Det här måste ju vara den bästa match som spelats på hela säsongen.
Eller har ni sett fler som haft det här tempot, den här intensiteten, den här nerven och den här fysiska aggressiviteten?
Underbart, ju.
* * *
Man förstod nästan att det skulle krävas ett powerplay för att spräcka nollan i den här matchen – och det är Kunitz som hugger när Penguins får chansen.
Därmed blir matchen ännu bättre, för nu måste ju Bruins öppna sig åtminstone en smula och gå framåt ännu hårdare.
Det känns som tredjeperioden kan bli en ren klassiker.
* * *
Det var lite oklart varför Sid blev så förbannad på Krug i det läget.
Men den unge Bruins-backen kanske hade låtit käften gå för mycket?
Det hände inte sällan mig i den åldern….
* * *
Don Emrick talar om Gene Simmons.
Imponerande.
Andra jag känner från hans generation vet garanterat inte vem det är.
* * *
Fan ta John Scott.
Om det inte varit för honom hade vi ju fått se Loui Loui ikväll.
Men vi med svensk-fetisch får passa på och njuta av Carl Söderberg istället,
Coolt att han är med i ett sånt här fältslag.
* * *
Förlåt, Skånske Jan. Slutet av november, menade jag. Inte lätt att hålla reda på allt för en stackars redneck!
Bilder kommer när tronskiftet där.
Korresoffan är ännu för blyg för att visa upp alla sina skavanker offentligt.
* * *
Varlamov har tydligen gripits av polis i Denver – bland annat för kidnappning, chockerande nog.
Inga detaljer är kända, men vilken tragedi.
* * *
Texmex är på väg – och extra tabasco redan framställd på bordet.
Perfekt kulinariskt ackompanjemang till det som väntar nu.

Satan, vilken rock ’n’ roll-match.
Papa Doc Emrick verkar inte riktigt notera det, för han gafflar på i samma tonfall som vanligt, men det är ju full spätta redan från första bytet – och sedan bara eskalerar det.
Slutspelshockey vid halloween – man måste älska varje sekund.
* * *
Hur många pruttare har du fått i dig, Playoffwill?
Det sinnessjuka i den här fajten tempo är nästan berusande nog, kan jag tycka.
* * *
Malkin lär fortsätta drömma mardrömmar om Big Tuukka.
Han har lika svårt att få utdelning på den jättelike finländaren som Ray Charles hade att få körkort.
* * *
Ed Olczyk har ont i halsen – så vi får en större dos Pierre McGuire än någonsin tidigare.
Räkna med att vi innan slutsignalen vet var alla gått på dagis, lekis, high school, college och eventuell söndagsskola.
* * *
Det var extremt få avblåsningar i den här förstaperren också, så den gick rasande snabbt – även på det viset.
Så ska det vara.
* * *
Ja, skånske Jan, den legendariska korresoffan hålls ihop med duct tape, är jag rädd.
Men den är ju uppsatt på waivers och spelar sina sista matcher. I slutet av månaden levereras en pigg, hel, välbyggd ersättare.
* * *
Den som inte tror att onda känslor från i våras fortfarande bubblar mellan de här lagen kan ju fråga Paille vad han tycker.
Han får äta mycket sarg som straff för den oömma tackling han gav Crosby i juni.
* * *
Eftersom den här tillställningen började så sent är det redan hög tid att börja tänka på delivery-alternativ.
Sizzling fajitas från mexarna borta på tredje avenyn skulle ackompanjera intensiteten i det jag ser på tv:n, tror jag.
* * *
Till slut vaknar Emrick och konstaterar att det är helter skelter-hockey och nonstop action.
Indeed.
Kan det fortsätta likadant?
Då är vi verkligen in for a ride här.

God afton och välkommen till korresoffan.
För så ska det kännas så här fina kvällar – som att ni sitter intill i den trådslitna gamla skinnpjäsen och ser matcherna ihop med bloggen.
Vi har en härlig dubbelmacka att avnjuta denna långa onsdagskväll.
Först reprisen av vårens östra konferensfinal mellan givna Stanley Cup-kandidaterna Penguins och Bruins, sedan uppgörelse i blågul nyans mellan Canucks och Red Wings – två lag som när de är på humör spelar underbart vacker hockey.
