Idag är det Super Bowl Sunday och New York håller faktiskt på att få dåndimpen av iver och förväntan.
Verkligen häftigt.
Först ska vi dock bränna av ett par hockeymatcher som uppvärmning, bland annat en riktigt fin en mellan Capitals och Red Wings i Verizon Center.
Den tänkte jag och min gäst från Bolanche-köket avnjuta i den ljuvliga korresoffan och om vi får lite sällskap kan det bli några skvättar här i bloggen.

NY Rangers – NY Islanders 4-1 (Slut)
* * *
Rangers får sin tvåmålsledning lite för sent – och Vigneault matchar Carbomb för lite.
Det är vad som hindrar ett irriterat slut från att urarta i allmänt saloonslagsmål.
Officiellt tycker vi förstås att det är bra, men så här bara oss emellan beklagar bloggen.
Det hade varit uppfriskade med ett kaotiskt slut på säsongens sista New York-slag.
Men i får nöjda med en helt OK
* * *
Tavares borde ha lyssnat på vad den svavelosande väckelsepredikanten sa åt bloggen innan matchen idag.
Undergången är nära – och gör man sig skyldig till slashings som den på Hagge i slutet kommer det inte att gå bra.
Dessbättre är det ingen fara alls med geparden från Södertälje.
– Det är lugnt. Han blev sur för att jag snodde pucken av honom och rappade mig över handleden, men det behövdes bara lite is, berättar han.
* * *
Hett rykte här i natten:
Red Wings är väldigt intresserade av att hugga Vanek som rental innan trading deadline.
* * *
Det är rena kändisfesten inne hos Rangers efteråt.
Kevin James, här mest omhuldad för sin roll i ”King of Queens”, är inne och poserar på bilder med både Henke, Hagge och Zuuuukes.
– Ja, jäklar, jag tittar på ”King of Queens” varje dag och blir alldeles starstruck, säger norrmannen.
* * *
Ni ska inte låta er provoceras av Björn Falk, pojkar och flickor.
Han är kommentatorsspårets stora showman och har aldrig lämnat en kommentar utan glimtar i ögonen lika bländande som strålkastarna på Garden.
* * *
Vigneault säger att det här är det bästa han sett Lundqvist sedan han tog över som Rangers-coach (ja, Vigneault alltså – inte Lundqvist…)
– Han gjorde några riktigt stora räddningar och hade total kontroll, säger han.
Kungen är rätt nöjd själv också.
– Ja, nu de senaste matcherna har det börjat kännas riktigt bra.
Pär Mårts borde fira med ett extra ägg till frukost idag, han får en Lundqvist i generalform till Sotji.
* * *
Lokal media är så övertygad om att Callahan snart försvinner att han till och med får den franka frågan ”tänkte du på att det kunde vara din sista match som New York Ranger”.
– Nej. Mitt hjärta är här, svarar han.
Fair enough, men plånboken ska säga sitt, den också.
* * *
Apropå Mårts är det svårt att se att han ska kunna bränna chansen att ta ut en så glödhet pjäs som Hästpolo-Gustav Nyquist.
Han har fan spelat sig till en OS-resa nu.
* * *
Vi hörs – inom kort.

Slut, Rangers vinner med 3-1…nej, 4-1 kom just i tom kasse.
Mer sen då.

NY Rangers – NY Islanders 1-1 (Period 2)
* * *
Som så ofta när slaget om New York utkämpas inne på Manhattan:
Islanders tar över, skapar mer och mer och det ser ett tag ut som att bara en magnifik Lundqvist kan rädda Rangers.
Men till slut klarar inte ens han att stå emot de kvicka, hungriga, envisa utmanarna från Long Island.
Så nu väntar en avslutningsperiod när The Battle når sitt ultimata klimax
* * *
Eken åker hiss med scouter i pausen och hör dem spekulera i att Rangers vill ha två, eller rentav tre, spelare för Callahan.
– But that’s not gonna happen, säger en.
Nej, förmodligen inte.
