Ottawa – Pittsburgh 2-1 (Period 1)
* * *
Dra dit den turkiska pepparn växer…
Senators är ju lika utspelade som Rangers igår – mot ett lag med betydligt mer firepower än Boston.
Men leder ändå med 2-1.
Det kanske är där
Att Craig Anderson gör en en Henke Lundqvist och stjäl den här matchen.
Vore onekligen spektakulärt…
* * *
Senators verkar ha blivit lika beroende av saltsyra som Kapten Haddock är av whiskey och besöker utvisningsbåset lika frekvent som Charlestown Chiefs.
De kanske fått för sig att det är receptet i den här serien, för de gör ju – igen – mål i numerärt underläge.
Men uh-uh. Fortsätter de med den här självdestruktiva klunkandet av ren gift kommer de att möta en ohygglig död.
* * *
Men samtidigt:
In med Fleury!
* * *
Alfies passning till shorthanded-målet är så briljant att jag nästan sätter en sån här bitande Istanbul-karamell i halsen.
Gud kan verkligen spela ishockey.
* * *
Men visst är det väl så att Vokoun till slut alltid gör en plattmatch när han får stå för många kvällar i rad.
Det är i så fall en defekt som kan göra den här serien väldigt långrandig.
* * *
Ledsen, men det verkar vara något fel på sura Disqus i natt.
Funkar ibland, ibland inte.
Tråkigt, men inget en teknisk analfabet som jag kan lösa på egen hand den här tiden på dygnet.

Ikväll händer det nåt.
Nåt spektakulärt.
Nåt ni börjar hojta och om i kommentatorsspåret.
Nåt vi kommer minnas.
Exakt vad, eller ens för sort, vet jag inte, men det bara känns så. Serien mellan Senators och Penguins är helt enkelt overdue för någon form av happening.
Jag ser matchen i korresoffan, för säkerhets skulle med en nyinköpt påse turkisk peppar inom räckhåll, och hoppas på er som sedvanligt fint sällskap.
* * *
Vigneault får sparken i Vancouver.
Det var på tiden, det behövs en ny röst i det båset.
Men general manager Mike Gillis borde få ta konsekvenserna av sina misslyckanden han också.
Det var de facto han, inte Vigge, som gav Luongo det där där monsterkontraktet som fuckar upp allting för klubben just nu.
* * *
Kanske är det mellan Chris Neil och Brooks Orpik det händer något ikväll.
Neil klagade häromdagen över att han fick en tackling av just Orpik i ”utsatt position” men att han inte var förvånad för att det är så Penguins-backen alltid spelar.
När Orpik fick höra de klagomålen fnös han tydligen högt.
– That’s rich coming from him, sa han och avfyrade sedan en salva om hur mycket skit Neil kommer undan med i varje match.
Intressant…
* * *
Den turkiska pepparn kommer från Sockerbit i West Village. Jag vet att jag inte borde gå dit, men ibland bara måste man…
* * *
Jussi Jokinen återvänder och det är bra för då blir Varpu glad.
Däremot spelar tydligen inte Morrow.
Hos Senators är Coancher, vad jag förstått, petad och istället slänger valrossen in Stone med Jason Spezza.
Jag gillar Stone.
Om inte annat så för att han heter just Stone.
Det vill jag också göra.
Per Stone. Fan vad coolt.
* * *
Bio?
Det blev ett praktfiasko.
Jag hann sätta mig till rätta i salongen och var bespetsad på förträfflig underhållning i 3D, men just då kom det in en sävlig tonåring och meddelade att just den visningen av ”Iron Man 3” var inställd på grund av trasig PA-anlägging – och sedan fanns det inte tid att se någon senare föreställning.
Det kändes som ett baklängesmål i sudden death.
* * *
Okej, få se lite turkisk peppar på isen nu också.
Vad tror ni det är som händer, det där spektakulära?

NY Rangers – Boston 1-2 (Slut)
San Jose – LA Kings 2-1 (Slut)
* * *
Det tar ett tag innan någon har hjärta att gå fram och störa Kung Henrik efter den här matchen.
