Slut, efter rätt häftig dramatik.
4-3 till Rangers.
Mer kommer senare, vänner.

NY Rangers – Washington 2-2 (Period 2)
* * *
Första halvan av mittakten har Rangers, andra halvan har Capitals.
Därför – oavgjord period.
Och nu kan upplösningen bli en hisnande liten gastkramning.
Är ni med?
Tycker det blåser lite öde i kommentatorsspåret i natt…
* * *
Det är kedjan med Boyle, Zuke och Brassard om vänder den här matchen – och kanske räddar fortsättningen av serien – åt Rangers.
De inte bara gör målen, de lösgör så mycket fräsande energi att de får igång lagkamraterna också – ja, till och med Brad Richards.
Man såg inte den komma riktigt
* * *
Henke skulle kunna uppträda i Vegas med några av de räddningar han gör under sista sju-åtta minuterna.
Men magin hjälper inte när en Mike Green som genomgått en pånyttfödelse av religiösa dimensioner laddar bazookan igen..
Jävlar vad bra han är i de lägena just nu. Rena Sigge Svensson.
* * *
Så Palmieri har dundrat in i The Kron Wall of Pain?
He’s gonna feel that tomorrow…
* * *
Ett tag ser det ut som att Caps inte tycker att det gör något att ta direkt obegåvade utvisningar mot den här motståndaren.
För en timme sedan var det en korrekt iakttagelse, men nu har Tårtan – efter bara en hel grundserie… – hittat sin PP-formation, så plötsligt krävs viss disciplin.
* * *
Eken tjatar om att jag borde följa med ut och sänka några järn efter slutsignalen.
Det är det mest lockande jag hört sen Per-Åke hösten 1981 erbjöd sig att mot en hundring fuska i Ryska Posten så jag skulle få pussa Monika Fredin, men it’s a no-no.
Det är en sen match ikväll också – och ännu en kittlande resa till Long Island imorrn.
* * *
Bobby Baccala i jumbon nu.
Det har vi också sett förr, men en Sopranos-hjälte är alltid en Sopranos-hjälte.
* * *
Favorit i repris från förra årets drabbningar:
Klockan tickar ner mot 08.00 – och Garden börjar skandera ”Ovie sucks, Ovie sucks, Ovie sucks”.
Det är lite kul
* * *
Ser GM GM i pausen igen.
Nu är han sitt vanliga, ursinnigt gläfsande jag igen.
Man håller sig undan…
* * *
Men Avery, det kan du inte acceptera – har du tandvärk måste du för fan få akut vård innan 14 juni!
Ring och prata med svadan hos mannen du tagit ditt nick av.
* * *
När Ovie missar sitt skott precis i slutet hörs hans rysskklingande ”fuck” ända upp hit till bonndelen av pressläktaren.
* * *
Det är lite ruter i den här Dorsett, tycker jag.
* * *
Nu rättar vi till slipsknuten, tar en djup klunk blask, trycker in en juicy prilla och ser när den här matchen går mot sitt – förhoppningsvis – blixtrande cresendo.

NY Rangers – Washington 1-1 (Period 1)
* * *
Jamen, plötsligt det ju nånting här också.
Först är Rangers så dåliga att det gör ont att titta.
Caps biter sig konstant fast nere hos Henke, gör enkelt 1-0 efter fyra minuter och ser ut att vara på väg mot rena rama förnedringen.
Men plötsligt är det som att Brian Boyle bara tröttnar på hela skiten. I ännu ett powerplay slakare än en Lasse Stefaz-låt störtar han på ren vilja – och som från ingenstans – fram och vräker in kvitteringen.
Sen vaknar Blåskjortorna och börjar spela med lite glöd och stake och ilska.
Fortsättningen kan kanske bli lite intressant.
* * *
Bäckis är ju fullständigt makalös vid 1-0-målet.
Först håller han, som en annan Karelin, kvar pucken i zonen fast de hänger på ryggen på honom ute vid sargen.
Sedan glider han in i banan – och styr, mitt i luften, in ett skott med ren holmströmsk precision.
En superstar från Valbo.
