Stanley Cup-slutspelet 2013 börjar nu, del 9 – The End

Chicago – Minnesota 2-1 (Slut, övertid)
St. Louis – LA Kings 2-1 (Slut, övertid)
Anaheim – Detroit 2-1 (Slut)

* * *
Sicken öppning.
Två långa sudden deathfester och så ett slutsekundsdrama i Disneyland på det…
Jag är helt utmattad när krutröken nu, för några timmar, lägger sig. Som att jag blivit överkörd av nånting. Och det har jag ju också.
Nu har vi bara 56-57 dagar kvar av samma frustande all in-frenesi.
Ojvoj…
* * *
Kmannen, var har du varit?
Ditt plötsliga inbrytning i kommentatorsspåret i natt var en comeback lika överraskande som Erik Karlssons i Ottawa förra veckan.
Stay with me, som Lorraine Ellison sjunger i världens kanske bästa låt.
* * *
Mest imponerande under öppningskvällen:
The Finnish Flashs 42-åriga tonårsben, Alex Steens monsterform och, trots allt, backduon Ryan Suter-Bacon Brodin.
* * *
Och Julia, dig vill vi ju se nattmanglingarna igenom, inte bara på morgonkvisten.
Men det är klart, du ska ut och demonstrera nu på förmiddagen och behövde vara utsövd…
* * *
Ni är lite tidiga att avfärda Wings, kan jag tycka.
De har förlorat en inledande bortamatch och var inte särskilt långt borta.
Det där blir, tror jag fortfarande, en lång och gastkramande serie.
* * *
Min rookie till dator får tre starka plus. Det var rentav fyra så länge batteriet höll, men sedan visade det sig att elsladden trillar ur alldeles för lätt.
Det blir att öva extra på det efter träningen i morgon.
* * *
Tack alla som var med i natt, ni var många och ni var grymma.
Nu ska jag packa väskan och försöka sova några timmar. Sedan dundrar bloggen själv ut på fältet.
Vi hörs i imorrn natt igen.

Stanley Cup-slutspelet 2013 börjar nu, del 4

Chicago – Minnesota 1-1 (Period 3 – övertid väntar)
St. Louis – LA Kings 1-1 (Period 3 – övertid väntar)

* * *
My god, Kings lyckas kvittera med 30 sekunder kvar och Quick i båset.
Inte välförtjänt, det kan ingen påstås, Blues-spelarna måste vibrera av ilska efter den urladdningen till insats, men det är ju också väldigt rutinerat av Kings att inte sluta spela förrän det är över.
Overtime is coming up, baby.
* * *
Det blev riktigt rungande tryck i spelet i The Madhouse i tredje också och Hawks borde nog ha avgjort där.
Men nu blir det mycket riktigt övertid där också.
Som kan pågå precis hur länge som helst.
Så här ska det börja…
* * *
Viss stiltje har utbrutit i kommentatorsspåret, noterar vi.
Men jag känner trygg i förvissningen att det fortfarande sitter några U-båtar och myser i mörkret.
Det är ju som sagt helgdag i Sviden…
* * *
Jag ser nu att jag tolkade signalerna i kristallkulan fel.
Det är i sudden Sugar Kane klipper till med sitt första slutspelsmål för säsongen.
Och DET kommer snabbt…
* * *
Det enda besvärliga med att de här matcherna fortsätter är att det kan bli begränsad med sändningstid från Anaheim.
Så vill vi inte ha det.
* * *
I St. Louis?
Ja, i det här läget skulle det ju inte förvåna om Dustin Brown kliver fram.
* * *
Men jag håller med, för dramatikens skull vore det roligare om Wild vann det här första mötet.
Och då är det ju gärna Bacon Brodin som får ta på sig hjältekepsen.
* * *
Det ringer på dörren och en trevlig herre lämnar över en kasse chicken wings.
Bra tajming, det.

