Ja, plötsligt sitter man här om kvällarna och håller koll på fem-sex matcher samtidigt, ringer svenskar som varit in action och skriver referat.
Livet när livet är som bäst, Biffen styleee!
Det är inte riktigt på riktigt ännu – det blir det först när grundserien startar och resultaten betyder något – men jag roas ändå in i själen över att NHL-isarna spolats igen.
Man kan ju jämföra med ifjol.
Då satt man här…äh, vi skiter i det nu.
Ni vet hur det var.
Nu är det fest.
* * *
En del roligt att rapportera från nattens matcher:
Sebastian Wännström och Erik Nyström gjorde mål för St Louis respektive Montreal, Magnus Nygren fick näst mest istid av alla Montreals backar, Uffe Samuelsson hade två söner igång – Philip för Pittsburgh, Henrik i den ena av Phoenix två matcher mot LA – och Erik Karlsson verkar redan vara på humör. Två assist blev det i Sens segermatch över Jets.
* * *
Martin Biron har apropå förra inlägget återvänt till Rangers-campen, men det innebär inte att Johan Hedbergs gästspel på Broadway är över.
Tvärtom har Alain Vigneault gjort klart att han är med och konkurrerar om platsen som Rangers andremålis och när klubben under söndagsförmiddagen genomförde säsongens första ”scrimmage” stod Moose där – i Blueshirt-jersey.
Det var en sällsam syn.
Tyvärr spelar han dock inte kvällens försäsongspremiär mot kompisarna i Devils – och det gör inte heta ungtupparna Oscar Lindberg och Jesper Fast heller.
Deras riktiga säsongsdebut sker först imorrn natt, borta mot Flyers.
* * *
Oliver Ekman-Larsson missade inledningen på Coyotes camp – som man förstår för att han inte förnyade sitt pass i tid och således inte kom in i landet.
Aj, OEL, sånt där är det allra, allra första man ska ta hand om när man kommer hem på somrarna – annars blir det alltid strul.
Nu får han blidka fnissande lagkamrater med fina middagar – och sina tränare med exceptionell hårdkörning på isen.
– På tisdag är alla i laget lediga. Utom Oliver. Han får ta igen arbetet han missat, säger coachen Dave Tippett inte utan förtjusning till Az Central.
* * *
Rapporterna från Boston är samstämmiga:
Carl Söderberg gör en magnifik camp.
Hans säsong kan i sanning bli nåt att följa.
* * *
Kommande natt kan Daniel Alfredsson komma att göra sin första match för ett NHL-lag som inte heter Ottawa Senators.
Wings har säsongspremiär borta mot Penguins, nämligen, och det vore väl konstigt om coach Babcock inte passar på att se sin nye stjärna i aktion direkt.
Själv begår jag säsongsdebut i The Rock, där Rangers alltså går upp mot Devils.
Det blir ingen vanlig liveblogg per se, även jag tänker i vanlig ordning ha en försäsong, men några synpunkter kommer att dyka upp under kvällen och sen blir det en sammanfattning av intryck efteråt.
Så har du inget annat för dig…var med!

