Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ja, det är givetvis Karin Boye som får leda oss in i Stanley Cup-finalen 2013.
Bara hennes odödliga rader – för evigt förknippade med de största idrottsögonblicken sedan SVT-sporten byggde in dem i sin oerhörda VM-krönika från 1994 – förmår sätta rätt sorts ton.
Skapa rätt sorts stämning.
Ge rätt sorts högtidlig språkdräkt åt det största och finaste och roligaste och bästa som finns.
Ni ska känna er hjärtinnerligen välkomna.
Det börjar nu.
* * *
Jag kom till Chicago igår, för traditionsenlig media-hoopla dan före dan, och man behövde bara kasta en blick genom United Center-korridoren där spelarnas mötte tredje statsmakten för att kunna konstatera:
The circus is in town.
Stanley Cup-finalen är alltid föremål för intensivt mediaintresse, men i år slår vi nytt rekord – som en Usain Bolt på steroider.
Att två Original Six-lag brakar samman i den ultimata hockeyserien, och att the last two standing råkar komma från sportgalna städerna Chicago och Boston, har skapat en särskilt rungande febertopp.
– Ja, det känns som det är betydligt mer media än 2010, säger mycket riktigt en lätt shellshocked Yellbear när han blickar ut över det zoo som tagit över omklädningsrummet efter onsdagens morgonvärmning.
Sen hinner han inte prata så mycket mer svenska, för the beast måsta gödas med citat på engelska.
Fine with me.
Det ska vara hysteri när hockeyhimlens portar öppnas.
* * *
Som ni såg i bloggens monsterenkät lutar de flesta åt att Bruins tar det här; deras försvarsspel och deras förmåga att hålla ihop som ett enhetligt kollektiv mot Penguins har gjort väldigt starkt intryck
Men jag vet inte jag.
De här två lagen har inte mötts sedan hösten 2011 och hur de reagerar på varandra kan ingen veta.
Just därför blir bara inledningen ikväll det intressantaste jag sett sedan vi lekte ryska posten hemma hos Lena Lång för 35 år sedan.
Det kommer vara som att se tidigare okända kemikalier blandas, nyupptäckta färger mixas, moraiter och leksingar dricka ihop – och först när facit existerar vet vi det minsta om hur det här kan tänkas sluta.
* * *
Bland alla nya ansikten i mediautrymmena känns det betryggande att se the usual suspects också – de som samlas till ett slags NHL-profilernas egen firmafest den här tiden på året.
Barry Melrose går och glassar i alldeles för stora kostymer, Pierre ”Skolan” McGuire står och ler överlägset i ett hörn, Jeremy Roenick hälsar glatt på alla i en väldigt blå skjorta, Brian Engblom rättar till frisyren och Kelly Chase lutar sig coolt tillbaka på en stol på läktaren.
Because it’s the cup.
* * *
Russnäs – byn på småländska höglandet där Yellbear Hjalmarsson har sina rötter – är rustat för fest i den ljusa sommarnatten.
– Ja, jag tror att de flesta har skaffat Viasat Play och ska vara uppe och kolla de här matcherna, berättar Sveriges mest underskattade hockeyspelare.
Men inte nog med det:
Någon i byn har målat en ko i Blackhawks-färger.
Jo, det är fantamme sant.
– Det var det senaste jag hörde. Då vet man att det börjar bli laddat i byn, skrattar Nicklas.
Fantastiskt.
Den kossan vill jag ha på bild och läsaren som först fixar fram en bjuds på helkväll på lämplig lokal i sommar.
Big Yellbear – storebror Hjalmarsson – kanske känner sig manad?
* * *
Det här blir sjunde finalserie i ordningen jag bevakar.
Den första var den mellan Anaheim och Ottawa 2007 och jag minns fortfarande hur förstummad jag blev när jag kom in i Honda Center dagen före första matchen.
Är det så HÄR stort, tänkte den helt gröna boxarnäsan från Tunaslätten.
Det var ännu större.
Nu är det om inte rutin så i alla fall hemmaplan, men euforin har inte avtagit.
Snarare tvärtom.
Bästa serien?
De två mellan Red Wings och Penguins 2008 och 2009 ligger mig väldigt varmt om hjärtat – och den femte holmgången 08, den som pågick till halv två på morgonen, är den bästa, mest gastkramande och upphetsande enskilda final jag sett.
Såna höjdpunkter upplever man bara några få gånger under ett liv.
Men man kan ju hoppas på att få vara med om något som i alla fall liknar det gyllene minnet i år också.
Blackhawks mot Bruins…det ligger något alldeles särskilt magiskt begravt i denna match-up.
* * *
Jaromir Jagr har spelat Stanley Cup-final förr.
Men:
Det var osannolika 21 år sedan senast.
Då var han en flashig 20-åring i häpnadsväckande hockeyfrilla – nu är han en grånande 41-åring med Lemmy-inspirerat skägg.
Fantastisk saga, det.
– Hur jag trivs med så unga lagkamrater? Det bestämmer man själv. Antigen sitter man här och är en sur 40-åring, eller så accepterar man det faktum att man delar omklädningsrum med 20-åringar och försöker ha kul med dem. Jag väljer det senare, jag har extremt roligt med Bruins, det är som en stor familj, lyder ett av många citat som inte fick plats i den intervju jag publicerade i papperet idag och som ikväll ska vara ute på nätet också.
* * *
Alla spelare går inte in i finalen med breda, lyckliga leenden.
Viktor Stålberg, till exempel, har blivit petad – just som han står inför livets allra största matcher.
Coach Q slänger in biffige Brandon Bollig i fjärdekedjan istället.
Ett mer hjärtskärande bevis för hur hård och osentimental den här branschen kan vara går knappt att få.
– Det är frustrerande, men jag kan inte göra något åt det, det är bara att fortsätta jobba hårt och visa att man förtjänar en plats i laget, säger han med en axelryckning.
Det är å andra sidan svårt att visa når när man hamnar i frysboxen och bara får spela sju-åtta minuter per match.
Sur-Q, det här blir svårt att förlåta…
* * *
Tillbringar hela första finaldagen i United Center; det känns inte som mycket till poäng att ta sig tillbaka in till downtown efter morgonvärmningen – allra minst i Chicagos djävulusiska sommartrafik.
Men I like – med en så lång uppvärmning kommer man definitivt i rätt stämning.
Dessutom får jag äta lunch på Billy Goat Tavern – Blackhawks-fansens klassiska högkvarter några kvarter närmare downtown längs Madison Avenue.
Det är helt suveränt i sin genuina solkighet, jag känner starkt att jag vill dit och sänka ett par järn någon afton.
* * *
Jag kommer inte gilla Bollig, har jag bestämt. Tar man Stålbergs plats hamnar man i MIN frysbox.
Och Bollig förresten, vad är det för jävla namn på en hockeyspelare?
Han borde heta Puckig.
Oj, förlåt…
* * *
Efter morgonvärmningen står tre av Charas klubbor lutade mot hans plats i omklädningsrummet och det är omöjligt att inte gå fram och kolla och jag ljuger inte – Sergej Bubka hade kunnat använda dem som stavar.
De är de facto ett par centimetrar längre än gamla Biffen.
* * *
Tack vare den förträffliga Marie Hallman har det framkommit att Marcus Krüger har ett suveränt smeknamn.
Kryckan!
– Nja, säger han själv med ett snett leende, jag vet inte. Hjalmarsson säger så ibland, men annars är det inte så många.
Åh, nu finns det definitivt en till.
Den här bloggaren.
Kryckan it is – nu and forever.
* * *
Jag gick, utan att tänka efter, och inbillade mig att det var jämnt fördelat mellan Boston- och Chicago-spelare med färsk erfarenhet från detta det största av sammanhang.
Men så är det ju inte riktigt. I Chicago är det faktiskt bara åtta kvar sedan 2010 – Yellbear, Dave Bolland, Marian Hossa, Duncan Keith, Patrick Kane, Brent Seabrook, Patrick Sharp och Jonathan Toews.
Nick Boynton, Troy Brouwer, Adam Burish, Big Buf Byfuglien, Brian Campbell, Ben Eager, Jordan Hendry, Tomas Kopecky, Andrew Ladd, John Madden, Antti Niemi, moppemustaschen Brent Sopel och Kris Versteeg har alla försvunnit.
I Boston har omsättningen varit betydligt mer begränsad.
Bara fyra pjäser har lämnat Uncle Fester Juliens trupp sedan mästerskapsåret – Tomas Kaberle, Mark Recchi, Mike Ryder och Tim Thomas.
Sjutton gör sin andra final, för Bruins, på tre år: Patrice Bergeron, Johnny Boychuk, Gregory Campbell, Zdeno Chara, Andrew Ference, Nathan Horton, Chris Kelly, David Krejci, Milan Lucic, Brad Marchand, Adam McQuaid, Daniel Paille, Rich Peverley, Tuukka Rask, Tyler Seguin, Dennis Seidenberg och Shawn Thornton.
Cred till GM Chiarelli.
* * *
En intensiv förhoppning är att jag någon gång under kvällen får säga som John Forslund under den där hypnotiska Stanley Cup-trailern vi satt och blev frälsta till i början av maj:
This is the stuff that you see and hear with your heart and your stomach.
Påminn mig gärna…
* * *
Johnny Oduya är så uppspelt över att få spela Stanley Cup-final att han glömmer hur gammal han är.
– Jag har längtat efter det här i 30…31…32 år, eller var det är, säger veteranen som fått vänta sju NHL-säsonger på att nå hit.
Det är 31, Johnny.
Men vi förstår.
Om en Stanley Cup-final kan man börja drömma innan man är född.
* * *
Finalen är givetvis The Big Kahuna Burger även för domarna och fyra stycken har fått hedersuppdraget:
Dan O’Halloran, Chris Rooney, Brad Watson och debutanten Wes McCauley.
Rooney och Watson håller i piporna ikväll.
Stephen Walkom, den gamla skojaren, försatte antagligen sina chanser när han blåste bort Yellbears avgörande slägga mot Detroit.
* * *
Niklas Svedberg, årets Johan Backlund, ler nervöst när jag påpekar att han kan få göra NHL-debut mitt under pågående Stanley Cup-final om Tuukka går sönder.
– Det vore nåt…det lär inte hända, men om det gör det får man se till att vara beredd och försöka hålla sig så avslappnad som det går, säger han.
Om inte annat har vi ett nytt stridsrop om Bostons målvaktsspel mot all förmodan skulle börja hacka:
In med Svedberg!
* * *
Yellbear får förstås det han ska ha av bloggen.
Första finalsnusen.
Kan bli många, känns det som.
Tur Niklas Holmgren, som flyger in till match 4 i Boston, lovat ta med sig en extrastock…
* * *
Nathan Horton har fängelseinspirerade tatueringar på armarna, kan jag helt exklusivt rapportera efter förmiddagens besök i Bostons rum.
* * *
Efter hat trick-showen senast berättade Yellbear på telefon att han inte direkt var förvånad över att just Kane hade en sådan kväll.
– Nej, när det drar ihop sig till avgöranden stora matcher älskar han att spela. Har man pucken hör man honom hela tiden skrika efter den. Det är underbart.
”Kaner” verkar inte direkt ha ångest nu heller.
– Det är sommar, vädret är härligt, hela Chicago är engagerat i Stanley Cup-finalen och vi ska spela nu…vad finns det att klaga på, flinar han?
Nej, i sanning.
* * *
Beredskapsläge råder i Chicago.
Inte bara för att en stor hockeymatch ska spelas.
En våldsam storm är under insegling också.
– Vi följer prognoserna noga. Det har vi vana vid från utomhusmatcherna, men det känns lite speciellt att behöva göra det inför en inomhusmatch också. Men förberedelserna är utmärkta, blir det strömavbrott reder vi ut det också, säger Bettman under sin presskonferens.
Strömavbrott?
Det vore lugubert.
* * *
– Hm, säger Daily News-stjärnan Pat Leonard från New York efter coachernas talat med media under förmiddagen, tränare som pratar om hur de ser på sina kedjor…jag blir alldeles chockad.
Ja, om man plötsligt släpps ut i frihet efter fyra-fem år på Tortorellas laddade ”pressers” måste möten med sådana som Coach Q och Uncle Fester Julien kännas som det första andetag Morgan Freeman tar efter att ha lämnat finkan i ”Shanksaw Redemption”.
Nu låter det som att det kan bli kollegorna – och spelarna – i Vancouver som får ta del av den koleriske coachens vredesutbrott.
Ojvoj, säger jag.
* * *
Ja, Bettman håller alltid presskonferens före första finalen och eftersom han är själva sinnebilden av slipad jurist får man varje gång läsa noga mellan raderna för att fatta vad han verkligen säger.
Årets viktigaste tolkningar:
Coyotes kommer sannolikt att flytta från Phoenix inom kort, det är inte hundra att det blir NHL-deltagande i OS, klubbägarna har tjänat en jävla massa pengar i år också – och om det blir World Cup framöver är det inte säkert att ligan de åren kommer släppa spelare till det vanliga VM.
Vilken fest DET blir i så fall…
* * *
Ah, jag brukar bara dra nitar i de game winner-lotterier gambling-benägna kollegor från north of the border arrangerar.
Nu står det ”David Krejci” på min lilla lapp.
Kort sagt:
Biffen är en major contender!
* * *
Nej, pressläktaren i The Madhouse on Madison räcker inte till för så här enorma evenemang.
Så vi som inte heter Pierre LeBrun sitter, precis som 2010, inklämda på en provisorisk box på ena kortsidan.
Trångt och obekvämt och långt till kaffet är det, men det är så det SKA vara när det är final!
* * *
Är det stormen som kommit redan?
Nej, det är bara United Center som brakar loss i finalvrålet under nationalsången.
Herregud, vilken urladdning det kommer bli…
* * *
120 andra gick loss i monsterenkäten men Mister Bjuppie Biff själv har ju faktiskt inte kommit med någon prediction ännu.
Well, here it is:
Tvärtemot vad de flesta tror tar Chicago det här i sju matcher – och Yellbear sätter avgörandet målet i tredje övertidsperioden här i The Madison i Game 7.
Men det är bara nåt jag hasplar ur mig.
Det kan bli 4-0 till Boston igen också, absolut inget skulle förvåna mig.
* * *
För eventuella nytillkomna läsare är det kanske bäst att förklara hur det här går till:
Jag kommer med nya inlägg i varje paus – men bidrar inte med kontinuerliga uppdateringar.
De sker i kommentatorsspåret, så häng med där – bland stammisar och U-båtar.
* * *
Okej, Stanley Cup-finalen.
Snart börjar den.
There’s nothing like it, folks.
Som Karin säger:
Oändligt är vårt stora äventyr.

