NY Rangers – Montreal 0-1 (Period 2)
* * *
Oh, vi sitter här och börjar tycka att det nästan är lite trist, mitt i all ny lull-lull vi har omkring oss.
Då hör Plekanec Julias påminnelse om att det är tjeckiska nationaldagen och firar med att runda Lundqvist på rena EA Sports-viset och lägga in 0-1.
Rasande snyggt – särskilt som nästan hela Habs-femman som är inne deltar i förspelet.
Tack, vi behövde verkligen få se något sånt
* * *
Om Rangers offensiv finns inte mycket att rapportera, trots stort puckinnehav.
Med dryga sex minuter kvar av perren bränner Derek Stepan det öppnaste läget sen anschluss – och det är det hela.
* * *
Plötsligt tränger sig George Parros, med hockeyvärldens fetaste porrmustasch helt intakt, in på pressläktaren.
Han hittar inte sin plats och ser lätt förvirrad ut, men ändå.
George Parros är alltid en cool syn.
* * *
En miljard dollar – 6.5 miljarder kronor – har familjen Dolan bränt på den här renoveringen och ändå kan de inte få upp den officiella skottstatistiken i realtid på sin fina jumbotron.
Det är nåt Spinal Tap-artat över det.
* * *
Ska Moulson börja sin bana i Buffalo med ett hat trick?
Då har Vanek viss press på sig att komma upp med lämplig replik på Long Island imorrn…
* * *
Under långa sekvenser är det fortfarande pinsamt tyst här inne.
Det är nästan så man börjar misstänka att Gris-Olle med vänner inte är nöjda med att den gamla ölimpregnerade sunkigheten byggts bort och sitter här och tycker att the woooorld’s most famous blivit för antiseptisk.
* * *
Ja, Lillis, Prusten är borta med en upper body injury.
* * *
18 200 var ju den klassiska publiksiffran i Garden i alla år.
Ifjol skrevs den ner med tusen pers.
Nu har de klämt in ytterligare några stolar, så från och med i år får världen, i alla fall när det är hockey, vänja sig vid den här kombinationen:
18 006.
Var det verkligen, undrar jag härmed, nödvändigt att knöla in de där extra sex stolarna?
Arton tusen hade väl varit ett jämnt och fint nummer.
* * *
Frågan kvarstår:
Var är Kometen?
Har han svimmat efter Vanek-trejden?
Det känns direkt fel att vi inte har hans kommentar till det som inträffat.
* * *
Läser på twitter att de spelar Velvet Underground under uppvärmningen i Rogers Arena i Vancouver.
Det hade det ju varit snyggt om de gjort i Lou Reeds hemstad också, men här är DJ:n för upptagen med att plugga Rednex.
Typ.
* * *
Det känns som att evighetsmaskinen Subban förr eller senare kommer få utdelning på någon av sina blytunga bomber från blålinjen.
* * *
Jo, men se på fan – precis här i slutet lyckas de få igång statistiken på jumbotronen.
Någon har svettats och svurit i två perioder, misstänker jag.
* * *
Habs gör det svårt för blåskjortorna, de är verkligen bra på att stänga ner just den här motståndaren, och ska det sluta med något annat än bortaseger får Vigneault och Robocop hitta på något rätt så drastiskt.
* * *
Nääää, PlayofWill, första till sista skott i St Louis och San Jose orkade jag väl inte med – och flera gånger har fokus legat lika mycket på motståndaren som på den här profillösa samlingen.
Eller också är jag i denial och missbrukar ett lag som inte är särskilt kul att se, utan att fatta det själv…det kanske blir så när man går till samma hall hela tiden.
Och imorrn ser jag dem igen.
Det kan behövas vård, nu när du säger det…
* * *
Knicks-stjärnan Amar’e Stoudemire sitter på läktarn, i Rangers-tröja, och ser cool ut.
Men särskilt road kan han inte vara.
* * *
Nu blir det spännande.
Ja, inte matchen kanske.
Men att se hur vi tar oss härifrån till omklädningsrummen efter slutsignalen.
Skildring är att vänta i slutrapport.

NY Rangers – Montreal 0-0 (Period 1)
* * *
Jo, anslaget från matchen i Detroit känns igen hos Rangers.