Hedbä till Rangers…
Jag trodde det var någon – i första hand Uffe Bodin på Hockeysverige, eftersom det var via hans tweet jag i arla morgonstund på ett hotellrum i underbara Austin fick nyheten – som drev med mig.
Henke i målvaktstandem med Hedbä på Broadway…det är ju sånt fantiserats om när vi diskuterat overkliga önskedrömmar i den här bloggen.
Men det är alltså alldeles sant.
Rangers har bjudit in Johan Hedberg från Sunnanäng i Leksand på tryout under den camp som precis börjat.
Jag blir så glad att jag beställer ett extra lass ribs på Louie Mueller i Taylor (för BBQ-frälsta vad Montreal är för hockeyditon).
Hur länge han får vara blåskjorta återstår att se, det råder betydande oklarhet kring varför Martin Biron lämnade New York idag och hur länge han blir borta, men som Johan själv sa på en dålig telefonledning mellan New Jersey och Fort Worths utkanter idag:
De bjuder rimligen inte in honom på tryout bara för några dagars tjänstgöring.
Alldeles säkert är att han lär få istid när Rangers på måndag spelar säsongens första träningsmatch – mot…just det, Hedbäs gamla kompisar i Devils.
Då ska såna som Yayo Josefsson, Youngblood Adam Larsson och Alexander Urbom – som många tror tar det avgörande steget i år – alltså försöka göra mål på sin ”pappa”.
Det blir nåt att se.
Och bloggen kommer vara på plats.
* * *
They’re off and running alltså.
Merparten av de 30 NHL-lagen inledde sina camper under onsdagen – och de som inte gjorde det sparkar igång idag, torsdag.
Om man betänker hur det såg ut, och kändes, för ett år sedan är det ett faktum som borde få alla att dansa linedance till mustig honky tonk av glädje,
Då hade lockout just utbrutit och insikten att delar av säsongen skulle kunna komma att ställas in började få fäste och snart satt vi och hulkade i en depression värdig de som hade alla besparingar placerade hos Lehman Brothers 2008.
Nu finns det inget att oroa sig för.
Inget att bli arg över.
Inget att sitta och känna sig hopplöst oförstående inför.
Det blir hockey – vintern lång.
Gräddsås!
* * *
Att Dale Tallon i Florida visar intresse inte bara för Tim Thomas utan även Mister Universe Bryzgalov kan ju inte direkt kännas som en ringing endorsement för Jakob Markström.
General managern säger visserligen att Jakob är uttalad förstemålvakt och att man bara vill försäkra sig om en bra backup och gästriken själv har inga officiella synpunkter, men lite måste det messa med psyket och är det nånting man ska undvika är det att messa med målvakters psyken.
* * *
Den otursförföljde Joni Pitkänen missar hela säsongen.
Bedrövligt för honom – och snudd på katastrof för Hurricanes.
Utan den finländske resen ser deras backbesättning definitivt ut som en av de klart tunnaste i ligan – och det är ju inte som att det direkt råder överflöd på stjärnbackar.
* * *
Nu, om inte förr, börjar gossarna uppe i Vancouver förmodligen få klart för sig att there’s a new sheriff in town.
Att för första gången bli utsatt för Tårtans beryktade camper lär vara likvärdigt med en fösta rotfyllning.
Utan bedövning.
* * *
Jag vill bara meddela att livet sällan är bättre än när man, med Guy Clark på stereon, kör på en landsväg mellan San Antonio och Taylor i skymningen.
* * *
Med Hedbäs entré håller Rangers på att bli östkustens Detroit.
Här finns som bekant trion Lundqvist, Strålman och Hagelin sedan tidigare. Nu står dessutom Uffe Samuelsson i båset – och så slåss ynglingarna Oscar Lindberg, som stod för ett hat trick under prospects-turneringen i Traverse City förra helgen, och Jesper Fast om platser i truppen.
Det kan bli svettigt att få citat från alla nödvändiga håll i omklädningsrummet på Garden den här säsongen…
* * *
En passionerad NHL-konnässör jag känner – vi kan kalla honom Schauben – kommer med det hittills mest spektakulära finaltipset.
Det blir Blues – mot Islanders.
Vore nåt, det.
* * *
Nu åker jag vidare på min texanska roadtrip, men till helgen är jag tillbaka i New York.
Då spelas de första träningsmatcherna.
Känner ni peppen?

Ha ha, klart Obama diggar Yellbear Hjalmarsson.
Det gör alla utrustade med snille och smak.
Sure, presidenten syftades förstås även på Kryckan Krüger, Johnny Oduya och Man of Steel Stålberg när han under sin beramade presskonferens med statsminister RajRaj på Rosenbad tackade Sverige för exporterna som hjälpte Blackhawks från hemstaden Chicago att vinna Stanley Cup i somras (i den mån han nu alls hade en aning om vad han pratade om…möjligheten att han bara fick smålustiga talking points av rådgivarna är inte obetydlig, fast det tycker jag vi kan bortse från just nu).
Men Russnäs egen Scott Stevens har varit i Windy City under längst tid, och är på sitt eget småländska sätt den största profilen, så det var honom jag i första hand tänkte på när jag under väntan på Houston-flight på Newark-flygplatsen såg och hörde Hawks-hyllningen på CNN – i sig en mycket sällsam upplevelse, kan jag meddela.
Frågan är nu om presidenten ringde hem och beordrade Bowman junior, general managern att signa det nya kontraktet med Yellbear också.
Det hann ju bara gå en kvart – sedan kom beskedet att nummer fyra förlängt med mästarna i fem år och skruvar upp lönen till i snitt 4.1 miljoner
Bär tydliga drag av en executive order, tycker jag (och här är det förmodligen bäst att inflika att jag skojar…det finns tyvärr läsare som medvetet går in för att missförstå)
För övrigt kan vi än en gång konstatera att få människor i hela världshistorien varit med om större år än det den gode Karl Oskar-epigonen Hjalmarsson upplever just nu.
Först vann han Stanley Cup.
Sedan gifte han sig med sin Elina.
Och så kom den här dagen, med gyllene kontrakt och hyllningar av världens mäktigaste människa.
Det enda som saknas är väl att någon bloggare kommer och står för snusförsörjningen framöver…
* * *
Såg jag inte fel på bilderna i Detroit Free Press igår har Alfie gått till frissan – och skaffat sån klockren syntfrissa att han skulle kunna tjänstgöra som slagverkare i Front 242.
Tomas Ros jublar.
* * *
Cool kommentar av Stan Bowman om Yellbear.
– He’s a warrior.
I sanning .
* * *
Jag tror inte heller på Sabres i år, men den kritik mot de nya matchställen youngblood Ekeliw berättar om i den här artikeln förstår jag inte alls.
Bortsett från det där gråmelerade krafset längst ner på ärmarna är de ju…snygga.
* * *
Jo, Laving, hela familjen Alfredsson har flyttat till Michigan.
Det är nice där.
* * *
Brenden Morrow har meddelat att han väljer mellan tre-fyra lag, men inte är beredd att skriva på riktigt ännu.
Jag får en känsla av att han hamnar i Phoenix.
* * *
Själv är jag nu i Houston och ämnar ägna mig åt country, Lone Star-öl och bbq några dagar.
So long.

