19.45 , lokaltid, 1 oktober 2013 – i ett fem-mot-tre-läge 11.41 in i första perioden i den inledande matchen – gör alltså James Van Riemsdyk den nya säsongens allra första mål.
Och sen dröjer det ju inte länge innan danske dynamitarden Eller, riktigt kyligt framspelad av den gode Diaz, replikerar.
Hey, boys and girls, det har verkligen börjat nu.
* * *
Det är en väldigt underhållande, öppen och speedig, inledningsperiod vi får se – och Habs leder den rättvist med 2-1.
Det är tämligen jämnt precis i den nervösa och därför ostrukturerade starten, men sedan tar hemmalaget över och iscensätter några rent ljuvligt kvicka anfall mot ett Toronto-försvar som emellanåt inte alls hänger med.
* * *
Redan under de sedvanligt långa premiärpreludierna är det sånt liv i Bell Center att det jäklaranamma skräller i högtalarna på min lilla Macbook.
Ah, bara Dogge blir hel.
Då är jag där..
* * *
Första blev det inte, snarare tredje, men ändå – Gallagher gör i alla fall mål i säsongens första period. Så helt galen var den ingivelsen inte.
* * *
Mike Milbury svingar redan vilt i NBC-studion.
Först meddelar han, till allmän häpnad, att han älskar Kings of Leons ”Sex on Fire”.
Sedan påstår han att Zäta var så ivrig över tanken på att Alfie skulle skriva på för Detroit att han twittrade och facebookade för att locka honom till Michigan.
Det var fan – var hittar man det zetterbergska twitterkontot och den zetterbergska FB-sidan?
Ha ha, han bara låter käften gå, Milbury-gubben.
* * *
Nä, Fredde Söderhäll, oddsen är väl att Carl Söderberg inte platsar i OS, men nu har de ju tagit ut en trupp a 64 namn och ur den poolen måste man plocka den slutgiltiga truppen.
Och vem vet, han kanske gör en kanonsäsong i Boston, jag menar att potentialen finns, och då känns det ändå onödigt att på grund av symboliska principer inte ens ha möjlighet att nominera honom.
* * *
Sättet de presenterar truppen på i Bell Center är ju överhuvudtaget väldigt högtidlig och mäktig.
En och en åker spelarna in till mitt cirkeln och tar över den klassiska eldfacklan, som i en stafett, och sträcker den över huvudet.
Sen är det ju inget fel på nationalsången heller.
Jag fattar inte att inte spelare som står på isen under såna gåshudsrysare börjar gråta.
* * *
”Siljansubåt”, kan vara den finaste signaturen i kommentatorsspårets historia.
* * *
George Parros kommer, med sin episka mustasch och sin hårdhet, att bli en veritabel folkhjälte i Montreal.
We like, Julia?
* * *
Det konstigaste med att se matcher på NHL Gamecenter på datorn är att det blir alldeles tyst och svart under reklamavbrotten.
Känns inte riktigt som det ska.
* * *
Kommentatorerna i Bell Center pratar mycket om att målvakterna har kortare benskydd från och med den här säsongen och därför kommer släppa in fler mål mellan benen.
Vi får se, kan jag konstatera efter att ha läst artikel i ämnet i den Sports Illustrated jag nämnde tidigare.
– Vi får se hur vi allesamman kommer att hantera de här förändringarna. En sak kan jag garantera: Grabbarna kommer att fuska, säger Marty Brodeur i texten.
* * *
Någon undrade om bloggens premiär-outfit. Den är det inget speciellt med, tvingas jag erkänna. Jeans och svart t-shirt. Jag sitter ändå för mig själv på ett hotellrum. Men när frågan nu kom upp var jag ändå tvungen att gå till garderoben och hänga en slips över halsen.
* * *
Pacioretty har enligt Pierre Lebrun på twitter väldigt, väldigt ont efter Colton Orrs våldsamma tackling.
Det är inget bra tecken.
* * *
Nu har de hissat mästerskapsflaggan i United Center och Rocky Wirtz, ägaren, är ute på isen och peppar publiken.
Hoppas det blir lika festligt där.

Oh, yes.
Nu är vi här.
Nu börjar det.
Nu höjer startern pickadollen i luften, kramar avtryckaren och – pang, plötsligt är NHL-säsongen 2013-2014 igång.
Jag tycker det känns som vid en riktigt magnifik galakväll, när spotlightsen spelar på natthimlen, juvelerna glittrar och pulsen rusar av uppdrivna förväntningar,.
Det.
Här.
Ska.
Bli.
Så.
Kul.
Ni är med mig, va?
Det är ju också första dansen i kommentatorsspåret och jag ber att få bjuda upp.
* * *
Rent praktiskt inleds min säsong här i det anonyma rummet på 70:e våningen i Marriott-skrapan downtown Detroit, med praktfull vy över en ärtsoppsgrön Detroit River som det idag går vita gäss på.
Jag kommer att följa inledningen av Habs-Leafs på datorn – för av någon anledning har hotellet strypt signalen från CBC, trots att det är Kanada jag ser där på andra sidan floden, kanske 150 meter härifrån – och sen glider mot fokus över till fajten i United Center, för den visas på NBC:s sportkana och kan således avnjutas på stor platt-tv.
Men ni som följer det helkanadensiska dramat närmare håller oss andra uppdaterade i spåret, utgår jag från.
* * *
Efter Wings träning i The Joe idag stod jag mitt emellan Zäta och Kron Wall of Pain i omklädningsrummet och deltog i lite skojfriskt gafflande om den senares Amazing Race-artade tur-och-returresa till DC igår.
Plötsligt avbröt Kyle Quincey – som sitter bredvid Kronwallarn – tittade på mig och frågade om Seinfeld brukar visas i Sverige.
Tack för den.
Han menade förstås att jag ser ut som Newman.
– Nejnej, han kollade dina vita sneakers och menade att de såg ut som Jerrys, försöker backkollegan från Järfälla lite senare.
Mina misstankar består dock – och bekräftas dom kan det bli en tung säsong för Kyle Quincy i den här bloggen…
* * *
Som jag var inne på i stora säsongstipset tror jag att Habs och Leafs kommer att ligga sida vid sida hela säsongen och förmodligen slåss om sista slutspelplatsen i öst. Just ikväll, en sån här öppningsafton, känns det som att Montreal borde vinna i kraft av hemmaplan, men skadan på Dogge Crankshaft – tänkt klippa och sergeant at arms oroar något.
Fajten i United Center känns som en riktig portion gräddsås för hockeyfans. Det handlar om två lag som verkligen gillar att utöva den här sporten. Är Hawks lika överjävligt bra i år? Jag tror vi får en fingervisning redan här.
Edmonton, slutligen, ska ju slå Winnipeg på hemmaplan, men att gå till premiär med de två förstacentrarna på skadelistan känns inte lyckat och torskar dom blir det omedelbart oroligt i Alberta.
* * *
– Hello…Quincy.
Ville bara kolla hur en sådan Newman-parafras känns.
* * *
Hittade Sport Illustrateds säsongsbibel för NHL i giftshopen (ja, förlåt svengelskan, men det är ju så vi svenskar säger här…) och dom tvivlar då verkligen inte.
Rubriken på förstasidan lyder:
Repeat after us: Hawks. Champs. Again.
Vi får la se.
Noterbart är att de rankar New Jersey ännu lägre än jag, på femtondeplats – och ja, givetvis påpekar jag det för att det igår var nån in och hackade om att jag borde sluta skriva hockey eftersom jag inte fattar att Devils kommer slå alla i öst utom Penguins, Bruins och Wings.
* * *
Kron Wall of Pain lyckades för övrigt med sitt amazing race igår.
Han hann till ambassaden innan stängning, fick sitt nya pass och flög hem till Detroit Rock City igen.
Starkt jobbat.
Men omgivningen tycker ju fortfarande att hela affären kunde ha lösts på ett mindre uppjagat sätt.
– Men jag behövde jobba upp mina airmiles, replikerar Järfälla-kungen…
* * *
Kulleman, dina önskningar om var bloggen ska ta vägen kan komma att uppfylls snabbare än du anar.
* * *
NHL-säsongens allra första mål kommer att göras av…Brendan Gallagher.
Gissar jag.
* * *
Att Carl Söderberg i praktiken diskas från OS-truppen för att han var olydig mot förbundet i våras känns…ja, småaktigt är ordet
Va fan, grabben hade chansen att spela in sig i NHL-miljö och tack vare den trippen är han nu redo att etablera sig hos mäktiga Bruins på riktigt – och det var ju inte som att det gick åt helvete för Tre Kronor i skåningens frånvaro.
Skrota de symboliska markeringarna och bered plats för Carl, för tusan.
* * *
Phil Kessel borde kanske passa på att göra ett mål eller två ikväll han också. Det jättekontrakt Leafs just förärat honom är ännu så länge bara motiverat på det så kallade papperet.
* * *
Mr Taggen, det är EN av årets allra största kvällar. Men slutspelsstarten och alla finaler är förstås ännu mer omtumlande.
* * *
Den lilla hotellrumsbryggaren puttrar, snusdosorna står uppradade och room service-menyn ligger uppslagen för beställning framåt första periodpausen i Chicago.
Ni vet hur det blir med såna här tv-bloggar, jag hoppar in och skriver när jag har fått ihop nåt – och under tiden dansar vi i kommentatorsspåret.
Nu, mina vänner, nu åker vi.

God afton, kära bloggläsare.
Jag skriver till er från 70:e våningen på ett hotell i en stad som gått i konkurs.
Just det
Detroit.
Det är här jag tillbringar dan före dan, det är här jag njuter av att vi nått självaste the eve of NHL-säsongen 2013-2014.
Känner ni? Det är något stort och högtidligt och magiskt i luften.
Ah, så fantastiskt.
Det är också här, på det här rummet, med den här rätt så sensationella panoramavyn över Detroit River och Ontario, jag kommer att sitta under premiärkvällen och se de tre inledande matcherna: Montreal-Toronto, Chicago-Washington och Edmonton-Winnipeg
Givetvis blir det hotellrumsblogg
Sedan följer säsongens första liveshow när Alfie debuterar med Red Wings mot Buffalo natten till torsdag.
Då vill jag se stammisar, nykomlingar och U-båtar i lyckorusig dans i kommentatorsspåret, okej?
* * *
Som Eric J konstaterade nyligen – vilket liv det blev om mitt lilla tips inför säsongen!
Men det är okej, man vill ju väcka känslor med tips – i synnerhet när man drar sta med relativa chansningar som Detroit
I enlighet med den nya teorin, att vi vill väcka starka känslor i den här bloggen, har jag bett även kollegorna på Sportbladet, de som skriver hockey, att lämna sina tips.
Så här säger dom:

Johan Garpenlöv:
Det blir en final mellan Chicago och Boston. Alltså en repris. Och Chicago vinner igen.