* * *
Henke har verkligen varit enastående, men kvitteringen ser det ut som att han viftar bort flugor framför ansiktet och så landar pucken framför den grymme Okposo.
Jag är ledsen, men det ser lite komiskt ut.
* * *
Fatta Canucks alltså, den roadtrip de startar idag pågår tills uppehållet, så The Sedins och andra som ska till OS hinner inte hem mer innan det är dags att sätta sig på chartern till Sotji, så i praktiken blir de borta i en månad.
Det kan man kalla bortaresa.
* * *
Efter kvitteringen skärper Rangers till sig och det ska ju också sägas:
Även Nabokov kan stoppa puckar.
* * *
Det ryktas att Bäckis slagit en drömassist före Chimeras 1-0-mål i The Joe.
Kan det bekräftas? Vore väldigt bra för Valbo-fantomens självförtroende inför den stora turneringen.
* * *
Dahlgren, det stämmer att dom köpte Broadway-hatten i Stockholm, men jag är rädd att dom tappat bort originalet.
Den mycket fulare dom poserar i idag har Dolan, ägaren, skänkt
* * *
Nu kommer det ändå några rungande ”Potvin sucks”.
Tänkte väl.
* * *
När de Henke åker av isen inför den här pausen stannar han vid båset och pratar med Uffe Samuelsson, sannolikt på svenska.
Eftersom Uffe ansvarar för backarna gissar jag att han kräver att Strålle ska vara på isen hela tiden.
Vi har flera gånger under aftonen hyllar hårdrockaren från Tibro och slagit fast han nog egentligen borde ingå i OS-truppen han också.
* * *
Bloggen har helt orättvist drabbats av huvudvärk, så nu tror jag Sandstromof får spetsa kaffet med nåt starkt.
* * *
Nu kommer alltså klimax.
Heja!

NY Rangers – NY Islanders 1-0 (Period1)
* * *
Nja, man kan väl inte påstå att det sista slaget om New York exploderat
Ännu
Det är lite för jämnt för det, Carbomb och Martin vill ogärna dra på sig några utvisningar.
Men det sjuder där ute och när som helst händer det…
* * *
Har Kung Lundqvist inte lite flyt när han rånar Josh Bailey på en alldeles given kvittering?
Annars är det ju en av de mest raffinerade räddningar han gjort i den här hallen, en ojvoj for the ages.
* * *
Tills vidare får vi nöja oss med en riktigt bra hockeymatch.
Rangers är väldigt bra i uppspel och när de väl etablerar sig i offensiv zon, men det är Islanders också och emellanåt känns det som vanligt som att hemmabackarna har problem med den fart Tavares & co drar upp både på grillorna och i passningsspelet.
Så detta är långt, långt ifrån avgjort.
* * *
The Oak Man påstår att Brian Boyle gör något slags religiös hälsning efter sitt 1-0-mål.
Det skulle inte förvåna, han kommer ju från irländsk familj i Massachusetts och är garanterat en good catholic boy.
* * *
Gris-Olle är ju lit skojig när han börjar skandera ”Dibi sucks”, om den högst frånvarande Rick DiPietro.
* * *
I en liten ceremoni på isen före nationalsången hyllas Sam Rosen för sina 20 år som MSG:s Rangers-röst och det är lite rörande att se att en kommentator kan få såna ovationer.
När ska det hända Niklas Holmgren?
Roligast är att alla som uttalar sig på jumbotronen drar hans klassiska ”this one will last a lifetime” från Game 7 i Stanley Cup-finalen 1994, utom Devils-ikonen Ken Daneyko.
– Nä, skrattar han, jag kan bara inte säga det.
Det får man förstå….
* * *
Däremot har vi inte hört några ”Potvin sucks” ännu.
Den ramsan brukar vara lika frekvent under Islanders-besök på Garden som klämmiga allsångsnummer på Skansen varje tisdagkväll om sommaren.
* * *
Sasse har en kopp kaffe med sig åt bloggen redan när han gör sin första entré på pressläktaren.
Det är det bästa någon från den staden gjort sedan Tord Lundström assisterade Roland Eriksson i Wien-VM 1977.
