Att se Sidney Crosby spela ishockey…
Det är som att höra Jussi Björling sjunga, se Monets målningar, smaka Joel Robuchons mat, läsa Gunnar Ekelöfs poesi, lyssna på Ry Cooders gitarr, åka med i en Lamborgini, känna på tyget i en Armani-kostym och uppleva Nurejevs dans.
Man är med om något som inte borde kunna finnas, som är för perfekt för en homo sapiens begränsningar, men likafullt har en människa lyckats utföra det.
Så definieras sanna mästerverk.
Just därför är det alltid med extra mycket förväntan och upprymdhet i bröstkorgen jag kliver in på Garden – eller vilken annan arena som helst – när Penguins, med någorlunda intakt trupp, kommer på besök.
En virtuos ska ju uppträda.
Ett geni.
En sån som emellanåt trotsar logik och förstånd med sin briljans.
Ni är med och delar den upplevelsen inatt, eller hur?
* * *
Vill minnas att jag så sent som i förrgår sjöng en bitter klagosång om att vintern hade kommit till Gotham.
Well, det var då det.
Nu har varma luftmassor återigen stävat in söderifrån och jag studsar (nåja…) exalterat fram längs 34:e gatan i bara kostym.
Rockarna kan vänta på kemtvätten.
* * *
Alain Vigneault säger i Post idag att han fortfarande ”trying to figure out” New York Rangers modell 2013-14.
Ja, vem gör inte det.
Det har hittills inte gått att få en klar bild av vad det här laget går för, vad det har för karaktär eller vad det är i stånd att göra,
Men ett ovedersägligt faktum har vi blivit varse den här veckan:
Rangers tillhör klungan, den som de verkliga elitlagen redan hunnit bryta sig ur. De kan konkurrera med såna som Hurricanes och Islanders vilka kvällar som helst, men för att ha en chans mot lag som det som står för motståndet i afton krävs en maximal, helt felfri prestation.
Tänker de begå misstag som de som sänkte dem mot Anaheim i förrgår är det morsning och goodbye på en gång, det kan jag garantera.
* * *
Anländer i vanlig ordning tidigare än en mjölkbonde – och exakt samtidigt kliver självaste Risotto Del Zotto in genom pressentrén.
Som spelare ska han förstås kunna svepa in som han vill, men vakten känner inte igen backen – eller tycker möjligen att han ska bestraffas för sin mediokra inledning på säsongen… – så han blir stoppad, får förklara vem han är och tvingas visa innehållet i sin fina Louis Vuitton-väska.
Han är artig och visar absolut ingen irritation, men det ser likafullt lite förödmjukande ut.
* * *
När ska Malkin börja göra mål, undrar Pittsburgh-journalisterna.
– Jag tror det är nära. De senaste matcherna har jag haft bra lägen. Gör jag ett kommer det fler, säger han till Post-Gazette.
Bli inte förvånade om islossningen kommer just ikväll.
Geno har alltid trivts bra på Garden och mot Lundqvist.
* * *
Kökschefen i pressloungen kommer också lika tidigt om mjölkbonden Bjuppie och ser lätt stressad ut i hissen upp till sin arbetsplats.
Det får man förstå.
Han har förstås hört att Eken gör comeback ikväll.
Jovisst, serrni – bloggens mest långvariga sidekick har återvänt efter sina amorösa äventyr i det gamla landet och ska debutera på den nya, luxuösa pressläktaren under den här matchen.
Då får grabbarna och tjejerna i pressloungen jobba hårt.
* * *
– Det finns inget nytt att rapportera.
Så har Rangers i snart en månad besvarat frågan om hur det står till med hjärnskakningsdrabbade Rick Nash.
Det tyder jag som att han är väldigt illa däran och kan bli borta lika länge som han det handlade om i början av det här inlägget när han led av samma åkomma.
Det behöver Glen Sather som han behöver en venerisk sjukdom.
* * *
Redan i pressrummet, timmar innan första nedsläpp, kommer Eken fram för första gången säsongen 2013-2014 uttalar han de magiska orden:
– Ska jag hämta en kaffe?
Allt det jag skrev om vad Sidney är för hockeyn, Jussi Björling för sången och Monet för konsten – det är min Royal Oak för servicen åt den här bloggen!
