NY Rangers – Carolina 1-0 (Period 1)
* * *
Bork Bork Hagelin!
Det är ju han mot Canes.
Resten av blåskjortorna känns väldigt sega och tröga och har framförallt en hel del problem i egen zon igen, men så kommer impalan från Södertälje störtande i ett två-mot-en-läge och snärtar in en – som flera i kommentatorsspåret så galant beskriver det – rent sundinsk backhand.
Sen blir det bättre fart – och just Hagge är för det mesta inblandad när det skapas oreda framför Justin Peters.
Pär Mårts, där har du ytterligare en given Sotji-resenär.
* * *
Lindholm har vi inte fått se så mycket av ännu, men ibland var Zeb Macahan osynlig också.
Sen sköt han från häften och allt förändrades.
* * *
Från den branta fågelperspektiv-vyn från nya pressläktaren ser det ännu coolare ut när Bork Bork Hagelin skjuter iväg över isen.
Det är nästan så man lyfter lite från stolen och bara…”wow, FAN vad fort det går”.
* * *
Det är lika lustigt att se varje gång Marc Staal får gå upp i dueller med sina bröder.
Man bara vet ju:
Det där kommer att diskuteras ingående på nästa Thanksgiving-middag i Thunder Bay.
* * *
Är det sant att Emery startar ute i The Rock?
Wow, Flyers asså…
* * *
Varpus stol är tom.
Jag blir ledsen.
Men fästmannen har enligt uppgift flugit in från Stockholm, så vi får väl se det som giltig frånvaro mot Carolina.
* * *
Vancouver, visst.
Men som både jag och Nysse konstaterar:
Tampa.
Varför är vi inte där och kollar skyttekungskampen mellan Steen och Stamkos.
Det var så den här helgen skulle avnjutits, förstås…
* * *
Debra Messing zoomas in jumbotronen.
Tack för det, säger jag helt skamlöst.
* * *
Ryser lite över att höra rapporterna från Bures ceremonier i Rogers Arena.
Det var en hockeyspelare det – och han förtjänar känslostormen där uppe.
* * *
Breaking news:
Columbus får arrangera All Star-matchen 2015.
Därifrån är det nära till Detroit, så räkna med att en superpeppad Zäta ställer till med show i Edmonton i natt!
* * *
Om nytillkomna läsare undrar över varför jag kallar Hagge för ”Bork Bork” är det så här:
Han hade en egen fanclub när han spelade college-hockey i Michigan och den enda svensk medlemmarna i den fancluben kändes till sen tidigare var svenske kocken i Mupparna så när Hagge gjorde nåt bra försökte de låta som den legendaren och då skrek de just ”Bork Bork”.
True story.
* * *
Nu tror jag vi ska ta och avnjuta en kopp varmt, blaskigt Garden-kaffe.
Blir fint det.

Nu är det tätt på given, som om inte flickan så i alla fall Flyers-målvakterna i Wells Fargo igår sa.
Hockeyshow på Garden varannan dag nu, sedan i förrgår – och det fortsätter fram till Penguins besök på onsdag.
Förr om åren hade bloggen i sånt läge tagit en kväll of när Carolina kommit på besök. Det brukade bli notoriskt tråkiga och meningslösa matcher.
Men det är annorlunda i år.
För det första är nyrenoverade Garden fortfarande en kittlande upplevelse; jag saliverar redan under förmiddagen över tanken på att få ta plats på vår balkong ovanför isen igen.
För det andra ingår numer en svensk supertalang som heter Zebulon i Hurricanes trupp och ingen kan väl föreställa sig att jag missar en första chans att få se honom live?
För det tredje spelar dom under Kirk Mullers ledning rätt rolig hockey.
För det fjärde är det Saturday Night på Manhattan och med lite tur kan det, äntligen, bli lite rock ’n’ roll-stämning på en Rangers-match.
* * *
Tyvärr är det sista chansen för midnattsmässa i bloggen i natt.
Om några timmar ställer även vi tillbaka klockan och därefter börjar merparten av de tidigaste matcherna 01.00 svensk tid, igen.
Det passar vi på att fira med en riktig holmgång i kommentatorsspåret, eller hur?
