There’s nothing like it, folks

Hur är det han säger, den nästan gråtfärdigt hänförde kommentatorn i den där helt magiska CBC-trailern jag publicerade i förra inlägget och som jag för guds skulle hoppas att ni laddat med hela långa dagen?
– This is the stuff that you see and hear with your heart and your stomach!
Just såna är känslorna när jag nu sitter i kompakta gamla Verizon Center och väntar på min första live-upplevelse från Stanley Cup-slutspelet 2013.
Det är högtidligt.
Det är emotionellt.
Det är vackert.
Det är en stämning så uppumpad att själva livsluften blir helt elektrisk.
Det är som vore jag…hög. På hockey, på Stanley Cup, på doften av is och fukt och isoleringstejp och sur trunk, på ljudet av puck som träffar stolpe och skridskoskena som skär i knagglig is, på hettan och på intensiteten och på elden som brinner i bröstet på spelarna som snart kommer ut genom de där trånga entréerna för att vinna och bara vinna och ingenting annat.
Goddammit, de två föregående tv-kvällarna var bara förspel.
Nu går vi all in.
– This is the stuff that you see and hear with your heart and your stomach!
* * *
Att det är i just Verizon Center, mitt i Washingtons soliga Chinatown, jag sitter och har de här storvulna känslorna kan inte beskrivas som en helt obekant upplevelse.
Tvärtom.
På julafton kommer tomten, under påsken serveras ägg, vid midsommar häller dom upp iskall OP Andersson i höga glas – och den här tiden på året åker man till Washington och ser Capitals och Rangers i brutala slutspelsuppgöreleser.
Vi är ju här för tredje året i rad – och för fjärde gången på fem säsonger.
Snacka om tradition.
Och inte mig emot.
DC hör till nationens mest betagande städer om våren, stämningen i den här hallen brukar kunna bli fullständigt besinningslös och trots att de ibland, till exempel ifjol, spelar rena Joy Division-hockeyn är det alltid kung att se de två numer genuint bittra rivalerna gå i clinch.
* * *
Den där videon rymmer fler repliker (otippat många levererade av Don Cherry) som ringar in atomsfären kring den här matchen – och får pulsen att rusa.
– There’s nothing like it, folks. Heavyweight championship fight!
– If I live. Or if I die.
– The pressure mounts. By the minute.
– Listen to the crowd….
– The old heart is pumping now.
– These are great warriors out here tonight.
– You’d play out there with one leg if you could.
– This is SO exciting…I wish it could go on forever!
– This is what we live for…
Hypnotiskt!
* * *
Det enda som saknas är – Eken.
Alla tidigare år har han suttit här bredvid under första matchen och när vi närmat oss första nedsläpp har han vänt sig mot mig
– Tänk, Per…nu sitter vi här igen.
Men idag befinner han sig annorstädes – ja, han är hemma i East Village, helt enkelt – och jag får viska svaret tyst till den tomma stolen intill.
– Ja, Henrik…nu sitter vi här igen.
* * *
Men allra bäst i videon – värd en hel famn emmys, tammefan – är förstås de suggestiva bilderna.
Erik Karlssons och Henke Lundqvists blickar, Kopitars och Charas slutna ögon, Scott Stevens monstertacklingar, Bobby Orrs flygtur, Jagrs dragningar, tårarna och jublet och den overkliga lyckan när allt är klart och så den där frysta bilden på världens mest mytomspunna idrottspokal när The Who-dängan tonar ut.
Mästerligt.
Och nu, nu ska vi få se såna scener igen!
* * *
The Tårtan Stanley Cup Show – en förtätad thriller som kan skrämma andan ur även de kallblodigaste medlemmar av presskåren – går såklart igen.