Stanley Cup-slutspelet 2013 börjar nu, del 3

Chicago – Minnesota 1-1 (Period 2)
St. Louis – LA Kings 1-0 (Period 2)

* * *
Det är som att Blues i hemlighet ägnat hela säsongen åt att studera vad motståndaren i den här matchen gjorde mot dom förra året och bara väntat på att få visa hur mycket de lärt sig.
Just det här ursinnet, den här vrålhungern, det här furiösa i alla moment var ju det som präglade Kings ifjol.
Nu får de smaka egen medicin och om det inte vore för att Quick fortfarande spelar som när han blev mästare hade de legat under med 3-0.
* * *
I The Madhouse lyckas Hossa kvittera och sen är det, som sig bör, mest Hawks – men Wild spelar fortfarande smart och släpper inte till särskilt mycket alls.
Spännande tredje blir det.
* * *
Jag instämmer med Brian Engblom:
Alex Steen är bäste utespelare på i sen i St. Louis.
* * *
Ja, Eric, visst var pausen i Chicago extremt kort?
Förstår att du gillar det; den som är mitt inne i ett bloggrace och behöver sina andningsuppehåll är mindre road, kan jag meddela.
* * *
Det är ju inga större fel på John Wesley Harding, för att nu etablera ett Dylan-inspirerat smeknamn på Wild-målisen.
Biron skulle inte göra det lika bra.
* * *
Glömmer alltid att gamle Rozsival – Rosie O’ Donnell! – spelar i Hawks.
För oss som minns honom från en inte helt blomstrande femårssejour på Manhattan är det svårt att föreställa sig.
* * *
Jodå, Kubz13, jag såg Sugar Kanes cirkusnummer till framspelning.
Hockeyporr indeed.
Men han skulle ju ha satt ett eget mål strax därefter också – och åtminstone delvis befäst min Saida-status.
* * *
Det är här i soffan som på isen:
Rookien drar betydligt mindre batteri än den gamle veteranen…
Jag är mycket imponerad av den detaljen.
* * *
Just ja, det har jag inte ens hunnit tänka på ännu – det kan ju bli evighetslånga övertidsdraman också.
Ho ho, vilken fest det vore.
* * *
Om en halvtimme börjar dom i Anaheim också.
Ojvoj.
* * *
Nu ska jag tammefan fira med en glass

Stanley Cup-slutspelet 2013 börjar nu, del 2

Chicago – Minnesota 0-1 (Period 1)
St. Louis – LA Kings 1-0 (Period 1)

