Boston – Pittsburgh1-0 (Slut)
* * *
Au revoir då, Pittsburgh Penguins.
Det var inte så här säsongen skulle sluta för det mest stjärnspäckade lag NHL sett på några decennium.
Man gör man bara två mål på fyra matcher – ett helt absurt – facit för det här kollektivet är man förstås chanslös.
Nu blir det mycket att tänka på i sommar – för väldigt många.
* * *
Samtidigt:
Stort grattis till Boston Bruins.
Andra Stanley Cup-finalen på tre år.
Ojvoj.
Men de har förtjänat det – nästan mer än 2011.
Då svepte de för all del Flyers i andra omgången, men kom ihåg att det krävdes sju matcher mot Tampa i konferensfinalen – och att de vann Game 7 den gången med blott 1-0.
De känns ännu mer obönhörliga nu, ännu mer fullpumpade av självförtroende, ännu mer omöjliga att slå.
* * *
Om demokraterna i kongressen nånsin får till stånd ett förbud mot de farligaste vapnen på marknaden måste McQuaids slagskott inkluderas.
Jävlar anamma vilken mörsare han avgör hela konferensfinalen med.
* * *
Snakes on a Plane-Jagr prickar en i stolpen under ett PP, förstås.
Men tills finalen börjar ska väl Bruins ha hunnit ordna fram serum åt sin legendar.
Och visst är det fantastiskt att han – nummer 68 – ska upp i sin första final sedan 1992?
* * *
Mitt hjärta blöder för Douglas Murray.
Det här är tredje konferensfinalen han är med och förlorar – och så väldigt många fler chanser är det inte sannolikt att man får under en NHL-karriär.
– Jag kommer hela mitt liv minnas det här som en missad chans, säger han tyst och sammanbitet när jag hittar honom inne i ett dödstyst omklädningsrum.
* * *
Så typiskt Boston att just en sån som McQuaid kliver fram och avgör.
Det är verkligen ett LAG – och vem fan som helst kan göra mål när som helst.
* * *
* * *
Vilket dåligt humör du var på ikväll då, Skånske Jan.
Ta en burgare och var glad nu.
* * *
Det är inte så lite talande att Iginla är med och styr in pucken som slutligen sänker skeppet.
Penguins var nog faktiskt ett bättre lag innan Shero bestämde sig för att skapa en superversion av laget och satte kemin i ”rummet” på spel med alla trejder.
* * *
Står i säkert 20 minuter och hör en både filosofisk och rolig Jagr prata om livet, hockeyn och chansen att för första gången på över 20 år få spela Stanley Cupfinal.
Helt fantastiskt.
Ett stort hyllningsporträtt har redan börjat ta form i bakhuvudet…
* * *
Risken är uppenbar att Bylsma ryker nu.
Och inte bara han.
Redan igår var det P-Burgh-murvlar som hävdade att krafter inom organisationen överväger att trejda både Malkin och Letang och försöka bygga nytt kring Crosby.
Det låter väldigt dramatiskt, men varför inte? Det är fyra år sedan det här laget gjorde vad klubbledning och fans har rätt att kräva denna tid på året.
* * *
Jävlar, när hela Gaaaaden körar på Dropkick Murphys ”I’m Shipping up to Boston”…då ligger allsången på de flesta konserter jag bevittnat i lä.
Det kommer att bli party i den här stan nu…
* * *
Om även Hawks vinner imorrn har vi, som ni vet, Stanley Cup-finalen spikad.
I så fall börjar den stora showen enligt mina källor redan på onsdag – i Chicago.
Jag blir alldeles ivrig bara av tanken.
Men först ska femte matchen i United Center spelas.
Jag hade tänkt se den på plats, men fumlade till det med ackrediteringsansökan och får avnjuta den hemma i korresoffan – om det nu går att komma härifrån i stormen i morrn.
Vi hörs och ses då.

Slut, 1-0.
Boston Bruins sveper Pittsburgh Penguins och är klara för sin andra Stanley Cup-final på tre år.
Mer sen, mina vänner.