Det börjar redan innan förmiddagens presskonferens när några tekniker fortfarande inte har fått ordning på en mikrofon på podiet när Kapten Ahab enligt rapporterna är på väg från omklädningsrummet.
– Eh, stammar Rangers PR-representant stressat, guys….it’s okay, let it be.
Då kommer han – och när han upptäcker att allt inte är klart får teknikerna den typ av blick som brukar vara förbehållen Chris Kreider efter markeringsmissar i egen zon.
Sedan gör han klart att han i år ”wants to get along” – ett klassiskt uttalande! – men att han inte tänker svara på frågor om skador eller laguppställning och att han inte vill höra någon be honom ”talk a little about that or that”…
– Ställ riktiga frågor så ska jag försöka svara, ryter han.
Då ställer Ed Olczyk just en fråga – men hinner inte slutföra den förrän en mobiltelefon ringer längre bak i lokalen.
En big no-no med Tårtan…
– Det där tänker jag inte heller acceptera, ringer en mobil under mina presskonferenser går jag, dundrar den koleriske coachen.
Och därefter ger han sig helt oförskyllt på ”Stop coaching”-Pat.
– Var det din telefon, Pat? Jo, det var det!
Ha ha, så länge Rangers håller sig kvar är underhållningen utanför isen garanterad.
* * *
I Washington är det efter den sista grundseriemånadens grandiosa lyft mycket feber om att Caps spelar som under ”the good old days” igen.
Det är inget spelarna vill höra talas om.
Bäckis beskrivs i Washington Post som ”okaraktäristiskt barsk” när han uttalar sig i ämnet.
– Good old days…så good var dom inte. Vi vann ju ingenting. Visst, vi gjorde nånting som vi älskar men vi måste alla inse att vi fortfarande inte åstadkommit någonting, meddelas det på sjungande Valbo-mål.
Ord med power, det. Och riktiga – även om det för oss som tittar på är rätt skoj att de spätt ut Dale Hunters Lasse Falk-defensiv med med ett lite mer offensivt mod och i alla fall vissa avseenden faktiskt ser UT som under Boudreaus rock ’n’ roll-era.
* * *
Ingen Staal, ingen Boyle, ingen Clowe och ingen Dorsett.
Det är – trots att kapten Ahab vägrar prata om dem – skadorna det surras om i Rangers-lägret och ni behöver ju bara läsa namnen igen för att se att de kan bli väldigt kännbara.
Slutspelsserier avgörs ofta av hur mycket just den sortens kött-och-potatis-spelare kan bidra med.
* * *
Jag tror bestämt att Ovetjkin gör en Roffe Zetterlund när han i en krönika om fördomar mot ryssar i NHL säger:
– Yes, people look at my countryside.
Rätta mig om jag har fel, men det betyder väl i rak översättningen ”ja, folk tittar på min landsbygd”.
Hm.
* * *
Till skillnad från de flesta andra målvakter i den här ligan har Henke inget emot att prata med media under matchdagar, men just idag ger han ett synnerligen
Fast det kanske bara beror på att han – med ett svårtytt leende – måste flytta på mig för att jag står och babblar med Kenny Alberts just där han ska passera på väg ut mot de hemliga delarna av omklädningsrummet.
* * *
Man skulle vilja känna på Calle Johanssons puls nu.
Eller inte.
Han gör ju sin första Stanley Cup-match som coach och känner jag honom rätt är han så pumpad att skjortan är på väg att spricka.
* * *
”Stay positive”, står det på de slutspelsfärska underställ Rangers-spelarna trampar omkring med efter morgonvärmningarna.
Lite lamt, är det inte?
Som en materialare viskar till en kollega:
– Det borde stå ”Don’t fuck it up” istället.
Mm, egentligen är ju det det allra viktigaste.
* * *