De är hetare, hungrigare och och mer på bettet i offensiven än under större delen av första grundseriemånaden.
Men det knyter sig i avslutningarna – och i egen zon påminner Del Zotto och McDonagh och co emellanåt mer om Dupond och Dupont än om NHL-backar.
Just Del Zotto ska ju till exempel vara väldigt glad att han inte inleder säsongen på Garden med ett oförglömligt självmål när han från en position bakom kassen petar in pucken mellan benen på Henke och får kasta sig handlöst för att själv fösa bort den.
Morsning korsning risotto.
* * *
Jag är redan beredd att stryka alla anus-faktorer från det förra inlägget.
Den här nya pressläktaren är faktiskt helt grym.
Bästa utsikten, bästa komforten, bästa närheten till nerven både på isen och på läktarna.
Fyra starka plus.
* * *
Habs spelar lugnt och behärskat bortaspel – sånt finns ju, oavsett vad Vigneault säger – och spenderar därför mindre tid än motståndarna i anfallszon, men avslutningarna känns vassare, så Lundqvist får jobba hårt i den här perren.
* * *
Kreider, ja.
Han är ju en puck på insidan av ramen redan i sitt första byte, och med bara lite, lite flyt hade det ju blivit mål direkt där.
Ska det slutligen bli något av honom ändå?
* * *
Fast nerven på läktarna har det varit si och så med hittills.
För att vara premiärafton är det riktigt dött här inne.
Blir lätt så med starter som den Rangers haft, de har en del att bevisa innan fansen tinar upp.
* * *
Uppgiften att Gris-Olle kan komma att rumstera bakom yours truly var felaktig.
Det är radiojournalisterna som sitter på den platån.
Och tyvärr ska det mycket till innan de börjar gapa så saliven sprutar över oss.
* * *
Dogges första byte blir extremt kort. Redan efter några sekunder drar Rangers-backen John Moore på sig en utvisning och nej, i powerplay har Therrien inte förstått att han ska använda Crankshaft ännu
* * *
Jag får nästan omvärdera jumbotronen.
Den är verkligen majestätisk, enorm, big time superstor.
Men det är buggar i systemet, de lyckas inte få upp exempelvis skottstatistiken.
Det hade de väl kunnat testa på förhand, no?
* * *
Uffe Samuelsson föräras inte oansenligt jubel när de presenterar tränarstaben under de de långa premiärpreludierna.
Säg inget till Skånske Jan…
* * *
Kan någon säga åt han från Skräddarbacken att inte sitta och sms:a så mycket?
Mig lyssnar han inte på, trots att jag upplyser om att såna Eken-fasoner distraherar.
* * *
Mest jubel renderas dock samme man som renderats mest jubel de senaste sju åren.
Lundqvist.
Sen kommer ingen, sen kommer ingen, sen kommer i tur och ordning Staal, Girardi, Brad Richards och, faktiskt, Cam Talbot.
* * *
PlayoffWill, jag kan ju inte ta ifrån dig dina intryck, men utifrån hur jag tänker själv stämmer det bara inte.
I huvudsak har fokus denna inledande månad varit på Red Wings, skulle jag vilja säga.
Flyers känns det som att vi får anledning att återkomma till framöver, nu när Vincent visat att han inte blir gammal.
* * *
Kaffe, i MSG-mugg, landar just på skrivbordet framför mig.
Nu är det som det ska.

Låt trumpetstötarna dåna, skjut en kanonad och bränn av ett fyrverkeri
Det är säsongspremiär i the wooooorld’s most famous arena – nu äntligen färdigrenoverad och redo för action.
Hockeyn kommer tillbaka till Broadway igen.
Det är inte värt att celebrera just för att Rangers får spela hemma igen – hur mycket somliga av er nu än tror att det är mitt ”favoritlag”.
Det är värt att celebrera för att Madison Square Garden är NHL:s mest glamorösa scen, den med starkast spotlights, och det känns inte riktigt som det ska när den ligger i mörker.
Bright lights, big city och hockey.
Det är så ekvationen ska se ut.
