Boston – NY Rangers 0-0 (Period 1)
* * *
Siffrorna efter förstaperren känns ju inte direkt chockerande.
Det är inga cirkusartister som uppträder i den här serien.
Men matchen har faktiskt varit lite öppnare, och hänt lite mer, än jag hade förväntat mig – och samtidigt känts oväntat fredlig.
Det förekom ju flera frodiga chanser; Risotto hade till exempel en klockren i stolpen och vid ett tillfälle låg pucken helt fri bakom Lundqvist och först när Strålle larmade med ett vrål hittade han den.
Men vänta bara.
Snart geggar det här ihop sig till en frustande seg dragkamp.
* * *
Vet inte om ni såg, men bloggen försökte sig på en liten twitter-battle med lustigkurren Luongo tidigare ikväll.
Mitt under straffdramat gick ju han ut med ett litet skämtsamt – eller hånfullt, om ni så vill – ”Hank and Danny missed in the shootout??? I’m schocked”.
Och då kunde jag inte låta bli att replikera ”But this time it didn’t matter since they, for once, played in a team with a…no, won’t go there :)”.
Man får ju passa på.
Inget svar har synts till…
* * *
Bruins-fansens oro över att de unga backarna skulle göra borta sig verkar obefogad.
Det är nog helt enkelt så att man inte ingår i Juliens trupp utan att veta exakt hur man ska uppföra sig när man väl får chansen.
* * *
Risotto ser efter Bergerons skott ut att få lika ont i örat som polisen Michael Madsen torterar i ”Reservoir Dogs”.
Aj.
* * *
Tro på fan om inte Pierre McGuire håller på och tjatar om vilka skolor folk gått på igen.
Han har något slags utbildiningstourettes.
* * *
Det är ju ingenting annat än ren komik att se Zuke och Chara battla kring sargerna.
De skulle kunna uppträda i Vegas med den showen.
* * *
McGuire ska dock ha cred för att han gång på gång upprepar att Strålle är en grovt underskattad hockeyspelare.
Just så.
* * *
Ha ha, S_Avery, du glömmer aldrig!
* * *
Man skulle bra gärna vilja ha en rapport från den kanadensiska ”banketten” på Stureplan nu, vid 02.30.
Har Stamkos laddat bössan?
* * *
Svår ambivalens råder kring mina fortsatta övningar i helgen.
Jag kan stanna här och se fredagskvällsmatchen, men får då mycket svårt att hinna till Chicago på lördag, där matchen startar 12.00 lokal tid. Istället får jag då åka direkt till Boston för söndagens match i TD Garden.
Alternativet är att lämna Pittsburgh redan under fredagen, komma i tid till Chicago – och sedan flyga till Boston tidigt söndag morgon. Men då missar jag alltså Game 2 mellan Penguins och Senators.
Och hemma bryr de sig knappt om vilket, för där är VM – av mycket förståeliga skäl – högsta prioritet nu.
Några synpunkter i ämnet?
Wojne wojne, säger jag.

Ojvoj.
Har ni hunnit ladda om efter Fredrik Petterssons slägga – nästan ett frimärke det med, va? – på Mike Smith?
Här hetsar vi sällan upp oss över VM, men i dag var det riktigt exalterande att följa upplösningen i Globen och när Pettersson dammade in den straffen reste jag mig rakt upp i hotellmatsalen så den sena lunchmackan for över parketten.
Vilka balls!
Nå, likafullt:
Nu ska vi försöka koncentrera oss på Stanley Cup och slutspelets första ”northeasterer”.
Det är så man brukar kalla de brutala stormar som drar in över nordöstra USA och gärna lamslår både Boston och New York under vintrarna och serien mellan Bruins och Rangers har ju alla förutsättningar att bli en regelrätt orkan.
Bloggen är inte på plats – ännu. Jag sitter kvar på hotellrummet i Pittsburgh, men ser förstås på tv och hoppas få ha kul med er ändå.
* * *
Här har vi haft två dagar off nu och det brukar vara rätt trevligt en bit in i serierna, när alla inblandade kan behöva hämta andan, men så här direkt i inledningen har det visat sig att det mest blir segt och att hela showen tappar tempo.