* * *
Strålle Strålman smäller in Ovie duktigt i sargen vid ett tillfälle,
Det är, tror jag, det enda positiva som finns att säga om Ranger insats under de inledande tio minuterna.
* * *
Nej, Clowe får vi inte se.
Men väl Marc Staal.
Och jublet när han presenteras under lineup är might öronbedövande.
* * *
I enlighet med gamla slutspelstraditioner häver de ut ballonger på läktarna under nationalsången och rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men visst hade läsare i den här bloggen för några år sen en beef om att det hängde såna ballonger framför kamerorna här?
* * *
Efter andra matchen i Verizon var det nästan så att Braden Holtby klagade över att Rangers inte gjorde det svårare för honom.
– För att vara slutspel har det här varit lätta matcher för mig, sa han och lät snudd på besviken.
Well, be careful what you wish for.
Blåskjortorna skapar fortfarande för lite trafik framför honom, gissar jag att Kapten Ahab tycker, men på slutet börjar de ändå utmana honom litegrann.
* * *
Det krävs barstolar för att se någonting alls på den här delen av pressläktaren, men inte ens de är tillräckligt höga för Eken.
Så han STÅR intill mig.
Jag blir nervös av det, så skyll på The Oak Man om inläggen känns darriga.
* * *
Forrest Gump himself blir inzoomad i jumbotronen i en reklampaus.
Ja, Tom Hanks alltså.
Wow, faktiskt. Nog för att vi är vana vid kändisar under Rangers-matcher, men inte riktigt av den kalibern.
* * *
Du som frågade om jag inte ska täcka fler serier än den här, den mest oelektriska av alla:
1. Jag gör ju det, varje kväll.
2. Så länge Rangers är kvar får jag av ackrediterings- och fackklubbstillhörighetsskäl (ett jävla ord…) snällt fortsätta se deras matcher live.
Men det verkar ju inte bli så långvarigt.
* * *
Michael J Fox är också här.
Men det känns inte fullt lika exklusivt, han är ett känt hockeyfan vi sett tidigare.
* * *
Det blev väldigt, väldigt tyst här inne efter Bäckis mål – och några minuter senare började spontana burop, inte helt omotiverat, hagla ner över isen.
Men nu är det rätt bra ramalama under det välvda taket igen.
* * *
Låter på mig som att haussen kring Leafs återkomst till Stanley Cup blivit för mycket för laget och slagit över i jobbig distraktion.
Korrekt?
* * *
Det är lite roligt när Zuke, kortast i laget, kastar sig i famnen på Boyle, längst i laget.
* * *
Red Wings har sin sista chans ikväll.
Förlust igen och det är över för i år.
* * *
Då kör vi då.
Nu tycker i alla fall jag att det känns mer spännande än det gjort någon gång tidigare i den här serien.

Nu är det så där igen.
Det bubblar i bröstkorgen.
Det ilar i solar plexus.
Det känns ivrigt och febrigt och upphetsat.
Ja, serien som nu kommer till Broadway har – by far – varit den minst välspelade, minst spännande och minst laddade i årets slutspel och jag gör mig inga förhoppningar om att det ska bli som i fjolårets general-beef mellan Flyers och Penguins ikväll heller.
Men ändå.
Det är Stanley Cup-slutspel på Garden – the woooorld’s most famous arena.
Det är alltid, alltid en särskild sorts happening, med en alldeles, alldeles särskild sorts nerv och magi och lyster.
De klär läktarna i ståtlig högtidsskrud, de putsar upp och fejar till varenda vrå och de lyckas på något sätt accentuera känslan av att vi befinner oss i det starkaste strålkastarskenet på den största scenen i den mest glamorösa storstaden i världen.
Följer ni med mig fram till kanten av den scenen i natt?
Det hoppas jag verkligen.
* * *
Ni kan förutsättningarna.
Caps leder med 2-0 och och kan i praktiken döda serien ikväll. Inte en bak-och-framvänd kepa att den här Rangers-upplagan – eller någon annan Rangers-upplaga människor som fortfarande är vid liv kan minnas – vänder 0-3-underläge.