* * *
Sidney meddelade innan resan till New York att han inte gör några one-on-one-intervjuer just nu.
Med ett undantag.
Varpu.
Hon – den legendariska lakritsdrottningen – fick en lång solo-session med världens bäste efter morgonvärmningen i förmiddags.
Varför?
Charm, dokumenterat kunnande och insikter om hur man bygger upp långsiktigt förtroende, skulle jag säga.
Vad hon frågade om och vad han svarade vet jag och inte kommer jag att fråga heller, så gör man inte när kollegor fått loss dylika exclusives.
Men jag känner min lakritsdrottning och kan garantera att finska läsare har något att se fram emot.
* * *
För andra matchen i rad har Edmonton Oilers en stor scout-delegation – inklusive Mark Messier och general managern Craig MacTavish – på plats i the wooooorld’s most famous ikväll.
Nåt är definitivt på gång och ska man tro ryktessurret vill de trejda Hemsky och/eller Yakupov.
Frågan är vad de vill ha av Rangers.
Backar, rimligen. Risotto? Strålle? Girardi?
Jag hoppas som vanligt på en dundrande blockbuster. Det blir roligare så,
* * *
Att Rangers och Penguins har en hel farm oplockade gäss sedan tidigare, att så mycket surdeg att det skulle räcka till varje Pågen-bageri i hela Sverige fortfarande jäser i relationen, är ju ingen nyhet.
De har delat division i åtskilliga decennier och då blir det så.
Men att historien rymmer till och med såna här vilda västern-uppgörelser visste jag inte.
http://www.youtube.com/results?search_query=David+Shaw+%2B+Lemieux&oq=David+Shaw+%2B+Lemieux&gs_l=youtube.3…828.16408.0.17024.44.31.12.1.1.0.249.2911.22j8j1.31.0…0.0…1ac.1.11.youtube.S2BmCuhDbBc
MSG visade sekvensen igår, för att påminna om hur lite de här lagen tycker om varann, och jisses – jag som trodde Chris Simons övergrepp på Ryan Hollweg var nånting att komma med.
Kolla hela klippet, polisen får fan kliva in i Penguins för att skydda David Shaw till slut.
* * *
Carolina har skickat Elias Lindholm till farmarligan.
Vet dom inte vad han heter i andranamn?
Så kan man bara inte göra med en Zeb….
* * *
Rangers ska förmodligen vara glada att Uffe Samuelsson inte hade hunnit komma till Pittsburgh när David Shaw svingade klubban mot Lemieux den där lugubra kvällen 1988.
Men han spelade fortfarande i Hartford då.
Nu står han i Rangers bås och peppar Risotto & co.
* * *
– Fan vad cool!
Eken ser nya pressbalkongen för första gången.
Jag visste att han skulle säga exakt så.
* * *
Vad gör David Shaw idag?
Ingen vet.
Men hans offer är delägare i ett bra hockeylag och sitter i sin opulenta svit med ett glas utsökt rött varje match.
* * *
Kometen, jag tänkte verkligen på dig när Sabres vann igår.
Det förtjänade du – och dom.
Att Sharks hade ett helt riktigt mål inne under övertiden tycker jag gott vi kan tänka bort….
* * *
Rangers och Penguins har beefar av mer sentida sort att reda ut också.
För några år sedan höll ju Henke och Sid på att hamna i slagsmål här inne, bakom den kasse jag har ganska precis nedanför mig.
Den sekvensen visades just på våra monitorer och hej vad roligt det vore om fortsättning följde..
* * *
Eken har hämtat ytterligare en kaffe så här lagom till värmningen ska börja.
Vilken gud.
* * *
Sen har vi gången när Tårtan stod och röt om att Penguins är den mest arroganta organisationen i ligan och kallade Crosby och Malkin för ”whining stars”.
Jodå, det finns en del att ta på här!
* * *
Det var alltså radikalen Bill de Blasio som vann det borgmästarval jag bevakade igår och jag misstänker att det har muttrats en del om det i Rangers omklädningsrum idag.
Han tänker ju höja skatterna för höginkomsttagare och det finns ju inget annat än såna i det rummet.
