Friday Night Lights, del 3

Boston – Toronto 0-2 (Mitten av period 3)
Washington – NY Rangers 1-1 (Period 2)
Detroit – Anaheim 1-0 (Mitten av period 2)

Snacka om att Capitals tagit över.
De får ett powerplay – sedan Boyle tagit en utvisning lika smart som Bada Bing-bartendern George – och kvitterar och trycker sen på som Djingis Kahns trupper under erövring av en persisk by i början av 1200-talet.
Att gästerna inte ligger under är en guds försyn på samma sätt som det var guds försyn att ingen hamnade på akuten efter Ekens 30-årsfest.
* * *
Det blir av allt att döma mer slutspels hockey i Air Canada Center – och vi kan börja bespetsa oss på starttiden 16.30 på söndag.
En skräll, vill jag kalla det.
* * *
Jodå, Rangers får också upp pulsen under sina lägerplats i slutet av perren och skulle de facto kunna leda också, men det hade inte känts helt kosher i det här läget.
* * *
Hockeypoeten från Jekaterinburg är den ende som ens försöker med en backhand i det där läget– och att han sedan lyckas göra mål…FN kan föra upp det konstverket på världsarvslistan.
* * *
Ja, hann förstås inte mer än publicera ställningen i förra inlägget förrän Bozak gjorde mål för Leafs.
Intressant.
* * *
Vad oerhört mycket behagligare det är att lyssna på Brian Engblom än Pierre McGuire. Han kan sin hockey, låter sympatisk – och tjatar inte ihjäl oss med information om vilka skolor Ryan Getzlaf och Kronwall gått på (fast det vore trevligt att höra honom uttala ”Järfälla-gymnasiet”.
Dessbättre slipper jag PM helt ikväll. Det är MSG som sänder Rangers-matchen och där är det den bäste av dem alla, John Annonsera, som står med mikrofon vid sargen.
* * *
Tidbro, Tidbro, Tidbro!
Det är då fan att jag ska få järnsläpp och skriva Nybro varje gång ämnet Strålle kommer upp.
Igen:
Tidbro, Tidbro, Tidbro!!!!
* * *
Att inte Bruins inte har ett bättre PP – och inte haft på flera år – är lika svårt att förstå som hur humlan kan flyga.
* * *
Playoffwiill, det är ju väldigt avhängigt budget.
Vad är vi villiga att pynta i hyra per månad?
* * *
Nu är han från Tibro – Tibro! – pausgäst hos Giannone i MSG-studion.
– We need to step it up, säger han på sin finaste Tibro-engelska.
I’d say.
* * *
Rookie-datorns tättstavningsprogram fortsätter leverera. Nu vill det ändra Getzlaf till – Getabock. Och Kronwall till – Kronblom.
Kronblom!
Ha ha, det är ju enastående.
Det kommer spridas i hans närhet, tror jag bestämt…
* * *
Bör bli en rungande tredjeperre i Verizon.
Värd lite chicken wings från Duke’s, tror jag bestämt.

Friday Night Lights, del 2

Boston – Toronto 0-0 (Mitten av period 2)
Washington – NY Ranger 0-1 (Period 1)
Detroit – Anaheim 0-0 (Mitten av period 1)