Sen råkar det vara väldigt mycket hemma för bloggen också, för att det är i den här staden bloggen bor, och betydelsen av det ska ju inte förringas.
Nu kör vi så det ryker, eller hur?
* * *
Första intrycket av ”nya” Garden är att det inte är så förfärligt mycket nytt.
Förändringarna var mer synligt dramatiska efter första fasen av renoveringen för två år sedan, när de hade gjort om grytan längst ner och skänkt blåskjortorna nytt omklädningsrum och allt det där.
Men:
Dom har flyttat pressläktaren
Igen.
Den är nu belägen på en helt ny loftgång högst upp i taket mitt emot spelarbåsen.
Snabbanalys enligt känd Filip & Fredrik-mall:
Bra: Utsikten över isen är finfin, stolarna är sköna, uppkopplingen verkar vara bästa tänkbara, vi har monitorer lyxigt nersänkta i skrivbord av glas framför oss och bäst av allt för er – vi har vanliga fans på en platå bakom oss, vilket betyder att det med lite tur kan bli Gris-Olle-revival i år.
Anus: Det är ett jävla krångel att ta sig från pressrummet före matcherna och till omklädningskabysserna efteråt, jag har inte hittat kaffet och vi har en meningslös glasskiva framför oss, så reser man sig inte är det som att sitta och titta på match genom ett fönster.
Men ändå, på det hela taget:
Not bad.
* * *
Kung Lundqvist gör comeback efter två matchers frånvaro med hemlig skada. Såklart. Han missar ju inte en hemmapremiär med mindre än att han är sängliggande.
Men det är inte kvällens stora nyhet.
Det är att Douglas Murray begår premiär som Habs-hjälte.
Jovisst, det meddelades efter värmningen i morse:
Mister Crankshaft är äntligen helt skadefri och gör säsongsdebut i sin nya tröja ikväll.
Hurra, säger bloggen!
* * *
En ny jumbotron har hängts i taket också och för all del, den är rätt fet. Men ingenting mot monstret i Tampa, det exempel allting i den grenen nuförtiden måste mätas mot.
* * *
Det är alltid stökigt och nervöst för såna som mig inför den här sortens premiärkvällar. Man vet inte om ackrediteringen verkligen ligger och väntar, om det är nytt folk som inte känner igen lilla mig, om de byggt så nytt att man inte hittar etc etc etc.
Men allt går som det ska och tro mig:
Man vet ingenting om lyckliga män förrän man sett Biffen hänga den färska säsongsackrediteringen för The woooorld’s most famous arena runt halsen.
* * *
Hagge Hagelin är också väldigt nära säsongspremiär, men den äger rum först i morgon kväll, på Long Island.
Bloggen är där då också, så ha tålamod.
* * *
Plötsligt kommer det en vaktmästare dundrande i pressrummet och ska in och fixa nåt på damtoaletten och innan han öppnar skriker han allt vad han orkar:
– Man in the house!
Av oklara skäl finner jag detta mycket underhållande.
* * *
Apropå Long Island:
Vanek!
Goddammit!
Att det fanns stor risk att ett Sabres i rebuilding-mode skulle komma att försöka byta bort honom stod ju klart redan före säsongen, men att vi skulle få se en sån blockbuster-trejd redan nu i oktober hade ingen räknat med.
Nu rasar en högljudd debatt om GM Snow gjort rätt eller fel
Tja, priset – framförallt draftvalen – var högt och väljer den österrikiske superstjärnan att gå nån annanstans efter den här säsongen, vilket det ryktas om att han redan planerat, måste affären beskrivas som påfallande kortsiktig.
Men va fan, någon gång måste man kasta tärningen och ta en chans också, och personligen tycker jag det vore roligare om fler gjorde så lite oftare.
Skulle affären falla väl ut och Vanek och Tavares utveckla fin kemi är maktbalansen i Metropolitan-divisionen rubbad, kartan omritad och Islanders plötsligt en mycket intressant contender.
Nu undrar man ju bara:
Vad säger Kometen!?!
* * *
Dogge uppger att han är nervös, men nervös på ett bra sätt, när han nu får sin enda chans att göra ett första intryck på lagkamrater, fans, tränare, klubbledning och Montreals inte helt hovsamma mediakader.