Jag har överhuvudtaget en motig stund i gästernas trånga skrubb till högkvarter och lyckas trampa på Brad Richards skridskor också.
Jag vet, jag vet – det var en liten tradition att, i all lönndom, fingra på hans utrustning under fjolårets slutspel, men nu är det ett misstag och jag vet inte alls vad det kommer betyda för hans insats.
* * *
Apropå på tryck på kläder:
”I like men on ice”, står det på T-shirten på en kvinna jag delar hiss med under eftermiddagen.
Ja, vem gör inte det.
* * *
Vi är där vi är och vis av erfarenheten vill jag förvarna om att nätet i Verizon inte är mer pålitligt än Edmontons spel i egen zon.
Blir det slut i rutan vet ni vad det beror på – och jag får i så fall publicera min aktstycken när jag är tillbaka på hotellet.
Men så jävligt ska det väl inte behöva bli…
* * *
Förra året fick Zuke Zuccarello under de flesta matcherna mot Caps sitta här med oss på pressläktaren och ha tråkigt, men det slipper han garanterat i år.
Tårtan håller ännu ett hyllningstal till sin lille norrman under den del av presskonferensen då det råder vapenvila.
– Om jag är överraskad över vad han blivit för spelare? You bet. När vi signade honom tänkte jag bara på att han skulle kunna vara användbar under de straffavgöranden som blivit så viktiga. Men att vi fick hit honom har betytt oerhört mycket för hela laget. Han är en av våra viktigaste spelar nu, säger han.
Detta gläder mig omåttligt – Zuke är den typ av person man verkligen önskar allt gott.
* * *
Bloggen har högst begränsade möjligheter att följa de matcher som pågår samtidigt men jag utgår från att ni dammar in rapporter så det ryker i kommentatorsspåret, i synnerhet från det potentiellt odödliga mötet i Bell Centre.
* * *
Utstyrsel?
Svart kostym, ljusblå skjorta och en matt gul, lätt glittrig gul slips.
Se det som en hyllning till de landsmän som är så grymma på att spela hockey att de får vara med i Stanley Cup-slutspelet.
* * *
– Jag har mognat, påstår Ovie i den där artikeln om the good old days.
Hoppas inte det innebär att han slutar kastar sig in i plexiglaset när han gör slutspelsmål.
Det älskar man ju att se.
* * *
Rutin är, skulle jag vilja påstå, att komma ihåg att ta med sig tre snusdosor på matcher som kan gå till övertid och pågå hela natten.
En gång i Detroit 2008 tog de slut och då blev det jävlar anamma kris.
* * *
Hoppas ni kan se preludierna på tv-sändningarna. Jag kommer ju förstås så tidigt – det är playoff, för satan! – att jag får se när de repas och kan meddela att det blir både högljutt och känslosamt.
* * *
I skrivande stund – exakt när ni läser de här raderna – börjar värmningen och på ett ögonblick höjs temperaturen ytterligare några grader.
Oh yes.
* * *
Ryktet går:
Capstroanuten kan vara ingång ikväll.
Då kan det bli riktigt oförglömligt.
* * *
Den första i hemmalaget som zoomas in under värmningen är Mojo Johansson.
Det kan inte sakna betydelse.
* * *
Saknar Kjelle Samuelsson också. Han satt här, i egenskap av Flyers-scout, och var cool under matcherna mellan Capitals och Rangers.
Men tyvärr, hans klubba har ju inga skäl att skicka ut några scouter i år.
* * *
Hagelin sa i förmiddags att allt känns precis som det ska och det är den typen av självförtroende som lyser om honom på värmningen.
Fast allra mest lyser det om Rick Nash.
Han har väntat länge på den här kvällen han…
* * *
Nu så.
Nu ska vi titta på Stanley Cup-drama tillsammans – på riktigt.
There’s nothing like it, folks