* * *
Det kan vara en synvilla, sprungen ur min egen upphetsning, men det känns redan på värmningen som det är mer energi och nerv än det varit någon gång tidigare i the woooorld’s most famous den senaste veckan.
Just Malkin ser ut som en explosion på väg att utlösas – och på andra sidan slår det gnistor om kapten Callahan.
Håll i hatten, det här kan bli nåt.

God afton!
Jag har ett borgmästarval att bevaka här i New York ikväll och kommer åtminstone inledningsvis att ha svårt att hinna med så mycket hockey. Det är i och för sig lika klart demokraten att Bill de Blasio vinner som det skulle vara att St. Louis Blues vann i ett möte med Kvarnsvedens C2-pojkar från 1978, men i alla fall.
Det är det jobb jag har ikväll.
Men lite senare kan jag kanske gör något inhopp – och kommentatorsspåret ska jag se till att hålla igång.
By the way – här hittas min och youngblood Ekeliws podcast.

NY Rangers – Anaheim 1-2 (Slut)
* * *
Tja, Rangers kan ju trösta sig med att de i alla fall inte blev lika tillplattade som när de mötte samma lag i Kalifornien förra månaden.
Tvärtom, det var på hårstråt i Getzlafs Movember-mustasch att de kom ikapp.
Men hemmaspelarna föll till sist på klassiska grepp i möten med lag från NHL:s elitklass.
Man får inte göra några misstag alls – och man måste ovillkorligen utnyttja de få chanser man får.
Pittsburgh kan säkert ge en ny lektion i samma ämne på onsdag om det behövs…
* * *
Hampus Lindholm ser ut precis som jag beskrev att Garden-debutanter ser ut när man frågar hur det var att lira i the woooorld’s most famous.
– En otroligt rolig och fin arena, säger han och så lyser det så där exalterat i de unga ögonen.
Ännu en pojkdröm har slagit in på den Broadway-isen.
* * *
Sonya Hedenbratt hade fallit ut i en klämmig kuplett, Håkan Hellström börjat dansa samba och Charlie Häckner trollat fram en makrill.
Sån Frölunda-show är det i bägge kassarna i sista.
Och dansken är efter slutsignalen den som kan le allra bredast. Han slår sin omsusade föregångare i Scandinavium – och gör ju faktiskt några riktigt goa räddningar, för att nu använda rätt sorts uttryck.
– Dejligt, säger han.
Inte.
Jag hinner inte höra något alls han säger, faktiskt.
Men vad roligt det hade varit.
* * *
Ett minus med nya pressbalkongen är att vi har Larry under oss.
Nja, inte Larry Brooks förstås.
Men dansande Larry – han som i tredje alltid får uppgiften att elda på publiken med ett energiskt dansnummer.
Han är på sektionen precis under och kan för min del numer bara ses på jumbotron.
Det känns inte alldeles rätt.
* * *
Nä, nu har jag inget mer att säga.
Imorgon, tisdag, ska en ny podcast signerad youngblood Ekeliw och yours truly Biff ligga ute på sportbladet.se.
Och i papperstidningen återfinns den skojfriska NHL-sida vars namn min blygsamhet kanske borde förbjuda mig att nämna, men det är ju inte mitt fel att den heter Bjurmania.
Gå och köp!

Rangers har lite chans att jaga ikapp, men tar två (!) utvisningar i slutet och därmed är det över.
1-2.
Mer sen.

NY Rangers – Anaheim 1-2 (Period 2)
* * *
Det är Hagge Hagelin som ska göra det på Broadway.
Länge är det genomgående temat i den här mellanakten påfallande tjatigt.
Rangers har pucken och ligger på nere hos Andersen, utan att skapa särskilt mycket farligheter – och så kommer ankor som medvetet dragit sig tillbaka i ständiga två-mot-en och tre-mot-två-kontringar.
Men de sista minuterna är det som att impalan från Södertälje bara får nog och bestämmer sig för att det fan får hända nåt.
Först slår han rena dagobert-mackan till Callahan från den berömda positionen bakom kassen och det är rent klent att kaptenen inte prickar in pucken där; sen jobbar han fram läget Risotto-Del Zotto, av alla, kan reducera på.