Stammisar, rookies och blyga U-båtar – in och röj i natt.
* * *
Det är alltså Elias Lindholm, femman i draften i somras, som heter Zebulon – för att pappa Micke var sånt stort Zeb Macahan-fan.
Denna helt fantastiska uppgift – bland det bästa jag nånsin hört vad det gäller namn; Mikael Lindholm är från och med nu en stor hjälte i Biffens lilla bok – hade jag tänkt att fördjupa mig i efter förmiddagens värmning, men eftersom Canes spelade hemma igår kväll och reste hit under natten blev det ingen sån.
Låt oss därför hoppas att det går riktigt bra för Zeb ikväll, så att han är på bra humör och vill prata andranamn!
* * *
Emerys omtalade övergrepp på Holtby igår var ju rent häpnadsväckande. Det såg ut som när de värsta ligisterna på Maserskolan under tidigt 80-tal spöade skiten ur någon stackare – och ingen vågade ingripa då heller.
Men ligisterna fick i alla fall kvarsittning hos Sune Bergman.
Det får inte Emery. Shanahan tycker inte han har någon regel att hänvisa till.
Så får man alltså göra i National Hockey League?
Fantastiskt.
* * *
Help yourself, står det på det en kartong syltmunkar nån sälle i ett utbrott av generositet ställt fram i pressrummet idag.
Det är det jag försöker göra genom att INTE ta en munk…
* * *
Vad gäller det okänsliga, rentav stenåldersaktiga, i att ställa Varlamov i kassen igår kan jag bara instämma med vad gode vännen Mark Spector skriver här och vad diton Linus Hugosson skriver här.
www.sportsnet.ca/hockey/nhl/avalanche-wrong-to-start-varlamov/
www.viasatsport.se/blogg/linushugosson/det-sticker-lite-i-ogonen/
* * *
Jodå, Kung Lundqvist står ikväll också.
Det är meningen att han ska hitta sin normala rytm och steppa ut on a roll nu.
* * *
Äntligen en okej nyhet i Buffalo:
Sabres har satt Kaleta på waivers.
Nu får han tid att begrunda sitt sätt spela hockey och, om han kan, försöka ”göra” en Matt Cooke.
Om inte är karriären över för återfallsförbrytaren.
* * *
Kommer, om jag förstår alla förhandsrapporter rätt, flankeras av Nyström och Varpu på pressläktaren ikväll också.
Good times!
* * *
Ibland är ju Tårtan bara enastående.
Utbrottet igår om neandertalmänniskor som ser bröderna Sedin som ”softa” var ju värt en grammis.
Jag var inne på samma linje efter finalerna 2011, blev snudd på osams med nära vänner, och i en sån debatt känns det väldigt bra att ha Kapten Ahab på sin sida.
* * *
Ynglingen Jared lirar dessvärre i Carolinas farmarlag i Charlotte.
Men möten mellan Rangers artar sig numer ändå till rena rama familjehögtiderna för Staal-släkten.
Eric och Jordan finns ju fortfarande på isen för Canes – och är som bekant Ranger nummer 1-back.
Det blir kul att se vem som verkligen är – häpp! – staalmannen ikväll…
* * *
Vad gäller diskussionerna om att tvillingarna nöjde sig med för lite stålar ber jag att få rycka på axlarna.
Som någon redan sagt:
Dom skänker ju bort det mesta till välgörenhet, så det var väl detsamma.
* * *
I EA Sports-uppgörelsen i östra Midtown igår kväll var den här matchen inledningsvis oväntat jämn, datorn har på något vis bestämt sig för att spela bättre än i början av månaden, när det gick att leda med 6-0 efter en period.
Men sen fick Rangers ordning på grejorna och vann till slut med 7-3, efter två mål av både Del Zotto och Derek Stepan.
Ja, det är overkligt det där…
* * *
Eric J tycker att jag borde vara Vancouver ikväll och för all del – det är sjujävla match som avgörs där, på underlig Rogers Arena-tid.
Men det tar drygt sex timmar att flyga till Vancouver och det är de facto ett annat land, så det är inget man vaknar upp en morgon och bara får för sig att göra.