– Jag har gjort comeback förr och lärde mig en läxa då. Jag bara jagade runt och när jag jagar runt kommer jag ur position. Så det tänker jag inte göra den här gången, meddelar han.
* * *
Har vi några läsare med oss från södra och västra Sverige?
I så fall – ni håller väl i hatten?
Vi hade Sandy, Simones vidriga hagga till syster, över oss för precis ett år sedan, så offer för saftiga stormar känner vi i New York djup empati för.
* * *
Vände det för Rangers i The Joe?
Tja, säg det. Wings var inget vidare – vad har hänt där, är Big E så betydelsefull nuförtiden? – men blåskjortorna såg vassare och hungrigare ut än under plattmatcherna dessförinnan och det kan ha betytt en del att såna som Zuke och Brassard och Pouliot efter torka monumentale fick göra lite mål.
Men vi får inget riktigt svar på frågan förrän…ja, ikväll.
* * *
Ja, om det verkligen finns läsare från de verkligt sydliga delarna av fäderneslandet får vi ju gratulera till Malmös SM-guld också.
Men kom igen, det är fotboll…nu börjar den riktiga tävlingen.
* * *
En reporter från Montreal som jag är lite bekant med kommer fram och frågar, på sjungande fransk-engelska:
– Du, Murray…han är en rätt rolig figur va?
Correctomundo, som Göte i Metropol skulle ha sagt.
Den roligaste, till och med.
* * *
Stassen?
Premiärfesten till ära kör bloggen the executive style.
Hård, svart kostym, nyputsade svart skor, ljusblå skjorta och svart, lätt mönstrad slips.
Förvånas icke om jag blir misstagen för secret service-agent.
* * *
Den här Pouliot har gjort intryck på de mest svårflörtade.
Simon, min temperamentsfulle dörrvakt, brukar sällan ha något gott att säga om icke-europeiska blåskjortor, allra minst efter såna här svackor, men när jag möter honom i lobbyn på väg till den här matchen – så tidigt att nervösa pensionärer på 46:ans buss skulle himla med ögonen över stirrigheten – hyllar han helt chockerande den 27-årige journeymannen.
– Jag ser nåt där…han har spelsinne och händer.
Jag vet inte jag. Jag tycker han varit både bra och fullkomligt…ja, inte så bra.
* * *
När Vigneault håller presskonferens ringer det i en mobil telefon ute i journalisthopen.
Den nye coachen tittar upp, ler vänligt och utbrister:
– Tänk om jag varit Torts…då hade jag gått nu.
Men det gör han inte.
Det är nya tider i Rangers-land.
* * *
Eftersom vi inte ställer om till nedslående vintertid förrän på söndag är det alltså bara fem timmar som skiljer bloggen och den svenska publiken åt den här veckan.
Det betyder, tycker bloggen, att ni inte har några hållbara ursäkter.
Det ska vara hålligång i kommentatorsspåret nu.
* * *
Ikväll är det dags för Lundqvist att visa Tarzan-takter.
Han har varit skadad, men säger själv att det inte är därför han spelat halvdant under säsongsupptakten utan för att det som kallas hans ”mindset” inte varit som det ska.
Men i en hemmapremiär kan det inte vara annat än rätt.
* * *
Nu har jag hittat kaffet också.
Precis bakom ryggen, uppför en trapp. Man får trängas med Gris-Olle och hans kompisar och kommentarer av typen jaha-det-här-är-bara-för-fint-folk har hörts, men det får det livsnödvändiga hockeybränslet vara värt.
* * *
He he, det är riktigt festligt att se Dogge i Canadiens-tröja under värmningen.
Man känner igen honom direkt på skridskoåkningen, kanske inte helt identisk med Hagelins om man säger så – och ändå känns det så annorlunda.
Må det gå fint för honom.
* * *
Julia, säg att du är med och förgyller kommentatorsspåret ikväll?
* * *
Vigneault säger att han ser fram emot att för första gången på hela säsongen har fördel av att byta sist och det kan man ju tänka sig.
Sen säger han emellertid också att det inte finns borta- och hemmaspel.