Mats Wennerholm:
Chicago-Detroit
Vinnare: Chicago
Jag väljer en drömfinal och en svenskfinal som blivit möjlig nu då Red Wings är tillbaka i Eastern Conference. Tråkigt att tippa samma vinnare som i fjol, men tror på Blackhawks, Annars kan ju John Tortorella och Vancouver bli det perfekta äktenskapet om spelarna står ut med honom en hel säsong. Det kittlar i alla fall med Tortorella hos Sedinarna. Och Pittsburgh är alltid en möjlig vinnare om Crosby och Malkin håller sig friska. Nej, det känns öppet, men jag har gjort mitt val.

Tomas Ros:
Pittsburgh-Chicago.
Pittsburgh vinner.

Hans Abrahamsson:
Final: Boston Bruins–Minnesota Wild
Vinnare: Minnesota Wild
Kommentar: Boston är en maskin som bara dundrar vidare, trots en del förändringar under sommaren. Extra spännande att se vad Loui kan hitta på. Minnesota har en extremt intressant uppställning, där både mixen och bredden känns optimal. Unga, potentiella superstjärnor (Niederreiter, Brodin och Granlund) kompletteras med redan etablerade storspelare som Suter, Parise och Koivu.

Jonathan Ekeliw:
Jag tror på Boston och Los Angeles i final. Har stor respekt för deras cup runs 2011 respektive 2012 – och nu är de hungriga igen. De två tyngsta gängen i ligan, men ändå fartfyllda och riviga. Har fått behålla sina stommar och är starka över alla lagdelar. Vilka som vinner? Kings. MVP: Jonathan Quick. Höjer även ett varningens finger för New Jersey Devils, trots tappet av Kovaltjuk. Tror de kan gå lite under radarn. Bra värvningar och överlag en vinnarorganisation.

Linus Norberg:
Jag säger Blackhawks-Montreal i final.

Emil Karlsson:
Vi slår till med Pittsburgh vs Kings.
Tror Pingvinerna får ihop det och tar hem Stanley Cup i år.
* * *
Det blir rätt mycket om Alfie framöver, men redan nu ber jag att få avslöja att han sitter mellan Joakim Andersson och Jordin Tootoo i sitt nya omklädningsrum.
Och ja, det är rätt underligt att se honom inne hos Red Wings..
* * *
Att Gustav Nyquist skulle få åka upp till Grand Rapids kom inte som någon våldsam överraskning Wings låg innan truppen skulle spikas över tillåten lönebudget och han var den enda som kunde skickas till AHL utan att passera waivers.
Så fort Ken Holland lyckats trejda bort någon, förslagsvis nämnde Tootoo, är ”Gus” tillbaka igen.
På annat sätt var det i alla fall svårt att tolka coach Babcock när han efter måndagsträningen fick frågan om inte Nyquist, trots nerflyttningen, är en av de tolv bästa anfallarna i truppen och svarade:
– Vad skulle jag tjäna på att besvara den frågan?
Nej, vad ska man med sanningen till?
Mer överraskande var att Ottawa skickade Mika Zibanejad till den förfärliga hålan Binghamton.
Han kändes helt etablerad efter förra säsongen.
Men inte heller Mika behöver gå genom waivers för att tas upp och ner och då kan det bli så när det laboreras med trupperna.
Tar han det bara på rätt sätt är han garanterat tillbaka i den kanadensiska huvudstaden om några veckor.
* * *
Kron Wall of Pain deltog i en egen version av tv-showen ”The Amazing Race” under måndagen.
Först tränade han i The Joe på förmiddagen. Sedan körde han – lugnt och enligt alla hastighetsbegränsningar, känner sig bloggen helt övertygad om – till DTW för en flight till Washington.
Där hade han han efter touchdown en och en halv timme på sig att för att, genom huvudstadens helvetiska trafik, hinna till svenska ambassaden innan stängning och få ett nytt pass.
Sedan åkte han tillbaka till Reagan Airport och flög tillbaka
– Worst case blir att jag får åka igen nästa vecka, säger han till ackompanjemang av lagkamraternas unisona huvudskakningar.
Enklast hade förstås varit att fixa nytt pass hemma i Sverige i somras, men dom där från Järfälla är inte så bra på planering…
* * *
Försäsongens stora svenska överraskning har varit Joakim Nordström och han slår sig alltså in hos regerande mästarna från start.
Otroligt roligt.
Bloggen – denna blågula vän; jag vet vad somliga av er tycker om det, men ni får bara stå ut – gläds tillika åt att Filip Forsberg, Mattias Ekholm, Elias Lindholm, Jesper Fast, Johan Larsson, Hampus Lindholm, David Rundblad – svensk poängkung under pre-season! – och Eddie Läck får chansen från start.
* * *
Jag börjar få en stark känsla av att både New Jersey och Florida kommer att gå mycket bättre än vad vi alla påstått och trott.
* * *
Bloggen är faktiskt med i en Fatasy-liga i år, arrangerad av den store Linus Hugosson, men överväger att lämna walk over
Jag kunde nämligen inte delta i draften i söndags, utan fick ställa in datorn på automatiska val på förhand, och fick på det sättet ett lag som skulle få stryk av även av ett skadedrabbat Calgary.
Det enda jag kan glädja mig åt är att Youngblood Ekeliw, som draftade på samma sätt, fick ett ännu sämre lag.
Datorn tyckte att hans förstemålvakt skulle heta – Kiprusoff.
Ho ho
* * *
Vilka av de 40 svenskar som nu skickats till AHL har störst chans att få komma upp inom den närmaste tiden?
Ja, Zibanejad och Nyquist såklart. De ÄR snart tillbaka
Men det känns även som att Adam Almquist, Oscar Lindberg, Rickard Rakell, Niklas Svedberg, Carl Klingberg, Magnus Nygren och Johan Sundström kan ligga bra till om förutsättningarna förändras.
* * *
Kometen, din gamla kämpe, det gläder mig att du tror på Sabres även i år.
Hoppas du får rätt och alla andra fel
* * *
Riktigt surt att Crankshaft Murray skulle gå och skada sig precis till seriestarten.
Att få se honom i Habs-uniform kändes som en av premiärkvällens verkligt stora attraktioner.
* * *
Jo, Olofmannen, det ser onekligen ut som du hade rätt om Drouin. Chansen att han ska vinna Calder Trophy har minskat något, om man säger så.
* * *
Det blir, efter NHLPA-omröstning, hybrid icing även under grundserien.
Kan nog bli en del härligt tjafs om det.
* * *
Okej, nu är vi nära.
Om bara några timmar består tillvaron av NHL och inte så mycket mer.
Väl mött, hoppas jag, i kommentatorsspåret när de släpper pucken i Bell Center

Om en vecka är väntan över.
Om en vecka har stubinen brunnit ut och motorerna på 30 våldsamt varvande ekipage uppradade vid startlinjen tar eld.
Om en vecka börjar, kort sagt, världens största hockeyfest igen.
Och för att höja temperaturen ber jag härmed att få dra täckelsen av en traditionsenlig aptitretare monumentale:
Stora tipset inför NHL-säsongen 2013/2104.
Det har, erkänner jag villigt, varit mycket mödosamt att sammanställa.
Dels handlar det om en textmassa a 46 000 jävla tecken, vilket skrämmande nog motsvarar en kortare roman.
Såna tar sin tid att skriva
Dels känns det fullständigt hopplöst att försöka tippa i år.
Det är ju så mycket nytt.
Nya spelare i nya lag, nya tränare med nya ideologier – och ett helt nytt upplägg vad gäller indelning och spelschema och,kriterier för att nå playoff.
För den som eventuellt inte hängt med är det så här:
Vi har fortfarande två konferenser, en i öst och en i väst. Men de består numer bara av två divisioner istället för tre. De tre lag som placerar sig högst i de fyra divisionerna går direkt till slutspel. Sedan är det wild card-race om de återstående två slutspelsplatserna i respektive konferens. Det betyder teoretiskt att vi kan få se blott tre lag från ena divisionen och fem från den andra.
Dessutom ska alla möta alla, i hela ligan, minst två gånger – hemma och borta.
Vad allt det innebär vet ingen förrän systemet tillämpats i praktiken.
Men hey, jag påstår inte att jag vet så mycket annat heller.
Det här är inget försök till gravallvarligt ”expertutlåtande”, ingen inbilsk ansats till definitivt facit.
Det är bara vad en glad skit som febrar över att showen ska börja fått för sig eventuellt kan hända för att magkänslan säger så.
Men ni är förstås ändå välkomna in i kommentatorsspåret med synpunkter, utskällningar, jublande tillrop, huvudskakningar och vad ni vill.
Bara ni också är glada.
Showen ska ju börja nu.

•ÖST

ATLANTIC DIVISION
1. Boston Bruins
2. Detroit Red Wings
3. Ottawa Senators
4. Toronto Maple Leafs
5. Montreal Canadiens
6. Tampa Bay Lightning
7. Florida Panthers
8. Buffalo Sabres

METROPOLITAN DIVISION
1. Pittsburgh Penguins
2. New York Rangers
3. Washington Capitals
4. Philadelphia Flyers*
5. Columbus Blue Jackets*
6. New York Islanders
7. New Jersey Devils
8. Carolina Hurricanes

•VÄST

CENTRAL DIVISION
1. St. Louis Blues
2. Chicago Blackhawks
3. Dallas Stars
4. Minnesota Wild*
5. Nashville Predators
6. Colorado Avalanche
7. Winnipeg Jets

PACIFIC DIVISION
1. Anaheim Ducks
2. LA Kings
3. San Jose Sharks
4. Phoenix Coyotes*
5. Vancouver Canucks
6. Edmonton Oilers
7. Calgary Flames

*Till slutspel

FINAL
ST LOUIS BLUES – DETROIT RED WINGS
Detroit vinner

Första utmanare i öst: Pittsburgh, Boston.
Dark horse: New York Rangers

Första utmanare i väst: Chicago, LA
Dark horse: Minnesota

INDIVIDUELLA PRISER

Hart Trophy: Henrik Zetterberg, Detroit.
Art Ross: Sidney Crosby, Pittsburgh.
Maurice Rocket: Steven Stamkos, Tampa.
Vezina Trophy: Pekka Rinne, Nashville,
Norris Trophy: Oliver Ekman-Larsson, Phoenix.
Calder Trophy: Jonathan Drouin, Tampa.
Selke Trophy: Henrik Zetterberg, Detroit.
Jack Adams: Mike Babcock, Detroit
Svensk rookie: Elias Lindholm, Carolina.
Svensk breakout-säsong: Magnus Pääjärvi, St Louis.