Hoppas ni sitter bekvämt och inte störs för mycket av gaffatejpen som håller ihop flera av soffkuddarna.
Det här blir kul.
* * *
Dagens stora samtalsämne är förstås att Tobias Enström ringt Pär Mårts och meddelat att han inte vill spela OS.
Väldigt synd förstås; Toby Orr kallas inte just Toby Orr utan anledning – han är en jävel på att spela hockey och skulle blivit en stor tillgång i Sotji, tror jag.
Men som alla andra måste han rimligen får göra som han vill. Känner han inte motivation, har han ingen lust, så är det väl bara så.
Den personliga attacker han verkar få utstå i olika forum känns både olustiga och orättvisa.
Vad vet utomstående vad han har för skäl, vad han tycker och känner, hur han vill leva sitt liv?
Dessutom:
Är det något Mårts inte behöver bekymra sig om är det tillgången på bra backar.
Vi har aldrig haft fler högkvalitativa.
* * *
Att vinna en grundseriematch i slutet av oktober är givetvis inte att få revansch för en sweep i en konferensfinal.
Men ni vet hur det är.
Penguins vill i alla fall replikera på de fyra raka förlusterna i den hemska serien i våras och kommer att prestera så nära max det går att prestera den här tiden på året.
Då finns det sannerligen skäl att titta.
* * *
Skit på en sticka att The Finnish Flash går och blir skadad just nu.
Det betyder ju att vi inte får se honom på Garden på måndag.
Tur i oturen att inte Varpu är här, så hon slipper vara med om den downern.
* * *
Frågan är vad Iginla känner inför ”reprisen”.
Han ingick ju i det lag som satt och tittade tomt i omklädningsrumsgolvet i TD Garden efter fjärde matchen – och nu lirar han för den motståndare som orsakade all den där smärtan.
Ah, han känner såklart inget särskilt.
Spelare byter lag, får nya lojaliteter och mer är det inte med det.
Men det är en kul liten extrakrydda för oss som tittar.
* * *
Som några av er kanske snappat upp på twitter under dagen har jag och youngblood Jonathan Ekeliw – en av Sportbladets mer hängivna NHL-nördar – spelat in en podcast i veckan.
Han leder och jag följer i dansen precis vart han vill, för att helt plötsligt och oväntat citera Cornelis Vreeswijk.
Exakt när den kommer ut vet jag inte, men jag tror det är imorrn, och sen ska den återkomma en gång i veckan.
Dalmålet regerar.
* * *
Jodu, PlayoffWill.
Om jag skulle följa upplägget i länken du la upp är det slutbloggat efter tre byten.
Man ska åtminstone kunna hitta tangenterna för att få ihop de här raderna.
Men låt inte mig hindra dig från att tömma ett par flaskor.
* * *
Ytterligare två matcher avgörs under natten, det är bloggen inte omedveten om, men fokus kommer ligga på de två nämnda.
Jag räknar dock kallt med uppdateringar från exempelvis Eric J.
Ja, då kör vi då.
Som sagt – hoppas ni sitter bekvämt.

NY Islanders – NY Rangers 2-3 (Slut)
* * *
Blev till slut en riktigt lyckad debut för impalan från Södertälje
Det var ju han – Carl Hagelin – som slog den krispiga, klockrena passningen till en fri Pouliot vid det avgörande 3-2-målet.
– Och jag har inte ens tränat mot backar, eller varit inblandad i en sån situation, på flera månader. Men det gick bra att slå passningen och det var ju kul, säger han med ett snett leende när han efteråt sitter och dricker sin sedvanligt egenartade häxbrygd.
* * *
Lika frustrerande som det kan vara att sitta i den stillastående trafiken på Long Island Expressway på eftermiddagarna, lika bedårande är det att sent om kvällen störta fram längs filerna i en hyrbil som spinner som en katt , skruva upp volymen när det kommer en Talking Heads-dänga på radion och samtidigt se Manhattans skyline i nattklänning torna upp sig i framför motorhuven.
Det blir aldrig gammalt.
* * *
Jag ber att få upprepa:
Vilken grym match det här var.