Hotellrumsblogg från DC, del 8 – The ENd

Vancouver – San Jose 1-3 (Slut)
* * *
Nä, se på fan – man kommer i säng i snudd på anständig tid i natt.
Sharks är lite vassare i tredje och stångar sig alltså till en 1-3-seger.
Och så är Canucks plötsligt det enda hemmalag i hela slutspelet som inlett med en förlust.
Det var ju inte alldeles lyckat.
Nu blir det hård press på fredag kväll, att resa ner till Stark Tank med två förluster i ryggen går inte, skulle jag vilja säga.
* * *
Det där decimal-skräpet hjälper ju ingenting, så nu hänger ögonlocken som regntunga markiser och jag ber att få säga godnatt.
Tack för sällskapet, ni var många och fina i natt också (även du sjiu, vi är väl buddies fortfarande?).
Imorrn väntar först morgonvärmning och sedan livedebut i årets playoff.
Ojvoj!

Hotellrumsblogg från DC, del 7

Vancouver – San Jose 1-1 (Period 2)
* * *
Jovisst, nu är det ju dukat för sudden i Rogers.
Det är hårt och och tajt och elakt och grindigt – och oavgjort.
Men det gör väl inte ont med lite Sedin show till frukost, gör det?
* * *
Nä, jag gillar inte Raffi Torres vilka lag han än spelar med. Han kommer att ställa till med något förödande i den här serien också, i synnerhet nu när han fått en massa puckar i ansiktet och säkert är grinig.
* * *
Snärten där i Coutures skott när han kvitterar…den väckte osökta associationer till Indiana Jones med piska i hand.
* * *
Men om det kan vara till någon tröst för Anders Dahlgren – spårets mest hängivna Sharks-supporter– tycker jag inget vidare om Ryan Kesler heller.
Det går inte att bli mycket mer arrogant.
* * *
Ja, om vi nu ska hålla på så så – Big Man har gamle Biffen också träffat. Hans bandledare med…
Men jag var ju musikjournalist i 20 år, så det var väl inte så konstigt – då skickas man på såna uppdrag.
Nu pratar vi hockey, inte musik. Det får du med kollegorna på nöjesredaktionen, SJiU.
* * *
Börjar bli duktigt trött nu – och kvar borta i det lilla refreshment-centret finns bara den sanslösa styggelse som heter decaf coffee.
Det är ju som vodka utan alkohol, snus utan tobak och hockey utan närkamper.
Tvi!

Hotellrumsblogg från DC, del 6

Vancouver – San Jose 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, nu kan det bli en lång natt.
Särskilt om Luongo plötsligt ska vara så där bra.
Vore inte helt lyckat, vi har en hyggligt tidig värmnnig att bevaka här i morrn, men det får det väl vara värt i så fall.
* * *
Inte ska du vara ledsen, Sjiu – men inte magsur heller. I den här bloggen har namedropping alltid varit en religion och så kommer det fortsätta.
* * *
Med Dogge på telefon nyss:
Har du Marty Reasoner i kikarsiktet nu?
– Jag har alla i kikarsiktet.
* * *
Nu pågår referat-knattrande igen, så det här blir kortfattat, men i nästa periodpaus är jag tillbaka i the swing of things, hoppas jag.

Hotellrumsblogg från DC, del 5

Boston – Toronto 4-1 (Slut)
Pittsburgh – NY Islanders 5-0 (Slut)

* * *
Det blev inte mycket till tredjeperioder vare sig i Boston eller Pittsburgh.
Men så var matcherna redan avgjorda också.
Jag säger det igen:
Välkomna till Stanley Cup-slutspelet, Toronto och Islanders.
Nu har ni en del att fundera på…
* * *
Kmannen, det var Lou Reed som en gång– hösten 1995, närmare bestämt – upplyste den groteskt nervöse intervjuaren Biffen om att Lorraine Ellisons ”Stay With Me” är världens bäste låt.
Jag sprang omedelbart till Tower Records, saligt i åminnelse, och köpte en samling och har hållit med sedan dess.
Men det viktiga är att du håller med om andemeningen och verkligen stannar hos mig…
* * *
Marty Reasoner har aldrig gjort sig känd som särskilt ful, men knätacklingen på Jussi var inget vidare.
Nu får han leva med att Douglas Murray har honom i kikarsiktet resten av serien…
* * *
Apropå Jussi, för fan, det har jag ju alldeles glömt:
Happy Vappu!
Det var till den hälsningen – skickad från Brooklyn – jag vaknade i morse, för tydligen firades den mytomspunna högtiden i Finland idag.
Så en gång till, särskilt för John J:
Happy vappu!
* * *
Room service-supén var alldeles förträfflig.
Och som lök på laxen – häpp! – blir det nu sen match mellan Canucks och Sharks.
Ska vi hoppas på lite jämnare kamp där?

Hotellrumsblogg från DC, del 4

Boston – Toronto 4-1 (Slutet av period 3)
Pittsburgh – NY Islanders 5-0 (Början av period 3)