* * *
Inte nog med det, Hällegerd.
DeBoer hade ett fint citat om Gelinas tidigare också:
– Man måste vara mer än ett hårt skott.
Det kan inte vara bra för ditt blodtryck att höra…
* * *
Sasse heter egentligen Daniel Sandström, men den som skriver lapparna som ligger på våra platser på pressläktaren har missuppfattat något så på hans står:
Daniel Sandstromof!
* * *
Alltså, ryktena om Callahan är så för närvarande så heta att de amerikanska kollegorna ser det som anmärkningsvärt att han alls spelar den här matchen.
– Ni har honom åtminstone i tre perioder till, skriver till exempel Andrew Gross från The Record på twitter.
Ojvoj.
* * *
Michael C. Hall, mister Dexter himself, inzoomad i jumbotronen.
Nu får man ta sig i akt.
* * *
Det grumlas på twitter om att det är knas med kommentarerna på Disqus igen. Jag har godkänt allt som kommit under kvällen, men nu verkar det ju ha stannat av helt.
Stämmer detta?
Då kan man maila mig på per.bjurman@aftonbladet.se och berätta.
Men det är tyvärr inget jag kan göra åt det här i fredagsnatten.
* * *
Nu tror jag Sandstromof gått och hämtat ytterligare en kopp kaffe.
Fem plus för servicen!

Slaget om New York är tillbaka under tak – och ikväll tror jag att dusten mellan Rangers och Islanders verkligen blir ett slag.
Det är andra gången på två dygn – och tredje gången på tio dagar – de ”råkas”, känslorna från det emotionella jättedramat på djupfrysta Yankee Stadium kokar fortfarande och dessutom är det säsongens sista Battle of New York.
Something’s gotta give, som det heter här.
Det kommer att smälla.
Många i media här borta tycker att NHL gör fel som bränner av hela den här serien nu och ryar om att täta möten mellan de klassiska rivalerna i New York ska planeras till slutet av grundserien, när allt ställs på sin spets och redan heta matcher blir ännu mer på-liv-och-död-febriga.
Jag håller inte med.
Under de sista veckorna är allting ändå så uppjagat och dramatiskt att vi klarar oss utan extra emotionell ammunition.
Mitt under serielunken, däremot, behöver vi all hjälp vi kan få för att bekämpa känslor av gråhet och rutin, så en sån här miniturnering inklämd i januari-given är verkligen bara bra.
Det slutar med regelrätta showdowns av den typ jag alltså räknar med att vi får uppleva ikväll.
Är ni redo?
* * *
Nä, jag kom aldrig iväg till Atlantic City och har inga jackpots att berätta om; vi kom oss liksom aldrig för att gå ut och hyra bil i den bistra kylan.
Men jag tog lite bloggpaus i alla fall och har ägnat veckan åt min gäst från Bolanches ärevördiga kök.
Sorry, men det behövdes.
För nu blir det åka av fram till avresan mot Mother Russia nästa söndag.
Upploppet är här.
* * *
Zäta gör comeback när Detroit tar emot Washington i Joe Louis ikväll (eller Joe Louie’, som youngblood Ekeliw sa i pdocasten senast…ho ho ho!).
Det är ju den bästa nyheten sedan jag strax efter flytten hit för nio år sedan upptäckte hur lätt det är att beställa snus från Sverige och det förvånar mig inte det minsta om jag framåt midnatt sitter i telefon och försöker få superhjälten från Njurunda att klämma ur sig åtminstone ett litet lovord om sin egen fantastiska insats…
* * *
Det står en passionerad väckelsepredikant och ryter på plazan utanför Gardens pressingång under och just som jag kommer vaggande spänner han ögonen i mig och skriker:
– Domedagen är nära, det kommer inte sluta bra för dig!
Det var väl det jag visste.
* * *
You can’t beat Henrik Lundqvist under bar himmel.
Han har vunnit alla utomhusmatcher han spelat och har därmed ett litet men ändock NHL-rekord.
