Ingen stor match, i sanning.
Men Sverige vinner med 1-0 och räddar fredagen åt oss.
Mer kommer här senare.

Sverige – Schweiz 0-0 (Period 2)
* * *
Slipsen, en svart med mörkblått Paisley-mönster, sitter där den ska nu.
Så givetvis blir det bättre.
Det går fortfarande lite för långsamt i anfallen och det känns fortfarande lite uddlöst, men spelet är i alla fall i huvudsak förlagt nere hos Berra och Henke slipper städa upp efter en massa misstag i egen zon.
Så:
Jag ber verkligen om ursäkt för denna skandalös blunder.
* * *
Istället är det Berra som räddar joddlarna några gånger och som Big Papa konstaterar:
– Schweiz har bestämt sig för att det får Berra eller brista.
Dagens bästa!
* * *
Fjärdekedjan är bäst och borde få mer speltid
Det händer ju lite saker när Kryckan, Jimmie och framförallt en furiös Hagge är ute och stökar på isen.
* * *
Linjedomaren Greg Devorski försöker göra en Vinnerborg och sänker Alex Steen med en tackling.
Den olympiska domartaktiken är intressant.
* * *
Pudding får armera klubborna, tror jag.
De går ju av som okokta spagettistänger hela tiden.
* * *
Vad sur Suri Reto måste blivit när han åkte ut för delay of game. Pucken tog ju i sargen först.
* * *
Kisscam innebär riktigt skabrös show i Bolshoy-domen. Vissa par de zoomar in på läktarna börjar hångla så grovt att de blivit arresterade i om det varit amerikanska södern.
Men jag klagar inte, när det inte händer mer på isen får man väl glad åt någon form av underhållning.
* * *
Yellbear Hjalmarsson framstår i mina ögon som Sveriges bäste back – men Mark Streit är isens kung.
* * *
Jag gillar inte de korta pauserna. En periodvila ska pågå i arton minuter, inte femton– då hinner en bloggare inte ens tänka på kaffe.
* * *
Nu då, pojkar. Låt den där draken lyfta. Vi behöver alla något att vara glada åt efter den här hemska dagen.

Sverige – Schweiz 0-0 (Period 1)
* * *
Hej Schweiz asså…
Det här fortsätter vara den svarta fredagen.
Vilken hemsk svensk period.
En korpulent bloggare på pressläktaren kan ju inte veta säkert, men det är lätt att få för sig att Tre Kronor är grundligt skakade av morgonens nyhet, för de uppträder frapperande stirrigt och förvirrat och osäkert – i synnerhet de tio första minuterna.
Om det inte varit för att åtminstone Kung Henrik är vaken från början hade joddlarna från Alperna garanterat varit i ledning.
Hu.
* * *
Stämningen?
Ja, det är som på en träningsmatch på Long Island i september ungefär.
Kanske är det därför Tre Kronor spelar så här – de tror inte matchen börjat eftersom inramningen omöjligen kan vara så torftig under turneringen som kallas världens bästa.
* * *
Schweiz spelar frejdigt, aggressivt och med ett jävla självförtroende – och varför inte.
Dom har absolut inget att förlora i den här tillställningen.
* * *
Erik Karlsson tacklas inte oftare än Douglas Murray åker i åttor runt sina motståndare, men han kliver faktiskt upp och åtminstone försöker proppa Bieber.
Han är nog One Direction-fan, EK65.
* * *
Är det inte extremt få avblåsningar? Jo, det är det. Det bekräftas av Big Papa.
* * *
Mårts får nog ta och leka lite Tortorella i den här pausen också. Det kan ju inte fortsätta likadant.
* * *
Dagens tv-ögonblick, har jag förstått:
Erik Karlsson får i Viasat-sändningen frågan varför inte Henrik Lundqvist har någon cykel i Sotji.
– Vi hittade ingen med stödhjul, svarar Ottawa-backen.
Han är artist på både på och utanför isen.
* * *
Om ni ursäktar – jag har fan varit ute i snart en vecka nu – fortsätter jag klucka glatt åt schweiziska namn.
Det är ju till exempel lite underhållande att en back heter Blindenbacher.
Och så är jag glad att vi inte behöver sätta plus på Martin Pluss!
* * *
Alex Steen tycker jag ändå såg rätt okej ut – och Hagelin hade några fina byten.
* * *
Sean Simpson, Schweiz coach, har följande att säga om motståndet här i eftermiddag:
– Der besten Gegner, gegen den die Schweiz je gespielt hat.
Enligt Big Papa, som hade stort A i tyska i folkskolan, betyder det att detta Tre Kronor är det bästa lag Schweiz nånsin spelat mot.
I så fall måste han tro att det är ett helt annat land som kommit ut de första tio minuterna.
* * *
Nu fattar jag.
Jag har glömt att knyta på mig slipsen.
Klart det blir dåliga perioder då.
Detta ska korrigeras nu.

