Vid min gud…
Rangers är ju komplett värdelösa och är på väg att bli smiskade illröda om rumporna igen.
Jag kommer tänka på OS-lägret i Stockholm i slutet av sommaren, när New York-klubbens inledande roadtrip kom på tal och en back bördig från Ö-vik konstaterade att hela säsongen kan vara förstörd om man kommer hem från en sån resa med sju förluster i arslet.
Det är precis vad som håller på att hända.
* * *
Man hade väl lite på känn att fina Jakob Silfverberg skulle trivas i Anaheim, under Lille Fridolf Boudreaus ledning, och mycket riktigt.
Det där var alltså säsongens tredje fullträff och fler kommer garanterat.
* * *
Men vad fan är det som hänt?
De spelade ju förträffligt mot Kings så sent som för bara några dagar sedan.
Nu har de sämre självförtroende än Brage och gör inte annat än begår misstag.
Morsning och hallå.
* * *
Hajarna fortsätter bita – hårt.
Snart ska ni se att ungblodet som gett rubrik åt kvällens inlägg hugger igen också.
* * *
På lördag ska det här laget alltså upp i ringen i Scottrade Center också.
Jag säger det igen:
Vid min gud…

Fan också, bilden på nhl-kanalen laggar och krånglar och håller på så tredjeperioden från The Joe knappt går att se.
Så var det under delar av försäsongen också, och så kan det ju bara inte fortsätta.
Coyotes kommer vinna, tror jag hur som helst. Förmodligen på övertid.
Men nu slår i alla fall jag över till MSG.
Som sagt, det blir mycket intressant att se hur Rangers tänker uppträda ikväll.
Insatsen i natt kan komma att definiera hela säsongen.

När dom ska göra mål inte gör det får ju andra kliva fram istället.
Jocke Andersson – kallad Bacon han också, i en trängre krets – och Big E gör det i The Joe och plötsligt har vi lite match.
En tidvis rätt rolig en, till och med.
* * *
Ah, titta, vad kul – Zeb Lindholm gör sitt första mål i NHL.
Ja, Zeb.
Elias Lindholm heter tydligen Zebulon i andranamn – för att pappa Mikael var sånt stort fan av den mytomspunne giganten i ”Macahan”.
Det är så man blir favorit i den här bloggen!
* * *
Det är först nu jag läser Joe Thorntons något okonventionella kommentar till ”kontroversen” kring Hertls mål.
– Om jag gjorde fyra mål skulle jag ta fram min penis och dra i den, sa han tydligen till The Province i Vancouver i morse.
Hm, man får hoppas att Jumbo Joe aldrig fullbordar en fyrklöver då…
* * *
Det är så fint att se hur glada lagkamraterna blir när ett ungblod som Lindholm gör sitt första mål i ligan.
Längst in i sitt Brynäs-hjärta tror jag nog för övrigt att Bäckis blev lite, lite glad där.
* * *
Ja, du har rätt Lillis – Zäta och Datsyuk borde definitivt få dela på litteraturpriset.
* * *
Att Bacon Brodin redan gjort två mål den här säsongen lovar mycket gott.
Nu lyfter vår näste Lidas…
* * *
Jadu, bigballe, jag är en rätt försiktig herre. Promenerar inte i South Bronx om nätterna, klappar inte lejon – och har ingen önskan att sitta ner ensam med Tårtan.

