Jaha, vi har ett OS-lag.
Ett bra ett, vill jag påstå.
Utan några jätteskrällar – men med några små överraskningar.
Henrik Tallinder, veteranen, hade jag inte räknat med att få höra om på presskonferensen från Stockholm, och personligen tycker jag nog det är lite konstigt med Edler också.
Sen finns det några som saknas , några som enligt mitt förmenande gjort sig förtjänta av en plats på planet till Sotji:
Victor Hedman, Jonas Brodin och – framförallt – Patric Hörnqvist.
Men Pär Mårts gav anständiga argument, vet mer än oss andra vad för slags grupp han vill ha och anledning till någon stor ilska finns inte.
* * *
Vad gäller just Edler är det inte bara det faktum att han är avstängd i två matcher som reser frågetecken i mina ögon.
Han har haft en väldigt svag säsong i Vancouver också – och är skadad; han har inte spelat på över en månad.
Men det är uppenbart att landslaget värderar lojalitet, och kvalitet på insatser när man kommit hem och spelat lättviktigare turneringar, högt och Alex får helt enkelt en plats på tidigare meriter
Med Vigge Hedman känns det som att det blivit precis tvärtom. Han är riktigt bra nere i Tampa just nu, men den mindre lyckade insatsen i VM 2012 ligger honom i fatet
* * *
Jonas Brodins ”petning” upprör många och visst, att Tre Kronor har råd att avvara en som kallas ”den nye Lidas” och kamperar ihop med Ryan Suter i Minnesotas första backpar kan ju te sig lite egenartat.
Men jag tycker samtidigt man kan köpa Mårts argument att det är bättre att ha en veteran och ledare som Tallinder som reserv
Å andra sidan hade det funnits ett värde i att låta en ung supertalang vara med och se och lära, kanske…
* * *
Att Jimme Ericsson, som ende SHL-spelare, är med kan jag inte ha några synpunkter på för jag ser aldrig hockey hemma och vet helt enkelt inte vad han går för.
Men jag finner det något märkligt att Patric Hörnqvist inte får plats, han har ju utvecklats till en mini-Homer under sina år i Nashville och skulle göra en jädra nytta i brottningsmatcherna framför motståndarkassar i framförallt powerplay.
Jag trodde rentav att han var given..
* * *
Det är lite surt för Robin Lehner också. Han har under perioder varit Sveriges bäste NHL-målvakt den här säsongen och hade förtjänat en resa till Ryssland.
Men igen – det intryck spelare gjort när de kommit hem till andra turneringar har betytt mycket och därför får Jhonas Enroth hans plats.
* * *
Finlands trupp imponerar ju framförallt på målvaktssidan. Herregud, den som så sent som i somras var snudd på given etta – Pekka Rinne i Nashville – är ju borta på grund av skada. Ändå kan de rada upp tre tunga förstamålisar i NHL: Tuukka Rask, Antti Niemi och Kari Lehtonen.
Mäktigt.
Coolt att blott 18-årige Alksander Barkov får chansen också.
* * *
Alfie – det är den stora, positiva överraskningen för mig.
Han har definitivt förtjänat sin plats i truppen och det är mycket gott att lagledningen inte bryr sig om hans ålder.
* * *
Om ett par timmar – 17.00 – presenteras den kanadensiska truppen också och den kommer vara skrämmande, det kan garantera.
Fråga:
Finns det någon i den svenska truppen som skulle platsa i den kanadensiska?
Ja, en Henrik Lundqvist i form, absolut. Målvakts
Följdfråga:
Finns det någon i den kanadensiska truppen som inte skulle platsa i den svenska?
Nej.
* * *

Om jag hade Pär Mårts uppdrag ….
Det ska vi, vill jag börja med att poängtera, vara glada över att jag inte har.
För jag är inte i besittning av kompetensen och kunnandet som krävs för det.
Jag inbillar mig verkligen inte att jag kan ens en tjugondel så mycket som förbundskaptenen och hans medarbetare, allra minst om hur man bygger en fungerande grupp – de enda grupper jag byggt är middagssällskap – och säger således inte att de nödvändigtvis måste ta ut den privata OS-trupp jag presenterar här, tänker inte slåss för den och blir inte gramse om landslagsledningen har helt andra idéer om vilka som ska vara med.
Men även en glad bloggare, i ”branschen” av kärlek till hockey som pur underhållning och show, måste ju få ha en åsikt och ägna ett par nätter åt att snickra ihop sitt favoritlag.
Det är om inte annat oemotståndligt roligt.
Äh, vad mycket reservationer det blev här nu då.
Det är förstås så här Tre Kronor ska formeras i Sotji, punkt och slut!

