Tampa – Montreal 1-1 (Period 2)
* * *
Det dröjer sex minuter innan Bolts utmanar Price med några skott även i den här perioden, så ni hajar:
Janssons frestelse-grädden sitter kvar i hemmabenen.
Men Habs får i alla fall betala för sin oförmåga att i avslutningarna.
Plekanec spräcker visserligen Big Bens nolla, med en backhand under hård uppvaktning, men mer blir det inte och plötsligt:
På hemmalagets sjätte skott i matchen sprätter St. Louis in kvitteringen.
Inte logiskt, inte rättvist, men hey, det är hockey.
* * *
Själv är jag bara glad att det faktiskt bli mål överhuvudtaget.
Eljest hade det stått klart att den här bloggen, precis som John J nyss var inne på, är jinxad och inte ska tas ut på några resor alls.
* * *
Det är världsklass att de spelar ”Louie Louie”, i Kingsmens odödliga original dessutom, när lagkapten Marty gör mål.
* * *
Mannen intill mig dricker te som luktar som en hel veganrestaurang.
Det är det värsta jag varit med om på en en pressläktare sedan surkålsmannen – salig i åminnelse, typ – frekventerade Garden back in the day.
* * *
Vigge blir arg som en hel Tortorella när han jonglerar med pucken på bli ett powerplay och linjedomaren blåser för offside – och faktiskt, reprisen visar att pucken aldrig är ute ur zonen.
Jag har glasögon tomten kan få låna.
* *
Hoppas intensivt att Ekeliw ska dyka upp när de kör en nyårsspecial av Kisscam – alltid en succé här – men så roligt får vi inte ha det.
* * *
Canadiens-spelarna verkar inte vara så förtjusta i Radko Gudas.
Och Gudas skymning, han är verkligen inte inställsam där ute…
* * *
Samuelsson och Arniel sitter inte precis och gapar i skräck här uppe, men som den store filosofen Christer Björkman konstaterade:
Imorgon är en annan dag.
* * *
Straffavgörande – det skulle inte förvåna.
* * *
Nu är tanken att det ska snabbt efteråt – jag vill ju hinna med både tredje avsnittet av 24/7 och några glas med Ekeliw Espåååsito på Champions innan stängning.
Så en fåordig slutrapport är att vänta.

Tampa – Montreal 0-0 (Period 1)
* * *
Det ser ut som att hemmaspelarna inte riktigt lyckats skaka av sig dåsigheten man får leva med när man proppat i sig för mycket Janssons frestelse.
De är inledningsvis helt utspelade av kvicka, ettriga motståndare och får iväg sitt första skott på mål först när det gått – exakt – elva minuter.
Tur, för Tampa, att Big Ben Bishop – som det verkar – höll sig till rödkål och sill utan julen, för utan hans uppvisning hade Habs haft 2-0-ledning nu.
* * *
Brendan Gallagher, Alex Galchenyuk och David Desharnais – det är verkligen angenäma hockeyspelare att sitta och titta på.
* * *
Det ser inget vidare ut när när Raphael Diaz – känd som ”spelaren i tröja nummer 61” sedan Valrossen MacLean hade kul i fjolårets slutspel – crosscheckar in Palat i sargen, men riktigt lika hemskt som Forum-publiken tycker att det är…nä, inte ens nära.
* * *
Säg inget till Ekeliw, men Zadko Gudas och Vigge Hedman känns ju faktiskt som ett av hela ligans färgstarkaste backpar.
* * *
Det är som vanligt:
Habs-fansen formerar sig i en regelrätt klack och kör taktfasta ramsor.
Man skulle nästan kunna tro att man satt på Domnarvsvallen och lyssnade till Serik Fans, fast riktigt så hårt kör dom inte…
* * *
Ser inget roligt alls ut när Pacioretty får en puck i truten, jag börjar omedelbart tänka på ljudet av tandläkarborr och smaken av rotfyllning.
Tvi.