Hans lag spelar alltid likadant.
Det var kanske inte vad vad Rangers-fansen ville höra…
* * *
Har en från Skräddarbacken i Borlänge bredvid mig.
J Eriksson, också känd som Hyresgäst-Johan, just nu korre för den andra tidningen.
Han förklarar att den här glasskivan framför oss förmodligen är till för att vi inte ska tappa laptoppar i skallen på Gris-Olle på sektionen nedanför och det är klart, det vore kanske inte så lyckat.
* * *
Chris Kreider.
Det är han som ser hetast ut i Rangers under värmningen.
Och Lars Eller.
Det är han som ser hetast ut i Canadiens under värmningen.
* * *
Ja, trots att vi befinner oss i slutet av oktober är det här alltså hemmapremiär för Blueshirts.
Ni vet vad det betyder.
Det blir långa preludier innan dom släpper pucken.
Men snart så, mina vänner, så snart så är det verkligen hockey på Broadway igen.

Ser att det spekuleras om var bloggen befinner sig ikväll.
Hm, ja, både Motown och Tampa hade varit trevligt, men det enkla svaret lyder:
Soffan.
Där är jag och där ska jag sitta och kolla på kvällens matcher.
Hur mycket bloggande det blir får vi se, det rullades hatt med avsevärd entusiasm igår, så herr biff är lite…trött.
Men som vanligt:
Kommentatorsspåret håller öppet, så det är bara att hoppa in där och skjuta från hösten.
Själv koncentrerar jag inledningsvis på tillställningen i The Joe – en potentiell vilda västern-show om Wings är på humör…

Ja, det är alltså Rangers som går in i en brutal höstdepression – eller snarare gräver sig djupare in i en depression som redan var Joy Division-tung så det räckte.
Vinner de inte sån här matcher vinner de inga andra heller och just nu är det otroligt svårt att se att det ska kunna bli ett slutspelslag av det här tandlösa sällskapet.
Flyers å sin sida behövde såklart en seger och får väl njuta av den några timmar, men har ingen anledning att ordna parad ute på Broad Street.
De lyckades inte göra fler än två mål nu heller och mot bättre motstånd kommer det här spelet såklart inte duga.
* * *
Gudas skymning, skulle man kunna säga om det självmål Gudas gör sig skyldig till nere i Tampa.
Ha ha, faktiskt.
Men de tar sig samman och vinner till slut en härlig pang-pang-match mot regerande mästarna.
* * *
Det har inte blivit nåt krubb ännu.
Åt försenad lunch först efter mötet med doctor Pfeffer, så hungern har varit stillad.
Men nu kör vi.
Kung pao till Biffen!
Sen blir det en tår majswhiskey från Kentucky också.
Hurra!
Imorrn är jag off, men vi lär höras på lördag igen.

Nu funkar Discus igen.
Fire at will!

Det står en alldeles ny, oöppnad flaska Maker’s Mark och blänker på diskbänken i köket.
Jag hade tänkt öppna den när kvällens matcher är slut och alla texter skrivna och fira att tandläkarbesöket är avklarat – man måste belöna och trösta sig själv med goda saker, det har jag tyckt ända sedan jag var fem – men hockeyn jag ser är så dålig att jag fan tror det måste bli stänkare redan nu.
Fortfarande 1-1 i Wells Fargo och…ja, undermåligt överlag.
* * *
Sorry, men för tillfället meddelar Disqus att maintenance pågår, så det år inte att publicera några kommentarer.
Tråkigt.
* * *
Det är kanske inte avsiktligt av Pouliot att skicka in Talbot i planket, men fult ändå. Man har ansvar för vad man gör där ute och matchstraffet känns helt korrekt.
* * *
Jag vet inget, men att Hawks ligger under i Tampa indikerar att mästarna kan ha haft lite för roligt under sin Florida-tripp.
* * *
Egentligen borde Flyers leda nu, de har till exempel haft två klockrena i stolpen, men oförmågan i avslutningarna är ett vanligt karaktärsdrag hos lag som fastnat i uppförslut.
