hockey?
Den avancerade matematiken kring Sveriges tänkbara motståndare i kvarten fortsätter och jag blir alldeles yr när Big Papa försöker förklara sina ekvationer, men om allt går som vi tror idag, det vill säga att Ryssland och Kanada vinner, verkar det som att vi får möta vinnare i tisdagens match mellan – Tjeckien och Lettland.
Jo, samma Lettland och samma Tjeckien som vi redan mött i gruppspelet.
Vilket idiotsystem – och vilket skrämmande scenario. Det vetifan om vi slår tjeckerna gång till…
* * *
Det slutade faktiskt med oförglömlig förbrödring på Kusinen den gångna natten.
Eduard ville plötsligt visa sin uppskattning och kom fram med en flaska vodka.
Sedan fick var och en av oss, sammanlagt fem man, ta en jamare med vår melankoliske värd – och han svepte utan att blinka, och utan att bita av, fem jättesnapsar.
Efter att vi med hjälp av teckenspråk och enstaka gemensamma fraser rett ut vilka skitar det är som bor i Moskva och vilken fin ledare Breznjev ändå var gick han och hämtade en ny flaska, satte sig ner hos Yours truly Biffen, pekade på etiketten, log roat och sa:
– Bye-bye.
Vodka som ryssar beskriver med orden ”bye-bye” ska man förmodligen akta sig väldigt noga för, men man säger inte nej när män som Eduard bjuder, så jag tog höjde även det glaset och visst – morsning och goodbye för Biffen.

* * *
Slovakien har varit klart sämst av de förment bra lagen i den här turneringen, så risken är verkligen stor att de får betala ett svidande pris för TJ Oshies Alamo-artade viktoria igår.
Ovetjkin & co är rimligen ursinniga och vill ha en snabb, otvetydig revansch.
* * *
Jag tog Eduard i hand några gånger och det kändes ungefär som jag förställer mig att det gjorde för Thomas Johansson när han fastnade i Karelins dödsgrepp.
Sedan slutade det med en tårögd bamsekram av den sort som markerar att evig vänskap just har etablerats.
Det blir lätt så när man dricker bye-bye-vodka.
* * *
Fan, jag hade velat se Norge som ett kvartsfinalalternativ.
Kan ni föreställa er vilket race DET hade blivit – med New York Rangers-kompisarna Henrik Lundqvist och Mats Zuccarello i täten.
Zuke har ju hela vintern tjatat om hur han ska sänka Tre Kronor med två frilägesmål på kungen av Madison Square Garden, men nu är chansen att den duellen blir av mikroskopisk.
Såvida jag inte missförstått Big Papas förklaringsmodell helt och hållet – det är inte alls otänkbart.
* * *
Det är rena förvirrade New York-i-april-klimatet i de här trakterna.
Så sent som för två dagar var det ren Mallorca och Ros flämtade irriterat efter sina språngmarscher mellan arenorna – nu kommer plötsligt ishavsvindar svepande från Kaukasus snötäckta bergstoppar och vi huttrar ynkligt under palmerna.
* * *
Så fort Nichushkin kommer in på isen för värmning börjar det lysa i Big Papas ögon.
Han har fått en ny favorit.
* * *
Efter fyra på dagar på raken i kostym tar jag mig friheten att runda av gruppspelet i jeans, Dr John-tischa och sneakers och fötterna jublar.
Hugo Boss-dojorna är lite för trånga och blir snabbt till medeltida tortyrredskap när man tvingas med i promenadsfascistens språngmarscher genom en OS-by.
Men så är det för oss flickor som vill vara fina, ibland får vi ta lite smärta.
* * *
Tre Kronor har tydligen varit uppe i bergen och sett de svenska skidåkarna jaga hem ny guldmedaljer.
Hoppas de fick inspiration och insikter om hur fort det faktiskt måste gå i ett OS.
* * *
För Eduard nu, Ovie. Spela för Eduard.
Annars kan det bli bye-bye för honom.

Sverige – Lettland 5-3 (slut)
* * *
Ja, äh, det är ingen av spelarna som påstår att de spelade så särskilt bra heller, men de har vunnit samtliga tre gruppspelsmatcher så stämningen är ändå okej.
Nu får de inte spela igen förrän på onsdag, sällsamt nog.
Mot vem vet vi inte förrän dagen före – men däremot står det under söndagskvällen klart vilka alternativen blir.
Tror jag i alla fall, Big Papa har haft några invecklade förklaringar som jag inte riktigt hängt med i, men det ska på tisdag spelas en match mellan våra två potentiella motståndare.
Själv ämnar jag ta en lång sovmorgon i morgon och kommer tillbaka till Bolshoy-hallen först till Rysslands trejde match.
Fram till dess kan ni begrunda lite bilder från västra Kaukasus.

Där uppe ser det i alla fall ut som ett det är vinter-OS som avgörs.

Det perfekta pressläktaravståndet enligt den här bloggens bestämda uppfattning.

Yellbear har klagat på att Johnny snarkar. ”Men det gör ju du också”, säger han plötsligt till bloggen. HUR kan han veta det?

Big Papa sitter på Russian Cuisine och försöker reda ut vilka Tre Kronor får möta i kvarten

Det är Fin-Emil som tycker Henke är så rolig.

Ronaldo Kronwall är på väg in i mitten igen

DN-Malin på den förträffliga pressläktaren

Mannen, myten, Abris

Dva vodka och en järpe. Sotji-klassiker.

Sverige gör fem mål och vinner, det får in the ändå anses godkänt.
Mer sen.