* * *
Kunde man ju ge sig fan på:
Dogge är healthy scratch i just den här fajten.
Då finns å andra sidan chansen att springa in i honom här på pressläktaren och få saker är roligare än att gaffla lite med Crankshaft.
* * *
Det är en olycka att jag har en kommentatorsflint – tillhörande en gubbe på raden nedanför – mitt i blickfånget varje gång det är spel nere i Lightning-zonen.
* * *
Forum-människorna är lite flisiga när de kör en liten väderleksrapport på jumbotronen under värmningen och berättar att det ”bara” är 23 grader i Tampa ikväll – och samtidigt passar på att upplysa om temperaturen uppe i Montreal också.
Minus fem…
* * *
Säsongens matchintro i Forum, med åska och blixtar på såväl monsterjumbotron som alla reklamdisplayer och AC/DC:s ”Thunderstruck” som soundtrack, får fem rungande plus av bloggen.
* * *
Jo, Zydden, jag fick bara imaginär julmust i år…
* * *
Michel Therrien har skaffat sig en intressant syntfrissa och ser ut som han skulle kunna spela bas i ett återförenat Human League.
Det hade man inte riktigt räknat med.
* * *
De enda i Rangers-staben som dyker upp är Uffe Samuelsson och Scott Arniel.
Middag på Bern’s Steakhouse lockade mer för Vigneault, gissar jag.
* * *
Och när vi är inne på frisyrer – Vigge är ju plötsligt långhårig som en hel Luke Macahan
* * *
Sammanlagt avlossar Tampa tre skott på mål under hela inledningsperioden.
Jag får obehaglig flashbacks till ett besök i Honda Center i Anaheim i november, men – så illa ska det väl inte bli ikväll?

Ok, det var det.
De sista tonerna av Darlene Loves ”Christmas (Baby Please Come Home)” har klingat ut, musten är urdrucken, tomten befinner sig på välförtjänt semester i Karibien och granarna börjar snart barra
Så nu kan vi ta itu med väsentligheterna igen.
Hockey i National Hockey League.
Och visst är det konstigt?
Det behövs bara ett sånt här litet upphåll på tre futtiga dagar för att aptiten på världens bästa idrottsshow ska bli glupande igen.
Jag är till exempel alldeles upprymd när jag den grå men varma eftermiddag promenerar från Marriott Waterside till mediaingången på baksidan av mäktiga Times Forum för att se Tampa Bay Lightning ta emot Montreal Canadiens.
Det ska bli en sån fröjd att åter bara ta in det som emellanåt, när en bloggare från Nedre Tjärna i Borlänge glömmer bort sig och blir bortskämd, kan börja kännas som vardag men egentligen aldrig är det:
NHL-arenornas overkliga sken, ljudet av puckar som träffar målburarnas stål, sättet nordamerikanska isar blänker på, den dånande musiken i högtalarna, den hysteriskt blinkande reklamen på ljusskyltarna mellan läktarsektionerna, doften av popcorn och kall fukt och ljumsksvett, alla fantastiska moves där ute, alla knallhårda slagskott, alla omöjliga räddningar, alla skoningslösa tacklingar, all kamp och hets och spänning och glädje och olycka
Ah.
Ni tar in det med mig, hoppas jag.
* * *
Bolts mot Habs alltså.
Det är mest en tillfällighet att jag ser just den matchen; jag råkar bara befinna mig i trakten efter ha flytt New York-kylan för lite Florida-värme under julen.
Men när den nu ändå spelas…oemotståndligt, förstås.
Dels för allt jag nämnde ovan, dels för att just de här två lagen borde kunna ställa till med en rätt bra beef.
De tillhör i alla fall delen av klungan bakom de enda två riktigt bra lagen i öst – Boston och Pittsburgh – och dessutom:
Det kan mycket väl vara en försmak på en match-up i första slutspelsomgången i mitten av april.