Nu gäller det dock att prestera inomhus också och det verkar vara en utmaning.
Övriga lag som vunnit i Winter Classic och Stadium Series i år – alltså Toronto och Anaheim – har åkt på saftiga proppar i matchen därpå och ingen behöver betvivla att Islanders vill ha gruvlig revansch direkt.
Så utomhus-Henke kan behöva göra säsongens match ikväll.
* * *
Inte nog med att Eken tillkännagivit att han tänker hedra oss med sin sällsynta närvaro ikväll.
Han har med sig Sasse Sandström också – en mytomspunnen Gävle-journalist som tagit över stafettpinnen från Pucken Persson och Keb Eriksson på en av nationens finaste hockeyscener.
Det betyder att gästrikarna kan jobba dubbelskift i presspentryt och bloggen får rimligen bada i vattnigt Garden-kaffe.
Hurra!
* * *
Ett nytt stridsrop ekar mellan de vackra bergen i Vancouver:
Skjut, Daniel, skjut!
Den svenske skyttekungen har ju inte gjort ett mål på fjorton matcher – unheard of det senaste decenniet – och bilden där borta i västra Kanada är att han helt enkelt skjuter för sällan.
Så kanske det är, men i så fall är det bara ytterligare ett symptom på ett mycket allvarligare problem:
John Tortorellas olyckliga förmåga att ta udden av offensiva artister.
Den hetlevrade coachen är bra på att bygga lag, plantera karaktär och forma en vattentät defensiv i vilken alla – verkligen alla – offrar sig för kollektivet.
Men det sker på bekostnad av kreativiteten och slagkraften hos de forwards som ska stå för målen.
Marian Gaborik, en av de mest explosiva pucksnillen som tillhört New York Rangers, blev ju till slut bara ett tamt komplement under Tårtan-regimen och nej, så har det inte blivit med Danne, men det är mycket talande att han produktion gått ner så dramatiskt efter coach-bytet.
Den som har problem med analysen kan ju studera Rangers respektive Canucks powerplay.
Det var en patetisk fjärt under Tårtans alla år på Manhattan, men har i år förvandlats till ett explosivt hot mot precis alla – och i Vancouver har den rakt motsatta utvecklingen ägt rum. Ett PP som tidvis var ligans bästa, inte minst tack vare Daniel Sedins mördande farlighet framför kassen, har blivit Rangers-fjärtigt.
Free Torts?
Free Daniel från Torts, skulle jag vilja replikera.
* * *
Bloggen uppträder i nya skor, nya brallor och ny kavaj – en beige, sober sak från Ralph Lauren – i afton.
Får spelarna gå in sina OS-kostymer måste ju även en blogg få göra det.
* * *
Carbomb Carcillo hjärta Matt Martin.
Eller snarare tvärtom.
Det är i den relationen den här sista duellen Rangers och Long Island når sitt crescendo.
Dom var nära kokpunkten redan på Yankee Stadium-isen och nu lär det ofrånkomliga inte gå att hindra.
* * *
Såg ni – jag menar, SÅG ni! – Ben Scrivens insats i Oilers-kassen mot San Jose i onsdags?
Han borde vara med i Vezina-diskussionen för den prestationen allena.
* * *
Super Bowl-vecka pågår i New York och vi ska ju vara ärliga – i jämförelse med den showen är detta hockeyderby inte större än distriktsmästerskapet i taekwondo, pojkar födda 2001, i Västergötland
Jag trodde inte att ett enskilda evenemang kunde ta över världsmetropolen – här kan Rolling Stones, bara för att ta ett exempel, spela tio dagar i rad på Metlife Stadium utan att det nödvändigtvis märks i resten av stan – men är precis vad som hänt nu.
New York City är Super Bowl City.
Coolt.
* * *
Varför har inte bilden som ackompanjerar den här artikeln gått viral på nätet?
Den är ju sanslöst underhållande – och tänk vad många NHL-spelare som skulle vilja vara i Gene Simmons kläder…
* * *
Får många twitter- och mailfrågor om det verkligen kan stämma att Sather överväger att trejda bort kapten Callahan.