Men absolut.
Snart måste det bli en resa till British Columbia.
Det var väldigt länge sen jag var där och jag börjar – något oväntat – bli väldigt förtjust i Torts-upplagan av Canucks.
* * *
Det är lite förvånande att man fortfarande får lov att upplysa folk om att nordamerikanska fans inte buar när de skriker åt spelare med u eller o i namnet.
Under Vancouver-OS blev jag rena Luongo-polisen på pressläktaren och fick går runt och förklara sakernas tillstånd för tv- och radiokommentatorer som undrade varför hela friden publiken buade åt hemmafavoriten Bobby Louuuuuu och efter matchen i torsdags var det någon i kommentatorsspåret som förbryllades över att Garden buade åt Zuke Zuccarello.
En gång för alla:
Dom skriker Zuuuke – precis som Calgary-fansen en gång skrek Loooob åt Håkan Loob och Springsteen-fansen skriker Bruuuuuce när de går på Bossen-konsert.
* * *
Roligaste tweetet efter kalabaliken i Philly igår kom som vanligt från just Bobby Lou.
”Just FYI: If Ray Emery ever decides to skate down the ice and try to fight me, I’m getting the fuck out of dodge!!!”.
Ha ha.
* * *
Ikväll kommer det ”buas” ännu mer åt Zuuuuuke, för ikväll händer det.
Ikväll gör han mål.
* * *
Eddie Läck försökte också påstå att han inte skulle ha en chans om Emery utmanade honom, men det tror jag som jag vill på.
Eddie har varit på Noret i Leksand på lördagkvällar och då vet man precis vad som krävs i såna situationer.
* * *
Intressant pjäs i Carolina:
Manny Malhotra.
Honom var Vigneault med och kickade från Vancouver för att de ansåg att han efter sin svåra ögonskada inte förstod sitt eget bästa ur hälsoperspektiv.
Han har jobbat hårt för att komma tillbaka, fick en chans av Carolina tidigare den här säsongen och debuterade i hemmamatchen igår.
– Jag har mixed emotions. Manny är en kvalitetsperson så jag är glad att han får göra det han helst vill och jag vet hur hårt han jobbat för den här chansen. Samtidigt är jag fortfarande rädd att han riskerar sin syn och det känns inte bra, säger Rangers-coachen nu.
Ska man kanske gissa att Malhotra väldigt gärna vill visa just honom, den gamle Canucks-coachen, exakt hur bra han ser idag…
* * *
Det verkligt flashiga med nya pressläktaren är att den verkligen är en balkong, så när vi vänder oss om tittar vi ut över en läktarsektion.
Vi hänger liksom över de som sitter där.
Ska försöka visa på bild hur coolt det är nån gång.
* * *
Ah, Rangers kör jubileumströjorna ikväll – de marinblå med gräddvita revärer.
De har aldrig haft snyggare.
* * *
Ja, då kör vi då.
Sista midnattsmässan innan sommartiden i vår.
Låt oss ha ett party.

NY Rangers – Buffalo 2-0 (Slut)
* * *
Det var en konstig slutperiod.
I vanliga fall brukar det ju verkligen bli åka av när ett lag bara har 2-0-ledning inför sista, men det hände ingenting – förrän Sabres precis i slutet fick för sig att det skulle vara roligt att spräcka Henkes nolla.
Inte ens då kändes det dock som att de var nära att göra det de måste göra.
* * *
Jag kan inte låta bli, han är ju en easy-going-man, jag måste upplysa Hanky Tank att jag funderar på att fråga om han börjat tänka på VM…
Han asgarvar.
– Men va fan….ha ha, det är inte ofta man är borta redan i slutet av oktober.
Nej, men dessvärre ser det nog ut så den här gången.
* * *
Glömde svara på din fråga, John J.
Jo – Varpu hade med sig en halv kartong finsk lakrits.
Så nu blir det missbruk igen.
* * *
Tungt Ryan Miller-citat efter trettonde förlusten – av femton:
– Det här slutar när alla vill att det ska sluta.
* * *
Nu smäller det snart, säger jag till Zuke.