Och fortsätter det som nere i Verizon i helgen blir det ju garanterat så.
Trodde jag.
Men enligt Tårtan såg jag inte det jag såg där – alltså att blott Henrik Lundqvists lyckade försök att leva upp till guds idé om hur en hockeymålvakt ska uppträda räddade blåskjortorna från betydligt brutalare nederlag, framförallt i Game 2.
– De matcherna var jämnare än somliga påstår, det händer mer i den här serien än alla har förstått, fräser han. muttrar han.
Okej, Bagdad Bob, då vet vi det.
* * *
Man vet att slutspel pågår när man vaknar i en lägenhet som ser ut att ha blivit genomsökt av FBI och på vägen badrummet ser ouppackade väskor på golvet, halvknuta slipsar i fåtöljer, fulltecknade anteckningsblock i korresoffan och halvfulla kaffekoppar både här och där,
Man men gör inget åt kaoset.
Man hinner inte.
Det är morgonvärmning nånstans.
Så man duschar, klär på sig och hastar ut – och snart är det ännu värre.
Mysigt ändå, på nåt sätt.
* * *
Kanadensisk osämja ska vi kanske inte hoppas på, men Bäckis tror att temperaturen kommer att stiga även i den här serien ikväll.
– Jo, nu är vi framme vid match tre. Då har man börjat irritera sig på varann rätt ordentligt. Jag tror det kommer bli riktigt grinigt nu faktiskt, säger han när han efter morgonövningarna sitter och suger på en snusprilla på omklädningsrumsplatsen mellan Mojo Johansson och en elegante Mike Ribero.
* * *
Han har var på utlandssemester så vi har haft det rätt lugnt och stilla i lobbyn hemma i Midtown under första slutspelsveckan.
Men idag står Simon vid desken när jag kommer trampande och han har inte bara ägnat ledigheten åt att följa vad som hänt laget han älskar enligt gammaltestamentliga teser om hur kärlek utövas.
Han har lärt sig att det är Mike Sullivan som ansvarar för Rangers något, eh, uddlösa powerplay.
– Om dom inte sparkar den fucking losern , skriker han så saliven stänker över den fejkade marmorpanelerna, tror jag att jag fucking begår fucking självmord.
Riktigt så drastiska konsekvenser tror jag inte att bristen på effektivitet i numerära överlägen kommer få på mig, men hey – reaktionen är nästan förståelig.
* * *
Av allt att döma kliver Ryane Clowe in i den här serien ikväll.
Det är bra för Rangers.
Och det stärker förhoppningarna om att det kan bli lite gift och tvedräkt i relationerna på isen.
– Han är en riktig jävla krigare den här tiden på året. Han kan få stor betydelse för det där laget , konstaterade självaste Dogge , som ju var lagkamrat med honom i San Jose i en massa år, efter matchen på ön igår.
* * *
Går in i Washingtons general manager George McPhee – gemenligen kallad GM GM – i en Garden-korridor på förmiddagen.
Han brukar se ut som han vill bita alla han möter i halsen, men nu nickar han och glatt och frågar hur jag mår.
Klart chockerande.
* * *
DeNiro Bäckström har dykt upp i ännu en reklamfilm för försäkringsbolaget Geico.
Den här gången sitter han och praktiserar sina färdigheter som method-actor med en figur som ska föreställa Lord Stanley.
Han har, kan man konstatera, kommit en bit från ”skön…t” i Lilla Sportspegeln – men inte så jättemycket.
Som den pratglade Matt Hendricks svarar när jag inte kan låta bli att sträcka fram voice-recordern och fråga vad han tycker om lagkamratens skådespelarinsatser:
– Ha ha, det är i alla fall väldigt roligt varje gång filmerna dyker upp. Man skrattar gott. Men Oscar i framtiden? Låt oss säga att han är bättre på att spela hockey.
Ja, dessbättre!
* * *
De flesta andra coacher ger ett mindre fientligt intryck än Kapten Ahab Tortorella, men Adam Oates känns osedvanligt sympatisk när han möter media.
