Boston – NY Rangers 1-1 (Period 1)
* * *
Det här är fortfarande inte direkt någon…tja, VM-final.
Men det ser i alla fall lite bättre ut än i första matchen; intensiteten har skruvats upp, det satsas åtminstone hyggligt i närkamperna och målchanserna är förhållandevis många.
Vänta bara, snart blir det i alla fall hälften så bra som vi trodde på förhand.
* * *
Beslutsamheten i finten när Callahan kommer fri med Tuukka och kvitterar är Zeb Macahansk.
* * *
Bruins särskilda specialitet – själva Boston-gurkan – har länge känts som snabba anfall med långa diagonalpassningar och sen perfekt dropp till den som kommer släpande bakom.
Ska jag gå ner till Tårtan och upplysa om det?
* * *
Att se Rangers försöka spela powerplay är som att försöka se en blind landa en Boeing under kvällsrusningen på LaGuardia. Man grimaserar av fasa.
Men Hagge har fortfarande inte fått chansen.
Han stinker ju i de situationerna.
Men – vem i Rangers gör inte det då?
* * *
Kul att du är på plats, BostonMolle.
Det känns som det öppnas nya dimensioner i bloggen när vi har läsare live i hallen.
Var sitter du?
* * *
Nä, Redden kom alltså inte till spel.
Fredo klarar sig.
Tills vidare.
Men ni vet ju hur Michael väntade ut rätt tillfälle och snart sitter Rangers i en eka och ber Hail Mary-böner…
* * *
Märkte också att det går segt som lera i bloggen, Engström. Sorry, antar att det är hård belastning på sajten en sån här dag.
* * *
Att Bruins istället för Seidenberg, Ference och Redden får gå till storms med helt oerfarna ynglen Krug, Bartkowski och Hamilton är det ju märkligt att Rangers inte kan utnyttja mer.
Istället låter de en helt ren Krug damma in sitt andra mål i serien.
Ruggigt.
Eller – Kruggigt.
Förlåt…
* * *
– Men du Henke, du kanske kan trösta dig med att Joel vann VM-guld?
Nä, får Rangers stryk idag kommer den inte att funka…
* * *
Ibland ser det nästan ut som att Rangers varit på krogen.
Eller – krugen.
Ja, jag SKA lägga av nu…
Fast en till:
Det här känns fortfarande inte direkt som något krug…
Ho ho.
* * *
Tyvärr, Markus. Tror inte de lanserat satellitradio i Europa ännu. Synd det. Fantastiskt att ha.
* * *
Det är fint tryck inne i Gaaaarden.
Nåt på sättet de uttalar ”Bruins” i Let’s go-ramsan ger en knäckande tyngd.
* * *
Nu ska jag och titta på när Eken äter bakelser.

Välkommen till the sideshow….
Det är ju vad den här bloggen blir när matchen den ska handla om krockar med en gloriös VM-final i Globen.
Och jag har fullförståelse för att ingen – mer än möjligen Playoffwill, eh? – fokuserar på den istället för Game 2 mellan Bruins och Rangers.
Men jag är här och babblar på som vanligt och…tja, ni kan ju titta in i pauserna om inte annat.
* * *
Hade ett tag planer på att flyga från Pittsburgh, men vaknade igår morse och kände att, nope, det här är en fin dag för a roadtrip.
Så jag hoppade i Cadillacen och körde upp.
Det är en resa på tio friska timmar det, mer med enfaldig lördagstrafik i Connecticut, och nästan i saftigaste laget, särskilt när man mestadels åker genom centrala Pennsylvania – inte mycket mer att se än skogen mellan Borlänge och Ludvika,
Men frihetskänslan går inte att överträffa – och det är desto mer angenämt att glida in i skuggan av Bostons tuffa skyline i skymningen, checka in på hotell, byta om och gå ut och äta en förträfflig middag.
Och så har man ju NHL-kanalen på Sirius att fördriva tiden med…
* * *
Resultatmässigt var ju Blueshirts inte långt borta i första matchen, men Kung Lundqvist gör sig inga illusioner.
