Ny officiell tid för the puck drop:
13.38 – alltså 19.38 svensk tid.
Dom är då exakta..

Solen är för glad i New York idag.
Det innebär att det blänker i isen och då hotas tydligen spelarnas säkerhet.
Slikt hörde man aldrig talas om när vi i Kvarnsvedens Pojkar C-2 krigade i gnistrande solsken på Dalarnas uterinkar back in the stenålder, men för all del – de matcherna hade inte riktigt samma betydelse som NHL-bataljer.
Så matchstarten är nu framksjuten, oklart hur länge.

Det var så det hette den klassiskt kokheta sommaren 1977.
The Bronx is burning.
Det syftade både på det faktum att den härjade stadsdelen rent bokstavligt stod i lågor; det brann överallt hela tiden – och på att New York Yankees, anfört av den oefterliknelige Reggie Jackson, tog fyr på Yankee Stadium under slutklämmen av baseboll-säsongen och mot alla odds till sist vann World Series.
Idag, 26 januari 2014, vore det egentligen riktigare att säga att The Bronx är alldeles djupfryst.
Vi har i arla morgonstund minus sju på termometern, men minus fjorton med en saftig wind chill, och några få minuters promenad längs 161:a gatan från ackrediteringskontoret till pressingången känns som komprimerad version av Andrées polarexpedition.
Och även om sorgebarnet bland New Yorks fem ”boroughs” inte precis är Danderyd idag heller brinner det inte oftare här än någon annanstans.
Men jag säger det ändå:
The Bronx is burning nu också.
För det ska ju spelas utomhushockey mellan bittra lokalkonkurrenterna New York Rangers och New Jersey Devils på den mest ikoniska av alla amerikanska idrottsarenor idag.
Det kändes inte alldeles självklart att New York skulle tända (…) på en sån idé, men faktiskt:
Mitt i permafrosten sjuder det av förväntningar och spänning och iver i The House That Ruth Built.
Så:
The Bronx is burning.
* * *
Till och med Jaromir Jagrs luttrade ögon lyste imponerat när han klev in i basebollens mytomspunna katedral innan träningen igår.
Devils är ju i teknisk mening hemmalag och får följaktligen använda Yankees omklädningsrum – eller clubhouse som det heter på baseboll-lingo.
– Jag har sett många omklädningsrum under min karriär, men inget som varit i närheten av det här, garvade den tjeckiske legendaren.
Nej, det är ett veritabelt palats Derek Jeter och A-Rod och de andra Yankees-giganterna residerar i.
Jag har, om jag nu får överdriva bara en liten smula, sett mindre lägenheter än de enskilda spelarnas ”bås”.
Otroligt.
* * *
På nyårsdagen koketterade bloggen självgott om hur skönt det var att sitta ombonad på den inglasade pressläktaren på Michigan Stadium och beglo det köldbitna Winter Classic-spektaklet.
Det får bloggen igen idag.
Här är pressboxen nämligen belägen utomhus och Aftonbladets utsände har plats på första rad, precis nedanför de värmeslingor som gassar över mer prominenta mediarepresentanter.
Vi får se hur länge jag pallar.
Ett pressrum med stora tv-skärmar, nybryggt kaffe och varma element finns inom räckhåll…
* * *
Det var visserligen på den gamla arenan tvärs över gatan som revs för några år sedan och ersattes av det här moderna vidundret, men ändå:
Såvitt jag förstår är Henke Lundqvist, Carl Hagelin, Anton Strålman och Jacob Josefson de första svenskar som uppträder på Yankee Stadium sedan Ingo knockade Floyd Patterson och blev världsmästare sommaren 1959.
Rätt coolt att ha på CV:n.
* * *
Blir det FÖR kallt kan jag ju också försöka leta på kontoret där assistenten till Yankees resesekreterare sitter.
Ni som kan er Seinfeld vet vad jag menar.
Där finns det ett skönt utrymme under skrivbordet att gömma sig i…
* * *
Ja, Yayo Josefson gör ju comeback för Devils i just den här once-in-a-lifetime-matchen.
Han har inte spelat sedan dagen efter julafton, men idag kastas han rakt in i förstakedjan med Jagr och Zajac.