* * *
It’s getting late early för Capitals, som dom säger.
Rangers öppnar ju klart mest piggelin och pånyttfödde Brian Boyle gör snabbt 1-0 medan hemmaspelarna fortfarande verkar ägna sig åt uppvärmning.
Sen blir det lite jämnare, men perioden är Blåskjortornas och Caps måste hitta på nånting, så här var det inte meningen att det skulle se ut ikväll.
* * *
Serien mellan Bruins och Leafs känns som den jag sett minst av – i princip är det väl bara Game 1, när Leafs mest stod och tittade och verkade chockade över att det gick så fort – men det får man ångra nu.
Det är ju riktigt knallhårt och hetsigt och elakt i TD Garden.
* * *
Det känns som det smäller avsevärt mycket mer i Verizon än i de tidigare matchena – eller har det sett ut så på tv hela tiden?
* * *
Gustav Nyquist håller fan på att göra mål i första bytet i The Joe.
Där har vi the genombrott of the slutspel.
* * *
Först när Tårtan tar bort The Big Guns och kreerar en första uppställning med Zuke, Brian Boyle och Brassard börjar det bli lite potens i PP.
Hur känns det egentligen för Nash och Brad Richards att sitta och titta på?
* * *
Hos de som följer Stanley Cup-sändningarna i Nordamerika är Bäckis kändis av samma som Justin Bieber, Kardashia-syskonen och och president Obama vid det här.
Han syns ju i sina bilförsäkringsfilmer åtminstone 150 gånger per kväll.
Det är nästan så det blir lite tjatigt…
* * *
Ingen Carl Söderberg i Bruins uppställning ikväll heller – och fortsätter maskinen spinna så här smidigt och fint lär det nog dessvärre bli ont om playoff-minuter även framöver.
* * *
Åh, trevligt att se en liten flotta U-båtar klyva kommentatorsspårsytan så här en klämfredag.
Känn er välkomna!
* * *
När Ovie pratade om sin kedjekamrater häromdagen kallade han Marcus Johansson för – Jojo.
Jojo?
Mojo ska det vara.
Klart mycket coolare.
* * *
Bilder från Globen svischar förbi när NHL Network intervjuar Bill The Hill Daly om nya avtalet med svenska hockeyförbundet och vad skådar Biffens gamla öga:
Bredvid Sudden sitter ju Jocke Berg.
Well, there you go. Stora begåvningar söker alltid varandras sällskap.
* * *
Storbjörn, det är en ära att se dig här – men var har du Lillbjörn nuförtiden?
* * *
Ajdå, Strålle haltar ut i omklädningsrummet efter en brutal propp av Chimera.
Det borde Chimera få betala för, man kan inte få göra illa Nybro’s finest hur som helst.
* * *
Men likafullt, Bruins och Leafs i all ära; fjärrkontrollen är nu laddad så jag kan växla mellan de övriga två matcherna med ”last”-knappen.
Så ska’re va!
* * *
* * *
Strålle är snabbt tillbaka på isen, dock.
Tur för Rangers det.
Girardi och McDonagh spelar ju hela tiden – och när de ändå gör det är det Strålle Tårtan måste luta sig mot.
* * *
Det här var ingen bra kväll att upptäcka att kaffefiltren helt plötsligt är slut.
Nu får jag hålla på och vara kreativ med hushållspapper…

Friday Night Lights

God afton och välkomna till – Midtown.
Nej, det blev inget DC.
Det står som sagt 2-2 i serien och den kan därför inte avgöras, jag ska garanterat se två andra matcher under helgen, jag hade en del annat att stressa med under dagen och jag tyckte at the end of the day att det helt enkelt det fanns en poäng i att spara på live-krutet och nöta den sönderfallande korresoffan ytterligare en afton.
Hoppas ni ursäktar och vill vara med på ännu en nattmangling ändå.
* * *
Big Night igen, för att uttrycka det försiktigt.
Tre serier till kan ju ta slut nu.
Boston-Toronto
Detroit-Anaheim
LA-St.Louis.
Och så har vi alltså den oavgjorda serien I Verizon – och den är sannerligen inte oviktig den heller, hur nu vissa bloggare än försöker motivera sin frånvaro. Den som vinner Game 5 i dylikt läge har statistiskt sett 80-procentig chans att ta hem hela serien.
Jag lever i tron att Blues och Wings kan fixa det, men att det är kört för Leafs och att Caps är laget som skaffar sig den där statistiska fördelen.
Synpunkter på det?
* * *
Undrar hur arga tanten i Verizon reagerar när hon vänder sig om för att stirra ner mig och inte alls får syn på mitt lätt skärrade nylle.
Hon kan nog bli lite besviken.
* * *
Bara det inte är Dion Phaneuf som, återigen, fuckar upp det för Leafs.
Blicken stackars Elisha fick av Reimers donna på läktaren efter misstaget som kostade sudden death-torsken senast var inte vänligare än den Michael Corleone gav Fredo när han mitt under nyårsfirandet i Havana insåg att det var brodern som förrått honom.
* * *
Ska bli rätt kul att se en slutspelsmatch mellan Rangers och Caps på tv för en gångs skull. Det har aldrig hänt, övriga 23 (obegripligt att det kan vara så många, det känns inte så) som hunnit spelas de senaste fem säsongerna har jag sett live, och jag föreställer mig att man kan få lite andra perspektiv och inblickar från soffan
I synnerhet när soffan ser ut just så här…
* * *
Jaja, Elisha gick ut på twitter och förnekade att Fru Reimers blick hade den innerbörd vi trodde, men det var så bra – konflikter mellan spelarfruar ser man för sällan – att jag väljer att tro det ändå.
* * *
Inget man vill säga egentligen, men jag tror det är det faktum att Apfelstrudel återvänder som kan hjälpa Detroit ikväll.
* * *
Trots att det är mors dag i USA då, och folk troligen vill kunna planera sin dag, har NHL av tv-sändningstekniska skäl inte kunna bestämma när söndagens matcher startar.
Om Toronto vinner ikväll börjar game & på Garden på den lugubra tiden 16.30 – men om Boston dödar serien får vi istället sätta oss i the woooorld’s most famous 19.30, som vanligt.
Vad meckigt det ska vara.
* * *
Klämdag har Stanley Cup-guld i mund, tror jag.
Nu åker vi – och ni laddar på i kommentatorsspåret, eller hur?