Boston – Pittsburgh 0-0 (Period 2)
* * *
Det är jämnt skägg– för att inte säga jämnt slutspelsskägg , till och med.
Penguins känns vassare och skapar en hel del, men när inte avslutningarna inte är lama vägrar pucken i vanlig ordning studsa som den ska – och däremellan kommer Bruins i sina power-kontringar och biter sig sedan fast nere hos Vokoun.
Och mål får vi vänta på att se.
Nytt övertidsdrama?
Det börjar faktiskt redan kännas så.
* * *
En bit in i den här perioden börjar det plötsligt smälla som i en ultimate fighting-gala – och det är Pens som leder i dansen.
Jag vet inte jag, är det nån punkt på vilken det känns som att de inte kan mäta sig med den här bamsebjörnen är det i fysiska spelet, men det kanske är vad som krävs för att få igång en sista desperat monster-push.
* * *
Ja, i någon mån ÄR det ju redan sudden death.
För igen:
Det där första målet…herregud, det är viktigare för de inblandade lagen än syret för en Mount Everest-klättrare.
* * *
Efter det här slutspelet känns det bekräftat att Jarome Iginla numer bara är ett namn.
Därmed finns det sannolikt bara en klubb som kommer ge honom ett riktigt fint kontraktsförslag i sommar, en jag ser spela rätt ofta…
* * *
Daugavins har alltså en puck i stolpen precis i inledningen av perren – men hockeygudarna tycker i alla fall just då att det får vara nog med Buster-artade storylines.
* * *
Jag känner beundran inför de som hamnar i skottlinjen för Marchands provokationer och – som hårde Morrow – kan hålla sig från att försöka vrida av honom nacken.
* * *
Bruins PP är faktiskt inte en fullständig mess idag. Snart börjar de nog rentav skapa lite farligheter i de lägena.
* * *
Chall, vänta tills Holmgren kommer över för finalerna och laddar stora kommentatorsbössan.
Då ska du få höra på engagemang.
* * *
Red Sox-stjärnan David Ortiz, också känd under det fantastiska smeknamnet ”Big papi”, är in the house och föröras en rungande standing ovation.
* * *
Det här Iginla-buandet känns alltmer felriktat. Fan, fansen här ska bara vara glada över att han inte blev Boston-björn.
* * *
Mer kändisglitter i jumbotronen:
Emily Blunt.
Eken skulle varit här, han har nästan lika varma känslor för henne som han har för biffarna på Sparks Steakhouse.
* * *
Snakebit-listan:
1. Malkin
2. Seguin
3. Jagr.
Det är som att de flugit hit på planet i den där Samuel L. Jackson-filmen.
* * *
Är det Penguins sista period för säsongen vi får se nu?
De har bara en chans att förhindra det:
Att tömma bränsletankarna helt och ge allt, det finns inget att förlora nu.