Han sitter på sin plats, i full utrustning, och bara stirrar tomt framför sig.
Undra på det.
Det här var ju egentligen en 0-6-match – som han medelst en av karriärens mest magnifika insatser gav sina lagkamrater chansen att, mot allt förnuft, vinna.
Och så svarar de inte.
Gör inte det de ska i egen zon.
Åstadkommer ingenting framåt.
Hjälper inte till.
Vad less han måste vara. Vad värdelöst det måste kännas. Vad hett han, i djupet av sitt hjärta, måste längta efter ett annat slags lag.
– Det gör ont säger han, till slut.
Vi förstår det.
* * *
Simon, den koleriske dörrvakten som håller på Rangers på det direkt fientliga sätt bara en new yorker kan hålla på ett idrottslag, har egentligen gått av sitt skift när jag kommer hem men dröjer sig kvar för att få lätta sitt hjärta.
Det är, visar det sig inte helt oväntat, fullt av vrede.
Alla utom ”Landqvist” borde säljas, Tortorella och Sullivan sparkas, Glen Sather kastas i Hudson River och ägaren Dolan jagas ur stan.
– I’m so pissed, heter det.
Såpass….
* * *
Vi får förstås inte veta hur illa det är med Strålle, som alltså aldrig återkom efter att ha blivit överkörd av Lucic; information om skador är under ett Stanley Cup-slutspel svårare att komma över än Obamas kärnvapenkoder.
Tårtan tillstår dock att avbräcket kändes i tredje perren.
– It was huge. Han har spelat så bra i det här slutspelet, säger han.
* * *
Jag var helt säker på att Kings skulle kvittera i slutet, de gör ju alltid det, men hajarna står faktiskt emot och plötsligt är slaget om Kalifornien utjämnat.
Fortsättningens känns mycket oviss,
Tycker jag.
Men en målvakt jag känner – vi kan kalla honom Älgen… – är desto säkrare i ett sms som ramlar in under kvällen.
”San Jose vinner cupen”, står det.
Ojvoj.
* * *
Hagge ser inte längre ut som Sweet-gitarrist efter att ha fått den där pucken rakt i truten.
Snarare som Peter Criss i Kiss – med smink.
Det kommer inte att bli roligt att äta frukost nu på morgonen.
Men efter snabb omplåstring, och bedövning, i omklädningsrummet kommer han förstås ut och spelar igen.
Hockeyspelare alltså…det finns verkligen inget liknande.
* * *
Det är en särskild sorts magi att komma ut från från Garden i den sena kvällen, just på den där plazan där man stått och hukat i snöstormar och vidrig kyla så många gånger, och upptäcka att det fortfarande är lika varmt och fuktigt.
Eat your heart out, fula kung Bore.
* * *
Ja, givetvis är det kört för Rangers nu.
Allihop, inklusive Henke, pratar förstås om att det fortfarande finns en chans och att de bara kan ta en match i taget.
Men det måste de ju säga.
Innerst inne vet även de förstås att chansen att Bruins sveper är otroligt mycket större än chansen att de som blott fjärde lag i historien ska kunna vända ett 0-3-underläge.
* * *
Får jag som jag vill kommer morgondagen att spenderas på biografen i Kips Bay.
Sedan klipper vi Game 4 mellan Senators och Penguins i korresoffan.
Hörs vi då?
Jag hoppas det.

Slut, Bruins vinner med 2-1.
Helt rättvist.
Mer kommer sen – och den här gången gör det det också.

NY Rangers – Boston 1-0 (Period 2)
* * *
Nu jävlar skiner Lundqvists krona som toppen på Empire State Building om natten.
Han är i sanning king of New York.
Ja, det är Rangers som tar ledningen med en nästan löjlig fladderpuck i början av perren, men sedan tar Bruins över fullständigt och producerar chanser som Brian Boyles föräldrar producerar barn.
Några mål blir det dock inte.
För svensken i kassen har hamnat i samma tillstånd som Keanue Reeves i slutet av ”Matrix” och gör den ena omöjliga räddningen efter den andra.