Mot himlen med hockey, del 5 – The End

Pittsburgh – NY Islanders 4-0 (Slut)
Montreal – Ottawa 1-6 (Slut)
Chicago – Minnesota 5-1 (Slut)

* * *
Två gånger ikväll fick vi se det finaste hockeyn har:
The handshake.
Jag blir alltid lite våt i ögat när jag ser den ritualen, det är så vackert att de passionerade krigarna efter knallhårda fältslag till matchserier tar i hand, ger varandra en uppskattande klapp på axeln och tackar för god kamp.
Hoppas Yeallbear, Stålberg, Oduya och Krüger sa snälla saker åt Bacon Brodin – det förtjänar sannerligen efter den här förträffliga rookie-säsongen.
* * *
Dogge på telefon från Pittsburgh:
– Tänk att de visar fler repriser på Sids mål än på mitt…
Hi hi.
* * *
Det var ett år för tidigt för Minnesota. Men behöver lite längre tid på sig för att få ett riktigt slagkraftigt lag att ta form. Men inom någon säsong kommer MN Johan att få gå och titta på en av ligans främsta contenders.
Så behåll slipsen, Johan. Vi kör kvitt eller dubbelt i finalen 2015 istället!
* * *
Hawks gjorde vad de skulle men kan ännu bättre och lät få ta fram det i nästa omgång. Då väntar förmodligen San Jose – om nu inte Detroit lyckas vända serien mot Anaheim. DET skulle bli en serie det…
* * *
Vi får se vad som händer här i morgon. Jag har inte bestämt mig för om jag åker till DC eller inte. Game 5 när det står 2-2…det känns inte alltid som att de är värda så stora strapatser. Inte när så mycket av slutspelet fortfarande återstår,
Men blogg blir det – härifrån eller därifrån.

Mot himlen med hockey, del 4

Pittsburgh – NY Islanders 4-0 (Slut)
Montreal – Ottawa 1-6 (Slut)

* * *
Ni ser vad vi förmodligen har framför oss, va?
En konferenssemi mellan Pittsburgh och Ottawa.
Och vi trodde Sens just avslutade lilla vals med Montreal var stökig?
Det var bara en cocktail före middagen.
Nu kommer – kanske – den blodiga sirloin-biffen till huvudrätt.
OJVOJ!
* * *
Fint av publiken i Bell Centre att avsluta så snyggt i alla fall.
Och se på fan:
Therrien tog valrossen i hand.
Hoppas också han inser att han, ännu en gång, blev fullständigt bortfintad utanför isen och måste sluta fokusera på fel saker.
* * *
Sådärja, nu kom starttiden för matchen på Long Island också. 19.00, lokal tid. Då vet vi det och kan planera helgen…
* * *
Kul för Ottawa, kul för Alfie.
Det här är första slutspelsserien de vunnit sedan 2007.
Då vet vi hur det slutade.
* * *
Quenneville vrålar i United Center och här är det sushitime.
Förträfflig kväll.

Mot himlen med hockey, del 3

Pittsburgh – NY Islanders 3-0 (Period 2)
Montreal – Ottawa 1-3 (Period 2)

