King Henrik är tillbaka.
Han håller hollan och Rangers vinner med 1-0.
Mer sen, hörrni.

NY Rangers – Detroit 0-0 (Period 2)
* * *
Välkommen till målvaktsshowen på Broadway…
Man börjar förstå varför Burke & co trots allt vill ha med sig Jimmy Howard till Svarta havet om några veckor.
Rangers har skruvat upp temperaturen ordentlig och avlossat sammanlagt 35 skott på två perioder, men den tidvis hårt ifrågasatte Wings-keepern är ännu mer fantastisk än Bishop häromdagen.
Samtidigt kan man nu konstatera att det är officiellt:
Henke är tillbaka.
Han får emellanåt stå sysslolös i mittakten och det har inneburit problem tidigare under säsongen, men han är knivskarp de gånger gästerna kommer upp och utmanar honom.
HEN-RIK, HEN-RIK, HEN-RIK, skanderar Garden återigen.
Jag kan bara instämma.
* * *
Vi är inte närmare nåt avgörande i Hank-vs-Hank-kampen heller.
Zäta har inte utmanat på allvar ännu och ska han knäcka polaren en sån här kväll får han fan jobba.
Men:
Det är Zäta det handlar om.
Har han bestämt sig för att göra ett mål kan det bli så och det var i tredje perioden han förstörde Lundqvists kväll för två år sen..
* * *
Bork Bork Hagelin kan gå till närmaste polisstation och anmäla ett rån efter slutsignalen, för Howards plockräddning när den pigge lille svensken skjuter från nära håll efter sådär en sex minuter…ojvoj, där har vi en higlight for the ages.
* * *
För stämningens skull hade det inte gjort nåt om det blivit ett mål eller två ändå.
Nu är det ärtsoppssurr ddeluxe.
* * *
Upprörda Munkedalsbor hotar bloggen med stämning för att jag antytt att det är ett karaktärsdrag i bygden att fejka skador för att få mumsa på bacon.
Ha ha, bring it on.
Jag kallar Zäta som karaktärsvittne och då har ni ingen chans!
* * *
Ibland känns det som att Zuke är alldeles för bra för sina medspelare.
En sån som Brassard har liksom ingen uppfattning om att man kan slå så geniala passningar som Norges Larionov och är därför i helt position, med öppen mun, vid åtskilliga tillfällen.
* * *
Surret om den stundande resan i österled håller på att intensifieras i mediautrymmena och amerikanerna verkar livrädda.
De tror, låter det som, att vi alla ska få kolera, bli styckmördade och tvingas bo på klippavsatser i avlägsna delar av Kaukasus.
Vad fan, det är ju bara att ta rygg å vane Big Papa Wennerholm – rena Dostojevskij vad gäller rysslandsvana – och sen är allt räkmacka.
* * *
Ted Lindsay är här också – och Garden öppnar stora famnen för Detroit-legendaren.
Det var ju fint
* * *
Det tycks råda generös konsensus om att bloggen ska unna sig ett järn eller två när arbetsdagen är över.
Tack för det.
Först kommer det dock en slutrapport här.

NY Rangers – Detroit 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, det är 0-0 här.
Både i matchen – och i matchen i matchen.
Borta-Hank har fortfarande inte lyckats sätta någon puck på hemma-Hank – vare sig på plockhandssidan eller någon annanstans.
Ja, Zäta har väl ärligt talat inte avlossat ett enda skott. Vid ett tillfälle är han framme och stryker vid målgården och får sig en liten jävel av sin kompis och det är väl det hela.
Men fortsättning följer.
Man ser ju på bägge två att det här är ett brödrakrig ingen tänker förlora..
* * *
Osannolikt bra PP Red Wings, trots att bara två femtedelar av den ordinarie förstauppställningen är med.
Det är som att kreativiteten, pucktempot och den ständig rörelsen sitter i själva klubbmärket efter alla år av numerär ööverlägesbriljans.
Henke tvingas verkligen visa att han är tillbaka på riktigt nu.