Som Christer Abris brukade säga:
Det är i motvind draken lyfter.
Om det stämmer seglar vi rakt upp i den sydryska himlen denna svarta fredag.
För nu blåser det orkanvindar rakt i ansiktet på Tre Kronor, Pär Mårts, oss i blågul media och, framförallt, Henrik Zetterberg.
Det har hunnit gå några timmar sedan vi fick chockbeskedet att kaptenen tvingas avbryta OS och flyga hem till Detroit med sin trasiga rygg, men jag känner mig fortfarande helt omtumlad.
Det är worst case scenario som blivit verklighet. Zäta var Tre Kronors viktigaste utespelare – på isen såväl som utanför; förstecenter och självklar härförare under den tänkta resan mot prispallen – och själva navet i truppen ända sedan den först samlades i Stockholm i somras, ankaret alla andra, särkilt de yngre spelarna, sett upp till och följt efter till Sotji. Tomrummet går inte att fylla. Zäta är oersättlig.
Men det är inte bara det.
Henrik Zetterberg är en osedvanligt bra människa, jag gillar honom väldigt mycket och det svider verkligen i hjärtat att tänka på att han tvingas vara med om den här knäckande motgången.
Så lyft nu, drakjävel.
Hårdare än så här blåser det inte under ett OS.
* * *
Är det helt kört efter den här örfilen?
Nej, såklart inte – men Sveriges slagkraft har reducerats avsevärt, den som påstår något annat bara önsketänker och lurar sig själv.
Hoppet står till att de som fortfarande står upp sluter sig samman, knyter en kollektiv näve och bara bestämmer sig för att kriga tills sista droppen blod pumpat genom hjärtat.
Sånt händer och kan räcka långt.
Men jag säger eder härmed:
Tar Tre Kronor i denna skepnad medalj i världens bästa hockeyturnering är det enastående och tar Tre Kronor i denna skepnad guld i världens bästa hockeyturnering ska spelarna ha bragdguldet.
Fem år i rad
* * *
Det har blivit en tradition att fira Valentine’s Day – eller Alla hjärtans dag, om ni hellre vill det – med Tomas Ros och Big Papa Wennerholm på kalla pressläktare i hockeyhallar vart fjärde år.
Och why not?
Jag har varit på betydligt sämre dejter genom åren.
* * *
Just idag är jag dock övertygad om att Sverige vinner.
Det är säkert mycket känslosvall bland spelarna, om en sån som jag blir tagen av det som hänt Zäta måste det ju vara direkt traumatiskt för hans lagkamrater, men ändå.
Schweiz slår dom.
Tre Kronor har inte blivit Österrike över en natt.
* * *
Min storebror, Migthy Ola Bjurman i Göteborg, har exakt samma slags tjall på ryggkotorna som Zäta, så jag sms:ar och frågar om det går att beskriva exakt hur omöjligt det skulle vara att spela när det är som värst.
Svaret lyder:
– Nej.
Att han alltid ska vara så långrandig…
* * *
Längst fram på scenen från och med nu:
Bäckis.
Uppdraget är likvärdigt med att, som det heter i showbusiness, gå på efter Elvis.
Men det går nog.
Capitals-stjärnan delar ändå ursprung med DiLeva och känner jag honom rätt kommer han växa med uppgiften.
Jojo, först blir han förmodligen tjurig och less på frågor om hur känns – men sen biter han ihop och gör det han måste.
* * *
Niklas Holmgren är extremt laddad idag, meddelar Johan Tornberg.
– Han kommer att skrika hela tiden, tror bisittaren.
Vi har öronpropparna beredda på pressläktaren, ha det i tv-sofforna i också.