– Vi behöver spela väldigt mycket bättre. Insatsen i torsdags var helt enkelt inte tillräcklig, sa han när jag i går ringde från en bensinmack nånstans utanför Harrisburg och skulle några uttalanden om att tvillingbrorsa Joel ska spela VM-final.
Det är nog helt korrekt.
Rangers måste förmodligen nästan vinna den här matchen . Att komma hem till Garden med 0-2 i baken mot Boston är något helt annat än att göra det mot Washington, känns det som.
* * *
Boston är en av USA:s mest utpräglade sportstäder, bara i Chicago och Philadelphia och New York finns samma känsla av att idrottslagen är en helt avgörande del av stadens själva kontext, och att hockey råkar vara den minsta av de fyra stora lagsporterna spelar ingen roll en sådan här dag.
Det är smockat med Bruins-jerseys ute i söndagsförmiddagsvimlet, parkeringsvakterna utanför hotellet diskuterar vilka av de skadade backarna som kan tänkas spela idag och taxichauffören blir alldeles till sig när jag säger att jag ska till TD Garden.
– Oh yeah, ropar han på sin grövsta Boston dialekt, let’s go, Bruins!
Det är förstås så det ska vara.
* * *
Kapten Ahab såg direkt road ut när han igår satt och pratade om hur mycket Hagge Hagelin stinker i powerplay.
En luguber uppvisning, minst sagt.
Men make no mistake:
Tårtan säger inget i de där sammanhangen utan tydlig baktanke – när han nu alls säger något.
Meningen var sannolikt att Hags skulle reagera på ett specifikt sätt och ingen ska bli förvånad om han Södertälje-geparden får chansen att hotta upp Rangers numer direkt tragiska PP ikväll.
* * *
Det är exalterande att få sätta sig i den här hallen när en riktigt stor insats ligger i potten igen.
Jag har inte sett slutspelshockey i TD Garden– eller Gaaarden, som den heter på lokal rotvälska – sedan finalerna för två år sedan och minns trycket som direkt förstummande.
Fast de matcherna ska man kanske inte påminna om en eftermiddag när Daniel och Henrik spelar för guld i Globen…
* * *
Red Wings lät bra igår.
Ja, lät.
Jag hörde ju matchen United Center på radio i bilen och trots att det var Chicago-sändningen jag fick in talade kommentatorerna nästan i tungor om Zäta och Dats.
Det blir en serie det där också.
* * *
Men då, i juni 2011, har jag inget minnet av att man behövde päls, lovikavantar och toppluva för att inte riskera köldskador.
Nu är det lika kallt i Gaaarden som när helikoptern störtar i ”The Day After Tomorrow”.
Allvarligt talat, jag får ju Thomas Wassbergska istappar i skägget.
* * *
Två timmar före match och det är som vanligt när han ska spela stora matcher:
Jaromir Jagr kommer ut på isen, i shorts (!), och kör några bågar i Bruins-zonen för sig själv i en helt tom hall.
En vacker syn, tycker jag.
* * *
Nu tog fan bofinken – Eken lär vara på ingång.
Då vet man att det är stora matcher som ska spelas.
Men SOM han ska rasa över den här kylan, han kommer bli rena Tårtan efter tredje delay-of-the-game-utvisningen.
* * *
Bruins-spelarna har sedan första matchen talat om hur förbryllande lätt det var att göra mål på Henke Lundqvist.
– Jag var förvånad, det brukar inte gå så smärtfritt mot honom, sa Krejci så sent som igår.
Hoppas någon visar Henke de citaten.
Då kommer han, som ren replik, göra en av karriärens matcher.
* * *
Jodå nu är The Royal Oak och jag skojar inte, i det första sms jag får står det:
– Var är media dining?
* * *
Han är uppväxt i Boston – vilket hörs tydligt iblaaand – så inte helt oväntat riktar lokal media skarpa spotlights mot den, ehum, färgstarke Kapten Ahab.
En Boston Globe-blänkare idag har exempelvis rubriken ”John Tortorella has always been intense” och i den berättas om hur han och brorsan Jim rök ihop när de spelade pojklagshockey.
