Åh, DC om våren…
När körsbärsträden blommar, isen klirrar i glasen på uteserveringen utanför The Willard och Capitals spelar stora matcher i Verizon Center.
Aldrig är huvudstaden mer betagande än då.
Så jag önskar att jag vore där ikväll.
Men tyvärr:
Av olika skäl – inklusive de väldigt tråkiga som nämndes igår – gick den planerade resan ner dit inte att genomföra i nödvändig tid.
Dock:
Vi kör en riktigt fet och fyllig blogg från korresoffan som kompensation. Med inlägg och sjögång i kommentatorsspåret kvällen lång, det lovar jag.
För ojvoj, nu är det skarpt läge.
Caps kan alltså säkra segern i Southeast-division – och därmed en slutspelsplats – med seger under ordinarie matchtid eller på övertid (däremot inte på straffar…mer om den egendomligheten senare).
I så fall är Winnipeg inte borta, men de har bara en enda match på sig att komma ikapp Ottawa och Rangers och det låter som en väldigt knölig väg att försöka gå på.
Om gästerna istället vinner övertar de, åtminstone tillfälligtvis, över tredjeplatsen i konferensen och drar ner Capitals i den verkliga strecksörjan.
Så det är en stor och värdefull pott som ligger där och väntar när pucken släpps.
Mumma!
Jag säger – eller snarare skriker – som Rob Tyner i MC5:
Are you with me?
* * *

Meh, det var ju i alla fall ljummet i New York igår.
Men idag har det ännu en gång stävat in iskalla luftmassor från Kanada över New York.
Det får snart vara nog.
Vi måste komma förbi en point of no return när det inte blir kallt mer, så att vi kan spela Jonathan Richmans ”Springtime in New York” – och tro på den!
* * *
Eftersom de spelade även igår kväll hade Jets frivillig morning skate i morse och såna gånger brukar de flesta stanna i omklädningsrummet, men idag var praktiskt taget hela truppen ute på isen.
För som Chris Thorburn säger till Winnipeg Sun:
– Det här är den största matchen i min karriär.
* * *
Här händer nåt spektakulärt nästan hela tiden.
Jag var nyss nere i the corner stor på 38:e och andra och bad om en ask batterier.
Då sträckte sig min vän pakistaniern bakom disken efter ett paket – kondomer.
Magnum, at that.
Jag uppskattar den helt oförtjänta komplimangen, men jag skulle bara få ordning på en fjärrkontroll…
* * *
Från soptippskvalitet till snudd på greatest-hockeyshow-on-earth-a-la-2008 på bara några månader…
Det är nåt remarkabelt som hänt med Capitals under andra halvan av säsongen.
Exakt vad vet jag inte, men man måste ge kritiserade general managern McPhee, och den självgode pösmunken Leonsis, lite cred för att de hade tålamod och lät Oates och hans medarbetare gnugga in ett nytt system ordentligt.
* * *
Har fått röstsedeln för NHL Awards-nomineringarna nu.
Yours truly biff ska vara med och utnämna fem kandidater i följande kategorier.
Hart
Norris
Calder
Selke
Lady Byng.
Dessutom ska jag sätta ihop ett All Star Lag och får nominera tre målvakter, sex backar, tre vänsterforwards, tre högerforwards och tre centrar – samt ett rookie-lag med en målvakt, två backar och tre forwards.
Now, hur jag röstar ska egentligen vara hemligt, men det hindrar ju inte att jag ber om förslag från världens bästa läsare.
Så om du vill…dunka in en röstsedel i kommentatorsspåret.
* * *
Ja, den mest givna förklaringen till Capitals lyft återfinns förstås i nummer 8.
Han är i princip lika bra som under the golden days igen.
Och det är ju lika där:
Cred till Oates och Calle Johansson och de andra för att de haft tålamod med den känsliga juvelen från Moskva.
* * *
Streckmatematiken börjar bli en svår utmaning för oss som inte har mycket mer än nioårig grundskola i ryggen.
Första tibreak är inte längre bara något så enkelt som flest segrar. Det är ROW – Regulation plus overtime wins. Vilket alltså betyder att segrar bärgade under straffavgöranden inte räknas in i den ekvationen.