* * *
Det är mycket tugg om den nu fullbordade renoveringen av Garden på MSG. Det blir rentav lite spännande att gå dit på måndag. Ja, inte hockeymässigt förstås, men de verkar ha gjort det rätt snyggt i the woooorld’s most famous.
* * *
Tack för förslagen, men kebab har vi ingen i närheten. Jag tror vi kör klassiskt chinese. Och Biffen likes his chicken spicy, för att travestera en själsfrände.
* * *
Det såg i alla fall lite grinigt ut på isen i slutet av andra, så om inte annat kanske vi kan få se lite kaos under slutakten.
Alltid nåt, som flickan sa.

Jo, nog är det två lag med problem som går i clinch ett par timmar söderut längs I-95.
De är desperata och vill oerhört mycket och därför blir det lite rätt underhållande att titta, men ojvoj sä fladdrigt och krampaktig och det ser ut emellanåt.
Jag säger det igen:
Tänk den som förlorar den här matchen, ”mot ett SÅNT lag”.
Vilket mörker.
* * *
Saku Koivu har just inlett det som troligen blir hans sista match i Bell Center.
Alla finska reportrar jag känner är förstås på plats – utom lakritsdrottningen, alltjämt kvar i Finland – och det kan komma bli emotionellt där uppe.
* * *
Innan Richards underligt billiga kvittering här på slutet har Rangers riktigt bra chans på hela perioden och den kommer ju också i numerärt underläge, när Strålle Strålman – som överhuvudtaget verkar vara inne i en Sigge Svensson-episod – snor pucken och kommer i loss i två-mot-en-läge med sin landsman, fast Fast (förlåt…) får ingen träff på pucken.
De är så tandlösa att även Sather får ringa doctor Pfeffer, tror jag.
* * *
Gelinas klappar in ett mål direkt.
Jag säger ju det, världen måste lyssna på Hällegerd.
* * *
Hur har Raffl varit I Flyers?
Jag satt en gång på passagerarsätet i dåvarande leksandstränaren Larionov Eriksson när österrikaren ringde för att fråga om vägen från Arlanda till Leksand och sen dess har jag gillat honom, särskilt som han verkade ha svårt att förstå vägbeskrivningarna.
Det är en svaghet jag delar och därför sympatiserar med.
* * *
Några förslag på vad bloggaren ska beställa hem för krubb ikväll?
Jag är öppen för alla förslag.
* * *
Talbot har sett okej ut, Reads mål kan han inte göra mycket åt, men ändå:
Rangers är ute på väldigt tunn is när de åker till Philadelphia med två rookie-keepers som inte spelat en enda sekund i NHL.
Hedbä, Sather, Hedbä.
Det är bara att ringa.
* * *
När vi nu är inne på det här med fula tacklingar och övergrepp i NHL, vad är det värsta ni sett med egna ögon?
För min del är det den där gången på Long Island när Chris Simon svingade klubban som ett baseboll-trä i huvudet på Ryan Hollweg.
Då trodde man ju inte riktigt på vad man såg.

Biff med färsk rotftyllning i illasinnad gammal framtand anmäler sig härmed för tjänstgöring i korresoffan.
Det gick bra hos tandläkaren, doctor Pfeffer är dentalkirurgins Sidney Crosby, men proceduren pågick länge, så det fanns inte tid att åka ut till Newark för canuckernas andra uppvisning i The Metropolitan Area.
Lite synd, man vill alltid se The Sedin Show när tillfälle ges.
Men vi ska väl kunna ha en festlig kväll ihop ändå, va?
* * *
Debattens vågor svallar höga om John Scotts tackling i Loui Erikssons huvud – och om reaktionerna på tacklingen.
Det är som det ska vara, hockey väcker starka känslor och den här sortens twitter- och kommentatorspårsbeefar hör en NHL-säsong till.
Jag vill dock poängtera att den falang som hävdar att reaktionerna exempelvis här, och hos Bodin på Hockeysverige, är så starka ”bara för att Loui är svensk” i just det här fallet har fel.
Dom – reaktionerna alltså – är precis lika starka i nordamerikansk media.
Den som inte tror på det kan ju kolla exempel Ken Campbell, Damien Cox, Nick Cotsonika och Pierre LeBrun – några av Nordamerikas ledande
Vad som händer får vi se.