– Skoja inte, svarar han när jag påpekar att det måste vara en ganska bjärt kontrast till att sitta på läktaren i en månad.
Men sen säger han att det ska bli jävligt kul också.
Hoppas det lossnar ordentligt, Yayo är en ung man som förtjänar lite framgång.
* * *
Coolast på hela arenan:
Bilden på George Steinbrenner på en billboard mitt emot det som kallas the dugout.
Under står bara. ”The Boss. 1930-2010”.
Fast Steinbrenner var inte bara Yankees färgstarke envåldshärskare under några gloriösa decennier
Han var hängiven stammis på Elaine’s också.
Då är man på Biffens guldlista forever.
* * *
Rangers svenske keeper kommer förstås till start med specialdesignad utrustning idag. Han har baseboll-legender målade på masken och Yankees sägenomspunna pinstripes på benskydden.
Han har alltid varit en genuin crowd pleaser, Lundqvist.
Men när Larry Brooks frågar om han vet vem Mickey Mantle är svarar han nej.
Hallå, kungen!
* * *
Jag kan inte erinra mig att jag nånsin tänkt att jag borde haft med mig solbrillor när jag gått på hockey, men idag är man rena rama bandyskribenten och jag saknar mina Ray-Bans nästan lika mycket som jag saknar långkalsonger.
* * *
Den ende som vågade erkänna att han frös under träningen igår var Zuuuuuke Zuccarello.
Lite förvånande, han är ju ändå från Norge och borde vara van.
– För där har vi inga hallar, tror du, suckar han.
Precis.
* * *
Igår kväll fick vi fnissa åt Gene Simmons – den åldrande sminkrockens egen Gordie Howe.
Här är det Rockettes, bensprattlarensemblen från Radio City Music Hall, som står för underhållningen.
New York har alltid spöat LA i den sortens övningar.
* * *
Efter träningarna igår fick spelarna, som traditionen bjuder vid de här friluftsmatcherna, ta med sig familj och vänner ut på isen för lite allmänhetens åkning.
Henke drog till exempel dottern Charlize i en pulka över Yankee Stadium-isen.
– Om hon tyckte om det? Nja, det blev kanske lite mycket för henne, säger pappa.
Nå, det gör ingenting. Carl Hagelin började grina första gången hans farsa tog ut honom på en is och blev inte glad förrän han fick en burgare på Clock – åh, minns ni Clock? – några timmar senare.
Det blev ju bra ändå till sist, så ännu finns möjligheten att pappa kungens hockeygener kommer till användning.
* * *
Isen kommer, säger dom som vet, vara ”tung” idag och spelet därför långsammare än vanligt – som det tenderar bli när NHL flyttar utomhus.
Det lär, lyder den allmänna uppgiften, gynna mer metodiska och defensivt orienterade Devils.
Snart vet vi.
* * *
Melissa Horn borde också varit med på den där familjeåkningen igår, tycker jag…
* * *
Det coolaste hade ju varit att ta The D-train hit idag; det är en New York-klassiker av samma kaliber som pretzels och gula taxibilar, omsjungen till exempel i Tom Waits ”Downtown Train”
Men mediabussen gick från ett hotell i mina kvarter, så jag tog den och fick en bedårande sightseeing i East Harlem i bagarottan.
Inte dumt det heller.
* * *
Corey Schneider har varit Devils hetaste målvakt de senaste veckorna och om det här varit ett helt vanligt derby i The Rock i Newark hade han garanterat stått, men coach DeBoer gör, som han själv säger, ”the right thing”, och låter legendaren Marty Brodeur spela den unika matchen.
Med Schneiders goda minne dessutom:
– Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Marty ska absolut spela när vi är på Yankee Stadium, säger han.
Dom är fina i Jersey ibland.
* * *
Nej, nu vill stavningsprogrammet ändra ”permafrosten” och sätta ett s före p:et.
Vad fan…
* * *
Nu ska jag försöka trycka i mig lite frukost innan det är dags att slå ner ändalykten där ute i pressläktarkölden.
Det borde finns lite spicy chicken på menyn, eller hur Seinfeld-fans?
Sen åker vi.
Och låt oss, nu när New York för en gångs skull har lite hockeyfeber, att det blir åtminstone lite roligare än på Dodger Stadium igår kväll.