– De hetaste slagsmål jag sett på en is var mellan Tortorella och Tortorella, säger kompisen Chuck Huggins.
– Jag minns att jag var hemma hos dem ibland och att deras mamma alltid sa åt dem att ”take it outside”. Jag tror det hände rätt ofta.
Ha ha…jag har inte ens tänkt tanken att det finns en mamma Tortorella.
Hon kan inte haft det lätt.
* * *
Det verkar som att Redden gör comeback ikväll.
Snacka om att få chansen att få servera en riktigt djupfryst hämnd.
– Men jag har lagt det som hände med Rangers bakom mig, säger han.
Eller hur.
Och Michael Corleone lade Fredos svek bakom sig.
* * *
Jag har bara här på pressläktaren sett fem rödhåriga kvinnor och fyra dito boys.
It’s Baaaston alright.
* * *
Jagr har inte varit alltför het under playoff och säger att det känns väldigt annorlunda än i fornstora dagar.
– Jag kan ju inte spela som då. Och försöker inte heller. Det vore som att försöka köra en bil som var fin 1990. Tar man ut den och åker med idag är man ju bara fåniga, skrattar han.
Men efter en hel dag i sängen i fredags, ”jag gick aldrig upp”, säger han sig vara på hugget nu och vill scora på kompisen Lundqvist.
* * *
Sitter bredvid Brooksie idag.
Det är lite som att vara gitarrist och sitta bredvid Keith Richards.
Stort.
Eken?
Nä, han sitter på andra sidan hallan.
Men som han säger:
– Vi ses vid kakfaten i pausen.
* * *
Kapten Ahab har också en egendomlig utläggning om att laget har ”off ice”-problems, men vill inte säga mer än så.
Vad betyder det?
Är grabbarna ute och super på kvällarna?
Det vore just snyggt.
* * *
Nätet i Gaaaarden förefaller mycket vingligt.
Så ni vet – om det blir slut i rutan här.
* * *
Det var ju inte som att krutröken hängde tung ens över första mötet mellan de här två griniga muskelpakten till lag, men dag har vi alla en starka känsla av det smäller.
Jag räknar kallt med att se Lucic salivskälla vilt om någonting redan under första fem minuterna.
* * *
Man vet att NBC inte vill inleda sändningen på utsatt tid när klockan är tjugo i och uppvärmningen fortfarande inte börjat.
Hallå.
* * *
Rick Nash hämtades från Ohio för att Rangers behövde hjälp med målskyttet under slutspel.
Facit efter de åtta inledande matcherna:
0 mål.
Återigen, det är nu upp till honom själv att motbevisa tesen att han inte bara är en grundserieartist.
Jag har redan gjort den till sanning.
* * *
Hör att det börjat sådär på Globen.
Ojvoj.
Men Erik Gustafsson kommer snart att damma in en puck.
* * *
Nu åker vi i Boston också.
Som sagt, det här är en sideshow till the main event.
Men det kan bli en väldigt bra och laddad sideshow…

Pittsburgh – Ottawa 4-3 (Slut)
* * *
Världens bäste?
Världens bäste.
Det var just han vi såg i magnifik uppvisning under första halvan av den här matchen och man kan ju bara tacka för att man fick vara med.
Mycket lite här i universum är större än att få vistas i närheten av sann genialitet.
* * *
Colin Greening ska vara glad att han inte åker ambulansflyg hem till Ottawa i natt.
Dogge missade inte den där open ice-proppen.
Han höll medvetet igen.
– Om det varit gamla regler han hade fått det jobbigt, men de dömer så extremt hårt nuförtiden så man måste vara lite smart. Han vred på sig precis innan jag träffade så jag stannade av litegrann. Inte för att jag är rädd att bli avstängd för egen del, men en femminutersutvisning i det läget hade kunnat vända matchen, säger han.
Gör korstecknet, Greening…
* * *
Man vet inget om stress förrän man sett kanadensiska hockeyreportrar få beskedet att deadline flyttats tillbaka så att de plötsligt bara har 20 minuter på sig att göra intervjuer, skriva och ”lämna”.
