NY Rangers – Pittsburgh 1-1 (Period 2)
* * *
Rangers fortsätter ha generande svårt att utnyttja de uppenbara – och logiska – bristerna i Wilkes-Barre-försvaret, men till slut kliver Hagge fram och visar vilket grovt misstag det varit att gömma honom i fjärdekedjan hela matchen.
Han flyger, på karaktäristiskt gepardvis, iväg i en soloräd och lirkar in pucken mellan buggarna på Flower.
Snyggt.
Men det är mycket konstigt att Vigneault inte fattat att han borde släppt lös virvelvinden från Södertälje redan tidigare.
Bork Bork Hagelin blev ju het som en sizzling fajita redan efter målet mot Calgary och fortsätter alltid i samma stil kvällen därpå – bara han får en chans.
* * *
Lundqvist radar upp sin finaste räcka räddningar sedan på hela säsongen – åtminstone på hemmaplan – under Penguins andra PP, men till slut lyckas Kunitz spräcka hans nolla med en krigsinsats i målgården.
Likafullt:
Det är den Henke vi känner sen tidigare vi ser där.
* * *
Som sagt, majoriteten av Penguins backar är grönare än ”Idol”-deltagare och har alibi, men vad är Rangers-försvararnas ursäkt?
Vissa av dem uppträder som om de fick sina kontrakt med cornflakes-paketet förra veckan och det ska inte inte kunna vara så.
* * *
Samuelsson junior:
Inga misstag alls, cool och fin som en hel Tommy Albelin. Pappa kan vara stolt i motståndarbåset.
* * *
Hå hå, om Kunitz bara befunnit sig där han skulle när Crosby passar bakåt, mellan sina egna ben, precis vid Lundvists ena stolpe i början av perren.
Då hade vi fått en klassisk highlight att sitta och dregla över resten av vintern.
* * *
Åhman, givetvis är jag glad över din comeback.
Men jag vill ha in fler bekanta röster i degen.
The more, the merrier.
* * *
Crosby verkar överhuvudtaget ha väldigt kul ikväll.
Det är förmodligen en särskild sorts att få lira med så mycket valpig ungdom.
* * *
Krockar sånär med GM Shero i toakön i pausen.
Tur man har blick för spelet och hinner med en undanmanöver i sista stund.
* * *
BaconBerglund, dig glömde jag.
Du måste också återvända till kommentatorsspåret.
* * *
Det är en stilig guldklocka Bylsma har på handleden.
Själv är jag inte typen som bär klocka – har aldrig gjort – men om jag nånsin ska ha går jag Bylsma stylee.
* * *
Mot pentryt.
Vi hörs när krutröken lagt sig och det blågula familjedramat avgjort och utrett.

NY Rangers – Pittsburgh 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, det ser lite ängsligt och virrigt ut i Penguins egen zon mellan varven.
Men fan vore det annars.
Dom saknar alltså Kris Letang, Brooks Orpik, Rob Scuderi och Paul Martin och rätta mig inte om jag har fel – Abris-utryck! – men det är väl samtliga topp 4-backarna det.
I deras ställe spelar kids utan någon rutin alls.
Det är betydligt värre för Rangers, som har alla ordinarie backar utom Marc Staal på isen, och tidvis spelar lika vimsigt.
* * *
I andra bytet får Philip en fin passning av Crosby och är på väg att avlossa vad som kunnat bli ett riktigt farligt skott, men han får aldrig träff på pucken.
Där gissar jag att det ilade till i solax plexus på pappa – av flera anledningar.
* * *
De chanser hemmalaget vaskar fram i paraden av misstag i gästernas defensiv tar Fleury hand om med ackuratess.
Så här bra har han – när jag sett honom – inte varit på väldigt länge.
* * *
Samuelsson junior har en liten hickup i egen zon också, men annars tycker jag han ser ut precis som pappa beskrev honom i förmiddags.
Solid och trygg i försvarsarbetet och samtidigt utrustad med fin blick för spelet.
* * *
Pens saknar en del offensiv firepower också, i form av till exempel Malkin och Neal, men den livsfarliga kedjan med Crosby, Dupuis och Kunitz är intakt och skulle med lite tur – och en mindre inspirerad Lundqvist, det här är hans stabilaste insats på länge – kunnat gjort ett eller två.
* * *
Nu ska vi vara snälla med Tadd.
Han är en mycket uppskattad veteran i kommentatorsspåret och han får anmäla avvikande åsikt om han vill.
Alla andra – inklusive yours truly Biff – får argumentera emot också, men vi ska hålla eventuella dueller på anständig nivå.
* * *
Åhman, pressfikat är det vanliga som alltid- Rikliga mängder kaffe, lite popcorn och några små skålar m&m:s som töms snabbare än Del Zotto hinner begå sitt första misstag på isen.
* * *
Man vet att NBC är här och stökar när klockan passerat officiell starttid för sju minuter sedan och lagen fortfarande inte kommit ut på isen.
TV rules the world.
* * *
Det blir alltid nåt att diskutera när Vanmassenbassen dömer – och det gör han ikväll.
Vänta bara.
* * *
Apropå TV får någon gärna föra statistisk över hur många nordamerikanska skolor den bisarre Pierre McGuire nämner under sändningen.
* * *
Ännu har Vanmassenbassen dock inte dömt en enda utvisning – och det har han inte funnits några att blåsa för heller.
Det får gärna bli lite mer temperament i matchen.
* * *
Jag fryser om fingrarna.
* * *
Det verkar som att Vaccaro sket i det här och gick på basketmatch i Milwaukee istället.
Och ja – jag är lika besviken som fjortisen jag jämförde mig med tidigare skulle varit om One Direction ställt in.
* * *
Brandh, var är du ikväll? Det är ju ditt Pittsburgh som uppträder i bloggen.
* * *
Bobby Baccala inzoomad i jumbon, till tonerna av ”Woke Up This Morning”, förstås.
Det är inte första gången – men stort ändå.
* * *
Ja, jag saknar inte bara Brandh – var är stammisar som John J, Van Bastens Knä, Granvista, Julia, Rob4, Prytz, Åsa, Fuzzeh, Elvis 86, Sunny Jim, Kmannen, Lillisnr3 och Zydden.
Har ni övergivit mig?
Jag försöker trösta mig med lite kaffe nu, men blir inte mig själv förrän ni hör av er.