Boston – Pittsburgh 0-0 (Period 1)
* * *
Björnen sover, om inte i sitt lugna bo så i alla fall nere på isen – och pingvinen får trampa honom rakt över nosen utan att något händer,
Så känns det inledningsvis, något tillspetsat.
Men Pittsburgh är återigen oförmögna att tillvarata sina chanser och efter halvan perren har de inte lyckats med något annat än att väcka bamsen, som sedan jämnar ut och till och med tar över under vissa sekvenser.
Nu vetifan vad som kommer hända, men det där omtalade ”första målet” får förmodligen mer betydelse än någonsin.
* * *
I Boston vet dom hur man använder skadade spelare för att jabba upp den redan kokande stämningen ännu mer.
Under finalerna 2011 blev den söndertacklade Horton del av omsusade flaggintrot vid några av matcherna. Nu blir krigare Campbell – han som spelade närapå ett helt byte med brutet ben förra matchen – inzoomad i sin lyxloge här uppe på läktaren.
Då skakar det tammefan i hela Gaaaaden.
* * *
Pittsburgh hela värld ser för några ögonblick ut att ha gått under när en till synes skadad Crosby knappt klarar av att ta sig till båset, men han är tillbaka redan i bytet efter – och kommer loss i snudd-på-friläge mot den väldige Tuukka.
Sid vill inte bli svept, det kan man vara alldeles oerhört säker på.
* * *
Phil Collins ”In The Air Tonight” är ingen Biffen-favorit, men just ikväll sitter den rätt bra precis efter värmningen.
Det är nåt i luften indeed.
* * *
Dogge påminner starkt om Tjuren Ferdinand efter att han satt sig på den där getingen under den andalusiska korkeken. Bland får sig Horton en propp i sargen som kommer att kännas till frukostflingorna imorrn.
* * *
William och Patricia Campbell, föräldrar till ett av offren för terrorattackerna nere på Boylston Street i april, är inne på isen och viftar med en stor Bruins-flagga – och möts med mäktiga ovationer.
Boston Strong-konceptet och allt det står för har blivit en del av den här stadens själva kontext.
* * *
Oj, vad Malkin inte vill bli tacklad av Chara när bägge rushar ner mot kortplanket för en icing-puck.
Det är inte svårare att förstå än att de flesta inte går ut i gatan och möter 56:s buss med bröstkorgen.
* * *
Ja, Skånske Jan – tror du verkligen inte att jag vet att The Onion är en skämttidning och att den där artikeln var satir?
Det var ju bara fruktansvärt roligt.
* * *
Vad är det Lucic gör på Dogge för att få en unsportsmanlike? Jag sitter för långt ifrån för att ha något begrepp alls om den saken.
* * *
Taggen, nej, det blev Boston-fest så det räckte igår. Jag spar mig i så fall till någon av finalkvällarna om någon vecka…
* * *
Nu är kakfaten framdukade och det finns inte en frestelse Herr Biff inte faller för, så here we go.