Igår hade bägge lagen till exempel bara seg optional när endast de som inte hade lirat kvällen innan var med.
Duon Alfie och Erik K drog ut och spelade golf istället.
– Man måste sysselsätta sig när det blir så här, säger Alfie?
Vem vann?
– Ja…Erik var rätt duktig. Men om man ser till”netto” har han ingen chans.
Vi får ska väl se om vi inte kan få en replik på det.
* * *
Engagemanget för VM är begränsat i de mediakretsar som följer Stanley Cup-slutspelet, men Edlers knätackling på Staal idag spreds snabbt mellan laptopparna i pressrummet i Consol och väckte starka reaktioner.
”Really dirty”, utbrast någon. ”Disgusting”, tyckte en annan.
Och det var ju inte så jag kunde resa mig upp och tillrättavisa dem, direkt.
Jag känner inte Edler närmare, han är en rätt tillbakadragen filur, men jag tror mig ändå kunna svära på att han inte hade för avsikt att bentackla sönder Carolina-legendarens knä.
Likafullt:
Han kom sent in i situationen och hade kunnat göra mer för att förhindra smällen och därför blev det fult.
Det är bara att hoppas att den sympatiske Eric – äldsten i brödraskara med sällsynt otur den här säsongen – blir bra, såna där smällar kan avsluta karriärer.
* * *
Ha, Brandh! Kul att du hörde att det var lilla bloggen som tog till orda på Bylsmas presskonferens. Jag behövde höra honom prata om Dogge för en lite sak och han sa ju mycket riktigt matnyttiga saker om sin backbjässe.
* * *
I Boston handlar allt förhandssnack om samma sak:
Hur ska Bruins lösa problemet Lundqvist?
Och en svårare ekvation hade de knappast kunna få i famnen.
Inte nog med att han är glödande slutspelsform. Han spelar alltid bra mot B’s och trivs fint i TD Garden.
* * *
Hade ett litet gäng NHL-svenskar i sms-boxen under upplösningen i Globen och kan meddela att även de var rätt till sig.
* * *
Raffi Torres stängs av resten av serien mellan Sharks och Kings.
Har man hört den förr, eller.
Det där ”jag fortsätter spela som jag alltid gjort” kanske någon gång borde omprövas, Raffi? Det verkar liksom gå sådär, no?
* * *
Ett annat tungt problem för Bruins är att en topp 2-back (Dennis Seidenberg), en topp 4-back (Andrew Ference) och en topp 6-back (Wade Redden) saknas på grund av skador ikväll,
Det är som att Rangers utöver Staal skulle få klara sig även utan Girardi och Strålman och det vore ingenting mindre än katastrof.
* * *
Det får gärna varva upp överlag i den här andra omgången nu. Jag tyckte även matchen i United Center igår var lite avslagen.
Hålls det med?
* * *
För Wade Redden är det ju särskilt surt att bli skadad just nu.
TÄNK vad han skulle pressa sig till för slags monsterinsatser mot Sather och Tårtan och Rangers-fansen…
* * *
Nu blåser det upp.
En northeasterer är över oss.
Det här blir nåt.

Pittsburgh – Ottawa 4-1 (Slut)
* * *
Alla inblandade verkar rörande överens om att det här var en på tok för snäll slutspelsmatch.
– Ja, vad fan…det är ju ingen som tacklas. För mig får det hemskt gärna bli lite hårdare, säger en häpen Dogge.
Jakob Silfverberg håller med.
– Det var en märklig match. Inget grinigt och tjafsigt alls. Ja, på slutet då, men det var ju försent. Vi får nog gå lite hårdare åt dem nästa gång.
Ja, valrossen kan alltid ringa kollegan Laviolette i Philly och fråga hur man gör.
Han verkar ha unika insikter om hur man får de här pingvinerna ur balans.
* **
Det fantasifulla rättstavningsprogrammets förslag på alternativ till Zibanejad:
Libanesisk och – Gummiband.
Gummiband!?!
* * *
Dogges recept för att få lite mer salt i serien:
Reta Chris Neil.
– Han tacklas inte han heller, men man kan vara på honom lite ändå…”är du rädd för svensken” liksom, he he.