Amen, nu får tiden rappa på lite.
Sommaren har passerat och det är fantamme dags för hockey.
Min längtan efter att få känna doften av sur hockeytrunk och höra ljudet av skridskoskena som skär i is är lika ivrig som den brukade vara inför säsongspremiärer av Sopranos.
Men det dröjer fortfarande tio-elva dagar innan camperna börjar och två veckor tills första pre season-matcherna spelas – och fram tills dess verkar mycket lite hända.
Så man får sitta här och vara stissig – och fortsätta bränna hjärnceller det stora säsongstips som kommer att presenteras här i bloggen några dagar innan seriestarten.
* * *
Det är med vemod jag mottar beskedet att Fast Freddy Shoestring, också känd som Fredrik Sjöström, tar sin mats ur hockeyskolan.
Han är den här bloggens bästa, roligaste sidekick någonsin – ni som inte var med åren när han spelade för Rangers missade något – och yours truly böjer sig i evig tacksamhet.
Å andra sidan har Frölunda den goda smaken att anlita den gamle skojaren från Ytterby som scout och tänker tydligen skicka honom till Nordamerika mellan varven.
Då räknar jag kallt med att Birger Schlaug – som han också kallades ett tag; är det någon som kan minnas varför? Jag gör det inte – sätter sig på pressläktaren och levererar ännu bättre anekdoter, drar ännu sämre skämt och kommer på ännu fler smeknamn.
* * *
Att tippa är alltid svårt, men i år känns det som de där som får skjuta basketstraffar från fjorton meter med förbundna ögon hos Filip och Fredrik har större chans att lyckas än vad vi som ska förutse hur det går i NHL.
Vi har helt ny divisionsindelning, två klubbar har bytt konferens – och åtskilliga lag förändrades så grundligt under sommaren att inte en jävel kan ha en aning om vad de håller för klass.
Men, ja, man kan väl slå fast att Buffalo inte placerar sig före Boston.
Kanske…
* * *
Julia, ingen pressure. Det var inte så jag menade. Jag känner mig bara övertygad om att du kommer leva upp som aldrig förr när du nu har en blytung svensk där uppe – och jag ser mycket fram emot det.
* * *
Jag är ju inte dummare än jag lusläser alla som redan börjat leverera sina förutspåelser. Omnämnda Hockey News årsbok är till redan lika tummad som Carolas första bibel.
Nu har Svenska Fans börjat portionera sin stora, alltid läsvärda rankning också – och de tippar Florida som totaljumbo.
Men vadå, Panthers har ju värvat Scott Gomez…ah, förlåt.
Då återstår bara Pro Hockeys säsongsguide – och jag tänker vänta vid brevlådan tills den anländer. Man behöver få ta del av Hugossons analyser.
* * *
Apropå Montreal råkade jag avslöja att jag aldrig varit där när jag nyligen träffade en svensk målvaktsstjärna – vi kan kalla honom Henrik – och fick en blick som hade jag påstått att Hennes & Mauritz gör bättre kläder än Hugo Boss.
– Jamen…du MÅSTE ju dit, hette det.
Japp, on my way.
* * *
Budskapet har varit detsamma hela sommaren:
Mojo Johansson vill vara kvar i Washington – och Washington vill ha kvar Mojo.
Men parterna är inte det minsta överens om vad han ska ha i lön och med bara tio dagar kvar till campen börjar det kännas lite bråttom.
Hoppas det löser sig. Mojo hör hemma i huvudstadens Chinatown.
Den enda övriga obesvarade svenskfrågan är vad som händer med Johan Hedberg, men det mesta tyder väl på att han lägger av och blir konsult åt Old School Lou.
* * *
Att The Finnish Flash gör en sista säsong är bra på så många plan.
Framförallt för att han är typen som inte blir äldre, som fortsätter vara lysande fast det egentligen inte ska vara möjligt.
Men också för att NHL får tillfälle att ge honom ett värdigt avsked.
Selänne har varit en av ligans största stjärnor, tillika en av dess vänligaste och mest omtyckta, i flera decennier och förtjänar verkligen en grandios slutpunkt.
* * *
Det finns ytterligare några free agents av olika valör man tycker borde ha erbjudits/skrivit på nya kontrakt vid det här laget.
Brenden Morrow, till exempel. Damien Brunner. Och Danny Cleary.
Förmodligen hoppas de på för mycket pengar och för många år, men det är bara att lära av Dogge. Lönetaket har obönhörligen gått ner och de kontrakt herrar i den här situationen föreställde sig för bara ett år existerar helt enkelt inte just nu.
* * *
Vet inte riktigt vad jag bygger det på, men jag har en känsla av att Erik Gustafsson får ett rungande genombrott i vintar och trots den knallhårda konkurrensen på backsidan kan bli ett namn för OS.
* * *
Kort, obekräftad rapport från Detroit:
Alfie ser väldigt cool ut när han uppträder i Wings-jersey under inofficiella träningar i The Joe (sorry, Fredrik Laving…).
* * *
Nej, nu drar jag till Texas och laddar batterier inför säsongen.
Såvida inte Nilstorp dyker upp på de barn-dances jag ämnar besöka utanför San Antonio lär det bli marginellt med hockeymöten där, men händer det nåt spektakulärt lär det bli avhandlat här ändå.
Sen:
Camperna.