Därmed kan det förhoppningsvis bli lite nerv i slutperioden.
* * *
Två gånger om i slutminuten skickar McDonagh ut Corey Perry i Rangers bås – och den andra gången, när signalen går, känns något onödig.
Risken är uppenbar att en Perry som slagit av på takten och börjat tänka på resan hem till Kalifornien blir förbannad och börjar spela igen…
* * *
Det är väldigt nära att Rakell redan efter en dryg minut – när Rangers begått ännu ett flagrant misstag i mittzonen – får sätta sin signatur på ett förtjusande klapp-klapp-mål.
Hade vart nåt för farbror bloggen att skriva hem om.
* * *
Sitter precis så jag ser hur pucken träffar Strålles fotknöl när han går ner för att täcka skott och det gör ont ända upp hit.
* * *
Det finns en viss sorts amerikanska sportjournalister som det är väldigt lätt att bli frustrerad på och jag har några i min närmiljö i afton.
De tittar inte mer än lite förstrött på det som händer på isen – i övrigt sitter de bara pratar om allt annat än hockey och den som har oturen att befinna sig i närheten får finna sig i att få sitt fokus sabbat av det eviga kacklandet.
Sen skriver de efteråt ihop helt färglösa och intetsägande referat byggda uteslutande på statistik NHL servar med efteråt.
* * *
Lite konstigt är det att Ballen inte åker ut efter tilltaget mot Stepan. Jag tycker rentav han ballar ur med den där armbågen.
Usch, förlåt för den.
* * *
Esa Tikkanen är in the house och föraras tillbörligt dånande ovationer när han zoomas in i megajumbotronen.
En sann hjälte.
* * *
Det har gått tretton minuter och 22 sekunder när vrålet stiger nånstans ur läktardjupet, dovt men omisskännligen på ert och mitt modersmål:
– Kom igen nu, Rangers.
Det börjar kanske kännas som att det gick väl mycket pengar bara för att se det HÄR…
* * *
Ojvoj, John J, det var en riktigt liderlig beskrivning av Zätas mål uppe på den kanadensiska prärien…
* * *
Som sagt:
Det kan bli en avslutningsperiod med lite senap på här.
Häng med, så lovar jag att producera en slutrapport så fort det går.

NY Rangers – Anaheim 0-2 (Period 1)
* * *
Ja, det var väl det man misstänkte.
När Rangers möter mer kvalificerat motstånd, då får de svettigt.
De kan hålla jämna steg med Islanders och Hurricanes, och förstås dominera Sabres, men när medlemmar i NHL:s verkliga elit bjuder upp till dans avslöjas de snabbt som andraklasspassagerare.
Ducks har inte direkt show här, men de är tyngre och smartare och säkrare och mer strukturerade och framförallt – när de får chanser gör de mål.
Obönhörligen.
* * *
Fördel det moderna Frölunda över Frölunda från första halvan av 00-talet, får man säga då.
Andersen ställs inte på prov Steven Spielberg skulle kunna spinna andlösa thrillers kring, men han gör ändå det han ska och han gör det med lugn och pondus.
* * *
Någon borde ha berättat för Brassard att det inte går att göra sig skyldig till indianare mot Anaheim, allra minst när de har Perry och Getzlaf på isen.
Mot riktiga lag och riktiga forwards får man alltid betala för den sortens amatörsmisstag.
* * *
När Rangers vinner första tekningen är det en kollega som heter Andrew som utbrister:
– Nu har de redan haft pucken mer än de hade i första perioden i Anaheim.
Lite kul.
* * *
Richards – som verkligen borde veta bättre – får sig samma lektion som Brassard när han fumlar bort pucken under ett hafsigt uppspel.
* * *
Man ska inte applådera på pressläktaren men när en åttaårig krabat som just genomgått cellgiftsbehandling kommer ut på isen för ett ceremoniellt nedsläpp, med anledning av den pågående kampanjen ”Hockey fights cancer”, då klappar i alla fall bloggen så det dånar här uppe.
* * *
Boman, ho ho, vilken härlig hegerforsare.
Fem makrillar för den.
* * *
Det Rangers ändå kan vara lite nöjda med är att powerplay faktiskt ser hyggligt ut, det är bra tempo i det, men spelarna hetsas som vanligt av Garden-puckon som oavbrutet vrålar att de ska skjuta, oavsett om de har läge eller inte.