Ah, nu kommer Gary Bettman sitta och muttra surt på sin red eye över kontinenten.
Han fick ju ett spetakulärt jippo, med pyrotekniskt lull-lull här på slutet och allt, men meningen är ju att de här evenemangen ska sälja hockey till den breda publiken också.
Men den breda publiken lär mest klia sig i huvudet när det blir två mål i inledningen och sen inte ett enda förrän i tom kasse precis på slutet.
That’s not entertainment…
Vi får hoppas på mer renodlat hockeyfyrverkeri på Yankee Stadium under söndagseftermiddagen.
I väntan på det kan ju ni studera lite bilder från lördagens förövningar.










Till sist: Ett exempel på misslyckat försök att ta så kallad byline-bild…

Den här perioden satt jag och skrev referat om en svensk back som stod för tre assist för andra matchen i rad och givetvis – host host – är alldeles given i den svenska OS-truppen…
Så jag såg inte så mycket av the fun in the sun, men min sambo Bolanche-kocken säger att Kings hade mycket puck och att Hiller i Ducks-kassen var lika perfekt som planksteken på hans gamla kroginstitution på Stationsgatan i Borlänge back in the day.
Korrekt analys?
* * *
Nu ser det ut som att Kiss fått åka hem.
Det var då för väl.
Gene Simmons har ikväll bekräftat att vissa rockartister borde följa hockeyproffsens exempel och gå i pension senast i tidiga 40-årsåldern.

Jag kan verkligen inte vänja mig vid att se saftigt, grönt gräs bakom sargerna under en NHL-drabbning.
Det är som den klassiska snömatchen i fotboll mellan Sverige och Österrike 1973 – fast tvärtom.
Absurt var ordet.
Men det ser också angenämt ut när Brian Engblom står där i uppknäppt jacka och babblar och jag förbannar mig själv en smula för att jag inte försökte lura i någon lämplig redaktör hemma i Stockholm att Sportbladet absolut borde vara närvarande under den här klassiska kvällen i LA.
Här ska vi imorrn ha…få se nu…minus åtta.
Och kraftig vind.
Tjenare.
* * *
De heter inte så längre, men jag säger det ändå:
Mighty Ducks.
De spelar tidvis strålande hockey, i synnerhet om man betänker omständigheterna, och leder alldeles rättvist med 2-0.
* * *
Säga vad man vill om Gary Bettman, men lat är han inte.
Herr kommissionären ser den här matchen, sedan kastar han sig på sin privatjet, flyger över kontinenten i sex timmar och finns på plats på Yankee Stadium när Rangers och Devils glider ut på isen imorrn.
* * *
Kings, som inte verkar riktigt redo för detta, har en gyllene chans att ta sig in i matchen när Kopitar tilldöms en straff, men som John J så träffande beskriver det i kommentatorsspåret:
Sicken bonnastraff!
* * *
Matchställen brukar vara extremt snygga retro-historier under de här friluftsövningarna, men vare sig Ducks brandgula variant eller Kings grå lever upp till vanlig standard.
Tvärtom, det ser ju för fan ut som att de spelar i träningsställ.
* * *
Helt sant, Kometen – Jeremy Roenick är rena Rebecka DeRuvo när han valsar runt på Centerfield och intervjuar celebriteter.
* * *
Voynov verkar inte trivas inte bättre utomhus än gamla innekatter på Östermalm.
Vilka misstag.
* * *
Hi hi, att se en 64-årig Gene Simmons ”rocka” är som jag föreställer mig att det skulle vara att se den samtida Gordie Howe spela hockey.
* * *
Verkligen surt att Silfverberg missar den här once-in-a-lifetime-tillställningen.
Men att Boudreau har råd att peta honom vittnar om vad det är för klass på Anaheim-truppen just nu.
* * *
Nog för att vi tvingats vänja oss vid att NHL har ett otvunget förhållande till begreppet tid, men skojar ni? Vad är det här? Ska matcherna starta en hel timjävel efter utsatt tid?
Axl Rose, kom tillbaka – allt är förlåtet.