* * *
Holy hell, serien mellan Blues och Kings har rena Flyers-Penguins-potentialen.
Det är tidvis så satans intensivt, att och smäller tidvis så fruktansvärt över hela isen, att jag – som åskådare, vid tv:n – känner ungefär som Jagr när han kom till Vancouver på OS efter nåt år i KHL och jämförde sig själv med en nyanländ soldat i Irak.
– Jag är helt chockad, det bara smäller hela tiden, sa han…
Hittills är det Blues som kör hårdast – ett tag är de helt jävla furiösa, ju – men gästerna kan garanterat svara upp mot det här.
* * *
I United Center känns det lite mer…ja, avvaktande är verkligen inte ordet, men matchen har inte exploderat på samma sätt.
Hawks är antagligen lite tagna av förväntningarna och över att Minnesota inte bara tagit ledningen med 1-0 utan spelar så smart och kallt och säkert.
Men får de bara ett mål – hello, Kane? – borde det bli åka av hos President’s Trophy-vinnarna också.
* * *
Alltså, bara att se de där Stanley Cup-loggorna på isen..jag sitter och hoppar lite i de dammiga gamla soffkuddarna.
* * *
Ojvoj, mannen med NHL:s coolaste namn – Cal Clutterbuck – gör alltså första målet i Stanley Cup-slutspelet 2013.
Den fanns det ingen hockey-Saida i hela världen som satte, det törs jag garantera.
Framförallt var det väl ingen som hade föreställt sig att Corey Crawford plötsligt skulle uppträda som…ja, alltid innan årets grundserie.
In med Henrik Karlsson!
* * *
Och förste svensken har vi alltså också i målprotokollet:
Alex Steen.
Coolt.
Det är ju bara fan att han bytt telenummer så att jag inte nå karln efteråt om Blues tar första.
Å andra sidan, ska serien ha den här sprängkraften får man nog ta sig till Missouri och ta live-kommentarer framöver.
* * *
Slutspelslivet kunde ha börjat enklare för Wild.
Att keeper Bäckström skadar sig på värmningen och inte kan spela känns lika förödande som om samma sak skulle hända Rangers.
Till och med MN Johan ger upp, lät det i alla fall som ett ag…
* * *
Eftersom den gamle trubbelmakaren Emery är skadad sitter alltså just Henrik Karlsson som back-up i Blackhawks bås.
Kul för honom, han är typen som aldrig ger upp och förtjänar att få vara med på den här festen.
* * *
De har varit The Madhouse on Madison förr och vet hur det brukar låta under nationalsången, men ställde inför slutspelsvrålet såg Wild-spelarna allt lite skärrade ut.
Jag förstår dem.
Det är som att ha Lemmys förstärkare inne i öronen under en Motörhead-konsert.
* * *
NBC visar ALLA matcher på någon av sina kanaler, så plötsligt måste man favoritmarkera även CNBC.
Då vet man att det är något speciellt på G.
* * *
Steen har överhuvudtaget sett sjukligt het ut under de sekvenser jag växlat över till den matchen.
Där har vi kanske en av de sleeping cells vi talade om häromsisten.
* * *
Rookien är en Macbook Air och jag måste…så här långt övertygar han med snabbhet och lätthet och bekvämlighet i min famn i korresoffan.
Kan bli nåt det här, ändå.
* * *
Jag ser, och uppskattar, periskopen U-båtar som Andreas Blom och Dennis Frohm sticker upp i spåret, tro inget annat!
* * *
Den gamla Pro Book-veteranen surrar dock avundsjukt borta på skrivbordet, så jag känner mig lätt illojal, men vad fan – vill den vara med får den se till att utveckla Erik Karlssonskt läkkött.
* * *
Nå, hur har ni det?
Jag får nästan överslag här, men ojvoj vad roligt det är…