Lugn, vänlig, hövlig även när han får frågor moder Teresa skulle svara sarkastiskt på,
Han kanske lärde sig av DeBoer förra året.
För det är en annan del av den här ekvationen det talats för lite om.
Oates var ju faktiskt assisterande i Devils ifjol och vet sedan dess hur man coachar mot lag Tortorella försöker matcha i playoff.
– De matcherna var rätt likartade de vi spelat nu, lagen som spelar påminner rätt mycket om varann, menar han.
Det låter som bra nyheter för Caps och dåliga för Rangers.
* * *
Det här är Manhattan, så här pågår ingen tailgating – bara rent förvirrade tar överhuvudtaget bilen in till evenemang på Garden och hittar de mot all förmodan en parkering kan de ju försöka smälla upp en grill och börja brassa ribs om de vill.
Men lite fest är det ändå på plazan utanför huvudentrén vid sjunde avenyn. De har smällt upp något slags scen där det står nåt halvdant band och vevar och fans i blå jerseys vimlar i solskenet och försöker jabba upp lite stämning.
Man får ändå hylla ambitionen.
* * *
Jag ljuger inte när jag kallar Mike Ribero elegant.
Han går ständigt omkring i schyssta små kostymer i intressanta färger och kepsar och ser ut att vara inne på soul eller rentav jazz.
Då stiger man i aktning hos mig.
* * *
It’s only two games, but it’s already two games.
Så eminent inleder Brooksie en krönika i Post idag.
Sen går han till rätt hårt angrepp på Tårtan och hans tendens att bara lita på, och köra slut på, några få spelare.
Ett exempel är Ryan McDonagh – som hade varit på isen näranog tre minuter i sträck när han slängde den är genanta delay-of-the-game-pucken över plexit och gav Caps PP:t de avgjorde på.
– Jag skulle göra det igen, envisas coachen, mina spelare blir inte trötta. Det är bara något ni i media påstår.
Det kan bli en presskonferens att minnas om det slutar med hemmaförlust ikväll,
* * *
Det missar jag, men de arrangerar också ett zamboni-race – som Ron Dugay vinner – längs sjunde avenyn under eftermiddagen.
Vad glada alla andra trafikanter ska ha blivit…
* * *
Beskedet att Gabriel Borque slipper avstängning trots att han ännu en gång prickade skallben med sina jävla armbågar i Scotiabank igår väcker ont blod inte bara i Ottawa.
Jag råkar stå utanför Capitals omklädningsrum när Brooks Laich, som själv lider av hjärnskakning och sitter och trampar på en träningscykel intill, får höra om Shannys beslut och han far ut i svavelosande tirad om motherfucker hit och asshole dit och vilket jävla skit det är att han bara får fortsätta spela.
Jag instämmer.
* * *
Gardens vaktmästare får jobba hårdare än en hel Mika Zibanejad just nu. Även Knicks har ju, för ovanlighetens skull, gått till slutspel och ska så tidigt som i morrn spela första matchen i andra rundan, mot Indiana Pacers – och den andra på torsdag, dagen efter Rangers andra match mot Caps.
Så hallen ska ständigt ställas om från hockey till basket och hockey igen.
Nu har de också, bara sedan värmningen i förmiddags, fått gå runt och hänga handdukar och T-shirts på sjutton tusen säten.
Låter kul.
* * *
Plötsligt kommer besked att Marc Staal blivit ”activated off injury reserve list”.
Der betyder med all sannolikhet att även han spelar ikväll.
Hoppas inte det är för tidigt, jag tyckte nyss jag hörde att han knappt har ledsyn på det skadade ögat.
* * *
Som väntat:
Bloggen och övriga utlänningar är tillbaka på de dåliga pressläktarplatserna längst bak, med halvdan sikt och lika halvdan närhet till nerven på läktarna.
Det blir så när mediatrycket ökar och platserna är begränsade.
Men jag klagar inte, jag är fan här.
Och man kan alltid gå till det luxuösa pentryt och stå och götta sig mellan varven.
* * *
Att som hockeyspelare komma till the woooorld’s most famous arena och spela playoff-match är som att som att tenor komma till Metropolitan och sjunga.