* * *
Mark Messier går omkring på pressbalkongen och ser tuff ut.
Det är i och för sig ingen oerhörd syn på Garden, han har ju tillbringat de senaste två decennierna som älskad inventarie här.
Men han lämnade klubben när han inte fick tränarjobbet i somras – och nu är han här som scout för Edmonton Oilers.
* * *
Lindholm har kanske inte kvalificerat sig för den kommande veckans highlighst-reel, men han agerar i alla fall i min ögon klokt och säkert varje gång han är inne.
Rakell har fått begränsad med istid – och ändå får jag känslan av att han kommer vara inblandad i nånting under de två återstående perrarna.
* * *
Dennis LaRue dömer och jag vet inte varför, men jag tycker det låter som namnet på en drag-artist.
Har nån kollat om han har boa under zebra-tröjan?
* * *
Åh, vilken uppoffring fifthymagpipes. Klart du inte tänker en SEKUND på att det är hockey på tv i det läget…
* **
Lille Fridolf får vatten på alla kvarnar han har, för här är inte mer livat än på ett kommunfullmäktigemöte i Tranås, vad jag nu inbillar mig att jag vet om hur det är där.
* * *
Nejdå, Brandh, inte missar jag att B.Allen är på isen.
Det är härligt att se honom i full frihet.
* * *
Göteborgsvitsarna duggar så tätt i kommentatorsspåret att Sten-Åke Cederhök skulle slå sig på knäna av lycka.
Var vänliga och hitta på några fler medan jag går och hämtar kaffe.

Plötsligt är det kallt.
Plötsligt nyper en sån där elak, svidande vind i öronen när jag går ut för att köpa kaffe och en bagel under tidiga förmiddagen.
Plötsligt har det fanimig blivit vinter.
Så jag gräver fram de tjocka rockarna i garderoben, men de visar sig ha legat ihopklämda under sommarhalvåret och är helt skrynkliga och så kan vi bara inte ha det.
Tills kemtvätten på hörnet vid 38:e och andra har fixat till den detaljen får jag helt enkelt frysa.
Och jag hatar att frysa. Har alltid gjort. Vintern är för mig en lång, plågsam golgatavandring i väntan på att livsandarna ska återkomma i april.
Det enda som kunnat trösta – vid sidan av en och annan drink, okej då – har ända sedan knatteåldern varit…just det:
Hockey.
Vinterns enda alibi, det enda dom gör att dagarna mellan slutet av november och slutet av mars överhuvudtaget går att uthärda utan flytta till Florida permanent.
Så det passar ju alldeles utmärkt att jag just idag, när Kung Bore anmäler sin närvaro, kan korsa Manhattan och gå och se Rangers ta emot ankorna från Anaheim.
Ni är välkomna att dela den tröstnappen med mig.
* * *
Fast Rangers-Anaheim förresten…
Det är ju lika mycket Frölunda mot Frölunda här ikväll – i alla fall ur svensk perspektiv.
Kung Lundqvist står ju för hemmalaget och Ducks startar med Frederik Andersen.
Det är ingenting annat Frölunda två bästa förstamålvakter de senaste decennierna.
Man blir ju nästan så göteborgspatriotisk att man vill dra en vits.
* * *
Trots det sköna i att få möta vintern med det enda dugliga botmedlet – bortsett från de där drinkarna, okej igen – får ni ursäkta om jag är lite trög i fotarbetet ikväll.
Jag fick helt idiotiskt för mig att jag var trött på delivery-mat igår kväll och slevade istället ihop rester i nåt slags kallskuren pyttipanna-variant och i den hade Montezuma, som visar sig i de här trakterna oftare än man tror, planterat en lättare hämnd.
Vi behöver verkligen inte gå in på några detaljer, men det blev inte mycket sömn under natten och…ja, det är lite day-to-day över hela känslan, faktiskt.
* * *
Inte nog med Andersen.
Bloggen får första gången se backtalangen Hampus Lindholm live också – och har jag fattat saken rätt spelar även unge Rickard Rakell; han kallades i alla fall upp från farmarlaget igår.