Om det var idag skulle Tampa och Montreal och mycket lite tyder på något annat än att ställningen i Atlantic-divisionen kommer bestå, eller hur?
* * *
Julen var bra, hoppas jag.
Själv klippte jag det svenska julbordet på Aquavit ihop med Eken – medan Mattias Tedenby och Alexander Urbom höll hov vid bordet intill.
Sen hade vi svurit på att inte vara ute och härja för sent, men givetvis – kvart över tre satt vi på Manitoba’s i East Village och sluddrade om huruvida man kan döma människor efter musiksmak eller inte (nej, tyckte Eken – absolut, insisterade Biffen…)
Så kan det gå.
* * *
Jag har inte träffat honom ännu, men Youngblood Ekeliw är också här och som ingen som ägnat vår gemensamma podcast så mycket som en minut kan ha missat har han en fäbless för Tampa Bay Lightning inte helt olik den Carola har för Gud.
Så bli inte förvånade om ni under ett kamerasvep på läktarna ser en liten svensk som sitter och talar i tungor.
* * *
Det hjälper inte att man är beredd, synen av monsterjumbotronen i Times Forum är ändå en chock.
Det är som att de hängt en tjock IMAX-duk över isen.
Helt absurt.
* * *
Hoppas nu bara Ekeliw kommer ihåg farbror Biffens instruktioner om hur man uttalar Phil Espositos namn och inte ställer till det för sig när han står med andra fans och febrar vid statyn utanför huvudentrén…
* * *
Att Alex Steen diagnostiserats med hjärnskakning – denna förbannade farsot – och satts upp på Blues injured reserve-lista så här nära OS är mycket oroväckande.
Han missade åtskilliga månader med samma åkomma för två säsonger, med så svåra följde att han fick börja använda tonat visir för att alls kunna vara ute i strålkastarskenet och en till smäll nu…det är ju själva fan när han varit så fantastiskt bra
* * *
Även Habs bor, visar det sig, på det förtjusande Waterfront-hotellet och det har den sedvanligt månghövdade horden av tillresta fans såklart tagit reda på.
Så såna som Brendan Gallagher, Max Pacioretty och Travis Moen måste ha vakter med sig när de kommer ner med hissen för att ta sig ut till spelarbussen – sån Beatles-hysteri blir det i lobbyn.
En rätt festlig syn.
* * *
Apropå Steen vet jag inte om ni såg enkäten på Bjurmania-sidan i julaftonens papperstidning där valda NHL-svenskar berättade om hur de skulle fira julen, men det blev lite dråpligt med den blågula trion i Blues.
Så här svarade herrarna:
Steen: – Jag och tjejen blir hemma i St. Louis och firar i dagarna tre.
Patrik Berglund: – Den firas i St. Louis med flickvän och hennes bror.
Magnus Pääjärvi: – Det blir med svenskarna i laget, Berglund och Steen, tror jag.
Bloggen hoppas att Pääjärvi fick roligt ändå…
* * *
Rangers spelar här imorrn och har redan flugit in och enligt sittplatsschemat ska jag ha hela coach-staben – Vigneault, Tuffe Uffe, Scott Arniel och den Clint Eastwood-artade hårdingen Jim Schoenfeld – några platser till vänster om mig på pressläktaren.
Det kan bli ett fint studieobjekt för bloggen.
* * *
Daniel Sedins svar i julenkäten löd:
– I Whistler, faktiskt, med god mat och lite skoteråkning.
Mitt rättstavningsprogram ville dock ändra ”skoteråkning” till ”skogsavverkning” och jag inte om det var ett fall av ”you should have been there”, men jag höll faktiskt på att fnissa ihjäl mig åt att det sånär höll på att stå att han skulle fira jul med ”god mat och lite skogsavverkning”.
* * *
Jag har sagt det många gånger förr, men det är sant så jag säger det igen:
Vigge Hedman gör alltid bra matcher när bloggen är på plats i västra Florida, så håll koll på honom ikväll.