Som sagt – de två gossarnas interna streetfight kan bli en klassiker.
* * *
Den här Voynov…snacka om att vara inne i ett stim.
* * *
Rättstavningsprogrammet har ett förslag på ”playoff” också:
Plattfot.
Så tråkigt har det inte varit, ens ikväll…
* * *
Det blir ingen hotellbar, lockelsen i att sova en hel natt utan att behöva gå upp och stressa iväg någonstans är för stor.
* * *
Erik hade en riktigt fin slalomtur genom Penguins-zonen i ett PP där på slutet.
Av sånt ser man gärna mer på fredag.
* * *
Nu har jag pumpat med det här sex dagar i sträck och varit på matcher fyra kvällar i följd.
Så imorrn tar jag en night off i bloggen, om ni ursäktar.

Slut i rutan.
Penguins har 4-1 med en halv minut kvar – och det är grinigt på isen.
Vi ses i baren, höll jag på att säga men sa det inte.
Mer kommer…

Pittsburgh – Ottawa 3-1 (Period 2)
* * *
Okej, ska vi ta det igen då, Senators?
Lektion 1A:
Man undviker att hamna i arbetsläger i Nordkorea, man undviker att dricka saltsyra och man undviker att gå i Ku Klux Klan-lakan på 125:e gatan på Manhattan.
Och:
Man undviker att ta utvisningar mot Pittsburgh Penguins.
Fram till Conacher gör det i slutet av den här mer tillknäppta – välspelade, på coach-lingo – perioden ser det helt okej ut. Pens uppträder kontrollerat och behärskat och ger bort mindre, men Sens pushar ändå på rätt hyggligt.
Sen dricker Conacher saltsyran och då är det godnatt ändå.
Nu tror jag det här är ganska klart.
* * *
Stämningen har sjunkit något på läktarna, tidvis hör man rentav spelarna hojta nere på isen.
Men igen:
Det blir lätt så i hallar där de är vana både vid gloriösa framgångar och stor hockeyshow.
Det här är inte RBC Center, liksom
* * *
The plank i Consol is alive tonight.
Och det var det under första rundan också, var det inte?
* * *
Pierre Lebrun, kanske Nordamerikas bästa hockeyjournalist, kommer med ett intressant påpekande på twitter:
Samtliga åtta coacher som är kvar i playoff har Stanley Cup-ringar – som coacher – sedan tidigare.
Det säger något.
* * *
Jag är fortsatt imponerad av Mika Zibanejads envisa ettrighet. Dogge kommer hinna bli riktigt muttrande irriterad på den fellow djurgårdaren innan allt är sagt och gjort i det här slaget.
* * *
Tio minuter in i andra sveper ryssen och tjecken – de två hårdast jobbande hockeyjournalisterna in the business – med jäktade uppsyner ner på platserna bredvid bloggen.
De är precis överallt hela tiden men har mycket begränsad budget och har nu, visar det sig, åkt buss.
Från Boston.
– Det tog tolv timmar, flämtar de.
Men då väntade gratis RC Cola vid resans slut!
* * *
Ojvoj, Gryba får smaka egen medicin när Orpik kliver upp och kronwallar honom precis innanför blålinjen.
Det är bara att gå ut i omklädningsrummet och slicka såren.
Men just han kan inte gärna klaga, eh?
* * *
Dennis Frohman, kul fråga om vilka av de som inte vunnit ännu man helst skulle vilja se med Stanley Cup-bucklan i famn.
För mig handlar det om tre svenska favoriter
Alfie, Dogge och Johan Hedberg
Sen vore det ju väldigt skoj för en så sympatisk krigare som Iginla också.
Och – varför inte Jumbo Joe och Marleau borta i Kalifornien.
* * *
Hives i högtalarna.
Det upphör aldrig att pigga upp.
* * *
Niklas Johagen, din iakttagelse är fullständigt korrekt. Craig Anderson måste bli mer överjävlig och omöjlig om Senators ska kunna vinna.
* * *
Kunitz lyckas göra mål och dela ut en smocka inom samma tiondels sekund. Det är en särskild sorts bedrift.