LAG FÖR LAG

•ATLANTIC DIVISION

BOSTON BRUINS
Nya: Jarome Igingla (f), Loui Eriksson (f), Reilly Smith (f), Matt Fraser (f), Joe Morrow (b), Chad Johnson (mv).
Förluster: Tyler Seguin (f), Nathan Horton (f), Andrew Ference (b), Rich Peverly (f), Jarmoir Jagr (f), Anton Khudonin (mv).
Svenskar: Loui Eriksson (f), Carl Söderberg (f), Niklas Svedberg (mv).
– För första gången sedan den moderna storhetstiden inleddes i Beantown har general managern Peter Chiarelli den här sommaren tvingats kalibrera, och byta komponenter i, NHL:s mest välsmorda lagmaskin. Såväl talang som karaktär och secondary ledarskap, om jag får använda ett så svengelskt utrryck, har försvunnit med Horton, Peverley, Ference och Seguin. Sådant kan få större effekt än de enskilda namnen måhända motiverar – i synnerhet i ett lag som varit intakt så länge och i så hög utsträckning förlitar sig till den kollektiva slagkraften. Känslig balans kan rubbas och dynamik i omklädningsrummet förändras. Det är tillika svårt att förutspå hur nya, tilltänkt viktiga, element passar in i en så samspelt enhet. Loui Eriksson kan nog få en nytändning och bli en tillgång som klassisk måltjuv, men vad är egentligen statusen på Iginla? Han gjorde inte mycket till intryck under sin stint i Pittsburgh. Man hoppas förstås att han, liksom exempelvis Brad Richards i New York, är den typ av gamling som hittar tillbaka till normal standard med hjälp av ordentliga förberedelser och en riktig camp. Om inte är risken stor att vi får se ett vemodigt stjärnfall i TD Garden. Samtidigt: De viktigaste beståndsdelarna i den här maskinen – motorn och bränslepumpen och kylsystemet och de vådliga hästkrafterna– är fortfarande desamma. Ja, ni vet. Kärnan. Bergeron, Marchand, Krejci, Lucic, Chara, Seidenberg. Efter det chockerande slutet på Stanley Cup-finalen i somras kan chefsingenjören Claude Julien, ständig Jack Adams-kandidat i min bok, dessutom spetsa drivmedlet med fräsande revanschbegär. Och så finns det en ung – och inte så jätteung – pool av begåvning som som trycker på och hungrar efter fler minuter på isen. Carl Söderberg rapporteras till exempel ha briljerat under försäsongen. Så trots ett och annat litet frågetecken mitt i ekvationen är det svårt att se något annat än att björnarna, i all sin tyngd och elakhet, kommer höra till huvudutmanarna i år också.
Tips: Vinner divisionen, men förlorar en konferensfinal mot antigen Pittsburgh eller Detroit.

BUFFALO SABRES
Nya: Henrik Tallinder (b), Jamie McBain (b).
Förluster: Jochen Hecht (f), Andrej Sekera (b), Adam Pardy (b).
Svenskar: Jhonas Enroth (mv), Henrik Tallinder (b), Johan Larsson (f).
– Det är bara att lyssna på vad GM Regier säger till The Hockey News för att inse att det, tyvärr, blir en tung vinter för Sabres tålmodiga fans. ”Det kan komma göra ont…vi pratar inte om att nå slutspelet i år, vi talar om de plågor man måste gå igenom för att bli en Stanley Cup-contender”. Satsningen färgstarke ägaren Terry Pegula med sådan lust initierade när han här om året tog över har alltså officiellt kapsejsat. Nu inleds grundlig återuppbyggnad . Intressantast blir att se vad som händer med stjärnorna Tomas Vanek och Ryan Miller. Bägge två är inne på sista året på sina kontrakt och envisa rykten upstate gör gällande att de, om tillfälle ges, blir trejdade. I så fall kan klubben få mycket värdefullt material att baka gyllene framtid med i utbyte. Men i år? Nä, det ser för tunt och uddlöst och trögt ut.
Tips: Contender – om fördelar i draftlotteriet.

DETROIT RED WINGS
Nya: Daniel Alfredsson (f), Stephen Weiss (f).
Förluster: Valtteri Filppula (f), Carlo Colaiacoho (b), Ian White (b), Damien Brunner (f), Jan Mursak (f).
Svenskar: Henrik Zetterberg (f), Johan Franzén (f), Mikael Samuelsson (f), Daniel Alfredsson (f), Gustav Nyquist (f), Joakim Andersson (f), Niklas Kronwall (b), Jonathan Ericsson (b), Jonas Gustavsson (mv). Adam Almquist (b) och Calle Järnkrok (f) börjar troligen i AHL.
– Åtskilliga har, med lätt indignerad förundran i stämbanden, frågat vad Daniel Alfredsson menade med att gå till Detroit när han nu vill kröna sin gloriösa karriär med en Stanley Cup-titel. Well, för att han ser att de kan vinna, förstås. Jo, de kan det. Två skäl: För det första lyckades coach Mike Babcock under den rumphuggna fjolårssäsongen, mitt i steget och mitt i det regelrätta trauma det innebar att efter två decennier plötsligt stå utan Nicklas Lidström som självklar förgrundsgestalt, kreera ett helt nytt lag och det puck posession-benägna laget blev till synes skickligare, snabbare, effektivare och svårare att möta för varje omgång. Inget tyder på något annat än att den utvecklingen fortsätter; ”Babs” var ändå bara i lindan av sitt förvandlingsnummer när säsongen något abrupt tog slut mot ett Chicago som efter mycket möda och frustration till slut kom på hur den pånyttfödda rivalen skulle avväpnas. För det andra har Motowns mångåriga dröm om en flytt till den östra konferensen äntligen gått i uppfyllelse. Det innebär lättare motstånd och, framförallt, ett avsevärt mycket mer skonsamt resschema – utan tillnärmelsevis lika många påfrestande tidsomställningar. För de som varit med ett tag blir det garanterat ett lyft. Sedan kan man ju hävda att backuppsättningen bakom Kronwall och Ericsson på papperet fortfarande ser något medioker ut. Men det är en illusion. Det var det solida försvarsspelet som överraskade de blivande Stanley Cup-mästarna allra mest under den benhårda konferenssemin och om en sån som supertalangen Danny DeKeyser bara växer ytterligare en dimension – och kaxige Brendan Smith lär sig värdera risker… – har Wings tvärtom en osedvanligt solid kollektion d-men. Alfie valde alldeles rätt klubbadress.
Tips: Går till final, faktiskt.

FLORIDA PANTHERS
Nya: Aleksander Barkov (f), Bobby Butler (f), Scott Gomez (f), Joey Crabb (f), Mike Mottau (b), Matt Gilroy (b), Tim Thomas (mv, på tryout).
Förluster: Stephen Weiss (f), Filip Kuba (b), Jack Skille (f), George Parros (f), Tyson Strachan (b).
Svenskar: Jacob Markström (mv).
– Kompakt konsensus råder om att Panthers kommer klafsa runt i bottenslammet hela säsongen. Och inte heller jag inbillar mig att vi sitter i Sunrise och tittar på finalhockey framåt sommaren. Men samtidigt känns det lite underligt att lag som så sent som 2012 var ett sudden-mål från att klippa Devils, sedermera finalist, i första slutspelsomgången plötsligt ska vara alldeles chanslöst. Några nyckelpjäser, med backen Jason Garrison i spetsen, har försvunnit sedan dess, det är riktigt. Men truppen rymmer fortfarande namn som borde fungera som garant för viss kvalitet. Brian Campbell, Ed Jovanovski, Thomas Flesichmann, Kris Versteeg, Scottie Upshall, Sean Bergenheim och Marcel Goc, till exempel. Om de kan hålla sig något mer skadefria än ifjol, samtidigt som Calder Trophy-vinnaren Jonathan Huberdeau undviker en sophmore-slump och Aleksander Barkov, nummer två i sommarens draft, slår igenom på en gång finns utrymme för en överraskning. Sedan är målvaktssituationen förstås något…flytande. Tim Thomas tryout-arrangemang har både succé- och fiaskopotential. Är han i närheten av samma klass som innan han tog sitt famösa sabbatsår kan södra Floridas sol komma att värma som aldrig förr. Men risken finns också att han med sin udda personlighet skapar oro i omklädningsrummet – och, framförallt, att han fuckar upp tänkte franchise-keepern Jacob Markströms psyke.
Tips: Om allt stämmer kan de i alla fall häva sig högre upp i tabellen än förväntat.

MONTREAL CANADIENS
Nya: Danny Briere (f), George Parros (f), Douglas Murray (b), Nick Tarnasky (b).
Förluster: Mike Ryder (f), Yannick Weber (b), Tomas Kaberle (b), Blake Geoffrion (f).
Svenskar: Douglas Murray (b). Magnus Nygren (b) börjar sannolikt i AHL.
– Klassiska Habs stod för lockout-säsongens stora metamorfos. Jumboplaceringen året innan blev en andraplats i östra konferensen och därmed såg nye general managern Marc Bergevin ut som ett geni – trots det snabba utträdet ur slutspelet. Riktigt lika roligt tror inte jag att de passionerade fansen i hockeyvärldens själva Jerusalem får i år. Danny Briere är för all del ett intressant tillskott, han kan mycket väl hitta in i en andra akt som hockeyspelare när han till sist får flytta hem till Quebec och i så fall stärks eldkraften avsevärt. Tillika är det lovvärt att de biffat (no pun intended…) till styrkorna med hulkar som Douglas Murray och George Parros. Men som helhet känns laget fortfarande lite småväxt och tunt – och hur reagerar nykläckta stjärnorna Gallagher och Galchenyuk på ett hel, 82 omgångar lång maratonsäsong? Just den aspekten oroar också i fallet Carey Price – i sina bästa stunder en av världens mest briljanta målvakter, men kontinuerlig jämnhet har inte varit paradgrenen. För mig finns det tvivel kring surtkart-coach Therrien också, fullständigt bortkollrad av sluge valrossen MacLean i slutspelet senast. Han är typen spelare tröttnar rätt snabbt på. Hm, det här blev mer negativt än jag hade tänkt, känslan är ju fortfarande att det blir slutspelsjakt i Bell Center…
Tips: Tampas om en av wild card-platserna i öst.

OTTAWA SENATORS
Nya: Bobby Ryan (f), Clarke MacArthur (f), Joe Corvo (b).
Förluster: Daniel Alfredsson (f), Jakob Silfverberg (f), Sergej Gonchar (b), Peter Regin (f), Mike Lundin (b), Andre Benoit (b).
Svenskar: Erik Karlsson (b), Mika Zibanejad, Robin Lehner (mv).
– Finns det ett liv efter ”Alfie”? Den frågan hänger fortfarande kvar som en otrevlig doft i den kanadensiska huvudstaden. Det är Ottawas största hockeyikon genom tiderna, jämställd med själva gud i breda folklager, som efter arton säsonger helt chockerande bytt klubb. Men troligen lättar stämningen något när frågan till sist får sitt svar, för det lyder: Jodå. Senators har varit på väg uppåt i flera år och det har långtifrån bara berott på kapten Alfredsson. Han har varit tongivande under återuppståndelsen, särskilt de senaste två säsongerna, och bidragit enormt som förebild och mentor, men det är kidsen själva som stått för framstegen och till slut blivit fullödiga NHL:ers, med tilltalande fäbless för snabb och offensiv hockey dessutom, och under coach MacLeans förträffliga vägledning kommer de nästan garanterat att fortsätta i rätt riktning. Bobby Ryan kostade mycket – framförallt ingick Jakob Silfverberg, en verklig storhet i vardande, i köpesumman – men lever han upp till sin fulla potential har de en äkta målkung i arsenalen och det kommer i så fall betyda åtskilligt. Kommer Erik Karlsson samtidigt upp i samma nivå som innan den svåra skadan är det ingen diskussion: Sens blir ett hot mot alla.
Tips: Till slutspel. Och som de heter: Sen(s) kan vad som helst hända.