MÅLVAKTER
•Henrik Lundqvist.
•Robin Lehner.
•Jonas Gustavsson.
Kommentar: – Han genomlever sin tyngsta säsong någonsin, men ändå: Med sin erfarenhet och sin bländande grundbegåvning är Henke såklart given förstemålis. Bakom honom kommer Mårts städsla Jhonas Enroth, det är mer eller mindre givet efter VM-succén, och inte mig emot. Men jag tycker Lehner och Monstret övertygat ännu mer under säsongen här borta och skulle hellre sätta dem på planet som tar truppen till Svarta havet.

BACKPAR
•Erik Karlsson-Oliver Ekman-Larsson.
•Niklas Kronwall-Jonathan Ericsson.
•Niklas Hjalmarsson-Johnny Oduya.
Extra: Jonas Brodin-Victor Hedman
Kommentar: – Första paret lär orsaka blodstörtning hos de som anser att Erik Karlsson absolut måste ha en defensiv städgumma vid sin sida, men dels är han numer långtifrån lika riskabel bakåt som ryktet gör gällande och dels är OEL, sin ungdom till trots, stabil så det räcker på den punkten. Och alldeles oavsett känns det som en oemotståndligt glamorös rock ’n roll-duo, en blågul hockeyvariant av Jagger-Richards med offensiva kvaliteter som får motståndarna att kacka i brallan. I övrigt borde det inte finnas så mycket att diskutera. De sammansvetsade backpar vi har i NHL ska givetvis utnyttjas när möjligheterna att spela ihop nya enheter är så begränsad.

KEDJOR
•Alex Steen-Henrik Sedin-Daniel Sedin.
•Henrik Zetterberg-Nicklas Bäckström-Johan Franzén.
•Loui Eriksson-Patrik Berglund-Daniel Alfredsson.
•Patric Hörnqvist-Marcus Krüger–Gabriel Landeskog.
Extra: Carl Hagelin och Jakob Silfverberg.
Kommentar: – Jodå, jag vet att Loui spelade med tvillingarna i VM och säkerligen kommer att få göra det igen, förutsatt att han hinner bli spelklar i tid. Men jag tycker det skulle vara ännu häftigare med Steen, nykläckt målspruta monumentale, i den positionen. Ja, tror rentav att det skulle bli braksuccé. Därutöver var jag länge inne på att placera Zäta och Bäckis i varsin kedja, för jag ser samtliga tre första linorna som offensiva enheter – jag är väl ingen Lasse Falk heller! – och i det perspektivet känns det som slöseri att para ihop två briljanta centrar. Men trots att Kristian Huselius inte saknade poänger när han framhöll att bägge herrarna är väldigt förtjusta i att hålla i pucken och därför kan ”ta ut” varandra så vill jag ändå ha all den briljansen samlad i samma enhet – med The Mule som kompletterande stridsvagn . Man ska ju komma ihåg att ”Zäta” för det mesta kamperar ihop med Pavel Datsyuk, med dokumenterad framgång, och där kan vi snacka om en som gillar att ha pucken. ”Alfie”? Jo, han håller fortfarande – och kommer vara ett dödligt vapen i powerplay. Den fjärde enheten är en ren checking-lina och kommer vara grym; Krüger blev Stanley Cup-mästare i en dylik roll i somras, mind you.
Det finns väldigt mycket mer att diskutera – om jag släppt på alla spärrar hade jag haft en gepardkedja med Hagelin och Gustav Nyquist på kanterna också – men vi får fortsätta debatten i kommentatorspåret

För övrigt tror jag att Sverige tar brons – och det är i så fall väldigt bra, det.

Ok, diskussioner – jag förväntar mig inget mindre än att somliga av er blir alldeles skogstokiga och vill se grillad biff till frukost….

2014 års upplaga av 24/7 slutar med att man i vanlig ordning sitter där och känner sig fånig för att man har något hårt i halsen och nåt – nästan – fuktigt i ögonvrån.
Det är så högtidligt när Liev Schreiber skruvar upp innerligheten i den avslutande monologen om den här fantastiska sportens själ och innersta väsen, så vackert och så….gripande.
TV-magi monumentale.
I övrigt ska jag jag bespara er spoilers. Låt mig bara konstatera att pappa Zetterberg – Göran från Njurunda – är en av de stora stjärnorna i sista avsnittet.
Och att det låter rätt lustigt när Phaneuf är elak mot Alfie.
* * *
Själv ska jag runda av min superlördag med några referat redaktör Hagman sitter hemma i Stockholm och väntar på.
Tack för att ni var med, det var en trevlig maratondag.
I morrn fäller vi det finska lejonet i Malmö!