* * *
Ken Holland, Detroits general manager, ser av förklarliga skäl ut som om någon matat honom med tysk korvsallad hela förmiddagen.
Han kan ha förlorat Zäta för resten av säsongen idag – och risken är överhängande att Pavel Datsyuk snart bara har ett ben att gå på också.
Då är det alldeles klart att Red Wings missar slutspelet för första gången på 23 år, eller hur lång sviten nu är.
* * *
Det sägs att organisten i Bolshoy är inhyrd från Madison Square Garden turneringen till ära.
Det kan förklara att Sportbladets redan fulltaliga pressläktarfemma så här en timme före matchstart får avnjuta en äppelkäck hurtbulle-version av Ramones ”I wanna be sedated”.
* * *
Schweiz byter alltså målvakt och ställer in Reto Berra ikväll.
Då ska de fan – för att citera Stig Helmer Olsson – få berra hem Berra.
* * *
Om någon hade hoppats på morgonblogg från den tidiga matchen mellan Tjeckien och Lettland ber jag om ursäkt.
Det var lite annat att stå i under förmiddagen, om man säger så.
Men den var, säger trovärdiga vittnen från Gävle-trakten, riktigt tråkig – och slutade med tjeckisk 4-2-seger.
* * *
Kapten-C:et kommer sitta som ett smäck på Kron Wall of Pains tröjbröst också.
Han är så snäll som någon kan bli till vardags, men alla som någonsin sett Järfälla-kungens blick inför en stor match vet att han samtidigt är utrustad med just den sortens mentala hårdhet och obönhörliga jävlaranamma som krävs av isens hövdingar.
Han är dessutom van vid att ta ta ansvar när andra – inte minst just Zäta – faller ifrån och vet precis vad som ska sägas och göras och tänkas i den här situationen
* * *
Alltså, nu ska vi ju inte vara såna, men vi får ändå hoppas att nummer 12 i Schweiz andrakedja aldrig behöver bli proffs i Nordamerika.
Han heter – Luca Cunti.
Hm…
* * *
Sportbladet-femman tippar Tre Kronors förste målskytt idag också.
Abris: Gabriel Landeskog (igen)
Big Papa Wennerholm: Patrik Berglund.
Ros: Alex Steen (igen).
Fin-Emil Lagnelius: Loui Eriksson (igen)
Bjurre Biff: Kryckan Krüger.
* * *
Dom har en Bieber i Schweiz också. Inte Justin förvisso, men ändå. Dom som gillar honom är ju så entusiastiska att Matthias säkert blir en favorit han också.
* * *
Inte för att jag har något emot de blå ställen, dom var gudbevars med i den gyllene finalen i Turin, men det känns ändå mer magiskt att se Tre Kronor i gula tröjor igen.
Nu är det liksom svenska landslaget på riktigt riktigt.
* * *
Man blir patologisk vanemänniska på OS, så när vi i en halvtimme får sitta ett hack till höger om våra vanliga platser på pressläktaren efter Tjeckien-matchen, eftersom den utsände från Prags Allehanda ”snott” en stol, blir Big Papa alldeles stissig och besvärad.
Nu är dock allt som det ska igen, vi sitter där vi ska sitta.
* * *
Mark Streit, Raphael Diaz, Damien Brunner, Yannick Weber, Roman Josi…jo, det finns NHL-guld hos motståndarna också.
* * *
The Hives i högtalarna på värmningen.
Det tackar vi för.
* * *
Ja, nej, nu försöker vi fan gaska upp oss här.
Det är OS, vi ska få se Erik Karlsson spela hockey igen och hoppet är det sista som förvandlas till tysk korvsallad, eller hur ordstävet lyder.
Låt draken lyfta och förvandla den svarta fredagen till en högtid.

