
Vi har nått vägs ände.
End of the line.
Ögonblicket då the fat lady verkligen sjunger.
Efter 32 år som en av Aftonbladets mest lojala trotjänare gör Korresoffan i natt sin allra sista match.
Imorrn byts han ut mot en nybakad rookie och går i pension.
Bloggen har förstås gjort en lång intervju inför den sista kvällen, en begivenhet minst lika stor som Wayne Gretzkys avslutande match på Madison Square Garden 1999.
Hur känns det, Korresoffan?
– Underbart. Jag har väntat på den här dagen i flera decennier.
Jaså?
– Ja, du ser ju hur jag ser ut.
Jo, lite sliten är du. Riktigt sunkig faktiskt, om jag ska vara helt ärlig.
– Det tror fan det. Jag har agerat grundbult i vardagsrummet åt Aftonbladet-korrespondenter sedan tidigt 80-tal och var ju day-to-day redan innan en sån som Henrik Zetterberg hade kommit in i puberteten. Nu är jag fullständigt sönderkörd. Kaputt. Slut. Som om Gordie Howe hade tvingats fortsätta och inte fick sluta förrän den här säsongen.
För läsare som inte känner dig närmare, kan du berätta lite om din karriär?
– Visst. Jag draftades och fick rookie-kontrakt med Bert Willborg i början av 80-talet och lirade inledningsvis i det kyffe till lägenhet på Park Avenue som var hela Aftonbladet partycentral på den tiden. Vi flyttade sedan till större lya i samma område och den blev ännu mer partycentral. Sedan värvades jag av Leif-Åke Josefsson och hade en lång karriär hos honom i en kvart i närheten av Les Halles, också på Park Avenue. Bengt ”Fisken” Olsson och Magdalena Kvarning köpte över mig till Upper East Side i mitten av 90-talet, därefter fortsatte jag till Wolfgang Hansson på andra sidan parken, på Upper West Side och så tog Fredrik Virtanen ner mig till East Village. De sista nio åren har jag haft ett kontrakt, med no trading-klausul, hos den här boggen i östra Midtown. Du hör ju. En skinnsoffa ska fan inte tvingas kämpa så länge.
Vilka är dina starkaste minnen?
– Åh, om jag ändå kunde berätta allt. Men diskretion är en hederssak för soffor.
Men du kan väl ändå berätta om några av de celebra medspelare du haft genom åren?
– Okej. Ja, jag agerat center åt såna som Sighsten Herrgård, Jacob Dahlin, Bert Karlsson, Ingemar Johansson, Niklas Larionov Eriksson, Christer Kasatonov Olsson, Jan Helin, Eken och Fast Freddy Shoestring och hans sidekicks Sälen och Svinet.
Ingemar Johansson, The Champ?
– Javisst, jag tjänstgjorde som säng åt honom en gång på Josefsson-tiden. Då kände man sig inte direkt som vilken IKEA-pjäs som helst, he he.
Hur ser du på din roll som centralgestalt i NHL-bloggen de senaste åren?
– Jodå, jag har fått se en del fin hockey. Men försök själv ha en den här jätten till bloggare liggande på dig i timtals flera gånger i veckan och bli nerspilld med snus och kaffe och jävla sötsur sås han beställer hem från kineserna på hörnet. Jag får stryk som en hel Tomas Holmström i målgården.
Kom igen nu, vi har ju haft det bra.
– Du ja. Jag är ju extremt skön att ligga i tydligen, det är därför du fortsatt plåga mig så här länge, fast du till slut behövt tejpa ihop mig som Martin Biron tejpade sina fotleder inför matcher och träningar Din jävel.
Prinsessan-på-ärtan-soffa. Hur ser du på den här avslutningskvällen, vad ska vi kolla på för matcher?
– Du ska ju först spela in en försenad podd med Ekeliw, så risken är att jag får kolla de tidiga matcherna på egen hand med kommentatorerna i spåret. Men det känns som det alltid brukar bli känsloaddade matcher mellan Islanders och Penguins. Kvällen till ära tycker jag vi börjar med den.
Tack för allt, Korresoffan.
– Jag säger som min kompis Fast Freddy Shoestring sa till Avery: Go fuck yourself.
P.S Ja, jag ska alltså spela in podd med Ekeliw vid midnatt, er tid, så korresoffan-intervjun får tjänstgöra som intro ikväll. Vi hörs när det blivit periodpaus nånstans…