Kan jag meddela.
* * *
Det var inget fel på Lehners ingripande när Malkin helt plötsligt stod fri vid kassen heller.
Min snus, förstås.
– Ja, flinar Robin, vi säger det. Det var din snus det här handlade om.
* * *
Det här är faktiskt första gången sedan 2009 skaffat sig 2-0-ledning i en slutspelsserie och då vet vi ju hur det gick.,
Men det blev ju match av det här till slut, en riktigt salt en, och kan Sens fortsätta som under andra halvan när de kommer hem till Scotibank är det inte omöjligt att de kan jävlas lite med världens bäste och hans kompisar.
* * *
Nu tackar jag för de här dygnen i Pittsburgh.
Jag har en bestämd känsla att vi kommer få anledning att återvända innan säsongen är över.
Men först:
Boston.
Vi hörs därifrån på söndag.

Slut.
4-3 till Penguins.
Mer sen.

Pittsburgh – Ottawa 4-2 (Period 2)
* * *
Sidney Crosby.
Sidney Crosby.
Sidney Crosby.
Jag ska inte säga ”jag sa ju det”, men jag sa ju det:
The sizzling fajita behöver bara 75 sekunder på sig i andraperren – sen regnar kepsarna över Consol-isen.
Det är en humbling ära bara att få befinna sig under samma tak när dylik genialitet levs ut och blottas.
* * *
Det är dock fortfarande match, främst för att Vokoun fortsätter svikta emellanåt, och nu börjar det bli riktigt grinigt och aggressivt också.
Jag ångrar inte att jag stannade, om man säger så.
* * *
Det här är Sidneys andra playoff-hat trick och som av en händelse var bloggen på plats första gången också.
4 maj 2009, Game 2 mellan Penguins och Capitals, i Verizon Center.
Igen, det är ett oerhört privilegium att få uppleva sådant på plats.
Och den här gången känns det som att det kan bli ännu mer…
* * *
Rätt typiskt Chris Neil att ge sig på Letang.
Såna som Murray undviker han alltid.
* * *
Jag var på väg att säga att det inte direkt är målvakternas show i Consol, för Misssster Anderson och Vokoun står ju för en ren imitation av Fleury-Bryzgalov-farsen från ifjol, men då kommer Kung Lehner in och visar hur det ska göras.
Hans första Stanley Cup-ingripande, när han Ravelli-kastar sig på Iginlas skott, är ju rena mästerverket.
Så går det när man får snus av Biffen.
* * *
Gunilla har presenterat sig – med en obegåvad knuff i ryggen på Malkin, som ger hemmalaget nytt powerplay och ett fjärde mål.
Saltsyran flödar.
* * *
Ojvoj, Crankshaft kliver upp och proppar Greening.
Han lovade i morse mycket riktigt att göra det, eller pricka in ett till mål – för min vinkels skull.
Fast han får ingen klockren träff, då hade Greening legat ut i omklädningsrummet och yrat vid det här laget.
* * *
Ja, Rasmusson – missade du serien mellan Habs och Sens?
Där small det ju som på Ultimate Fighting-gala hela tiden.
* * *
Så sent som i onsdags sa jag att det ju tyvärr krävdes att det skulle gå dåligt för Anderson – på ena eller andra sättet – men att det ändå vore roligt att få se honom i en playoff-match.
Han höll med, det var svårt att önska sig en sådan utveckling, men lovade samtidigt att han var fullständigt redo om det skulle krävas.
Vi ser det.
* * *
Nej, Erik K har ingen riktigt rolig kväll. Inte hans backpartner Methot heller.
* * *
Det är mycket i den här serien, och hur den kommer att arta sig i fortsättningen, som avgörs i den tredjeperre som börjar nu.
Är ni redo?

Pittsburgh – Ottawa 2-1 (Period 1)
* * *
Det ser ut att kunna bli Sidney Crosbys största slutspelafton sedan han gjorde hat trick mot Washington i den där oförglömliga matchen i Verizon Center 2009.