Pretty fucking amazing, faktiskt.
Snor Rangers den här matchen beror det BARA på honom.
* * *
Har man bara blivit bortskämd eller stämmer mitt intryck att det här fortfarande är lite för tamt och snällt?
Fan, det är slutspel – det ska se ut som i Husby efter varje avblåsning.
* * *
Och för det får han tolv miljoner per säsong, kan jag inte låta bli att tänka när Bad Richards åker och dräller med pucken i powerplay.
Fansen?
De har börjat bua…
* * *
Lucic är ju vad han är, apropå de upprörda känslorna i spåret.
En jäkla plita i röven för alla motståndare och dess fans – men underbar att han på sin sida, förstås.
* * *
Titta, Hagge får ju chansen i powerplay till slut – kanske för att han visade balls och sa ifrån.
Och nej, han stinker inte mer än någon annan.
* * *
Nu blir Gretzky inzoomad också – och möts, som sig bör, med aftonens fetaste jubel.
* * *
Han får ingen utdelning nu heller, men jag tycker Jagr ser påfallande stark och hungrig ut.
En viss sorts kvalitet never goes out of style, det är verkligen sant.
* * *
Tänk att Garden är mer impad av Gretzky än av Sting…
* * *
Storbjörn och Lillbjörn…ni saknas intensivt i kommentatorsspåret, det vill jag bara att ni ska veta.
* * *
Ja, nej, det borde inte vara möjligt att ha så lite av spelet som Rangers har och ändå vinna en slutspelsmatch.
Men ni ser ju själva.
The king of New York verkar ha bestämt sig och då kan det omöjliga bli möjligt.
Vi vet snart.

NY Rangers – Boston 0-0 (Period 1)
* * *
Nä, Lundqvist finns det inga skäl att oroa sig för.
Han håller Rangers kvar i matchen – och serien – när han stonewallar Kelly och Seguin under frilägen Girardi respektive Strålle bjudit på.
Men det är ju så. När minsta tvivel blossar upp i omvärlden blir Kungen monstruös igen.
Tråkigt för honom att lagkamraterna inte reagerar likadant.
Ja, Rangers vinner skotten i förstaperren, men Bruins skapar hetare målchanser och känns överhuvudtaget lite starkare, lite mer resoluta och lite…ja, bättre.
* * *
Om det är här så här Girardi uppträder i sin bästa match för säsongen måste världens undergång vara nära.
Eller åtminstone Rangers.
* * *
Det var inte mycket till holding Jagr gjorde sig skyldig till, vill jag ha sagt.
* * *
Att döma av frekventa inzoomningar i våra monitorer spelar det ingen roll om det hänt något speciellt eller inte:
Tårtan ler lika sardoniskt hela tiden.
Som om att han tycker att precis alla – spelare, domare, fans, Pierre McGuire – bara driver med honom hela tiden.
En märklig man.
* * *
Som Varpu konstaterar:
Under de upphetsande matcherna vi såg på Long Island var det inte tyst en enda sekund.
Det är det här.
Att Stanley Cup-slutspel alls pågår märks faktiskt bara ögonblicksvis.
Men vi får väl skylla på det där Xanax-behovet då…
* * *
Och bara för att jag nämnde honom visar det sig att Spike Lee är här.
Kederstedt från Svenskan åker till och med hiss med honom.
Det blir jag starstruck bara av att höra om.
* * *
Bork Bork Hagelin börjar för övrigt bli långhårig som en hel rockmusiker.
Han skulle kunna spela kompgitarr i Sweet, om någon av ungdomarna i kommentatorsspåret minns det eminenta lilla bandet.
* * *
Ha ha, Thu Hub, där hade du en bra på Julien:
Thor Modén.
Den ska jag inte glömma…
* * *
Det börjar med en tyst stund för Oklahoma här.
Det känns värdigt.
* * *
Det finns många i Bruins man inte skulle vilja möta i en mörk gränd – och ännu mindre i en slutspelsmatch.