Fast det stora med det är kanske inte i första hand att jag får se dem.
Det är ju att bägge gör sin första match i the woooorld’s most famous arena.
Jag undrar ofta hur det känns och jag brukar också fråga de youngsters som kommer hit för sin Garden-debut, men får för det mesta bara en storögd, betagande blick till svar.
Ett kan vi konstatera:
Pojkdrömmar går hela tiden i uppfyllelse nere på den där
* * *
Nysse har dragit vidare mot nya, hemliga resmål (och den förste som kan upplysa bloggen om var han befinner sig får snus nästa gång vi ses; det är en särskild prestige i att knäcka den gåtfulle sörmlänningens destinationer) och lakritsdrottningen stannar hemma i Brooklyn i protest mot att vara sig Teemu, Koivu eller Vatanen spelar. Ja, inte ens festprissarna från Hockeysverige.se är här längre.
Så jag får vad jag förstår hålla de svensk-finska ställningarna helt på egen hand i kväll.
Vet inte riktigt vad jag tycker om det, jag har vant mig vid trevligt sällskap på slutet.
* * *
Glada nyheter för Rangers:
Kapten Callahan återkommer ikväll – en vecka tidigare än beräknat.
Kan betyda mycket det.
* * *
Kör en underlig beige, lätt blank kostym idag, med svart skjorta och matchande slips i samma färger, och känner mig inte riktigt bekväm.
Den känns som nåt man har på våren – eller möjligen julafton.
Man vad göra, alla svarta och grå och mörkblå stassar är på kemtvätten med vinterrockarna.
* * *
Lille Fridolf – som vi sedan länge kallar Anaheim-coachen Bruce Boudreau i den här bloggen, eftersom han ser ut som just Lille Fridolf – har inte varit i New York sedan han förde befäl i Washington.
Då klagade han över att det var så fult här och att publiken inte hördes – och aldrig någonsin har en ramsa i Garden nått samma decibeltal som när Blueshirts matchen därpå hade stor ledning och alla stämde upp i ett hånfullt ”Can you hear us?”.
Nu borde han trivas bättre, den rundhylte och godmodige lille farbrorn.
Det låter inte alltid så mycket nu heller men det är fan så flashigt och stiligt och fint här inne.
Bland annat framstår Honda Center som ett gammalt Tempo-varuhus i jämförelse.
* * *
Chall, är du där?
Jag är fortfarande chockad över att du trodde att jag inte varit i Vancouver.
Vad fan – närmare tre veckor i samband med OS, hela finalserien 2011 och Mats Sundins första hemmamatcher när han om dit…bloggen
Lova att du läser noggrannare idag.
* * *
Nu gäspade jag.
* * *
John J blev så till sig att han tyckte att jag skulle kasta mig på ett plan till Winnipeg. Där tog han kanske i en smula, men visst är det skoj och exalterande att Adam Almquist i skadade Brendan Smiths frånvaro gör sin NHL-debut med Red Wings ikväll.
Bäst av allt:
Jag är HELT övertygad om att han sätter en puck.
* * *
Jag la upp en straffspark med den är gäspningen.
Det är just där en vaken läsare kan klämma in ett:
– Jag också…
* * *
Besöket i Winnipeg ikväll är för övrigt Zätas första i köldhålet på Manitoba-prärien.
– Ja, jag har aldrig varit där förut. Det ska bli kul att de något nytt, sa han på telefon efter uppvisningen i Edmonton.
Ni ser.
Det är inte bara bloggen som inte besökt alla arenor han borde varit på.
* * *
Ducks var ett av lagen som gjorde Rangers Kalifornien-resa i början av oktober till en lyckad tripp som den Kjell Sundvalls familj hade i ”Vi hade i alla fall tur med vädret”.
Blåskjortorna vill garanterat skaffa sig upprättelse ikväll, men fansen ska ju vara medvetna om att motståndet, till skillnad från i de tre närmast föregående matcherna, är riktigt kvalificerat denna kyliga måndagkväll.
Trots ett helt koppel tunga skador har de vunnit det mesta under den maratonartade roadtrip som pågått sedan 22 oktober och de har säkert ingen som helst lust att avslutade med den med något annat än två nya, fina bortapoäng i afton.