* * *
Inte för att jag nånsin utnyttjade det – därtill är jag för asketisk i min syn på arbete – men det är ändå lite trist att se att de slutligen plockat bort ölkranarna på pressläktaren här nere.
De var ensamma om den servicen och det kändes..ja, jag vet inte, lite avslappnat och glatt.
* * *
Crankshaft Murray har varit ute på långväga utflykt under den korta julledigheten för att överraska sina närmaste – mer om det sen – så egentligen borde han vara i rätt risigt skick ikväll, men jag gissar att jetlag inte biter på den sortens belgian blue-biffar.
* * *
Det känns något konstigt när Steve Yzerman är på väg att följa med in på det pressläktardass där det bara finns en toastol.
Jag är ju stor beundrare och så, men jag vet inte riktigt..
* * *
Just ja, det glömde jag – bland det första man hör när man landar här är Martin St. Louis.
– Hej, säger han i högtalarna på det tåg som tar en från gaterna till huvudterminalen, jag heter Martin. St Louis och är lagkapten i Tampa Bay Lightning. Välkommen till vackra Tampa.
Då vet man att man är stor.
* * *
Nu släpper vi sargen och avslutar julen på riktigt.
Mycket nöje.

NY Rangers – Toronto 2-1 (Slut, straffar)
* * *
Tomten ger och tomten tar…
Först ger han unge J.T Miller ett mål, sen tar han nollan av Talbot när det är mindre än en och en halv minut kvar – och låter istället Kadri smaka på den varma kvitteringsglöggen.
Och till slut får Zuke Zuccarello, Derek Stepan och Talbot de verkligt hårda paketen som straffhjältar
Därmed är uppsittarkvällen i the woooorld’s most famous arena över.
* * *
Bloggens jul?
Well, imorrn kväll klipper jag och Eken – om ni minns honom, Gävle-pojken som brukade gå på hockey förr i tiden.. – traditionellt svenskt julbord på Aquavit, med tillhörande drycker.
Sen blir det väldigt lugnt och på annandagen flyger jag till Florida.
Och det är därifrån vi hörs nästa gång.
* * *
Imorrn, vid 17.00 er tid, är det jag som under en halvtimme kör Aftonbladets stora julchatt.
Om allt lugnat ner sig och ni inte har ni annat för er är ni välkomna in och ställa lite frågor om…ja, vad fan ni vill.
* * *
Så här på själva julaftonsnatten har jag ingen lust att sitta kvar och knattra längre än nödvändigt, så detta får tjänstgöra som slutrapport
Nu åker jag hem och rafsar ihop ett par referat om det som hänt denna absurt intensiva dan-före-dan-omgång.
Sen ska jag hälla upp en stor bourbon, lyssna på Jussi Björling när han sjunger ”O, helga natt” och därefter går jag och lägger mig och sover mig in i högtiden
God jul på er.
Ni är dom bästa läsare och kommentatorer en bloggare kan ha.

NY Rangers – Toronto 0-0 (Period 2)
* * *
Jingle bells, jingle bells…
Ja, vi får i alla fall lite bjällerklang när Ryan McDonagh sätter en puck klockrent i stolpen.
Men nej, tomten vägrar fortfarande öppna sin säck – trots att Rangers helt frapperande skapar chanser med samma iver som barn som inte kan vänta på den riktiga utdelningen river i julklapparna under granen på julaftonsmorgonen och Bernier i Leafs-kassen får jobba hårdare än dom där nissarna i tomtens verkstad.
Men så här kan det
I tredje blir det en helga natt – för nån.
* * *
Jag tror att Dorsett är getingen som sticker Orr när han försöker damma in kapten Phaneuf i sargen med full kraft, men Toronto-hårdingen reagerar inte med större agg än Tjuren Ferdinands mamma när dom säger att hon är en kossa.