Han har redan gjort två mål – och är het som en nygräddad fajita på Pink Taco i Las Vegas.
Don’t go anywhere, som dom säger.
* * *
I övrigt känns det som en ganska konstig period.
Först är det ett bara ett lag på isen, det tar fan tre minuter innan gästerna ens hälsar på i Penguins zon, och man börjar förbereda sig på fullkomlig förnedring.
Men sedan dödar Sens två utvisningar – PK-experter som de är – varmed matchen får helt ny karaktär och när sedan Pens föräras ett eget powerplay kvitterar Turris.
Innan signalen hinner det dock vända en gång till – tack vare fajitan från Cole Harbour och nu vet man inte riktigt vad som ska hända
* * *
Jag säger som den arge robot-agenten i Matrix:
– Missster Anderson…
Andra målet Senators-keepern släpper in måste ju få hemmaspelarna att tro att det är Bryzgalov de möter i år igen.
In med Lehner!
* * *
Bäst hos gästerna:
En 40-årig Gud.
Ja, Alfie alltså.
Men det har man sett på honom sedan igår, han har haft en aura av ”nu jävlar” om kring sitt Simply Red-krull.
* * *
Ojvoj, Sid fintar ut Karlsson på parkeringsplatsen där Igloon en gång stod när han seglar igenom Sneszonen och sprätter in 1-0.
Otroligt tjusigt.
* * *
Det är ännu mer läktarsång under ”O Canada” ikväll, vilket indikerar fortsatt invasion från norr – och ännu svårare att få tag i hotellrum i västra Pennsylvania.
Men det hjälper ju så lagom.
* * *
Målet var Sidneys 100:e slutspelspoäng.
Han kunde inte ha firat den milstolpen mer galant.
* * *
Det är lite durkslag även över Vokoun när han släpper in Turris mål, pucken ser ju ut att gå rakt igenom karln.
* * *
Gunilla har inte gjort något direkt bestående intryck ännu.
* * *
Efter ett tag får RC Cola en egenartad eftersmak av högstadiegrogg, kan jag meddela.
* * *
Jag tycker fortfarande Sens är lite för snälla och tama, man kan nästa se på de nyckläckta pingvinerna som hämtats in från västra konferensen – Iginla, Morrow och Murray – att de inte begriper hur motståndet i en slutspelsmatch kan vara så artigt och hövligt.
De ska naturligtvis inte gör som Methot när han slår Dupuis i ansiktet, det är bara korkat, för hur bra man nu än råkar vara i numerära underlägen sitter det alltjämt ett likhetstecken mellan utvisningar och att dricka saltsyra.
Men hårdare tacklingar och grisigare provokationer är att rekommendera.
* * *
– MVP, MVP, MVP, skanderar Consol betydligt mer livat än senast..
Det är svårt att inte instämma.
Och som sagt:
Vi har bara sett början på den här kvällen ännu.

Okej, enough.
Nu får det vara slut på försiktighet och styrfart och ”känna sig för”.
Nu varvar vi upp.
Nu vill vi ha vildsint tempo, frätande fientlighet, kaotiska krascher runt kassarna och satsningar i närkamperna som får riffet i Neil Youngs ”Keep on Rockin’ In The Free World” att framstå som introt till Idas sommarvisa.
Det är Stanley Cup, boys.
Bortsett från i Kalifornien-serien – by a country-mile den mest sevärda hittills – har det inte riktigt känts så i den här omgången ännu.
Chicago-Detroit var en riktigt tråkig match, Boston-Rangers började blixtra först i slutet och det saknades inte skäl för Dogge att fråga ”vad är det här för slutspelshockey?” efter första ronden här i Pittsburgh heller.
Lite frustrerande, faktiskt.
Men jag har goda förhoppningar om det löser sig av sig själv denna fuktiga afton i Steel City.
Man ser en helt ny hetta i Senators-spelarnas ögon när de pratar om att de var alldeles för snälla i tisdags och tänker – och man ser samma hetta hos motståndarna när de replikerar att de ser fram emot det.