Intensiv, het, sprängfull av spektakulära situationer och chanser
På rak arm kan jag inte erinra mig att jag sett en bättre live i år.
– Det var roligt att spela också. Som vanligt. De här matcherna är alltid nåt extra, påpekar Strålle Strålman.
* * *
Jaha, Alex Steen saftar in mål nummer elva mot Winnipeg.
Så när man nu går på stats-sidan på nhl.com är det hans ansikte – inte Ovetjkins, inte Crosbys, inte Malkins – som illustration till målligan.
Han leder den i egen majestät nu.
Helt fantastiskt, faktiskt.
* * *
Alain Vigneault får frågan om han förstår hur het rivaliteten mellan Rangers och Islanders verkligen är nu.
– Åh, det var precis som jag förväntade mig. Atmosfär på läktarna och atmosfär på isen, säger han med ett belåtet leende.
Atmosfär på isen, ja.
De här två lagen tycker verkligen inte om varann mer än vad respektive klubbs fans gör.
* * *
Du har rätt, Eric J.
Man hör sällan något från Oilers-fans här – och man förstår att de inte har lust att kommunicera med omvärlden överhuvudtaget.
Nu grymtas det på twitter om att Dallas Eakins bara en stor snackare och inget mer och borde sparkas omgående
Ojvoj.
* * *
Vad surt med tiderna imorgon.
Här har vi en vecka när Europa kan vara med – och så börjar de tidiga matchjävlarna en timme senare än vanligt, så det blir precis som vilken vecka som helst för lejonparten av bloggens publik.
Skyll på NBC:s chefer, det är dom som vill ha det så här.
Men likafullt och eftersom jag lyssnar på läsare som PlayoffWill:
Blogg från korresoffan blir det.
Först från blytunga mötet mellan Penguins och Bruins, sedan från den blågult färgade duellen mellan Canucks och Red Wings.
Var med om ni kan.

Rangers vänder och vinner med 3-2.
Så kan det gå.
Mer om ett bra tag.

NY Islanders – NY Rangers 2-1 (Period 2)
* * *
Det är som det ska vara i en riktig showdown.
Hårt och jämnt och tufft och ovisst och ivrigt och jävlaranamma-kamp om varje millimeter där nere.
Islanders har fått bättre struktur på offensiven och kommer, framförallt under första halvan av perioden, i några tunga, tidvis nästan Boston-artade anfallsvågor och har gjort sig förtjänta av utjämningen.
Men jag tycker Rangers fortsätter spela bra, med bett och glöd, och sekvensen när kedjan med Zuke, Stepan och Kreider nitar fast pucken anfallszonen så länge att en utmattad Hamonic till slut bara måste ta en utvisning är till och med snudd på formidabel.
Men krampen i avslutningarna sitter i.
Och just där kan Regin-målet de mer eller mindre fumlar in precis här i slutet kan nog vara strået som knäcker kamelens berömda rygg.
Såna känns hos lag som spelar andra matchen på ett dygn och själv aldrig får någon utdelning.
* * *
Mannen med ett av ligans tio coolaste namn kommer loss på en kant och snärtar, assnyggt, in sitt första Battle of New York-mål i nättaket bakom Talbot.
Cal Clutterbuck, han kan han.
* * *
Ja, det är då oaktat eventuell överskattning hur som helst så att Brad Richard är en helt annan spelare i år än han var under det mer eller mindre totala sammanbrottet under den korta fjolårssäsongen.
* * *
– It’s a sellout, meddelar pressläktarspeakern glatt.
Det är det ju inte alls.
Vi skulle förmodligen behöva en Snowden för att reda publiksifferhärvan i NHL.
* * *
Lillis, Henke har precis kommit tillbaka från skada och han spelade igår, så det är ju inte konstigt alls att de vill vara försiktiga med honom.
* * *
Men igen, trots lögnen om antalet åskådare, är det en riktigt bra holmgång på läktarna också.
Garden igår framstår som SJ:s tysta vagn i jämförelse.
* * *
Förra pausen hade jag såna tekniska problem att jag inte hann gå och hämta mer kaffe och jag har ingen lämplig springare här; jag kan inte gärna be Pravda att utföra såna tjänster.