Han kanske inte – häpp! – Orrkar slåss så här närainpå julen…
* * *
Vad ska Babcock göra upp i The Joe nu då? Slå sönder HBO:s kameror? Go Sean Penn på fotograferna? Slita upp tröjan som matadoren i den tecknade serien vi nämner ovan?
3-0-underläge mot Islanders, hemma, i första perioden.
Morsning korsning Bobby Ewing-frissa.
* * *
Gris-Olle håller en märkligt låg profil så här dan före dan. Han bara sitter i sin tomteluva, med en öl, och myser och orkar inte ens gasta särskilt mycket när Nash åker för målvaktsinterference när han blir inknuffad i Bernier.
Julefriden har verkligen lägrat sig här.
* * *
Kul att Yayo Josefson får lira med Devils uppe i Chicago.
Då blir det mer att prata om när han – som stannar kvar i nationens tredje stad efter slutsignalen – tar plats vid julbordet hemma hos Kryckan och Oduya imorrn.
* * *
Det kommer en riktig tomte till Garden den här perren – i Rangers-tröja med namnet Santa på ryggen! – och delar ut souvenirer till publiken på valda sektioner medan Bruce versionen av just ”Santa Claus is Coming to Town” pumpar i högtalarna.
Det är riktigt rart.
* * *
Nå, Hällegerd, Devils möter ett rätt bra lag också.
* * *
Talbot får stå sysslolös vääääldigt länge i den här perren, men när Kessel i ett sent pp får iväg ett vasst skott klipper han resolut med plockhandsken.
Bra målvakt Rangers har…
* * *
Nu ska jag, för sista gången i år, gå och hämta en kopp kaffe i Gardens lilla presspentry.
Det känns nästan lite högtidligt.

NY Rangers – Toronto 0-0 (Period 1)
* * *
Santa Claus har inte kommit to town ännu.
Inga mål på Garden alltså.
Men det här är ändå en rätt trevlig julshow; öppen och fartfylld och väldekorerad med en del fina moves.
Och snart så – i andra knackar det på dörren och in kommer tomten med stora, fina paket, tror jag.
* * *
Det är verkligen bra fjång på Maple Leafs powerplay, rörligt och snabbt. Cammen Talbot får jobba hårdare under de numerära överlägen gästerna får än under hela matchen mot Wild.
* * *
Rangers-backarna börjar bli trygga med Talbot längst bak.
Det märker man på hur många fri- och två-mot-en-lägen de plötsligt släpper till igen.
Fan, det är ju nästan som om Hank stod…
* * *
Det har varit en Tjuren Ferdinand-match so far.
Inga aggressioner alls.
Men snart sätter sig Colton Orr och Derek Dorsett på varsin geting och sen kan vi alla jubla som de där spanska tjurfäktningsagenterna.
* * *
Leafs-backarna är å andra sidan generösa med att släppa till de också – både TJ Miller och Big Rick får sig ett par fina julklappar av Cody Franson & co.
Men man ska ju vara snäll den här tiden på året!
* * *
Jag känner lite extra för Anaheim och Phoenix inatt.
De spelar i Washington respektive Buffalo och har väldigt långt hem till julfirandet efteråt.
Å andra sidan kan det bli ystra fester på flyget över kontinenten…
* * *
Fan, ena linjedomaren heter Tony Sericolo. Det är ju väldigt nära Tony Sirico – alltså Paulie Walnuts i Sopranos.
Klaga för allt i världen inte om han gör sig skyldig till tveksamma offside-avblåsningar.
Då kommer det ett argt ”Marone!” och en skottsalva mellan ögonen.
* * *
Det har du rätt i, Eric. Julaftonsmorgonen ska det vara. Jag sa ju att jag var trött – och i ett dygn är det nog bäst att jag inte håller på…
* * *
Det är väl kanske inte något fel på att Brassard fått bättre självförtroende, men han måste kanske inte skjuta som en hel Ovetjkin.
