Ja, Penguins är ju i praktiken lika överlägsna som i min NHL 14-match igår och kunde ha haft 4-0-ledning.
Skillnaden är att de inte hade en Giguere i kassen i den fiktiva matchen.
Det har de nu och jävlar, han är ju lika bra som när han tog Ducks till Stanley Cup-final 2007.
Är det Roy-effekten?
Imponerande.
Men så här kan ju Avalanche inte fortsätta, de ska ju föreställa ett topplag nu och måste bjuda bättre motstånd.
* * *
Big E har fått en Little E och spelar därför inte ikväll.
Ja, Jonathan Ericsson alltså. Han blev pappa för första gången i morse och gör givetvis alldeles rätt som prioriterar det framför en match i mängden.
Bloggen gratulerar å det hjärtligaste.
* * *
Pierre McGuire lyckas förstås poängtera att Sid och MacKinnon inte bara kommer från Cole Harbour utan gått i samma skola också.
Vad är det med honom och den här fetischen kring NHL-spelarnas läroanstalter?
* * *
Även Kron Wall of Pain är alltså borta, på grund av sin lindriga hjärnskakning, och det betyder att Wings möter de grymma hajarna utan sitt första backpar.
Att de ändå har 0-0 efter första får ses som en stor framgång.
* * *
Gud, jag sov dåligt i natt – det är tanken på en rotfyllning på torsdag som spökar i bakhuvudet tror jag – och sitter här i korresoffan som en riktig gubbe och nickar till.
Så kan vi inte ha det.
Kaffe på!

Sidney Crosby och Jussi Jokinen gör två mål vardera – och Penguins vinner med 7-2.
Så slutade det i alla fall när jag spelade kvällens toppfajt i Consol Energy Center på NHL 14 igår natt.
Avalanche hade ingen chans alls och vår vän Gabbe Landeskog hade en motig kväll.
Han gjorde visserligen ett av Colorados tröstmål, när Letang och Niskanen av oklara skäl var ute vid sargen och bökade , men han fick framförallt ruskigt med pisk av Scuderi respektive James Neal i två blodbad till slagsmål.
Jag instigatade såklart inte de handgemängen, jag skulle ge mig aldrig ge mig på en så trevlig prick som Gabriel. Men det var han som – på nytt underhållande EA Sports-vis – kom störtande med kastade handskar när mina tuffa killar hade tacklat hjälmarna av Stastny och Duchene och då fick han ju faktiskt skylla sig själv
Stockholmare hade blåklockor i runt båda gluggarna när han stapplade till utvisningsbåset andra gången, hi hi.
Now, så sent som förra säsongen hade slutresultatet 7-2 varit helt rimligt i en match-up mellan de här två lagen.
Avalanche var ju, precis som de närmast föregående åren, en flugviktare då.
Men i år har de öppnat som rena rama Sonny Liston och plötsligt är Pens-Avs just ett toppmöte.
Bli kul att se.
Jag ska försöka följa både det och den likaledes tuffa fajt som avgörs dryga fem timmars bilväg norr om Pittsburgh, i Joe Louis Arena, och hoppar in här ibland avlossar inlägg när det känns angeläget.
Kommentatorsspåret står givetvis på vid gavel kvällen lång.
* * *
– Mest mitt eget fel, sa Kron Wall of Pain till yours truly när Cody McLeod hade mosat hans huvud mot sargen i Pepsi Center.
Men Brendan Shanahan och hans medarbetare håller tydligen inte med.
Råskinnet från Klippiga bergen får fem matchers avstängning för tilltaget.
Korrekt, om ni frågar mig.
Hur storsint offret från Järfälla nu än var efteråt hade McLeod, sa jag redan då, kunnat vara försiktigare och visat mer respekt.
* * *
Vi lär få höra en del om Nova Scotia och Cole Harbour under uppgörelsen i Consol.
Liksom Sidney Crosby kommer ju Colorados omhuldade kanonrookie, sommarens draftetta, Nathan MacKinnon från den lilla idyllen i kanadensiska Nova Scotia.
Min gissning är att 87 vill visa att gammal verkligen är äldst och ger ungblodet en lektion.
* * *
Kul att Monstret utsetts till veckans stjärna i ligan efter sina tre kanoninsatser.
Hoppas Babs ger honom fler chanser nu också.
Jimmy Howard är fortfarande bara Jimmy Howard..