Stanley Cup-slutspelet 2013 börjar nu

Hornstötar och fanfarer!
Trumvirvlar och cymbalslag!
Jubel och lycka!
Nu är vi här.
Nu börjar Stanley Cup-slutspelet.
Jag vet inte hur det är med er men jag vaknade med ett brett leende under boxarnäsan i förmiddags och har sedan trampat omkring som en upprymd fåne hela dan.
Det finns ingenting som det här, ingenting som gör mig lika exalterad och euforisk och nästan overkligt upprymd.
Jag har några gånger försökt förklara för utomstående, men det är bara fåfängt. Den här larger-than-life-känslan går inte att klä i begripliga ord.
Ni dock, ni vänner i den här bloggens eminenta kommentatorsspår, ni fattar ju.
Därför hoppas att jag ni är med mig under hela resan – ikväll och två rusiga månader framåt.
* * *
Jag är alltså i korresoffan denna premiärafton och hugger de tre inledande matcherna på tv.
På nåt sätt känns det bäst att börja på det viset, så att man kommer in, och får riktig känsla för, fler serier från start.
Men snart är jag ute på fältet igen, en bil glider söderut redan i morgon eftermiddag och sen jävlar…
* * *
Igen, tack för alla tips.
De har varit
Total oenighet råder i praktiskt taget samtliga serier och så ska det naturligtvis vara också.
Själv är jag just nu övertygad om att jag bort mig helt, att allt kommer gå tvärtemot hur jag siat – och så ska det väl också vara.
* * *
Första målet i Stanley Cup-slutspelet 2013 prickas in av…ja, vad tror ni?
Jag säger Patrick Kane.
Och det kommer snabbt.
* * *
Apropå tips har jag sett några klart originella och spännande här borta.
Brooksie på Post kommer till exempel i dagens blad fram till att det blir final mellan Chicago och – Ottawa.
Erik K och Alfie och de andra måtte ha gjort särdeles starkt intryck på New Yorks största hockeypenna under förstarundan ifjol.
Dan Rosen på nhl.com vill inte vara mindre säregen, så han tippar final mellan Rangers och St. Louis.
Hm.
* * *
Det första blågula målet…well, man vet aldrig med Viktor Stålberg och Bulan Berglund, men jag gissar att det görs först i nattmanglingen i Anaheim.
Namnet – H. Zetterberg.
* * *
Vi ska inte beröra det där som börjar på Globen om några dagar särskilt mycket här, men jag måste berätta att jag aldrig talat med en gladare, mer peppad VM-spelare än Flyers-backen Erik Gustafsson.
Har han samma inställning på isen som under mitt telefonsamtal kommer Sverige att förälska sig i den passionerade medelpadingen.
* * *
Lagom till denna högtid har jag köpt ny laptop, det kändes inte riktigt som jag kunde gå in i ett slutspel med apparatur som helt uppenbart var day-to-day, och med hjälp av underbara vänner har jag fått den här rookien – som alltså gör sina första matcher ikväll, det måste kännas speciellt! – att fungera perfekt.
Men ni vet hur det är.
Det är alltid några detaljer som skiljer sig, vissa grejor som ser annorlunda ut – och för en inpiskad vanemänniska som yours truly är det djupt traumatiskt.
Jag får inte riktigt rätt känsla, jag famlar ovant
Så ha överseende om formuleringarna känns osedvanligt kantiga inatt.
Det blir bättre.
Nästa gång är det förmodligen den här Open Office-varianten jag kommer ha svårt att skilja mig från.
* * *
Roliga nyheter från Chi-Town:
Sugar Kane har sparat ut sin klassiska mullet lagom till playoff-starten.
Bara den är ju värd en sån här dag av febrig väntan.
* * *
För säkerhets skulle kommer dock även datorn med tröskverk till fläkt – och demolerade tangenter; folk skrattar rakt ut när de ser den – få följa med ner till huvudstaden.
Jag vågar inte lämna in den på service förrän rookien visat att han verkligen duger i ett slutspel…
* * *
Ha ha, MN Johan goes Magnus & Brasse on alla oss som tippat att Blackhawks ska leka bort hans Wild.
Well, inte mig emot om en sån hängiven kommentatorsspårsstammis får sista skrattet.
* * *
Predators har gett Bengan Hörnqvist ett nytt femårskontrakt, värt 21.5 miljoner dollar – eller sådär en 140 miljoner friska kronor.
Och det är klart, i år fick de lära sig hur mycket han betyder.
Men likafullt, bloggen säger grattis. Hörnqvist är det mest eminenta som setts i Nashville sedan Johnny Cash.
* * *
Allmänt upprop:
U-båtar, upp till ytan!
Jag vill, precis som ifjol, bekanta mig med några nya stjärnor i kommentatorsspåret under slutspelet.
* * *
Jag hoppas ingen av er offrade nattsömn på sändningen från draft-lotteriet igår natt.
Det kan ha varit det mest poänglösa jag nånsin sett på tv.
Bill The Hill Daly satt bara där och drog lag efter lag i den ordning de var rankade och sen blev det en enda liten växling mellan Avalanche och Panthers precis i slutet, men då var det så dags.
Och jag som trodde Helgmålsbön var tråkig tv.
Men grattis till förstavalet, Colorado. Det kan behövas.
* * *
Tänk om Kings får samma slags knäpp som ifjol och börjar spela samma slags omöjliga totalhockey.
Det känns som att det kan hända , jag tyckte det såg ut som att Dustin Brown var på väg att varva upp precis innan avstängningen.
Vi får ett snabbt delsvar alldeles strax.
* * *
Props till Playoffwill för office pool-initiativet.
Jag pallar inte att delta själv, d¨blir jag för splittrad, men det ska bli kul att följa er.
Vi räknar ju kallt med uppdateringar här i spåret.
* * *
Frågan är vilken av de två matcherna som börjar nu man ska följa mest ingående.
Jag är ju bra förtjust i Hawks, men det känns som Blues-Kings blir en rent djävulsk kamp, så efter att ha prickat av Kanes hockeyfrilla koncentrerar jag mig nog på den.
* * *
Nä, nu tänder vi den verkliga majbrasan och åker.
Stanley Cup-slutspelet 2013, här är det.
Ha nu så fruktansvärt skoj.