TAMPA BAY LIGHTNING
Nya: Valtteri Filppula (f), Jonathan Drouin (f).
Förluster: Vincent Lecavalier (f), Benoit Pouliot (f), JT Wyman (f), Brendan Mikkelseon (b).
Svenskar: Victor Hedman (b), Anders Lindbäck (mv), Mattias Öhlund (b, alltjämt långtidsskadad, lär missa även den här säsongen).
– Det finns många förbryllande gåtor i världen. Vad hände med Jimmy Hoffa? Varför försvinner strumpor alltid i tvätten? Och – hur kan ett lag anfört av världens målfarligaste hockeyspelare misslyckas gång på gång? Steven Stamkos måste ju undra själv ibland. Han smackar in 60 mål, tio fler än någon annan, när riktig säsong pågår och det räcker inte ens till slutspel . Konstigast av allt är att även resten av laget under perioder faktiskt spelar hockey som det anstår lagkamrater till en virtuos av hans kaliber. Under inledningen av förra säsongen hade ingen en lika blixtrande offensiv som Bolts och ingen heller ett lika mördande powerplay. Men sedan kommer alltid långa schackningsperioder när framförallt försvarsspelet skär sig som motorn på en gammal Drabant i kraftigt regn och sen har allt varit förgäves. Att korrigera den bristen på kontinuitet är gröne coachen Jon Coopers stora utmaning. Den näst största består i att få Valtteri Filppula att fylla ut flyktade portalgestalten Vinny Lecavaliers kostym på centerpositionen i andrakedjan. Och den tredje största handlar om att krama tillräckligt mycket kvalitet ur målvaktsduon Ben Bishop och Anders Lindbäck. Jag önskar han lyckas, för det finns mycket lite som är mer underhållande att se än ett Tampa i slag, men det känns inte alldeles realistiskt.
Tips: Får antagligen svårt att nå playoff – ännu en gång.

TORONTO MAPLE LEAFS
Nya: Dave Bolland (f), David Clarkson (f), Jonathan Bernier (mv), Troy Bodie (f), TJ Brennan (b).
Förluster: Mikhail Grabovski (f), Mike Komisarek (b), Clarke MacArthur (f), Ben Scrivens (mv), Mike Mottau (b), Matt Frattin (f).
Svenskar: Carl Gunnarsson (b).
– Det är inte helt rätt att avgöra om det som hände med Leafs under fjolårssäsongen var…ja, på riktigt. Om det var tack vare en legitim kvalitetshöjning de knäckte den sorgliga slutspelstorka som hade pågått i Big Smoke sedan förra lockouten. Eller om de bara drog nytta av det faktum att säsongen var blott 48 omgångar lång. Det är ju ungefär vid den brytpunkten, eller måhända tio omgångar senare, det stora sammanbrottet brukar inträffa, när spelarna bara lägger av och laget sjunker genom tabellen lika obönhörligt som Titanic sjönk genom den iskalla Nordatlanten. Man kanske kan ackvisitionen av Dave Bolland och David Clarkson bidra till mer uthållighet. Det är rutinerade spelare med karaktär och hjärta och vetskap om hur man vinner och den sortens kvaliteter brukar vara rätt medicin i grupper där motgångar tenderat att tära för snabbt på självförtroendet och till slut ersättas av uppgivenhet (med det inte nödvändigtvis sagt att Clarkson förtjänar ett sjuårskontrakt a 36.75 miljoner dollar…). Säkerligen är det också bra att James Reimer får seriös konkurrens av Jonathan Bernier i kassen. Så, well, förutsatt att Randy Carlyle kan få de som var med då att glömma hur katastrofalt det där efterlängtade slutspelsäventyret ifjol slutade får jag känslan av det blir okej.
Tips: Med i fajten om en ny playoff-plats,

•METROPOLITAN DIVISION

CAROLINA HURRICANES
Nya: Mike Komisarek (b), Elias Lindholm (f), Andrej Sekera (f), Ron Hainsey (b), Anton Khudobin (mv), Matt Corrente (f), Aaron Palushaj (b).
Förluster: Joe Corvo (b), Jamie McBain (b), Dan Ellis (mv), Marc-Andre Bergeron (b), Bobby Sanguinetti (b).
Svenskar: Elias Lindholm (f).
– Det kändes nästa som att hockeysäsongen i Raleigh tog slut redan när det innan campen kungjordes att Joni Pitkänen blir borta i ett år – om nu inte karriären helt enkelt är över. För nu står Canes med ett backbestånd som ser ut som det svagaste i hela östra konferensen. Ja, de ersatte snabbt med Ron Hainsey men det fanns ju skäl till att han överhuvudtaget var tillgänglig. Han är inget för ett första backpar. Den här gången tror jag inte heller Cam Ward, NHL:s mest underskattade målvakt, förmår kompensera bristerna. De är för stora. Synd på så rara offensiva ärter. Raleigh är ju hemadress för en hel räcka både kreativa, aggressiva och effektiva forwards. Bröderna Staal. Den – på alla sätt – oförutsägbare artisten Semin. Skinner. Tlusty. Och Elias Lindholm, den svenske rookie det är mest buzz kring i hela ligan. De kommer skapa mycket och rimligen driva upp målproduktionen. Men såvida inte GM Rutherford lyckas trejda till sig en klassback eller två – och det är fan inte lätt – kommer det inte att hjälpa.
Tips: Ser ut som ett bottenlag.

COLUMBUS BLUE JACKETS
Nya: Nathan Horton (f), Jack Skille (f).
Förluster: Vinny Prospal (f), Nick Holden (b), Nick Drazenovic (b), Michael Leighton (mv).
Svenskar: Tim Erixon (b).
– Solen går upp i öst och det gör Blue Jackets också, höll jag på att säga. Liksom Red Wings har de bytt konferens – och liksom Red Wings kommer de att skörda juicy frukter i sin nya miljö De slipper resa lika långt, de slipper de ständiga tidsomställningarna – och efter ha tvingats stångas i knallhårda Central Division i alla år får de chansen att hävda sig i skonsammare konkurrens. Sitt rykte som slagpåse till trots har Ohio-laget alltid haft bra facit mot östlag, faktiskt. Till yttermera visso hände det bra saker med Columbus redan förra säsongen. Den handlingskraftige mysbjörnen John Davidson kom in som överbefälhavare och han såg helt djärvt till att anlita likaledes handlingskraftige finländaren Jarmo Kekäläinen som GM, Sergej Bobrovsky stod för en Vezina Trophy-värdig säsong och nya profiler – hämtade i första hand från New York Rangers – såg till att injicera lagmoral och kollektiv resning i en grupp som tidigare förlitat sig alltför mycket på en enda spelare, i form av Rick Nash. Kanske är det inbilskt att tro att ”Bob” ska vara lika formidabel igen – unga målisar har ibland svårt att följa upp succésäsonger och nu måste han prestera i sju månader – men alla spelkulor har jag svårt att se att den unge ryssen ska kunna tappa. Och andra kommer, tror jag, att frodas i Metropolitan Division. Marian Gaborik till exempel. Free at last, free at last – äntligen får han förberedda sig för en hel säsong utan att armarna låsta i Tortorellas tvångströja. När han väl kan börja spela blir Nathan Horton – en av de mest begåvade heart-and-soul-krigarna i Boston -– säkerligen en kick för hela organisationen också. Det är, kort sagt, så mycket feelgood-vibb kring den här klubben att jag tror det blir succé av bara farten.
Tips: Får äntligen göra sitt andra slutspel.

NEW JERSEY DEVILS
Nya: Jaromir Jagr (f), Mike Ryder (f), Corey Schneider (mv), Ryan Clowe (f), Damien Brunner (f).
Förluster: Ilia Kovatjuk (f), David Clarkson (f), Henrik Tallinder (b), Johan Hedberg (mv), Alexei Ponikarovsky (f).
Svenskar: Adam Larsson (b), Jacob Josefson (f), Mattias Tedenby (f), Alexander Urbom (b).
– Logiskt sett ska man inte, inom loppet av bara två år, kunna förlora kategori A-giganter som Zach Parise och Ilia Kovaltjuk och – ja, efter de senaste årens målproduktion kan han med lite god vilja anses tillhöra den klassen – David Clarkson till free agency eller pensionering utan dramatiska konsekvenser. De flesta lag skulle tvingas ägna sig åt återuppbyggnad under några bistra år. Men vanlig logik gäller inte riktigt i fallet Devils. Som förtjusta fans påpekat har det här laget vunnit ”by committee” tidigare. Som gediget lagbygge, utan fixstjärnor. Då har backuppställningen dock sett betydligt mer skräckinjagande ut än idag – på alla sätt. Scott Stevens står i båset, men har ingen jämlike på isen. Det krävs att sådana som Adam Larsson och Peter Harrold och – om han nu tar en plats – Alexander Urbom växer ytterligare ett par storlekar och innan de gjort håller jag förväntningarna på någotsånär sansad nivå. Samtidigt har Lou Lamoriello knutit till sig bättre forwards under sommaren än han fått cred för. Vasse Mike Ryder, tuffe Ryane Clowe, schweiziske trollkarlen Damien Brunner och en Jagr som var mycket bättre under slutspelet än vad den iögonenfallande måltorkan indikerade…det är inte kattskit. Men framförallt kan Devils i Brodeur och Cory Schneider ha ligans bästa målvaktstandem och en komprimerad OS-säsong är det inte otroligt att det blir viktigt.
Tips: Kan komma att skrälla.

NEW YORK ISLANDERS
Nya: Cal Clutterbuck (f), P-M Bouchard (f), Peter Regin (f).
Förluster: Mark Streit (b), Nino Niederreiter (f), Brad Boyes (f), Radek Martinek (f), David Ullström (f).
Svenskar: Anders Nilsson (mv), John Persson (f) och Johan Sundström (f) står fortfarande på tillväxt i AHL, men är inte särskilt långt från truppen.
– Bland det allra roligaste som hände under fjolåret var att Long Island fick ett anständigt hockeylag igen. Ett som spelade framgångsrik – och frejdigt offensiv – hockey, inte bara mot förhatliga ärkerivalen från Manhattan. Som gick till slutspel och ställde till med fantastiska publikfester i gamla Nassau Coliseum. Jag hoppas, och tror, att coach Capuano kan se till att utvecklingen fortsätter i samma riktning. Mark Streit är i och för sig en tung förlust som inte riktigt ersatts och att nye Cal Clutterbuck skadat sig allvarligt under försäsongen förmörkar prognosen något. För det som alltjämt är ett ungt manskap kan en reguljär grundserie därtill bli utmanande. Å andra sidan blir John Tavares förmodligen ännu bättre och då drar han, precis som under fjolåret, med sig omgivningen upp mot stjärnorna.
Tips: Borde vara med och slåss om sista slutspelsplatsen i öst igen.