Morsning från febrigt, varmt, euforiskt Chicago.
Här har festen redan börjat.
Men om det återkommer vi i introt till – åh, jag blir alldeles till mig bara av att skriva det – första finalen, 02.00 torsdag morgon svensk tid.
Tills dess:
Eftersläntarna.
Det är alltid några som kommer med sina tips efter deadline, men eftersom de är tillfrågade är bloggen givetvis snäll och erbjuder ett litet uppsamlingsheat.
Så:
Ytterligare några finaltips kommer här.

– Jag tror faktiskt att Boston tar det och dom gör det med 4-2. Det var imponerande hur tog hand om Pittsburgh i konferensfinalen.
Gustav Nyquist, Detroit Red Wings (själv i Calder Cup-final med Grand Rapids just nu).

– Bruins i 7. Kane har börjat komma igång, och han blir nyckeln till Hawks powerplay. I spel fem-mot-fem är lagen jämbördiga. Överlag är de sjukt jämna. Men Hawks har Toews, han är galet dedikerad uppgiften. Orkar Chara stå emot Bickell, Hossa och Sharp som svärmar kring kassen? Rask spelar som i trans och Bergeron/Marchand/Kreji är galet starka mentalt. Plus för en Jagr som är lika jobbig att möta idag som för 20 år sedan…nästan i alla fall.
Niclas Schaub, Svenska Fans.

– Jag tror Boston tar det. Det känns som att de har ett väldigt stabilt lag med stor bredd. Det har i och för sig Chicago också, men jag såg inga av deras matcher mot LA. Däremot såg jag Boston mot Pittsburgh och dom imponerade. Sedan vill man ju att Chicago ska få stryk eftersom dom slog ut oss, he he.
Joakim Andersson, Detroit Red Wings (själv i Calder Cup-final med Grand Rapids just nu).

– Innan säsongen drog igång fick jag äran att gästa Sportmagasinet tillsammans med Chris Härenstam och Niklas Holmgren, och då lovordade jag Chicago. Än så länge har det gått vägen, och jag ser ingen anledning att byta sida. Holmgren tippade förresten Boston då, vilket gör denna finalserie lite extra spännande för mig som ny på Viasat-redaktionen. Jag ser framför mig hur ”vi” vinner på hemmaplan i game 7, firandet rullar på slowmotion samtidigt som pampig musik ljuder. Då ska jag höja mitt champagneglas mot TV:n, nicka och säga ”så där ja, Niklas Holmgren”!
Isabel Bolstenstern, Viasat.