Chara, Lucic, Boychuk, Shawn Thornton, Peverley, Campbell, Marchand…de är stora (ja, inte i Marchand, men det kompenserar han med annat…), starka, elaka och utstrålar ett slags granitartad hårdhet som är som gjord för den här tiden på året.
* * *
Sting, av alla, är också här och zoomas till mummelblandat jubel in i jumbotronen.
Vad förstår en engelsman i New York av den här sporten?
* * *
Du har rätt Theobaldtiger, det är väldigt mycket mer gnistrande hockey mellan Wings och Hawks.
Och Zäta har fått ut ett sensationellt The Band-skägg.
* * *
The Great One sitter på läktaren.
Gretzky alltså.
Han slår sig inte på knäna av eufori, kan jag meddela.
* * *
Boston tar ledningen i den här perioden, tippar jag.
Om inte Henke bara bestämt sig för att stjäla den här matchen.
Det verkar vaa vad som krävs för att serien ska leva vidare.

God afton och välkomna till ett oroligt New York.
Ängsligt.
Ångestladdat.
För det har ju blivit late early för Rangers.
Igen.
De kan inte förlora en tredje raka mot Boston, då är säsongen 2013 i praktiken över.
Situationen var exakt densamma inför första hemmamatcherna mot Washington, och Blueshirts-fansen hade behövt en redig dos Xanax då också, men den här gången förstärks våndorna av det faktum att Bruins framstår som ett mycket bättre slutspelslag än Caps – och direkt omöjligt att hämta in ett 0-3-underläge mot.
Så bli inte förvånad om det blir egenartat tyst under nattens sändning från the woooorld’s most famous arena.
Det är bara hemmapubliken som håller andan.
Ingen vill att festen ska vara över .
Ingen vill gå hem.
Ingen vill att hemmafavoriterna ska snubbla ut ur det magiska Stanley Cup-slutspelet redan nu.
* * *
Den här dagen började som alla hockeydagar borde börja:
Med lunch i Big Papa Wennerholms sällskap.
Jovisst, så fort Tre Kronors guldmedaljer var bärgade hemma i Stockholm satte han sig på SAS-kärran och flög över Atlanten för välförtjänt New York-semester.
Och som uppladdning inför Game 3 mellan Rangers och Bruins bjöd han alltså Biffen på en, eh, biff på gamla Les Halles.
Så nu känner jag mig lika inspirerad som Dregen skulle gjort efter en lunch med Johnny Thunders – inga jämförelser i övrigt.
* * *
Rangers och dess plågade fans kan kanske hämta lite tröst ur det moderna Bruins historia i såna här lägen.
Det var ändå kärnan i den här gruppen som lyckades med det rent historiska konststycket att tappa en 3-0-ledning mot Flyers.
Och så sent som förra omgången krävdes det en heroisk avslutning i ett Game 7-drama för att en 3-1-ledning mot Toronto inte skulle vändas till svidande nederlag.
– Men vi lärde oss mycket av det. Vi släppte in Toronto i den serien och tänker inte göra det igen, säger Brad Marchand.
Och låter som han menar det.
Vill Storbjörn och andra Bruins-fans sticka hål på det där lilla hoppet kan de ju också påpeka att samma kärna av spelare året efter förnedringen tog gruvlig revansch på Flyers med en stenhård sweep.
* * *
Promenerar till Garden efter den förträffliga Wennerholm-lunchen på nedre Park Avenue och blir för första gången genuint glad över att det är kallt som i JR Ewings hjärta i den ärevördiga gamla arenan.
Tryckande, ångduschfuktig högsommarvärme har nämligen utbrutit i New York och jag är svettigare än Henkes underställ efter två övertidsperioder när jag kliver in genom den gamla plåtdörr som för femte decenniet i rad tjänstgör som pressentré.
Att det spelas ishockey den här tiden på året känns inte alltid helt logiskt.
* * *
Kapten Ahab brukar bara fräsa och spotta när någon frågar om motståndarna , men nu förkunnar han plötsligt helt generöst att Brad Marchand varit överlägset bäste spelaren i den här serien.
Undrar vad det ska betyda.
Nån form av mind game är det.
Tårtan säger och gör som sagt ingenting utan en baktanke.