Norrmannen himlar med ögonen och ruskar på huvudet.
– Det är när man missar såna här chanser man vet att man verkligen inte är någon målskytt…
* * *
Hanky Tank Tallinder blir allvarligare när vi frågar om det inte är väldigt trist just nu.
– Ja…vad ska jag säga? Det är såklart skittråkigt. Om ni tyckte det här var en dålig match…vi har spelat så här hela tiden, säger han uppgivet.
Man kan nog faktiskt inte ens föreställa sig.
* * *
Nu drar jag en brandgul pumpa över skallen och går ut.
Imorrn är jag helt off, men vi hörs när Zeb Lindholm kommer hit till Garden på lördag.

Avslagen tredjeperre utan mål, så Rangers vinner med 2-0.
Mer sen

NY Rangers – Buffalo 2-0 (Period 2)
* * *
Brage – förlåt, Buffalo menar jag – är med lite mer i handlingen under första halvan av den här dassiga perioden, men det beror i första hand på att Rangers är rätt sloppy då.
När de höjer tempot och intensiteten igen blir det åter mest spel mot den vilt sprattlande keepern och känslan är densamma som i förra pausen:
Om det inte varit Miller Time mest hela tiden hade hemmalaget hängt ytterligare några kassar.
* * *
Chris Kreider gör mål för andra matchen i rad och man kan nästa se på honom hur självförtroendet växer för varje minut som går.
Till slut ska den före detta college-kungen kanske ändå komma att leva upp till de förväntningar som efter playoff-framträdandet 2012, när han rakade in fem strutar, växa upp mot himlen.
* * *
Ja, Colorado är också ett intressant alternativ för Miller
Med det lag de förfogar över nu har de faktiskt råd att ge upp några draftval de närmaste åren.
* * *
John Moore ser efter smällen på näsan ut som ett av Michael Myers offer i ”Halloween”.
Perfekt, ju.
* * *
Jag tror bestämt vi har en norsk Gris-Olle på en sektion till höger om pressläktaren, högst upp på ena kortsidan.
Varje gång nummer 36 är inne brölar han rakt ut:
– Zuuuuuuuke.
Jag finner det trivsamt.
* * *
Miller då, Brandh?
Skulle inte han vara nåt för Penguins?
Men då skulle de verkligen få ge upp en pjäs av Letang-kaliber och det lär knappast hända.
* * *
Sabres scratchade spelare sitter, inser jag plötsligt alldeles intill oss, och om jag inte ser ingår både Kaleta och Scott i sällskapet.
Det känns betryggande att de inte kan svenska…
* * *
En fantastisk syn:
Steven Schirripa – Bobby Baccala i Sopranos – blir inzoomad med en kokt med bröd i varje hand.
Paulie Walnuts hade dragit ett skoningslöst skämt om det.
* * *
Man skulle kunna ta VM-frågan med Hanky Tank Tallinder och Enroth redan nu, så man har det överstökat…
* * *
Kul för Carl Söderberg att sätta en pärla för Bruins, säger jag härmed.
* * *
Henke har en sån där typiskt svår match när han får stå sysslolös som en kommunalarbetare i långa sekvenser.
Men han har verkligen varit skarp när framförallt risotto-mannen tillåtit Sabres att komma fram i lägen och förtjänar ”HEN-RIK”-ramsan som till sist ekar under det välvda taket.
* * *
Vårt nya pentry visar sig sig vara en väldigt liten skrubb, med klar Mora ishall-känsla, men ändå.
Det är trevligt att tränga sig in och hälla upp en kaffe där också.
* * *
Ikväll är det tänkt att slutrapporten ska komma snabbt, för nu ska Biffen ut och trick-och-treata på Manhattans barer.
Så:
Vi hörs inom kort.

NY Rangers – Buffalo 1-0 (Period 1)
* * *
Jovisst:
It’s Miller time – och varje gång jag, eller ni, skriver ner den frasen börjar jag fnissa, för numer är det Ken Jeong, ni vet han i ”Hangover”-filmerna, som gör reklam för det där blaskölet och säger just så dussintalet gånger på tv:n varje kväll.