* * *
Rangers har inte riktigt samma sprutt i anfallen som i de närmast föregående matcherna, men forcerar ändå fram ett koppel hyggliga chanser och då får de veta hur det känns när ytterligare en amerikansk OS-målis jävlas med dom.
För faktiskt, Howard har sett lika säker ut som Bishop i förrgår.
* * *
Det är i det närmaste fullt i ladan ikväll, men typisk ärtsoppsstämning.
Frekventa läsare vet vad det innebär.
Just torsdagar är det av någon oklar alltid ett ständigt, ofokuserat och tämligen avtändande surr på de här jävla läktarna
* * *
Jag tror dom kommer få ge Kronwall dropp ikväll också.
Han spelar, av lätt förklarliga skäl, precis hela tiden
* * *
Gris-Olle?
Han har inte hörts av på flera månader, jag tror han kan sitta på torken.
Men i andra perren brukar de motståndarspelare som inte lirar komma upp på pressläktaren och jag tror man kan sätta lite hopp till Munkedals-Bacon.
* * *
Kreider verkar ha vissa problem med Abdelfucker.
Ja, det kan lätt bli så.
* * *
Just ja, det glömde jag ju.
Red Wings saknar även Tatar ikväll.
Hans pappa gick bort alldeles nyligen, så han är hemma i Slovakien och begraver honom.
Med tanke på det – på hur absurt lång skadelistan blir med hans och Bacons adderade frånvaro –är det vansinnigt bra av Detroit att inte ligga under med 5-0 efter första.
* * *
Jag saknar den där långe dromedaren till linjedomare som var här förra veckan.
Han var rolig.
* * *
Det var inte igår, men ikväll får Rangers-backen med nummer fyra ovationer på ryggen från läktarhåll.
Nej, inte Del Zotto, är ni galna?
Det är gamla murbräckan Ron Greshner som förärar sin gamla hemmaarena med ett besök och zoomas in i jumbon.
* * *
Min gissning är att den som kliver in i Detroit-kabyssen efter den här tillställningen kommer att få höra ett och annat om Garden-isens kvalitet – ungefär i klass med den på genomsnittliga svenska dansbandstexter.
* * *
Ja, det var FAN vad mycket reklampauser det var ikväll.
Har Ken Holland mutat nån för att ge det unga manskapet andrum?
* * *
Ikväll ska jag bara rapportera om den här matchen – den legendariske Jarkko Päiväniemi går in och täcker upp resten – och i morrn är bloggen helt ledig.
Så inte vet jag, det kanske kan bli en liten rackarbajsare i afton. Är jag värd det?

Hank mot Hank.
Eller kaptenen mot kungen .
Kalla det vad ni vill, men när Rangers och Red Wings ikväll brakar samman på Madison Square Garden för att göra upp om tunga streckpoäng avgörs samtidigt en ännu viktigare match-i-matchen.
Henrikarna Lundqvist och Zetterberg är goda vänner och inför varje sånt här möte ses de och äter middag ihop. Då brukar Zäta helt ofint berätta var han tänker göra mål på sin kompis.
Senast Detroit hälsade på i storstan, för två år sedan, sa han att han skulle sätta en mellan benen – och sen gjorde han just så.
Det var en episk sekvens.
Han fick en passning mitt i slottet, siktade i en tiondels sekund och prickade verkligen in den i en minimal öppning mellan Rangers-stjärnans benskydd.
Man kunde tydligt se hur nummer 40, efter ta ha klappats om av lagkamraterna, lyfte blicken mot motståndarkassen och fyrade av ett nöjt flin – och efteråt sken han som solen över Njurunda en krispig söndagmorgon i januari.
Lundqvist var mindre road, om man säger så.
Nu är det dags igen.
För de sågs över en supé även igår och jodå – Zäta kom med ett nytt hot.
– Ja, han sa att han skulle göra mål på ett specifikt ställe igen. Men jag tänker inte avslöja var, muttrar Lundy med ett tonfall som indikerar att han hellre sover på spikmatta fram till midsommar än släpper in några fler baljor signerade Carl Henrik Zetterberg.
Bloggen vet dock hur man vaskar fram den sortens information och kan avslöja att Zäta tänker sikta högt.