Svar:
Ja.
Han spelar ju på ett utgående kontrakt och förhandlingarna om en förlängning har strandat, Cally vill ha betydligt mer än Rangers i nuvarande lönetakssituation kan betala, och hellre än att låta honom bara försvinna i sommar funderar GM Sather på att skicka iväg honom som rental i utbyte mot lite utvecklingsbar framtid.
Så har vi också scouter från Detroit, Montreal, San Jose och Tampa på plats i the wooorld’s most famous arena i kväll också.
* * *
Rapporter från Detroit tas emot med öppen famn i kommentatorsspåret.
* * *
Egenartat:
Rangers kör sina vita utomhusställ ikväll också – och Islanders får spela i sina blå förstaställ.
Ja, jag envisas ju med att tycka att bortalagen alltid ska ha sin färg och hemmalaget gå upp i vitt, men så här utan förvarning känns det udda.
* * *
Fredagkväll i holken och jodå, det känns redan under värmningen att det kan bli lite ställ på läktarna också.
* * *
Showdown alltså.
Den börjar alldeles strax.
Jag är övertygad om att den blir något att minnas.

New Jersey – NY Ranger 3-7 (Slut)
* * *
Om Bronx verkligen brann idag vet jag inte.
Men det slog definitivt gnistor om Rangers – i synnerhet i andraperioden, kanske lagets bästa på hela säsongen.
Och så vann de till slut med de största siffrorna i de moderna utomhusmatchernas historia.
Så kan det gå.
* * *
Marty Brodeur bad själv om att bli utbytt inför tredje.
– Allting var fruset, jag kunde inte ens få ihop plockhandsken och jag sa åt DeBoer att det var dags låta Schneider få känns på den här ändock helt fantastiska upplevelsen, säger han
DeBoer rättade till sin Gunde Svan-mössa och uppfyllde legendarens önskan.
* * *
Jävla skit, säger jag om rapporterna från Motown.
Zäta är Sveriges bästa hockeyspelare – by a countrymile de senaste veckorna, till och med – och får inte, får inte, får inte vara allvarligt skadad
* * *
Henke trodde ett tag att han inte heller skulle få avsluta matchen. Han var lika missnöjd med sin insats som ni var.
Men det fanns en förklaring till det yrvakna uppträdandet i inledningsperioden.
Han VAR yrvaken.
– Jag hade blivit tillsagd att matchen skulle börja halv tre och tog mig en tupplur, men plötsligt väckte dom mig och sa att det var en timme tidigare. Det var inga bra förberedelser , jag halvsov fortfarande när matchen började, berättar han med ett snett leende.
Han vaknade dock till, kom in i matchen och har nu ett nytt fint minne under bältet.
* * *
Enligt Bruce Garrioch på Ottawa Sun är det nu bara dagar tills Buffalo trejdar bort Ryan Miller – antigen till St.Louis eller Minnesota.
Frågan är vad Sabres kan få i utbyta från de lagen.
Förslag, Kometen? Steen tror jag inte du får, och inte Bacon Brodin heller, men i övrigt är du välkommen att fantisera fritt.
* * *
Det var kanske tur att Zuke aldrig fullbordade något hat trick.
Fansen hade ju ändå inte nått fram till isen när de kastat in sina hattar.
Tack för den roliga iakttagelsen, Pontus Höök.
* * *
Jadu, John J. Vi släpper den där diskussionen. Det här är ingen musikblogg. Men det är ju såklart du som har bedrövlig smak!
* * *
Strålle kan ha gjort sin allra bästa match som Blåskjorta och blir överöst med beröm efteråt.
– Tacklingen han sätter in på Greene öppnar för 6-3-målet och där avgjordes matchen. Jag är mycket nöjd med insatsen, säger till exempel Vigneault.
Ja, det var rena Kron Wall of Pain-proppen det där.
* * *
Huruvida jag återvänder på onsdag, när Islanders flyttar in i Yankees clubhouse och går upp mot Rangers, får vi verkligen se.