Norge gör fan ett mål och borde fira det natten lång.
Kanada vinner dock med 3-1.
Och jag går nu hem och skriver därifrån, tack och bock.

Kanada – Norge 2-0 (Period 2)
* * *
Det fortsätter enligt samma mall som i Vancouver.
Kanada tar som sig bör över helt i andra och löser den nationella ångesten med två mål – ett signerat Mighty Shea Weber och ett Dallas-begåvningen Jamie Benn.
Samtidigt fortsätter norrmännen spela med väldigt mycket hjärta.
Det är ju inte här de ska ta några poäng och det vet de, det är mot Österrike, men de vägrar ändå ge upp.
Jag tycker det är fint.
* * *
Rick Nash är bra på att åka och glida i OS också, lyder ett något kritiskt omdöme om Rangers stjärna..
* * *
Nu är Big Papa så trött att han tycker det är kul när han säger att Keith är bra på basket.
– Ja, han Dunca’n.
Herregud..
* * *
Inte sedan jag senast besökte ett postkontor i New York har jag sett en mer sysslolös människa med lön än Carey Price i den här perioden.
Han fick ett skott på sig och det kom precis i slutet.
Undra vad han stod och tänkte på hela tiden? Hur gott det skulle vara med riktig mat kanske. Det gör jag…
* * *
Det finns viss risk att vår vän Tollefsen får betala för alla friheter han tar sig mot de glamorösare motståndarna.
Vi misstänker starkt att han emellanåt är ett samtalsämne på Kanadas bänk..
* * *
Anders B och Detroit-U-båt – jag har inte mycket mer till övers för fusion jazz än för tysk korvsallad, men i det här fallet tänkte jag i första hand på de vådliga kontrasterna i musikval.
Avståndet mellan är Billy Cobham och Vamos a la playa och Ramones är ändå ganska betydande.
* * *
Hobbitten är ju helt överlägsen sina lagkamrater, men gör ändå allt för dem.
Det är också väldigt vackert.
* * *
Nu kommer Holmgren på periodpausbesök och gapar om att det är för många tuppar i kanadensiska laget.
Själv tycker jag det är för många tuppar utanför min hotellbalkong.
* * *
Snudd på koma nu här, halv elva i Vamos a la playa-aftonen, men det kommer någon form av kortfattad slutrapport innan vi stänger butiken idag också.

Kanada – Norge 0-0 (Period 1)
* * *
Det är ju premiärmatchen i Vancouver all over igen.
Med skillnaden att Kanada, i alla fall fram till en liten temperaturhöjning efter femton minuter, känns ännu tamare – och tappra norrmän ännu mindre benägna att vika ner sig mot övermakten.
Morsomt, sett ur lusekofteperspektiv.
* * *
Var de ryska åskådarna har sina sympatier behöver inge sväva i ovisshet om.
De gapar ”heja” – eller om det nu är ”tvättmaskin”, det verkar råda rätt dramatisk oenighet om vad ”shajbu” verkligen betyder – så fort Zuccarello och hans vänner är ens i närheten av pucken.
* * *
När det efter tio minuter fortfarande står 0-0 börjar de nordamerikanska kollegorna på pressläktaren flämta av nervositet.
– Vad är det för FEL på Kanada, heter det i frustrerade tweets och direktrapporter.
När resultatet är detsamma även vid periodslutet tror jag några av dem skulle behöva läggas in för observation.
Då kan man bara tänka sig vad de normalt sett ännu otåligare fans som sitter samlade runt tv-apparater och dataskärmar runt hela hockeyriket norr om amerikanska gränser tycker och tänker och säger.
Det är inte bara ryssarna som har oerhörda krav på sig.
* * *
Tollefsen är ingen morsgris. Ha ha, han smäller på som om Frölunda var på besök i Löfbergs.
* * *
Konstigast, kan jag tycka, är att Kanada inleder så försiktigt och defensivt.
Minns Babcock inte att det var när han släppte ut – och jag citerar här ryske målvakten Nabakov – ”arga gorillor ur en bur” det började hända grejor i Vancouver.
* * *
Norge hämnas och låter kanadickerna vara ensamma på isen i en minut innan matchstarten.
Akkurat, coach Johansen!
* * *
Vi har svensk representation, med NHL-erfarenhet, på isen i afton också.
Det är den gode Marcus Vinnerborg som dömer.
Bra det, han vet hur man käftar emot när stjärnorna vill ha sin vilja igenom.
Såna som Zuccarello, menar jag….
* * *
Jo, nu tuggar jag fan på Fjällräven-jackan till höger..
* * *
Babcock ser ut som en sur tysk korvsallad i hela ansiktet i båset efter halva perioden han också – och sen börjar han stuva om i formationerna big time
Det var inte så här det var planerat riktigt.
* * *
Tro på fan om CBC inte släpat Don Cherry hela vägen till Sotji också.
* * *
Nu kommer den:
Vamos a la playa!
Aftonen har börjat i södra Ryssland!