Vi kör från soffan i natt.
Penguisn-Avalanche…det är ju en riktig tungviktsmatch.
Är ni med?
Det vore skoj.

New Jersey – NY Rangers 4-0 (Slut)
* * *
Wow, det känns som jag sitter på pendeln mellan Stockholm och Uppsala när jag åker tillbaka till stan.
Det är svenskar precis överallt.
Har ni sportlov hemma, eller nåt?
Fast hey, inga klagomål från min sida.
Det är cool att ni åker hit och går på hockey.
Så gör bra människor.
Några landsmän kommer fram och är snälla och säger trevlig saker om bloggen, till och med.
En tackar, det uppskattas mycket
* * *
Har precis kommit hem och står i köket och tittar om det finns nåt meningsfullt i kylskåpet – det gör det inte, bortsett från några rullar Ljunglöfs Ettan – när de börjar skrika ”Can you believe this!” på tv:n.
Mike Smith, Phoenix-keepern, har just lyckats pricka in pucken i Detroits tomma kasse,
Ha, nåt sånt har jag aldrig sett tidigare (och det gör jag ju egentligen inte nu heller, jag står och hänger mot kylskåpsdörren som en annan Tony Soprano när det sker, men ah, jag ser ju reprisen några sekunder senare så det får ju räknas, tycker jag).
Storartat.
* * *
Att påstå att det är lika festligt i Devils omklädningsrum som efter konferensfinalseger 2011 vore att ljuga rätt så fruktansvärt.
De är lättade över att de äntligen fick en seger, ler lite åt varann och sen är det inte så mycket mer med det.
– Vi har spelat bra även tidigare, men inte gjort mål. Det gjorde vi idag. Det var den stora skillnaden, säger Tedenby.
* * *
Inte nog med min vän och pressläktargranne Ruhnke.
Det är tyskar på Transit-tåget också.
I Klose-tröjor.
Vad pågår?
* * *
Lundqvist är överens med er.
Han hade en dålig kväll.
– Jag behöver definitivt vara bättre, heter det.
När han säger så brukar en monstruös insats vänta i matchen därpå.
Det blir nåt för inte helt stabila Flyers att fundera över tills på torsdag.
* * *
Nu ska jag se Annie Hall på TV.
Alvy Singer forever, lyder ett gammalt stridsrop i den här lägenheten.
Vi hörs – om inte förr – när canuckerna landar på Long Island på tisdag

Tredjeperren blir inte helt oväntat en transportsträcka monumentale.
4-0 står sig därmed.
Tack för i natt, ni som varit uppe.

New Jersey – NY Rangers 4-0 (Period 2)
* * *
Ojvoj, det här börjar ju kännas som San Jose och Anaheim all over again.
Rangers beter sig kanske inte lika slappt och uppgivet som i de matcherna.
Men de har verkligen ingenting.
De är fullständigt tandlösa.
Helt ofarliga.
Verkligt dåliga.
Om inte Callahans tumme och Nashs huvud och Hagges axel läker med science fiction-speed kan säsongen vara över nästa helg.
* * *
Det blir roligt att gå in till Devils efteråt.
Fatta lättnaden att ta säsongen första seger i åttonde omgången – mot Rangers, till på köpet.
Stämningen kommer vara lika uppsluppen som efter konferensfinalen 2011 och då var det som att kliva in på backstageområdet på gamla Hultsfredsfestivalen vid halv två lördag natt.
* * *
The Rock har en field day med Henke.
Det blir stort hån-jubel så fort han motar minsta lösa skitpuck.
Dom kanske skulle slänga in den där Missiaen…
* * *
Jag behöver inte bli påmind om Jagr längre.
Han gör sin bästa match som Devil ikväll och har två assist so far.
* * *
Nä, allvarligt, bortsett från matchen i onsdags – när han spikade igen – har Henke inte haft nån säsong värdig parader nerför Broadway direkt.
Men det är han ju inte ensam om.
med reservation för att jag inte sett alla i aktion är de enda som övertygat kontinuerligt so far är väl Bernier, Varlamov, Schneider, Fleury (Faktiskt) och Monstret i sina tre matcher.
De mindre skydden är jobbiga för många, verkar det som.
* * *
Du har så rätt, U-båtskapten ProctorDepper.
Det här känns som en betydligt blodfattigare och mer intetsägande match-up i år – eller i alla fall just nu.
Man saknar verkligen profilerna du nämner.
Därför är det svårt att få någon riktigt nerv i den här livebloggen också, jag ber om ursäkt.
* * *
Har Sather borta i den vanliga bortalogen i blickfånget och kan meddela att han inte direkt ser lycklig ut.
Det var inte så här han hade tänkt sig att coach-bytet skulle falla ut…
* * *
Lite lustigt att den beramade The Rock-organisten övat in Daft Punks ”Get Lucky” och kör den som hizzmuzaktrudelutt under ett spelavbrott.
* * *
Man kan ju undra varför Rangers i Callahans och Nashs frånvaro inte kallat upp Chris Kreider eller Oscar Lindberg.
Vem är det Vigneault menar ska göra mål i den här församlingen?
Powe?
Hallå.
* * *
Korrekt, John J.
Chris Kuc är namnet.
Blackhawks-beat på ärevördiga Chicago Tribune.
Men nu börjat vi komma ner på riktig nitty gritty-nivå med Eddie Meduza-fantasierna här…
* * *
Det är förstås ett karaktärsfel, men jag längtar redan efter att få hämta tidningen utanför dörren i morgon bitti – okej, i morrn förmiddag då… – och läsa vad Larry har att säga om det HÄR…
* * *
Ha ha, ja, Per – du borde vara här och fira din två stora segrar ikväll!
* * *
Det verkar som Boston har kul mot Tampa också.
Men hörrni, inte kalla Söderberg för Calle.
Det är förbjudet.
Carl heter han.
* * *
Kommer ta mig hem till Manhattan innan slutrapport kommer och det kan ta sin lilla tid, så den behöver ingen stanna uppe och vänta på.
Next up:
Long Island på tisdag, när Canucks kommer på besök.