Nu, satan i gatan, sker det.
Den här säsongen kommer bloggen slutligen och äntligen till Mekka.
Till himmelriket.
Till hockeyvärldens själva medelpunkt.
Till Montreal.
Jaja, det har jag lovat förr och, faktiskt, menat det – men det har aldrig blivit tillfälle, eller så har planerade utflykter north of the border krockat med annat och löftet har skändligen brutits.
Sorry för det.
Nu är dock självaste Douglas Murray – som första svensk på en hel evighet – en hab och därmed finns det finns det inget mer att snacka om.
Bell Center, vi är på väg.
Han är bra på det sättet, Dogge. En regelrätt lucky charm, faktiskt.
Först var han svaret på den mångåriga bönen om ett blågult inslag i Pittsburgh – och nu på den om ett dito i Montreal.
Tack och bock.
* **
Apropå att åka till ställen…jag är en sån som tror att man utmanar ödet om man blir för glad när ens drömmar slår in, så jag försöker tala lite tyst om det, men det verkar nu var klart att bloggen skickas till Ryssland på OS i februari.
FATTA vad vi ska ha fest i det här forumet. Osannolikt kul. Men hey, keep it a quiet ett tag…
* * *
Dogge ville ogärna uttala sig innan alla detaljer i kontraktet var spikade så i torsdags var det för en gångs skull svårt att få tag i karln.
När jag till slut fick svar var det lillbrorsan som höll i luren.
– Nej, svarade han på frågan om Douglas fanns i närheten, han är ute och paddlar.
Av någon anledning tycker jag det var väldigt underhållande.
* * *
Ni minns att att bibeln Hockey News tippade St Louis Blues som vinnare i sin färska Yearbook?
Okej, nu har den mer obskyra publikationen The Sports Forecaster också släppt en likadan guide inför säsongen 2013-2014.
Deras Stanley Cup-vinnare:
Ottawa Senators.
Ja, jag blev också lätt perplex när jag såg det.
Say what, liksom.
Men som liten tidskrift måste man ibland ta till lite galenskaper för att synas…
* * *
Tårtan Tortorella bedyrar i en färsk intervju i The Province ännu en gång att han lärt sina läxor i New York, men slänger klokt nog in en brasklapp:
– Kommer jag att skutta runt och vara glad och le brett varje gång jag ser er journalister. Fat chance.
Hi hi, det blir show i Vancouver i vinter,
* * *
Med Mikhail Grabovski som andrecenter ser Washington Capitals ut som ett betydligt bättre lag än igår.
Hockey News har förmodligen redan ångrat sitt missar-slutspel-tips.
* * *
Ah, kom igen nu, Teemu. One more year. Det måste ju bli det.
* * *
Julia…visst blir det din säsong i kommentatorsspåret efter den hör utvecklingen?
* * *
Nu är det 21 dagar till 14 september.
Då börjar försäsongen.
Ojvoj!