Tipset – första rundan

Hallå!
Tack för alla tips, har varit en fest att sitta och studera.
Här är mina, från tidningen idag – komplett med krönika.
Diskussionen fortsätter, föreställer jag mig, framåt 02.00 ikväll.
Då börjar festen.

De två givna favoriterna går aldrig till Stanley Cup-final.
Utom i år.
Chicago och Pittsburgh har den här säsongen varit så extraordinära att det känns mer eller mindre omöjligt att någon ska kunna stoppa dem.

Innan vi fördjupar oss mer i teorierna kring det tänka finalparet ska jag bara be att få skrika rakt ut.
Av lycka.
Av eufori.
Av bubblande, sprakande upprymdhet.
Här kommer det:
Yeeeeessssss!!!
Vi är ju mot alla odds framme vid det infernaliska, makalösa, två månader långa generaldrama som heter Stanley Cup-slutspelet.
Det vågade man inte ens drömma om under den deprimerande hösten, när spelare och ägare inte kunde komma överens om hur några miljarder dollar skulle fördelas och de 30 NHL-hallarna låg mörka och öde.
Då kändes det som att man skulle vara glad om man någonsin mer fick se Zdeno Chara bomba puckar från blålinjen, Johan Franzén trampa in framför kassen och Patrick Kane snurra damaskerna av yra backar.
Men det dystra minnet klingar snabbt bort och ersätts av samma febriga upphetsning som vanligt när schemat för den inledande Stanley Cup-rundan, mindre än ett halvår senare, publiceras på ligans hemsida.
Vi har åtta potentiella klassiker till serier att se fram mot:
Pittsburgh mot Islanders, Montreal mot Ottawa, Washington mot Rangers, Boston mot Toronto, Chicago mot Minnesota, Anaheim mot Detroit, Vancouver mot San Jose och St. Louis mot Los Angeles.
Jag blir direkt vimmelkantig bara av tanken på hur de uppgörelserna ska sluta och vill verkligen poängtera att jag inte är det minsta säker på nånting.
För det är inte som i exempelvis basketens NBA, där skillnaden mellan ettan och åttan i tabellen nästan har samma spännvidd som skillnaden mellan Borussia Dortmund och IFK Värnamo och skrällar helt enkelt inte kan inträffa.
I NHL är konkurrensen knivskarp, olikheten i slagkraft mellan lagen – inte minst tack vara det kontroversiella lönetaket – obetydlig och utrymmet för överraskningar snudd på gränslöst.
Men just i år får jag alltså likafullt för mig att de båda tabellettorna har något som inte de andra har och därför går hela vägen, bägge två.
Ja, det kanske är lite önsketänkande också, eftersom både Pittsburgh och Chicago spelar rasande grann och underhållande hockey och skulle kunna ställa till med en ren drömfinal.
Men inte bara.
De spelar verkligen bättre än samtliga motståndare, har fler superstars i rasande kanonform, större djup i trupperna, bättre mix av spelartyper, mer glupande hunger och mer robust arbetsmoral.
Å andra sidan är det inget som inte säger att någon annan får samma slags liederska knäpp som LA Kings ifjol och plötsligt får allt – och lite till – att fungera.
På det så kallade papperet finns kapaciteten hos både Vancouver, Rangers, Anaheim, Boston och inte minst Kings själva.
Så igen:
Jag säger verkligen inte att jag vet hur det här går.
Jag vet bara att det blir lika satans oförglömligt som vanligt.
* * *
Helt utan konsekvenser av den där fördömda lockouten får vi tyvärr inte leva nu heller.
Ligan är angelägen om att finalerna spelas så tidigt som möjligt och komprimerar således schemat även nu. Det innebär att Ottawa och Montreal tvingas till så kallade back-to-back-matcher direkt – och att alla lag i öst-serier som går till sju matcher tvingas genomgå samma stålbad.
Det känns sådär.
* * *
För första gången sedan 1996 har samtliga Original six-lag kvalificerat sig. Alltså Boston, Chicago, Detroit, Montreal, New York Rangers och Toronto.
Två av dem, Toronto och Boston, går i clinch direkt och den serien har alla förutsättningar att bli något för historieböckerna.
Vi har också fler kanadensiska lag än på länge i action. Ett tag såg det nästan ut som vi skulle få in alla sju, men får nöja oss med fyra. Det är ändå dubbelt så många som ifjol och det inledande slaget mellan Montreal och Ottawa lovar även det mer än en månlandning.
* * *
Henrik Zetterberg.
Vill bara nämna honom en extra gång.
Det känns som han kan bli det här slutspelets stora svenska profil.
* * *
Rent matematiskt är det rätt enkelt nu.
Man ska vinna sexton matcher till.
Den som gör det blir Stanley Cup-mästare.
Femton räcker inte. Slutar man på den siffran har man just förlorat Game 7 i finalen…
* * *
Som avslutning…en gång till:
Yeeeeessssss!!!