Jag har varit på Yankee Stadium hela dagen och sett Devils respektive Rangers träna på gräsplätten där New Yorks största legender skrivits – de om Babe Ruth, Mickey Mantle, Joe DiMaggio, Lou Gehrig, Yogi Berra, Reggie Jackson och A-rod.
En riktigt mäktig upplevelse – som, känns det som, kommer växa till något alldeles oförglömligt vid lunch imorrn, när de släpper pucken i den arktiska blow-right-through-you-vinden.
Som uppladdning inför den gräddbakelsen till tar vi nu och spanar in en annan historisk happening av samma
Southern California-derbyt mellan Anaheim Ducks och Los Angeles Kings – på Dodger Stadium.
Om man räknar bort försäsongsjippot mellan Rangers och Kings i Vegas (!) 1981 – och det ska man definitivt göra för det hade mer gemensamt med en Sigfried & Roy-föreställning än med den sport som utövas i NHL – är det den mest spektakulära utomhusmatch som spelats i Nordamerika
Jag menar, Los Angeles!
Det är ju den eviga sommarens stad, en plats som känns som en Beach Boys-hit låter, ett paradis för evigt förknippad med solsken, stränder, palmer och nercabbade cruising-färder längs Sunset Boulevard i brandgul skymning.
Att spela hockey där, i skuggan av Hollywood-skylten, har alltid framstått som aningen apart – och att göra det utomhus ter sig direkt befängt.
Fast befängt är ju kul, det finns hur många bra frågor som helst att fundera över så här strax innan matchstart:
Kommer isen att smälta?
Får Jacke Silfverberg en jämn och fin bränna i båset?
Rycker Baywatch-vakterna ut om någon fastnar i issörjan?
* * *
Capitals ser äntligen ut att spräcka sin förlustsvit uppe i Montreal i natt.
Men så sitter Storchen, Bäckis brorsa på läktaren, också. Han är med på Caps årliga pappa/mentor-resa och då går det alltid bra för lillebror och hans lagkamrater.
Man kan dock undra vad det är för Maple Leafs-fasoner Canadiens lagt sig till med.
Så fort de hamnar i underläge verkar allting bara gå käpprätt åt helvitte.
* * *
Jag vet inte om ni sett bilder från La La Land ännu, men som för att accentuera det absurda – och underhålande – i att spela hockey på Dodger Stadium har de byggt en beachvolley-plan intill rinken också.
Där stod det nyss några tjommar i shorts och duttade med en boll – medan några andra kastade frisbees på en gräsplätt intill.
Hilarious!
* * *
Ska Buffalo vara laget som bryter Columbus åtta matcher långa segersvit?
Det är i så fall för att gudarna vill Kometen gott i natt
* * *
Now, absurt eller inte – det är två väldigt, väldigt bra lag som går upp i den ljumma, kaliforniska skymningen.
Så det här kan bli nåt att se av flera skäl.