Ah, jag vet inte.
Wings-Coyotes är so far ingen historiskt underhållande match direkt.
Vingarna skapar visserligen en hel del, men det är precis som det brukar vara den här tiden på året:
De kan inte göra mål.
Tänk att det ska vara så svårt…
* * *
Undrar varifrån jag fick idén att Buffalo skulle ha chansen att vinna ikväll…
* * *
Hurricanes bortaställ, med det där röda på axlarna, är inte så dumma.
* * *
Kul att Urbom får en anständig chans att visa upp sig i Capitals.
Han har kämpat länge, och på rätt sätt, i Devils-organisationen och förtjänar en framgång.
* * *
Zäta och puckar i ribban…det är en Njurunda special det där.
* * *
Nä, jag har inte hört några trovärdiga källor påstå att Callahan och Lundqvist är på väg att lämna Rangers och ännu så länge är de ju under kontrakt och då kan man inte byta klubb bara för att man vill.
Men Sather har att jobba med innan nästa säsong, väldigt många blåskjortor blir UFA i sommar.
* * *
Konsertpianisten droppar in säsongens första kommentar – och visar prov på förträfflig humor!
* * *
Tampa har övertag i Florida-derbyt, noterar jag.
Då är min kompis Ernie, IT-specialist som bor i just Tampa, glad.
Han är en mycket vänlig och försiktig själ, men det räcker att nämna Panthers för att han ska börja svära och fräsa om ”those fuckers…”.
Det är lite kul.

Otroligt.
Det finns alltså de som anser att Tomas Hertl gjorde fel när prickade in sitt fantastiska konstmål under San Joses 9-2-kross mot Rangers.
Att han stajlade för mycket.
Att han förnedrade Martin Biron.
Sicken bullshit.
Det är hockey det handlar om. Inte fredsförhandlingar i Mellanöstern. Det är show, det är underhållning – och ju mer spektakulär grannlåt desto bättre, givetvis.
Som Henrik Sedin säger till Comcast i Norra Kalifornien idag:
– Jag förstår inte vad vi pratar om. Han gjorde ett vackert mål. Det är kul att se. Hockey är den enda sport där det börjar snackas om ”showboating” när någon gör något snyggt. I andra sporter är alla helt till sig när en stilig ”move” visas som highlight. Men så kan vi inte ha det i hockey. Det bästa är att skjuta in pucken via någons rygg, så ingen pratar om det.
Just så.
Tomas Hertl forever.
* * *
Noterar att somliga ropade efter mig i kommentatorsspåret igår natt.
Men snälla Gvald och andra, läs om sista inlägget från häromdagen – jag gjorde ju klart att jag skulle vara off och ägna mig åt gästen Virtanens semester under tisdag och onsdag.
Ikväll är jag tillbaka i soffan.
Det är lite mycket annat att göra så jag vet inte hur många blogginlägg det blir, men spåret är öppet, så där kan vi under alla omständigheter ta en svängom.
* * *
Vad gäller Rangers ynkliga insats i Sharktank i förrgår kan man lugnt säga att New York-pressen har vissa synpunkter.
Larry Brooks fyrar i dagens Post av den brutalaste sågning jag sett under mina snart nio år som hans hängivna läsare.
”A disgrace to the sweater”, står det bland annat. Inget Rangers-lag har varit så ”utterly miserable” sedan 10-2-förlusten mot Dallas i januari 2009, den som blev början på slutet för coachen Tom Renney. Dan Girardi och Michael Del Zotto har varit ”miserable” hela säsongen. Ryan McDonagh var ”almost unbelivable bad” mot San Jose och John Moores start på säsongen ”explains why the Blue Jackets were willing to trade him”.
Ojvoj.
Inte heller Henke har varit sig själv, enligt Brooksie – och han tror det beror på att klubben fuckar upp i förhandlingarna om nytt kontrakt med målvaktsstjärnan.
”Management is essentially worrying about how effective their franchise player is going to be 2020-21. Are you kidding me? The Rangers have won once going on 74 years and they’re concerned about Lundqvist’s cap hit seven years down the road”, skriver han.
Därutöver handlar den svavelosande texten om att det nu är upp till spelarna att bevisa att de klarar av att spela under en tränare som inte är lika strikt och hård och otrevlig som John Tortorella.
Ja, det ska bli mycket – MYCKET – intressant att se hur Rangers reagerar mot Ducks ikväll.
* * *
Dessförinnan har vi dock bland annat Boston mot Colorado, Detroit mot Phoenix, Buffalos första riktiga chans att vinna, Washington, med nyblivne pappan Bäckis på isen, mot Carolina och ännu en Toronto-show.
Jag är med.