Jag blir yr av sånt och uppmanar alla att säkerhetskolla alla eventuella uppgifter jag presenterar i ämnet….
* * *
Om Toby Enström inte varit skadad så mycket är jag övertygad om att Jets haft ytterligare tre-fyra poäng.
Jo, så bra har han varit , så stor påverkan har han haft på lagets spel, när han kunnat spela.
Tyvärr lät det vid senaste uppdatering som att säsongen kan vara över för den lille stjärnans del.
Han har för övrigt aldrig varit med i Stanley Cup-slutspelet – och det vore ju världsrekord om Jets, till sist, kvalificerade sig när han är satt ur stridbart skick.
* * *
Canucks i går natt…ojvoj. Så bra har de inte spelat på hela säsongen.
Kan bli en svettig överraskning i slutspelet, det.
* * *
Om Capitals vinner ikväll är det inte bara åt sig själva de kan clincha playoff-platser.
Även Islanders och Rangers blir – givet att de vinner sina matcher – klara.
Kvar i Jets kikarsikte blir då bara Senators, men de har tre matcher kvar att spela och ska inte kunna missa en sån straffspark.
Särskilt inte om en viss Norris Trophy-vinnare, som det surras om i natt, hinner göra comeback i Washington på torsdag…
* * *
Gillar ju inte riktigt NHL13, men när det drar ihop sig på det här viset måste man ändå försöka spela matcherna.
Så jag körde Capitals-Jets som lunchunderhållning idag.
Gick åt helvete.
Capitals tog ledningen med 3-0, efter mål av bland andra Mojo, men i tredje vände de då uppenbart dopade gästerna och när de satte sitt femte mål inom loppet av några minuter bröts matchen och ersattes av filmen ”This is 40”.
* * *
Jag ämnar hålla låda här hela natten och ser de heta drabbningarna i väst också, särskilt Wild-Kings och Sharks-Stars.
Mycket kan klarna efter de drabbningarna.
* * *
Nu ska jag sätta i, eh, batterierna i fjärrkontrollen och ratta in rätt kanaler.
Må ni få en stor hockeynatt.

Nä, den rubriken syftar inte enbart på Detroit Red Wings – mer på att hela den här måndagkvällen är späckad av stekheta matcher.
Av de fem som spelas är det bara en – den mellan Anaheim och Edmonton – man kan strunta helt i.
Övriga…ojovoj.
•Buffalo-Winnipeg: Jets måste vinna för att hänga kvar i striden mot Capitals och/eller Rangers, Senators och Islanders.
•Ottawa-Pitsburgh: Cookies första möte med Seantors – och deras fans… – sedan Erik Karlsson-skadan. Kommer bli en helvetisk hatmatch. Som Sens desutom måste vinna.
•Detroit-Phoenix: Den mest pressande måste.match Wings spelat på årtioenden. Och ännu mer kritisk för Coyotes…
•Chicago-Vancouver: Rivalitet monumentale.
Now, jag har haft en rätt tung dag på grund av bad news from home, så jag känner mig inte särskilt upplagd att skriva.
Vi får se hur det blir.
Och hur som hoppas jag vi kan hålla låda i kommentatorsspåret.

NY Rangers – New Jersey 4-1 (Slut)
* * *
Ah, de här slutrapporterna alltså…
Före och efter matcherna pumpar adrenalinet och kaskadskrivandet, som Sibner på Hockeysverige kallar min ”metod”, flyter på av sig självt.
Men sen tar allt slut och man sitter här och krama ur sig formuleringarna som vanligt.
Segt det, erkänner jag härmed.
Så ni vet.
* * *
– Eller hur…det är verkligen inte det året för mig. Det blir inga nollor.
Jag har just påtalat det var väl fan det här med nollorna och Henke bara slut med armarna.
Vad han inte vet är att han har jinxare som Prytzen emot sig och för Prytzens skull låtar jag bli att berätta det också….
* * *
DeBoer lyckas alltså snacka sig till ett matchstraff precis i slutet.
Och det är väl förståeligt i det här läget, sånt händer.