TIPS

NEW YORK. Nu börjar världens största hockeyfest.
Spelarna i sexton utvalda lag är redo att offra hälsa, förstånd och emotionellt välbefinnande för att vinna det ultimata priset.
Stanley Cup-bucklan.
Sportbladets tippar här vilka i den första, gastkramande rundan som lyckas – och vilka som inte gör det.

ÖST
•PITTSBURGH PENGUINS – NEW YORK ISLANDERS
– Frågan borde egentligen bara vara om skräckinjagande Penguins sveper unga, orutinerade Islanders eller inte. De är så mycket bättre på att spela hockey, har så många fler vapen och vet så mycket mer om vad slutspel innebär. Men de frejdiga, oförvägna kidsen från Long har inget att förlora och omöjligt är det inte att den store John Tavares leder dem till åtminstone en seger. Särskilt som stjärnorna från västra Pennsylvania haft vissa tendenser att ta det för piano mot förment svagare motstånd.
Tips: 4-1

•MONTREAL CANADIENS – OTTAWA SENATORS
– Kanadensiskt inbördeskrig. Som kan sluta precis hur som helst. Canadiens grundseriefacit imponerar mest, men de heta rivalernas interna möten har varit knallhårda – utom när Sens vann med 5-1 i januari. Det blir ett orgiastiskt sjöslag nu också. Med Erik Karlsson tillbaka i laget får jag dock en känsla av att lillebror, som skaffade sig nyttig rutin i de här sammanhangen förra året, kan bjuda på en liten knall.
Tips: 3-4.

•WASHINGTON CAPITALS – NEW YORK RANGERS
–Same procedure as last year, Bäckis? Same procedure as every year, Henke Det här är fjärde gången på fem säsonger Capitals och Rangers möts i playoff – och därtill tredje året i rad. Så att säga att lagen känner varann är som att säga att gin och tonic är bekanta. Vilket betyder att det blir ohyggligt tajt världskrig om varje millimeter is – i varje byte. Det finns definitivt potential hos Rangers, men de har haft svårt att förvalta den och såvida inte Henrik Lundqvist häver sig upp på ännu högre nivå och blir helt omöjlig känns det som att ett Washington där framförallt The Big Three – Ovetjkin, Bäckström och Mike Green – hittat tillbaka till glory days-form har liten, liten fördel.
Tips: 4-3