7-1.
Man kliar sig i huvudet.
Leafs är verkligen…Leafs.
Och här kom den juicy burgaren precis lagom till 24/7.

Nu blommar löken i Toronto.
5-1 till Rangers.
Fem fucking ett!
Beat-reportrarna härifrån twitter-frågar oavbrutet vad det plötsligt är för lag dom ser – och vad det hållit hus tidigare under säsongen.
Men det måste ju vara Leafs som är lite off efter sitt stora vinteräventyr också, no?
* * *
Bra match i Texas, tycker jag.
Stars skapar mest och avlossar 20 skott, men det är Wings som gör målen.
Zäta har ett, Bacon Andersson ett och Bertuzzi ett.
Hade jag inte riktigt trott.
* * *
Det måste känns något egenartat för Marcus Johansson att göra mål på Niklas Bäckström.
Och jodå, Nicklas Bäckström har en assist också.
* * *
Vad talar ni om, herr John J?
Amerikansk fotboll är formidabel och omistlig underhållning – i synnerhet den här tiden på året.
* * *
Det är alltså så här viktig Örebroarn – Gunnarsson – är för Toronto…
* * *
Men Lappen, det har du såklart rätt i! Det är för att de ser ut som Brage 1980 jag gillar Dallas i år.
* * *
Go, Saints!
* * *
Nu börjar det bli dags för middagsbeställning. Jag undrar fan om jag inte ska ta och unna mig en riktigt juicy burger, superlördagen till ära.

Sorry, men jag har mest varit lost i amerikansk fotboll under den här förstaperioden och är nu svårt bitter över att Kansas City Chiefs – som jag fattat tycke för att KC är en sån cool gammal musikstad – tappade det som ett tag var ledning med 28 poäng och åker ut mot Indianapolis Colts.
Nu får New Orleans Saints – som jag också håller på för att det är en så magisk plats; sånt är mitt förhållande till amerikansk fotboll – göra det mot Philadelphia Eagles istället.
* * *
Nå, av det jag sett från Toronto verkar det som att Rangers hade nytta av ännu ett av sina krismöten – det fjärde eller femte för säsongen – efter Pittsburgh-matchen.
Det är en jävla fart på dem, helt plötsligt.
Men varför ska det behöva ha gruppterapi innan de förstår att de ska spela bra?
* * *
Kansas City Chiefs-coachen Andy Reid, tidigare i Philadelphia, är en veritabel kopia av Valrossen MacLean i Ottawa – som ser ut att stå och studera en pizzameny när han matchen igenom har ansiktet begravt i ett färgglatt ark fullt av, antar jag, taktiska anvisningar.
* * *
Ha ha, Hällegerd – det var en skojig beskrivning av Chico. Han låter verkligen rungande glad hela tiden…
* * *
Yes, Minnesota har sin finländare i kassen ikväll. Det betyder att Nicklas Bäckström kan komma att göra mål på Niklas Bäckström.
* * *
Ja, Senators har fan kommit igång – och undra på det; de får visa upp sig för Ekeliw ikväll. Han och kompisen Bonden finns på läktaren i Bell Centre ikväll och då är det klart att man spelar bra.
* * *
I Dallas – där Stars lirar i de där nya tröjorna jag tycker väldigt mycket om, trots att grönt egentligen inte alls är någon favoritfärg – gjorde Zäta just mål för Detroit.
Nu ska vi följa fortsättningen.