NEW YORK RANGERS
Nya: Benoit Pouliot (f), Dominic Moore (f), Justin Falk (b), Danny Kristo (f), Oscar Lindberg (f).
Förluster: Ryane Clowe (f), Matt Gilroy (b), Kris Newbury (f).
Svenskar: Henrik Lundqvist (mv), Anton Strålman (b), Carl Hagelin (f), Jesper Fast (f), Oscar Lindberg (f).
– De skulle, efter ha nått konferensfinal året innan, ta det avgörande steget och gå till final ifjol. Var det tänkt. I stället rörde de sig trevande i sidled – och plötsligt var Tortorella-eran över. Nu står Rangers, som budskapet formulerats under försäsongen, med ”clean slates”. Ny tränarstab, med ny filosofi, har tagit över och ingen vet som väntar. Jo, det kommer att spelas mer offensivt inriktad – och garanterat mer sevärd – hockey under Alain Vigneaults mer avslappnade regim. Och eftersom det är spelare modellerade för den sortens hockey Glen Sather, sin förra tränares Drillo-artade åskådning till trots, i huvudsak trejdat till sig kan man tycka att blåskjortorna borde blomma nu. Det brukar dock ta sin lilla tid att implementera nya system och få dem att fungera, så att det som på papperet alltjämt är att av de starkare lagen i ligan får vänta ytterligare något år på att bli elitcontender av samma kaliber som Boston, Pittsburgh, Chicago, LA och Detroit. Avgörande är också att RFA-ynglingen Derek Stepan signas – omgående. Eljest blir det ihåligt i mitten.
Tips: Överlever två slutspelsomgångar igen, men inte mer. Väl?

PHILADELPHIA FLYERS
Nya: Vincent Lecavalier (f), Ray Emery (mv), Mark Streit (b), Michael Raffl (f), Kris Newbury (f).
Förluster: Danny Briere (f), Ilia Bryzgalov (mv), Ruslan Fedotenko (f), Simon Gagne (f), Mike Knuble (f), Joe Shelley (f), Brian Boucher (mv).
Svenskar: Nicklas Grossman (b), Erik Gustafsson (b).
– Jodå, Flyers studsar tillbaka. Det gör de alltid. Få lag led så mycket av konsekvenserna av att lockout-säsongen startade utan riktiga förberedelser. Flera etablerade nyckelspelare kom uppenbarligen till spel i sämre skick än normalt och hann sedan aldrig riktigt ikapp, några av de ungblod som lovat så mycket säsongen innan trampade vatten i tunga sophmore-slumps och målvaktskaoset var direkt häpnadsväckande, till och med för att vara Flyers. Det blir med visshet bättre ordning nu. En sån som Scott Hartnell kommer revanschera sig och kidsen har lärt sig vad som krävs för att komma upp på nästa platå. Det sägs exempelvis att en sån som Sean Couturier – klar Biffen-favorit – dök upp på campen med åtskilliga extrakilon muskelmassa på kroppen. Jag tror också att Vinny Lecavalier kan bli en stor tillgång, han har fortfarande mycket hockey kvar i sig. På backfronten ser det fortfarande lite trögt och stabbigt ut, det är sant, där kan det krävas en bra trejd, och målvaktssituationen är – som alltid när det gäller den här klubben – ett aber. Men bara det faktum att Mister Universe Bryzgalov inte längre finns i omklädningsrummet borde generera mer trygghet och lugn. Det kan bli kul i Philly igen.
Tips: Kommer röra sig i toppen av Metropolitan.

PITTSBURGH PENGUINS
Nya: Rob Scuderi (b), Brendan Mikkelson (b), Harry Zolnierczyk (f), Matt D’Agostini (f).
Förluster: Jarome Iginla (f), Brenden Morrow (f), Douglas Murray (b), Matt Cooke (f), Tyler Kennedy (f).
Svenskar: –
– Don’t fix what’s not broken. Till slut fick även Ray Shero lära sig att det ibland finns en poäng i den klyschan. Han har ofta uppgraderat sin trupp med mästerlig fingertoppskänsla, men de spektakulära affärerna i samband med senaste trading deadline gav inte önskad effekt. Med facit i hand kan man nog rentav slå fast att Pittsburgh var ett bättre lag innan de nya profilerna installerade sig i västra Pennsylvania. Nu är det de gamla vanliga pingvinerna som går till storms igen, plus nygamle favoriten Rob Scuderi – garant för välbehövlig stadga och besinning i egna zonen. Alla vet vad det laget är kapabelt till. Om Sidney Crosby, Evegeni Malkin, James Neal och de andra gör som de ska och jobbar hårt i 60 minuter finns det strängt taget ingen som kan stoppa dem. Men det är av oklara skäl inte alltid de gör det, i synnerhet inte i skarpa lägen. Under slutspelet i våras var de understundom – som i de två första hemmamatcherna i konferensfinalen mot Boston – sina egna värsta fiender och slängde bort chansen . Där har coach Bylsma sin främsta uppgift den här säsongen: Att cementera kontinuitet och förmågan att vara bäst när det gäller. Och just som jag satt den punkten kommer beskedet att Tomas Vokoun drabbats av en blodpropp i bäckenet och blir borta på obestämd tid. Det kan ändra förutsättningarna helt. Blir frånvaron långvarig måste Shero på något sätt få tag i en annan målvakt. Det går inte att luta sig enbart mot Marc-Andre Fleury, så är det bara.
Tips: Självklar contender.

WASHINGTON CAPITALS
Nya: Mikhail Grabovski (f), Tyson Trachan (b).
Förluster: Mike Ribero (f), Matt Hendricks (f), Jeff Schultz (b), Wojtek Wolski (f), Joey Crabb (f).
Svenskar: Nicklas Bäckström (f), Marcus Johansson (f). André Burakovsky (f) ingår i organisationen men får vänta på sin chans.
– Det tog ett tag innan artisterna i huvudstaden greppade att det finns en gyllene medelväg mellan den offensiva rock ’n’ roll-show Bruce Boudreau ville se på isen varje kväll och Dale Hunters extremdefensiva dödsmässor. Men efter halva grundserien fick Adam Oates idéer slutligen fäste och därefter började Caps, både bildligt och bokstavligt, skjuta skarpt igen. Därför förvånar det att de är så nederlagstippade i år. Oates är en lysande coach och kommer förädla och effektivisera ytterligare – och nu har han till på köpet fått en bra andrecenter i Grabovski. Vad som möjligen kan bekymra är misstanken att viktigaste pjäsen – nummer 8 – tidvis får svårt att fokusera på annat än det hemma-OS han drömt om i flera år och kommer att vara ambassadör för, men Oates flög under sommaren till Moskva för en tete-a-tete med sin störste stjärna , så förhoppningsvis har ”Ovie” – som lär ha uppskattat besöket mycket – huvudet där han ska ha det.
Tips: Att räkna med i år också, åtminstone under grundserien.

•CENTRAL DIVISION

CHICAGO BLACKHAWKS
Nya: Nikolai Khabibulin (mv), Mike Kostka (b), Theo Peckham (b).
Förluster: Dave Bolland (f), Viktor Stålberg (f), Michael Frolik (f), Ray Emery (mv), Daniel Carcillo (f).
Svenskar: Niklas Hjalmarsson (b), Johnny Oduya (b), Marcus Krüger (f). Klas Dahlbeck (b) börjar i Rockford i AHL.
– Chicago kan vara den regerande mästare i den moderna NHL-eran som har allra störst chans att upprepa och vinna två år i följd. Det är fortfarande ett exceptionellt bra lag – med en stomme som varit här förr och vet vad Stanley Cup hangover är och hur den borde hanteras. Ändå tror jag det blir svårt. Sommaren har varit extremt kort och baksmälla är som baksmälla är, erfarenhet hjälper inte alltid (vad gäller den sort som drabbar efter galej på krogen är det väl snarare tvärtom…). I den mördande konkurrens som numer råder i den här ligan räcker det med minsta mått av mättnad på enstaka håll för att hungrigare rivaler ska vräka ner en aldrig så superb champion från tronen. Till skillnad från senast, efter segern 2010, har GM Bowman inte behövt skövla truppen den här gången – och det finns ett imponerande djup numer, en månghövdad begåvningsreserv pockar på underifrån. Men bara det faktum att det krympande utrymmet under lönetaket tvingade honom göra sig av med sådana artilleripjäser som Frolik och Bolland kan, i alla fall i någon mån, påverka menligt. Särskilt Bolland har, i all sin ovänlighet, varit en viktig ingrediens i segerreceptet och lämnar ett hål i kontexten efter sig. Fast igen: Chansen har dom. Större än någon haft på många år.
Tips: En av främsta utmanarna igen. Men de går inte hela vägen en gång till. Tror jag…

COLORADO AVALANCHE
Nya: Nathan McKinnon (f), Alex Tanguay (f), Andre Benioit (b), JT Wyman (f), Cory Sarich (b).
Förluster: Shane O’Brien (b), David Jones (f), Aaron Palushaj (f)
Svenskar: Gabriel Landeskog (f).
– De som bestämmer i Klippiga bergen får vara ursäktade den nostalgi de släppt lös inför den här säsongen. Avalanche har ju inte varit i närheten av elitstatus sedan Joe Sakic (ny vicepresident), Patrick Roy (ny tränare) och Adam Foote (ny backtränare) själva var aktiva. Det är lika bra att de fullbordar idén och städslar Foppa som konsult också . Om det fungerar får vi se. Roy är säkerligen bättre än Joe Sacco, det var en särdeles träig coach. Men han har inget vidare material att jobba med. Offensiv färdighet finns. Duchene, Landeskog, O’Reilly och Stastny är alla förträffliga hockeyspelare – och draftettan Nathan MacKinnon verkar redo att kliva rakt in i stormens öga direkt. Men backarna var västra konferensens sämsta förra säsongen och trollkarl är han ju inte, den gamle stormålvakten. Deras otillräcklighet kommer antagligen att hindra Av’s från att åstadkomma något vettigt.
Tips: Får det rätt svårt.

DALLAS STARS
Nya: Tyler Seguin (f), Rich Peverley (f), Shawn Horcoff (f), Sergej Gonchar (b), Dan Ellis (mv), Valeri Nichushkin (f), Chris Mueller (f).
Förluster: Loui Eriksson (f), Eric Nystrom (f), Philip Larsen (b), Tom Wandell (f), Reilly Smith (f).
Svenskar: Christopher Nilstorp (mv) är tredjemålvakt i dagsläget.
– Ny GM, ny tränare, nya centrar i samtliga tre kedjor (förutsatt att Benn flyttar ut på en kant och så har det låtit…), ny nummer ett-back… Så här stora förändringar har inte skett i Texas sedan mexikanska armén drog sig tillbaka i slutet av 1830-talet. Min gamla teori är ju att det tar tid få så många nya komponenter att fungera som enhetlig helhet, men det finns undantag och det här kan vara ett. Efter två decennier som Ken Hollands närmaste man i Detroit har nya generalen Jim Nill vinnarmentalitet i blodet, han vet exakt hur mycket det kostar att segra i NHL, och Lindy Ruff är , oaktat kräftgången i Buffalo de sista åren, en förslagen coach med just de erfarenheter som fordras för att snabbt smälta samman de talrika nyförvärven och den kärna av ung, hungrig begåvning som blivit kvar efter Nills utrensning. Och lyckas han med det står Stars inför sin roligaste säsong på fem år.
Tips: Kan bli en av de stora överraskningarna.