– Ja, säger Strålman och ser sig omkring, konstigt att det inte händer oss oftare…
* * *
Lundqvist är inte dum.
När han får frågan vad det betyder att ha fått släcka lyset för värsta rivalen är han tyst en stund.
Sedan svarar han:
– Ingenting. För dom kan göra samma sak mot oss om en vecka. Fråga på lördag så vi får se.
* * *
Ja, why not, var den självklara tanken när DeBoer tog ut Marty med drygt fem minuter kvar.
De hade absolut inget att förlora – men en mikroskopisk chans att få tvåla till sjutton tusen gaphalsar som redan hade börjat skandera ”season’s over” med skadeglad förtjusning ner mot Devils-båset.
* * *
Spännande ikväll: Framförallt San Jose-Columbus och LA Kings-Dallas.
Men ännu roligare blir det imorrn, när Cookie kommer till Ottawa, Detroit tar emot Phoenix och Vancouver besöker kompisarna i Chicago.
Vi kan nog höras då, tror jag.
Nu ska jag gå hem och dra på mig Stålmannen-dräkten.

Devils gör ju verkligen ett försök och tar ut Marty med mer än fem minuter kvar (!) och sen en gång till här i slutet, men det går inte, det blir 4-1 (Prytzen!) och som elakt Garden skanderar:
Season’s over.
Mer kommer sen.

NY Rangers – New Jersey 3-0 (Period 2)
* * *
Det är svårt att inte tycka synd om Devils.
De går verkligen all in, försöker tömma bränsletankarna och äger ju första halvan av den här perioden.
Och så länge det står 2-0 känner man väldigtstarkt att nästa mål kommer att avgöra hela matchen.
Men inte fan.
Ena stunden är Lundqvist suverän, nästa har de sån otur – och sån oförmåga – i avslutningarna att det är psykedeliskt.
Och så händer det som alltid händer såna gånger.
Rangers gör 3-0 istället.
Demoraliserande.
* * *
Pyatt, av alla, är det som ökar på hemmaledningen – och det med ett riktigt uppkäftigt skott.
Han som är så anonym att jag hela tiden glömmer att han ingår i det här laget.
* * *
Att Steve Bernier lyckas skjuta över när han, efter formidabel framspelning , i princip har öppet mål är det mest slående exemplet på hur det går för lag som hamnat i totalt motflyt.
* * *
Ser ingen Yayo på pressläktarraden där Devils-spelarna sitter.
Däremot Urbom.
Han ser tuff ut.
* * *
Tro mig, Hällegerd, jag är bekant med flera karaktärer i NHL-ledningen och de vill inget annat än att det spelas underhållande hockey, att det är mycket folk som tittar och att alla inblandade tjänar en jävla massa pengar.
Dessutom:
När Bettman, som bor i Jersey, går privat på matcher gör han det i Newark med sitt barnbarn – ett stenhårt Devils-fan.
* * *
När en stammis som Prytzen dunkar in en jinx, då vet man att det är kört för Lundqvist.
* * *
Och när Bettman går på de där Devils-matcherna med dottersonen har han tydligen solglasögon och baseboll-kepa långt nerdragen i fejset – bland annat för att slippa konfronteras av såna som tror på konspirationer…
* * *
Larionov verkar fortfarande måttligt imponerad, om man säger så.
* * *
Mycket elakheter mot Marty här inne nu.
Det har han inte förtjänat.
Men det är ju så, Lundqvist får sina verbala lavetter i The Rock också,
* * *
Jack Hackett, att påstå att jag tittar på ”Game of Thrones” vore att ta i, men vissa slappa söndagkvällar fastnar jag där, om inte annat så för att de är så liberala med, eh, ja, klädseln – och i premiäravsnittet den här säsongen blev jag väldigt förtjust i jätten. Jag vill se mer av honom (och att det svishade förbi en jätte är ingen spoiler, gode fiftymagpipes).
* * *
Wow, nu i pausen är det en snubbe som slår en så elegant puck över hela banan att han vinner två förstaklassbiljetter till London.