Hej och välkomna till det som redaktörerna hemma i Stockholm garanterat hade kallat en ”superlördag” i korresoffan.
Den började redan i morse – 09.00 lokal tid – med JVM-semin mellan Ryssland och den redan smått klassiska upplagan av Småkronorna, fortsatte med växling mellan Kanada-Finland i samma turnering och Bruins-Winnipeg i TD Gaaaaden, intensifieras med NFL-slutspel i Indianapolis nu under sena eftermiddagen och ska toppas med vanlig NHL-kväll –avbruten för sista avsnittet av 24/7 vid tiobläcket.
Jag vet inte hur det är med er, men jag älskar såna lördagar, när man bara går direkt ur slafen och lägger sig framför tv:n och sen händer liksom inget annat under hela dagen.
Okej, jag står ett tag vid fönstret och studerar ett soligt Manhattan få rör sig på för att det är så vedervärdigt kallt där ute – och så får jag öppna dörren när springare från valda restauranger i grannskapet kommer med delivery-mat, först till brunch och såsmåningom till middag.
Men i övrigt – bara sport, sport och sport.
Oh, such a perfect day, som Lou Reed sjöng.
* * *
Det är verkligen fantastiskt att följa JVM. Inte nog med att det spelas mycket roligare, öppnare och mer passionerad hockey än den taktiskt fullbordade man ser till vardags. Sverige har ett otroligt bra och sevärt lag också, fullspäckat med läckra profiler.
Såna som Lill-Foppa, De La Rose, Elias Lindholm, mini-Burra, Lucas Wallmark, Robert Hägg, Oskar Sundqvist och Alexander Wennberg känns det som att vi kommer att få skriva rätt mycket om här borta inom några år.
* * *
Som väntat var det inte alldeles lätt att ta sig hem från Detroit medan Hercules – årets första riktigt biffiga vinterstorm – rasade på Midwest-slätterna och sedan stävade ut mot östkusten.
Jag landade först igår kväll, och kom då till en metropol i Kung Bores fasta grepp.
Men likafullt:
Efter nio år är det fortfarande, varje gång, en rungande kick att komma tillbaka till den här oerhörda staden efter resor.
Lycka.

(Utsikt i gryningen från mitt skrivbord)
* * *
Fan, jag hade hoppats att någon – till exempel Dallas Stars – skulle plocka Tedenby på waivers; han förtjänar chansen nånstans där hans mer oberäkneliga spelstil skulle passa bättre.
Men nope, det bär av till dystra Albany igen.
* * *
Debatten om USA:s OS-trupp rasar vidare.
Det faktum att Bobby Ryan, Keith Yandle, Brandon Saad och Kyle Okposo ratades har de flesta accepterat – men några av kommentarerna de ansvariga i uttagningskommittén, med generalbuffeln Brian Burke i självklar särställning, fällde i Scottie Burnsides inträngande och epokgörande reportage om hur laget under några månader tog form får alltjämt blod att koka över hela kontinenten.
Två typiska Burke-citat:
– Keith Yandle i första backpar? Ja, då kommer vi i alla fall hem tidigt,,,
– Bobby Ryan kan inte ens stava till intensitet..han är en sömnig målskytt…
Nu menar somliga att det var fel att ge Burnside exklusiv access till mötena, att han gjort ett dåligt jobb som inte publicerat ”fler positiva” uttalanden och att general managern David Poile borde haft rätten att granska och ”tvätta” materialet innan det publicerades.
Sicken bullshit
Det var alldeles utomordentligt att bjuda in en av Nordamerikas bästa hockeyskribenter – därtill en av de bästa att ta rygg på när media ska ägna sig åt avkoppling i samband med exempelvis finalracen, men det kan vi ju ta någon annan gång – och ge honom chansen att publicera något så sällsynt som riktigt sann, icke tillrättalagd hockeyjournalistik.
Som det heter:
Journalistik är material som någon inte vill se i tryck. Resten är bara marknadsföring.
* * *
Vad anser Victor Hällegerd, förresten, om att Lamoriello skickar ner den hyllade Gelinas till AHL igen?
Han – Old School Lou alltså – erkänner att den unge backen bidrar med offensiva kvaliteter som inte går att ersätta, men att hans defensiva spel hackat på slutet och att han måste kultiveras på farmen.
* * *
Storartad match av de finska pojkarna i den andra semin, men snudd på landssorg utbryter north of the border när framtidslöftena i ”hockeyns hemland” misslyckas för fjärde året i rad och kritiken mot exempel Ekeliws kompis, Drouin, är skoningslös i TSN-sändningarna
Själv håller jag på USA – efter Tre Kronor alltså – och kan inte låta bli att känna ett litet, fnissigt mått av skadeglädje.
* * *
Det var bara en synvilla att Rangers höll på att få kontakt med Penguins i Consol när den utmärkte Zuccarello först gjorde ett mål och sedan spelade fram till ytterligare ett.
Så fort hemmalaget, som hade slutat ro vid det laget, såg att det behövdes tryckte de bara till på gasen igen och så var det över.
Penguins är verkligen löjligt överlägsna konkurrenterna i den sunkiga Metropolitan-divisionen.
* * *
På tisdag offentliggörs de övriga OS-trupperna också – inklusive Sveriges och Kanadas.
Så man kommer dregla över de uppställningarna!
Kommer Kunitz med? Och Sharp? Diskutera, tack.
* * *
Breaking news:
Rangers har trejdat till sig Daniel Carcillo från Kings – i utbyte mot ett sjundeval i draften.
Det betyder att två tredjedelar av Flyers Hanson Brothers-trojka från 2009 – den som också inkluderade Asham och Hartnell – nu finns på Broadway.
Det är nåt underhållande med det.
* * *
Jag har sett alldeles för lite av spännande Dallas Stars i år, så från 20.00 fram till HBO-showen börjar tänker jag ha matchen i American Airlines Center inrattad på tv:n.
Dessförinnan växlar jag nog mellan Toronto och Montreal.
Om någon är med på sluttampen av superlördagen kanske det kommer ytterligare några inlägg under aftonen.