Men det går inte att avnjuta tredjeperren i ett slag om New York utan att ha fyllt på bränsle, så nu publicerar jag och ber att få återkomma.
Slutrapport är näppeligen att vänta förrän jag parkerat bilen i garaget på 38:e gatan igen.

NY Islanders – NY Rangers 0-1 (Period 1)
* * *
Nu tog fan bofinken.
Rangers leder efter en period.
Rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men jag tror inte det hänt på hela säsongen – och om det gjort det så var det precis i början.
Men de har samlat ihop till det, kan jag tycka. Nabokov får ju faktiskt jobba sig harmynt under några sekvenser och att den ormbitne Stepan inte gör mål redan innan Kreiders PP-balja är ju helt flust.
Isles ställer till med enstaka snurrnummer av känd sort när de kommer över offensiv blå , men har inte riktigt fått igång det briljanta anfallsspel man börjat förvänta sig när man besöker Coliseum.
Vi är dock bara tjugo minuter in i en match vars temperatur stigit för varje minut och lovar att bli väldigt skoj.
Det kommer att hända mycket innan vi är klara med detta, tror jag.
* * *
Förvånansvärt många stolar gapar tomma på läktarna, särskilt på sektionerna längst ner.
Så brukar det inte vara när herre-på-täppan-ära i New York står på spel.
Men det gör inte så mycket, för dom som är här för verkligen ett jävla liv.
Good times.
* * *
Vanek-Tavares-Okposo…ojvoj asså, det är ju inte bara rena rama glamour-kedjan av den sort Glen Sather brukar drömma ihop.
Det står, i teorin, en välbehaglig doft av Stanley Cup kring den.
* * *
Hagge är av förklarliga skäl något rostig och har väl inte gjort särskilt mycket intryck alls under första.
Men med med den där raketmotorn i skridskorna är han alltid ett hot.
Det behövs bara att han får en chans att störta iväg över det frusna vattnet – watch out.
* * *
Glömde nämna det i introt.
Retweetade en kul liten klackspark jag tack vare den store Stiko Per Larsson såg på kontot Hockey History igår – och fick den sen själv retweetad mer än något annat jag nånsin haft ute i det där kvitterforumet.
Men den var skoj också:
”Wayne and Brent Gretzky hold the NHL record for most combined points for two brothers. Wayne has 2857 and Brent has 4”.
Men det är ju sant, inga andra bröder – inklusive våra tvillingar – lär komma ikapp!
* * *
Vad nu då, Grabner har inte haft ett enda friläge.
Är han förkyld?
* * *
Niclas Schaub gör oss den äran i kommentatorsspåret.
Då vet man att det är en stor och speciell natt.
* * *
Vanek såg vi inte heller så mycket av att vi reste oss upp och började svinga slipsarna ovanför hjässorna, men man kanske får ge honom mer än en period att utveckla kemi med wonderkid Tavares.
* * *
Jag har aldrig riktigt förstått varför hockeyfans buar åt domarna redan när de kommer utskrinnande INFÖR match.
Oväntat jubel borde rent logisk ge hemmalaget fler fördelar.
Testa det nån gång, säger bloggen härmed,
* * *
Nej, David Ronald – detaljen du nämner om hur Isles kan hantera draftvalet kände jag inte till.
Men jag envisas alldeles oavsett att stå på Garth Snows sida i den här debatten.
Throw the dice and take your chances…det måste hända ibland.
* * *
Min österrikiske kollega syns inte till.
Stackars, han åkte förmodligen för sent och sitter kvar i kvällskön på Long Island Expressway.
I så fall ses vi framemot mitten av tredje då.
* * *
Bortabåset i Coliseum är ju så litet att reservmålvakten alltid får sitta på en stol vid spelargången i ena sarghörnet.
Så där har vi Henke nu.
Det är en rätt underlig syn, särskilt som han får maka sig på sig som vilken vaktmästare som helst varje gång Islanders cheerleaders ska in och skrapa is.
* * *
Som sig bör manar speakern före första nedsläpp till en stunds reflektion kring offren för Sandy – superstormen som i kväll, för exakt ett år sedan, drog in över de här trakterna och orsakade vedervärdigt mayhem inte minst här ute på Long Island.