LA Kings – NY Rangers 1-3 (Slut)
* * *
Jag ber att få travestera Staffan Linderborg från VM-krönikan 1994 igen:
Nämen, Jonathan Quick. Nämen, Jonathan Quick. Nämen, Jonathan Quick….
Det är en episk tavla han gör vid Rangers 3-1-mål, en som definitivt kommer att finnas kvar på ”dråpliga listan” när säsongen ska sammanfattas om ett drygt halvår.
Och just då kändes det ju som att Kings, som precis hade fått powerplay och allt, verkligen var på väg in i den här matchen.
Så kan det gå.
* * *
Prytzen, den nya korresoffan gör inte sin debut förrän i slutet av november.
Så den gamla – klassikern som varit med Aftonbladet i New York sedan tidigt 80-tal – får tjänstgöra ytterligare några hockeykvällar.
Och man märker tydligt att den ger allt för att visa att jag begått ett misstag och tar tillbaka den från waivers-listan, den har aldrig varit skönare att sitta i…
* * *
De har ju lite flyt, i synnerhet med just Quicks Pat Bonner-tavla, men likafullt:
Rangers gör sin bästa match hittills under Alain Vigneault – hela försäsongen inräknad – och kan flyga till San Jose med raka ryggar direkt efter matchen.
* * *
Nu ska jag vara en bra värd och engagera mig i Virtanens semester, så det blir tyst i bloggen ett par dygn.
Men på torsdag svingar vi för fullt igen.
Tack, ni kämpar som var med den här sena natten.

LA Kings – NY Rangers 1-2 (Period 2)
* * *
Quick är i tidig kanonform han också.
Mot alla odds – ja, jag hade i alla fall inte föreställt mig ett dylikt scenario – har ju Rangers dominerat och legat på i hemmazonen som somliga jag känner ligger på i Borlänges barer när det närmar sig stängningsdags.
Normalt hade de gjort ytterligare ett eller två mål på alla de lägena, men Quick har verkligen varit…ja, jag får lov att säga det ännu gång…kvick.
Så det blir bara ett, lite turligt invallat via en Kings-back av Brad Richards (igen), och att utdelningen inte blir större kan komma att kosta. Till slut lyckas ju Muzzin reducera och Kings är ett lag som är bra på att ta tillvara på momentum.
Det är ju till exempel bara oflyt att Lewis träffar ribban med sitt laserskott i numerärt underläge här på slutet.
High drama väntar i tredje.
* * *
I varje avbrott kör MSG, något förvånande, reklam för en Manhattan-klinik specialiserad på –bröstförstoring.
Är det en late night-special – eller kommer de annonserna att vevas också för familjepubliken på anständigare tider?
* * *
Det är samtidigt nåt som inte riktigt stämmer hos Kings.
De gjorde sig skyldiga till ett helt koppel overturns i den här perioden och såg tidvis ut att vara riktigt besvärade av Rangers forechecking.
Så brukar inte kungarna i Kings uppträda.
* * *
Det är ju inte alls lyckat för Rangers att Callahan, som gör comeback efter sin axeloperation just ikväll, tvingas lämna isen med söndertrasat fejs efter att ha ätit Kopitars klubba.
Dom får verkligen hoppas det inte är allvarligt igen.
* * *
Att Quick bejublas när han stoppar det friläge Pouliot (ah, ännu ett namn jag ALLTID kommer att få kontrollera stavningen på…såna hatar man ju) får efter förstklassig framspelning av Brassard är dock lite överdrivet.
Det är ju framförallt Pouliots avslutning som är lam som en hel Brage-säsong.
* * *
Och just som jag skrivit att det tydligen inte hjälper Edmonton med vare sig Ference i backuppställningen eller en comebackande Nugent-Hopkins går just dom upp och gör varsitt mål mot Jersey.
Sen brakar Devils tydligen ihop fullständigt. Vad fan? Man SKA inte kunna tappa 3-0-ledning mot Oilers på en period.
* * *
Brassard ser inte heller direkt ut som Charlamov när han får friläge precis framför Quick – och skjuter utanför.
* * *
Marty då, Hällegerd? Hur har han sett ut? På twitter säger vissa tyckare att Schneider måste starta 60 matcher den här säsongen…
* * *
Nu börjar det strama lite i tröttnerven, vi som uppehåller oss i den här lägenheten har en tung helg bakom oss, men lite mer av det där blasket ute i köket så klarar vi oss igenom tredjeperren också.