Bernier borde varit ute och tittat…
* * *
Skulle det här stå sig – och såvida det inte kommer en reducering direkt i tredje är det svårt att se något annat – får Devils trösta sig med att det fortfarande finns en möjlighet att de kan sabba Rangers säsong nästa lördag.
* * *
Please, häng med i tredje också.
Då lovar jag producera finfin slutrapport så snabbt det bara går.

NY Rangers – New Jersey 2-0 (Period 1)
* * *
Nja, jag vet inte om man riktigt kan påstå att det är som på Long Island för en vecka sedan.
Då var det ju jämnt.
Här ser vi ett lag med självförtroende och ett utan. .
Men visst – det är bra tändning, bra tempo och bra ramalama på läktarna.
* * *
När det är sånt här tryck i kommentatorsspåret, då blir gamle Biffen glad.
Vill jag bara att ni ska veta.
* * *
Nu är det väldigt nära till golfbanan för Devils; det blir lätt det när man släpper in skitmål efter 30 sekunder i en måste-match.
Men de kom tillbaka från 2-0-underläge mot Florida häromdagen och nu finns ju snart inget mer att förlora, det är bara att gå all in.
Allt kan fortfarande hända, tror jag.
* * *
Apropå awards – om det fanns ett för breakthrough of the year skulle Derek Stepan ligga bra till.
Så sent som i somras tyckte jag att Rangers borde trejda bort honom.
Det tycker jag inte längre.
* * *
När bänken lyckas snacka till sig en utvisning vet man att humöret hos gästerna inte är bättre än hos fellow new jersey-bon Paulie Walnuts under konflikten med Christopher efter tjafset om notan i Atlantic City.
* * *
Korrigering:
Rangers förlorar INTE kontrollen över sitt eget öde vid förlust idag.
Jag hade tagit fel på Jets antal matcher, trodde de hade en till kvar.
Men i skiten hamnar dom ändå om de tappar båda poängen, that’s for sure.
* * *
Satan så coolt, Larionov sitter några platser från yours truly Biffen på pressläktaren.
Nej, jag menar inte Niklas Eriksson – även om det såklart också vore enormt.
Utan den riktige.
Igor.
Fan, nu blir jag verkligen starstruck…
* * *
Det är brutala decibeltal i det ”Maaaaaarty” som inte helt oväntat följer på det något dråpliga 1-0-målet…
* * *
Larionov kastar rätt lugubra blickar åt mitt håll och tänker, känns det som:
”Kan det verkligen vara dåren i ansiktsmålning på isen i Wiener Stadthalle 1987?”.
Jo.
* * *
Trodde inte Girardi var mäktig den sortens Foppa-inspirerade ”mottacklingar” men D’Agostini stupar som skolgosse som försökt ge sig på jätten i första avsnittet av ”Game of Thrones” för några söndagar sen.
* * *
Däremot känns det inte som att Larionov när han ser en sån här match nånsin tänker:
”Ah, det var precis så där jag, Makarov och Krutov brukade göra…”.
* *
Alltså, fatta att ligan på varje enskild match skickar en trupp a minst femton man som – alla iklädda samma fula klubblazers – sitter på pressläktaren eller i loger och administrerar individuell statistik.
Borde inte de uppgifterna kunna datoriseras?
Om inte:
Borde det inte åtminstone gå att lätta upp det grå gubbväldet med en eller annan smart lady?
Och om inte heller DET går:
Sätt på dem lite festligare kläder – och säg åt dem att inte sitta i grupp och se så saggiga ut i pressloungerna.
* * *
He he, förstår att tanken på en biff i Stålmannen-dräkt roar er grundligt.
Men såna böjelser sköter jag i lönndom…
* * *
Lite kaffe på det här så är eftermiddagen komplett.
Keep it coming i kommentatorsspåret nu!

Tre gånger i natt och under morgontimmarna vaknade jag med panik, sträckte mig hastigt efter väckarklockan och tänkte:
Jag har väl inte försovit mig?
Som inför första utlandsresan.
Som när man ska på viktig jobbintervju.