* * *
Dom kör några riktigt roliga julsnuttar i jumbotronen ikväll, faktiskt – en inför utomhus-matcherna uppe i Bronx med Yankees-coachen Joe Girardi i hockeymundering och en mycket munter julhälsning där Henke och Staal och Zuke klippts in som Alvin & The Chipmunks.
* * *
Trevlig uppesittaruppslutning i spåret, tycker jag. Tack för alla fina ”bilder” från era små scener i julaftonsnatten.
* * *
Då får vi snart se i vilka lag vi haft snällast barn under året.

Har ni klätt granen, slagit in de sista paketen, griljerat skinkan och tänt ett levande ljus i kaoset?
Då så.
Då kan ni slå er ner i hyacint- och glöggdoften, luta er tillbaka och låta bloggen föra er in i juldagsmorgonen.
För här har vi uppesittarkväll, på Madison Square Garden, med New York Rangers och Toronto Maple Leafs.
Häng med – dom här dan-före-dan-matcherna brukar vara stämningsfulla som hela Phil Spector-album.
* * *
Jaha, lyssna här nu då:
Cam Talbot står ikväll också.
För andra kvällen i rad under en back-to-back-giv.
– Jag tycker att han spelade bra igår och ger oss bästa chansen att vinna, säger AV på presskonferensen drygt två timmar före första nedsläpp.
Ojvoj.
Henke säger själv – efter en morgonvärmning som nästan alla missar eftersom Rangers sagt att det inte skulle vara någon – att han inte har några problem med det, han förstår att ”det handlar om att vinna” och att han ändå fortfarande är stel i nacken efter krocken med Kunitz.
Men ändå.
Det var väl inte så här den lundqvistska julen skulle börja…
* * *
Ni får ursäkta om jag inte riktigt har Muhammad Alis fotarbete ikväll, högtiden till trots.
Jag satt uppe till halv sju i morse och slet med texter som ovillkorligen skulle vara klara före dopparedan.
Sen tvingade Youngblood Ekeliw upp mig för podcast-inspelning bara tre timmar senare och därefter blev det liksom ingen mer sömn.
Så jag känner mig ungefär som Martin Havlat efter ”mötet” med Kron Wall of Pain i United Center i maj 2009.
Men nu kämpar!
* * *
Delar hiss på Garden med självaste Randy Carlyle – känd som Carl-Gustaf Lindstedt i den här bloggen – under sena eftermiddagen.
Så mycket som man sett honom på tv på slutet känns det som att transporteras med självaste Arne Weise.
Synd bara att jag har så dåligt civilkurage och inte vågar säga åt honom att det är för ynkligt att porta HBO från omklädningsrummet.
* * *
Podden ska förresten finnas ute på sportbladet.se nu under kvällen/natten och rekommenderas varmt, främst tack vare Youngblood Ekeliws lingvistiska störtloppsrace.
Vi ska inte vara taskiga mot den passionerade Lightning-supportern från Örby, men när han i slutet av detta nionde avsnitt försöker uttala Phil Epositos namn skulle jag vilja påstå att vår gemensamma show når ett historiskt klimax!
* * *
HBO har förresten flugit med Leafs till New York, förstås, och naturligtvis är målet det vanliga:
På nåt sätt ska bloggen försöka klämma sig in i handlingen.
Kanske kan Örebroarn, Calle Gunnarsson, hjälpa till på nåt vis.
* * *
Å-SPÅ-si-TÅ.
Han säger faktiskt så, Ekeliw, och jag är ledsen men gamle gubb-Biffen brister ju ut i ett fruktansvärt gapskratt!
* * *
Nu när jag ändå har er på tråden, vad gör ni – förutom att liva upp bloggen – en sån här myspysafton? Hur ser det ut där ni är? Vad finns det för traditioner?
Berätta, jag vill veta.
* * *
Ser Örebrorarn vara med och lattja fotboll med lagkamraterna vid zamboni-entrén en timme innan matchstart och jo, han har lite av Mats Rubarths magiska tillslag.
* * *
Kvällens omgång är alltså den mest intensiva på hela jävla säsongen.