– Plocken. Där sitter den ikväll, flinar han när han smyger ut ur omklädningsrummet och smiter förbi alla väntade mediarepresentanter utom en särskilt påflugen murvel med dubbelhaka och boxarnäsa.
Beware, säger jag.
* * *
Det har genom åren, när de huserat ute i väst, skett så sällan att det alltid känns som en särskild sorts happening när Red Wings kommer hit.
Strålastarna bränner på med ännu fler watt, isen gnistrar ännu blankare och rymden under det välvda taket laddas med ännu mer elektricitet.
Men den här gången är det i praktiken bara en upphottad version av farmarlaget Grand Rapids Griffins vi får se.
Pavel, Alfie, Frallan Franzén, Darren Helm och Stephen Weiss har inte ens åkt med hit – och Big E Ericsson, Monstret Gustavsson och Bacon Andersson är visserligen här och trampar Manhattans buckliga asfalt men kan inte spela.
Likafullt:
Det här blir kul. Zäta är ju med. Och Kron Wall of Pain. Och Hästpolo-Gustav. Och Samme Samuelsson.
* * *
Står alldeles intill Carbomb Carcillos plats när den gode Pat Leonard pratar med honom efter hemmalagets förmiddagsvärmning och intrycket från isen bekräftas.
Han ser ut, låter som och har attityden hos en som kör hoj med Jax Teller i Charming – och som en som spelar kompgitarr i Grand Funk Railroad.
Hur ska man inte kunna bli lite förtjust i en sån?
* * *
Red Wings har optional-skate under förmiddagen, men nästan alla är med. Till och med kapten Zäta.
– Ja, såg du, skrockar Hästpolo-Gustav i omklädningsrummet, vi hade verkligen finbesök på isen idag. Då vet man att det är en speciell match.
Andra uppgiftslämnare menar dock att herr kaptenen visste att ett osedvanligt stort mediauppbåd väntade på andra sidan sargen och när han är ute på isen på matchdagar behöver han inte vara ”available” efteråt.
Han är inte dum, Zetterberg…
* * *
I början av veckan tog Rangers och NHL över Yankee Stadium för de två utomhusmatcherna mot Islanders respektive Devils senare i veckan och igår hade blåskjortorna ett litet press-event i The House That Ruth Built (eller snarare dess efterföljare, men det tar vi inget extra för).
Bara två spelare var dock på plats – och poserade glatt i lite för stora jerseys.
Hagge och Zuke.
– Ja, det var ingen annan som ville, så det blev vi som fick åka dit, berättar Hagge med ett snett leende.
I slutändan är det ändå de snälla så vinner, så att lagets två Danny DeVito-epigoner är såna som ställer upp när ingen annan gör det ska de bara vara glada för!
* * *
Wings bor på Marriot Marquis mitt på Times Square och det är lite som att komma till Stockholm och bo på Gröna Lund.
Men frukosten är tydligen bra, Bacon Andersson får ordentligt med just bacon och sägs vara mycket belåten.
Dessvärre kan han alltså ändå inte spela; han är med på värmningen men lider av en day-to-day-åkomma i nedre delen av kroppen (om han nu inte bara fejkar för att hinna ut och trycka i sig lite mer New York-bacon under kvällen, man vet aldrig med de från Munkedal…) och sitter hos oss på pressläktaren nu.
Det betyder att Wings fyra tänkta centrar – Pavel, Weiss, Helm och just Jocke Andersson – alla är satta ur stridbart skick i detta läge.
Morsning korsning.
* * *
Inte nog med att Canucks blev förnedrade med 9-1 av Anaheim i går kväll – och tidvis spelade som seriefigurerna i nöjesparken vägg i vägg med Honda Center.
Tårtan blev kallad ”fucking asshole” av domaren Paul Devorski också.
Jo, enligt Vancouver Sun kan man utläsa just det omdömet, fällt av gamle Devorski efter ett meningsutbyte vid Canucks-båset, i det här lilla klippet.
http://o.canada.com/sports/nhl-referee-paul-devorski-calls-vancouver-canucks-coach-john-tortorella-a-naughty-name/
I sak är det kanske ingen som kan påstå att han har fel, men man möjligen tycka att domare ska hålla sig för goda för den sortens kommentarer…
* * *
Kron Wall of Pain försöker tona ner dramat i Honda Center, när han åkte på kräksjuka mitt under matchen, ändå fortsatte spela och fick dropp efteråt.