Penguins har precis skrinnat in på Gardens skrovliga is för morgonvärmning när ett stycke granit draperat i marinblå träningsoverall smyger ut vid hemmalagets spelargång, klättrar upp på läktaren och sätter sig och tittar.
Uffe Samuelssons vill förstås vara med när äldste sonen genomför sitt livs första träningspass på i den legendariska hall som var han eget hem under fyra säsonger under andra halvan av 90-talet.
För det är ju det delikata lilla upplägget vi har i the woooorld’s most famous arena i afton.
Tuffe Uffe får coacha mot 22-åriga avkomman Philip – upplockad av sanslöst skadedrabbade Penguins från AHL för bara några dagar sedan.
Såna familjedraman ser man synnerligen sällan – och det har förstås aldrig hänt med svenskar inblandade.
Bloggen slår sig ner intill den stolta pappan och får veta att jo, viss ambivalens plågar Rangers assisterande tränare.
Om det kan ni läsa i det här lilla aktstycket, tänkt som liten förhandpralin inför den härliga festmåltid som ska avnjutas under natten.
Nu blir det blogg all night long.
* * *
I och med NBC:s närvaro börjar vi en timme senare än normalt.
20.00 istället för 19.00.
Inte mig emot, det är den klassiska finaltiden – de flesta Stanley Cup-finaler börjar 20.00 – och en bloggare får lite mer tid till förberedelser.
Spelarna med, förklarar Hagge.
– Lite skillnad är det, man segar lite mer under dagen och sover väl en timme till. Om det är bra eller dåligt? Det beror på hur det går i matchen…
* * *
Det är svårt att beskriva exakt hur Tuffe Uffes leende ser ut när man frågat om grabben smäller på folk lika mycket som han brukade göra och han svarar:
– Det finns ingen som smäller på som jag brukade göra nuförtiden.
Men det är något riktigt diaboliskt – och svårt underhållande – i blicken.
* * *
Den senare starttiden till trots är det inte direkt mindre traumatiskt att ta sig tvärsöver Manhattan för den här matchen.
Kombinationen ”svinkallt-julhandel monumentale” förvandlar hela ön till en parkeringsplats och blodtryckstopparna under bussresan längs 34:e – som normalt går på en kvart, men snarare klockar in på en timme idag – skulle kunna få Guiness-redaktörerna att kasta sig på telefonerna om de bara visste.
Jävla skitstad ibland, det här…
* * *
Uffes anekdot från den egna Garden-debuten, med Hartford Whalers hösten 1984, är ju fantastisk.
– Det jag minns är att Tomas Sandström sköt mig i ansiktet och att pucken sedan gick in i mål. Det har man ju fått höra resten av livet…
Ja, he he, man kan tänka sig att fellow Fagersta-busen Sandström velat påminna om den klassikern så fort tillfälle givits.
* * *
Det är en märklig upplevelse att kliva in i Penguins vanligtvis stjärnspäckade omklädningsrum och upptäcka att man knappt känner igen ett ansikte.
I princip ställer de ju, på grund av alla skador, upp med ett förstärkt Wilkes-Barre/Scranton.
Det måste Rangers utnyttja, tycker lokal media. Så här vingklippta pingviner har vi aldrig sett på Broadway, ju.
Visst, så kan man tycka, men grejen är att Penguins ställt upp med samma slags junioruppställning i flera omgångar och vunnit i alla fall, så den som tror att det här blir lätt för hemmalaget är ute på en vådlig cykeltur.
* * *
Jag är osäker på om Philip pratar svenska, men pappa Uffe intygar att ärans och hjältarnas språk använts flitigt i de samuelssonska hemmen under barnens uppväxt.
– Jaja, han pratar betydligt bättre svenska än jag, säger han.
Det vet jag inte, men det visar sig i alla fall att han talar genuint, sjungande vackert dalmål.
Fem plus.
* * *
Det fredsavtal Sverige träffade med Danmark-Norge i Brömsebro 1658 är hotat när Zuke kastar en svettig tröja på bloggen i Rangers omklädningsrum efter förmiddagsövningarna.
Vad fan, liksom.
– Jamen, flinar han, du stod ju där vid korgen där vi lägger tvätt. Jag trodde du skulle ta hand om den.
Hrmf.
* * *
Man kan ju undra hur Crosby överhuvudtaget orkar.
Var han är, var han än åker, bildar media efter varje träning, varje morgonvärmning och varje match hög runt hans bänk i omklädningsrummet och ber om synpunkter på precis allting.
Men han har väl blivit van, det är en del av livet bara, och han tar sig som vanligt tid med alla och svarar utförligt och är förbluffande trevlig också denna förmiddag i New York.
* * *
Vigneault kommer i badtofflor till sin presskonferens efter morgonvärmningen – och inga strumpor.
Lite väl avspänt och mysigt, kan jag tycka.
* * *
Om den här säsongen fortsätter som den börjar skulle Alex Steen kunna få ännu mer pengar på den öppna marknaden i sommar, men han är inte typen som funderar i de banorna.
Han trivs i St. Louis och vill försäkra sig om en fortsättning redan nu och hey, det är inte direkt journalistlön han får…
Grattis, säger bloggen.
* * *
Vuxna män ska alltid ha strumpor, anser jag – utom möjligen när de duschar.
* * *
Hagge ska göra vad han kan för att snurra upp chefens unge son, lovar han.
– Det blir kul. Uffe brukar skrika mycket åt motståndarna från båset och det hoppas jag ha gör mot grabben också, säger han.
* * *
Jag vet inte om det beror på att de har så många orutinerade kids med sig, men Penguins har verkligen ockuperat gästernas omklädningsrum och gjort det till ett eget pingvinfort.
Väggarna är helt tapetserade med gul-svarta mantran, en stor matta med klubbmärke ligger utrullad på golvet och på dörren står det, lätt hotfullt, ”Penguins territory”.
Det gäller att få de som är borta att känna sig hemma.
* * *
Det rycker till lite i de lokala mediarepresentanterna när självaste Sather vaggar in i omklädningsrummet och sätter sig ner hos Pyatt och inleder ett förtroligt samtal.
– Trejd på gång, frågar Pat på AV:s presskonferens.
– Inte vad jag vet, svarar Rangers-coachen.
Men nu är Pjatten petad – igen.
* * *
Henke deltar inte i den frivilliga morgonvärmningen, men startar ikväll också – för sjunde matchen i rad.
Förutsättningarna är desamma som senast.
Han måste vara väldigt bra för att husfriden i Rangers-land ska bestå.
* * *
Det sista Pens-spelarna ser innan de kliver ut från det ockuperade rummet är en skylt, upphängd i taket ovanför dörren, med en kort och kärnfull order:
Hunt!
* * *
Dylan McIlirath får inget extra för att han hade modet att gå upp mot McGrattan senast. Han sitter tvärtom på läktaren och äter popcorn ikväll. Istället får Asham agera hit-man åt hemmalaget.
* * *
Han ser jävligt tuff ut på värmningen, Samuelsson junior.
* * *
Dagens chock:
Dom spelar Strokes inne hos Rangers.
Det brukar bara vara muzak i de högtalarna, men någon med smak fick tydligen makt över musikvalet denna morgon.
* * *
Mike Vaccaro – New York Posts helt magnifike sportkrönikör – ska enligt sittplatsschemat se matchen tre stolar till höger om mig.
Det är för mig som det skulle vara för en fjortis att ha sångaren i One Direction inom räckhåll.
* * *
Apropå musik finns det de som tycker att Rangers borde byta uppvärmningshymnen ”Where The Streets Have No Name” till ”I Still Havent’t Found What I’m Looking For”.
Den skulle förmodligen ge en mer adekvat bild av vad Vigneault känner.
* * *
Okej, vi har sett Kramer vs Kramer och vi har sett Lundqvist vs Lundqvist.
Nu går Samuelsson vs Samuelsson upp för fullt hus.
Det blir nåt.