Alla utom Vancouver och Montreal – 28 lag alltså – är igång.
Det ökar kraven på er, men jag räknar med att allt verkligt spektakulärt som händer rapporteras utförligt i kommentatorsspåret.
* * *
Leafs har, om jag är korrekt informerad, vunnit en enda match på bortaplan sedan sista oktober – och då på straffar.
Det är ett ganska bedrövligt facit, det.
Men är det nån gång man ska bryta en sån svit är det mot ett Rangers som är in the bottom of a back-to-back-sväng och inte vet hur man vinner två matcher i rad.
* * *
Gardens organist, som får begränsat med utrymme och sällan märks överhuvudtaget, passar på att bränna av några hurtiga jultrudelutter strax innan värmningen ska börja.
Kul för honom, men snart dränks han i den där U2-dängan.
* * *
Läser i Sportsnet, som brukar ha bra koll, att Sather planerar en shake-up så fort marknaden öppnas efter juluppehållet och är beredd att trejda precis alla utom Henke, Big Rick Nash och Chris Kreider.
Personligen tycker jag han kan ge fan i Strålle, Hagge och Zuke också, men i övrigt – vad skoj det vore om det hände lite grejor i den här truppen.
* * *
Fan tro’t, men jag tror bestämt att Gris-Olle har tomteluva på sig, kvällen till ära.
Så ska det se ut!
* * *
nu när Sidney Crosby offentligen beskrivit Nazem Kadri som ”ett skämt” undrar jag om motståndarna påminner om den förolämpningen i skarpa lägen.
Det skulle jag göra.
* * *
Nya OS-frågor på pressläktaren:
Tror du Hagelin tar plats i den svenska truppen?
Ja, jag gissar att han slåss om en av de sista platserna.
* * *
Mängderna kaffe en sån HÄR kväll, när bloggen har knappa tre timmars sömn under bältet, skulle få en en kamel som når ett vattendrag efter tre månaders torka att bli imponerad.
* * *
Hagge ser otroligt ivrig och energisk ut under värmningen, jag vill bara påpeka det.
* * *
Röd skjorta på ikväll, förstås.
Är det den före dopparedan så är det.
* * *
Van Riemsdyk ser också het ut.
Han kommer fira jul med ett mål på Talbot han.
* * *
Nu börjar julen 2013, pojkar och flickor.
Så låt oss lustiga vara – hela natten lång i kommentatorsspåret.

NY Rangers – Minnesota 4-1 (Slut)
* * *
Det är dom små killarna, en från Södertälje och en från Oslo, som leder Rangers till säsongens tyngsta seger.
Och det verkar inte vara någon tillfällighet.
Herrarna samåker till träningar och matcher och peppar varandra med rätt sorts sånger.
– Ja, säger Hagge medan Zuke sitter några platser bort och sufflerar, det är väldigt olika. Ibland kör vi norska låtar, ibland bara jullåtar och ibland bara lugna låtar.
– Lugna favoriter. Och Lisa Nilsson, inflikar Zuke.
– Ja, Mats gillar Lisa Nilsson. Fast han trodde att ”Himlen runt hörnet” hette ”Ängeln”.
En magisk liten stund i Blåskjortornas omklädningsrum.
* * *
Wilds omklädningsrum är tomt när jag anländer, men efter en kvart kommer en nyduschad Bacon i stilig, smal kostym ut och säger precis som MN Johan:
Dom slutade spela efter första 20.
Sen säger han att det var häftigt att få komma till New York.
– Lite större än Karlstad är det ju faktiskt, tvingas han till och med erkänna.
* * *
Nå, Strålle, vad är ditt favoritgodis?
– Saltlakrits, utan tvekan.
Jag visste ju det!
* * *
Målet Niklas Bäckström – finländaren som heter som vår superstar i Washington och står i mål för Minnesota… – får släppa in i fjärde verkligen bisarrt.