Gnid parketten blank, håll champagnen kall och se till trumpetstötarna har rätt klang.
För denna regniga sommarkväll i Boston, den sjunde juni nådens år 2013, kan vi ha en första fighter klar för historiens 96:e Stanley Cup-final.
Om Bruins slår Penguins en gång till, och fullbordar en sensationell ”sweep”, är ju den här östra konferensdansen slut, Zdeno Chara får lyfta – eller, om han nu är skrockfull, i alla fall titta på – Prince of Wales Trophy och biljetterna till världens mest prominenta hockeyevenemang kan börja säljas,
Nu vet hur det blir då, när allt kan avgöras och porten till Stanley Cup-himlen öppnas:
Det är som att skenet från strålkastarna har ny lyster, själva livsluften liksom brusar av förväntningar och alltihop känns…overkligt.
Jag är glad över att få vara här och hoppas få dela upplevelsen med många av er.
* * *
Joho, det blev bankett med fellow medlemmar i stolta Professional Hockey Writers Association igår – på sportbaren Fours ett löst dragskott från TD Garden.
Jag åt en Bobby Orr-macka, drack X antal Sam Adams och myste intensivt åt spektakulärt skvaller om kollegor, spelare och public relations-jönsar ute i spenaten.
Visste ni till exempel att…nej, what happens at PHWA-banketter stays at PHWA-banketter.
* * *
För Penguins är läget ungefär som det var för Roy Schieders Chief Brody i ”Hajen”, när monstret hade slukat Quint, Hooper var försvunnen, masten han hängde i höll på att sjunka och den där skräckinjagande fenan kom stävande i hans riktning.
De vet att allt egentligen är över, att det inte längre finns något hopp och att de kommer att dö ikväll.
Men de måste ändå iscensätta ett sista fåfängt försök att slå tillbaka, gå all in på den sista strimman hopp och ge sig själva en chans att överleva.
Och det gick ju för Brody. Han fick in syrgastuben i käftarna på den elaka fisken, satte sitt sista skott mitt i prick och vann tillbaka sitt liv.
I’m just saying…
* * *
Roligaste inslaget under de ystra övningarna inatt var en mock-draft inför dramat i Staples Center.
Först lottades turordningen, sedan fick man välja fem spelare i lagen – och de som hittade förste målskytt respektive matchvinnaren tog hem potten
Jag höll mig solidariskt till landsmännen Yellbear, Stålberg, Krüger och Oduya och hade jag inget för det, men med tanke hur grym Yellbear var när Kings hemmasvit sprack ansåg jag att förtjänade stilpoäng och tvingade därför till mig en Sam av den ene vinnaren..
* * *
En hade ju hoppats få se Carl Söderberg i skadade Campbells frånvaro och det hoppades han själv också, visade det sig inte helt oväntat när bloggen träffade honom inne i Bruins osedvanligt hemtrevliga omklädningsrum efter träningen igår.
– Jag har inte hört något, men chansen finns ju och det vore väldigt roligt, sa han med glatt leende.
Men nope, så kul skulle vi inte ha det. Uncle Fester Julien slänger in letten Kaspars Daugavins istället.
Och okej då, Söderberg är kanske inte den typ av spelare man slänger in för tjänstgöring i en av världens mest framgångsrika grinding-enheter, men jag tänker vara sur ändå.
* * *
Pingvinerna höll sig borta från Gaaaden igår, kanske av förståeliga skäl. Istället fick media ta sig till Ritz Carlton nere på stan för att träffa dem och inte mig emot; då hanns det med en lunch på förnämliga Artisan Bistro.
Coach Bylsma hade förmodligen hoppats på en mer trivsam atmosfär på det angenäma lyxhotellet, men istället fick han rätt tuffa frågor om sin egen framtid och det börjar nog faktiskt bli tid för såna.
Jag gillar Bylsma väldigt mycket och hade för bara någon månad sedan fnyst högljutt åt den som kommit med förslag om att Penguins måste byta coach, men efter de remarkabla misslyckandena i ämnet coachning i den här konferensfinalen känns det som det kanske vore en idé.
Sveper Boston ikväll sitter han definitivt löst.
* * *
Jag har verkligen undrat vad Tårtan gjort sedan Rangers sparkade honom – och nu har vi fått svaret. Stackars John…
http://www.theonion.com/articles/john-tortorella-pacing-around-penn-station-screami,32726/?ref=auto
* * *
Att upptäcka att Brad Marchand och Milan Lucic har platserna intill varandra i Bostons omklädningsrum är likvärdigt med att få veta att Phil Leotardo och Marlo Stanfield är bästa polare.
* * *
Som Kelly Chase sa på NHL Newtork igår:
– Just nu är det två-tre killar hos Penguins som tror att det här går att vända. Vinner de ikväll växer det till sex-sju stycken. Ytterligare en seger och de är uppe i tretton-fjorton stycken – och tar de det ända till Game 7 kommer hela laget att tro. Men i den här första matchen handlar det om de där ursprungliga två-tre spelarna. Det är de som måste hjälpa laget att vinna den här första matchen, vilka det nu är.
Jag är ganska övertygad om att en heter Douglas Murray.
Det var en ny sorts järnmalm i hans röst när efter den hjärtskärande förlusten i förrgår konstaterade att det Penguins är ett av få lag som är mäktiga den vändning som krävs nu.
* * *
På förekommen anledning vill jag meddela att jag hatar backstage-hissen i Gaaaaden. Den är ligans långsammaste och segaste, värre till och med än de i Washington och New York – och det säger inte lite.
* * *
Det är många som fnissat och hånflinat åt Lemmy Jagrs fanatiska träningsregim – legendaren ber sina klubbar om nyckel till träningsanläggningen för att kunna träna själv under kvällar och nätter – men i förrgår såg vi exakt varför han är så besatt av att vara i extraordinär form.
När alla andra en bit in i andra övertidsperioden höll på att kräkas av utmattning var han som piggast, kvickast, vaknas och bäst – och så avgjorde han hela konferensfinalen med det eminenta förspelet till Bergerons sudden-balja.
* * *
Det är Sam Adams fel – jag har glömt att ta med extra snusdosor ikväll.
Satans.
Blir det övertid kan krisen vara lika stor för mig som för Dan Bylsma.
Och tänk om jag stöter på Pebben…
* * *
Mitt i allting kommer nyheten att Ottawa trejdat Gonchar – eller snarare rättigheterna till Gonchar – till Dallas Stars.
Det låter inte som någon bra idé, tycker jag.
* * *
Jag får förresten sluta hänvisa till matchen i ”förrgår”.
Det hade ju faktiskt hunnit bli torsdag när Game 3 avgjordes, så i teknisk mening är det här en back-to-back-föreställning.
* * *
Hon sitter i och för sig inte bredvid mig, så jag kan inte ta del av de dräpande direktreferaten, men ändå:
Bara att Varpu tagit sig till Boston ikväll får ju bloggen att vilja stå upp och leda hela hallen i ”VAR-PU”-ramsor.
* * *
Vi betade ju av the best and the sämst of bortalagens omklädningsrum inför förra matchen och eftersom jag nu blivit så förtjust i Bostons så kan vi ta
De bästa, coolaste, lyxigaste jag sett
•Air Canada Center, Toronto
•Rogers Arena, Vancouver
•Times Forum, Tampa
•TD Garden, Boston
•Consol Energy, Pittsburgh
Minst imponerande
•Nassau Coliseum, Long Island
•Wells Fargo, Philadelphia
•Bridgestone, Nashville.
* * *
* * *
Just ja, Penguins kan ju också hämta inspiration ur det faktum att deras AHL-kids i Wilkes-Barres/Scranton faktiskt vände 0-3-underläge i en slutspelsserie för bara några veckor sedan.
Mot – Providence Bruins.
* * *
Storbjörn, kan vi få en lägesrapport redan före första nedsläpp? Hur är känslan denna juninatt? Do you believe?
* * *
Tyler Kennedy ser ut att vara tillbaka i Penguins-uppställningen.
Mycket klokt drag av Bylsma.
Han kommer att göra mål.
* * *
Jag har, ännu en gång, haft svårt blodtryckshöjande problem med Gardens farmarlagsnät under den här introproduktionen, varför texten blir bra mycket kortare än jag hade hoppats och trott och tvingas härmed varna för att det kan bli besvär även under matchen.
Så please, ha tålamod…
* * *
Okej, en stor ishockeymatch ska nu spelas.
Penguins har ingenting att förlora – och Boston allt att vinna.
Let’s go!