MINNESOTA WILD
Nya: Matt Cooke (f), Nino Niederreiter (f), Keith Ballard (b), Jonathan Blum (b).
Förluster: Cal Clutterbuck (f), Devin Setoguchi (f), P-M Bouchard (f), Tom Gilbert (b), Justin Falk (b).
Svenskar: Jonas Brodin (b).
– Apropå det svåra i att baka gräddtårta på ny deg: Wild anno 2012/2013 är ett praktexempel. De rustade förra sommaren som Ronald Reagan under kalla krigets mest djupfrysta dagar och lyckades för all del ta sig till sitt första slutspel på fem år, men där blev det omedelbart tvärnit. Nu skulle det dock inte förvåna om investeringar ger bättre avkastning. Ett lag har hunnit ta form, Parise och Suter börjar känna sig bekväma och hemma, ynglingar som Charlie Coyle och Jason Zucker och Jonas Brodin – redan del av ett av de mäktigaste backparen i nordamerikansk hockey – är redo att explodera och så kommer beryktade Cooke in som en avgörande sista pusselbit och gör Minnesota till ett betydligt otrevligare lag att spela mot. Ännu bättre hade det förstås varit om Chuck Fletcher haft möjlighet att behålla även Cullen och Clutterbuck och Setoguchi, men den uppställning han förfogar räcker långt.
Tips: En outsider.

NASHVILLE PREDATORS
Nya: Seth Jones (b), Viktor Stålberg (f), Matt Cullen (f), Eric Nystrom (f), Matt Hendricks (f).
Förluster: Hal Gill (b), Sergej Kostitsyn (f), Brandon Yip (f), Jonathan Blum (b), Matt Halischuk (f), Chris Mason (mv).
Svenskar: Patric Hörnqvist (f), Viktor Stålberg (f), Filip Forsberg (f), Mattias Ekholm (b), Daniel Bång (f), Magnus Hellberg (mv).
– Kanske det mest svårtippade av alla 30 lag. Ryan Suter lämnade ett tomrum efter sig lika ekande stort som de country-stjärnorna i Nashville brukar besjunga i sina skilsmässodramer när han flyttade hem till Minnesota inför förra säsongen och det som varit ett kompakt järnförsvar blev…vingligt. Det var inte helt oväntat, Suter är en av hela hockeyvärldens bästa defensiva backar och perfekt partner åt mäktige , mer offensivt yvige Shea Weber. Men att anfallsstyrkorna samtidigt förlorade sitt bett och slutade göra mål kändes mindre logiskt. Nu hoppas man att omsusade Seth Jones, han som skulle gå som nummer ett i draften men mot alla odds fanns kvar när Predators skulle välja som fjärde lag, ska kunna bepansra defensiven igen och vem vet, han kanske lyckas direkt. Men får han anfallarna att börja producera igen också? Och vilka är de anfallare som ska göra’t? Svårtippat var ordet. Men Barry Trotz, den mångårige coachen, har en historia av att skapa helheter som är större än summan av delarna och eventuellt kan han göra det igen.
Tips: Ja, fan vet…

ST LOUIS BLUES
Nya: Derek Roy (f), Brenden Morrow (f), Magnus Pääjärvi (f), Maxim Lapierre (f), Keith Aucoin (f), Alexandre Bolduc (f).
Förluster: David Perron (f), Andy McDonald (f), Scott Nichol (f), Kris Russell (b), Jamie Langenbrunner (f).
Svenskar: Alex Steen (f), Patrik Berglund (f), Magnus Pääjärvi (f).
– Det borde vara dags nu. Stjärnorna har formerat sig i perfekt ordning på himlavalvet ovanför St. Louis och det känns som att Blues den här säsongen står där Penguins stod 2009, där Chicago stod 2010, där Boston stod 2011 och där LA Kings stod 2012. En till synes mästerligt balanserad samling stora förmågor på väg in i sin prime, beledsagade av en vinnarskalle till coach med djupa insikter om vad som behövs för den sista pushen upp till Mount Everests topp, är grundligt ”battle tested” efter två raka, blytunga slutspelsförluster mot Kings och har skaffat sig rätt sorts mental hårdhet. Några riktiga smarta nyförvärv, jag tänker särskilt på råbarkade LaPierre, gör bilden ännu mer komplett. Studera laguppställningen – och försök komma på en konkurrent som kan ställa fyra lika gedigna formationer på isen. Finns inte. Mot framgång talar möjligen – säger möjligen – klubbens avsaknad av vinnartraditioner. Tidigare Blues-upplagor har sumpat lika fina chanser förr och somliga menar att det är något avgörande som saknas i hela organisationens DNA. Men sånt kan man ju inte tro på, kan man?
Tips: Till final.

WINNIPEG JETS
Nya: Devin Setoguchi (f), Michael Frolik (f), Matt Halischuk (f), Adam Pardy (b).
Förluster: Antti Miettinen (f), Mike Santorelli (forward), Derek Meech (b).
Svenskar: Tobias Enström (b). Carl Klingberg (f) kämpar för att slå sig in i truppen.
– Be carfeul what you wish for. Nya Jets har hela tiden varit angelägna om att få flytta till väst och geografiskt är det förstås vettigt. De slipper spela flyga över halva kontinenten för att möta sina divisionsrivaler. Men i bildlig mening kommer klubben få en ännu jobbigare resa när de byter undermåliga gamla Southeast-divisionen mot högkvalitativa Central och får nöta mot Blackhawks, Blues, Wild och upprustade Texas-stjärnor. Setoguchi och Frolik höjer kvaliteten på truppen något, men inte tillräckligt.
Tips: Klar divisionsjumbo.

•PACIFIC DIVISION

ANAHEIM DUCKS
Nya: Jakob Silfverberg (f), Dustin Penner (f), Stefan Noesen (f), Nolan Yonkman (b).
Förluster: Bobby Ryan (f), Harry Zoienrczyk (f).
Svenskar: Jakob Silfverberg (f), Viktor Fasth (mv). Hampus Lindholm (b) och Rickard Rakell (f) är också nära laget.
– Jag var ett tag inne på att vara lite djärv och tippa Ducks som finalister. De var bara marginellt sämre än Chicago i vintras och och föreföll ha mycket torrt krut kvar i ladorna när Detroit klippte av det som skulle bli ett långt slutspelsrace. ”Vi lämnade inte allt där ute”, suckade Teemu Selänne mycket riktigt efter den avgörande Game 7-förlusten. En sommar senare borde de orutinerade det knöt sig för då ha vuxit till sig på nödvändigt sätt – och både Jakob Silfverberg och crunch-specialisten Dustin Penner framstår som fina förstärkningar. Sedan slog det mig. Boudreau. Han är en älskvärd profil, en man omöjlig att inte tycka om, men det kan inte bara vara tillfällighet att hans lag lag alltid dominerar i grundserien – bara för att sedan implodera i playoff. Det blir förmodligen likadant i år. En grandios grundserieuppvisning följs av en tidig slutspelssorti.
Tips: Till slutspel. Och sen tar det stopp.

CALGARY FLAMES
Nya: Karri Ramo (mv), Shane O’ Brien (b), David Jones (f), TJ Galliardi (f), Corban Knight (f), Sean Monahan (f), Kris Russell (b).
Förluster: Miikka Kiprusoff (mv), Alex Tanguay (f), Roman Cervenka (f), Cory Sarich (f), Anton Babchuck (b).
Svenskar: Mikael Backlund (f).
– Bara ruiner återstår av det som för inte alls länge sedan var ett prima hockeylag. Det är ju inte bara de tunga namnen i förlustkolumnen här ovan som lämnar veritabla kratrar efter sig i truppen. Under fjolårssäsongen trejdade GM Feaster bort backklippan Jay Bouwmeester och – framförallt – helgonet Jarome Iginla också. Han har kort sagt tryckt på ”delete” och inlett en omsorgsfull återuppbyggnad. Det borde förmodligen ha skett tidigare, och måhända i etapper. Nu blir omstarten minst lika svår som den grannen i Edmonton tvingats genomgå och den här säsongen är definitivt förlorad.
Tips: Draftlotteriet kan bli spännande

EDMONTON OILERS
Nya: Andrew Ference (b), David Perron (f), Boyd Gordon (f), Linus Omark (f), Philip Larsen (b, Jason LaBarbera (mv) Jesse Joensuu (f), Ryan Hamilton (f), Anton Belov (f), Denis Grebeshkov (f)
Förluster: Sean Horcoff (f), Magnus Pääjärvi (f), Nikolai Khabibulin (mv), Lennart Petrell (f), Mark Fistric (b), Eric Belanger (f).
Svenskar: Linus Omark (f), Anton Lander (f).
– Mja, här kan det handla om lite underskattning från bloggens sida. All offensiv skicklighet Oilers samlat genom de senaste årens draft stagas äntligen upp i en omgivning med lite mer muskler, grit och bred know-how. Andrew Ference, fullsprängd av mästerskapsrutin i Boston, blir den klippa i backleden de unga oljebaronerna alltid saknat och såväl Perron som Boyd Gordon känns som gossar som kan bidra till att allt det där artisteriet vävs in i en mognare, mer lagorienterad kultur. Nytillträdde Dallas Eakins beskrivs allmänt som den bäste tränare som aldrig coachat i NHL och det låter ju inte heller så dumt. En bra start är essentiell för ett lag som stretat i motlut så länge och därför är det något alarmerande att Ryan Nugent-Hopkins och Sam Gagner – både förste- och andrecentern – missar åtminstone den inledande månaden på grund av skador. Det riskerar tyvärr att bli kostsamt.
Tips: Kan komma upp på nästa nivå, men säkert är det inte.

LA KINGS
Nya: Matt Frattin (f), Daniel Carcillo (f), Jeff Schultz (b), Ben Scrivens (mv).
Förluster: Rob Scuderi (b), Dustin Penner (f), Jonathan Bernier (mv), Brad Richardson (f).
Svenskar: –
– Det mesta är sig likt i La La Land. Skicklige gringubben Darryl Sutter basar i båset, magnifike Jonatan Quick vaktar kassen och de tongivande profiler som spelade hem titeln så sent som för två säsonger sedan – och tidvis tedde sig direkt oslagbara – är alla kvar; Kopitar, Brown, Doughty, Carter, Richards, Williams. Det betyder att Kings helt självklart hör till det absoluta toppskiktet i år också. För att den kaliforniska solen ska blänka i Stanley Cup-bucklan igen är det dock nödvändigt att ett koppel yngre löften stiger upp ur djupet av truppen och börjar hävda sig på en gång. För medan stjärnglansen är intakt har general manager Lombardi till sin egen frustration (”jag ville inte göra mig av med en enda av de spelarna”, heter det i Hockey News), tvingats släppa viktiga birollsinnehavare och på grund av det sjunkande lönetaket inte haft möjlighet att täcka upp för de förlusterna fullt ut. Framförallt försvinner pondus och stabilitet i defensiven med Rob Scuderi – och om redan saknade Willie Mitchells skada vägrar läka blir det en ren bristvara.
Tips: Kan nå en ny konferensfinal. Men inte mer.