För den som aldrig gjort det tidigare kan det bli rätt överväldigande,
Dessbättre har ju Capitals nästa lika mycket rutin på slutspel i här som Rangers har – om jag räknar rätt är det till exempel tionde gången Bäckis kommer hit för ett sånt här drama – och de bara älskar varje sekund.
– Ja, vi vet precis vad som väntar och ser bara fram emot det. Det blir grymt högljutt, då är det roligt att spela, säger en glad Mojo efter morgonvärmningen.
* * *
Det kommer ett sms:
– Lammracks i pressmatsalen!
Ja, ni gissar helt rätt.
Eken is back.
Och han sitter på sätet intill.
Då får de placera mig var dom vill, jag har karneval ändå.
* * *
Jag behöver väl egentligen säga det, men rapporter från övriga matcher som pågår samtidigt uppskattas oerhört.
* * *
Bork Bork Hagelin har gjort Rangers enda mål i den här serien.
Det är ju nästan lite lugubert.
Och såna som Rick Nash, Derek Stepan och Brad Richards borde se sig i spegeln och säga det några gånger…
– Hags har gjort vårt enda mål…
* * *
Jodå, atmosfären tätnar – men inte är det som på Long Island igår, då hela ladan fullkomligen skakade av ramsor och sång redan under värmningen.
Här får lagen sköta förövningarna utan någon tar större notis om saken.
Men snart exploderar the wooorld’s most famous. Det brukar hända när isen är spolad och de börjar räkna ner mot det färska slutspelsintrot i jumbotronen.
Åh, det är så underbart det här…
* * *
Det kan mycket väl vara så att Strålle Strålman dunkar in en puck på Holtby nu.
* * *
Okej, då tänder vi strålkastarna på den stora scenen och låter showen börja.
Är ni med?

San Jose – Vancouver 5-2 (Slut)
* * *
Ja, nu är det ju morsning korsning och godnatt för Canucks.
De kommer att bli svepta, så sant jag heter Biffen och har både boxarnäsa och dubbelhaka.
Orsak:
De har varit för dåliga.
Punkt och slut.
Matchen i natt kan vara den mest miserabla jag överhuvudtaget sett dem spela – och då bevittnade jag samtliga finaler i Boston för två år sedan…
* * *
Nu börjar fansen hemma i Sverige salivera över tanken på att få se The Sedin Show i VM-matcher på Globen.
Keep your shirts on, säger jag.
Daniel och Henrik är ju faktiskt helt ur slag, hajarna har ätit upp dem och spottat ut den i det ingemansland där nerstängda nyckelspelare dväljes, och jag har mycket svårt att föreställa sig mig att de i det läget vill komma hem och höra människor som aldrig ser dem till vardags tala om hur överskattade de är…
Men det är samma moment 22 som vanligt för NHL-stjärnorna.
Antigen får de skit för att de ”inte ställer upp” – eller så får de skit för att de kommer hem och inte är tillräckligt bra.
* * *
Jag levde i illusionen att Corey Schneider var en stor målis.
Men fanimig – i kväll såg han ut precis som sin kompisen Bobby Lou i de där mardrömsmatcherna i TD Garden.
* * *
Sharks ser däremot vassa ut och borde nog trots allt göra Hawks lite fundersamma inför nästa runda.
* * *
Och vilket helvetes liv det ska bli i media västra Kanada nu. Det är ett råd som inte behöver uttalas, alla i Canucks-organisationen vet att de inte ska öppna några tidningar eller se på tv eller gå ut och handla utan lösskägg de närmaste veckorna.
* * *
Tack för idag, alla som var med. Det blev i sanning en magisk hockeysöndag, detta.
Vi hörs från Garden i morrn.
Det känns inte tillnärmelsevis lika hett som annat vi upplevt nu, men vi kan väl försöka låtsas hoppas att det tänder till på riktigt mellan Rangers och Caps också.

San Jose – Vancouver 2-1 (Period 2)
* * *
Sorry, har ägnat en stund åt att prata med några nära vittnen till blodbadet i Ottawa – och skickat texter till Stockholm med deras redogörelser.