* * *
Ja, välkomna till Stanley Cup Playoffs, Toronto Maple Leafs och New York Islanders.
Så här är det.
Ni har hört om det, ni har läst om det och ni har trott att ni var förberedda på det – men först när man verkligen upplever det förstår man vad det innebär när alla pressar sig till det yttersta, när varje tackling fullföljs, när ingen hos de rutinerade motståndarna skyr några som helst medel…
* * *
In med Ullabulla!
Eller hur, John J?
* * *
De som hängt med ett tag känner till min favoritmetafor om skillnaden mellan grundserie och slutspel, jag har helt enkelt dragit den några gånger, men riktigheten i den hamnade liksom i blixtbelysning ikväll, så jag drar den igen:
Slutspelet är grundseriens elake storebror som just släppts ur fängelset och är ute och letar efter trubbel.
Ikväll tog han in nykomlingarna Leafs och Islanders i en mörk gränd och spöade skiten ur dem…
* * *
Min bild är att Penguins inte dominerat en slutspelsmatch så här kraftigt sen de svepte Carolina i konferensfinalen 2009.
Då slutade det med Stanley Cup-titel.
* * *
Och ja, in med King Kong Nilsson också.
Eller – DiPietro!
* * *
Mottacklingen Letang saftade in på en grinig Tavares höll ren Foppas-klass.
* * *
Var är Eric J? Du ska ju gå som slåttermaskin genom kommentatorsspåret såna här kvällar.
* * *
Väldigt underhållande tweet av Ottawa Sun-Garrioch:
”The good news for Leafs: They’ll only have two days to answer questions about what happened”.
Ja, ha ha, media i Big Smoke kommer att gå fullständig bananas efter den här SKANDALEN!
* * *
I just den här serien lär det inte få så stor betydelse, men i längre perspektiv är det ju inte bra för Penguins om Neal åkte på ännu en allvarlig skada.
* * *
Brandh, en caprese-sallad och en panerad laxbit har precis burits in i rummet och ska nu inmundigas med stor lust.
Sedan: Canucks-Sharks.

Hotellrumsblogg från DC, del 3

Boston – Toronto 4-1 (Period 2)
Pittsburgh – NY Islanders 4-0 (Början av period 2)

* * *
Öh, ja, det är aningen mindre spännande igår…
Leafs hade de där första tio minuterna, men nu spinner den frustande, pustande, fräsande lagmaskinen från Beantown på alla cylindrar och vinner lätt.
Och hur ska Islanders kunna vinna en enda match i den här serien?
Enda chansen är – som Laviolette skulle förklara om hockeyfrillan Capuano ringde och bad om råd – är att få Penguins ur balans med våld och trash talk.
Men han förfogar väl inte riktigt över den sortens spelarmaterial.
* * *
Jag kör dubbelskift med rookien och veteranen nu – för att ha synonymer inom räckhåll.
De vet vad som står på spel:
Prime location på pressläktaren i Verizon i morrn.
Den som anstränger sig mest får starta matchen…
* * *
Ja, Pens klarar sig ju rätt bra utan den störste och behöver inte stressa fram någon comeback.
Men ändå:
Att följa Penguins i en slutspelsmatch utan att få se Crosby är som att köpa en Lee Child-roman och upptäcka att han inte skriver om Jack Reacher.
Säkerligen bra ändå, men inte riktigt samma sak.
* * *
Du kan din biff, Brandh.
Givetvis blir det room service. Har suttit och gnuggat händer över tanken på den detaljen ett tag nu…
* * *
Och vem startar i kassen för Canucks i årets slutspelsupptakt om inte – Bobby Lou.
Målvaktsstoryn där uppe är en never-ending generalsåpa.
* * *
Veteranen verkar ha tagit petningen på helt rätt sätt. Det är just nu helt tyst i den krackelerade fläkten. Det är riktig playoff-spirit det!
* * *
Hat trick för Dupuis?
Jag är övertygad.
* * *
Nej, Robert Lundh, den här vändan lär det bli mycket sparsamt med barsittnningar.
Men det kommer ju fler vändan och off the record:
Jag var på Off the record förra året och tyckte mycket om det, så vi kanske ses efter Game 7…