– Så allvarligt var det inte, jag var bara lite slut efter matchen, menar han.
Men Zäta ser snabbt till att korrigera bilden.
– Kronwall är kandidat till bragdguldet redan nu, slår han bestämt (eller skämtsamt, om ni hellre vill det…) fast.
* * *
Babs är på strålande humör när han håller presskonferens vid zamboni-entrén och jag kollar hela tiden, så jag kan härmed upplysa om att inte ett hårstrå på hans hjässa rör sig en enda gång.
Bobby Ewing forever.
* * *
Eken var här i morse också.
– Nu vet man att det är dags för stormatch, konstaterar Kung Lundqvist.
Jo, men den fan gör bara ett litet jobb under förmiddagen – matchen skippar han för ännu en lyxmiddag ute på stan.
Det är bara att konstatera, The Hockey Experience på Manhattan inkluderar inte längre The Oak Man annat än i högst obskyra särfall.
* * *
Big E är på väg tillbaka, får han bestämma själv spelar han redan lördagens match i The Joe mot Kings, men han har haft ett litet helvete på vägen hit.
Han bröt inte bara två revben när han åkte på den där oömma tacklingen för tre veckor sedan, en nerv i bröstkorgen hamnade fel också – och då blev det tydligen till och med värre än när yours truly för nio år sedan bräckte ett par revben (efter att ha försökt öppna en dörr genom att hoppa in i den på amerikanskt polisvis…don’t ask) och inte kunde skratta eller hosta på några dagar
– Det är den värsta smärta jag varit med om. Det gjorde fruktansvärt ont bara jag rörde mig det minsta och till och med själva huden var öm, berättar han.
Men nu är det alltså bättre och vad gäller OS ska vi inte behöva oroa oss. Då står han skuldra vid skuldra med radarpartnern Kron Wall of Pain igen.
* * *
Hela bytesaffären mellan Oilers, Kings och Nashville igår var rätt ologisk och hjärtat blöder ju lite för Matt Hendricks.
Tänk att sitta i softa, varma Nashville och plötsligt få ett samtal om att det bara är att packa ihop och flyga till Edmonton, komplett med en temperatur på minus 35.
Aj.
* * *
Man saknar Andreas Lilja vid såna här tillfällen.
Dom gånger han kom åkande med Wings på såna här grandiosa bortamatcher höll han sån låda före, under och efter matcherna att jag fick så mycket material till bloggen att jag hade kunnat fylla hela internet.
Ken Holland, kom igen. Åk till Helsingborg och hämta tillbaka artisten.
* * *
Men stolliga Red Wings, ha ha. Dom kör sin fotbollsvärming alldeles för nära den tvärt lutande garageuppfarten vid zamboni-entrén och naturligtvis lyckas Hästpolo-Gustav dra iväg lädret så det försvinner ner till utfarten mot 33:e gatan.
Det är inte lätt när man lämnar Detroits förorter för The Big City…
* * *
Ducks imponerar verkligen, men jag ber att få upprepa – det har Bruce Boudreau-lag gjort förr under grundserien.
Jag blir inte riktigt övertygad förrän han tar sina boys åtminstone till konferensfinal och den här säsongen verkar passa bra för det ändamålet.
* * *
Klent av Kron Wall of Pain att värma i hjälm.
Men efter dropp-dramat i södra Kalifornien kanske man måste skydda sig lite extra…?
* * *
Tom Renney står i Wings bås och ser hemtam ut. Han var ju Rangers coach innan Tårtan och faktiskt den som gav Kung Henrik chansen back in the day.
Honom har vi mycket att tacka för.
* * *
Blev ett långt intro det här, i synnerhet för att vara grundserien, men så har jag varit här hela dagen också.
Jag orkade helt enkelt inte åka hem efter morgonvärmningen.