* * *
Man får hoppas att det inte längre är några hard feelings mellan Henke och de där cheerleader-tjejerna.
För fem-sex år sedan blev ju målvaktsstjärnan och hans polare Sean Avery osams med dem när de, som det påstods, hade varit framme och stört honom med sina skyfflar.
Det blev en underhållande följetong i lokalpressen.
* * *
Apropå Sandy…för exakt ett år sedan hade jag precis vid den här tidpunkten börjat bli sjösjuk hemma på vardagsrumsgolvet, eftersom skrapan svajade så förbannat i de brutala vindarna.
Nu sitter jag här och njuter av ett frustande hockeyderby.
Kontrasten kunde inte vara mer bjärt – eller angenäm.
* * *
Den gamla storyn om hur en andrekeeper som satt på den där stolen vid spelargången under en match på 90-talet raggade upp en dam i publiken och mitt under brinnande kamp försvann in med henne i omklädningsrummet, för att hittas i en lätt komprometterande situation av en materialare, har ni väl hört?
Mycket underhållande.
Jag kan garantera – sätta allt jag äger och har, inklusive alla framtida säsongsackrediteringar – på att det inte händer ikväll.
* * *
Rock ’n’ roll, nu börjar andraperioden snart, faktiskt.

Och så tar vi ett djupt andetag och kastar oss in i nästa konfrontation.
The Battle of New York.
Islanders mot Rangers.
På Long Island
Det är som alla vet alltid en het beef – oavsett hur de gamla rivalerna spelar och oavsett var de befinner sig i tabellen. Ont blod kokar sedan decennier, lokal heder står på spel, supportrarna piskar upp euforisk stämning på läktarna och…ah, ni vet.
Men för framförallt Islanders – och dess morgonluftsvädrande fans – har just kvällens derby en alldeles särskild signifikans
Den störste österrikaren som trampat amerikansk mark sedan Arnold Schwarzenegger gör ju sin debut efter söndagens blockbuster-trejd och senast någon gjorde en lika spektakulär entré var när John Tavares spealde sin första NHL-match.
Upphetsningen kring en sådan premiär är svår att inte ryckas med i.
Det ska bli riktigt, riktigt kul att se Vanek kliva ut på New York-scenen.
* * *
Kommer iväg 20 minuter senare än planerat och hamnar i horribla trafikstockningar ute på Long Island Expressway.
Så är det alltid.
Inleder man sin lilla roadtrip till Coliseum efter halv tre på eftermiddagarna får man sitt bumper-to-bumper från Midtown Tunnel till avfarten vid Meadowbrook Parkway.
Inte så lite frustrerande. Vad gäller vardagsmisär, sån som inte är farlig eller förödande på verkligt sätt, finns det enligt min mening inget värre än att sitta still i trafik.
Förmodligen är det också just därför alla kör som stressade tyskar på Autobahn när de väl kommer ut på Meadowbrook och trafiken lättar lite.
Där gäller det fan att vara lika vaken som en vänsterforward när Kron Wall of Pain är på isen.
Och allt detta för lite hockey.
Som går på tv.
Man är ju egentligen helt flus.
* * *
Med all sannolikt gör Hagge Hagelin sin efterlängtade säsongsdebut ikväll också.
Det är dock inte helt klart ännu, av någon anledning. Han var på morgonvärmningen i morse, men hans medverkan är likafullt ett gametime-beslut, enligt Vigneault.
Fast jag räknar kallt med att få sitta här och vara glad åt att impalan från Södertälje raskar över isen igen.
Dom skickade ju Jesper Fast till Hartford igår kväll just för att bereda plats åt honom.
* * *
Uttrycket ”flus” bara poppade upp i hjärnbarken, som saker tenderar göra när
Det hörde man inte igår, gjorde man?
* * *
Det finns ytterligare en dimension i den här fajten som torde kittla hemmafansen.
Den kan komma att verifiera att ett så kallat paradigmskifte verkligen ägt rum på den lokala hockeyscenen.