* * *
Är det någon där ute som är laddad för Kalifornien-drama om en halvtimme då?
Själv gör jag mig förhoppningar om att kunna avnjuta delar av den matchen i hotellbaren.
Ikväll vore det väl fan, liksom…
Men först ska vi se den här drabbningen avslutas också.
Sens stod för några magnifika tredjeperioder mot Montreal och ska de ha en susning att komma tillbaka ikväll krävs en upprepning nu.

Pittsburgh – Ottawa 2-1 (Period 2)
* * *
Det här blir en underhållande serie, kan vi konstatera direkt.
Den utkämpas mellan två skickliga lag som tycker illa om varann men gillar att spela hockey – och dessutom är är benägna att begå misstag som öppnar för, eh, intressanta situationer.
So far känns Pens, som i alla matcher de spelar, vassast i offensiven, men defensivt fortsätter de slarva och göra sig skyldiga till grova overturns och man fattar inte riktigt varför.
Dom är, som Dogge fler gånger påpekat, för bra för det.
Men som sagt:
Intressant blir det ju
* * *
Senators penalty kill hör till ligans bästa, men det hjälper föga mot ett powerplay tankat med raketbränsle och de får lära sig läxan direkt:
Man. Tar. Inte. Utvisningar. Mot. Den. Här. Motståndaren.
* * *
Min insiders i hissen visste vad de talade om.
Hemmaspelarna trycker till Erik så fort de får chansen.
Och nej, det är inte som att Cookie himself åker fram och ber om ursäkt första gången de ses på isen.
Han smäller in smäller in smålänningen i sargen istället.
To be continued…
* * *
Ojdå, Vokoun, det här har inte börjat bra – för att åter travestera SVT:s oerhörda VM-krönika från 1994.
Han gör ju en ren Fleury på Senators tidiga kvittering och tappar in pucken.
In med Ron Tugnutt!
* * *
Det är ju väldigt mäktigt när de använder hela isen som filmduk för projektioner under ett mäktigt intro.
Men det gjorde de ju faktiskt redan i igloon och man kan undra varför inte fler – till exempel de som basar för sånt på Garden – snor idén.
* * *
Ja, jag hade på känn att Malkin ville gå om Dogge i den interna målligan.
När backar som Jared Cowen står och glo som en uttråkad tonåring på söka-jobb-kurs är det å andra sidan inte så svårt.
* * *
Dom viftar handdukarna med en särskild sorts knyck i Pittsburgh och correct me om jag är ute och cyklar, men föddes inte den traditionen i den här stan – under Steelers-matcher?
* * *
Dogge och Chris Neil, ja.
Där har vi den här seriens interna kärnvapenkrig.
De ser ju till och med ut som två muscle-guys i en Hollywood-film om två rivaliserande gangsterligor som slåss om kontrollen över gatuhandeln i en stad som Pittsburgh..
* * *
Under kanadensiska nationalsången hörs de där som tagit alla hotellrum i Pittsburgh bra, men sen märker man inte mer av dem än man märker av den skadade Jason Spezza.
Slutsats:
Det finns för få hotell i den här stan.
* * *
Ja, Playoffwill, jag var ju inne på det där redan igår:
Det är beklagligt att NHL har så förbannat bråttom och inte ger oss åtminstone en dag att smälta den första omgången och börja ladda för den andra.
Känslan blir inte riktigt den rätta.
* * *
Men Spezza kan vara tillbaka redan till första matchen uppe i Scotiabank, sägs det idag.
Ni har ju sett – de har bra läkkött uppe i Ottawa.
* * *
Okej, game on igen.
Låt det bli kul

God afton från – Pittsburgh.
Det var givetvis hit jag körde från Washington idag; vad som än sades i kommentatorsspåret igår skulle jag vilja påstå att det är pretty much rakt västerut och mycket riktigt stod det också ett fett W på I-70-skyltarna mest hela vägen..
Här, i fantastiska Consol Energy, inleds den andra slutspelsomgången idag – med första mötet mellan Penguins och Senators.
Känslan är…lite annorlunda.