NY Rangers – St Louis 1-2 (Slut)
* * *
Där ropade bloggen hej innan den hade kommit över Missouri River.
Steen blir kvar i omklädningsrummet efter andra och återvänder sedan inte mer.
”Lower body, day to day”, lyder Hitchcocks kortfattade besked efteråt.
Och när han kommer ut från omklädningsrummet haltar han visserligen – men inte så farligt.
I de lägena är det inte meningen att media ska vara och snoka men jag frågar helt försynt om allt är okej.
– Ja, hojtar han med ett snett leende och stövlar vidare, .
Koncist besked, kan man kalla det – men bra
* * *
Rangers försöker verkligen, spelar hårt och vägrar låta sig frustreras över hur makalöst trångt det är framför Halak, men att efter att homeboy Shattenkirk gjort 2-1 blir det helt enkelt för svårt.
Ytterligt få kommer åt Blues i såna situationer och Blåskjortorna är inte där ännu.
* * *
Träffar en rysk kollega stationerad i USA och när han får höra att jag ska till Sotji bara himlar han med ögonen.
– Stay safe, man. Jag är såååå glad att jag inte behöver resa dit, säger han.
Det är kanske inte riktigt vad man vill höra från representanter för värdnationen…
* * *
Bulan Berglund hade gärna gjort mål på sin landsman, han också.
– Ja, jag tycker att han rånade mig på ett eller två mål ikväll. Det var ju synd, men vi får försöka se det som att det var bra inför OS, flinar han.
* * *
Blue Jackets tar alltså åttonde raka.
Ojvoj, dom är det hetaste från Ohio sedan The Pretenders gav ut ”Brass in Pocket”
* * *
Tre nya assist av Vigge Hedman ikväll.
I’m just saying…
* * *
Nu får man ju ställa upp här.
Min vän Bullen fick ju ingen bira på Garden eftersom han inte hade passet med sig och som värd känner jag att jag måste kompensera för denna grova fadäs.
So long, bloggen är snart tillbaka.

Slut, Blues stänger ner efter tidigt ledningsmål och vinner med 2-1.
More to come – förhoppningsvis med uppdatering om Steens nya skada.

NY Rangers – St. Louis 1-1 (Period 2)
* * *
Ojvoj, nu blir det Det Stora Blå ett tag.
Ja, jag håller andan alltså.
Alex Steen gör ju illa sig, haltar grimaserande ut i båset, sitter dubbelböjd i någon minut och försvinner sedan i några byten.
Men dessbättre:
Vår överlägset bäste målskytt kommer tillbaka och vi släpper väcka Pär Mårts med riktigt dystra nyheter.
* * *
Efter en inledning på perioden då det känns som att gästerna har allt under kontroll jobbar sig Rangers envetet in i den här matchen.
Det är inte lätt, för Howlin’ Wolfs vänner från Missouri spelar ju fruktansvärt tajt och hårt i egen zon men de ger sig fan inte och till slut lyckas Big Rick Nash – som börjat göra skäl för sitt kontrakt de senaste veckorna – pricka in kvitteringen bakom Halak.
Tredjeperren har potential, känns det som nu.
* * *
Sex minuter in i mittperioden har de församlade i the woooorl’d most famous slutligen lyckats smälta den där jävla ärtsoppan och inser plötsligt att de är på hockey.
En tam men ändock ”Let’s go Rangers”-ramsa ekar för första gången på hela kvällen under takåsarna.
* * *
Nå, Hällegerd, som du såg släppte de till en del i förrgår, Blues.
Kan hände de bästa…
* * *
Sen blir det dock inte så mycket mer hålligång på läktarplats.
Det här är inte den typ av match som generar sådan energi.
Ännu.
* *
Dolan har bränt en miljard dollar på renoveringen av sin lilla arena, men det hindrar inte plexiskivor från att ramla ner över Talbot i båset.
Hallå.
* * *
Granvista, gamle stammis i kommentatorsspåret, var har du tagit vägen?
Du saknas oss.
* * *
Det upphör aldrig att förvåna att en så liten filur som Zuuuke törs vara så kaxig mot biffar som de i Blues.
Man förstår mer av norska motståndsrörelsens framgångar när man ser honom i action.
* * *
Lillis, som jag förstått har de haft vissa problem att sälja plåtar till matcherna på Yankee Stadium och den nuvarande väderleken lär inte underlätta.
New Yorkers utsätter sig inte för den sortens obehag utan orsak.
* * *
Efter den inledande softien har Henke varit helt felfri. Det finns inget att oroa sig för där längre.
* * *
Eventuell brist på fokus skylls härmed på The Oak Man.
Han är på sanslöst pladdrigt humör och distraherar sin vän bloggaren praktiskt taget oavbrutet.
Det kan handla om medveten provokation. Gävle-bor är såna ibland, i synnerhet när Leksand spöat Brynäs för andra gången i rad.
* * *
Nu kommer det hända grejor.
Tror jag.