– Tror och hoppas på Chicago. Tror 4-3 i matcher.
Anton Lander, Edmonton Oilers.

– Äntligen final! Jag tror att Chicagos spelskicklighet och speed kommer att göra dem till Stanley Cup-vinnare med 4-2 i matcher. Go Blackhawks Go!
Sticky Bomb

– Obegripligt nog missade jag ditt mejl och skäms nu som en hund.
Kanske kanske kan du trycka in mig som en eftersläntrare…?
Å andra sidan: Missar man mejl från NHL-kungen Per Bjurman ska man fan tvingas stå sitt kast… (Nejdå…red.s anm)
Boston vinner med 4–0. Zdeno Chara äter Patrick Sharp till frukost, Jonathan Toews till lunch och Patrick Kane till middag. Corey Crawford ger han till hunden.
Emil Karlsson, Aftonbladet.

Låt trumpetstötarna ljuda.
För i enlighet med en nu sexårig tradition i bloggen – här är det:
Stora finaltipset 2013!
Det kändes som det blev lite tajt med tid den här gången – och det ovanligt sena datumet innebar att många i hockeyvärlden hunnit sticka på semester, utan att lämna mycket till spår för en eager bloggare att följa.
Men jag har de facto varit i kontakt med bortåt 120 namn de senaste dygnen, så det blev ändå en rätt späckad monsterenkät.
Saida Loob?
Han hittas allra längst ner, med tidernas mest ambitiösa Stanley Cup-analys!
Here we go, mycket nöje!

– Jag tror det blir en väldigt jämn serie. Chicago har varit starka hela året, medan Bostons backar kanske inte varit ifrågasatta men somliga har i alla fall undrat om de skulle vara för unga eller inte hänga med. Men det har de ju verkligen visat att de gör. De var väldigt imponerande mot Pittsburgh. Bruins spelar överhuvudtaget bra som lag, ger inte motståndarna mycket och så har ju Rask spelat enastående i målet. Även Chicago har dock bra backar, så jag tror som sagt att det blir en jämn och lång serie, men att Boston tar det till sist.
Nicklas Lidström.

– Chicago har överraskat i år igen, men Boston ser väldigt starka ut och i slutändan blir det just Boston. Det var dock för jävligt att de slog ut Maple Leafs på det där sättet. Det kommer de att gråta länge över i Toronto, men så är livet ibland.
Börje Salming .

– Jag tror att Boston vinner i sex matcher.
Daniel Alfredsson, Ottawa Senators.

– Boston tar hem det. På bättre försvarsspel. Chicago är mycket bättre offensivt, men va fan…Rask släppte in två mål på fyra matcher i förra serien. Mot världens bästa forwards. Hur ska man då kunna undvika att vinna Stanley Cup?
Kenta Nilsson.

– Jag tycker Boston sett starka ut. Väljer dom med tanke på hur Tuukka Rask spelat.
Daniel Sedin, Vancouver Canucks.

– Jag tror det blir en bra final rent hockeymässigt och jag lutar nog åt Boston. Det är ett välbalanserat lag med mycket självförtroende. Att slå ut Pittsburgh i fyra raka är väldigt imponerande, men de var bra även mot oss.
Henrik Lundqvist, New York Rangers.

– Ja, vad ska jag säga. Tror på Boston, även om jag gillar Chicago. Men de känns starkare. Boston vinner 4-2.
Kristin Kaspersen.

– Boston 4-2.
Henrik Sedin, Vancouver Canucks.

– Jag hoppas på Chicago, för svenskarnas skull, men tror på Boston. De har sett starka ut, är stora och tunga och spelar väldigt strukturerat. Så 4-2 till Boston.
Niklas Kronwall, Detroit Red Wings.

– Boston har sett väldigt starka ut, men jag hoppas och tror på Chicago, för Krüger och de andra svenskarnas skull. Så 4-3 till Chicago.
Gabriel Landeskog, Colorado Avalanche.

– Sju matcher. Hemmaplansfavören för Chicago avgör. Hossa och Hjalmarsson blir den lilla, lilla avgörande skillnaden. De är alltid rätt. Aldrig fel. 100% dedikation. Ser verkligen fram emot den här finalserien!
Marie Lehmann, SVT.

– St. Louis vinner med 4-1 i matcher och Alex ”Stänkarn” Steen blir MVP.
Henrik Zetterberg, Detroit Red Wings.

– Ojdu. Ja, jag tror det blir en lång serie. Det går nog till sju matcher. Och då vinner Chicago, för att de har hemmaplan. Och för att de har Niklas Hjalmarsson. Det är aldrig fel med en tjurig smålänning på isen.
Kjell Samuelsson.

– Jag tror på 4-3 till Boston.
Nicklas Bäckström, Washington Capitals.

– Chicago (OMG, jag har noll koll men det vet du ju…)
Dilba.

– Jag tror på Chicago. 4-2 i matcher.
Mikael Samuelsson, Detroit Red Wings.

– 4-3 Boston.
Fredrik Modin.

– Bruins i sex. De vinner The Cup på Boston-is för första gången sedan 10 maj 1970.
Kevin Dupont, Boston Globe.

– Boston ser väldigt starka ut och verkar mycket att svåra att spela mot. Och Tuukka har varit enastående. Jag måste säga att jag är lite överraskad, trodde nog inte att han skulle nå upp till SÅ hög nivå. Så, well, Boston tar det i fem, sex eller sju matcher. Nånting sånt.
Ville Leino, Buffalo Sabres.

– Jag håller på Chicago, för jag har en rätt stark relation med den klubben. Jag har varit med på deras prospect camp och känner många i organisationen. Och så har vi ju fyra svenskar där. Nu ser det ut som Patrick Kane kommit igång och det är kanske det som krävs. Samtidigt är nog Boston det bästa lag jag sett i år…det var en tidig match mot Washington i TD Garden och de kändes väldigt starka, väldigt svåra att spela mot. Det blev etta, kryss och tvåa det här, men jag säger nog Boston ändå.
Pär Mårts, förbundskapten Tre Kronor.

– Boston har sett ruskigt starka ut. Så 4-1 till Boston.
Loui Eriksson, Dallas Stars.

– Big Joe from Chicago spöar knäskålarna av Denny Crane från Boston. 7-2, 5-3, 9-3…hur många matcher är det? Men Denny Crane förlorar big style. Big style. Denny Crane.
Fredrik Virtanen.

– Ringer du? Nu blir jag då chockad…he he. Chicago tar det med 4-2. Vi har ju Hossa där, tänkte jag. Men Boston är ju väldigt bra. Det var oerhört imponerande att slå ut Malkin och pojkarna på det sättet.
Jan Simons, Mora.

– För några veckor sedan hade jag sagt Chicago, men nu är det mer svårtippat. Jadu…well, jag står vid åttonde hålet på golfbanan och har kompisar som väntar, så jag säger Boston, he he.
Anders Kallur.

– Boston i sex.
Larry Brooks, New York Post.

– Utöver själva spelet så är det ju ett extra roligt playoff i år av helt andra skäl än de rent spelmässiga. Dels att det är två av lagen från Original Six som fightas, dels att Jaromir Jagr får vara med i ytterligare en Stanley Cup-final och såklart att Boston, som ju skakades av ett terrorattentat tidigare i år, får känna på finalyran. Jag brukar inte lämna tips baserade på andra saker än spelet, men just i år tror jag faktiskt på Bruins – och detta delvis på lite ovanliga grunder för att komma från mig. Jag minns när jag var i Oslo efter Utöya, och känslan av hur sammansvetsad och stark stan kändes efter att den bestämt sig för att gå vidare efter den stora tragedin. Kan Boston och innevånarna där samla ihop sig ens tio procent av det Oslo gjorde, så kommer det att stärka och lyfta laget enormt och då tror jag på seger. Nästa år återkommer jag med ett mindre flummigt tips. Lovar!
Jonna Bergh, Färjestad-frälst chefredaktör Styleby.

– Jag har ju inte sett så mycket, men vi säger så här: Starka försvar vinner nästan alltid, så Boston tar det. 4-3 låter bra.
Tomas Forslund.

– 4-3 till Chicago. Jag tycker det känns som att de har lite mer kreativitet och att Kane & Toews är lite vassare. De kan bli tungan på vågen. Men jag tippar lite med hjärtat också, vi har ju fyra svenskar i Chicago.
Tommy Boustedt, utvecklings-och landslagschef.

– Chicago tar det med 4-2 i matcher.
David Fjäll, SVT.

– Det blir intressant. Boston ser starka ut, Chara kommer att ta bort Kane, Sharp, Hossa och Toews. Och de känns djupare också. Så jag säger 4-2 till Boston. Men man vet ju aldrig, det kan bli sju matcher också.
Tomas Holmström.