LA Kings – NY Rangers 0-1 (Period 1)
* * *
Jaha, ser man på.
Just när det känns som att Kings är på väg att ta över och Dustin Brown under en hård forcering haft ett skott klockrent i stolpen krigar Brad Richards in en retur och Rangers går således upp i 1-0-ledning.
Sen är det minst lika mycket Rangers som Kings och perioden kan lätt sammanfattas som gästernas bästa den här säsongen.
* * *
Intressant info om att Henke aldrig vunnit i Staples Center – och är helt utan vinster också i Denver, St. Louis, Edmonton och Detroit.
Det kanske också är ett skäl till att han höjt sig ikväll, för visst har han det.
Även Kungen gör sin bästa period för säsongen.
* * *
Noterar att det jublas ganska duktigt i Staples när Rangers hänger ettan och det ska man ju inte vara förvånad över.
I södra Kalifornien finns det synnerligen gott om utflyttade New York-bor (och allihop gnäller om hur mycket sämre allt är i LA än i NYC, men det kan vi ta en annan gång…).
* * *
Att både Willie Mitchell och Matt Greene kan spela för Kings gör förlusten av mäktiga Rob Scuderi mindre kännbar.
Det är två veritabla murbräckor till backar.
* * *
När man ser vilka som gör Devils mål är det svårt att komma till någon annan slutsats än att Old School Lou trejdat med mästerlig fingertoppskänslighet denna off-season.
* * *
Fast jag vänjer mig aldrig riktigt vid att kalla en hockeyspelare för Willie Mitchell.
För mig är, och förblir, Willie Mitchell producenten som såg till att Al Greens bästa inspelningar blev så lysande.
* * *
Arvestar, framförallt skulle Rangers bli roligare utan Tårtan – och att de försöker anamma en mer offensiv, optimistisk stil kan man väl rätt tydligt se i en sån här match; de försöker ju faktiskt spela sig ur egen zon nästan hela tiden.
Huruvida de blir bättre får vi se.
Det tar nästan alltid tid att få nya system och nya idéer att fungera.
* * *
Jodå, en yrvaken Virtanen gick med på min deal.
– Va? är det hockey nu? Well, I så fall, sa han och reste sig.
Nu har han dragit sig tillbaka och ligger in i sovrummet och snarkare vidare.
Och det är lite mysigt att sitta här med er, i den förträffliga soffan, och kolla på hockey och samtidigt ha en en god vän sovande i lägenheten.
* * *
Att Brad Richards kan häva sig ur den brutala svackan han genomlevde under fjolåret är en av de verkligt avgörande frågorna för Rangers den här säsongen och av vad jag sett nu är han på god väg.
* * *
Fan, när de visar miljöbilder från Staples Center-exteriören får jag sån där brutal längtan till LA igen.
På tok för länge sen jag var där, nästan ett år sen, och så kan vi ju bara inte ha det.
* * *
En stor kanna nybryggt med det Virtanen beskriver som ”absurt svagt kaffe” står förstås och luktar gott i köket.
Jag är i och för sig lite för gammal för att dricka kaffe så här sent och kommer ligga vaken och titta i taket när jag såsmåningom ska försöka sova, men vad fan. Det är hockey. Det går inte utan.
* * *
Det var ju klantigt att bland ihop såna tunga kommentatorsspårsstammisar som Kometen och Kmannen, jag ber om ursäkt, men nu när det ändå nämnts:
Var är Kmannen? Han har ju tidszonen på sin sida och borde kunna följa den här matchen enklare än någon annan.