* * *
Helst skulle jag förstås ta en dusch efter den där ogenomtänkta promenaden genom tropiska Midtown, men jag vet inte …får för mig att just Tårtan skulle kunna ha synpunkter om jag klev in i omklädningsrummet och bad att få låna lite Head & Shoulders av hans målvakt.
Det får ordna sig med tvättställsvaskning och några extrarolls med den deo som givetvis alltid ligger i en ambitiös hockeyreporters dataväska.
Och så hänger jag slipsen runt halsen först sedan jag kommit hit,
Det är alltid en bra taktik. Då stärks känslan av att…”nu jävlar är det allvar”.
Ja, nu kan intresseklubben sluta anteckna.
* * *
Rivaliteten mellan New York och Boston i idrottssammanhang är bara marginellt ljummare än de flesta väpnade konflikter i världen.
Baseboll-mötena mellan Yankees och Red Sox har till exempel varit regelrätta krigshandlingar i ett helt sekel – och världens största Knicks-fan, Spike Lee, talade inte bara för sig själv när han på frågan om vad han hatar mest i världen svarade:
– Rasister, mördare och alla i Boston Celtics.
Det borgar, mitt i oron och ångesten, för riktig, rytande slutspelsstämning på Garden ikväll.
Inte för att lika ont blod kokar mellan Rangers och Bruins, de möts för sällan för det, men bara idén att någon från Beantown är här och vill jävlas torde väcka rätt sorts känslor i Gris-Olle och hans själsfränder.
* * *
Medlemmarna i den Kroumata-inspirerade percussiongrupp som har konsert på plazan vid åttonde och 33:e, precis nedanför pressrummet, under eftermiddagen ska inte räkna med direkt lysande recensioner om någon av de murvlar som försöker få ihop pre game-texter nånsin skriver om dem…
* * *
Alla får godis också.
Det hänger blå t-shirts och vita handdukar på samtliga 17 200 säten så här en kvart innan publiken släpps in.
En cool syn.
Men fy fan för att utföra det arbetet.
* * *
Lundqvist har inte varit mer än tre plus i de första matcherna mot Bruins och det surras mycket om hans tappade form bland de här figurerna jag sitter och skriver med just nu. Brooksie fyrade igår av en hel krönika om att Rangers inte har en chans om inte svensken börjar uppträda som kung igen – och andra undrar om axelproblem som blev bekanta efter Game 2 i TD Gaaaaden är allvarligare än han vill påskina.
– Det är ingen fara, försäkrar han själv.
Och jag tror ju som jag tror: Det är när det blir sånt här gafflande han gör sina allra, allra bästa matcher.
* * *
Matchen i The Joe igår höll verkligen den klass man har rätt att förvänta sig när man släpar slemmiga bläckfiskar med sig upp på läktarna.
Underbar speed, underbar kampanada – och så jävla mycket bättre än väntat Red Wings spelar.
Nu måste Hawks replikera på torsdag, eljest kan årets stora skräll snart vara ett faktum.
* * *
Om nu Bruce Boudreau är Lille Fridolf och Randy Carlyle är Carl-Gustaf Lindstedt, vem är då Bruins-coachen Claude Julien?
Liksom Ken Hitchcock och Barry Trotz tillhör han samma lilla lustiga klubb av pilsnerfilmsartade karaktärer med tränarjobb i NHL, men jag behöver hjälp att ”sätta” honom mer exakt.
* * *
Dan Girardi förtjänade smisk på rena bara rumpan efter andra matchen uppe i Boston, men Tårtan har inte ens pratat med honom.
– Det behövs inte. Han är en av de bästa backarna i National Hockey League och vet själv vad han gjorde. Ikväll gör han sin bästa match för året, heter det.
Alla är inte lika inför Kapten Ahab…
* * *
Varpu har ju sin målvakt och jag har min.
Så slaget om Östersjön fortsätter här på internationella delen av pressläktaren ikväll.
Hoppas Henke förstår att det bara kan få sluta på ett sätt…
* * *
– Jag tycker definitivt inte att jag stinker i powerplay. And that’s all I have to say about that, säger Bork Bork Hagelin som en annan Forrest Gump.