Bloggen ber härmed att få inleda hockeysäsongen 2013-2014 med följande konstaterande:
Tobias Enström är Sveriges mest underskattade NHL-stjärna.
Att han inte var med i den lika preliminära som månghövdade OS-trupp som samlades i Stockholm förra veckan är en sak – det hade, har man förstått, mest att göra med att landslagsledningen haft svårt att få till en kommunikation med den lätt tillbakadragne ångermanlänningen och ville göra en liten markering.
Givetvis blir han aktuell i skarpt läge igen.
Högaktuell.
Mer iögonenfallande var, och är, att ingen som tog till orda i media efter pressmötet på hotellet vid Brunkebergstorg i tisdags verkade vilja inse det.
Jag såg en hel drös drömtrupper i tidningar och på sajter, såna man menade att Mårts måste ta ut – och ingen inkluderade Enström.
Hallå.
Vi talar om Toby Orr – en av de smartaste, rörligaste och, inte minst, farligaste backarna i hela ligan. Han hade de facto ledningen i backarnas poängliga – den för samtliga backar i hela NHL alltså – innan han blev skadad i vintras.
Hur skulle Tre Kronor kunna undvara en sådan kraft?
Vi har många här borta som av olika anledningar inte får den respekt de förtjänar i hemlandet. Loui Eriksson, Patrik Berglund, Alex Edler, Viktor Stålberg, Carl Gunnarsson, Jonte Ericsson, Victor Hedman, Anton Strålman, Micke Samuelsson och så vidare.
Men efter den här sommaren är det alltså lätt att slå fast att ingen är mer underskattad än Tobias Enström.
* * *
Ja, sommaren har passerat, jag befinner mig sedan några dagar åter i Amerika och det är alltså dags att skaka igång den här bloggen igen.
Det känns lite …vingligt. Efter sex veckors stiltje när jag i princip bara legat i en soffa på Hagalund i Borlänge och ätit piggelin är rostbeläggningen på skrivtarmarna i hjärnan avsevärda och svårigheterna att hitta in i rätt sorts flyt mycket stora.
Men det ska likafullt bli satan så kul. Det känns, som alltid den här tiden på året, som att det var oändligt länge sen man såg hockey live (och då har det inte ens gått två månader sedan den där absurda upplösningen i Game 6 i TD Gaaaaden) och ivern över att få ta itu med en ny säsong liknar den som mina vänner kossorna i Russnäs känner inför första vårbetet.
Allra roligast ska det bli att få ha med er att göra igen. Ni är med praktiskt taget inga undantag alls de bästa läsare man kan ha och livet känns aldrig riktigt som det ska utan the ongoing dialog i kommentatorsspåret.
Bara ni nu kan ha lite överseende med den piggelin-marinerade rosten…
* * *
Jag avslutade Sverige-semestern med den där pressträffen på Sergel Plaza och som journalist ska man ska ju egentligen inte gå omkring och vara starstruck i såna sammanhang, men ojvoj – det var ju som att vara musikskribent och vimla backstage med Håkan Hellström, Thåström, Lundell, Plura, Robyn samt valda medlemmar av Abba, Kent, Popsicle, Nomads och Tant Strul
Bara de bästa var där.
Bara de största.
Man blir lätt vimmelkantig och får för sig att ingen i världen kan besegra en sådan upplaga av Tre Kronor.
* * *
Varför hockey är bättre än fotboll?
Jag såg en bra förklaring på Facebook alldeles nyligen:
Fotbollsspelare låtsas att de är skadade – hockeyspelare låtsas att de inte är det.
Just så.
* * *
Men om det nu var en sån larger-than-life-upplevelse att se de största svenska stjärnorna i Stockholm kan man ju bara ana hur det kommer att kännas för de som bevakar Kanadas första OS-läger i Calgary kommande helg.
De får rimligen hjärtflimmer bara av att slå fast vilka centrar Team Canada kan ställa upp med i Ryssland. Sidney Crosby, Jonathan Toews, Steven Stamkos, Patrice Bergeron, John Tavares…
Ska man fullfölja musikskribent-liknelser är ju det i så fall som att få vimla med Elvis, Dylan, Bowie, Keith Richards, Lou Reed och fransoserna i Daft Punk.
* * *
Ja, det var upplyftande att se bland andra Zäta och Viktor Hedman att stå upp för människovärde och yttrandefrihet när de fick frågor om den drakoniska gay-lagstiftningen i Ryssland.
Man blir stolt över att de är så upplysta och har så mycket patos och hjärta.
Men personligen tycker jag att IOK aldrig borde sätta deltagarna i den sortens situationer. Vore det en anständig organisation skulle spelen enkom hållas i riktiga demokratiter, där elementära mänskliga rättigheter respekteras. Inte i Ryssland och inte, för den delen, i kommunistdiktaturen Kina.
Men det är nu ingen anständig organisation, det är – precis som FIFA, som tycker det är okej att låta Qatar arrangera Fotbolls-VM om ett knappt decennium – en förljugen och korrupt sammanslutning lallare som låter sig smörjas av vilka banditregimer som helst.
Det är skälet till att vi alls måste ha den här debatten.
* * *
Stanley Cup-bucklan har varit med om mycket, men småländska höbalar har den inte sett förrän vid besöket i Russnäs den gångna helgen.
Önskar verkligen jag varit på plats, inte minst för att få klappa mina vänner kossorna, de som enligt mina föreställningar råmar i takt till ”Chelsea Dagger” varje gång Blackhawks gör viktiga mål. Tillförlitliga källor uppger dock att de hade trevligt ändå och var mycket nöjda med att se Lord Stanley i höet.
Yellbear – han som, för andra gången, tog hem de mytomspunna pokalen till småländska höglandet– har för övrigt hunnit gifta sig med sin Elina sedan senast också,.
Bloggen ber att få gratulera å det hjärtligaste.
* * *
Han tog väl i ungefär en tusendel så mycket som när han smackar in, exempelvis, Chris Neil i sargen.
Likafullt kändes det när Crankshaft gav bloggen en låtsastackling i konferensrumsvimlet på Sergel Plaza.
Bara det är ju ett argument för att någon – hallå Devils! – måste hissa lädret och ge den tuffaste svensken ett fint kontrakt den här veckan.
* * *
Alfies och Ottawas skilsmässa har, som det heter, ”went sour” och känns just nu inte mycket lyckligare än Paul McCartneys och Heather Mills.
Tråkigt att en så vacker kärlekshistoria ska behöva sluta på det sättet.
Men om några år är allt glömt och Daniels tröja skickas i taket ute i Kanata, det kan jag nästan försäkra.
* * *
Kul att Gabriel Landeskog – en annan som inte uppskattas efter förtjänst i Sverige, kan jag tycka – fick ett så mäktigt kontrakt av Colorado. Det var han värd.
* * *
En bartender på Söder och en på Cadierbaren på Grand – samt min kompis Alle hemma i Borlänge.
Det var de enda som kom fram och gjorde anspråk på de där prillorna jag lovade hela landet om Alfie skulle lämna Ottawa.
Likafullt noterar ni möjligen att jag här ovan bara ”nästan” försäkrar det där med att hans tröja ska hissas i Ottawa.
Här lovas aldrig mer någonting…
* * *
Alex Steen, Patrik Berglund och Magnus Pääjärvi blir de som ser till att Lord Stanley kommer till Sverige nästa sommar.
Åtminstone om man ska tro redaktörerna på The Hockey News.
De har just färdigställt sin underbart fylliga ”Yearbook” inför den kommande säsongen och tippar i den att St. Louis Blues slår Pittsburgh Penguins i nästa Stanley Cup-final.
Hm.
Konstateras kan också att de tror att såväl Washington som New Jersey och Dallas missar slutspelet helt och hållet.
Hm igen.
För egen del tycker jag det är WAY too early att komma med några predictions, men ett är jag redan nu säker på:
Devils kommer vara bättre än de tror.
* * *
Bäckis är redan här sedan några veckor, Erik Karlsson landade i Ottawa i torsdags, Henke Lundqvist kom till New York under söndagen och alla andra flyger in de närmaste dagarna och veckorna.
Sedan börjar camperna och redan 14 september spelas de första träningsmatcherna
Säsongen 2013-2014, mina vänner. Den är här nu.