* * *
Cam Talbot gjorde vad han skulle ikväll, men när höstterminen avslutas i morrn kväll är Lundqvist tillbaka.
– Då får vi försöka spela lika bra framför honom. Det har varit lite taskigt mot Henke att vi alltid spelat bättre när Talbot stått, säger Zuke.
Ja.
* * *
Nu ska jag gå hem och se några Seinfeld-avsnitt.
Sen är vi tillbaka med uppsitterkväll i morgon.
Då blir det åka av, omgången är den fetaste på hela säsongen med 28 av 30 lag in action.
Och jag förväntar mig ruggig uppslutning när ni alla har ledigt inför julen.
Alla till bloggen, okej?

Slutminut, Rangers leder med 4-1, nu tar jag hissen till omklädningsrummen.

NY Rangers – Minnesota 3-1 (Period 2)
* * *
Nu vetifan, nu tror jag bestämt att blommar löken i slutet av december.
Rangers börjar spela bra – kanske är denna andraperiod rentav den bästa hemma på Broadway på hela säsongen – och går upp i 3-1-ledning mot ett av elitlagen i västra konferensen.
För en timme sen trodde jag mer på tomten än på den utvecklingen
* * *
Vad gäller Wild låter MN Johans analys rätt klockren.
De slutar spela när de inte får utdelning och ser under sekvenser som de bara står och tittar på sina motståndare.
Det är sällan en lyckad taktik.
* * *
Det är ingen som helst tillfällighet att det är just Zuke – världens bästa norrman – som dyker upp från just ingenstans och sprätter in trean på Brassards fenomenala ”feed” från bakom kassen.
AV sa sånt som efter matchen mot Pittsburgh att den kaxige lille osloiten varit Rangers bäste forward sedan han blev scratchad i oktober och absolut ingen säger emot.
* * *
Jag tror det ska bli åka av när Wild får sitt första PP, men då ser det ut som de tillhör den HÄR konferensen – och så slutar allt med att Boyle kommer in direkt från utvisningsbåset, lägger upp för Hagge och pang.
Hur har powerplay varit annars, Johan?
* * *
Det är ofrivillig komik att de gör reklam för ”Celebrity cruises” på sargen precis vid Rangers bås, för visst – där sitter många celebriteter som bara cruisar kvällarna i ända…
Fast inte ikväll då.
* * *
Kopite, fint att se dig uppe i ytläge – och för all del, Wilds bortaställ är fina, men inte lika fina som Chicagos, Detroits och Washingtons och för övrigt vidhåller jag att det vore roligare om hemmalagen spelade i vitt så vi fick se lite större variation på bortalagen.
* * *
Clayton Stoner är ett magiskt namn.
Jag vill också heta Stoner.
Biffen toner.
Fan så coolt.
* * *
Wow, Sjölla invokar namnet Pär Djoos i bloggen.
En historisk stund jag väntat på sedan jag skrev de första raderna i det hör forumet hösten 2007
* * *
Fast jag ÄR ingen stoner, vill jag understryka. Det starkaste gift jag använder stavas gin Men det låter som sagt coolt.
* * *
Första matchen Thomas Forslund spelade här på Garden, med Calgary Flames, gjorde han nåt halvfult och fick två minuters utvisning och på vägen till utvisningsbåset hörde han plötsligt på, grovt Mora-mål:
– Ja, Forslund, så dä fånt man göra hällä!
Djoos, som spelade för Rangers på den tiden, markerade närvaro för sin fellow mas…
* * *
Brooksie själv skrattar i alla när jag möter honom på presstoan i första pausen och drar den om att Rangers får testa The Contest om inte The Opposite fungerar.
Har vi INGA Seinfeld-konnässörer bland bloggens läsare?
* * *
Jag har aldrig träffat honom, bara talat i telefon efter segrar, så jag har ingen aning vad som väntar om det här står sig och man går fram till Bacon och ställer frågor.
När slutrapport såsmåningom publiceras vet vi.