God afton.
Bloggen är ikväll – i Chicago.
Så Boston-Rangers får ni huvudsakligen klara av utan mig.
Jag dyker upp här igen vid 02.00

God afton.
Det blir lugnt i bloggen ikväll, är jag rädd.
Kom hem just från en en dag av ärenden på stan, matchen har börjat och jag har en bagarväckning monumentale imorrn, så jag behöver koppla av en smula.
Men kommentatorsspåret är öppet, kör hårt där

NY Rangers – Boston 4-3 (Slut, övertid)
Detroit – Chicago 2-0 (Slut)
LA Kings – San Jose 3-0 (Slut)
* * *
Tårtan blir riktigt känslosam när han, ”av respekt för Brad”, viker några minuter av sin presskonferens åt att prata om det faktum att Richards satt på läktaren .
– Det handlar om en kille jag älskar, både som människa och hockeyspelare. Vi växte upp ihop, han som spelare och jag som coach. Så det var ett fruktansvärt beslut att peta honom och den som tror att vi har en konflikt eller att jag skyller på Brad för att vi befinner oss i det här hålet can kiss my ass, morrar han och fortsätter:
– Brad är a hell of a hockey player. En Conn Smythe-vinnare. Men han har jobbigt, andra spelar helt enkelt bättre och det hjälpte honom inte det minsta att hålla till i fjärdekejdan så jag tyckte helt enkelt det var bäst att han satt ikväll,
Well – Amen!
Det var ett riktigt beslut att skicka upp honom till Gilroy – och det är riktigt att ge honom den respekten efteråt också.
* * *
Miraklet out west, kan man börja prata om det nu?
Nej, jag menar inte rockfestivalen i Göteborg.
Jag menar det Red Wings håller på att ställa till med mot Blackhawks.
3-1 i den serien…det är en rungande skräll.
Men det faktum att dom får självaste Toews att ta tre utvisningar i rad i andra perioden vittnar om att det blivit lika bra på att komma under skinnet på nyckelspelare som back in the day.
* * *
Det är sällan man så tydligt kan se en enskild händelse som så fullständigt omformar karaktären på en match som Hagges Helan & Halvan-mål ikväll.
Först var Rangers helt borta och stod med ena tassen på golfbanan.
– Ja, det så ut som att vi hade semester. Jag vet inte varför, men Henke höll oss kvar i matchen, erkänner sörmlänningen utan omsvep.
Sedan stövlade han in den där struten på den komisk snubblande rask – och plötsligt fick hemmalaget precis allt av det som kallas momentum.
– Det är det fulaste mål jag gjort men också ett av de viktigaste. Det fick ju stor betydelse, säger han.
Henke har precis samma bild och uttrycker sig på precis samma sätt.
– Det är det fulaste mål jag sett. Men den förändrade hela matchen.
Indeed.
* * *
Kings har hajarna på kroken, ser det ut som.
Men jag är helt övertygad:
Det blir sju matcher i denna man’s man-serie.
* * *
På nära håll ser Hagge verkligen ut att ha gomspalt. Pucken han fick i ansiktet i förra matchen såg verkligen till att klyva läppen i två delar. Och äta frukost har mycket riktigt varit lite jobbigt sedan dess.
– Ja, jag har inga tänder kvar. Så jag får suga på milkshakes istället, berättar han.
Well, hellre det än en handshake i kväll!
* * *
Now, det här kan ju mycket väl ha varit säsongens sista match på Garden i alla fall. Boston var verkligen inget vidare och kommer rimligen att ge jädrigt mycket tuffare motstånd hemma i Gaaaden på lördag.
Fast jag vågar inte kasta bort säsongsackrediteringen ännu…
* * *
Tack för ikväll, bra tryck i kommentatorsspåret.
Nästa gång hörs vi från…mja, ni får se.

Rangers vinner, 4-3
På övertid.
The Kid, Kreider, slår till.
Mer kommer sen.

NY Rangers – Boston 3-3 (Period 3, övertid väntar)
* * *
Jaha, nu kommer en av två förbannelser bekräftas.
Antigen får vi veta att Rangers inte kan vinna på övertid – eller att Boston inte kan döda serier när de har övertag.
Vilken av de sanningarna som har mest bärkraft…well, beats me.
* * *
Rangers har haft allt av det som kallas momentum – bland annat för att de äntligen slutade spela Tortorella-hockey – och borde nog ha avgjort under ordinarie matchtid.
När sudden börjar betyder sånt sällan så mycket, det är mer historia och den hemska vetskapen om vad som står på spel som blir betydelsefull.
* * *
Nej, ingen kommer nog skoja med Tuukka på vägen hem.
Efter ett par softies är det definitivt way too soon…
* * *
Seguin eller Zuke.
Det är vad jag säger.