Så var redo.
Nu smäller det.
* * *
Ja, jag blev alltså kvar i Pittsburgh
Det hade känts något egendomligt – lugubert, rentav – att gå och trampa omkring på träningar i flera dagar och sedan lämna stan när den uppdämda energin ska förlösas.
Hur resten av helgen artar sig är fortfarande inte helt oklart – jag är lika obeslutsam som siste Colorado Avalanche-backen när Kane och Sharp kommer i två-mot-en-läge – man jag lutar åt att ta mig direkt till Boston imorrn.
Förmodligen.
Kanske.
Vi får se…
* * *
Pratar under morgonen Edler med Dogge och Matt Cooke, som har platsen alldeles intill, förstår vilket ämne som är på tapeten.
– Edler såg pissed ut eh, säger han. Men vad hade han att vara pissed över? Det var ju solklart matchstraff.
Ojvoj, man vet att man gjort något riktigt fult om Cookie tycker att det är solklart matchstraff…
* * *
Erik K:s försök att med en fyndigt liten tweet förekomma alla frågor om hälsensskadan i den här serien var inte mer framgångsrikt än Obamas försök att få republikanska kongressledamöter att tända på idén om striktare vapenlagar.
När han efter den långa – väldigt långa, faktiskt – torsdagsträningen kommer ut i omklädningsrummet för en egen presskonferens är det allt murvlarna maler om.
Om och om igen.
Till slut får smålänningen nog, när någon ställer den inte jättebegåvade frågan ”när tror du att du hittar tillbaka till magin från innan skadan” svarar han:
– 24 januari 2014!
Nu vet ni.
* * *
Alla jag pratar med – inklusive svenska spelare – är för övrigt överens:
Edler gjorde det garanterat inte med flit, men han han var klumpig och/eller obetänksam som inte gjorde mer för att undvika knätacklingen.
Därför var det fult, därför var det riktigt med matchstraff och därför var det också korrekt med avstängning.
Att Mårts, Boustedt och hängivna svenska fans tycker annorlunda är ingenting annat än enögdhet.
Sådan gör vi oss alla skyldiga till, men det är lite iögonenfallande att, så här från en helt annan horisont, se den i så tydliga konturer.
* * *
Men jag kan inte undvika Karlssons skada jag heller, för i tisdags blev det rätt uppenbart att han inte är sig själv ännu.
Och enligt Valrossen fanns det ingen som trodde att han redan nu skulle vara det heller,
– Erik är inte ens i närheten av vad han var innan han blev skadad. Då var han ligans kanske bäste spelare. Naturligtvis förväntade vi oss inte att han skulle kunna prestera på den nivån igen. Men han är värd att ha med på isen ändå, för sitt sätt behandla pucken och som quarterback i powerplay.
Kort sagt:
En halv Erik Karlsson är bättre än ingen Erik Karlsson alls.
* * *
Ett litet replikskifte i Penguins omklädningsrum tidigt på fredagsmorgonen har återgivits för
#3: – Hej Sid, hur gick det i VM igår?
#87: (mycket motvilligt och tyst): – Sverige vann med 3-2…
Lite kul.
* * *
Denis Potvin har rört sig flitigt i environgerna i Consol de senaste dagarna och jag får ju lust att dra visslingen från Garden så fort jag ser honom, men törs inte för han ser rätt respektingivande ut i en bylsig oljerock.
* * *
Kris Letang saknades på värmningen i morse – och Bylsma ville inte berätta varför.
Det brukar indikera att något inte är som det ska.
Vore jobbigt för Penguins.
* * *
Men Potvin har, med ålderns och legendstatusens rätt, en skönt respektlös och avslappnad attityd.
En morgon står han och fingrar ogenerat på Erik Karlssons olika skydd i omklädningsrummet och när en materialare försöker påtala att det är strängeligen förbjudet fnyser han bara roat.
– Lägg av, så allvarligt är inte det ni håller på med…
Den hållningen skulle bli en hit hemma i New York.
* * *
– Ah du, har du en snus, ekar det på grövsta tänkbara göteborgska från ett hörn i Senators omklädningsrum.