Det kan bli så att jag och Bolanche-kocken tar en kväll i Atlantic City då istället.
Detta var, i alla fall i två perioder, den roligaste utomhusmatch som spelats i NHL sedan dom sjösatte Winter Classic-wanschet.
Men likafullt:
Det är och förblir ett jippo; man får krångla, man fryser, man ser dåligt – och det man ändå ser håller även såna här gånger brutalt mycket lägre klass än när det är på riktigt, inne i varma och bekväma hallar.
Så sug nu på de bilder jag härmed ber att få runda av helgen med.
Det kan mycket väl bli de sista från ett utomhusspektakel i den här bloggen på åtminstone ett år.

Det blev en avslagen tredjeperiod och nu är den slut.
7-3 till Rangers.
Mer kommer om någon timme, nu ska det jagas i Yankee Stadium-environgerna.

New Jersey – NY Rangers 3-6 (Period 2)
* * *
Zuke Zuccarello – den störste stjärnan på Yankee Stadium sedan A-Rod slog sina homeruns på frekvent basis.
Det är ju den lille norrmannen som med två fullträffar vänder den här matchen – lätt den roligaste, mest actionsprakande som spelats på utomhusis sedan NHL införde det här Winter Classic-upplägget – åt Rangers.
Ojvoj, vad mina kollegor på VG ångrar att de inte skaffade ackreditering nu…
* * *
Tråkigt för Marty, det här.
Han är ju uppenbart stel och obekväm i kylan och släpper in puckar som ett helt Larsbo och en gammal mästare ska inte behöva lämna ett bestående intryck av den sorten på storpubliken.
* * *
– Let’s go Rangers, säger John McEnroe när Jeremy Roenick intervjuar honom och det är klart.
Han har ju ett rockband ihop med Manhattan-klubbens målis.
Därför är Don Emrick helt rätt ute när han säger att dom inte ska släppa honom för nära rinken.
Vi vet vad Johnny Mac kan ställa till med om han inte är nöjd med domsluten.
* * *
Hagge blir förste svenske målskytten någonsin i baseboll-katedralen.
Stort.
Det var för övrigt ett bra tag sen han alls hängde några kassar, men nu kan det braka loss. Han är en sneaky filur, Bork Bork.
* * *
Nu får du bakläxa, John J.
Det var ju Southside Johnny & The Asbury Jukes som var uppe och svängde i pausen.
Att kalla dem för ”vilka gubbar som helst” är som att kalla Per Gessle från din hemtrakt för ”vilken trubadur som helst”.
Men var tog Rockettes vägen?
* * *
Med sin stora toppluva och skrymmande halsduk tycker jag DeBoer snarare ser ut som en vallaexpert som stod i skogen och väntade på Gunde Svan under femmilarna i Holmenkollen.
Man känner liksom inte samma respekt som inför, säg, Tichonov…
* * *
Jag tycker, Tad, på ett personligt plan att Samme förtjänade ett roligare öde efter så många år – inte att Holland nödvändigtvis har gjort några fel.
* * *
Lamoriello borde göra en George och gå in i det där palatset till omklädningsrum och ryta:
– Lou is getting upset!
* * *
Ja, sczcz, med tanke på att detta är den första hockeymatch som spelas här får man nog anta att Zuke är den förste och ende norrman som gjort mål här.
För inte har väl vårt broderfolk producerat några egna Babe Ruths?
* * *
Fler och fler av kollegorna viker ner sig i kylan, så nu börjar det bli ont om svängrum i pressrummet, men inte mig emot.
Här är så trivsamt så.
* * *
Så länge det ”bara” stod 5-3 var jag inne på att skriva att det här inte är avgjort ännu, för i utomhusmatcher kan vad fan som helst hända, det minns man ju till exempel från när Blackhawks hade Red Wings nere i brygga på Wrigley Field, men nu vetifan.
Jag tror snarare att Zuuuke fullbordar ett hat trick än att Devils vänder.

New Jersey – NY Rangers 3-2 (Period 1)
* * *
Nej, det här gick ju inte alls….