Den där nästan erotiska tokjubelkänslan precis när själva playoff ska börja klingar av när första ronden är avklarad och ersätts av en mer samlad form av förväntan byggd på den lätt lugubra känslan av se spelare man lärt känna från andra serier plötsligt stå mot varandra.
Men 1: Det är fortfarande större än någonting annat.
Och 2: Så fort ett par matcher i de nya serierna spelats och tendenser utkristalliserats och avgöranden ånyo börjar närma sig är vi tillbaka i stå-och-och-hoppa-jämfota-varje-vaken-stund-euforin.
* * *
Sista minuterna i Verizon igår kväll var inte roliga för Capitals.
Den egna publiken hade lämnat hallen i djupaste besvikelse och kvar satt bara lyckliga Rangers-fans och skanderade.
Plötsligt ekade till och med en rätt så dundrande ”Ovie sucks” under takåsarna.
I Verizon Center.
Utan replik.
Det är förnedring, det.
* * *
Här, mellan Pens och Sens, lär det bli åka av på en gång.
Många inblandade försöker tona ner händelserna från tidigare i vintras – somliga går till och med ut på twitter och kallar det med ett glatt LOL för ”old news”, he he – men make no mistake.
Det onda blodet kokar mellan de här lagen och stämningen på isen kommer inte vara bättre än den är på gränsen mellan Israel och Gaza-remsan.
* * *
Det tog så lång tid inne i den helt löjeväckande mediaträngseln i Rangers lilla omklädningsrum – det var inte lättare att tränga sig fram till Henke än att att jag jag aldrig hann känna på begravningsatmosfären
Blott Mike Green satt tyst kvar och stirrade i den rödblå heltäckningsmattan när jag kom intassande.
Men jag träffade Bäckis i en öde korridor lite senare och blicken var precis så där Gevalia-mörk som man kunde förvänta sig.
– Man får skämmas igen, muttrade han.
Det vet jag inte om man – och särskilt inte han – behöver, men något är definitivt felkonstruerat när det slutar med fem Game 7-förluster på sju säsonger.
GM GM behöver ägna sommaren åt soul searching.
* * *
Delar hiss med några slags lokala insiders – de hör till Penguins på något perifert vis, kan man utläsa – och hör dem viska om att tanken är att Erik Karlsson ska smällas på ordentligt så fort det bara är möjligt och ”get it going”.
Vapen vässas i kulisserna här…
* * *
Jaha, nämnde jag inte det igår?
Ovie kastade sig tydligen på första bästa plan för att åka hem och spela VM med Ryssland.
I Europa kan jag föreställa mig att man ser det som underbar patriotism och kärlek till egna landslaget.
Här faller agerandet i lika god jord, kan jag säga.
Nordamerikanska murvlar som samlas i ett provisoriskt pressrum i Consols inre muttrar och stånkar om att han bara visar att han egentligen skiter i hur det går för Capitals och inte bryr sig om de fans som nu åter sitter med sina hjärtan krossade runtom i huvudstaden.
– What a fucker, är det till och med en som säger.
Ojvoj.
* * *
Han hade ju inte hunnit göra comeback vid sista grundseriemötet uppe i Scotiabank Place.
Så det här är verkligen första gången Erik Karlsson står öga mot öga med Cookie sedan han fick sin hälsena avskuren.
Jag skulle ge en årskonsumtion Ljunglöfs Ettan för att få höra den första kommentaren…
* * *
Har NHL-kanalen på Sirius inrattad under större delen av roadtrippen genom Pennsylvania-spenaten och det är helt lysande.
Roliga, välformulerade och kunniga människor debatterar och analyserar det som hände igår, det som ska hända ikväll och playoff som helhet.
Min buddy Schauben på Svenska Fans borde ha ett sådant forum
* * *
– Jag vet vilka 87, 71 och 58 är i alla fall, svarar den mysigt leende Valrossen när han på presskonferens före matchen för frågan om han är mer bekant med Pittsburghs spelare än de Montreal-pjäser han till den bortkollrade Therriens vrede bara nämnde vid tröjnummer.
Att det bland alla surkukar till NHL-coacher finns ett par stycken som kan skratta även åt sig själva är mycket välgörande.