– Det känns mycket svårt att förutspå. Det handlar om två lag som varit väldigt jämna genom hela säsongen. Samtidigt har bägge lagen målvakter utan vana av just den här situationen. Så jag vet inte. Men du nämner ju här att Chicago har fyra svenskar, så av rent patriotiska skäl kan vi väl säga Chicago då.
Arne Hegerfors.

– 4-3 Boston.
Carl Hagelin, New York Rangers.

– Oj svårt! Men får jag välja är jag hellre disträ Boston-professor i manchester än hård Chicago-gangster i kritstreck. Så – Boston!
Niklas Strömstedt.

– Jag säger Chicago i sex – eftersom jag tror att de blev bättre testade, särskilt i den andra omgången mot svenskmättade Detroit, men också i konferensfinalen mot regerande Stanley Cup-mästarna.
Helene St. James, Detroit Free Press.

– Ja, det blir en intressant serie med två lag som varit i final alldeles nyligen. Men jag tippar Boston, deras tröjor är mest lika AIK:s, he he. Fast vi har en drös svenskar i Chicago och de har hemmaplansfördel, va? Mmm…nej, jag säger 4-2 till Boston.
Anders ”Ankan” Parmström.

– Jag får vara konsekvent och säga Boston. Det sa jag nämligen redan innan säsongen och det har ju gått bra hittills. I en målvaktskamp mellan Rask och Crawford tror jag helt enkelt att Rask vinner. Men det ska bli kul, det är två olika lag, med olika filosofier, som möts.
Anders Hedberg.

– Jag tror på Chicago. Johnny och Viktor är mina polare och jag hoppas de får vinna.
Douglas Murray, Pittsburgh Penguins.

– Blackhawks i sju. På trippel övertid!
Pierre LeBrun, ESPN.

– Jag måste säga Chicago, inte minst för att vi har några svenskar i laget. Jag har inte sett några NHL-matcher på slutet, men som jag förstår det spelar Chicago lite mer offensivt än vad Boston gör också.
Christer Englund, förbundsordförande.

– För bara några veckor sedan hade man ju sagt Chicago rakt av, men sedan dess har ju Boston fått till en väldig vändning. Jag tror ändå på Chicago. Som helhet känns det som starkaste laget. 4-2.
Per-Erik Eklund.

– Hjärtat säger Chicago och hjärnan Boston. En av mina gamla elever, Johnny Oduya, spelar ju i Chicago och jag är väldigt glad över att det går så bra för honom. Men jag är ju expert och som sådan måste jag lyssna på hjärnan och därför säger jag att Boston vinner med 4-3.
Leif Boork.

– Chicago vinner med 4-2 i matcher. Hjärtat säger Chicago, hjärnan säger Boston. Så jag väljer att följa hjärtat och den större offensiva talangen hos Blackhawks (plus alla svenskar i laget). Annars är ju Bruins mer byggt som en klassisk Stanley Cup-vinnare och deras 4-0 i matcher mot Pittsburgh borde ju räcka för att göra dem till favoriter. Lägg till Tuukka Rask i målet. Trots det lägger jag min röst på Chicago.
Mats Wennerholm, Aftonbladet.

– Att få se två Original Six-lag i en final är inget annat än en våt dröm för alla hockeyälskare. Det vackra och av talang till bredden fyllda Chicago mot lagmaskinen, det tunga, solida Boston Bruins har ju alla förutsättningar att bli något alldeles extra. Ska Chara, Seidenberg och Boychuck få stopp på artisterna Kane, Hossa och Toews? Räkna med matchning och hjärnornas kamp mellan Chicagos Quenneville och Bostons Julien. Mitt tips blir att Boston vinner med 4-3 i matcher och att Bergeron avgör i den sjunde, avgörande matchen.
Niklas Eriksson, coach Almtuna.

– Boston ser starkare ut, så jag sätter pengarna på dom.
Andreas Lilja, Rögle.

– Chicago började ju säsongen oerhört bra, men Boston har varit otroligt starka nu på slutet. Jag vet inte, jag är ju ingen expert…men du vill förstås att jag ska säga nåt? Ja, jag håller ändå lite på Chicago. Så Chicago i sex.
Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilson.

– Jag hoppas på Chicago eftersom vi har svenskar där. Men det är hjärtat som säger Chicago. Huvudet säger nog Boston. Pittsburgh kom ingenstans mot dom. Och då snackar vi alltså Pittsburgh, inte vilket brödgäng som helst….
Henrik Tallinder, New Jersey Devils.

– Det måste väl bli Chicago, de har varit oerhört starka hela säsongen. Samtidigt, Boston här på slutet…4-0 mot Pittsburgh känns ju osannolikt för mig. Så osvuret är kanske bäst, man vet aldrig i idrottens värld, men vi har ju några svenskar i Chicago så jag säger ändå dom. Jag har mött båda lagen, fast det var ju några år sedan…ha ha. Det var många duktiga killar i de lagen, men fan, Boston alltså…jag vet inte hur det är nu, men det var den minsta arenan vi spelade i. Det var ju rena kohagen, ha ha.
Christer Abris.

– Boston tar det i 6 matcher. Dom är som gjorda för slutspelshockey och visade med all önskvärd tydlighet mot Pittsburgh att dom är bekväma med att möta på papperet ”skickligare” lag som Chicago. Krejci avgör match 6.
Adam Alsing.

– Bruins i sju.
Scott Burnside, ESPN.

– 4-0. Chicago har fått en bra resa i SC. Och det finns mer att ta ut. Enda frågetecknet är mv Crawford. Men han tystar alla tvivlare och vinner MVP. Grattis Blackhawks.
Tomas Ros, Aftonbladet.

– Ja, jag håller ju på Toronto och trodde att de skulle slå ut Boston i första rundan, men de lyckades ju med den där vändningen på slutet och har var väldigt bra sedan dess. Men Chicago är också starka och där har vi ju några svenskar, så jag tippar med hjärtat och säger Blackhawks.
Anders ”Pudding” Weiderstål, materialförvaltare, Tre Kronor.

– Sju matcher. Övertid i merparten av dem. Boston tar det. 4-3.
Henrik Ek, bloggens sidekick.

– Det blir intressant, det handlar om två vinnare från de senaste åren. Jag tror på Boston. De ser jobbiga ut att möta och de har bredden och stabilitet bakåt.
Jörgen Jönsson.

– Hur skiljer man på två lag som till synes har bjudit på perfektion? Slantsingling? Tärning? Ole dole doff? I konferensfinalspelet föll de analytiska verktygen ihop likt en filmande Brad Marchand. Jag famlar efter halmstrån att bygga upp ett tips med. I slutändan bortser jag från laguppställningar, match-ups och special teams och sätter i stället sätter jag allt mitt hopp till det faktum att Chicago får en hemmamatch mer än Boston. Den gör att det blir 2010 igen, att ”Chelsea Dagger” blir den stora sommarplågan på nytt och att familjen Hjalmarssons loge i Russnäs får finbesök av hockeyns heliga graal för andra gången. 4-3 i matcher till Chicago Blackhawks.
Uffe Bodin, Hockeysverige.se

– Jag håller ju på Chicago, för att vi har svenskar där, men tror på Boston. De är så stora och starka, och svåra att göra mål på samtidigt som de producerar framåt. Hemma- och bortaplan tror jag inte betyder så mycket för dem.
Peter Popovic.

– Otroligt svårtippat, så jag går efter hjärtat: Johnny Oduya är en så trevlig människa, så jag tror på Blackhawks. 4-3 i matcher.
Janne Bengtsson, tidigare hockeyreporter i SvD

– Men är ju western, i alla fall ett tag till, så jag säger Chicago. Men det handlar lite om att jag hoppas på Chicagos typ av hockey också. Det är lite vår egen typ i Detroit.
Håkan Andersson, scout, Detroit Red Wings.

– Jag håller tummen för Chicago, de spelar en trevlig och härlig hockey och det är kul att de tagit sig till final. Ja, det är kul att Boston är där också, men vi har ju ett antal svenskintressen i Chicago också och jag tycker att de varit väldigt bra allihop. En sådan som Niklas Hjalmarsson är rolig att se, han har tagit stora steg framåt och är inte bara nyttig defensiv nuförtiden, han vågar mycket mer och bidrar även offensivt.
Curre Lundmark.

Jag säger 4-2 till Boston Bruins och att Tuukka Rask gör en nästan lika finnomenal insats som mot Penguins. Bruins vinner första borta, Blackhawks kvitterar till 1-1, Bruins tar båda hemma till 3-1, Blackhawks reducerar till 3-2 och sedan avgör Jaromir Jagr allt hemma i TD Garden och blir mästare måndagen den 24 juni. Kreijci får Conn Smythe Trophy i hård konkurrens med Rask.
Jarkko Päiväniemi, Aftonbladet.