Vi hann ju passera Wilson Picketts Midnight Hour i Gaaaaden igår – med råge till och med.
Så inatt sätter en aningen utpumpad bloggare de högra fingertopparna i den vänstra handflatan.
Och går sedan på en informell bankett närvarande medlemmar i stolta fackföreningen PHWA ska hålla på lämplig sportbar i downtown Boston – till ackompanjemang av konferensfinalen i La La Land
Med tanke på vilka karaktärer som ingår i församlingen – och vilken föredömlig brist på karaktär de karaktärerna har – finns det all anledning att misstänka att det blir en minnesvärd tillställning.
Rapport lär följa i morgon.
Tills dess får ni nöja er med gissningen att Kings i avstängde Duncan Keiths frånvaro kvitterar out west – samt några snapshots från Baaaastan.

The helgedom of Beantown just nu

Och här förbereds själva andakten

Stans coolaste innevånare. Stort Bruins-fan.

Här är dom, Penguins-fans. Dom där jävla stolparna…

Brad Marchand har eget omklädningsrum i TD Garden…

Man vet att det är hockeyfeber när Four Seasons – stans främsta lyxhotell – flaggar för nationen, delstaten och hockeylaget.

Så här går det när man låter journalister ta sina egna popcorn. Svineri!

Så kallat media-zoo.