Detroit – Toronto 2-3 (Slut, straffar)
* * *
Tomas Tatar tror att man kan dribbla lika mycket i snötäcke som på nyspolad The Joe-is och sen är straffavgörandet över.
Så kan det gå.
Nu har jag fått nog av snö och kyla och åker tillbaka till Detroit och sätter mig i baren på Renaissance och försöker reda ut hur det gick till när Derek Stepan kom med i USA:s OS-lag och Bobby Ryan inte gjorde det.
Vi avslutar Winter Classic-äventyret som det började – med en serie bilder från The Big House.

Så – Toronto vinner till slut på straffar.
Mer kommer sen.

Detroit – Toronto 1-1 (Period 2)
* * *
Snön faller och Detroit med den.
Nä, ännu är ju det här – verkligen – inte avgjort, men som jag vill minnas att jag var inne på redan i förra inlägget kan de få betala för att de inte få mer utväxling på sitt spelövertag.
De fortsätter dominera och till slut spricker verkligen Berniers nolla. Zäta och Alfie kommer loss i ett två-mot-en-läge, Zäta slår en en magisk macka till sin landsman och pang.
Men precis här i slutet får Leafs ett powerplay och då lyckas Van Riemsdyk kvittera.
Så nu är det ändå helt öppet inför sista.
* * *
Eftersom det här spektaklet också ska sälja hockey till en publik som inte bryr sig till vardags är Gary Bettman, som sitter i tjock täckjacka på hedersläktaren och försöker se folklig ut, förmodligen inte helt nöjd med att det inte görs några mål förrän drygt tretton minuter in i andra perioden.
Risken är rätt att stor att genomsnittliga tittare i Oklahoma hunnit byta kanal vid det laget.
Men att det görs för lite mål i NHL är ett problem också i normala fall – och den som inte tror mig kan ju söka bakåt i bloggen och läsa inläggen från en beramad resa i Kalifornien i november…
* * *
Att det är just Alfie, i all sin rosenkindade friskhet, som prickar in 1-0-pucken svider såklart extra mycket i köldskadad Toronto-hud
Han är inte populärare i Big Smoke än Bibi Netanyahu är i Gaza City.
* * *
Det ser ett tag ut som att nederbörden håller på att avta, men det är bara snöflingorna som är lite mindre än under The Day After Tomorrow-kaoset i inledningsperioden.
* * *
Med tanke på att de så här efter några timmar måste frysa som Jack Nicholson när han blir instängd i frysrummet i ”The Shining, och i de flesta fall inte kan se mer än snåljåparna som står på bergsknallen utanför Ullevi när det spelas fotbollsmatch där, håller de hundra tusen galningarna på läktarna igång med en riktigt imponerande glöd.
Det är verkligen amerikanskt – eller nordamerikanskt, kanske vi ska säga – party-party där ute i bänkraderna.
Men som någon säger, man går på Winter Classic för att se på hockey i lika hög grad som man går på Britney Spears-konsert för att få höra live-sång…
* * *
Jag antar att man får skylla stiltjen i kommentatorsspåret på att ni har tittat på för mycket backhoppning under dagen, är det rätt uppfattat?
* * *
Eaves är skadad och kommer inte tillbaka mer idag.
Som sagt, Lupul kommer få ge tidernas första Winter Classic-förklaring för Shanahan.
* * *
Det låter som your truly blir kvar i Motown även i morrn – stormen Hercules tänker tydligen göra flygresor mellan Detroit och New York om inte omöjlig så i alla fall brutalt turbulenta.
Lite craps på MGM imorrn…tja, varför inte?
* * *
Jo, Pavel Datsyuk.
Han är inte hockeyspelare.
Han är poet.
* * *
Har Holmgren sagt att det är 50/50-fördelning mellan fansen på läktarna.
Men Niklas..
Då hoppas jag han hörde det öronbedövande jublet vid Torontos kvittering
* * *
Usch, snart ska man ute i vintervädret igen…
Först en kopp Tim Horton’s till dock.
Slutrapport kommer under kvällen – troligen med lite mer bilder.