New Jersey – NY Rangers 2-0 (Period 1)
* * *
Jodå, nu har Devils riktigt häng på säsongens första seger.
De är hungrigare än sin motståndare, spelar med mycket bättre skärpa och leder tämligen rättvist med 2-0.
Rangers avfyrar några ströskott som inte är några problem alls för Schneider och verkar rätt lost utan sin skadade kapten.
* * *
Auran kring Tedenby på värmningen var uppenbarligen ingen synvilla.
Han har visserligen inte gjort några mål, men stått för ett satans rivigt arbete och avväpnade Blåskjortorna före båda hemmamålen.
Kul.
* * *
Det brukar vara lapp på luckan i The Rock under de här slagen, men ikväll ser man lika många tomma stolar som under en serielunksgsäpning mot Florida.
Så går det när de lokala hjältarna inleder sina respektive säsonger så taffligt
* * *
Adam Henrique vet hur man gör viktiga mål på Lundqvist, han.
* * *
Min vän Rhunke ser glad ut när de The Rock stämmer upp i sitt hånfulla ”Heeeenrik” visavi Lundqvist.
Såna traditioner har de kanske inte hemma i Tyskland.
* * *
Det är som nån säger:
Båda lagen hade mer namnkunniga lag på isen i sista försäsongsmötet i den här hallen i slutet av september.
Och fan vet om åtminstone inte gästerna spelade bättre då också…
* * *
Det är fortfarande kontrovers kring måltrudelutten i The Rock.
Devils har backat, och fimpat lama nyheten ”This is our house”, men inte – som fansen krävt – återvänt till Gary Glitters ”Rock ’n’ roll”
Istället kör de den där White Stripes-standarden – och missnöjet på läktarna består. De försöker krångla in det klassiska ”you suck” som ackompanjerat hemmamålen i Jersey sedan Scott Stevens gick i shorts, men det funkar inte riktigt.
* * *
Varför måste det alltid komma snygga tjejer just som jag – fast jag inte ska! – tar chips, och dippar, i det lilla presspentryt bakom pressläktaren?
Alltid…
* * *
Jo, Lundqvist skulle nog ha tagit Henriques skott.
Men igen:
Vigneault har inte mycket till alternativ.
Han kan inte kasta in Missa En Igen.
* * *
En noggrannare koll av Youngblood Larssons snack med Gulitti visar att han inte bara är besviken över den här petningen.
– Jag gör precis som de säger att jag ska göra och sen blir jag likafullt petad, grymtar han.
Ja, jag kan hålla med den plågade Hällegerd i spåret:
Vore det inte mer logiskt att straffa de rutinerade herrar som verkligen borde veta bättre?
* * *
Jag glömmer hela tiden att Jagr spelar i Devils och kommer flera gånger på mig med att tänka att ”just ja, han är ju här i år”.
Och det är ju roligt att få en så uppfriskande nyhet hela tiden!
* * *
Nej, John J. Hedbä meddelar att jag hade chansen i pressloungen. Nu har han dragit sig tillbaka till nån fancy loge på andra sidan.
Jag hade behövt en expertkommentator idag.
* * *
Ja, lite kaffe på det här då.