NY Rangers – Boston 1-2 (Period 2)
* * *
Se där, matchen sprattlar till och får lite liv.
Först går Bruins, till synes väldigt enkelt, upp i 2-0-ledning och då börjar vi här uppe i trängseln titta på datum för konferensfinalerna i TD Garden nästa helg.
Det är ju över.
Men så lyckas Hagge Hannibal, direkt dråpligt, stöta in reduceringen på en trillande Tuukka och då börjar blodet pumpa hos både lag och fans igen.
Nu borde den avslutande perioden bli bra.
* * *
Unge Krug klappar alltså in sitt tredje mål på Lundqvist.
På fyra matcher.
Han hade känt sig löjlig om han ens fantiserat om något liknande för ett par veckor sedan.
Fullbordar de den här sweepen ikväll borde han gå och fira på – krugen.
* * *
”Too early”?
Någon av hans lagkamrater kommer att ställa Tuukka den – när de redan på flyget hem ikväll drar första skämtet om den där Helan & Halvan- vurpan är Hagge Hannibal fick in reduceringen.
* * *
Ett tag ser det ut som att Henke…ja, inte gett upp, men när de två första, sura puckarna ramlat in utstrålar han i alla fall viss resignation.
Den typ man fylls av när de man jobbar med
Men efter Hagges reducering ser det ut som att också han biter ihop och gör sig beredd att gå all in en gång till.
* * *
PR-personalen från Rangers kommer och frågar en för oss okänd tjomme några platser bort om han möjligen vill ha ett glas vin.
Vad fan, det är det aldrig någon som frågat oss andra ens om vi vill ha ett tuggummi.
* * *
Det ser nästan ut som Brian Engblom vill börja sig fram och hjälpa Lundqvist med masken när han har problem med masken.
Trevligt ändå.
McGuire hade frågat om vilka skolor han gått på.
* * *
Man vet att det är avslaget, som en folköl som stått öppen sen i söndags, när inventarien Liam Neeson får kvällens högsta jubel.
Fast det var innan matchen tände till.
* * *
Frankenstein, jag tror definitivt du är något på spåren.
Avery tog inte de där brutala orden om Tårtan ur luften, han har ju själv spelat här och känner fortfarande åtskilliga av spelarna.
Det är ju bara att tänka sig själv, hur kul det vore med en chef som bara skriker och skäller och går ut offentligt och säger att man stinker i vissa situationer.
* * *
Vet inte om ni ser det på tv, men på våra monitorer ser det på vissa bilder ut som att Marchand sitter och spyr i båset.
Sen hoppar han ut på isen igen.
Det är tufft det.
* * *
Ha ha, nu när jag tänker på det…om sportchefen Håkke gick ut i exempelvis Resumé och sa att ja, Bjurre, I love the guy, men han stinker på ingresser. He just stinks….det vore verkligen fullständigt knäckande.
Och ikväll ska jag slipa på ingresserna, tror jag bestämt…
* * *
Eken blir Arne Hegerfors av sina grönsaksjuicer och säger plötsligt:
– Tänk om det blir LA-Boston. Vem är då snabbast av Quick och Rask?
Ojvoj…
* * *
Har ni något att rapportera från The Joe? Något – någon?
* * *
Då ska jag gå och hälla upp den sista koppen Garden-kaffe för säsongen.
Eller?