Om Buffalo-keepern inte varit så lysande hade Blåskjortorna gjort ytterligare två-tre mål i den här perioden, för det är – hur konstigt det än kan tänkas låta – spel mot ett mål och de skapar ett helt batteri chanser.
Och det kan ju slå fast redan nu:
Förlorar Rangers en sån HÄR match, då är säsongen definitivt körd.
* * *
Jo, torsdag är torsdag på Garden i år också och det underliga ärtsoppssorlet lika påtagligt som vanligt.
Fast atmosfären är i alla fall högre än i måndags – och till skillnad från då har ju fansen nåt att vara glada åt också
* * *
Ja, Strålle gör säsongens match här.
Scott Stevens från Tibro over there.
* * *
Miller har ju särskilda skäl att spela så här bra.
Det sitter en duktig bunt scouter i vår luxuösa pressbox och tittar på honom ikväll och är han tillräckligt bra kan han ju hamna hos ett riktigt roligt lag.
Vilka är det som behöver en verklig klassmålis – och kan ge Sabres värdefull framtid i utbyte?
Edmonton låter ju som a perfect fit, tycker jag.
Kom gärna med fler förslag här, det kan bli en bra debatt.
* * *
För andra matchen i rad är det John Amirante, i sin finaste tupé, som sjunger nationalsången och jag blir så glad.
Inte för att han direkt sjunger bättre än någon annan, men han var så sjuk ifjol att det kändes osäkert om han nånsin skulle komma tillbaka och att förlora Amirante som vokalist på Garden vore vad gäller New York-mytologi likvärdigt med att förlora gula taxibilar och pastramimackor.
* * *
Vi diskuterar Tyler Myers här i vårt lilla pressläktarhörn.
Vad hände där egentligen?
Vi har inga svar.
Har ni?
* * *
Att sitta bredvid Nyström när det blir staged fighting på isen är slite om att sitta intill Gösta Bohman när nån håller ett tal om socialismens fördelar.
* * *
Faktum är att Rangers powerplay på senare tid sett riktigt bra ut – för första gången sedan sedan Mayflower angjorde Cape Cod 1602.
* * *
– Myers skulle inte platsa i Skellefteå, slår den gåtfulle till höger fast.
* * *
Om Boston gör ett endaste mål mot Anaheim efter gårdagskvällens urladdning i Consol Energy Center är det starkt.
* * *
Vi har, viskas det om, fått ett nytt litet pentry borta vid presshissen.
Det ska jag nu gå och titta närmare på.

Trick or treat.
Så lyder dagens fråga.
Barnens ställer den när de ringer på dörren – och jag ställer den här i the woorld’s most famous.
Jag vill ha hockeygodis av Rangers och Sabres och får jag det inte ska jag kanske inte vandalisera deras omklädningsrum, men väl såga dem i det här forumet.
Fråga är om de två jumboplats-aspiranterna, så här halloween till ära, lyckas klä ut sig till tillräckligt bra hockeylag.
Vi får se.
I värsta fall blir det här rena skräckfilmen…
* * *
Allting nytt här i the wooorld’s most famous visade sig vara så fint och lyxigt att jag idag, när jag vet vad som väntar, studsar hit med extra mycket euforisk svikt i steget.
Det ska bli så roligt, så häftigt, så gott att slå ner ändalykten på den där formidabla pressläktaren och spana ut över den nyspolade isen igen.
Lycka.
* * *
När jag träffade Sabres inför seriepremiären i Joe Louis Arena för en månad sedan var stämningen i omklädningsrummet fortfarande hög, leendena breda och snacket om det fördelaktiga i ett få slå ur underläge och tysta belackarna inspirerande.
Det fanns hopp.
Nu…not so much.
I princip är säsongen redan över, de skulle kunna maila in de matcher som återstår och ägna energin åt den återuppbyggnad som redan påbörjats.
Det är såklart stentrist för spelarna.
Men samtidigt borde det kunna kännas – befriande. Det finns inga förväntningar längre, inga riktiga krav och i såna lägen kan man ju rimligen bara spela ut, liksom.
* * *
Jag har hukat tyst i lägenheten varje gång det ringt på dörren under dagen, för dels är jag lite folkskygg och dels hade jag glömt att bunkra upp med godis.