Det har jag – och snart gröper Robin Lehner ur en rejäl prilla ur dosan.
Stort.
Det är alltid en ära att få bjuda NHL-stjärnor på Ljunglöfs Ettan.
* * *
Ha ha, det här för långt att återge, men kolla länken nedan – Kapten Ahab Tortorella har tydligen stor show på presskonferenserna uppe i Boston:
http://www.nydailynews.com/blogs/rangers/2013/05/ny-rangers-post-game-1-practice-report-john-tortorellas-media-shuffle-zdeno-charas-i
* * *
Står under Penguins morgonvärmning och halvsover i ett sarghörn när det plötsligt smäller till i plexit så jag hoppar till som en gammal tant någon skrikit ”bu!” åt på stan.
När jag tittar upp står en brett flinande backbjässe från Stockholm och vinkar.
– Det var väl ett bra sätt att vakna på, säger han senare.
Jag vet inte, får jag tänka lite tror jag att jag kan komma på angenämare sätt.
* * *
Chicagos Dave Bolland, som aldrig direkt framstått som Harvard-professor, kan ha stått för slutspelets citat.
När han i veckan fick frågan om han, just tillbaka från svår skada, kunde ange i procent hur långt han har kvar till normal form svarade han:
– Nej, jag kan inte fastställa det i procent. Men jag är halvvägs där…
* * *
Varje gång man kommer ut ur Penguins luxuösa omklädningsrum – ligans kanske flashigaste, vid sidan av Leafs och Canucks – går man rakt in i entrén till ”Suite 66”.
Jag får för mig att det är Marios egen svit där han kan sitta och njuta av att vara odödlig under matcherna, men det visar sig förstås vara ett slags specialloge, med panormafönster mot spelargången för företag som vill stajla lite extra för sina kunder.
Likafullt:
Coolt ser det ut.
* * *
Valrossen nominerades idag, för andra säsongen i rad, för en Jack Adams – tillsammans med Lille Fridolf Boudreau och Joel Quenneville.
– Det var han definitivt värd, säger den generöse Bylsma under sin presskonferens.
Michel Therrien har inte uttalat sig i frågan…
* * *
Gryba kan som väntat inte spela ikväll. Man kan i allmänhet inte det när man haft den sortens rendez-vous med Brooks Orpik.
Inte heller Kassian spelar.
Istället kliver Latendresse in i serien, han som det alltid är jobbigt att skriva om i referat eftersom han heter något så svårstavat som Guillaume i förnamn.
Kan jag inte, för enkelhetens skull, få skriva Gunilla istället?
Jo.
Gunilla it is.
* * *
Bylsma och Valrossen är tydligen rätt bra kompisar och brukar pratar regelbundet under grundserien.
Men inte när slutspel pågår.
– But I watched him during the Montreal series, säger Penguins-coachen med ett roat litet leende.
Ho ho.
* * *
Idag blir det förmodligen lite mer ramalama på läktarna också.
Det är ändå fredag och laddningen verkar ha pågått ett tag. Högtryck råder i alla fall i min hotellbar, vägg i vägg med Consol, redan under tidiga förmiddagen.
* * *
Jodå, Letang är i alla fall med på värmningen.
* * *
Det känns inte alls förvånande att se att Zibanejad är den som är ivrigast med fotbollen när Senators håller på med förövningar inför värmningen.
Han känns som typen som kunde blivit stjärna i vilken sport som helst.
* * *
Är det bara vi på plats som upplever att det var ett misstag att inleda serien med två dagars uppehåll och att det tömde den på momentum?
Fan, det känns som det gått en vecka sedan vi var här senast.
Men det kanske är annorlunda i tv-soffan?
* * *
Fick till slut några kalla öl i går – de första på tre veckor, att bevaka slutspel är en IOGT-kurs – och drack dem med kanadensiska kollegor.
Så nu säger jag ”eh” efter varje mening och uttalar ”about” på helt fel sätt.
* * *
Okej, nu är det dags.
För match.
Och för andra slutspelsomgången att börja på riktigt.