Nu har jag varit på semester i Sverige i tio dagar och det börjar klia i fingrarna, den här stiltjen är klart överskattad, så tammefan – vi tar en liten lista så här mitt i högsommarvärmen.

1. Alfie till Hockeytown.
– Det trodde jag, som bekant, inte. Men jag bjuder gärna hela Sverige på snus för att få vara med om så omtumlande sensationer (fast hittills är det inte en enda läsare som kommit fram och begärt sin rättmätiga prilla; antigen är ni väldigt snälla – eller betydligt färre än man tror…). Bara att se namnet Daniel Alfredsson i laguppställningen på Wings hemsida är kittlande. Tänk då hur det blir när han kommer ut på isen i The Joe – i den röda tröjan. Ojvoj knockout. Det fanns milt uttryckt mer att jubla över när Free Agency-fönstret öppnades – eller snarare sprängdes av sina gångjärn. Jag satt på Newark och väntade på flighten till Stockholm och det var ju som att en lavin hade gått i hockeyvärlden. Mobilen surrade av Breaking News så frekvent att jag knappt hann få i mig flygbränslet. Och efter all frustrerande trading deadline-stiltje de senaste åren var det party monumentale med så mycket halsbrytande action.

2. Spelschemat.
– Det skulle ha kommit redan under onsdagen, tillsammans med namnen på de nya divisionerna, men eftersom det fortfarande inte finns någon OS-deal – vilket i sig börjar kännas något alarmerande – dröjer det ytterligare några dagar innan spelprogrammet för hela säsongen 2013/2014 offentliggörs. Men när det händer – febern! Dom ska ju spela i oktober, november och december den här gången också. Och alla ska möta alla. Borta och hemma. Vi är några som bokstavligen kommer dregla över våra bildskärmar när vi får studera premiäromgången, kan kolla när Alfie kommer till Ottawa med Red Wings och ser vilka datum den och den möter den och den. Att sitta och vänta så här påminner dock olycksbådande mycket om hur det kändes under slutet av den lockouten…

3. Elias Lindholm i Canes redan nästa säsong.
– Ja, vad finns det att vänta på? Är man så stor talang ska man givetvis ta sig till NHL så snabbt som möjligt. Det kommer bli kanon – och plötsligt får man för första gången anledning att följa Hurricanes på riktigt. Hur mycket det än skulle svida i mitt blåvita hjärta tycker jag att Filip Forsberg ska åka till Nashville också.

4. Svenskar på nya adresser.
– Det är ju inte bara Alfie som byter klubb. Vi har plötsligt Loui Loui i Boston, Jakob Silfverberg i Anahiem, Man of Steel Stålberg i Nashville, Magnus Pääjärvi i St Louis och Hanky Tank Tallinder – tillbaka – i Buffalo också. Dessutom lär Douglas Murray och, kanske, Johan Hedberg hamna i nya lag också. Kul är det! Fast jag sörjer lite att Texas töms på blågul stjärnglans. När Stars spelade konferensfinal mot Red Wings 2008 ingick förstklassiga profiler som Notan Norström, Joel Lundqvist, Loui Eriksson och Nicklas Grossman alla i en flashig, explosiv laguppställning. Nu är samtliga long gone. Hoppet står till Tom Wandell. Må han skjuta skarpt, jag vill besöka Big D i vinter.