Om jag öppnat hade det mycket lätt kunnat bli som för Larry David när han får halloween-påhälsning i ”Curb Your Enthusiasm”.
* * *
Vi har ett präktigt exempel på misslyckad rubrikfyndighet i en blänkare om Calle Hagelin i New York Post idag.
”Carl of duty”, lyder den – och mer långsökt kan en syftning på begreppet ”call of duty” knappast bli.
Däremot är själva artikeln adekvat.
Den handlar om att Hagge med sin speed och energi gav Rangers det avgörande lyftet på Long Island i tisdags.
Ja, han har ju den förmågan.
Redan när impalan från Södertälje flyttades upp från Hartford för några säsonger konstaterade självaste Tårtan – ingen man som spred överord om sina spelare omkring sig – att han lyckades förändra lagets hela design.
* * *
Hör att vår egen Don Cherry, Breitholtz, behagat ha synpunkter på bloggarens sätt att klä sig.
Duh!
Han har inte sett mig live sen de tidiga musikåren och tror att jag fortfarande vaggar runt i Hole-T-shirt och lila jeansjacka.
Idag skulle jag, som alla frekventa läsare här vet, stjäla all thunder av gamla idolprogramsdomare.
* * *
Varken Kaleta eller John Scott finns på isen ikväll.
Den ene har fortfarande en match kvar på sin tio matchera långa avstängning och John Scott har just ikväll fått domen sju matchers avstängning för sitt övergrepp på Loui Eriksson.
Skönt, säger jag.
Då vet vi ju i alla fall att alla spelare på isen har hyggliga chanser att komma härifrån levande.
* * *
Kometen, jag är så glad över att höra att du ska vara med oss ikväll – trots det jobbiga läget.
Känn dig genuint välkommen.
* * *
Sju matcher för Scott, alltså.
Tämligen väntat särskilt som han de facto aldrig varit avstängd tidigare.
Men Jag hör ju till de som tycker att Sabres ska riva kontraktet och skicka hem honom, för dylika klåpare har inget i NHL att göra.
* * *
Kung Henke – som av en händelse står på en fet båt i Hudson River på monitorn jag har nersänkt i skrivbordet framför mig – är tillbaka i kassen ikväll och den allmänna uppfattningen, inte riktigt uttalad men liksom närvarande i livsluften runt Rangers, är att det är dags för honom att flexa Vezina-musklerna nu.
Det vore roligt.
Man har inte hört ”HEN-RIK”-ramsan på ett tag.
* * *
Den här Varlamov-härvan i Klippiga bergen verkar vara en enda stor, sjaskig och eländig tragedi och ska inte kommenteras som något annat, tycker jag.
* * *
Såvitt jag förstår lirar Johan Larsson ikväll och det måste ju i så fall vara första gången en gotlänning beträder Gardens knaggliga is sen Håkan Loob var här med Calgary Flames på cro magnon-tiden.
Eller?
* * *
Breaking news:
Varpu is back!
Jovisst, plötsligt är det nån som krafsar mig på axeln på pressläktaren och där står hon:
Blogglegendaren.
Lakritsdrottningen.
Den finska hockeyjournalistikens drottning.
Nu blev den här kvällen helt legendarisk.
* * *
Moulson finns det anledning att hålla koll på. Han må vara Buffalo Bill nu, men efter så många år på Long Island är hans blod såklart fortfarande fullt av antipatier visavi Rangers och lusten att få krossa de här Blåskjortorna på Garden säkerligen helt intakt.
* * *
Varpu har redan hämtat en kopp kaffe åt boggen!
Och hon hälsar till er.
– Tell them I love them, heter det.
Känn er hedrade.
* * *
Det är alltid roligt med hockey på halloween, för åtminstone en tredjedel av publiken är ju utspökad och har pumpor och grejor med sig.
Själv är jag redan pajas, så jag behöver inte klä ut mig.
* * *
Zuke var på gång i tisdags och ikväll smäller det.
Han gör mål.
* * *
Vi har den hemlige Nyström från Expressen på besök också.