* * *
Det enda olyckliga med den all nyordning i the wooorld’s most famous är att jag inte behöver gå ett enda trappsteg för att nå pressläktaren längre.
I och för sig rätt skönt, men det var i praktiken den enda motion jag fick.
Det här kan bli total Ken Hitchcock-katastrof…
* * *
Man hör ju mycket om att Vancouver reser så fasligt, men just ankorna har en intenirary som också borde orsaka rätt vådliga valiumkonsumtion hos flygrädda beat-reportrar.
De avslutar som sagt en åtta matcher lång roadtrip som pågått sen 22 oktober ikväll och sätter sig efteråt på planet för den sex och en halv timme långa flygresan hem.
Sen får de vara i Disneyland resten av veckan – för att sedan flyga till Florida och inleda en ny, veckolång tripp.
Hampus Lindholm – en svensk i luften för det mesta.
* * *
Jag vet att jag varit för ofta på Garden när jag ser Ashley, en radiopratare som alltid är här, och plötsligt kommer ihåg att jag drömde om honom häromnatten.
Hallå.
* * *
Jakob Silfverberg och Viktor Fasth borde ju också vara här, men surt nog:
Båda två är skadade.
* * *
Skulle Sam Rosen och Joe Micheletti börja prata om att Hagelin borde spela OS under referatet i natt ska ni veta att det är bloggen som planterat de tankarna.
Jag tar upp ämnet under den gemensam hissresa upp till vår spa-anläggning till pressbox och de båda kommentatorerna instämmer med emfas.
* * *
Yellbear Hjalmarsson var tillbaka i Vita huset idag. Han springer ju som barn i huset på 1600 Pennsylvania Avenue och mig förvånar det inte om han – och övriga Blackhawks-hjältar – hinner tillbaka ytterligare en gång innan fellow Chicago-kompisen lämnar Washington. Han har tre år på sig…
* * *
Sent i Sverige en natt mellan måndag och tisdag…man kanske inte ska räkna med jätteröj i kommentatorsspåret i natt.
Men någon är med, va?
Jag tror vi kan få trevligt.

NY Rangers – Carolina 5-1 (Slut)
* * *
Jaha, tredje raka för Rangers – och trots att det tidvis såg sådär ut i egen zon får det betraktas som helt odiskutabelt.
Men som Henke konstaterar efteråt:
Det var den här veckan dom behövde, nästa kommer det verkliga testet – först mot Anaheim på måndag och sedan mot mighty Pittsburgh på onsdag.
Då får världen veta var den här Blueshirts-upplagan verkligen står.
* * *
Inget hat trick för Hagge.
Men väl för Stepan.
Och jag som satt och fnissade över att han gjorde två i min EA Sports-match igår.
Han hade ju inte lyckats sätta en enda puck innan den här matchen.
Men when it’s raining it’s pouring i Stepan-världen, det har visat sig några gånger förut.
* * *
Säga vad man vill om Emery och Flyers – och om motståndets bleka insats – men att komma in och nolla Devils efter utskåpning igår är starkt.
Det är, som åtskilliga slagit fast under dagen, responsen efter en genomklappning som den igår som visar vad lag verkligen går för.
* * *
Hagge var inte lite sugen på att få sätta en tredje puck på slutet.
– Nej, det är klart. Man måste försöka, säger han och flinar.
Precis.
* * *
Apropå respons ska det bli mycket spännande att se vad som händer med Toronto efter den här floppen i Rogers Arena.
Kommer den årliga kollapsen nu – eller är Leafs en riktig contender?
Jag skulle vilja påstå att det visar sig de närmaste dagarna.
* * *
Vad skulle Henke gör om en Emery kom stormande över isen och ville slåss?
Han besvarar frågan med lätt uppspärrade ögon:
– Svinga med klubban, tror jag…
Så gjorde jag på skolgården också – trots att jag sällan hade någon klubba.
* * *
Alain Vigneault beskriver Murphys knätackling som potentiellt ”career-ending” och visst var den det.
Men jag tror fortfarande inte riktigt att han menade så illa.
* * *
Det ser ut som vågorna kan komma att svalla höga som under orkaner när Tre Kronors OS-lag ska debatteras i kommentatorsspåret.