Isles har alltid varit förmöget att göra stora matcher mot just Rangers, men de senaste decennierna ändå varit lillebror eftersom de i övrigt saknat betydelse, spelat för dåligt och nästan alltid missat slutspelet.
Men sedan Tavares kom till klubben har ju en återuppståndelse långsamt börjat ta form och som sagt:
Nu kan den fullbordas.
Nu kan Islanders visa att de är bäst i stan – på riktigt.
* * *
Coolt, jag har Pravda på en sidan om mig – och en utsänd från österrikisk nyhetsbyrå on the Vanek-beat. på den andra.
Känns de internationella fläktarna.
* * *
Ja, gode Björn Falk – Moulson är nog lite underskattad. Men han är inte lika bra, eller stor, som Vanek och om det bara handlat om honom finns det inte en general manager i världshistorien som inte skulle nappat på den trejden.
Så det verkligt dyra för Islanders i affären är de där draftvalen.
Men igen:
Jag tycker fler GM:s borde sluta vara så ängsliga och allvarliga och istället kasta lite tärning ibland.
Det blir så mycket roligare då.
* * *
Efter matchen igår sa Henke att han definitivt var redo för en fullbordad back-to-back ikväll.
Men det lyssnade Vigneault inte på.
Cam Talbot går upp i sitt första New York-krig.
* * *
Jag antar att det efter lyxbehandlingen på Gardens nya pressläktare igår skulle vara lätt att komma ut hit och fnys hånfullt åt den rangliga klätterställning som tjänstgör som Coliseums mediabox.
Men ni känner till min sentida inställning till den här hallen och dess faciliteter.
Jag tycker det har en obetalbar charm att sitta så nära isen, komma så tätt inpå hettan på läktarsektionerna och verkligen uppleva old school hockeyfeeling.
* * *
Såg ni Sedin-tvillingarnas avgörande mål mot Capitals igår natt?
Ojvoj monumentale.
Den enda sekvensen skulle kunna bli en hel Broadway-musikal.
* * *
Vad jag däremot redan saknar är den nya uppkopplingen i renoverade Garden; det är den snabbaste någonsin i en hockeyhall.
Coliseums är tvärtom den långsammaste och mest opålitliga. Den som sköter det är alldeles uppenbart helt flus och jag måste som vanligt förvarna om att det kan bli pannkaka av livebloggandet.
I så fall publiceras period-för-period-rapporterna när jag är hemma på Manhattan igen.
* * *
Äntligen, Kometen.
Befarade att du blivit sängliggande och inte längre var kommunicerbar efter söndagskvällens bomb.
Så tack för kommentar.
Du har nog dessvärre några bistra säsonger framför dig, med den pågående som särskilt smärtsamt bottennapp, men sen blir det bättre.
* * *
Ett annat skäl till att mitt gamla tigerhjärta slår lite extra för den här luggslitna plåtburken är att det var här jag ”gjorde” min första hockeymatch som USA-korre för bladet hösten 2005.
Jag anlände redan vintern innan, i januari, men då hann jag vara här i ungefär en vecka innan Bettman höll presskonferensen då han meddelade att säsongen var inställd.
Tack för kaffet, tänkte en biff som hade bespetsat sig på att åtminstone någon gång vara med om något så oerhört häftigt som att sitta på pressläktaren i en NHL-arena.
Desto större var upprymdheten när jag och fotograf Höken åkte ut hit för en försäsongsmatch mellan just Islanders och Rangers.
En ny svensk målvakt som hette Henrik gjorde sin debut i Rangers-tröja den kvällen. Han spelade halva matchen, hade lite småtungt och när vi efter slutsignalen träffade honom för allra första gången gick det knappt att prata med honom.
Han var så blyg och försynt – och dessutom fullständigt knäckt över sin som han tyckte katastrofala insats.
Därefter gick det ungefär en månad och sen var han Kung Henrik.
Se där, dagens lilla historiestund.
* * *
Ingen Lou Reed i högtalarna här ut heller, trots att han växte upp på Long Island. Men väl Bowies ”Heroes”.
Alltid nåt.
* * *
Obetalbar syn på toan innanför presslounge-kyffet strax innan värmningen ska börja.