5. Coyotes kvar i öknen.
– Jag hade inget emot tanken på ett lag i Seattle, det är en förträfflig stad, och jag har förståelse för de innevånare i Glendale som inte är helt nöjda med att de lätt hållningslösa ledamötena i city council vräker skattepengar över ett hockeylag som emellanåt bara drar marginellt större publikskaror än IK Brage. Men likafullt: Det gläder att Yoyes stannar. Dels för att det är så rasande trevligt att åka till Phoenix, dels för att ”relocations” alltid suger. Vi kommer vad det lider att få två nya lag i alla fall; med nuvarande konferensindelning måste 30 lag för balanserns skulle rimligen bli 32 rätt så snabbt. Däremot vet jag inte vad man ska säga om att Oliver Ekman-Larsson fortsättningsvis spelar för laget Arizona Coyotes. Phoenix har bättre schwung.

6. Patrick Kane.
– Äh, ville bara nämna Sugar Kane en gång till. Jag älskar att se honom spela ishockey och kan inte vänta på att få göra det igen.

7. Träningsmatch i Vegas.
– De flesta lag har i alla fall offentliggjort schemat för sina pre season-matcher. Att se såna är i och för sig sällan mer upphetsande än att knyta skorna. Men 27 september spelar Rangers och King – i Vegas. Är bloggen på plats då? Bloggen är på plats då. Likaså, förhoppningsvis, när Islanders möter Devils 21 september – i Barclays Center.

8. Hall of Fame class of 2013.
– För en gångs skull blev allt rätt. Dom som skulle in, dom kom in. Snart är det dags för Foppa också.

9. Toronto Maple Leafs.
– Man har åkt på blindskär i det här fallet några gånger tidigare , men just nu tycker jag det känns som att sorgebarnet i Big Smoke, upphottat med Clarkson och Bolland, kan bli vinterns smash hit. Vore skoj som omväxling.

10. Lundqvists sommarprogram.
– Det är det där med Bon Jovi…men annars så. Det var roligt och trivsamt att lyssna på New Yorks kung i P1. Nästa år vill vi höra Detroits dito – All Star-Zäta alltså – spela lite Dylan också.

BIFFENS BU

•Kovy lämnar Devils.
– Det är egentligen min bestämda åsikt att fria människor måste få göra som de vill och har han ingen lust att vara kvar i USA så har han inte. Ändå är det lätt förstå att de bränner Kovaltjuk-tröjor i Soprano-land nu. Devils betalade väldigt dyrt – på alla sätt och vis – för att kunna erbjuda honom det drömkontrakt han nu river. Det lämnar en eftersmak som inte blott är sur – den bär tydliga spår av avlopp. Nu befarar/hoppas många att han sätter en trend och inom kort följs av andra superstars. Hold your horses. En och annan ryss kanske blir inspirerad, Ovetjkin till exempel , men hur mycket pengar KHL än erbjuder tror jag de flesta övriga föredrar att bo och spela i Nordamerika.

•Crankshaft utan klubb.
– Vad är det här? Dogge måste få ett nytt, bra kontrakt snart. Annars blir jag ledsen i ögat.

•Drygt två månader till seriestart.
– Måste sommaren verkligen vara så här lång?

CITATET

”Tanken på Alfie i Boston eller, ännu hellre, Detroit är onekligen spännande och kittlande.

Men glöm det.

Han kanske är lite nyfiken på vad andra lag har att säga, men kommer aldrig att spela någon annanstans än staden där han är gud.
Om jag har fel på den punkten lovar jag att bjuda alla som påminner mig om fadäsen på en prilla Ettan hemma i Sverige de kommande veckorna.”
En gammal bloggbiff dagen innan Alfie skrev på för Detroit…