Istället gick jag och åt en bättre lunch på Nick’s Steakhouse, grann med pressingången, och sen tog jag mig tillbaka till pressrummet och har nu sammanlagt suttit här i nio friska timmar.
Det kallar jag att komma i tid…
Men lång dags färd mot gametime är nu över och here we go.

NY Rangers – Tampa 1-2 (Slut)
* * *
Amerikanska landslagsledningen ratade Ben Bishop, den kanadensiska ratade Martin St. Louis och den svenska ratade Vigge Hedman…
Efter en sån här kväll sitter man ju bara och kliar sig i hjässan inför dessa tre beslut.
Hur tänkte dom?
– Well, säger Vigge med ett snett leende när vi hittar honom i ett stökigt omklädningsrum där Avicii pumpar på brakande volym, vi tre har pratat en del om det där och bestämt oss för att visa hur fel det var.
Det budskapet gick fram ikväll – på dånande volym.
* * *
Bolts avgör alltså på nio gyllene sekunder precis i början av andra perioden.
Fast egentligen vinner de ju när de under Rangers konstanta press i slutet tajtar till zonen så den blir svårframkomlig än mittgången på ett Norwegian-plan.
Så här bra har Tampa aldrig varit defensivt.
* * *
Jag ljuger inte, mitt i slutperioden kommer en amerikansk kollega fram på pressläktaren och frågar:
– Per, hur kommer det sig att Hedman inte kom med till OS?
Jag säger som jag tror det är, att förbundskaptenerna inte riktigt gillade vad de såg i VM 2012 och att han inte får några fler chanser efter det.
– Men, fnyser kollegan, han har ju blivit en otroligt mycket bättre hockeyspelare sedan dess.
Tell me about it.
* * *
Det är verkligen surt för Jhonas Enroth. Han är magnifik varje gång han spelar – och ändå har han inte vunnit sedan slutet av oktober.
Man kan förstå om han gör voodoo-dockor av sina lagkamrater och sticker nålar i dem.
* * *
Jag har en av mina äldsta vänner, gamle fine Bullen, boende hemma i korresoffan just nu och han råkar vara kock till yrket – med meriter från Bolanche, vilket ju är Borlänges eget Per Se.
Så chansen finns att en praktmiddag nu väntar hemma i Midtown och därför får ni ursäkta om jag härmed sätter punkt och hastar österut.
På torsdag kommer Detroit Red Wings hit.
Då jävlar.

Slut, Bolts vinner med 2-1.

NY Rangers – Tampa 1-2 (Period 2)
* * *
Mighty Vigge Hedman inte bara återvänder efter pausen.
Han inleder andraperren genom att klappa in kvitteringen med ett majestätiskt slagskott från blå i matchens första powerplay.
Magnifico!
* * *
Lightning vänder alltså direkt i början av andra och just då ser det inte alls ut som att Rangers tagit sig runt något hörn.Tvärtom, de står i bildlig mening tvärtom kvar upptryckta mot väggen och vågar inte ens snegla runt där hörnet.
Men en betydande skillnad mot i början av säsongen är att de faktiskt inte bryter samman när de hamnar i underläge. Efter den inledande chocken tar de sig faktiskt samman och ser till att hålla sig kvar i matchen.
Alltid nåt.
* * *
Jag lovade ju att inte mobba Del Zotto mer, men jag kan ju inte hjälpa hur andra ställer sig till den olycksalige backens förehavanden och när han går bort sig som en hockeybockey-lallare i borlängekorpen precis innan Kucherovs 2-1-mål är det. måste jag ju rapportera, frustrerade hemmafans på läktarna som börjar skandera:
– Trade Del Zotto, trade Del Zotto, trade Del Zotto.
Ojvoj.
* * *
Dt är ju inte utan att man skulle älska att se Erik Karlsson mata OS-puckar till giganten som plaskade in den där kvitteringen.
Åh, så Vigge borde vara med!
* * *
Bastuaggregatshete Carbomb gör ju faktiskt mål igen – men det är avblåst för handpassning i sekvensen innan.
Likafullt:
Vigneault borde inse att han ska vara på isen betydligt mer frekvent.