* * *
Samtidigt är det lätt oroande att jag under bilresor genom det amerikanska landskapet – en helig ritual i hela mitt vuxna liv – plötsligt hellre hör Scott Laughlin analysera Maple Leafs historiska kollaps i TD Garden än Gram Parsons sjunga om the hickory wind och the truckers and the kickers and the cowboy angels.
Vad har hänt i den här hjärnan?
* * *
Det är som vanligt när kanadensiska lag ska ut och spela playoff-hockey:
Varenda hotellrum i hela Pittsburgh är bokat.
Jag har dock sån förbluffande Mora IK-tur att jag lyckas gå in på rätt hemsida just när en avbokning registreras och får rum hos bjässen vägg i vägg med Consol och nu är allt så bra som det överhuvudtaget kan vara.
* * *
Bylsma fortsätter med Vokoun.
Det förstår jag på samma sätt som jag förstår att Zeb Macahan i skarpa lägen hellre använde pistol än soppsked.
* * *
Efter några veckor med arga tanter, darrigt internet, trängsel och dålig Garden-sikt är det en regelrätt lisa att komma till Consols luxuösa pressbox och få sitta en bekväm kontorsstol, ha svängrum, se hela isen på perfekt avstånd och surfa snabbt på förträffligt premium-nät.
Dessutom:
Man har ett batteri burkar RC Cola på armlängds avstånd.
RC Cola forever!
* * *
Crosby börjar varva upp nu, berättar han Pittsburgh Post-Gazette
– I Game 2 mot Islanders kändes det bra men då gick jag på adrenalin. I Game 3 var det betydligt tuffare. Då blev jag riktigt trött och kände av matchen innan. Som bäst var det de två sista matcherna och det är lovande, det tyder på att det blir bättre ju mer jag spelar, säger han.
Senators kan ju känna sig varnade.
* * *
Egentligen börjar ju inte slutspelet på riktigt förrän man hälsat på Bruce Garrioch – Ottawa Suns egen stabila combo av Big Papa Wennerholm, Niklas Holmgren och Ernest Hemingway – i ett provisoriskt pressrum i en kall ishall.
* * *
Såklart:
De hårdaste Pens-fansen kommer Consol klädda i nytryckta Crankshaft-t-shirts.
Douglas blir folkhjälte var han än tar vägen.
* * *
Sid berättar i samma Gazette-intervju att han efter en månad på vätska och puré nu kan använda sin demolerade käke till all sorts mat.
– Ja, jag äter kött och kyckling igen. Det var det problem med i början, heter det.
Låter som han varit med i rena rama skräckfilmen, tycker jag.
* * *
En mini-Mule till har kommit till världen.
Eddie Bo – alltjämt det coolaste namn jag hört – får från och med nu dela sitt territorium i Novi med lillbrorsan Oliver Gunnar.
Bloggen lyfter på den imaginära hatten och ropar grattis.
* * *
Mina tips innan andra omgången hinner börja och alla tips är diskade:
•Pittsburgh–Ottawa 4-2.
•Boston–NY Rangers 3-4.
•Chicago–Detroit 4-2.
•LA–San Jose 4-3.
Jag utvecklar varför i papperstidningen i morrn.
Köp den, det är en Stanley Cup-fest.
* * *
På förekommen anledning vill jag bara säga att jag inte riktigt kan förstå hur man klarar av att sätta sig bredvid någon som helt uppenbart jobbar och bara börja slafsa med en äckligt stinkande smörgås…
* * *
Erik Karlsson värmer, lika obekymrat som vanligt, utan hjälm.
Och han ser väldigt taggad ut.
* * *
Rangers, och framförallt Lundqvist, trivs bra mot Bruins, vill jag ha sagt innan ni börjar skälla…
Tror det kan bli skrällen.
* * *
Malkin ger också ett påfallande laddat intryck under värmningen, måhända lättad över att ha passerat den där eländiga första omgången.
* * *
Uffe Samuelsson poserar på en av alla tidningssidor som sitter inramade i gången bakom pressläktaren.
Heja Fagersta.
* * *
Det är inget Long Island-ställ i Consol under värmningen direkt. Här är publiken van vid lite större happenings än förövningar inför en match i andra slutspelsomgången och spar på krutet, helt enkelt.