Må det smälla utav fan!

Boston – NY Rangers 3-2 (Slut, övertid)
* * *
Slut.
Marchand avgör – efter en grym arbetsinsats mot Rangers-backar som inte klarar av att hålla i honom.
Efter alla stolpträffar Bruins hade både under ordinarie matchtid och i overtime är det svårt att säga något annat än att det var rättvist.
Två avslutande reflektioner:
1. Henke, och Rangers, har det nästan alltid motigt i OT. Varför?
2. Bergeron är alltid bäst när det gäller mest.
Nu:
Yuengling!

Boston – NY Rangers 2-2 (Period 3, övertid väntar)
* * *
Jaha, ingen bärs för Bjuppie…
Jag har redan börjat formulera orden ”one Yuengling, please” när Seguin skjuter men både Callahan och Girardi kastar sig ju framför pucken med ett dödsförakt inte olikt sånt man brukar se i Tom & Jerry – och sedan igen när Boychuck med en tiondels sekund kvar sätter en puck i stolpen.
Men nope.
Övertid blir det.
Och den här gången tar det inte alls slut snabbt, tror jag…
* * *
Henke har inte haft någon av sina största kvällar.
Men så började det mot Caps också.
Snart drar han åt snaran om Boston-spelarna igen.
* * *
Avgörandet?
Det blir Zuke – eller Dougie Hamilton, faktiskt.

Boston – NY Rangers 1-1 (Period 1)
* * *
Ojvoj, även Henke gör en ”nämen, Pat Bonner”.
Den där 1-0-pucken ska bara inte gå in, punkt slut.
Sedan håller Tuukka som en annan Holtby på att bjuda med en passning rakt på Callahans klubblad, men det fixar sig med några backar som leker Ronnie Hellström…
* * *
Är det Seguin som inte får ut pucken ur zon när McDonagh kvitterar med en dryg sekund kvar?
Han har inte pluggat Lex Freddy Shoestring:
Det slutar alltid med mål i arslet.
Inte så bra, nu blir det jämnt och tätt som i sumobrottning i tredje.
* * *
Verkar inte som någon hann se innan jag i panik ändrade, men jag tryckte på fel knappar – upplysta ”ändra” istället för ”ignorera” – på rookien så rättstavningsprogrammet tog över och gjorde inledningen i förra inlägget helt Gökboet.
Herregud..
* * *
”Special Teams avgör i slutspelet”, heter det alltid.
Men som BostonMolle är inne på blir det i den här snarast en kamp om vem som har allra sämst PP…
* * *
Vore det inte roligare om Raffi Torres hette Roffe Tarris?
* * *
Jo, Brandh, vad du tycker jag ska göra förstår jag, he he, men vi behöver lite input från mer neutrala läsare här.
Som U-boten Björken128.
Tack för de intressanta synpunkterna.
* * *
Ha ha, Kapten Ahab är ju förträfflig när McGuire är inne i båset och frågar om det här i första hand blir en fysisk eller snabb serie.
– Det blir nog både och men just nu vet jag inte vad i helvete det är…
Nej, precis som alla andra förstamatcher i den här omgången har den haft vag, konturlös karaktär.
* * *
Jagr blir garanterat inspirerad av att få spela mot Henke igen. De var riktigt goda vänner och delade till och med lägenhet hösten 2006. Eller rättare sagt: Henke fick precis som Petr Prucha – minns ni den lilla artisten? – låna ett rum i tjeckens paradvåning på Upper West Side innan han hittade egen lya.
Varje gång de mötts sedan dess har han velat utkräva postum hyra…
* * *
Det är konstigt, när han inte är där saknar man ju Mike Milbury…
* * *
Gissa vad stavningsprogrammet ville ändra Prucha till?
Prutta…
* * *
Ja, HKFK, jag vet att den korrekta stavning är Nor’easter – men det är så krångligt att skriva och den här stavningen förekommer också.
I alla fall från och med nu…
* * *
Nu tar vi en snabb tredjeperre så Bjuppe får sin första bira på två veckor…