– Big Bad Bruins vinner med 4-2 i matcher.
Gunnar Svensson, agent.

– Det är svårt. Boston har sett väldigt starka ut på slutet, men samtidigt är Chicago ett fruktansvärt bra lag. Så det känns som att det kan gå hur som helst. Men jag hoppas på Chicago, för svenskarnas skull. Då får vi ju hem bucklan till Småland igen också.
Oliver Ekman-Larsson, Phoenix Coyotes.

– Chicago-Boston 1-4. Jag går på det som hände i Conference-finalerna, där Boston plattade till Pittsburgh som om det vore ett division ett-gäng. Efter ”the big scare” i första omgången mot Toronto har Boston, under slovakiskfinsk flagg, blivit en ostoppbar isbrytare. Chicago är ett bra lag, men om de ska ha någon som helst chans måste Jonathan Toews bli Jonathan Toews illa kvickt och Corey Crawford behöver vinna duellen mot Tuukka Rask. Men det blir inte lätt för Toews att hitta sin swagger när han ställs mot Zdeno Chara, och Rask är i övermänsklig form just nu.
Linus Hugosson, PRO Hockey och Hockeysverige.se

– Tror det blir mycket tuff serie två olika spelstilar som inte möter varandra så ofta. Tror att Chicago vinner med 4-3 i matcher.
Anders ”Masken” Carlsson.

– Hördudu, jag tror att Boston tar i det sex eller sju matcher. De har sett väldigt starka ut.
Mattias Öhlund, Tampa Bay.

– Tror och hoppas på Blackhawks av tre anledningar: 1. Snyggaste loggan ever. 2. Har alltid älskat Dirk Graham och Steve Larmer. 3. Chicago spelar en modernare och sexigare hockey.
Tips: Chicago i 7. Det enda som talar för Boston är Chara, och det är ju en jäkla massa egentligen.
Pelle Hägglund, Allehanda Media.

– Blackhawks vinner på sina skills och bättre rörlighet. Toews och Kane blir tungan på vågen.
Claes Elefalk, agent CAA.

– Jag tror och hoppas på Chicago, mest på grund av att de har flera svenskar.
Samuel Påhlsson.

– Boston vinner med 4-3. Men Chicago har hockeyvärldens snyggaste tröjor.
Peter Wennman, Aftonbladet.

– Chicago vinner med 4 – 2 i matcher. Ett bättre anfallsspel kombinerat med en aggressiv defensiv gör att Boston inte kommer komma åt Chicago. Det blir naturligtvis en tät och tuff finalserie men Chicagos talangfulla lag kommer fälla avgörandet.
Johan Garpenlöv.

– Den spontana känslan säger Boston, och även när man analyserar situationen lite djupare landar mitt favoritskap återigen på Bruins. De har ett klart övertag på målvaktspositionen, känns betydligt mer pålitliga i det defensiva spelet och de har ledarskapet för att inte segla iväg upp i molnen efter 4-0 mot Pittsburgh. Boston är en lagmaskin utan like när de hittar formen och kan dessutom dominera alla lag ur en fysisk aspekt. Mitt tips blir 4-2 i matcher till Boston, med Conn Smythe Trophy till Tuukka Rask eller Zdeno Chara. 
Niclas Viberg, redaktör Svenska Fans.

– Det känns som att det kan gå hur som helst, men jag tror att Boston med sitt starka försvar kommer att stänga ner Chicagos offensiva stjärnor och säger att de tar det i sex matcher. Samtidigt blir jag inte alls förvånad om Chicago vinner med 4-0…
Jonathan Ericsson, Detroit Red Wings.

– Boston har något på gång och Tuukka Rask har verkligen spelat storartat. Så jag tror på Boston. 4-3.
Niklas Holmgren, Viasat.

– Jag håller Chicago som favorit. Det är ett bra lag med bra målvakt. Ja, det har ju Boston också, men jag tror att Chicagos yngre killar lärt sig mycket och kan gå vidare nu. Kane hade svårt att göra mål ett tag och plötsligt lossnade det med ett hat trick. Han kommer göra fler mål nu.
Tomas Jonsson.

­– Jag tror på Boston, 4-2. Ett råbarkat, fulspelande MC-gäng kryddat med en stekhet målvakt, en slovakisk utkastare och en rad slughjärnor som kan planera spektakulära stötar – det låter som ett rövarband som blir svåra att stoppa. Det gör till och med ont att sitta hemma i soffan och se dem, och då har jag ändå en väldigt skön soffa. Kan Carl Söderberg göra en Stellan Skarsgård, dvs kliva in och ta en cameo som den svenske diplomaten?
Peter Sibner, Hockeysverige.se

– Det är för jäkla häftigt att det är två Original 6-gäng som ska spela final. Jag har alltid hållit på dem, även om jag dragit lite åt Philly-hållet på senare år också. Jag verkligen älskar historien kring Blackhawks, med gamla arenan och Bobby Hull och Savard…ja, det är cool. Men vem som vinner? Ja, jag har ju sett Kane och Toews och de är ju grymma, men när man fått igång försvarsspelet som Boston fått, och lyckats ta bort killar som de i Pittsburgh, då är man svår att stoppa. Så jag säger 4-2 till Boston.
Niklas Wikegård.

– I go bananas. 4-1 Boston.
Stefan Åsberg, SVT.

– Boston i sex. Om de inte lyckas vinna en av de två första matcherna i Chicago. Då blir det bara fem matcher.
Calle Johansson, assisterande coach Washington Capitals.

– Båda lagen är grymt starka, så jag kan inte tänka mig något annat än sju matcher och en extremt tuff serie. Men magkänslan säger Bruins. De har så många matchvinnare – Rask, Krejci, Lucic, Marchand, Horton, Jagr med flera – och körde ju fullständigt över Penguins i konferensfinalen. Blackhawks har också en imponerande bredd, men jag tror mer på Boston. Rask/Krejci slåss om Conn Smythe.
Jonathan Ekeliw, Aftonbladet.

– Bruins all the way, 4-2 I matcher anledningen deras fysiska spel toppat med bra spets, kommer ”grinda” ner ett ganska slitet Hawks.
Walter Olsson, certifierad SICO-agent.

– Boston kommer att vinna, 4-2. De har inga riktiga superstars, men tack vare Claude Julien blommar spelarna när det behövs. Som Nathan Horton. Och så finna Brad Marchand där, med explosiv fart och skicklighet – och ”grit”. Tuukka Rask blir mer och mer avslappnad ju tuffare situationen är. Han älskar Stanley Cup-finalen, och det märks.
Varpu Sihvonen, PRO Hockey.

– Vilken jäkla serie det här kommer att bli. Jag har tänkt och tänkt och…mja, det känns som att Boston, som är så oerhört tajta defensivt, tar det i sex extremt jämna matcher som i flera fall kommer att avgöras först efter förlängning.
Johan Hedberg, New Jersey Devils.

– Boston vinner eftersom just i år är det en bättre story.
Robert Laul, Aftonbladet.

– Chicago måste ju vara jäkligt starka som slog ut oss i Minnesota…Det är lite svårt att tippa eftersom de inte mötts tidigare under säsongen. Men Boston har ju haft ett otroligt flyt sedan den där vändningen mot Toronto och ser väldigt starka ut. Att slå ut Pittsburgh i fyra raka är väldigt bra gjort. Jag tror det är liten fördel för Bruins.
Ricard Persson, agent Minnesota Wild.

– Jag måste ju hålla på Boston eftersom Chicago slog ut LA. Så…4-1 i matcher till Boston? Det skulle sitta som ett smäck.
Filip Hammar.

– Bruins i sex. Jag tror de kan ta hand om the Hawks fysiskt.
Bruce Garrioch, Ottawa Sun.

– Två giganter ställs mot varandra och min känsla säger att Boston är starkast. Bruins imponerade oerhört när de snudd på förnedrade Pittsburgh och har växt för varje match under Stanley Cup.
Nu klarar inte ens Chicago av att få stopp på Chara & Co.
Tips: 4-2 till Boston.
Hans Abrahamsson, Aftonbladet.

– Jag trodde från början att Pittsburgh skulle ta hem hela skiten, men det är ju inte officiellt. Jaså, är det det nu? Okej då. Ja, nu tror jag att Boston kommer att kötta ner Chicago. Chicagos lir räcker inte mot Bostons arbetsmoral och böshockey. Det blir 4-2.
Fredrik ”Fast Freddy Shoestring” Sjöström.