’ * *
ViggeG, vad trevligt att höra av ett Blue Jackets-fan i kommentatorsspåret. Jag tror det är urpremiär – första gången i historien. Och därför ska jag, vid tillfälle, avfyra några rader om dina grabbar
* * *
Ni har Big Papa Wennerholm i St. Louis ikväll också. Det ska inte missas.
* **
Tack Jatte, jag tror dig.
Det enda som är bra med att Pebben lagt av är att snuset räcker längre. När man tittade i dosan efter ha bjudit honom på prillor – och det fick man alltid göra – såg det ut som att nån kört ner en grävskopa i härligheten.
* * *
Zuke och Vigge har varit osedvanligt vänskapliga ikväll.
De brukar ju ha minst ett minigurgel per match – och sen anklaga varandra för att vara kyllingar och och olidliga munläder i bloggen.
Den debatten vill vi ju även efter den här tillställningen.
* * *
Fan, Taggen, det är nästan lite läskigt att du kommer ihåg att jag dragit den om att äska Esk tidigare.
Eller – äskigt.
* * *
Nu:
Mer lakritskaffe.

NY Rangers – Tampa 1-0 (Period 1)
* * *
Ja, jag vet inte riktigt om dynamiken i matchen i matchen.
Men det har, hittills, varit en rätt enastående kamp mellan King Henrik och Big Ben
Bägge målisarna är golden.
Brad Richards lyckas dock snärta in en puck från nära håll så vi har ändå en notering i protokollet.
* * *
Fan också – Vigge blir trippad, tacklas samtidigt in i sarghörnet och brakar in med överkroppen i planket i en underlig vinkel och verkar göra illa sig.
Han reser sig visserligen rätt snabbt, men efter att ha suttit i båset och flexat med en hand ett tag försvinner han ut i omklädningsrummet.
Hoppas verkligen han kommer tillbaka, annars tappar den här aftonen i lyster för min del.
* * *
Bolts har en olycklig vana att börja dåligt och gör inte intryck av att ha ätit steroider till frukost i inledningen idag heller, men efter Richards mål börjar de spinna på fler cylindrar än en och det osar både katt och hund några gånger när St Louis och Filppula snurrar igång.
Henke kommer fortsätta få jobba.
* * *
Några byten innan han tvingas isen viftar Vigge iväg ett skott från mittzonen och Henke gör en…ja, en Henke
Han nickar pucken alltså.
En spektakulär liten blågul sekvens.
* * *
Filppula är verkligen en uppseendeväckande bolltalang.
Men så brukade han spela golf med Andreas Lilja i Detroit också.
Då blir det så.
* * *
Många tomma stolar på läktarna i afton – i alla fall inledningsvis.
Sportfansen i New York verkar inte dels Ekeliws bestämda åsikt att det är världens mest exalterande hockeylag som besöker Manhattan ikväll.
* * *
Det är en donna med det något lugubra namnet Paget Knebel som sjunger nationalsången.
Låter som en karaktär i en Faulkner-roman.
Men hon sjunger bra.
* * *
Jaså, Pebben släpper pucken i Boston.
Hur stor prilla hade han under läppen, undrar vi i sällskapet Ljunglöfs Ettans vänner?
* * *
Reklampauser när det återstår mindre än två minuter – de känns ju faktiskt inte som annat än rena provokationer.
* * *
Nåja, John J, det var ändå Richards tolfte mål för säsongen.
* * *
Carbomb såg vi inte mycket av i första.
Han får gärna skaffa sig en mer framträdande roll nu, för matchen behöver mer temperament.
* * *
Vad segt det gick nu då, det måste vara lakritskaffet. Eller så var det för lite. Jag chanser på det och pumpar i mig ett par koppar nu.

Det är nästan tomt i the woooorld’s most famous arena den regniga förmiddagen 14 januari 2014, för båda lagen som ska spela match under de bländande strålkastarna sju timmar senare har så kallad optional morning skate och merparten av latmaskarna väljer att avstå, men jag ser i alla fall Carl ”Bork Bork” Hagelin runda ett hörn utanför hemmalagets omklädningsrum efter ett lagmöte.
Och det är ju en händelse som ser ut som en tanke.