Howie Rose, MSG:s Islanders-kommentator, och Joe Micheletti, som ju är expertkommentator på Rangers-matcherna, står båda vid handfaten och pudrar kinderna inför sina pre game-framträdanden.
– Ja, säger Micheletti, jag försöker fixa så att folk kan titta på mig. Det är inte så lätt.
I know the feeling!
* * *
Ah, jag orkar inte hålla på och ta bort stycket högre upp, men nu är det tydligen klart.
Impalan från Södertälje SKA spela.
– Så du har nånting att skriva om ikväll också, som kollegor vid kaffeautomaten skrockar.
* * *
Nummer 26 har han, Vanek.
Och han ser mäktig ut på värmningen.
Majestätisk.
Mig förvånar det inte alls om han gör en Moulson och smackar in ett par mackor på Talbot.
* * *
Ni får ett lite tidigare intro än vanligt idag, för ju närmare matchstart vi kommer, desto fler är det som kopplar upp sig och gör nätet i Coliseum till seg deg och jag väljer att avsluta det så här:
Så klockan strikes midnight i gamla Sverige.
Det är ännu tidigare än igår det.
Så nu ska det vara dundrande ställ i kommentatorsspårett, hör ni det?
Bra.
Let’s go.

NY Rangers – Montreal 0-2 (Slut)
* * *
Det är mycket snack om domarna efteråt och visst:
Den interefence Kreider åker för när två Montreal-backar kockar är helt psykedelisk och man måste nästan ha rökt crack för att se något annat än att Galchenyuk medvetet vinklar in pucken med skridskon vid 2-0-målet.
Men å andra sidan hade Rangers – och särskilt kidsen Kreider och Miller – under tredjeperren gott om chanser att spräcka Budajs nolla, men det klarade de inte av och det var därför hemmapremiären slutade i moll, punkt och slut.
* * *
Jag förstår att ni sitter på helspänn och undrar hur det gick med transporten från pressläktare till ”the event floor” och omklädningsrummen.
Svar:
Lysande.
Det har i själva verket aldrig någonsin varit smidigare att förflytta sig i the wooorld’s most famous. Man hoppar rakt in i en stor hiss bakom pressläktaren, fraktas omedelbart ner till zamboni-entrén och disco!
* * *
Utvisningen Dogge fick för sin propp var för övrigt rätt underlig den med.
– Ja, den var tydligen för hård. Det var vad domarna sa till vår målvakt, det såg inte bra ut. Man tror inte det är sant, säger Crankshaft och skrockar dovt när jag springer på honom utanför Montreal-rummet.
* * *
För oss som haft att göra med Mora Tidnings legendariske sportskrivare är det roande att det numer finns en N.Schmidt i Washington Capitals.
* * *
­– Om det där inte är en spark vet jag inte vad som är det, suckar Henke när pressuppbådet trycker sig på från alla håll runt hans plats i det ovala rum som tjänstgör som Rangers hem.
Sen, när bloggen dröjer sig kvar en stund, konstaterar han uppgivet att det å andra sidan är typiskt lag med motgång att inte få nånting med sig alls.
Just så.
* * *
Nyhet direkt efter matchen:
Jesper Fast skickad till Hartford.
Därmed är det bekräftat att Carl Hagge Bork Bork Hagelin gör säsongsdebut ute på Long Island i morrn.
* * *
Dogge tycker att han saknade timing i spelet, men att debuten som Montreal Canadien gick helt okej.
– Jag spelade enkelt. Vad annat ska jag göra, flinar han.
Sen påpekar han att det är sjukt att jag aldrig varit i hans nya hemstad, men att det ju nu finns anledning att åka dit.
Så sant som det är sagt.
* * *
Ivriga vänner hojtar om att jag ska komma ut på krogen och dricka dem till.
Men det blir det inget med.
Jag ska åka hem, se slutet av matchen i Vancouver och sen ladda för morgondagens utflykt till Long Island.
Är du med då, Playoffwill? Bloggen bjuder på mer Rangers…
Tills dess – några bilder från nya Garden, på utsikt, pressläktare, nersänkt monitor och en stilstudie av er bloggare, tagen av Skräddarbacken.

Slutsekunder, Habs har 2-0 och så blir det.
Mer sen.