Det är bra, man ska inte ta vad skit som helst från en Ahab-karaktär.
* * *
Han var ju här med Flyers ifjol, men ändå:
Det känns exklusivt och värmande att se Jaromir Jagr på Gardens is igen.
Bara nu inte Gris-Olle & co buar åt honom igen.
Han förtjänar inget annat än stående ovationer av den här publiken.
* * *
Sån förbluffande fart han brukar få upp på rören är jämförelsen mellan Hagge och Forrest Gump inte så dum.
Jag ska nog tänka så när han kommer loss i sina rusher på kanten
– Skate, Forrest, skate!
* * *
Nu är det dags för kvällens sjätte kopp kaffe.
Sen åker vi.
Det här avgörs nu.

Sorry för att det aldrig kom någon slutrapport igår.
Jag hade så mycket att göra med krönikor och NHL-stars som skulle jagas för kommentarer om VM-guldet att jag inte hann med – och sedan hetsade Eken så hett om middag och plötsligt var det bara bortglömt.
Ska inte hända igen…
Ikväll är jag efter en vecka on the road hemma i korresoffan igen och ska försöka ladda om de så kallade batterierna.
Blir nog inte så mycket bloggat, men jag ser givetvis matchen i The Joe på TV och kommentatorsspåret bara väntar på att ni ska komma in och leva rövare under matchen.
Vi ses där!

Slut om en och en halv minut här – men egentligen har det ju varit det rätt länge.
5-2 till Boston.
Börjar nästan se ut som i serien mot Flyers 2011.
Mer kommer senare.

Boston – NY Rangers 3-2 (Period 2)
* * *
Vi börjar givetvis med att gratta Tre Kronor till VM-guldet.
Vackert.
Jag gläds framförallt med den favoriter som haft tunga säsonger med sina lag här borta men nu får bada i folkhemskärlek innan sommaren börjar.
Daniel och Henrik, Loui Loui Eriksson, Hanky Tank Tallinder, Gabriel Landeskog, mäktige Erik Gustafsson och Enroth.
* * *
Här konstaterar vi att det är en konstig söndag.
Schweiz spelar VM-final, Eken har slutat äta och – Rick Nash gör mål i playoffl.
Kors i både tak och golv.
Det hjälper nu inte gästerna, för de gör två i den här perren och har alltså ledningen med 3-2.
Det blir övertid, gissar jag.
* * *
Tro på fan om inte Krug är inblandad i Bruins andra mål också.
Han får snart döpas om till Kruger – han har ju samma effekt på Rangers som Freddy Kruger har på sovande barn på Elm Street.
* * *
Bruins PP är verkligen lökigt det med – och det är ju ännu konstigare eftersom de hela ställer upp en veritabel luftvärnskanon på blålinjen.
* * *
Men det har blivit rätt roligt och underhållande här. Tempot är högt och bägge lagen spelar både kreativ och aggressiv anfallshockey.
* * *
Ha ha, Dahlgren. ”Poooweplay”. Ja, just så låter dom ju.
* * *
Äsch Nash, var jag på väg att skriva.
Men se på fan alltså.
Det är hans första playoff-mål som Ranger.
* * *
Nallen i fantastisk filmen ”Ted” beskriver ju väldigt bra hur Bostons kvinnor låter när…well, let’s not go there.
* * *
Dom säger hemma att det varit strul med alla bloggar i flera dagar, kan bara beklaga.
* * *
Undrar om någon nu i pausen berättar för Henke att tvillingbrorsan blivit världsmästare.
Jag skulle.
Det känns som att han ofta använder de starkaste känslorna som bränsle i sitt spel.
* * *
Det klagas över att Tårtan använt ”omklädningsrumsspråk” när han blivit intervjuad i båset under matchen.
Någon som sett eller hört?
* * *
Okej, är ni med nu då – eller ute och badar i fontäner?
Det blir en rejäl urladdning i den här tredjeperren i Baaaston, det törs jag nästan lova.