– Inför slutspelet tippade jag Chicago som som vinnare av Lord Stanley.
Vi kommer få se stora tunga (i en positiv bemärkelse) Boston mot snabba, offensiva Chicago.
Rakryggad och besinningslöst så väljer jag dock att revidera  mitt tips. Bostons formkurva där de stänger ned två av världens bästa spelare i form av Evgeni Malkin och Sidney Crosby är inget annat än en bragd, tror vi får leta länge i historieböckerna för att hitta ett stabilare försvarsspel.
Framåt har de både spets och bredd där spelare som superpesten Brad Marchand och Milan Lucic kommer att vara som blodtörstiga terrier på Chicagos backar. Zdeno Chara kommer på Sanny Lindström manér spela mer eller mindre halva matcherna och städa upp framför storspelande Tuukka Rask i Boston kassen. Chicagos storstjärnor Jonathan Toews, Patrick Kane och Marina Hossa kan räkna med samma omilda behandling som ovan nämnda Crosby och Malkin.
Hjärtat vill säga Chicago och dess fyra svenskar men jag tror att Boston blir för tunga och vinner finalserien med 4-2 i matcher.
Finalseriens kung: Patrice Bergeron – Ligans bästa defensiva forward som har en stor del i Bostons enorma defensiv. Kliver också upp stort när det gäller som mest.
Finalseriens svensk: Nicklas Hjalmarsson – Kan inte annat än älska en sådan spelare. Tar smällar, täcker skott och levererar alltid ett bra första pass (Vår mest underskattade NHL spelare?)
Finalseriens uppvaknande: Tyler Seguin – Står noterad för blygsamma 1+3 under slutspelet, ett alltför dåligt facit av en spelare av hans kaliber. Jag räknar kallt med att han kommer göra flera viktiga mål i denna finalserie.
Ni under såklart vem som kommer ta hem Conn Smyte Trophy (NHL´s svar på Stefan Liv Memorial Trophy). Svaret är enkelt, Självklart raskar Tuukka Rask mot det prestigefyllda priset. (Förresten någon som minns vem Tim Thomas var?)
Let the game begin!
Sanny Lindström.

– Blackhawks i sju matcher. Det här är ett djupare lag än det som vann 2010.
Kevin Allen, USA Today.

’– Jag tror Chicago vinner med 4-2 i matcher. Notera att jag är het på tips nu. (Tippade Sverige som vinnare i VM)
Jimmy Wixtröm, Aftonbladet.

– För det första: fantastiskt roligt med en final mellan två Original Six-lag. Kan bli en modern klassiker. Sen tror jag Boston tar det i sex matcher. Ruskigt starkt att svepa Pittsburgh, medan Chicago har varit lite upp och ner tycker jag. Boston har dessutom bäst målvaktsuppsättning.
Tomas Lundström, Vetlanda-Posten.

– Känns ju sjuuuukt tajt och svårtippat detta så hjärtat får bestämma. Vore så grymt att få se Marcus Krüger (vilket defensivt jobb han gör!) och Johnny Oduya lyfta bucklan så jag tippar på Chicago som vinnare men först efter sju matcher alltså 4-3 till Chicago. Hoppas Kryckan får göra någon pinne framåt också!
Marie Hallman, frilansande hockeyjournalist.

– Båda lagen har ju spelat grymt bra. Bostons defensiv ser sjukt stark ut och jag vet inte om Chicagos offensiv kan hitta en väg att lösa upp det. Hoppas förstås på Chicago med alla svenskar men jag tror att Boston vinner med 4-2 i matcher.
Niclas ”Pajen” Persson.

– Årets finalserie har alla förutsättningar att bli en av de bästa och intressantaste på många år. Att Chicago skulle ta sig hela vägen var väntat när laget lyckades vända 1-3 till 4-3 i serien mot Detroit. Däremot har Boston överraskat stort i omgång för omgång, och utskåpningen av Pittsburgh, fyra raka, var imponerande. Blackhawks har ett gäng offensiva spelare med matchvinnaregenskaper; Kane, Hossa, Sharp och Toews. De är en garanti för att jätten Chara & kompani får ett rent helvete. För Boston hänger mycket på slutspelets bästa målvakt, Tuukka Rask. Finländskt målvaktslejon som varit grym mellan stolparna. Chicago pallar för trycket och vinner serien med 4-2.
Carl-Johan Goth, sportchef, Dalarnas Tidningar

– Boston vinner i sex. Dom är ju för bra ju, dom är oslagbara. Hur dom i så fall kan få stryk i två matcher? Meh, du fattar ju…jag menar att dom är oslagbara i en serie!
Tony ”Tojo” Johansson, fotograf, Viasat.

– Jag sa Chicago innan slutspelet och vidhåller det. Ser fram emot en härlig final!
Jonas Bergqvist.

– Känns mer svårtippat och ovisst än på länge, men jag tror att Chicago plockar hem det här med 4-2 i matcher. Det känns som Chicago har ytterligare ett snäpp att plocka fram rent offensivt då Patrick Kane precis har kommit igång och Jonathan Toews kan betydligt mer än vad han hittills visat. Att Blackhawks dessutom börjar hemma ger laget ett övertag. Och framförallt – efter två år i rad utan svenska Stanley Cup-vinnare blir det nu tredje gången gillt.
Göran Sundberg, TT.

– Jag sätter mina pengar på Boston. 4-2. De har allting, känns kompletta och är så otroligt välorganiserade.
Christer Olsson, coach Klagenfurt.

– Jag tror att Boston kommer stå som vinnare efter 4-2 i matcher. Med Bostons tyngd i både anfall och försvar tror jag att det kommer att bli svårt för Kane & co att ta hem det. Bostons förstakedja med Krejci, Lucic och Horton, och den andra med Jagr, Marchand och Bergeron kommer bli för mycket för Chicagos försvar. Bostons hittills fantastiska försvarsspel kommer inte ens det skickliga Chicago att bräcka.
Kalle Eriksson, NHL-stjärna om åtta år.

– Ja, jag har ju gissat fel hela slutspelet… Men va fan… Boston får mitt tips.
Peter Wallén, agent.

–  Boston vinner 4-2 i matcher. Tuukka Rask fortsätter att agera vägg.
Chris Härenstam, SVT.

– 4-2 Boston.
Jonas Gustafsson, Detroit Red Wings.

– I sjätte finalmatchen avgör Patrice Bergeron i förlängning och Boston vinner med 4-2 i matcher.
Pontus Höök, fotograf, Aftonbladet.

– ”Svårtippat”, var min första tanke när finallagen blev klara, då båda lagen har haft en relativt ”enkel” resa hittills. Men, att slå ut Rangers och Penguins hade till och med Toronto kunnat göra, så jag är lite kluven över hur imponerad jag egentligen bör vara av Bruins. Samtidigt är jag kanske inte tillräckligt imponerad av Blackhawks, som jag, trots resultaten hittills, tycker övertygade mer i grundserien. Men, Detroit och Kings (inte Minnesota) är långt bättre motståndare än Rangers, Penguins och Toronto.
Så. Jag tror att det, oavsett vem som vinner, kommer att gå till sex matcher. Och jag tror – men framför allt hoppas! – att Blackhawks tar det.  4-2 till Chicago, alltså.
Simone Götesson, NHL-skribent i Washington.

– Chicago i sju matcher.
Damien Cox, Toronto Star.

– Hjärtat säger 4-2 Hawks men i skallen så får jag det till 4-3. Men jag säger 4-2, man måste tro stenhårt.
4-2 Chicago, de avgör i match 6 som spelas i TD Garden, Boston. Denna Stanley Cup-final är fruktansvärt svårtippad om du frågar mig, men även ett gäng andra. Båda lagen har imponerat under slutspelet, men den viktigaste delen under denna möjligtvis 7 matcher långa serie är målvaktsspelet. Tuuka Rask i Boston har varit i fantastisk form, men det har även Corey Crawford, deras storspel gör det extra svårt att tippa. Men Boston har även Chara som lyckades att få stopp på Crosby och Malkin i Pens-serien, lyckas han få stopp på Kane och Toews som har formkurvor som pekar uppåt så blir det väldigt tufft för Hawks. Kanes kurva är minst sagt väldigt stigande, det är spännande inför denna original-six final. Boston har även en fördel i det fysiska spelet, men det borde många grabbar även i Blackhawks kunna få stopp på eller sätta emot. Förväntningarna på finalerna är stor, men det kommer garanterat bli en rafflande och fantastisk matchserie. 
Philip Bjuresäter, Chicago Blackhawks-redaktör, Svenska Fans.