PHOENIX COYOTES
Nya: Mike Ribero (f), Brandon Yip (f), Tim Kennedy (f), Max Domi (f), Thomas Greiss (mv).
Förluster: Boyd Gordon (f), Nick Johnson (f), Jason LaBarbera (mv), Alexandre Bolduc (f).
Svenskar: Oliver Ekman-Larsson (b), David Rundblad (b).
– Vi har hela tiden väntat på att distraktionerna ute i öknen ska ta ut sin rätt, att oreda och oro ska få prärievargarna att förlora fokus och drivkraft, men bortsett från dippen ifjol – mest en följd av röran kring lockouten, tror jag – har Dave Tippetts tätt sammansvetsade flock fortsatt jaga framgångsrikt. Så man kan ju fråga sig vad som händer nu när off ice-problematiken är löst, när klubben för första gången på tre år faktiskt har en ägare och hotet om flytt eliminerats för åtminstone fem år framåt. En stegring mot verklig ära och lycka är inte omöjlig – speciellt som man med utsökte playmakern Mike Ribero, bekant med Tippetts system och kynne sedan den gemensamma tiden i Dallas, äntligen knutit upp en riktigt habil förstecenter. Att omvärlden åter underskattar dem har de knappast något emot. Den här klubben har alltid hämtat användbar näring ur en beslutsam vi-mot-världen-attityd.
Tips: Återvänder till slutspelet.

SAN JOSE SHARKS
Nya: Tyler Kennedy (f).
Förluster: TJ Galliardi (f), Tim Kennedy (f), Thomas Greiss (mv).
Svenskar: –
– Man måste beundra tålamodet hos Doug Wilson. Uthålligheten. Han verkar ju ha gett sig själva fan på att det hajstim han odlat under så många år uppe i norra Kalifornien någon jädra gång kommer att få vittring på blod och lyckas sluka det stora bytet. Så det är samma Thornton, samma Marleau, samma gamla Pavelski och Boyle som leder anfallet från Silicon Valley igen. Det börjar dock kännas sent, några av de där inventarierna framstår ibland som gammelgäddor snarare än hajar idag . Just Thornton och Marleau och Boyle är alla inne på sista kontraktsåret och det kanske kan motivera lite extra, men de troligaste är att väl att de i vanlig ordning varvar den bästa hockeyn i världen med långa, lugubra svackor och sedan viker ner sig när de stora insatserna ligger i potten. Och så kan Wilson slutligen börja bygga nytt.
Tips: Det blir som vanligt.

VANCOUVER CANUCKS
Nya: Brad Richardson (f), Mike Santorelli (f), Yannick Weber (b), Bo Horvat (f), Benn Ferriero (f), Hunter Shinkaruk (f).
Förluster: Cory Schneider (mv), Derek Roy (f), Maxim Lapierre (f), Ketih Ballard (b), Andres Ebbett (f).
Svenskar: Daniel Sedin (f), Henrik Sedin (f), Alex Edler (b), Eddie Läck (mv). Jaocim Eriksson (mv) är tredjemålvakt och Peter Andersson (b) precis utanför truppen
– Nu går tåget. Det här är antagligen sista chansen för den generation som lett Canucks under det senaste decenniet, och nästan nått ända fram flera gånger. Olyckligtvis är det just i det läget John Tortorella tar över som lokförare. Han kommer, befarar jag, att orsaka en regelrätt urspårning. Det finns visserligen en populär teori om att argsinta gaphalsar som Tårtan kan nå resultat på kort sikt, innan undersåtarna hunnit tröttna, men den har ingen bärighet i det här fallet. Vare sig hans konservativa syn på hockey eller hans explosiva temperament kommer att funka i Vancouver. Bröderna Sedin behöver vi nog inte oroa oss för, de gör vad de ska och hamnar näppeligen i personliga konflikter med en coach, men relationerna med sådana som Roberto Luongo och Ryan Kesler och Alex Burrows…det är förödande krig som bara väntar på att bryta ut. Den charmoffensiv herr Tårta iscensatt sedan han kom till British Columbia kan alla glömma. Den är bara teater. När det bränner till kommer han go bananas igen Och därför går det åt skogen för Vancouver i år.
Tips: Missar slutspelet för första gången sedan 2008.

Javisst, Daniel Alfredsson gjorde tre mål i natt.
Hat trick!
För Detroit.
Mot Chicago. .
Kepsarna haglade över isen och 40-åringen själv såg nöjd ut, trots en något glasartad blick.
Han var inte med i försäsongsövningen i Joe Louis Arena?
Nej, det vet jag väl.
Jag talar om Alfies debut som rödvinge i NHL 14 – på Playstation-maskinen här i vardagsrummet.
Efter viss tvekan åkte jag häromdagen ner till Best Buy vid Union Square och köpte den senaste EA Sports-utgåvan.
Naturligtvis var jag tvungen att premiärspela Wings för att så snabbt som möjligt få se Ottawa-legendaren
Det kändes lite underligt till och med i det fantasiformatet.
Tänk då hur det ska bli i verkligheten, i premiären mot Buffalo nästa onsdag.
Hoppas förresten han gör hat trick i den premiären också.
Då får man att skriva hem om.
* * *
Det här varit en tung vecka här. Älskade vännen Kristian Gidlund gick bort i tisdags och trots att det inte kom som någon överraskning var det förtvivlat ledsamt.
Nu får hockey vara tröst
Det hade Krille förstått och gillat. Han älskade hockey, var hängiven färjestadare – och det var det nästan så att även jag blev när jag läste att Christian Berglund och Richard Wallin tillägnade honom segern mot Frölunda i torsdags; av allt fint som sades och gjordes förra veckan är det tvelöst det han hade uppskattat allra mest – och vore han fortfarande med oss skulle han vara febrigt engagerad i uppladdningen inför NHL-säsongen.
Hela den här kommande, nio månader långa festen är för honom vad mig anbelangar
* * *
Tvekan inför inköpet av NHL 14 grundade sig i att jag inte tyckte förra årets version var något att ha.
I sin iver att göra spelet så realistiskt som möjligt gjorde dom det för svårt och för tråkigt för min amatörsmak.
Men satan i gatan – 14 är ett slagskott om inte i krysset så i alla fall otagbart i nättaket.
Det är lite lättare att göra mål, motståndarna snor inte pucken bara för att de råkar komma i närheten och man kan tacklas som en hel Kronwall hela tiden
Men framförallt:
Slagsmålen är helt episka.
Jag känner mig som The Mauler Gustafsson när jag låter mina spelare bjuda upp till dans och sen sänker NHLers så det skvätter om det – gång på gång
En gång är det en viss nykomling i Minnesota, Cookie kallad, som får sig en omgång så han ligger och grinar på isen,
Då råkar jag i och för sig vara Nashville och Shea Weber står för uppsträckningen, men ändå: Den är för Erik Karlsson
I samma match är det Jonas Brodin, av alla, som två gånger om instigerar när mina killar råkar skjuta efter avblåsning (en saftig non-no som ovillkroligen leder till trubbel från och med i år..och det som är så roligt!).
Det slutar med att den stackars värmlänningen sitter med två blåtiror och surar i utvisningsbåset,
Sorry, Bacon.
* * *
Bad news för Pittsburgh:
Vokoun är borta på obegränsad tid – på grund av en blodpropp i bäckenet.
Det låter inte som något man vill drabbas av och för Shero innebär det, förutom oro för en kille i laget, huvudvärk.
Blir frånvaron långvarit är han nästan tvingad att hitta en ny målvakt – och var fan hittar man en sån nu?
Jo, det är klart, Bryzgalov är ledig, men…well.
* * *
Det är för festligt att Zäta fortfarande ser ut som en amazonraggare på väg till korvmojen i Kubikenborg, i hockeyfrilla och allt, i EA Sports-fiktionen.
Vore jag konspiratoriskt lagd skulle jag jag svurit på att det är en subtil bestraffning för den begränsade entusiasmen inför vissa årliga evenemang i ligans regi…
* * *
Hann aldrig ut till Brooklyn för Islanders första match i Barclays, mot Devils i lördags, men på tv-bilder såg det coolt ut med hockey i Jay-Z:s flashiga hall.
2015 blir ett kul år.
* * *
Edmonton har inget flyt heller.
Redan sedan tidigare är det klart att Ryan Nugent-Hopkins missar grundseriens första månad medan en opererad axel läker.
Nu har Sam Gagner har fått käken avslagen av en vårdslös Zack Kassian också.
Det betyder att lagets två förstacentrar är satta ur stridbart skick i inledningen.
Inte lyckat en säsong när just inledningen kan bli helt avgörande för ett lag som Oilers.
* * *
Jag trodde MMA-galan i Air Canada Center tog slut i lördags natt, men att döma av tv-bilderna på nätet fortsatte den under söndagens hockeymatch mellan Leafs och Sabres.
Det såg ut som rena Slapshots ett tag och David Clarkson, som var korkad nog att hoppa in från båset under pågående brawl, kan få börja sin karriär i Toronto med tio matchers avstängning.
Morsning och hallå.
* * *
I morgon, tisdag, är det exakt en vecka kvar tills det börjar.
På riktigt.
Därför avlossar jag stora tipset då.
Missa inte.

Tedenby, som verkligen ser ut som en småländsk variant av turkbulgariske tyngdlyftaren Naim Suleymanoglu i kroppen efter sommarens hådkörning, tycker såklart det är roligt att göra mål på Henke Lundqvist.
Men det hade kunnat vara ännu roligare….
– Ja, tänk om Hedberg stått. Jäklar vad roligt att göra mål på honom, säger han och fyrar av sitt legendariska leende.
Ja, det hade varit roligt att se honom överhuvudtaget.
Men tyvärr verkar det inte som att herr Moose ska spela i Philly kommande natt heller.
Då startar Biron – och sen vill coacherna tydligen ta ytterligare en titt på den här Talbot.
Vad är det för dumheter?
* * *
Det räcker med en enda för att inse att det kommer att bli oändligt mycket behagligare att gå på presskonferenser med Rangers coach i år.
Kontrasten kunde inte vara mer bjärt.
Det är ingen tension, inga föraktfulla blickar, ingen känsla av att den som ställer en fråga helt omotiverat bemöts med en förolämpning – eller ett raseriutbrott.
Vigneault – kallad AV av alla – bara står där och svarar vänligt och mjukt på allt och sen är det inte mer med det.
Samtidigt kommer rapporter om en första störning i relationerna uppe i Vancouver.
Någons mobil råkar ringa under Tårtans presskonferens – och han gör omedelbart klart att han tänker gå om det händer igen.
Ojvoj.
* * *
Några andra verkligt handfasta slutsatser än att det är för underbart att hockeysäsongen inletts går det inte att dra av en sån här inledande dans mellan rivalerna på varsin sida Hudson-floden, men några små iakttagelser inbillar jag mig ändå att jag gjorde,
Som att Brad Richards kanske börjat återfå lite av sitt självförtroende, som att Adam Henrique är på väg mot en stor säsong och som att Youngblood Adam Larsson tagit ett rejält kliv framåt.
Och framförallt:
Cory Schneider (som stavar just Cory, inget annat…förlåt en rostig bloggare) har kommit till Soprano-land för att äga.
Från start.
– Ja, äntligen har vi en bra backup-målis, skrockar Tedenby – med viss assistans av bloggen.
Det är, säger erfarenheten att vi måste klargöra, ett skämt.
Ynglingarna i Devils älskar Johan Hedberg.
* * *
Springer på Uffe Samuelsson i environgerna också.
Han ser fortfarande för stenhård ut – även med en pizzaslice i näven.
* * *
En domaren i The Rock hette – TJ Luxmore.
Om jag skrev deckare skulle min huvudkaraktär ha det namnet.
TJ Luxmore.
Fruktansvärt tufft.
* * *
Det var många unga svenskar som hade en fin natt.
Adam Almquist dunkade alltså in två powerplay-mål för Wings, Filip Forsberg gjorde mål för Nashville och Hampus Lindholm blev målskytt för Anaheim – samtidigt som Jakob Silfverberg stod för två assist och Rickard Rakell för en.
De tar för sig, pöjkarna.
* * *
Nu ska jag återgå till att gneta med stora säsongstipset.
Det tar sin lilla tid och är mödosamt.
Men det kan ju själva facit vara värt….