Och det ska vi hålla på med i tre månader…
Vad härligt.
Jag kommer med mitt lag i december, någon gång innan Mårts tar ut sitt, och det kommer förstås vara det ultimata guldlaget.
* * *
Aj, Dave Bollands skada beskrivs som närmast identisk med den Erik Karlsson drabbades av ifjol.
Ingen mer hockey förrän i vår då.
Ledsamt för honom, eländigt för Leafs.
* * *
Eftersom han vann utses Marc härmed till staalmannen.
Men Eric och Jordan verkar inte särskilt ledsna över det, alla tre bröderna skrattar och skrockar glatt när de en halvtimme efter slutsignalen strålar samman vid zamboni-entrén.
* * *
Plötsligt kommer Dolan, den omsusade MSG-ägaren, in i Rangers omklädningsrum, tittar sig smånöjt omkring och går igen.
Det känns som att han har ett påfallande behagligt liv.
* * *
Jag har inget emot att få sova en extra timme i morgon, men det känns trist att den här lille buffertzonen av bra starttider i Sverige är över nu.
Tack för att ni var med.
Förhoppningsvis är några av er ändå med när resa fortsätter 01.30 natten till tisdag.

Slut här, 5-1 till Rangers.
Mer kommer senare.

NY Rangers – Carolina 3-1 (Period 2)
* * *
Som sagt:
Bork Bork Hagelin.
Det är verkligen remarkabelt – Rangers är ett helt annat lag med impalan från Södertälje i uppställningen.
Två strutar nu och låt mig tippa:
NHL-karriärens första hat trick fullbordas ikväll.
* * *
Jag hann tänka något om en ny nolla för Henke och ber om ursäkt för det. Det är inte mycket han kan göra när Jordan Staal i pp:t här på slutet kliver fram och skymmer honom lika totalt månen skymmer solen under the eclipse på Sekeras skott.
Därmed är det – i alla fall fall so far – Jordan som är staalmannen
* * *
Ryan Murphy menar det kanske inte, men det ser inte snyggt ut när klipper Dorsett rakt över knäna med den där låga tacklingen.
För övrigt är det inte ofta man hör någon bli utvisad för just ”clipping”.
* * *
Plötsligt är det en massa commotion på läktaren precis bakom Henke och man tänker ju direkt ” slagsmål”, det här är ändå New York.
Men det visar sig vara nån som är sjuk, eventuellt rentav drabbats av hjärtinfarkt, och det är ju alltid lika obehagligt att se.
* * *
Malhotra känns inte som typen som kör över målvakter i onödan, så när han brakar in i Henke börjar man misstänka att Vigneault har rätt:
Karln ser inte vad han gör…
* * *
Trevliga sms-rapporter regnar in från Almtunas spelarbuss, på väg mellan Umeå och Uppsala.
Bland annat påminner en del av tränarduon om när han avgjorde en match för Flyers här på Garden 2002, framspelad av Jeremy Roenick.
Ja, Ragge – det var coolt!
* * *
Bytet efter åker Dwyer in i Lundqvist.
Låt mig gissa att den svenske målvakten inte är helt nöjd med det…
* * *
Nejdu, Eric.
Steen har gjort tolv.
Stamkos får gasa.
* * *
Och tammefan – Lundqvist får en crosscheckad Risotto på sig också.
Nu gör han en Emery snart!
* * *
Glömde det i första inlägget:
Hissen upp till pressläktaren är så seg före matchen att jag och Nysse istället tar rygg på Sam Rosen – MSG-kommentatorn – och åker rulltrappa upp och alla Rangers vi möter börjar omedelbart hojta ”heeey, det är ju Sam” och ska high-fajva och stå i.
Och roligast – Rosen verkar mycket nöjd med uppmärksamheten.
Är det lika när Ros är ute och går nuförtiden?
* * *
Derek Stepan får göra sitt första för säsongen också.
Det behövde han på samma sätt som John Lockes elaka pappa behövde en ny njure i ”Lost”.
* * *
Ni tror förstås jag ska ut och härja på krogarna ikväll, men där tar ni fel.
Biffen åker raka vägen hem efter det här – och lämnar en slutrapport så for det går.