Nu börjar det bli normal vardag även av den här säsongen.
Att krångla sig genom lördagsträngseln i Midtown, hoppa på ett överfullt Transit-tåg på Penn Station, passera det grå Secaucus, se soccer-arenan i Harrison och som vanligt tänka att den är finare än man föreställer sig, komma till Newark, hasta förbi de inte helt idylliska scenerna utanför den andra Penn Station, promenera till The Rock och sätta sig tillrätta på sin lilla pressläktarstol för ett battle of Hudson mellan Devils och Rangers…den ritualen känns numer som en av vinterhalvårets mest klassiska traditioner i min egendomliga tillvaro.
Ännu mer klassiskt, och fint, blir det förstås om ni är med mig på den lilla trippen till norra Jerseys
Och det är ni väl?
* * *
Det är inte direkt tidernas toppmöte som ska avgöras ikväll.
Jag kan inte erinra mig ett enda derby av den här sorten när båda kombattanterna befunnit sig i så djupa svackor.
Devils har fortfarande inte vunnit en enda match på, på sju försök, och tidvis spelat så illa att man fruktat för Victor Hällegerds och andra hardcore-fans hälsa.
Rangers nollade visserligen Capitals i Washington i onsdags, men höll dessförinnan svensk division 3-klass och åkte på de mest rungande uppläxningar någon tvingats utstå Kalifornien sedan den där Hollywood-mogulen i Gudfadern vaknade med ett hästhuvud i sängen.
Men ni vet vad dom brukar säga:
Det spelar ingen roll hur de här två lagen spelat innan, eller var de befinner sig i tabellen – när de går i clinch höjer de sig alltid flera klasser och ställer till med big drama.
Nu får vi veta hur mycket täckning den klichén har i verkligheten.
* * *
Att döma av stämningen på det där Transit-tåget ut i spenaten kan det bli en jumpin Saturday Night på läktarplats.
Det var framförallt en månghövdad skara i Rangers-jerseys som föreföll ha laddat för derby i rätt många timmar, om man säger så.
Hjälmar till publiken också, tack.
* * *
Rangers skadelista börjar se väldigt miserabel ut.
Hagge Hagelin har precis börjat fullkontakt-träna efter sin axeloperation, Big Rick Nash vårdas för vad som verkar vara en rätt svår hjärnskakning och när Captian Callahan i slutminuterna i Verizon i onsdags slängde sig och täckte ett skott bröt han tydligen tummen.
Tur det inte var båtbenet i alla fall.
Det sketna lilla benet, som sitter i just tummen, bröt jag när jag på skolavslutningen i åttan försökte klappa till en sån där boxboll de har på tivolin – en som lockar idioter som den 14-årige Biffen att visa hur starka de är – och sen fick jag gå med gips upp till axeln i tre månader.
Vi behöver inte gå in på detaljer, men det var mycket som blev väldigt svårt att utföra i min extremt högerhänta tillvaro och mer frustrerande somrar kan jag garantera att få hormonstinna 14-åringar tvingats genomleva.
Prognosen för Callahan:
Blott 3-4 veckors vila.
Och han kan säkert ändå…nej, nu sätter vi punkt här, Per.
* * *
Fleury gjorde en fin Salo på Edlers skott från mittzonen i Consol Energy efteråt.
– Jag var tvungen att skratta åt mig själv efteråt, säger han efteråt.
Helt rätt.
Det ska inte vara så förbannade gravallvarligt hela tiden.
* * *
Devils har sina skadeproblem, de också.
Vare sig Elias eller Damien Brunner kan spela ikväll, rapporteras det.
Det kan Youngblood Adam Larsson, men han får inte.
DeBoer har Skellefteås egen Bobby Orr som healthy scratch i säsongens första Hudson-slag.
– Jag är väldigt besviken, säger han till Devils-gurun Tom Gulitti på The Record.
* * *
Kollegan på sätet intill, av allt att döma utsänd från en tysk publikation, heter…ehum, Ruhnke.
I den här bloggen har vi alldeles för mycket klass för att kommentera en sån sak….
* * *
Hedbä har tydligen förgyllt Viasat-sändningen med några väl valda utläggningar och nu hör jag rykten om att han synts nere i pressloungen strax före värmningen.
Så ikväll vore det väl fan om inte bloggen också kunde få celebert besök mitt under pågående live-sändning också.
* * *
– Det är fan dags att göra mål snart, sa Zuke när jag sprang på honom utanför Rangers omklädningsrum i Verizon senast.
Och han såg verkligen ut som att han menade det.
Så det kan bli en norsk happening i The Rock nu.
* * *
Varpu ser, ledsamt nog, ut att bli kvar i Finland den här säsongen, men Devils vägrar acceptera detta förkrossande faktum och ger den finska lakritsdrottningen en plats på pressläktaren varje kväll.
Det uppskattas, då kan jag ju i alla fall låtsas att hon är här och skrocka gott åt några av hennes gamla skojigheter.
* * *
Schneider börjar i kassen för Devils.
Förståeligt.
Även Marty han har ju börjat…sådär. De två inledande skott Senators avfyrade i förra matchen gick till exempel in förbluffande enkelt.
Men ett möte med förhatliga Rangers hade kanske varit precis den jolt i motorn den gamle legendaren behöver.
* * *
Idag är det bara Blackhawks, Avalanche, Hurricanes, Flyers, Capitals och Panthers som har scouter på plats.
Den månghövdade skaran i DC i onsdags såg kanske ingen de tyckte det var värt besväret att ödsla mer tid på.
Eller så är det svårt att få ut de gamla latmaskarna på vägarna när det är lördagkväll!
* * *
I Rangers kasse står…jo, just. Kung Lundqvist.
Det finns för närvarande inga andra alternativ.
Han backas nämligen inte ens upp av Cam Talbot just nu. Den talangfulla ynglingen skickades igår till Hartford för att få matchträning den här helgen och vaktar båsdörren åt Blueshirts gör en…ja, vänta, vad heter han nu…Jason Missiaen.
Tänk om Lunkan går sönder.
Då måste han ersättas en som nästan heter ”Missa en igen”.
* * *
Konsertpianisten Per, gammal kär stammis i den här bloggens kommentatorsspår, vann idag det lokala hockeymästarskapet ute i vackra Princeton och fick efteråt dricka Miller light ur en hemmagjord Stanley Cup-buckla.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Ingen Adam Larsson idag alltså, men Tedenby och Yayo Josefson spelar.
Det börjar bli dags för den duon att spotta in en puck eller två också. Ser nästan så ut på värmningen också, faktiskt. Framförallt Teddy har en inspirerad aura runt sin småländska lekamen.
* * *
OK, gametime, folks.
Säsongens första battle of Hudson River.
Jag tror det blir skoj.