* * *
Ha ha, Dogge Crankshaft – rena Tommy Mörth!
Han gör alltså sitt andra slutspelsmål – efter ha gått mållös i flera år och tidigare bara hängt två playoff-kassar under hela karriären.
Därmed har den hårde jäveln gjort lika många mål i serien mot Islanders som Malkin och Kunitz – och även Crosby fram tills han bestämmer sig för att med sitt magnifika cirkusnummer visa varför han kallas bäst i världen.
* * *
Turris har ju lite tur – rentav lite turr, kanske… – men jag är rädd att jag måste säga att jag tycker det är riktigt att Sens 3-1-mål godkänns.
Han knuffas in i Bjudningen från Banska Bystrica och får sen pucken på sig, han stöter inte in den själv.
Hävdar jag.
Med det inte sagt något annat än att hockeygudarna fortfarande håller ett darrande långfinger rakt i Montreals plyte.
* * *
Fast visst, Nabby gör en Fleury-artad Nämen Pat Bonner på Dogges mål också.
Lugubert.
* * *
Jojo, Tyler Kennedy är Biffen-favorit av en anledning.
Han har samma slags vilda blick som Niklas Eriksson brukade ha på isen – och det känns som att han alltid gör mål i viktiga lägen.
Inte förvånar det heller att han reagerar på exakt rätt sätt när han varit petad och får chansen igen.
Så är Nicke Eriksson-män.
Och nu får man väl ändå anta att golvet gått ur den där serien, att pingvinernas kramp släppt och att de defilerar hem resten.
Allt annat vore konstigt.
* * *
Julia, nattens drottning, is in the house!
Tack, det är inte på riktigt annars.
* * *
Therrien har uppsynen hos en östtysk gränsvakt – och min övertygelse är att det där sura, ocharmiga och bittra smittar av sig på spelarna.
Vill Bergevin ha framgångar i slutspel bör han se sig om efter en roligare typ till nästa säsong.
* * *
Snart börjar det i The Madhouse on Madison också.
Och ikväll släcker Blackhawks lyset för Minnesota, det skulle jag kunna sätta min finaste rosa slips på – den jag redan bestämt mig för att ha runt halsen i helgen.
* * *
Det är precis som vanligt:
NHL vevar samma jävla reklam om och om och om och om och om igen.
Men blir ju helt psykotisk och de kan var fullständigt försäkrade – jag kommer aldrig nånsin skaffa ett sånt kontokort, aldrig ta en en sån bilförsäkring och aldrig ens gå in hos den hyrbilsfirman (notera hur jag inte går på den lätta och nämner firmanamnen här…)
* * *
Det börjar bli dags att tänka på delivery-krubbet här.
Fan vet om det inte är dags för lite sushi.
Som en hyllning till alla ikväll som får – torsk.

Mot himlen med hockey, del 2

Pittsburgh – NY Islanders 0-0 (Period 1)
Montreal – Ottawa 1-2 (Period 1)

* * *
Nu är det ju faktiskt synd om Habs, hinner jag tänka innan det kommer en reducering i PP precis i slutet.
De spelar ju – trots alla skador; inte bara Price utan även Eller, Gionta och big bad Prust är borta – bra, sliter som djur, skapar chanser och har är vid ett par tillfällen
Men vad händer?
Senators, som knappt verkar ha uppfattat att matchen startat, går upp och gör två enkla mål.
Morsning korsning.
Men förmodligen tyckte hockeygudarna att de plågat Montreal tillräckligt och till slut för alltså Subban dunka in en reducering.
* * *
Har varit rätt disciplinerad med fjärrkontrollen och bara sett glimtar från Pittsburgh i reklampauserna, så jag vet inte så mycket mer än att Islanders leder skotten med förbryllande 14-7 och vill gärna höra lite mer, om någon orkar.
* * *
Är Budaj felstavat? Ska det i själva verket vara – Bjuda?
Returen han lämnar åt Zack Smith är i alla fall den mest generösa gåva jag sett någon ge en motståndare sedan John Edwards visade sig ha en ångande kärleksaffär mitt under pågående valkampanj.
Ojvoj.
* * *
Julia, vi förstår att det här är så nervöst att du inte kan sitta still, men please:
Vi vill ha dig med oss ikväll!
* * *
Lite coolt är det att Subban backar upp sitt kaxiga snack med ett sånt mål – och sen jublar på det uppkäftiga you-want-a-piece-of-me-sättet.
Showmän kan NHL inte få för många av.
* * *
Vi får nöja oss med MSG:s sändning från Consol, NBC är blackouted och går således miste om Mike Milburys utläggningar i pausen.
Något säger mig att de är ganska färgstarka.
* * *
Det är väldigt svårt att inte gilla kedjan med Silfverberg och Zibanejad. Fan så dom tuggar och sliter, fan så ettriga och envisa de är, fan så de aldrig slutar och aldrig ger upp.
Måste vara hemskt att möta.
* * *
Skånske Jan, nu tar vi det lilla lugna med hatet. Du kan uttrycka dig mer civiliserat än så.
* * *
Nu ska jag luta mig tillbaka i ekorrsoffan och röka en cigarett, tror jag bestämt.