Scott är kallad till New York för ett möte öga-mot-öga med Shanahan, och det betyder att avstängningen nästan garanterat blir längre än fem matcher och jag skulle gissa på sådär…7 matcher.
Sen är det upp till Sabres. Vad de flesta här – alltså Campbell & co – säger är att klubben, för sin heders skull, borde göra sig av med goons som inte kan nåt annat än att vara just goons.
Men chansen att det ska hända är inte större än att fansen i First Niagara får se slutspelshockey framåt våren.
Med andra ord:
Noll.
* * *
Man vet att det är speciell match mellan Rangers och Flyers när båda lagens fans suckar ”ja, slår vi inte dom HÄR, då är säsongen körd…”.
Det är inte mycket som tyder det blir en bra hockeymatch per se i Wells Fargo, men på sitt blir den väldigt intressant.
Förloraren går ju in i en höstdepression som få problemen Carrie har i ”Homeland” att lika lätt snuva.
* * *
Sibner på Hockeysverige kan ha stått för höstens tweet när han kommenterade Pelle Prestbergs återkomst till Färjestad.
”Pelle Prestberg och Färjestad är som Elaine och Puddy i Seinfeld.
– Didn’t you break up?
– No, we’re back together I guess.
– Again?
– Again.
* * *
Det finns också de som tycker att Sabres borde göra med sina goons som Pittsburgh gjorde med Matt Cooke.
Shero och andra befälhavare i organisationen tröttnade ju till och slut på Cookies vårdslöshet och gav honom ultimatum.
Clean up – eller försvinn.
Och han lyssnade.
Det finns dock ett litet problem med det resonemanget.
Cooke kunde, och kan, spela hockey; han måste inte slåss eller tackla sönder motståndarskallar för att bidra.
Det kan inte Kaleta och, i ännu lägre utsträckning, Scott.
* * *
Jaha, Devils slänger äntligen in Gelinas på backen ikväll.
Det har ju vår New Jersey-man Hällegerd krävt i flera veckor.
Det är en man att lyssna på när det gäller Devils.
* * *
Genomförde faktiskt rotfyllningen utan bedövning idag.
Men det berodde inte på att jag är Kron Wall of Pain och bara biter ihop (något man överhuvudtaget ska undvika hos tandläkaren…häpp!=.
Det visade sig att nerven i den illasinnade tanden var död och därför behövdes ingen spruta.
Men ändå.
Lite tufft kändes det, lite Zeb Macahan var jag i stolen…
* * *
Ikväll blir det zappkarneval i soffan. Det är för många matcher jag vill ha koll på. Fokus blir lidande, jag vet, man kommer inte in i matcherna på riktigt om man hoppar emellan. Men så får det lov att bli nu.
Och så kommer det inlägg när jag tycker att det passar, liksom.

Detroit – Ottawa 1-6 (Slut)
* * *
Shit, vilket utbrott Mike Milbury får på John Scott i NBC-studion.
Buffalo-jätten är, rasar den fradgatuggande expertkommentatorn, både en köttskalle och en sopa som inte kan något annat än ställa till med jävulskap och Buffalos ägare borde sparka både honom, coach Rolston och general managern.
Ha ha.
Och jag kan bara instämma i varje stavelse
Tacklingen i huvudet på Loui var vansinnigt ful och konsekvenserna får inte inskränka sig till den avstängning a femton matcher Shanahan lär utdöma.
Buffalo borde verkligen sparka honom också. Riva kontraktet. Visa honom dörren.
Det är en skam för klubben – ja, för hela ligan – att sån skit kan ha ett NHL-kontrakt.
* * *
Ottawa gjorde sin bästa match för säsongens – och Red Wings sin sämsta.
Därför slutade Alfies första möte med gamla polarna med en svidande 6-1-förlust.
– Javesst, det är jag som har the bragging rights, säger en road Erik Karlsson på telefon från Detroit
Åh, så det kommer att plinga i den alfredssonska telefonen framöver….
* * *
Okej, får vi se om vi hörs morrn.
Det beror på hur jag mår efter mitt möte med Doctor Pfeffer i Midtown.
Bu-hu.