•BOSTON BRUINS – TORONTO MAPLE LEAFS
– En sann klassiker med djupa original six-rötter. Det är Bruins som har historien på sin sida, de har ägt sin rival från north of the border sedan antiken – och de kommer antagligen vinna även den här gången. Leafs är ett intressant lag med föredömligt hård attityd och de lär formligen bäras fram av euforin första slutspelsstarten på nio år utlöst i Toronto. Men Team Chara väger nog lite för tungt. Det är en maskin byggd för stunder som den sjunde match som avgör detta sjöslag.
Tips: 4-3

VÄST.
•CHICAGO BLACKHAWKS – MINNESOTA WILD
– Begreppet ”skrattmatch” är tredje rälsen för hockeytyckare; ta i det och du dör. Men här är det bra svårt att inte hemfalla åt den sortens drastiska profetior. Blackhawks är ett fantastiskt hockeylag, med ett marinergrav-artat djup i truppen och en blandning av stjärnor rollspelare lika perfekt som mästerskapsåret 2010. Minnesota Wild, å sin sida, har mest liknat Minnesota Mild den sista grundseriemånader och kliver in i playoff i högst tveksam form. Vinner de en enda match är det en skräll.
Tips: 4-0.

•ANAHEIM DUCKS – DETROIT RED WINGS.
Någonstans måste man försöka hitta en skräll och här är min i väst. Ducks har en förbluffande stark säsong bakom sig och kombinationen av skills och råbarkad attityd gör dem alltid till ett hot. Men Wings har mitt i en av de svåraste generationsväxlingar ligan sett lyckats vaska fram ett helt nytt, hårt kämpande lag som efter en förstklassig spurt surfar in i playoff på en friskt skummande framgångsvåg. Och framförallt: Henrik Zetterberg håller på att bli lika heta som när han vann Conn Smythe för fem år sedan.
Tips: 3-4.

•VANCOUVER CANUCKS – SAN JOSE SHARKS.
– Svårbedömt. Canucks har inte bjudit på samma blixtrande show i grundserien som vanligt och förlorade dessutom samtliga möten med just San Jose, men de visade i matchen mot lede fi Chicago förra helgen att de fortfarande har ”det” när alla gör som de ska. Sharks har en trupp av världsklass men också en svart historia av totala sammanbrott i playoff, så det är ändå svårt att tro på dem.
Tips: 4-2

•ST LOUIS BLUES – LOS ANGELES KINGS.
– Repris av serie Kings lekte hem ifjol. Det gör de näppeligen den här gången. De är helt enkelt inte lika bra och motståndarna har mer erfarenhet av vad som krävs . Men får regerande mästarna fjutt på bara hälften av raketmotorerna som tog dem ändå upp i himlen för ett år sedan kan ett fysiskt men ojämnt Blues, med målvakter som inte alls hållit samma klass som 2012, få problem igen.
Tips: 2-4

ÖST
•PITTSBURGH PENGUINS – NEW YORK ISLANDERS
– Frågan borde egentligen bara vara om skräckinjagande Penguins sveper unga, orutinerade Islanders eller inte. De är så mycket bättre på att spela hockey, har så många fler vapen och vet så mycket mer om vad slutspel innebär. Men de frejdiga, oförvägna kidsen från Long har inget att förlora och omöjligt är det inte att den store John Tavares leder dem till åtminstone en seger. Särskilt som stjärnorna från västra Pennsylvania haft vissa tendenser att ta det för piano mot förment svagare motstånd.
Tips: 4-1

•MONTREAL CANADIENS – OTTAWA SENATORS
– Kanadensiskt inbördeskrig. Som kan sluta precis hur som helst. Canadiens grundseriefacit imponerar mest, men de heta rivalernas interna möten har varit knallhårda – utom när Sens vann med 5-1 i januari. Det blir ett orgiastiskt sjöslag nu också. Med Erik Karlsson tillbaka i laget får jag dock en känsla av att lillebror, som skaffade sig nyttig rutin i de här sammanhangen förra året, kan bjuda på en liten knall.
Tips: 3-4.