Ojvoj.
Blockbuster-dealen Boston och Dallas iscensatte mitt under 4th of July-firandet kan inte kommenteras på många andra sätt.
Ojvoj.
Tyler Seguin – ett av de främsta löften som spelar i NHL – och heart-and-soul-pjäsen Rich Peverley tvingas alltså lämna Boston för The Big D.
Och i andra riktningen kommer självaste Loui Eriksson – känd som Loui Loui i den här bloggen.
Såna big splashes har man inte varit bortskämd på senare år, men den här sommaren håller på att arta sig till något riktigt. Mer ska enligt
Loui sade tydligen upp sin no trading-klausul frivilligt, vilket antyder att han verkligen ville flytta – och det är ju inte så svårt att förstå.
Stars har de facto inte tagit sig till slutspel sedan de spelade konferensfinal mot Red Wings 2008.
Nu blir han viktig offensiv kugge i ett lag som alltid är contender. Och får dessutom betydligt fler chanser än tidigare att göra mål på kompisen Henrik Lundqvist, något som alltid roat honom alldeles särskilt…
Jag klagar inte för egen del heller. Loui Loui är en favorit, alltid bra att ha med att göra och en underskattad attraktion på isen.
Som Nick Cotsonika på Yahoo Sports konstaterade på twitter tidigare ikväll:
”Eriksson has been underrated for so long, his underratedness is overrated.”
Det ska bli ett sant nöje att se honom mer frekvent.
* * *
Jag lovade ju senast att återkomma med årliga Biffen Awards, men jag har inte fått någon riktig feeling kring det projektet.
Säsongen var så komprimerad och intensiv och konstig att det inte känns motiverat att dela ut så – host host – prestigefyllda priser.
Men en utmärkelse, den till årets kommentator i den här bloggen, måste givetvis ha en vinnare i år också.
Och Biffen Special Award 2013 går i all sin gloriösa status till – trumvirvel och trumpetstötar:
John J.
Det är long overdue. Denne gode hallänning har förgyllt kommentatorsspåret med humor och fyndiga iakttagelser och bultande engagemang sedan NHL-bloggens gryning för snart sex år sedan
Grattis, John J
* * *
Tanken på Alfie i Boston eller, ännu hellre, Detroit är onekligen spännande och kittlande.
Men glöm det.
Han kanske är lite nyfiken på vad andra lag har att säga, men kommer aldrig att spela någon annanstans än staden där han är gud.
Om jag har fel på den punkten lovar jag att bjuda alla som påminner mig om fadäsen på en prilla Ettan hemma i Sverige de kommande veckorna.
* * *
Apropå priser var det med visst obehag i bröstkorgen jag gick in och kollade om jag hörde till lallarna i PHWA som röstat på Ovetjkin på fel position
Men the lättnad:
Jag hade honom som högerforward.
Däremot upptäckte jag att röstat på Henrik Zetterberg på två olika platser i två olika All Star-lag och det såg ju inte mycket bättre ut, men det var ett honest mistake, lätt att begå när man är on a mission från Gud för att få just Zäta involverad i All Star-sammanhang…
* * *
Det här är en osentimental bransch, blev vi om inte annat påminda om när Johan Hedberg satt i The Rock och softade med Marty under draften – och plötsligt fick höra att Devils trejdat till sig Corey Schneider.
Det slutade precis som befarat:
Masens kontrakt köps ut.
Ingen kan påstå att Old School Lo Lamoriello begått några fel, NHL är en business och Devils måste se om sitt hus och Schneider är en kanonvärvning, men ändå:
Trist att det drabbar en så genuint bra kille.
Han lär få en del erbjudanden som free agent, men frågan är om veteranen vill flytta mer. Han har just funnit sig tillrätta i Jersey, med familjen, och lär inte lockas av ännu en flytt.
Hoppas ändå – det vore konstigt att inte ha Hedbä att ringa till kommande säsong.
* * *
Ja, Flyers betalar kanske lite väl mycket, men de som slår sig på knäna och flabbar över att Holmgren gjort ännu en dåraktig affär underskattar Vinny Lecavalier,.
Det finns fortfarande stor hockey kvar i den gamle poängkungen från Tampa, han kommer garanterat att göra nytta i Wells Fargo
* * *
Vinterns resor till Arizona är säkrade – Coyotes blir trots allt kvar ute i öknen.
Vid ett förvirrat möte i ”kommunfullmäktige” i Glendale för några dagar sedan beslutade ju de lokala politikerna att staden ska subventionera de nya ägarna med femton miljoner dollar per säsong i fem år.
Så lagom kul för skattebetalarna, men alternativet är ännu värre. Om Coyotes försvinner kommer hela Westgate-området där jobing.com ligger att gå under och de ekonomiska konsekvenserna bli helt förödande.
Synd för Seattle, bara. Det hade varit cool med ett NHL-lag i Cobain-land.
* * *
Jag tror dessutom att Tim Thomas skulle kunna bli Flyers första målvaktssuccé på några decennier. Han gör inte comeback om han inte vet att han fortfarande håller skyhög klass.
* * *
Nu åker jag till Sverige på semester.
Där ämnar jag ta det rätt piano med den här sortens övningar, men några gånger – till exempel när spelschemat släpps om några veckor – lär vi höras.
Tills dess:
Ha en förträfflig sommar.

Det är fortfarande några vanliga, tappra åskådare som sitter kvar och halvsover i bänkraderna i The Rock– bara för att rycka till och börja bua varje gång Rangers gör ett draftval.
I övrigt kan man ju konstatera att tillställningen så här djupt inne i fjärderundan tappat det mesta av lyster och styrfart.
Så vi tar och drar ner rullgardinen nu – genom att konstatera att det mest dramatiska som hände i tur och ordning var med Schneider-trejden med alla dess komplikationer, att Seth Jones blev tagen först som fyra, att Blackhawks gick hårt fram i mästartruppen för att kunna re-signa Bickell och att Lindholm valdes som nummer fem.
I veckan fyrar vi av Biffen Awards.
Hörs då.

Jacob De La Rose till Montreal.
Så:
En leksing i Habs!
Det gillar den här bloggen väldigt, väldigt mycket!