NY Rangers-Boston 0-0 (Period 1)
* * *
Hela säsongen står på spel.
Då avfyrar Rangers fyra skott.
På en hel period.
Dra egna slutsatser.
Själv börjar jag tro att Varpu har rätt när hon säger att det här laget inte VILL gå vidare…
* * *
Bruins är inte direkt som de där galna kanadensiska gorillorna som Nabby pratade om i OS i Vancouver dom heller.
De tar det – ännu så länge – lugnt och fint och kontrollerar händelserna utan att ta några risker och utan att anstränga sig alltför mycket.
Så det är dött på isen, dött på läktarna och dött i hjärtat på alla som lever i föreställningen att den här sortens eliminations games alltid blir episka slag.
Det är så jag får lust att svepa Ekens grönsaksjuice för att göra slut på plågan.
* * *
Alltså, jag kan inte släppa det här med bristen på desperation hos Kapten Ahabs mannar.
Efter fem minuter är det 6-0 i skott till gästerna…
Sen dröjer det ytterligare två och en halv tills hemmalaget får iväg ett mot Tuukka Rask.
Vad är det för skit?
Finns det något att förlora?
Är det inte bara att gå till storms och hoppas att tygen håller?
* * *
Det börjar bra för trampbilen.
Hamrlik delay-of-the-game-flippar pucken över plexit – i sitt första byte på ett par månader – och får åka till utvisningsbåset.
Det går långsamt till och med dit…
* * *
Nhl.com:s säsong har inte vara mycket bättre än Colorado Avalanches – och fiaskot fortsätter.
Ligans egen sajt lyckas under kvällen presentera följande ställning i de aktuella serierna:
Boston leads series 2-1.
Chicago leads series 2-1.
San Jose wins series 4-0 (!).
De kanske också borde plocka in en ny chef av Patrick Roy-kaliber.
* * *
Det funkar bara att stå här i trängseln på bonnbänken ikväll.
Känns ungefär som att blogga i kön till Sturecompaignet en lördagkväll.
* * *
Jodå, intrycket att Seguin är på gång känns fortfarande adekvat.
* * *
Stämningen på Garden har varit blek genom hela slutspelet och det är ju inte direkt som att den stegrar en sån här kväll.
Gris-Olle är så less på hela skiten att han, när en det sista av en tam ”Let’s go Rangers”-ramsa klingat ut, reser sig upp och helt själv vrålar:
– Yeah, let’s go, motherfucking Rangers…
Ojvoj.
* * *
Lakritsdrottningen var här på Bruins träning igår och berättar att Marchand är en exceptionellt trevlig filur utanför isen.
Det känns konstigt, men så är det nästan jämnt med de där pesterna.
* * *
Nej, Patrik Norström, du ser rätt. På nedre sektionen gapar stolar tomma. Brukar bero på att det tar tid för new york-publiken att komma och sätta sig, men idag tror jag det handlar om att somliga helt enkelt stannat hemma.
Can you blame them?
* * *
Prognos för fortsättningen av kvällen:
Mer åska.
Och en handshake på Gardens sörja till is.