En isande vind, just en sån Shane MacGowan sjunger om i ”Fairytale of New York”, tar sats och varvar upp just på den pressläktarrad där jag har min plats.
Sitter jag kvar där och försöker blogga har jag lunginflammation, blåskatarr och kallbrand i fingrarna lagom till resan mot Sotji.
Så nu sitter jag hos the assistant to the travel secretary och äter Calzone.
* * *
Henke talade igår om att såna här friluftsdagar fick honom att tänka på barndomens matcher på frusna sjöar i Åre.
Men då var det knappast någon som snurrade upp honom som gamle kompisen och sambon – jo, faktiskt – Jagr gör innan 2-1-målet
Den varianten vill vi verkligen inte se i första matchen i Sotji om två veckor…
* * *
New York-området – La La Land 7-0.
Den här matchen är åtminstone tio gånger så fartfylld, intensiv och händelserik som den på Dodger Stadium igår kväll.
The Bronx is burning indeed.
Devils är lite bättre, skapar framförallt mer chanser, men tvåmålsöverläge kändes aningen för mycket, så Staals reducering är inte ologisk.
* * *
Henke har överhuvudtaget en tung period, han glider ju helt ur position när magical 68 kommer dundrande, men så är det alltid när Rangers spelar tidiga matcher.
Då tittar ju vanligt folk i Sverige och det är bestämt sen länge att vanligt folk ska skriva till mig och säga att jag förlorat förståndet som skriver att svensken på Manhattan är så bra..
* * *
Minus sex har vi nu – och minus 13 med det Lucifers påfund som kallas wind chill.
In med Mora-Nisse!
* * *
Dom dominerar kanske inte som sitt favoritlag i slutspelsserien mot Rangers 2006, men helt klart:
Devils-fansen är noga med att de i teknisk mening har hemmaplan, fyller därför flest säten och hörs mest där ute.
* * *
För en gångs skull tar jag ta av mig huvudbonaden under nationalsången.
Nä, jag är inte ohyfsad i vanliga fall heller – jag har bara ingen när jag sitter inomhus.
* * *
Jagr är ju eftermiddagens konung och general och gud, men jag tycker nog att Yayo gör det helt okej vid hans sida också.
Kul det
* * *
Men vet att NHL är ute på lång seglats i okända vatten när matchstarten får skjutas upp med en och en halv timme på grund av – solsken.
* * *
Hos ”gästerna” är kedjan med Moore och Carbomb Carcillo klart bäst – och återigen får man intrycket att Big Rick Nash krymper ju starkare strålkastarskenet blir.
* * *
Nä, Jack, vadå – Jersey Boys, med öronmuffar och allt, gör ju förtjusande näpen doo wop.
En miljon gånger bättre än Kiss igår, that’s for sure.
* * *
Strålle Strålman är, för att nu spinna vidare på det temat, den första svensk som fått poäng på Yankee Stadium sedan Ingos magiska natt för 55 år sedan.
* * *
Nejdå, Costanza bjuder inte alls på Calozne.
Vi äter Snickers – med kniv och gaffel.
* * *
Bägge lagen har snyggare tröjor än bandyartisterna i Kalifornien igår kväll, men jag vill nog påstå att Rangers var uppe på en ännu högre estetisk nivå under Winter Classic-festen i Philly för två år sedan.
Den här varianten är mer…ordinär.
* * *
Apropå just ingenting gläder det bloggen i hjärtat att Frallan Franzén återvänder när Red Wings går upp mot Florida om några timmar
Däremot känns det rent för jävligt att Micke Samuelsson blir skickad till AHL.
Efter så många år, och sånt jävla kämpande, och förtjänar han bättre.
* * *
Hällegerd, du är min favorit – den mest pessimistiska supporter jag någonsin stött på, förutom möjligen jag själv när Brage spelar
* * *
Nu är det varmt och gött i pressrummet – där jag egentligen sitter – och ännu goare ska det bli med ännu en rågad kopp av det eminenta Yankee Stadium-kaffet.