– Ren tackling…han bara fullföljde…det borde inte ha varit någon utvisning överhuvudtaget.
Så låter det när Ovetjkin och Adam Oates uttalar sig om Wilsons övergrepp på Schenn.
Dom träbläsarna.
Hjärnskakningsfarsoten – den som snart har ödelagt hela ligan och gör det mindre och mindre lockande att följa hela spektaklet – kommer aldrig kunna botas så länge spelare och tränare och klubbledningar alltid tar sin egna i försvar, alltid gaggar om ”rena tacklingar” fast de brakat in i ryggen på folk och aldrig har ryggrad nog att rensa upp i de egna leden.
Tacklingen var ful och respektlös och den kommer att bestraffas med en välförtjänt avstängning.
Basta!
* * *
Nej, skånske Jan, jag vann inga miljoner jag heller – och efter att ha kollat upp dina uppgifter och sett att det stämmer att jag som New York City-bo skulle få betala uppemot 50 procent på cash-optionen så var det väl detsamma också…
* * *
Kron Wall of Pain är inte alldeles off target när han beskriver det som att rödvingarna just nu far runt som halshuggna kycklingar i egen zon…
* * *
Som jag förstår saken var det ingen annan som vann heller och därmed kommer jackpoten att passera miljarddollarsgränsen tills nästa dragning.
Då, Skånske Jan, börjar det nästan bli intressant även för oss som beskattas som Astrid Lindgren på Gunnar Strängs tid…
* * *
Rättstavningsprogrammet vill ändra ”hjärnskakningsfarsoten” till ”plastförpackningsfabriken”.
Say what?
* * *
Nu ska jag spela en Playstation-match och sen sova.
Vi hörs när Penguins och Rangers går upp i ringen i morrn.