Det lär bli mer liv i luckan inom kort.
* * *
Okej, Stanley Cup-slutspelet 2013. Rond två. Det börjar nu.

Washington – NY Rangers 0-5 (Slut)
Boston – Toronto 5-4 (Slut, övertid)
* * *
Sorry, det blev en lång natt av annat skrivande det här; kom i sista stund på att jag skulle producera den där sidan åt det som vi numer kallar print-upplagan också.
Nu är jag tröttare än en Ryan McDonagh efter fyra trippelbyten mot Ovetjkin och ber att få återkomma i morrn. Slutrappirt härifrån blir inbakad i intro imorrn, kan vi säga.
Vi hörs från en fin hall.

Rangers leder med 5-0, med 3.32 kvar – och får ett PP.
Jag törs påstå att det är klart och beger mig neråt omklädningsrummen.
Lite mer kommer sen.

Washington – NY Rangers 0-3 (Period 2)
* * *
The DC sports jinx is alive and kicking.
Ah, Capitals har ju allt i början av den här perioden också – men ännu gång är det Rangers som gör mål och ännu en gång heter skyttarna så oväntade saker som Pyatt och Risotto-Del Zotto (nej, så heter han ju inte, men har man en gång fått ett smeknamn här så har man…).
Sen går luften, inte helt obegripligt, ur Ovie & co. Ingenting funkar ju för dem.
Nu måste de ändå försöka göra tre mål på Kung Lundqvist – på en period
Det är inte som att bygga en rymdfärja på en kvart, men…inte direkt lätt heller.
* * *
Till slut tog rutinen ut sin rätt i TD Garden, tydligen.
Det är otroligt starkt att hämta in ett 1-4-underläge på så kort tid – men väldigt darrigt och taffligt av Leafs att tappa också.
Slutspelslektionerna har inte tagit på djupet, tydligen.
Nu är det ju givet att B’s vinner. Inget annat kan hända.
* * *
Det sitter ett helt kompani Rangers-fans strax nedanför arga tanten och de har en lite för kul kväll enligt hennes uppfattning.
Stämningen håller på att go sour, om man säger så…
* * *
Oates och Calle får ta och upplysa sina killar om utvecklingen uppe i Boston.
Det går.
Inget är omöjligt.
En reducering tidigt i tredje och den här stenhögen kommer att BÄRA fram dem i tidernas forcering…
* * *
Sitter ett tag och kontemplerar över det fullständigt absurda i att det ett tag ser ut som att det ska bli konferenssemi mellan – Toronto Maple Leafs och New York Rangers.
Say what?
* * *
Ifjolårets Game 7 mot Boston visade karaktär och stål en så ung man egentligen ska kunna besitta, men i natt har det väl varit betydligt mer mänsklig.
Rentav lite kass, faktiskt.
* * *
Hinner också tänka att det om vi får den där egenartade serien – som innebär att antigen Leafs eller Rangers kommer vara i konferensfinal; ni hör ju! – är det ett direkt krav från bloggen att gamle favoriten Fast Freddy Shoestring kommer över och kollar.
Nu får Pebben komma istället.
Med snus, tack.
* * *
De där rinkreportrarna där nere vid sargen borde duscha öronen efter såna här matcher.
Vilka fruktansvärd saker det ser ut som att spelarna säger åt varandra.
* * *
Ja, ha ha, nu får det där Toronto-kontoret ta och skärpa sig. Tappade de mobilnurmet till domarna?
* * *
Vad säger Elisha? Det är framförallt henne jag tycker synd om i det här läget…
* * *
Boston-Rangers är ingen dum serie det heller
Eller… hockeymässigt låter det inte precis som att gå på tivoli.
Men vilket krig.
* * *
Har vi Ovie på ett plan till VM-slutspelet redan imorgon bitti om det här står sig? Skulle inte förvåna.
* * *
Jaha, gissa vem som står och blänger på mig igen.
Börjar bli obehagligt det här.
* * *
Okej, nu är det verkligen all in i Verizon.
Caps måste ju bara släppa allt och bara explodera framåt.
Kan bli intressant att se.