Åskan går och ett hårt regn faller över Manhattan – så hårt att jag, som anser att man bara ska springa om man är jagad av polis, får kuta som en Usain Bolt med något tyngre steg (well…) mot pressentrén på åttonde avenyn för att inte förstöra senaste Stanley Cup-kostymen fullständigt.
Det känns inte så lite symboliskt.
Inte att jag springer – även om man säkert kan läsa in ödesmättade saker i det med.
Men att det här bibliska regnet piskar New York.
För detta kan mycket väl vara kvällen när showen är över här.
När the music stops.
När New York Rangers helt förnedrande blir svepta av Boston Bruins och åker ur Stanley Cup-slutspelet.
– Men vi ger oss aldrig, säger de unisont nere i det ombonade omklädningsrummet.
Må så vara.
Inget tyder ändå på att hemmalaget har mycket till chans att undvika den här förödmjukelsen.
Bruins är större, starkare, snabbare och bättre.
Så:
Det olycksbådande mullrandet i himlarna ovanför taket i the wooorld’s most famous kommer bara att intensifieras under kvällen.
* * *
Dagens så kallade snackis är förstås det faktum att Brad Richards är petad.
En heatlty scratch.
Förvisad till samma avkrok på läktaren där Matt Gilroy sitter och blänger,
Tydligen ringde Kapten Ahab redan tidigt i morse till sin gamle favorit och upplyste honom om att han för första gången sedan han debuterade i NHL för tretton år sedan inte längre platsar i laget,
– Jag är besviken, säger den gamle Conn Smythe-vinnaren.
Well, det är ingenting mot vad vi är som hade bespetsat oss på att se en världsstjärna med tolv miljoner dollar i årslön spela stor hockey.
Just nu finns det faktiskt inget alls att säga om Tårtans beslut i det här fallet.
Brad Richards har blivit Bad Richards den här säsongen och förtjänar inget annat än att sitta med Gilroy och glo.
Men big picture-wise borde det oroa lagledningen, med Glen Sather i spetsen, att ytterligare en gnistrande stjärna bara slocknat i strålkastarskenet på Broadway.
Varför händer det hela tiden?
Vad är det hos den här klubben som tar udden av så många superstars?
Vilket ansvar bär Stealth-flygaren himself?
Jag har i alla fall ett delsvar och det ska jag ber att få återkomma till.
* * *
Hinner se ”The Hangover 3” under eftermiddagen – och till skillnad från igår önskar jag att föreställningen hade ställts in den här gången.
Fy fan.
Jag trodde inte de kunde sjunka lägre än i del 2, men det kunde de sanning; jag har genomlevt verkliga baksmällor som varit roligare.
Ett plus.
På sin höjd.
* * *
En liten skärva hopp för Rangers, del 1:
Kung Lundqvist.
Ni såg ju själva hur han glödde redan i förra matchen.
Nu är han, gissningsvis, direkt förbannad.
Heligt förbannad.
Det här har inte hänt, eller ens varit på väg att hända, sedan hans allra första slutspelsframträdande – våren 2006 mot Devils – och känner jag honom rätt vägrar världsmålisen helt sonika att vara med om ytterligare en sweep.
* * *
Strålle kan inte spela, Lucic gav honom av allt att döma en regelrätt hjärnskakning i förra matchen.
Istället skickar Tårtan – och håll i er nu – in Hamrlik.
Hamrlik!
Mot Boston!
Det är, bokstavligen, som att tävla med en trampbil i Indy 500 på söndag.
* * *
Carl Söderberg lirade i kedjan med Bergeron och Marchand i morse.
Det vore nåt – att få se honom på isen istället för intill kaffekannorna på pressläktaren.
Men the word från Bruins-lägret är att gamle Jagr bara behövde lite vila och kommer att återta sin plats i den där superkedjan när domaren släpper pucken.
* * *
En liten skärva hopp för Rangers, del 2:
Bruins historia när de har 3-0-övertag.
De blev inte bara offer för Flyers historiska vändning för tre år sedan, de har haft fasligt svårt att ”stänga” serier även sedan dess – och att döma av gårdagens bomb i AHL-slutspelet sitter problemen i hela organisationens DNA.
Pittsburghs farmarlag från Wilkes-Barre/Scranton – två systerstäder fullbordade just en sådan klassisk vändning mot Providence Bruins.
Det kanske vara nåt för, exempelvis, Callahan att viska i Charas öra om. Förutsatt att han når upp dit…
* * *
Det tjattras så förbannat i pressrummet i dag att det hade varit svårt att koncentrera sig om man så amputerat trumhinnorna.
Men det är ju med all sannolikhet sista gången vi är här den här säsongen, så det är bara att kapitulera och ta sig en ordentlig titta på församlingen.
Vilket gäng. Ibland får man nog ändå ha lite förståelse för Kapten Ahab…
* * *
Okej, min lilla teori om ett av de stora felen i den samtida Rangers-upplagan:
Diskrepansen mellan den sort av spelare general managern knyter till klubben och den typ lag hans coach uppenbarligen vill ha på isen.
Sather tar hit offensiva superstjärnor med potential att göra Blueshirts till rena cirkusnumret i motståndarzonerna , men så fort Torts får tag i dem förvandlar han dem till skottäckande grinders bland alla andra.
Det känns inte så…genomtänkt.
* * *
Någon på Garden har fått för sig att det är festligt att spela El Chomboas ”Chacarron” på dundrande volym innan uppvärmningen.
Det är det inte.
* * *
Matchen i The Joe är förstås kvällens verkligen happening – på alla sätt och vis.
Så när den börjar räknar jag med väldigt frekventa rapporter.
* * *
Nej, jag känner givetvis inte till skitlåtar som ”Chacarron” på rak arm.
Men men har ju SoundHound på telefonen…
* * *
Åh, Granvista – en av de långvarigaste och mest uppskattade stammisarna i kommentatorsspåret – har blivit pappa.
Bloggen gratulerar å det hjärtligaste!
Blev det en Hagelin?
* * *
Att Bruins fjärdekedja, med den där granitmannen Thornton i spetsen, spelar så fruktansvärt bra talar för en mycket lång
När the going gets riktigt tuff är det just den sortens kött-och-potatis-enheter som avgör.
* * *
Nu ska ni få höra:
Plötsligt kommer Eken och sätter sig.
Med två plastflaskor med ett innehåll som trotsar alla beskrivningar.
Det visar sig att han går på något slags hippie-diet och just nu bara dricker grönsaksjuicer ”för att rena kroppen”.
Alltså, inte för att jag betvivlar att den där insidan behöver en avspolning efter konstanta orgier vid de dignande borden, men herregud…kan det här hända kan Hamrlik göra hat trick ikväll också.
* * *
Förra gången jämförde vi honom med Forrest Gump.
Ikväll påminner Hagge, med sin nydemolerade trut, mer om Hannibal Lecter.
När björnarna tystnar…ska vi få se den föreställningen, trots allt?
* * *
Asham får se matchen tillsammans med Gilroy, han också.
Ja, Rangers har ju varit alldeles för tuffa och elaka i den här serien…
* * *
Mitt starkaste intryck på värmningen:
Tyler Seguin kan komma att göra en James Neal och bara explodera ikväll.
* * *
Obs – det om att Rangers varit tuffa och elaka var ironi.
Det är direkt förbryllande att Torts petar Asham.
* * *
Det är distriktsmästerskap i trängsel på bonnbänken här på pressläktaren ikväll, helt otippat.
Känns nästan som på Long Island för någon vecka sedan.
Med den viktiga skillnaden att man där visste att man skulle få se rolig, explosiv hockey och därför hade lättare att så ut med bred murvelröv alldeles intill dataskärmen.
* * *
Okej, Bruins har kvastarna redo.
Nu åker vi – en sista gång i the wooooorld’s most famous arena den här säsongen.