För den allmänna meningen i New York är att Rangers nu har ”turned a corner”.
Efter tre raka segrar, när de spelat riktigt anständigt och sett en kung göra anspråk på sin gamla tron igen, ska de inledande månadernas kräftgång slutligen vara över och blåskjortorna återigen ha förvandlats till en contender.
Well, vi får se ikväll för ikväll är det Bolts från Tampa som står för motståndet.
Dom är i och för sig inte fullt lika magnifika som min podcast-partner från Örby gör gällande, men tillhör ändå östra konferensen exklusiva skara creme-de-la-creme-lag och blir en bra värdemätare.
Skulle det visa sig att de fortfarande är samma mediokra brödgäng har jag i alla fått se Hagge runda ett hörn rent bokstavligt och det var i sig en angenäm upplevelse.
* * *
Det kan tyckas magstarkt – i dubbel mening – att en mullig klumpedunsbloggare, tidvis opererande under pseudonymen ”Dubbelhakan och Boxarnäsan”, kallar NHL-proffs för latmaskar.
Men det tar vi inget extra för.
Jag slösar bort en hel morgon – och hade inte alls haft något emot att sova ytterligare ett par timmar efter sena matchen i Staples Center igår – så latmaskar får de heta.
Jag kan säga slöfockar också.
Och lättingar.
Så där, det var skönt att få ur sig.
* * *
Hoppas ni såg den där sena matchen i La La Land igår.
Den hade lika högt underhållningsvärde som en dag på tivoli när man var liten.
Vancouver Canucks var bara – verkligen bara – ute efter hämnd på Kings för attacken mot Bobby Lou i matchen innan och har aldrig uppträtt lika fysiskt, aggressivt och stöddigt.
Men just ja, de fick en ny coach i somras…
* * *
När jag återvänder under sena eftermiddagen står en bil från Butt Off Pest Control Center parkerad på 33:e gatan i höjd med pressentrén.
Det är, gissar jag, sånt som händer när man trejdar till sig Carbomb Carcillo.
* * *
Vigge Hedman har en supporter på pressläktaren ikväll.
Yours truly.
Han har, som han själv konstaterade när jag ringde upp efter Pär Mårts presskonferens i Stockholm för precis en vecka sedan, spelat sitt livs hockey den här säsongen men är tydligen brännmärkt för evigt för den mindre lyckade insatsen i VM 2012 och fick därför ingen plats i OS-truppen.
Ja, landslagsledningen har tydligen inte ens bemödat sig om att se honom spela sedan dess
Det känns både orättvist och, rent objektivt, fel – och jag hoppas verkligen den majestätiske ångermanlänningen visar the powers that be vilket misstag de begått.
* * *
Det verkar som att Henke Lundqvist tänker go Börje Salming on our asses – och då menar jag our asses i bokstavlig mening.
Han ska lansera sitt eget kalsongmärke, sägs det.
Så fort de kommer ut på marknaden lovar bloggen att fixa några ex och lotta ut till de läsare som bäst kan motivera varför de ska ha kungens kallingar.
* * *
Det finns alldeles särskild anledning att äska god underhållning i afton.
Johan Esk från DN är här, nämligen.
Åh, jag ber om ursäkt för att jag är på sånt Hegerfors-humör emellanåt…
* * *
Henke står ikväll igen, apropå det – men det blir ingen blågul målvaktsmatch mot Limpan Lindbäck.
Big Ben Bishop gör comeback efter sin skada i just den här matchen.
Det är ingen nyhet de direkt gör high-fajvs över inne i Rangers-kabyssen, gissar jag.
* * *
Man har fått sämre nyheter än dagens om att 2015 års draft kommer att hållas i södra Florida.
Varma vindar SKA rassla i väldiga palmkronor när unga talangers drömmar slår in.
Det är väl för övrigt då min gudson Viktor Berglund, Falun egen Pavel Datsyuk, ska tingas – det blir LA Kings, tror jag – så vi gör nog bäst i att redan nu ringa ner till The Breakers i West Palm Beach och be dem lägga undan allt de har av Cristal åt gudfar.