Hotellrumsblogg från DC, del 2

Boston – Toronto 2-1 (period 1)
* * *
Efter första tio säger jag rakt ut i mitt öde rum:
– Leafs vinner ju den här serien.
Då har de inte bara ledningen med 1-0 – de uppträder intelligent och kyligt och säkert, medan hemmaspelarna verkar stressade och övertända.
Men sen gör Wade Redden 1-0 och morsning korsning vilken scenförändring. Hemmalaget tar över helt och hinner alltså gå upp i ledning innan pausen också.
Lärdom:
Håll truten, bloggare.
* * *
I Pennsylvania står det 1-0 i detta nu.
Vilken skräll.
* * *
Wade Redden är i högsta grad inblandad i andra målet också.
Fortsätter det så här får vi se den mest remarkabla återuppståndelsen sedan Jesus.
* * *
Carl Söderberg är alltså petad för första gången sedan han kom hit.
Blir lätt så, när the going gets tough vill coacherna ha så många som möjligt med gedigen playoff-rutin på isen.
Men jag, som vill se svenskar överallt, kan ju vara sur ändå.
* * *
Som någon sa:
Jag vet att matchen går i Boston, men skulle ändå vilja vara i Toronto ikväll.
Ja, herregud, det lär vibrera och sjuda i själva livsluften där uppe den första slutspelskvällen sedan 2004.
* * *
Nog är det lätt konstigt att Boston, med världens mest skoningslösa slägga på blålinjen, inte kan få till ett effektivare powerplay?
Så har det visserligen sett ut i flera år – utom i finalen mot Canucks… – men det gör ju bara impotensen ännu mer mystisk.
* * *
Det var inte bara på grund av en intensiv längtan att få susa fram längs en Interstate i gnistrande solsken jag valde bort tåget och rattade ner en Cadillac till huvudstaden, även om den sortens känslor definitivt bidrog
Jag har en plan, förstår ni. Jag tänker köra hem direkt efter matinén i Verizon på lördag, parkera vrålåket i Midtown och sen gå upp och speeda ut till Long Island på söndag morgon.
Ackreditering i Nassau Coliseum är säkrad, nämligen.
Det är nyheter som borde glädja åtminstone John J och Brandh, no?
* * *
Det är när slutspelstemperaturen höjs och han börjar dra upp axlarna av anspänningen Leafs-coachen Carlyle verkligen blir en Carl-Gustaf Lindstedt-kopia.
Jag tycker det är mycket festligt.
* * *
Åh, jag skulle just fråga var Storbjörn och Lillbjörn håller hus.
Då avlossar storvarianten säsongens första inlägg i kommentatorsspåret.
Välkomna, ett slutspel är inget riktigt slutspel utan er.
* * *
Tänker Islanders fortsätta ta utvisningar kan vi lansera nya begreppet ”suicide by pp unit”.
* * *
Jag har mycket bättre bild från Pittsburgh och tror jag koncentrerar mig på den matchen nu – åtminstone tills den är avgjord…

Hotellrumsblogg från DC

God afton från the nation’s capital
Bloggen har efter behaglig roadtrip ner längs Jersey turnpike och I-95 just installerat sig på sitt hotellrum några kvarter från Verizon Center.
Alla aktuella tv-kanaler finns tillhands, så för satan – vi kör samma rusiga maratonlopp ikväll också, direkt från den bekväma Renaissance-sängen.
Ni är väl med, dyra vänner stammisar och U-båtar?
* * *
Det är lite bättre spridning på starttiderna ikväll, vilket innebär att man slipper zapp-kramp och kan koncentrera sig mer ingående på varje match.
Först har vi Oirginal six-mötet mellan Bruins och Leafs, som ju lovar att bli ett krig av bibliska proportioner, nu vid 19.00 – eller 01.00, om ni hellre vill de.
Sedan följer första David o Goliat-kampen i Pittsburgh vid 19.30 – och sedan avslutar vid med Canucks-Sharks 22.00.
Det känns, återigen, som att stå vid ett jättelikt smörgåsbord där varje rätt preparerats av Michelin-kockar.
* * *
Rookie-datorn får chansen i sin första bortamatch direkt.
Han verkar kaxig just nu, men pressen är hård. Den skadade veteranen står laddad på samma skrivbord och kommer att få ta över vid minsta tveksamhet. Den här tiden på året finns inget utrymme för misstag.
* * *
Nä, Sid är tydligen inte riktigt redo och deltar inte i Penguins första mordförsök på Islanders.
Det känns för jävla trist.
Inte för att pingvinerna inte är överlägsna så det räcker ändå – på papperet alltså – men man man vill ju se de allra bästa, nu mer än nånsin.
* * *
Ska ju bara vara här till lördag, men har ändå – som en annan Virtanen på Hultsfredsfestivalen back inte day – tagit med mig halva garderoben.
Under ett playoff vill man, beroende på dagsform, ha alternativ.
Jag menar, Calle Hagelin har inte åkt hit med bara två klubbor – och jag således inte heller inte bara med två kostymer…
* * *
Det kommer, misstänker jag, smälla minst lika mycket i TD Garden ikväll som det gjorde i Scottrade Center igår.
Liksom där blir det, misstänker jag på samma sätt, övertid också.
* * *
Nu ska jag mörklägga det här rummet och försöka få fjutt på den lilla kaffebryggaren i hörnet.
Sen kör vi.
Dag 2 är här…

Sida 972 av 1355