Slut i The Rock.
Devils vinner med 2-1 – efter förträfflig insats av Schneider.
Vi får se om det blir något slags slutrapport innan morgonen, annars hörs vi framöver.

Det låter som det klassiska ”Marty, Marty, Marty”.
Men nej.
Fansen i The Rock uppfinner en ny ramsa en ikväll – en som lär komma att eka här inne i många år framåt,
– Corey, Corey, Corey, skriker dom.
Därtill finns skäl.
Luongos gamla sidekick gör några riktigt fina räddningar den här perren – med en fin sak med klubban bakom ryggen när Richards i ett powerplay bara ska lägga in pucken som särskilt utropstecken.
* * *
Paul Bissonette kan inte känns sig som Einsteins jämlike när han nu sitter hemma och begrunda att han drog på sig tio matchers avstängning – i en simpel försäsongsövning.
Nu får han inte spela förrän 24 oktober.
Hallå.
* * *
Lundqvist lämnar, som planerat, kassen efter halva matchen och ersätts av Cam Talbot – Rangers fjärdekeeper as we speak.
Jag skulle kunna trycka den svenske stjärnans efter-matchen-kommentar redan nu, misstänker jag.
han kommer säga:
– Det kändes rätt segt, det kommer ta ett tag innan jag kommer in i det.
* * *
Cam Jenssen och Brandon Mashinter vevar, till publikens förtjusning, duktigt i matchens hittills enda knytnävsuppgörelse, men träffar inte särskilt ofta.
Även slagskämparna är ringrostiga så här i säsongens linda.
* * *
Wow, Adam Almqvist är alltså tvåmålsskytt för Wings i Pittsburgh.
Tänker även han tvinga sig till en plats i truppen?
Snart är det verkligen bara svenskar i Motown.
* * *
Det har varit mycket gafflande om att Rangers powerplay måste bli bättre och det måste det ju, men jag vet inte jag. De har ett par chanser i den här perioden – inklusive ett hyggligt långt fem mot tre – och det händer inte mer än de gjort de
* * *
Younblood Adam Larsson tänker tydligen visa NHL hur västerbottniskt järnmalm känns
Han skickar på Hanson Brother Asham en riktigt fet tryckare precis vid Rangers bås.
Det ser nästan ut som när han själv fick sig en mytompunnen flygtur av PK Subban i nästan samma position förrförra säsongen.
* * *
Ingen av dem är här, men det är ändå lite roligt att se på sittplatsschemat att Henrik Ek – känd sidekick i den här bloggen – och Mathias Ask från norska Nettavisen har platserna intill varandra.
Den delen av pressläktaren skulle kunna döpas om till – träläktaren…
* * *
Ställningen?
Fortfarande 1-0.
Försäsong är försäsong är försäsong.
Kopp nummer fyra nu då.
Kan någon se till att hålla räkningen under säsongen?

Säsongens första mål på Kung Lundqvist görs av – Mattias Tedenby.
Den lille smålänningen, som alltså biffat till sig ordentligt under sommaren och sett pigg ut hela perioden, trycker in periodens enda balja från nära håll efter drygt tio minuter
Kul för honom, han kan den här säsongen ha sista chansen att etablera sig i NHL och verkar ha gett sig fan på att ta den.
* * *
Annars, ja, som sagt…kakor utan socker, vodka utan alkohol, Macahan utan Zeb.
Det är ju så med träningsmatcher.
Nerven, intensiteten, allvaret, allt det som gör hockey till hockey saknas ju.
Dessutom håller själva spelet rätt dassig klass när alla är stela och ovana och saknar acceptabelt matchtempo.
Men igen:
Det är fan kul bara att sitta här.
* * *
Schneiders första riktiga ingripande som Devils-målis är en benparad på ett rappt skott från Marc Staal.
Ser fint ut – och föranleder välkomnande ovationer från de glesbefolkade bänkraderna
* * *
Taggen, Albelin tränar farmarlaget i år, så honom får jag ropa efter förgäves.
Men i gengäld är ju Uffe Samuelsson assisterande i Rangers, så jag försöker med honom istället.
* * *
Vigneault pumpar hårt med förstakedjan, den som bildas av Kreider, Richards och Nash, och det är ju egentligen omöjligt att bedöma någonting efter en enda period i en sån här match, men jag tycker ändå det känns som att Brad fått tillbaka r:t i sitt förnamn och inte spelar fullt lika stirrigt som under fjolåret.
Det har avgörande betydelse för Blåskjortorna.
* * *
Alfie begår inte debut som rödvinge mot Pittsburgh ikväll, tydligen.
Däremot får Calle Järnkrok chansen som center i en fjärdekedja mellan Tootoo och löftet Anthony Mantha.
Och Adam Almqvist bildar backpar med en Brennan Evans.
* * *
Hör att det varit tysta minuter för offren för vansinnesdådet i Washington på andra arenor, men det glömde de olyckligtvis bort här…
* * *
Larsson-Urbom känns som ett riktigt solitt, blågult backpar.
* * *
Liveblogg eller inte – det är ändå dags för nummer tre i den där oändliga raden av kaffemuggar nu.

Sådärja.
Nu har jag tömt säsongens första pappmugg ishallskaffe.
Det kommer bli några fler.
Bortåt…ja, få se nu.
Med slutspel ser jag sådär en 90 matcher live per säsong – och det går, försiktigt räknat, sex muggar varje gång.
Det blir 540 stycken det.
540.
Det vet jag inte om jag egentligen ville veta.
Men gott är det i all sin sönderbryggda, amerikanska blaskighet, goddamned.
* * *
Devils – Rangers.
I The Rock.
Det är alltså vad vi får serverat som första aperitif denna höst.
Blir säkert inte mycket till hockeymatch att att titta på per se, hockeybataljer vars utgång saknar betydelse brukar inte vara roligare än grillkorv utan senap och ketchup, men ändå.
Den här tiden på året känns det ju högtidligt bara att kliva in genom den välbekanta pressentrén, få ut sin ackreditering (för hela säsongen…Devils sentida vänlighet är fortfarande svår att vänja sig vid), hälsa på kollegor man inte sett sen i våras, ta hissen upp, sätta sig på sin slitna gamla plaststol i det vanliga hörnet av pressläktaren och titta ut över nyspolad is medan The Rock-organisten enligt gamla traditioner spinner sina hurtiga trudelutter för en helt tom hall.
Ah.
* * *
Man vet att hjärnan är pre season-rostig när man tar NJ Transit-tåget till fel Newark-station och sen får sitta och kallsvettas på en buss genom The Wire-artade kvarter i 20 minuter för att komma rätt.
Det är som att Henke Lundqvist skulle glömma att med sig klubba ut på isen.
* * *
Senast jag satt här var det draft, precis i början av juli, och det var då Gary Bettman, till säsongens mest öronbedövande jubel i The Rock, meddelade att Devils trejdat till sig Corey Schneider.
Nu är den förre Vancouver-keepern där nere på isen, i full regalia, och ska spela sin allra första match för
Sånt skänker också den här sortens uppvisningar en extra liten kittling.
* * *
Vi får en ny Devils-relaterad nyhet precis innan värmningen börjar:
Damien Brunner, Zätas schweiziske polare, har bjudits in på tryout av Lamoriello och kommer att ansluta imorrn.
Klart intressant.
* * *
Oscar Lindberg, den unge Skellefteå–centern som imponerat så stort på alla i Rangers under träningslägret, hade också varit väldigt rolig att få se,
Men han får vänta med sin debut till morgondagens bortamatch i Philadelphia – och detsamma gäller Jesper Fast.
Ende svensk hos gästerna ikväll är faktiskt Kungen själv. Han ska stå första halvan av matchen – och ersätts sedan av Cam Talbot (skulle ju varit Johan Hedberg…hur kan de robba honom på möjligheten att få glänsa mot gamla polarna?).
Däremot luftar Devils allt de har av blågul talang.
Youngblood Adam Larsson, Yayo Josefson, en Mattias Tedenby som tydligen lagt på sig tio kilo extra muskelmassa under sommaren och Alexander Urbom litar allesamman.
Kul!
* * *
Känslan av hemkomst, av att allt är som det ska igen, blir verkligt påtaglig när förste spelare, jag tror det är Henrique, kommer ut på värmningen och sådär halvnonchalant drar iväg ett löst dragskott mot tom kasse.
Hockey is back, för fan!
* * *
Lite nytt för året:
Målburarna är lite grundare än tidigare, vilket ska ge utespelarna mer utrymme bakom kassen – och större möjligheter att använda den så kallade köksvägen.
Tillika har reglerna för hur stora målvakternas benskydd får vara reglerats.
Vilket föranlett Marty Brodeur att pika sin hyllade kollega från andra sidan Hudson-floden.
– Jag nämner inga namn men det finns målvakter, inte på så värst långt avstånd, som använder skydden till annat än skydd, sa han till The Record häromdagen.
Lundqvist fick frågor i ämnet av Larry Brooks tidigare idag och replikerade muttrande:
– Jag vet inte vad han talar om…
Varpå en skrockande Hedbä på omklädningsrumsbänken intill citerade basebollstjärnan A-Rod:
– If you’re not cheating, you’re not trying…
Ah, va fan. Hedberg måste ju sitta där hela säsongen, Sather!
* * *
Det är alltså försäsong och därmed blir det ingen riktig liveblogg av det här.
Jag är, märker jag tydligt, långt ifrån den form som krävs för att, som Sibner på Hockeysverige kallade det, kaskadskriva medan det är liv och rörelse och orgeltrudelutter runt omkring.
Så vi tar det här på lite uppstuds och har i första hand kul i kommentatorsspåret, tycker jag.