– Boston vinner med 4-2 i matcher. Varför? Efter den makalösa vändningen mot Toronto i game 7 så hände någonting med Boston. Det var som att det var precis det som behövdes för att precis hela laget skulle börja spela så bra som vi vet att Boston kan göra när man är som bäst. En grym defensiv med en stekhet Tuukka Rask längst bak som långa stunder är omutlig och en hypervass offensiv med stjärnor som verkligen levererar när det som bäst behövs. Rangers blev inga problem trots att jag trodde det skulle bli ännu jämnare än vad det blev mot Toronto, just tack vare att stjärnorna och de mindre kända namnen bidrog mycket mer. David Krejci, Nathan Horton och Milan Lucic har burit laget på sina axlar tillsammans med en Zdeno Chara i högform. Dessutom, när det behövs som mest har ”de vanliga” stjärnorna klivit fram och avgjort matcher, jag tänker på Patrice Bergeron och Brad Marchand i första hand. Mot Pittsburgh trodde varken jag eller någon annan att det skulle sluta i en sweep, men Boston spelade som ett lag samtidigt som Penguins stjärnor blev frustrerade vilket gjorde att det gick så enkelt som det trots allt gjorde. Första matchen som Bruins vann tror jag var absolut viktigast i serien då man verkligen kom in under skinnet på sina motståndare och retade gallfeber på dem. När väl Pittsburgh började spela riktigt bra igen i match 3 och 4 var det försent eftersom Tuukka Rask stängde igen samtidigt som Boston verkligen tar vara på sina chanser.
Finalen då? 4-2 i matcher säger jag alltså. Chicago kommer bli svåraste laget hittills, och det kommer verkligen behövas 110% från precis alla lagdelar. Men tar man någon gång fram ordet lagmaskin i framtiden så tror jag att första träffen på Google kommer bli Boston anno 2012/2013. Man offrar sig hänsynslöst för varandra, se bara på Gregory Campbell som täckte skott och bröt vadbenet, men fortsatte spela i nästan en minut innan han tog sig ut till båset för egen maskin, slutspel föder hjältar och Boston har flera exempel. Fortsätter kedjan med Krejci-Horton-Lucic spela som man gjort får Chicago stora problem. Det tillsammans med att det känns som att vem som helst i laget kan bli matchhjälte, det var nog inte många som trodde att defensive pjäsen Adam McQuaid skulle avgöra en match mot Pittsburgh med ett stenhårt slagskott till exempel. Det kommer bli en riktigt jämn serie och det kan gå hur som helst egentligen, men med tanke på hur Boston spelat sen sista tio minuterna i match 7 i åttondelsfinalen så har jag stort hopp om att Stanley Cup-bucklan återigen hamnar i Boston.
Erik Hansson, Boston Bruins-redaktör, Svenska Fans.

– Att tippa årets Stanley-cup final är nästan lika svårt som att dricka en bira utan att slicka sig om munnen efteråt!
Jag gör ett gott försök hur som helst.
 Efter ett sökande i alla statistiska listor så kan man konstatera att lagen är väldigt jämna i detta slutspel och inför finalen. Följaktligen är det just detta som gör det så svårt.
Vi dissekerar!
 Målvakter::
 Boston Tuuka Rask 1.75 insläppta/match och räddnings procent 94.3%
Chicago Corey 1.74 och 93.5%.
 Går inte att skiljas åt, men vad händer om nån blir skadad!!?
Boston har Anton Khudobin och Niklas Svedberg. Har inte stått en enda match nån av dem hu,hu
Chicago har Ray Emery helt ok stats men inte spelat sedan 24/4. ??? Henrik Karlsson oskrivet kort just i dessa tider!
 Chicago-Boston 1-1
 Backar:
 1. Zdeno Chara Boston  11 poäng  +12
2. Duncan Keith Chicago 11  +6
3. Johnny Boychuk Boston  6   +3
4. Torey Krug Boston  6    +5
 Chicago-Boston 1-2
 Forwards:
 Boston, David krejci + Nathan Horton  tillsammans 38poäng (16+22)
Chicago, Patrik Sharp  + Marian Hossa  28poäng  (15+13)
 Chicago-Boston 1-3
 Penalty killing:
Chicago 94.8%
Boston   86.5%
Chicago-Boston 2-3
 Power play:
Chicago  13.7%
Boston   15.6%
Chicago-Boston  2-4
Gjorda/insläppta mål:
Chicago  47-33
Boston    50-30
Chicago-Boston 2-5
De viktigaste statistikerna är nu genomgångna och enligt mig väger det över till Bostons fördel!
 STANLEY CUP mästare 2013  BOSTON BRUINS 4-2 i matcher!
Match 1 Chicago- Boston  2-3
Match 2 Chicago- Boston  4-1
Match 3 Boston- Chicago  2-1
Match 4 Boston- Chicago  4-3 sd
Match 5 Chicago- Boston  3-1
Match 6 Boston- Chicago  4-2
Håkan Loob.

Chicago – LA 4-3 (Slut, i övertidsperiod 5)
* * *
•Onsdag 12/6: Chicago-Boston
•Lördag 15/6: Chicago-Boston
•Måndag 17/6: Boston-Chicago
•Onsdag 19/6: Boston-Chicago
•Lördag 22/6: Chicago-Boston
•Måndag 24/6: Boston-Chicago
•Onsdag 26/6: Chicago-Boston
Där har ni hela finalserien – den första mellan två Original Six-lag på 34 år.
Jag börjar dregla bara jag tänker på det.
Herregud vilken fest det kommer att bli.
* * *
Sugar Kane – en Biffen-hjälte forever.
För mindre än en vecka sade Coach Q att han ville se betydligt mer av honom i slutspelet.
Då satte sig ynglingen med sin farsa och kollade videoupptagningar av samtliga playoff-mål han gjort.
Sen åt han lite sushi.
Och här har vi resultatet:
Efter halva andra övertidsperioden fullbordar han ett hat trick med ett sudden death-mål som avgör matchen och tar Chicago till Stanley Cup-final.
Busterstory monumentale.
* * *
Samtliga matcher i finalen kommer börja 02.00, svensk tid, för övrigt.
Sorry.
En eller två matcher på anständig europeisk tid borde vi få, men det är NBC som bestämmer helt och hållet.
* * *
Efter två år när vi rest ihjäl oss mellan först Vancouver och Boston och sedan New Jersey och Los Angeles ska det bli mycket, mycket angenämt med en tvåtimmarsflight mellan finalarenorna också.
* * *
Nånstans i Boston-natten satt Uncle Fester Julien och svor när Kane prickade in avgörandet.
Inte för att han hellre ville ha Kings som finalmotståndare, men Bruins-coachen hade såklart helst sett att Hawks och Kings fortsatt i ytterligare några utmattande perioder.
* * *
Helt sant, HC Steen. Vilken mardröms-deja vu för Carter och Richards. De spelade som sagt med Flyers när samma jäkla Kane avgjorde hela finalen 2010 – med ett sudden mål.
Men sedan dess har de i alla fall fått dricka mästerskapschampagne med Kings, så de behöver ju inte gå och hänga sig.
* * *
Nu blir det bråda dagar här – inte minst med ett visst jätteprojekt bloggens stammisar är bekanta med och vet tar sin lilla tid.
Därför blir det ett litet uppehåll på några dagar, men när vi återkommer, då återkommer vi med en smäll.
Hörs snart, vänner.

Vilket
Jävla
Mål!!!
Sugar Kane fullbordar alltså ett hat trick – med att pricka in sudden-målet som skickar Chicago Blackhawks till Staney Cup-final.
Ormbiten, sa vi så?
Och studs, sa vi nåt om det också?
Herregud.
Mer sen

Chicago – LA 3-3 (Period 4, övertid pågår)
* * *
Tiden står still.
Luften går knappt att andas.
Nerverna darrar.
Med andra ord:
Ett klassiskt slutspelsdrama pågår.
En övertidsperiod har alltså spelats utan avgörande – men det känns som det kan komma precis vilket ögonblick som helst.
Hoppas ingen lagt sig där hemma…
* * *
Bra där, Brandh. Men Dallas Eakins blev enligt uppgift klar för Edmonton Oilers idag.
* * *
I början av övertiden tyckte jag att hemmaspelarna – med Crawford i spetsen – såg påtagligt darriga ut och varje gång Kings etablerade lite tryck där nere sa jag högt för mig själv ”nu ringer det”.
Men det gjorde det inte och i slutet av perren kändes det snarare som att Hawks hade lite, lite övertag.
Nu börjar alla dock bli så trötta att vad fan som helst kan hända, risken för löjlig studs är stor.
Men Stålberg sätter den…