Ett av de bästa hockeylag som någon satts samman är redo för sin olympiska premiär.
Nä, jag överdriver inte.
I teorin håller 2014 års version av Team Kanada lätt historiskt hög klass.
Herregud, kolla bara vilka centrar Mike Babcock skickar ut på isen mot Norge:
Sidney Crosby, Jonathan Toews, Patrice Bergeron och Ryan Getzlaf.
Och så har han ytterligare en naturlig center i John Tavares på en kant.
De skulle samtliga vara förstacentrar i alla andra lag som är här – eller åtminstone aspirera på att vara det.
Ojvoj.
Men sen ska teorin omsättas i praktik också – och att det ibland kan vara svårt vet alla kanadensiska hockeyfans av bitter erfarenhet.
Vi får åtminstone en liten föraning om chanserna att lyckas med det uppdraget här i Bolshoy nu.
* * *
Big Papa skriver utförligt om Zätas skada i sin blogg här

Värsta som kunde hända

Låt mig bara tillägga:
Jävla ryggjävel.
Det är alldeles förbannat att en så oersättlig spelare, och en så förträfflig människa, ska behöva dras med såna besvär.
* * *
Notan, sidekick åt en taggad Holmgren i ikväll, säger att han varit på Kanadas morgonvärmning och blivit mäkta opererad.
– De var riktigt fokuserade och körde som fan, säger han.
Då vet vi det.
Superstjärnorna från Nordamerika vill starta bättre än de brukar i såna här turneringar.
* * *
– Min kedja var i alla fall bra, säger en glad Ovetjkin när han dyker upp i den mixade zon som efter hemmanationens matcher får mer djurparksartade egenskaper än någonsin tidigare.
Det är möjligt att han därmed antyder att andra formationer inte var lika lyckade, men det där tandlösa leendet är för lyckligt för att någon ska kunna göra den sortens tolkningar.
* * *
Notan pratar förstås om musik också.
– Pearl Jam kommer till Stockholm. Det kommer bli kanon, säger han.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Det är självaste Norge som står för Kanadas motstånd ikväll och det var det i första matchen i Vancouver för fyra år sedan också och det kan mycket väl vara på grund av erfarenheterna från det mötet Mike Babcock manat till skarpare koncentration idag.
Då stod det 0-0 efter en period och ”hockeyns hemland” höll på att storkna av förvåning.
Sedan blev det visserligen 8-0, men ändå…
* * *
Är så hungrig att jag skulle kunna äta upp Big Papas Fjällräven-jacka, men utbudet i presskantinan är alltjämt begränsat till tysk korvsallad och nej – då avlider jag faktiskt hellre.
* * *
Lätt bisarra scener utspelas under värmningen inför denna sena tillställning.
Norrmännen kommer ut på isen, men får vara ensamma, utan puckar, och åker omkring i åtminstone sju minuter och ser vilsna ut.
Först därefter dyker ”hemmalaget” upp.
Vad var det för babcockskt Mike Tyson-trick nu då?
* * *
Nu är discjockeyn inne på fusionsjazz.
Att vara musikkonsument i trakterna kring Kaukasus är helt uppenbart ett halsbrytande äventyr
* * *
Den där matchen i Vancouver 2010 innebar mitt första möte med Mats Zuccarello och jag fattade omedelbart tycke för honom.
Nu, fyra år senare, är han en av mina allra största hockeyfavoriter och han har alla förutsättningar att göra ännu större intryck den här gången.
Han har inte bara blivit en bättre hockeyspelare rent allmänt – han har rutin från NHL, självförtroendet lyser om honom efter en kanonsäsong i New York och han är inte rädd för att provocera ens de nordamerikanska tuffingar som är dubbelt så stora.
Go, Zuuuke.
* * *
Okej, tolv timmar efter jag slog ner ändalykten i pressläktarsätet är det dags för dagens stora höjdpunkt i Bolshoy.
Kanada mot Norge.
Häng med nu – och skjut skarpt i kommentatorsspåret!