Räfst- och rättarting med Pascal och Cookie

Boston – Pittsburgh 2-1 (Slut, Övertidsperiod 2)
* * *
Jag trodde det var dags att beställa pizza till omklädningsrummen.
Femte perioden gick ju mot sitt slut.
Men var han där skulle igen:
Patrice Bergeron.
Of course.
Mister clutch monumentale.
Rättvist?
Det handlar ju inte om det, men är svårt att inte tycka lite synd om Penguins.
De gjorde ju – till skillnad från i Consol – en riktigt bra match och hade med lite mer flyt, och en mindre fenomenal Rask, avgjort redan i
* * *
Vem har den där ormen egentligen bitit hårdast – Malkin eller Jagr?
Det verkar omöjligt för dem att göra mål i den här konferensserien, trots att framförallt Malkin ikväll sköt som om han trodde att klubban var en Kalashnikov.
Man Jagr, dubbelt så gammal som några av de ynglingar som stod och flämtade under avblåsningarna när klockan hade passerat midnatt, var verkligen briljant under hela övertidsperioden.
Det känns som att Bruins-fansen ska vara tacksamma över att de fick hit honom istället för en Iginla med skridskoskydden kvar på skenorna…
* * *
Dogge är övertygad:
Pens kan vända det här.
– Är det något lag som kan vinna fyra raka är det vi. Men det är för jävligt att vi försatt oss i den här situationen, säger han när bloggen efter vissa manövrer för att avleda bister PR-personal hittar honom nyduschad och stilig i mörkblå kostym vid det kravallstaket där spelarna träffar sina personliga gäster.
Och är det några som kan förlora fyra raka är det Bruins, har ju historien dessutom visat…
* * *
En får ju önska er en trevlig nationalsdagsmorgon där hemma då.
Här klockan snart kvar i två på morgonen, TD Garden håller på att släckas ner och Sam Adams får vänta på Bjuppie tills imorrn kväll.
För nu ska han sova kudde.
Tack för i natt, det här var väldigt kul.

Slut.
Boston får in turpucken.
Och det är förstås Bergeron som gör det.
Avgjort nu, troligen.
Mer sen

Boston – Pittsburgh 1-1 (Period 4, övertidsperiod 2 väntar)
* * *
Oooooh!
Aaaaah!
Iiiiih!
Det är så det låter här nu.
Spänningen är ju faktiskt riktigt makalös olidlig.
Och tidigt my ass.
Vi kommer – som tidigast – att ha ett avgörande vid midnatt, lokal tid.
Ojvoj.
* * *
I tio minuter var det fantastiskt svängig, böljande och sprakande övertidshockey, med feta chanser åt båda håll
Men sedan började tungt malande Bruins ta över och här i slutet kändes det som att Pens, till synes rätt trött, fick slå i från sig i viss desperation.
Periodvilan kom minst sagt lägligt för gästerna.
* * *
Hur säger amn ”Oh my god” på ryska?
Jag är rätt säker på att Malkin gjorde en Zäta när han drog pucken över plexit i slutet….
* * *
Ju längre det här pågår, desto större är risken/chansen att det blir nån fruktansvärd snubbelpuck som avgör.
* * *
Sent?
Ain’t no thing, för att prata på The Wire-prosa.
Bloggen var ju med när Penguins spelade närmare sex övertidperioder mot Detroit i femte finalen 2008.
Då var klocken halv två nånting när det avgjordes.
* * *
Dogge har sett jävligt stabil och bra ut ju mer han fått spela, tycker jag.
* * *
I den här OT-perioden smäller det ändå.
Tror jag…

Boston – Pittsburgh 1-1 (Period 3, övertid väntar)
* * *
Sam Adams och hans lugnande kolsyra får vänta.
För visst:
Det blir, för första gången i den här omgången, sudden death.
Ojvoj.
* * *
Bruins powerplay är en gåta av samma dignitet som universums oändlighet, humlans flygförmåga och Michael Boltons popularitet.
Hur ända in i den irländska shepard-pajen kan ett lag som spelar så bra fem mot fem tappa precis allt när de får numerärt överläge?
De är ju sämre än Rangers – och i det fallet har man åtminstone kunnat ursäkta undermåligheten med ett de inte varit bra på något annat heller.
Storbjörn och Molle, kan vi få en teori?
* * *
Och vem vinner?
Penguins var närmast ytterligare ett mål i tredje, men de betyder inte nödvändigtvis så mycket under en övertid och Bruins brukar ha flyt i såna här lägen, så, well…you tell me.
Jag konstaterar bara att det förmodligen går fort, att det blir Malkin för Penguins eller – helt chockerande – Jagr för Bruins och att det avgöra om det blir serie eller om redan nu kan börja förbereda finalvistelsen här i Beantown.