Läs snart på sportbladet.se
Nu tar vi sista perren i Sharktank.
Borde kunna bli nåt.

San Jose – Vancouver 1-0 (Period 1)
* * *
Efter krigsutbrottet i Ottawa känns ju allting annat tamt, men det är rätt bra intensitet och nerv i den här matchen.
Och Sharks är bäst.
Precis som tidigare.
* * *
Det är nästan så man får ta sig en klämtare här på nattkröken, så man kommer ner efter matchen i Scotiabank.
Shit, man…
* * *
Nej nej, Canucks powerplay går ju för sakta.
Är det nåt vi lärt oss av framförallt Penguins och Capitals de senaste dagarna är det att det i PP ska se ut som när man snabbspolar.
Canucks är långt därifrån.
* * *
Ha ha, klassisk T-shirt i Scotiabank Place ikväll:
https://twitter.com/SunDoniB/status/331176887986565120/photo/1
* * *
Lite coolt att de har mick på Sharks assisterande och att man får höra honom tjata om Sedins, Sedins, Sedins.
Inte för att vi behövde upplysas om att de ägnar sig åt att stänga ner de svenska tvillingarna, det är ju det den här serien handlat om hittills, men ändå.
* * *
Darren McCarthy är inte så flitig på twitter direkt, men i natt kom den här salvan om avstängningen på Apfelstrudel:
”What a f’ing joke – Abby gets 2 games for playing hockey how I grew up playing it. The way it should be played. I’m embarrassed by what the NHL has become and how Bettman hockey has infiltrated it. He’s turning hockey into ballet. He’s gonna get the boys wearing red and white tutus next. Abby – love ya kid, keep playing the game the way I showed you. And lastly, the fact that Perry walked away after he pulled off Howie’s helmet and no grabbed him up by his chin strap and wrapped it around his neck until his feet were flopping had me about to climb over the glass. The game has changed folks. DMac”
Bra råd att uppmana Apfelstrudel att fortsätta spela likadant, det verkar ju bara leda till bra saker ­– och de där macho-grejorna om balett…hej, Darren, stenåldern ringde, den vill ha tillbaka sitt synsätt.
* * *
Har vi några vakna själar fortfarande?
Det är tretton timmar sen vi satte igång den här bloggen idag, men vadå – jag hoppas några är med mig in i kaklet.

Ottawa – Montreal 6-1 (Slut)
* * *
Ojvoj monumentale!
Vilken sanslös rock ’n’ roll-show, vilken vilda västern-duell, vilken sprakande, fantastisk, total urspårning!
Samtliga tio på isen var ju vid ett tillfälle inblandade i ett rasande saloon-slagsmålen, båsen tömdes på helt folk – och att läsa utvisningsprotokollet nu efteråt är fan som att plöja igenom en Dostojevskij-roman.
Man borde väl inte, men jag verkligen älskar när känslorna kokar över på det sättet.
Slutspel, baby, slutspel.
* * *
Det spelades hockey också och holy cow, Sens krossade storebror så det skvätte om det.
6-1, det är förnedrande siffror i en sån här serie.
Vinner dom även på tisdag, då tar det smartare och kallare Senators den här serien.
* * *
Det var Michel Therrien som lärde mig att den tränare, och det lag, som gnäller och bitchar och pratar mest skit alltid förlorar slutspelsserier.
Han gjorde inte annat i finalen 2008 – medan Red Wings bara höll tyst och spelade.
Så Pittsburgh förlorade, han fick sparken och sen kom Bylsma in och visade hur man uppför sig och då vann Penguins istället.
Man trodde att surgubben kanske lärde sig något av det, men here he goes again.
* * *
Ja, homeboy Jean-Gabriel Pageaus match är verkligen som klippt ur en Buster på 80-talet.
Han är alltså från Ottawa, har hatat Canadiens under hela sin uppväxt – och gör hat trick i en playoff-match, för Senators mot Canadiens, i Scotiabank Place.
Nej, fan vet ens om Busters fantasifulla manusförfattare vågat hitta på något så otroligt.