* * *
Zuke Zuccarello har länge haft ligans längsta klubbor – i förhållande till sin egen, inte helt Zdeno Chara-artade längd alltså.
Men kolla ikväll ska ni få se, de är mycket kortare än förut.
Det beror på att han börjat sno kompisen Hagelins klubbor.
Jo, det är sant. Han testade Bork Bork-redskapen på nån träning, blev förtjust och håller nu på och nallar av dem hela tiden.
Det tycker jag är roligt.
* * *
Paul Maurice-effekten…
Det uttrycket hade man ju inte trott att man skulle få använda oftare än ”hat trick-Del Zotto”.
Men fanimig om det inte var en sån vi såg i Winnipeg igår.
Ojvoj.
* * *
Jamen, det glömde jag. Del Zotto var faktiskt inte en av latmaskarna i morse. Han tränade. I shorts. Och såg väldigt ledsen och ensam ut, så jag tänker härmed sluta mobba honom.
* * *
Nu händer det, slutligen.
Fotbollen Lightning-spelarna håller på och lattjar med bakom zamboni-entrén landar precis framför mina fossingar när jag passerar på väg mot hissen upp till pressläktaren.
Vad jag gör?
Jag dammar förstås till den med en en sträckt vrist som visar precis varför Serik Johansson, IK Brages Ronaldo, är min stora fotbollsidol.
* * *
Det är inte bara en synvilla att Rangers vid noll tillfällen under de åtta år jag suttit här och blängt varit bättre i numerära överlägen än i år.
De har hittills haft utdelning i 21.6 procent av sina powerplay och det är första gången sedan slutet av 80-talet – ja, 80-talet, som i Duran Duran och Miami Vice – de är över 20 procent i den statistiken.
Kommentar från John J här?
* * *
I själva verket puttar jag bara till bollen med en klumpig tåfjutt och försöker, förstås, få den till Martin St Louis.
Det är med mig som med alla andra:
Jag högaktar honom.
Det finns ingen annan i hela ligan som motståndarna har mer respekt och aktning och allmänt positiva känslor för.
Och att Steve Yzerman – hans egen chef – ratade honom i OS-truppen antyder att det finns fler skäl än de rent hockeymässiga till han kallas Stevie Wonder…
* * *
Hur är det, har Carbomb något otalt med någon från västra Florida?
Han var ju, hann jag se under reklampauserna på Golden Globe-galan, den stora behållningen i matchen i söndags och jag är ju inte seriösare än att jag gärna ser mer av samma vara ikväll.
* * *
Det går inte ens beskriva hur mycket mer avslappnade och gemytliga Vigneaults presskonferenser före matcherna är jämfört med föregångarens.
Idag får han krångliga frågor om ”risk and reward” och fnyser inte alls om att reportrarna ska sluta försöka coacha utan kommer med en vänlig, om än invecklad, förklaring om ”the dynamic in the game within the game”.
Hm.
* * *
Om inte annat kanske Carbomb kan rikta klubban mot Bishop och låtsas skjuta om han råkar göra mål igen.
Det brukar Bolts gilla…
* * *
Hagge och Zuke ser ruggigt heta ut på värmningen.
Det kan bli deras match, det här.
* * *
Presskaffet har en egenartad eftersmak av lakrits ikväll.
Vad ska det betyda?
* * *
Egentligen förtjänar Vigge en plats i OS-truppen enkom för hur cool han ser ut utan hjälm på värmningen
* * *
Nej, nu tar vi och sjösätter det hör, va?
Ha nu koll på the dynamic in the game within the game…

Ja, den här lilla förkylningen visade sig ju vara en blessing in disguise.
Det hade inte varit roligt att behöva sitt genom denna eftermiddag i Verizon Center.
Sicken skitmatch.
Nu blir det Golden Globe för hela slanten.
Heja Cate Blanchett från ”Blue Jasmine”, heja Jared Leto och Matthew McConaughey från ”Dallas Buyers Club” och heja ”Enough Said” i största allmänhet
Men snälla, larma i kommentatorsspåret om Carbomb Carcillo exploderar på Garden, jag vill verkligen inte missa den tilldragelsen…