•WASHINGTON CAPITALS – NEW YORK RANGERS
–Same procedure as last year, Bäckis? Same procedure as every year, Henke Det här är fjärde gången på fem säsonger Capitals och Rangers möts i playoff – och därtill tredje året i rad. Så att säga att lagen känner varann är som att säga att gin och tonic är bekanta. Vilket betyder att det blir ohyggligt tajt världskrig om varje millimeter is – i varje byte. Det finns definitivt potential hos Rangers, men de har haft svårt att förvalta den och såvida inte Henrik Lundqvist häver sig upp på ännu högre nivå och blir helt omöjlig känns det som att ett Washington där framförallt The Big Three – Ovetjkin, Bäckström och Mike Green – hittat tillbaka till glory days-form har liten, liten fördel.
Tips: 4-3

•BOSTON BRUINS – TORONTO MAPLE LEAFS
– En sann klassiker med djupa original six-rötter. Det är Bruins som har historien på sin sida, de har ägt sin rival från north of the border sedan antiken – och de kommer antagligen vinna även den här gången. Leafs är ett intressant lag med föredömligt hård attityd och de lär formligen bäras fram av euforin första slutspelsstarten på nio år utlöst i Toronto. Men Team Chara väger nog lite för tungt. Det är en maskin byggd för stunder som den sjunde match som avgör detta sjöslag.
Tips: 4-3

VÄST.
•CHICAGO BLACKHAWKS – MINNESOTA WILD
– Begreppet ”skrattmatch” är tredje rälsen för hockeytyckare; ta i det och du dör. Men här är det bra svårt att inte hemfalla åt den sortens drastiska profetior. Blackhawks är ett fantastiskt hockeylag, med ett marinergrav-artat djup i truppen och en blandning av stjärnor rollspelare lika perfekt som mästerskapsåret 2010. Minnesota Wild, å sin sida, har mest liknat Minnesota Mild den sista grundseriemånader och kliver in i playoff i högst tveksam form. Vinner de en enda match är det en skräll.
Tips: 4-0.

•ANAHEIM DUCKS – DETROIT RED WINGS.
Någonstans måste man försöka hitta en skräll och här är min i väst. Ducks har en förbluffande stark säsong bakom sig och kombinationen av skills och råbarkad attityd gör dem alltid till ett hot. Men Wings har mitt i en av de svåraste generationsväxlingar ligan sett lyckats vaska fram ett helt nytt, hårt kämpande lag som efter en förstklassig spurt surfar in i playoff på en friskt skummande framgångsvåg. Och framförallt: Henrik Zetterberg håller på att bli lika heta som när han vann Conn Smythe för fem år sedan.
Tips: 3-4.

•VANCOUVER CANUCKS – SAN JOSE SHARKS.
– Svårbedömt. Canucks har inte bjudit på samma blixtrande show i grundserien som vanligt och förlorade dessutom samtliga möten med just San Jose, men de visade i matchen mot lede fi Chicago förra helgen att de fortfarande har ”det” när alla gör som de ska. Sharks har en trupp av världsklass men också en svart historia av totala sammanbrott i playoff, så det är ändå svårt att tro på dem.
Tips: 4-2

•ST LOUIS BLUES – LOS ANGELES KINGS.
– Repris av serie Kings lekte hem ifjol. Det gör de näppeligen den här gången. De är helt enkelt inte lika bra och motståndarna har mer erfarenhet av vad som krävs . Men får regerande mästarna fjutt på bara hälften av raketmotorerna som tog dem ändå upp i himlen för ett år sedan kan ett fysiskt men ojämnt Blues, med målvakter som inte alls hållit samma klass som 2012, få problem igen.
Tips: 2-4

Sida 973 av 1355