Jag vet inte om ni ser den vidriga tacklingen i Philly, när 19-årige Tom Wilson efter att ha tagit fart genom zonen vräker in Brayden Schenn i sargen, men ibland får man verkligen för sig att hockeyspelare är dumma i huvudet.
Wilson kan omöjligen ha missat att det är just den där sortens övergrepp som debatterats i några år och nu ses som en paria som ovillkorligen måste bort, att man kan skada sina kollegor allvarligt när man smäller på dem i ryggen strax intill sargen och att han kommer att bli avstängd för lång tid framöver.
Dessbättre tar Flyers över och hämnas genom att gå upp i 4-2-ledning under den femminutersutvisning som följer.
Det kan Wilson-pappskallen sitta och i omklädningsrummet och begrunda, tycker jag.
* * *
I Detroit ser det ut som att Silfverberg gör illa sig i en hand – igen. Han träffas av ett skott och försvinner ut i omklädningsrummet och vi tror ju alla det värsta, men dessbättre kommer han tillbaka.
Skönt det.
* * *
Det ser verkligen otäckt ut när Schenn försöker ta sig av isen och ramlar flera gånger.
Och har jag fattat det här rätt, får Wilson verkligen inte matchstraff?
I så fall har Broad Street Bullies budskap att skicka i tredjeperren.
* * *
Äter en päronyoghurt.
Då får man skylla sig själv.
Ta ha turkisk peppar, tack.
* * *
Håller Panthers på att ta tredje raka segern?
Nu händer det grejor.
* *
Jag har slutat följa matchen i Detroit, den är över sedan länge, och nu riktar bloggen kikarsiktet mot Philadelphia istället.