Jamen okej, vi ser ju ut att bli några stycken – och magkänslan säger dessutom att vi alltid bevakas av några U-båtar som inte vågar sig upp till ytan.
Så:
Kings mot Rangers från korresoffan.
Det borde kunna bli en rolig match att se.
Det är alltid speciellt när nationens två största städer går i clinch i idrott. Det händer inte alltför ofta (och just därför grämer sig somliga fortfarande svårt över att Rangers inte kunde plocka Devils i konferensfinalen 2012 och ordna en giganternas kamp i Stanley Cup-finalen).
Nu råkar både Kings och Rangers dessutom, så tidigt på säsongen det är, vara i akut behov segrar.
Kings har visserligen två poäng sedan tidigare, men de bärgades först efter straffavgörande mot Minnesota och mot Winnipeg blev det stryk och för att bjässarna från La La Land ska få den start det anstår en favorit – och en av favoriterna är de ju fortfarande – behövs en riktig solid insats i den här hemmapremiären.
Rangers å sin sida såg lika tama ut mot Phoenix som under försäsongen och ikväll är en monumental uppryckning ett måste. Eljest tror jag att självförtroendet får sig en saftig törn och då kan den här inledande roadtrippen bli en resa från helvetet som förstör hela säsongen.
Upp till kamp i Staples, således.
* * *
Säga vad man vill om Flyers, men en grå och trist organisation är det inte.
Att sparka Lavoliette efter blott tre matcher kräver ganska big balls.
Fast jag får ju hålla med Svenska Fans-Viberg och andra Flyers-fans som uttalat sig under dagen och konstaterat att det varit väldigt mycket bättre om de utfört den här operationen under sommaren och gett nye coachen lite mer tid att sätta prägel på laget.
Det verkar dock som att otålige ägaren Ed Snyder – inte direkt Philadelphias Lars Ohly, om man säger så – helt enkelt inte stod ut med att se samma tendenser som under den bedrövliga fjolårssäsongen och beordrade en snabb förändring.
Och man ska ju inte glömma det:
När ägarna vill lägga sig i, då gör dom det och ingen kan säga emot.
* * *
Det blir en målvaktsgigantarnas prestigefyllda kamp i Staples Center i natt också. Kung Henrik och Jonathan Quick är, om Pekka Rinne ursäktar, de senaste årens två genomgående bästa burväktare och naturligtvis vill de väldigt, väldigt gärna slå varandra.
* * *
Ed Snyder påstod efter nyheten om Lavy att han varit på 47 träningscamper och aldrig sett en han tyckt varit sämre än den hans Flyers hade i år.
Men skulle bra gärna vilja veta vad det innebär…
* * *
Imorrn ska ni gå ut och köpa Aftonbladet på papper. Då återfinns Bjurmania-sidan i den rosa bilagan. Omistlig, förstås!
* * *
Min gissning är att Henke visar var skåpet – och byrån och fåtöljen och soffan med, för den delen – ska stå ikväll.
När det gått så taskigt så länge som det gjort nu brukar han bli förbannad och göra kanonmatcher på rent adrenalin.
* * *
Ah, vad härligt att se Jagr pricka in sin första fullträff för Devils.
Men Oilers alltså.
Morsning korsning.
Det ser ju precis lika illa ut som vanligt – trots ny GM, ny coach, Andrew Ference på backen och en comebackande Nugent-Hopkins.
In med Linus Omark!
* * *
Jesper Fast får vi tyvärr inte se ikväll.
Kapten Callahan är tillbaka och dessutom vill Vigneault ha med Hans Brother Aarron Asham mot stora, hårdhänta Kings, så den svenske rookien sitter på läktaren.
Det tycker jag är lite synd.
* * *
Nu ska jag försöka flytta på Virtanen.
Han ligger och snarkar i den magiska korresoffan men han är genuin ointresserad av hockeyn och borde gå med på att flytta in i sovrummet och fortsätta snusa där.
Vi hörs i pauserna – och i spåret.

Hallå, jag ska avnjuta Kings-Rangers på tv ikväll och undrar om det möjligen finns någon där ute som kommer att vara vaken då och vill ha lite soft korreoffa-blogg och levande kommunikation i kommentatorsspåret?
Matchen börjar 04.30, svensk tid, så jag kan ju föstå om det inte blir direkt tunnelbaneträngsel, men…tja, någon kanske är uppe och studsar?