Mot himlen med hockey

Så Jesus tog en flight till himlen det här datumet?
Vad är det med det då?
Vi har två elimination-matcher i Stanley Cup – Montreal-Ottawa och Chicago-Minnesota – och en hyperintressant beef monumentale – Pittsburgh–NY Islanders – ikväll.
Det är givetvis tilldragelser av betydligt tyngre dignitet.
Jag hade som sagt planerat att vara i Montreal ikväll – vad än Julia tror! – men det var det fler som hade gjort och jag var sen för ur startblocket för att hinna ordna ackreditering.
Så jag bloggar från den mytomspunna korresoffan, avslappnad och fin, med stora kaffekannan inom räckhåll och tre nyanlända dosor färsk Ljunglöfs Ettan på bordet.
Häng med, nu åker vi på en himmelsfärd vi också!
* * *
– Vi är det bättre laget, morrade PK Subban efter morgonvärmningen i Bell Centre idag.
– Han har helt rätt. De kom ju tvåa och vi sjua, replikerade Paul MacLean lite senare.
Valrossen har verkligen spelat Montreal, och Therrien, som ett barpiano i Vilda västern.
* * *
Idag: Vaknade framåt tio (okej…elva då. Men jag var uppe till fem och jobbade också!) efter att ha drömt om Ullabulla. Han var, egenartat nog, dörrvakt här i huset. Drack kaffe och plöjde Posts och Times rapporter från Garden igår; de verkar ha börjat tro lite på Rangers nu. Tog promenad i ljummet Midtown. Åt bättre lunch på Cibo, med en svärtad catfish som särskilt utropstecken på tallriken. Gick till den fina lilla bokhandeln på Grand Central. Lät plastkort jobba på herrekipering, för när det är Stanley Cup måste man ha nya trasor. Läste senaste Rolling Stone på en Starbucks – och upptäckte, något häpen, kollegan Markus Larssons namn i stort Stones-reportage. Gick tillbaka hem. Och sitter nu här för en Big Night med er.
All and all en rätt så fantastisk liten dag mitt i slutspelet.
* * *
Det är absurt att Penguins-fansen fortfarande ska behöva vara nervösa – eller att de alls behövt vara nervösa i den här serien.
Men ikväll måste världen bästa lag spela som världens bästa lag och ha gaspedalen i golvet från första nedsläpp till spolningen av isen efteråt.
Att komma till den kokande kakburken på parkeringsplatsen på Long Island i 2-3-underläge på lördag…det vore en regelrätt mardröm.
* * *
Nu när jag ska vara här en hel kväll har jag tvingats göra en Julia och städat lite också – dock inte av nervositet utan för att det ser så jävligt ut.
Är det inte lugubert att det kan bli så fruktansvärt stökigt när man aldrig är på plats?
* * *
Vilket jävla egendomligt rättstavningsprogram dom laddat i rookie-datorn.
Nu vill det ändra korresoffan till – ekorrsoffan.
* * *
Fokuset från början?
Ja, jag är extremt nyfiken på vad som händer i Consol, men det är i matchen i Bell Centre vi kan få ett avgörande, så jag börjar där.
Ni, mina vänner, hur gör ni?
* * *
Ekorrsoffen?

Elvis, påven och Bäckis, del 6 – The End

NY Rangers – Washington 4-3 (Slut)
Anaheim – Detroit 3-2 (Slut, sudden)

* * *
Ja, det var väl Ducks tur den här gången.
Särskilt som Wings – precis som burskydd konstaterar – inte kan ha Kron Wall of Pain och Big E inne hela tiden.
De här andra, Kindl & co, känns verkligen inte som pojkar att hålla i handen när sudden death-åskan går.
Nu blir det tufft för rödvingarna, men jag sa ju från början att de skulle vinna i sju, så…
* * *
På Garden hann stekspaden byta hand ytterligare ett par gånger men till slut var det Hagge som höll i den och rappade Caps på rumpan.
Så det är officiellt en serie mellan de gamla rivalerna och den kommer bli lååååång.
* * *
Hör Pierre McGuiere svära i korridoren utanför Capitals omklädningsrum.
– What the fuck, säger han.
Vi brukar undra detsamma, Pierre.
* * *
Kalifornien går, kanske, mot sin ljusaste hockeyvår någonsin.
Sharks är redan klara – och Ducks och Kings är en seger från att gå vidare och kan i så fall komma att mötas i ett första Stanley Cup-derby någonsin.
Då skulle det allt sjunga till i La La Land.
* * *
Är det bara jag, eller känner fler att inga målvakter, mer än möjligen Niemi, övertygat kontinuerligt i det här slutspelet?
* * *
Blues asså.
Jag fattar inte.
De ska inte kunna tappa tre raka, tycker man…
* * *
Imorgon hade jag, faktiskt, tänkt att åka till Montreal på eget bevåg (hemma är VM i fokus ännu slå länge).
Men jag kom för sent i ackrediteringsprocessen.
Så för första gången på en dryg vecka ber jag att få hälsa välkommen tillbaka till en riktig korresoffan-session när de stora matcherna Canadiens-Senators, Penguins-Islanders och Blackhawks-Wild avgörs.

Sida 967 av 1355