* * *
Det var Bourque som gav Bäckis en hjärnskakning med samma slags vidriga armbåge förra säsongen.
Shanny måste rappa honom över arslet med livremmen och hugga till med tio matcher, han är ju återfallsförbrytare.
* * *
Svenskarna var inte inblandade i ett enda ett av handgemängen, noterade ni förhoppningsvis.
De är för smarta för sånt – men tyckte förmodligen det var rätt roligt att ha så bra åskådarplatser.
* * *
Givetvis gjorde valrossen rätt som tog timeout där. Att reta Therrien är uppenbart ett lysande framgångsrecept, han sväljer allt.
* * *
Nu väntar vi på efterspel och kommentarer också.
Det kan bli minst lika spekakulärt.
* * *
Då ska vi se om Canucks kan rädda säsongen.
Tror ni?
Jag tror inte.

Ottawa – Montreal 2-1 (Period 2)
* * *
I vilken sport gör man mål, jublar – och plockar blödande upp några tänder från isen och åker till båset utan en grimas?
I hockey.
Bara i hockey.
Världens coolaste sport.
* * *
Hey, Fifthymagpipes – bloggen ber att få gratulera.
Nu vill vi alla veta vad det blir.
Jag tror på en Erik Fifthymagpipes-Karlsson.
* * *
Habs håller väldigt, väldigt bra koll på Erik Karlsson.
Ändå har jag en känsla av att han kommer vara inblandad i avgörandet i tredje perioden.

Ottawa – Montreal 1-1 (Period 1)
* * *
Oh boy, ytterligare en sån här omtumlande fysisk, hatisk, hoppande intensiv vi-kan-offra-armar-och-ben-för-att-vinna-ikväll-match pågår ju nu.
Terrific!
Vi blir helt bortskämda, blir vi inte?
* * *
Jag tycker Senators kände klart starkast i början och gick upp i rättvis 1-0-ledning men sen har ett slugt Montreal och tagit över mer och mer och kvitteringen är inte helt ologisk den heller.
Och fortsättningen är komplett omöjligt att förutse.
* * *
När ska MN Johan avlossa sitt segerjubel i kommentatorsspåret?
Jag väntar.
* * *
Det är alltid lika vackert att höra Scotiabank skandera sitt ”Alfie, Alfie, Alfie”.
Gud hör, var så säker.
* * *
Men nog var det en Pat Bonnier i miniatyr Anderson gjorde på Habs-målet?
* * *
Inte sedan Damon Albarn var som argast på Oasis har någon gått så hårt åt en stjärna som heter Gallagher som Senators gör ikväll.
Fan så det smäller runt öronen på honom.
* * *
Det är en fin arena, Scotiabank. Man borde vara där ofta, men jag har inte avlagt några besök sedan finalen 07.
Jo, för fan – jag och Höken var ju där och gjorde Alfie-rep några år senare också.
Då spelade dom en kväll mot Rangers och en annan mot – Montreal.
Det är enda gången, slår det mig, jag varit på NHL-hockey och bara hört kanadensiska nationalsången under preludierna.
* * *
Apfelstruder bestraffas mycket riktigt med två matchers avstängning.
Helt korrekt.
Och med det kan han ha sabbat hela serien för sitt lag.
* * *
Vi var ut och åt både lunch och middag med Alfie i Ottawa den där gången och reaktionen när övriga gäster på etablissemangen insåg vem som kom in genom dörren var obetalbar.
Vi hade inte väckt mer uppmärksamhet om vi så haft en sabeltandad tiger med oss.
Göteborgaren är i sanning gud där uppe, det lärde vi oss då.
* * *
Subban är en bitch när han tjafsar med lagkamrater…
* * *
Vid ett annat tillfälle följde jag Alfie och Höök i bil och på vägen till en flygplats – där stjärnan tog flyglektioner i enmotoriga plan, den token – passerade vi drive thru-luckan på en Starbucks.
När jag kom fram stod det bleka biträdet och bara flämtade.
– Du you know who was in that car? Alfie! It was Alfie!
Ett fint ögonblick.
* * *
Har ni en fin söndagkväll/natt?
Det har jag.