Chicago – LA 3-3 (Period 3, övertid väntar)
* * *
Holy mother of God, vilket drama!
Kane – som BARA har serum pumpande i ådrorna nu – ser med mindre än fyra minuter kvar till att ge Hawks ny ledning och ännu en gång har jag redan börjat planera middagar på Tavern on Rush till helgen.
Men regerande mästarna vägrar sluta, vägrar ge upp, vägrar packa trunken.
Och när tio jävla sekunder återstår styr Richards in kvitteringen.
Så:
Förlängning.
Ohyggligt spännande, gastkramande sudden death.
* * *
Jaja, jag lyfter på tomteluvan
Plötsligt framstår Sutter som ett sant coach-geni som slängde in Richards i den här matchen…
* * *
Rehsno, du frestar ordentligt nu. En öl skulle sitta som ett slagskott i det här läget, men jag måste ju jobba…
* * *
Kopitar har snott lite av Kanes serum han också.
Är det han som ser till att den här serien fortsätter i sunny California på måndag?
Jag får en känsla av det…

Chicago – LA 2-1 (Period 2)
* * *
Ojvoj, Hawks var tydligen lika säkra som jag på att skulle börja fundera på hur man gör mål på Tuukka Rask.
Och vad händer?
De släpper in ett dretmål – för att helt plötsligt hemfalla åt Bengt-Åke Gustafsson-svenska – i numerärt överläge och sen tar Kings över.
Nu är det här match igen – och förvissningen om att vi ska få sitta och studera finalschemat redan i natt förvandlad till ett ”kanske”.
* * *
Granitmannen – Bickell – har bara haft en riktigt fläaskig chans ännu.
Det är chockerande.
* * *
United Centern-DJ:n får skylla sig själv som spelar The Doors.
Det är det ultimata LA-bandet, så det är klart Kings kommer tillbaka när han brakar på med ”Break on Through”.
* * *
Det blir upprört hos gästerna när SShaw smaskar in Richards i sargen och visst, det förstår man, ingen vill se en skadad lagkamrat bli tacklad.
Men igen – om han är så ömtålig ska han inte vara på isen i en slutspelsmatch!
* * *
Kmannen, tack för omtanken – men som det ser ut nu kommer finalen att vara färdigspelad tidigare än beräknat och i så fall kommer Herr Biff ändå att ta sig västerut för att nattliga roadtrips i downtown LA med Kavinsky på högsta volym innan Sverige-semestern.
* * *
Sutters minspel är ju helt häpnadsväckande. Några gånger när de riktar tv-kameran mot Kings bås är jag helt övertygad om att det är Stan Laurel som står där och övar inför en en ny Helan & Halvan-sketch.
Och innan någon hinner replikera – ja, jag förstår ni lika ofta trott att det varit Oliver Hardy som sitter och knattrar på datorn när ni sett mig på pressläktarna…
* * *
Ha ha, jävlar vad ni gick igång på att King spelar i Kings. Och John J dominerar. Den om St. Louis i Blues var allra bäst. Jag hyperventilerar för att komma på en bra replik, men skjuter blankt.
* * *
Voynov, ska vi tippa att han kvitterar efter 07.23?
Sen blir det övertid, baby.
Det vore ett episkt lördagskvällscrescendo.

Chicago – LA 2-0 (Period 1)
* * *
Mina damer och herrar, jag tror vi har oss en Stanley Cup-final!
Blackhawks har stora delar av inledningsperioden varit så överlägsna de regerande mästarna att det hetat ”pure domination” om det varit NHL 13, leder med 2-0 efter de inledande tjugo och hade med lite tur kunnat trycka in ytterligare någon puck.
Man, jag tror jag börjar titta på hotell i Chicago redan nu.
* * *
Nämen, Pat Bonner….
Den har vi inte använt sedan Fleury var på Long Island, men när Quick släpper in ett så chockerande billigt mål, mellan benen, är det omöjligt att inte citera Staffan Linderborg i Orlando 1994.
Herregud, han är långt från Conn Smythe-formen.
* * *
Okej, Kings trycker tillbaka lite i slutet och har i alla fall mer puck, men hur ska ett lag som nästan aldrig gör mer än två mål kunna vända mot ett Chicago som spelar med ett så solitt självförtroende och nästan aldrig begår ett enda misstag?
* * *
Enligt välplacerade källor är praktiskt taget hela Russnäs uppe och följer det här slaget i natt och bloggen ber att få hälsa hem till den ljusa småländska natten.
Bygden borde sjuda av stolthet.
* * *
De serverar alldeles för hett kaffe på de där Acela-tågen, så jag sitter här med bränd tunga ikväll.
Det är mycket irriterande.
* * *
Så sent som för bara några dagar sedan var Patrick Kane den som kliade sig i den här seriens saftigaste ormbett, men han har fått serum – tydligen i form av sushi.
Kvar på snakebitten-listan finns nu de här herrarna.
•Anze Kopitar
•Dustin Brown
•Jonathan Toews.
I Kopitars fall är det faktiskt så illa att man kan få för sig att han inte bara flög med Samuel L Jackson utan var den som blev slukad av den spygröna monsterormen.
* * *
HC Steen, jag kan försäkra dig att det INTE är tyst i The Madhouse. Det går bara inte fram genom tv-rutan.
* * *
Bara det faktum att Richards placerats i fjärdekedjan bevisar ju att han egentligen inte borde spela och aldrig, aldrig hade släppts ut på isen om detta varit en grundserieafton.
* * *
Offroad, jag vet att du är där ute.
Ge dig till känna nu, det här är en stor kväll för dig!
* * *
Ha, Milbury har en skoj liknelse om att Quicks benskydd vid det snöpliga 1-0-målet var som gammaldags saloon-dörrar som inte slog igen som den skulle.
* * *
Jo, Zydden – Yellbear åker rätt brett. Men han är ändå kobent jämfört med gamle bloggfavoriten Fast Freddy Shoestring. Honom hade en sån som Zuccarello kunnat åka rakt igenom utan att nudda vaderna.
* * *
Chicago och Boston är två drömstäder att resa mellan för en sportskribent.
Avståndet, barerna, restaurangerna, historien, baseboll-matcherna när det är days off…men nu ska vi väl inte jinxa här.
Ännu har Kings en liten, liten chans att visa varför de blev mästare förra året.

Det har inte gått ens ett dygn sedan Tuukka Rask klippte med plocken en sista gång och det stora partyt utbröt i Beantown.
Men redan nu är det dukat för högtid igen.
Chicago Blackhawks kan, hemma i ett United Center som redan verkar ha lyft från sin trossbotten och svävar ett par meter ovanför Madison Avenue, döda serien mot regerande mästarna från södra Kalifornien och bli klara för Stanley Cup-final.
Så ännu en gång har strålkastarskenet den där alldeles speciella do-or-die-lystern, ännu en gång brusar själva luften av förväntningar, ännu en gång känns det…overkligt.
Enda skillnaden är att bloggen, på grund av sitt ackrediteringshaveri, befinner sig hemma i korresoffan och inte förnimmer de elektriska stötarna live-upplevelsen garanterar såna här gånger.
Men vi ska ha kunna ha kul på det här sättet också – bara ni bjuder upp till dans i kommentatorsspåret.
* * *
Jag ligger lite efter med det här introt – kalla mig Slow Hand – och lir därför inte ledsen när jag ser att lagen fortfarande är ute och värmer åtta minuter innan utsatt starttid.
Ibland är det ändå bra att NBC sänder…
* * *
Vid exakt noll tillfällen har mästerskapsversionen av LA Kings befunnit sig i den här sortens Cheif Bordy-situation ett slutspel.
Hur de reagerar är egentligen omöjligt att veta, men jag får känslan av att de kan samla sig en helt oerhörd insats.
De har ändå den sortens karaktärer i laget.
* * *
Du är ursäktad, Skånske Jan.
Hoppa in och var lite gladare idag nu.
* * *
Duncan Keith är tillbaka på isen efter sin lilla avstängning.
Hoppas han lärt sig att man inte får slå klubban i ansiktet på sina motståndare – inte ens oavsiktligt.
* * *
Alltså, Saturday NNight i Chi-Town och så här mycket on the line…jag blir till mig bara av att tänka på vilket sjusatans drag det ska vara där uppe.
* * *
Kul att höra av dig också, Eric J. Du har varit saknad.
* * *
Även Mike Richards gör comeback, tydligen.
Det mesta tyder på att han egentligen inte alls är redo, men såna här gånger är det lätt att blunda och låtsas som att de där hjärnskakningssymptomen inte är så allvarliga som det verkar.
* * *
Ni vet vilken svensk jag tror ska göra mål hela tiden, men jag låter bli att nämna hans namn, så ska ni se att det händer.
* * *
Håll i er nu.
Det kommer att smälla i The Madhouse i den här matchen.
Och antigen får vi ytterligare en finalist – eller en infernalisk serie.