Hej, nu är jag tillbaka, sa Jacke Silfverberg – och smaskade in ett mål på en gång.
Det kallar jag comeback.
* * *
Nej, Daniel Åhman, det blir mycket lite regelrätt julpyssel.
Jag bara ligger tillbakalutad i den hutlöst sköna soffan, tittar på hockey och godkänner era kommentarer.
Men det var ju just DET jag tänkte på som pyssel.
* * *
Ojvoj, det är verkligen ingen snygg tackling den mediokre Quincey sätter i ryggen på Getzlaf.
Hälsa Shanahan, dumskalle.
* * *
Den här ung rödvingen Tomas Jurco har ju handleder som en hel Datsyuk och gör et riktigt fint mål.
Men det låter tyvärr som att kommentatorerna – de två gamla mysgubbarna i Detroit – säger Jerkoff varje gång de nämner honom.
Det är inte så lyckat…
* * *
Nån som kollar på Flyers-Caps?
Jag hade ett tag planer på att vara där och vill veta om jag missar nåt.
* * *
Det ser bra ut när Jurco gör det där målet, men sen brakar Detroit ihop helt. 4-1 till Ducks efter en – och mer blir det. Red Wings har aldrig varit så här dåliga, inte sedan det mörka 80-talet i alla fall.
Jag lider allra mest med HBO.
Det kommer inte bli lätt att göra tv med det här gänget nu.
* * *
En ensam vinnare kan kamma hem 636 miljoner dollar – ja, dollar – på Mega Millions-lotteriet ikväll.
Jag har spelat som fan och planerar att ringa Henke och mobba honom för hur fattig han är.
* * *
Hos er är det den artonde idag, right?
Då fyller både Victor Hedman och Keith Richards år.
Två stora legendarer att gratulera!

Snön ligger tung på taken – det gör den verkligen, för en gångs skull – och endast bloggen är vaken.
Eller?
Jag misstänker att några av er nattsuddare i vanliga ordning är uppe och ska se en massa matcher och i så fall – shoot away i kommentatorsspåret (som ni nu bör veta hur man kommer in i; om inte kolla förra inlägget).
Jag ska koncentrera mig på Jakob Silfverbergs comeback med Anaheim i Detroit.
Kan bli en slakt, Red Wings har ju halva laget på skadelisten – och uppenbarligen inte det fantastiska djup Pittsburgh visar prov på i samma situation.
Återkommer mellan varven, tänkte jag.

OK, tills vidare är det alltså så här.
För att kunna kommentera måste man gå in i varje enskilt inlägg. Alltså tryck på rubriken i varje nytt inlägg – då dyker kommentarsfunktionen upp längst ner.
Capice?
Ikväll ser vi en ny Samuelsson – Philip – debutera för Pittsburgh, men det blir inget bloggat här. Jag är extremt upptagen med andra texter som MÅSTE bli klara i natt, annars kommer redaktör Herbertsson kommer över från Stockholm och jaga mig med yxa.
En sak bara:
Fan vad coolt om Philip får spela i New York på onsdag också. Då får han ju farsan som coach hos motståndarna…

NY Rangers – Calgary 4-3 (Slut, straffar)
* * *
Mitt under Vigneaults presskonferens börjar det knastra och spraka och hojtas i walkie-talkien som hänger i bältet på en ljudtekniker.
Rangers-coachen tittar upp, flinar och utbrister:
– Jag ser en bild av Torts framför mig…I’m out of here!
Det behövs bara en liten medgång för att kompakt ångest ska förvandlas till skojfrisk lättsamhet i NHL.
* * *
Det är ungblodet Dylan McIlrath som sitter med Broadway-hatten och poserar i omklädningsrummet efteråt.
Inte för att han direkt var Bobby Orr där ute, men lagkamraterna är impade över att han vågade gå upp mot McGrattan.
Det var McGrattan också, tydligen.
När vevandet var över klappade han lill-Dylan på axeln och sa:
– Good job, kid.
Det är ju rent underbart.
* * *
Bloggen smyger fram till Lundqvist innan resten av mediahopen hinner dit för den sedvanliga presskonferensen och lättnaden i hans ögon går knappt att beskriva.
Det ser ut som att han vunnit miljoner på tipset, tappat bort kvittot och sedan fått tillbaka det igen.
– Om vi förlorat även det här hade jag varit så grymt besviken att jag inte pratat med dig just nu, säger målvaktsstjärnan.
Nej, jag hade inte gått fram heller…
Vad han säger i övrigt kan ni med fördel läsa på sportbladet.se
* * *
Det här var första gången på hela säsongen Rangers varit inblandade i straffavgörande och kanske var det därför det var så roligt att se – eller också berodde det på att vi fick se så mycket grannlåt.
Zuke var iskall, Joe Colborne briljerade med häpnadsväckande moves – och Pouliot gjorde ju en Foppa.
– Jo, jag har sett honom göra den. Det var inspirationen, även om alla försöker sig på den verianten nuförtiden, säger han till bloggen.
Stort.
* * *
Nu ska jag se på Homeland – sedan väntar en all nighter med texter som måste skrivas.
Vi återkommer i veckan, förhoppningsvis med lösning på den här kommentatorsspårsproblematiken.

Efter många om och men vinner Rangers på straffar.
Mer om en stund.