Sorry, här var det inte mycket till aktivitet i natt – men det blev lite mycket att göra efter den otäcka smäll Kronwall åkte på i Denver och bloggande hanns helt enkelt inte med.
Dessbättre verkar det inte vara någon större fara med The Kron Wall of Pain.
Som ni kanske sett i den här lilla blänkaren säger han själv till yours truly Biff att han mår okej.
Samttidigt säger han att det i huvudsak var hans eget fel att det hände, att han själv försatte sig i en onödigt farlig situation.
Jag vet inte om jag håller med helt och fullt, McLeod kunde ha visat större försiktigt och låtit bli att smälla på honom i ryggen, men det är imponerande att svensken tar ansvar för sitt eget agerande och inte vill gnälla.
Det kallas att vara man, tror jag.
Vad det kallas att vara som The Mule vet jag inte, men vilket unikum han är. Han gör inte ett mål på sju matcher, men så fort han kommer till Klippiga bergen spräcker han nollan direkt. Och gör sen ett till. Så är det ju alltid. The Mule gör antigen inga mål – eller en hel bunt.
Besynnerligt – och underhållande.
* * *
Nu är jag helt off fredag kväll, men vi hörs från slaget om Hudson i The Rock natten till söndag

Då så.
Hemma.
Och det är inget fel på pulsen, John J – vad skulle vara problemet?
Verkar som Flyers fick vara med i en period och nu är det över, typ.
Segt, kan jag tycka.
Det är alltid roligare när Broad Street Bullies skjuter skarpt.
Jag ska, åmtinstone från och med andra perioden, fokusera på tungviktsmötet i United Center och återkommer säekrt med någon liten kommentar senare, men framförallt är det i kommentatorsspåret vi håller låda ikväll.