Ryssland tar sig samman och vinner med 5-2.
Men cred till Slovenien – det här var en heorisk insats.
Nu ska jag oroa mig för Zäta, skriva lite artikel och börja ladda för Zukes möte med Kanada.
Återkommer framåt 18, svensk tid.

Ryssland – Slovenien 3-2 (Period 2)
* * *
Dra mig i rödbetssoppa, Slovenien reducerar direkt i öppningen av andra.
Sen gör dom det igen i slutet.
Om någon hade beskrivit det scenario efter fem minuter hade jag betraktat den människan som direkt svagsint.
* * *
Nu ekar det klassiska ”shajbu” desto mer frekvent på läktarsektionerna och, föreställer jag mig, framför tiotals miljoner tv-apparater.
– Det betyder puck, påstår Big Papa.
Men det kan det väl inte göra? Sitter de och skriker ”puck, puck, puck”? Vad skulle vara poängen med det?
* * *
Känslan är att Ryssland fick för sig att matchen skulle bli en enda lång, sexig show när det gick så lätt i början och så blev det som för Tre Kronor igår – bara ännu värre
Men Slovenien står för en bragdartad insats och spelar sina hjärtan ur kroppen också.
Kan dom Jerringpriset?
* * *
Jaha, Kovaltjuk hänger också en kasse.
Nu är det bara du kvar, käre poet Datsyuk.
* * *
Att en före detta SSK:are skulle vara Sloveniens bäste spelare hade man ju på känn.
Men han skulle heta Kopitar.
Istället är det Ziga Jeglic som gör båda målen.
Han har nu något att minnas för resten av livet – oavsett hur matchen slutar.
* * *
Puck, puck, puck!
Nej, det kan ju inte vara så…..
* * *
Synd ändå att det inte är slovenen Robert Sabolic, med kronwallsk 55:a på ryggen, som står för reduceringen.
Det hade ju varit – sagolikt.
* * *
Nu är tomten här också, ser vi på jumbotronen.
God jul på er då.
* * *
Jaså, Budaj får avlösa Halak i Slovakiens kasse i arenan vägg i vägg?
Jo, men han är ju van vid att få hoppa in för förstamålvakter som inte håller…
* * *
Tretjak ser tidvis inte gladare ut än min pappa gjorde alla de där gångerna när han – Tretjak alltså, inte min pappa – rånade Peo Brasar och Hans Jax och Tord Lundström och Råttan Edberg och Mats Åhlberg och Kjell-Rune Milton på givna Tre Kronor-mål.
It’s karma, bitch, hälsar Hans Bjurman härigenom från andra sidan graven.
* * *
Fast det är som alla sagt
USA kan verkligen bli nåt i den här turneringen – i synnerhet med Bylsma som coach.
* * *
Nu får Ryssland faktiskt fixa det här. Annars utbryter ju nationell kris.