Han sitter på andra sidan om mig och ler lika gåtfullt som vanligt.
* * *
Vi har två nätter i rad fått se riktigt bra och underhållande matcher, med den i Consol igår som särskilt fett utropstecken.
Mycket lite tyder på att vi når samma höjder ikväll.
Men ändå.
Lite kul kan det bli.
Så häng med.

Ja, det blev ju en finfin upplevelse det här också.
Bra match.
Och Wings håller showmännen stången.
Det hade jag inte trott, men de gjorde verkligen sin bästa match sen de första grundspelsveckorna – och kanske den allra bästa rent defensivt.
* * *
Jaså du, Wennerhult, det blev till och med SÅ mysigt framåt gryningen.
Vad härligt, det var du värd efter att ha kämpat så hårt framför tv:n.
* * *
Det upphör aldrig att roa att se Tårtan inzoomad i båset när det är skarpa lägen.
Vilket engagemang, vilket minspel, vilken låga som brinner i de där mörka ögonen.
NHL vore helt klart fattigare utan honom.
* * *
Den här Tartar ser ut att kunna bli nånting ändå.
* * *
Jaha, då ska jag vänta en timme eller två på sms-svar från en 40-årig göteborgare.
Men här drar vi ner rullgardinen nu.
Tack för i natt, ni som var med känns som regelrätta vänner.
Den – rullgardinen alltså – går upp när Kometens Buffalo kommer till Garden i morgon kväll.

Ser man på.
Jag trodde ett Vancouver på väg mot rena kalasformen skulle skjuta sönder ett Detroit som inte alls övertygat på slutet.
Men Wings har varit bättre än på länge och har alltså, med lite bonnröta på slutet, 2-1-ledning inför tredje.
* * *
Som sagt – jag har en del annat att pyssla med just nu, Varlamov-storyn ska spikas ihop ordentligt och referat från Pittsburgh skrivas, men jag hinner se Dannes mål och my god:
The Sedin show går igen.
De gjorde ju ett ännu snyggare i förra matchen, så man kan lugnt konstatera att det börjar bli bekväma under Tårtans befäl.
* * *
Jag har ju inget att klaga på här, men blir ändå lite småavis när jag läser vår vän Tomas Wennerhult i kommentatorsspåret:
”På plats för Red Wings-Canucks. Coca Cola, ostbågar, en spinnande katt som också vill ha ostbågar och nu hunden som också vill ha. Mysig natt till ledig dag”.
Ah, det fanns inget jag tyckte bättre om där hemma än såna nätter med fin sport på tv.
* * *
Som någon påpekade, jag tror det var John J:
Fortsätter Tårtan spela tvillingarna så här vansinnigt mycket kommer de ju att vara med och slåss i toppen av poängligan.
För tro inget annat än att de själva älskar det.
– Det är helt perfekt, jag spelar de mycket hellre 222-23 minuter än 17-18 och får sitta och vänta när det är exempelvis penalty kill, sa Henrik när jag talade med honom häromdagen.
* * *
Det var inget fel på Alfies mål heller, ser jag nu i efterhand.
Där har vi en annan som börjar känna sig riktigt bekväm.
På slutet har han nästan varit Detroits bäste forward, har han inte?
* * *
Apropå förra matchen, den underbara uppvisningen:
När Iginla pangade in den sena reduceringen måste en och annan i Consol ha undrat varför han inte gjorde såna saker förra säsongen.
Men det börjar stå klart att den där lockouten inte var bra för dom gamla rävarna…
* * *
Kan bli en fin tredje här också, jag tror canuckerna vänder men är inte säker.
Keep it coming i spåret.

Ja, behöver man nånsin en påminnelse om varför man älskar hockey är det ju bara att plocka fram en repris av den här matchen.
Den var magisk – från första nedsläpp till slutsignalen.
Penguins vinner med 3-2 – efter megadrama när Iginla reducerar i slutet och en pånyttfödd Fleury, precis som Brandh påpekar, får reprisera räddningen på Lidas i sjunde finalen 2009.
Nu har jag en del att göra med den här Varlamov-storyn, men jag återkommer senare – och spåret hungrar efter era kommentarer.