Ottawa – Pittsburgh 3-7 (Slut)
* * *
Jaha, det var det som skulle hända.
En utskåpning monumentale.
Så kan det gå ner ett fantastiskt lag får spela ut som i den här tredjeperioden.
Ojvoj.
Nu är det är ju praktiskt taget klart att det blir konferensfinal mellan Pittsburgh och Boston.
Det kallar jag kraftmätning.
* * *
Hör att Alfie plockade upp pucken och tog den med sig in i omklädningsrummet efter slutsignalen.
Han vet ju.
Det här kan mycket väl ha varit sista matchen någonsin i Scotiabank Center.
Usch vad ledsamt om det slutar så här.
Igen:
Jag hoppas han med lite distans inser att Sens kan ha något riktigt fint på gång till nästa säsong och att det kan vara vart ytterligare en sommar av vidrig barmarksträning.
* * *
Tydligen hade Malkin under ett av sina sällsynta möten med media igår varnat för att Real Deal Neal ”snart komme göra något stort”.
Det är Geno som är den verklige Saida!
* * *
Det ska ju också påpekas att Sens – inklusive Misssster Anderson – sög ganska duktigt i avslutningsakten.
Gonchars insats när Dupuis fick peta in sitt mål påminda om mina tragiska försök i den här sporten med Kvarnsvedens GoIF:s pojkar C-2 på sjuttiotalet.
Hu!
* * *
Ja, skånske Jan – jag brukar också köra en sån turkisk pepparfrossa. Det där ju det där rivet man är ute efter.
* * *
Ha, Valrossen gör en halv Tårtan under sin presskonferens i Ottawa.
– Det blev 7-3. Vi ses i Pittsburgh. We’re gonna be ready to go, säger han innan nån hinner ställa någon fråga.
Och sen går han.
* * *
Hur fantastiska Penguins nu än är offensivt – i en serie mot Boston måste de spela avsevärt mycket bättre i egen zon än så här.
* * *
Jaha, då hörs vi från Garden i morgon kväll.
Förmodligen för sista gången den här säsongen.
Hur mycket hopp som finns kvar här syntes rätt tydligt på New York Posts baksida – alltid första sportsidan – idag:

Ottawa – Pittsburgh 2-3 (Period 2)
* * *
Ojvoj, det säger pang två gånger om precis i början av andra.
Då trodde jag golvet skulle gå ur både match och serie.
Men sen har det blivit samma normala kampa som vanligt – snabbt men snällt – mellan de här lagen och nu känns det som att det som brukar kallas tillfälligheter avgör i tredje.
Igen.
* * *
Åh, det skulle vara lättare att göra sin egen turkiska peppar – och få den att smaka lika finemang som i den lilla påsen från Fazer här på bordet – än att klämma Alfie på information som vad han sa till Sidney.
What happens på Scotiabank-isen stays on Scotiabank-isen.
* * *
Jag håller med Milbury och Keith Jones:
Geno och The Real Deal Neal är bäst på isen.
* * *
Kalle Falk, som stammis på Garden skulle jag hellre se att Rangers anlitade Guy Boucher.
Honom gillade jag verkligen i Tampa.
Men känner jag Sather rätt tar han – om nu Tårtan nånsin får sparken – den mest profilstarka av de lediga tränarna och det är väl Lindy Ruff.
* * *
Men tänk ändå, vad Senators hade kunnat uträtta i det här lutspelet om Erik Karlsson varit mer än 50 procent av sitt rätta jag.
Och tänk, utifrån det perspektivet, vad som kan hända nästa säsong.
Blotta löftet borde få Alfie att satsa ett år till.
* * *
Nu händer det där fantiserade om.
På nåt sätt.