Som julaftonsmorgnarna på 70-talet då man visste att de första klapparna skulle ligga under granen i vardagsrummet (och det dessutom fanns förhoppningar om att en av dem skulle innehålla en Stålmannen-dräkt…fast då sov jag inte alls).
Såna är känslorna idag.
Sån dignitet har det här matiné-derbyt mellan bittra rivalerna Rangers och Devils i the woooorld’s most famous arena.
Insatserna kunde ju nästan inte bli högre.
Rangers kan avsluta Devils säsong – och Devils kan dra ner Rangers i skiten.
Med andra ord:
Det kan bli lika rungande fantastiskt som på Long Island förra helgen.
Så please stammisar och U-båtar, pojkar och flickor, Rangers-fans och Devils-fans – ni är alla hjärtinnerligen välkomna på fest.
* * *
Undrar var den där Stålmannen-dräkten tog vägen?
Säg inget till någon vuxen, men jag skulle vilja ha en sån att leka i idag också.
* * *
Förutsättningarna, om någon behöver bli påmind, är alltså de här:
Devils måste vinna, inte bara ta poäng – annars är chanserna att gå till slutspel borta både i praktiken och teorin.
Rangers, å sin sida, blir inte klara vid seger men får lite andrum – och förlorar vid torsk kontrollen över sitt eget öde.
Ojvoj!
* * *
Det är en gnistrande dag i New York, men vindarna bär med sig is som biter rätt elakt i bleka kinder under förmiddagspromenaden tvärs över Manhattan.
När ska den där förbannade Kung Bore fatta att han gjort sitt och ska försvinna ner i sitt hål nu?
* * *
Jag har egentligen vissa bragging rights när det gäller Devils öde; jag tippade dem de facto på niondeplats före säsongen.
Men sanningen är att jag är rätt överraskad över att de befinner sig i de den här prekära situationen och oavsett utgången i den dagens match lär missa playoff.
De spelade ju faktiskt förstklassig hockey så sent som i februari och hade häng på lagen i toppen av tabellen.
Vad hände sen?
Kom man helt plötsligt på hur mycket Parise saknas – eller blev skadan på Kovatjuk verkligen SÅ kännbar?
Hockey är bra egendomligt ibland.
* * *
Har egentligen lite svårt för idén att knyta på mig slips på söndagsförmiddagar, det känns som att man bara gör det om man ska till kyrkan.
Men så här stora stunder känns hockeyarenan å andra sidan som just en kyrka – rentav ”en kyrka för oss som inga gudar har”, för att helt otippat citera Roffe Wikström – så jag sitter ändå här med en svart sak med silverrevärer runt min stabbiga hals.
* * *
För att förekomma eventuella flisigheter:
Jo, jag vet att det fanns annat i det där stora tipset före seriestarten jag har betydligt mindre anledning att skryta om.
Profetiorna om Buffalo, Tampa, Toronto, Montreal, Anaheim, Nashville och Columbus comes to mind, till exempel…
* * *
Rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga – men konstigt nog är det här Devils första besök på Garden sedan femte konferensfinalen 23 maj förra året, när de vann med 5-3 och la upp matchbollen inför Game 6 i The Rock
Det känns rätt konstigt, The Battle of Hudson River brukar vara själva grundblocket under en Garden-säsong, men har det inte utkämpats en enda gång.
Vi får väl försöka trösta oss med att de kommer hit igen om en vecka.
* * *
Prytzen, din fråga från igår om stämningen mellan dörrmännen Simon och Bazil gladde mycket.
Svaret:
Dynamiken har förändrats i grunden .
Efter år av förnedring står Bazil bara och ler lyckligt, medan Simon – van vid att få skrävla och håna – stånkar och stönar och svär.
För husfridens skull var det dock bra att Rangers vann på Long Island förra veckan.
– Jag hade sagt upp mig annars, morrar Simon.
* * *
Jag har länge undrat, så jag blir själaglad när jag ser att Zippy på Newsday frågat Marty Biron hur mycket tejp han gissar att han lindat runt sina fotleder under karriären.
Det visar sig att fransk-kanadensaren just räknat ut det och kommit fram till följande siffra:
4,2 mil.
Nääää.
Med tanke på hur länge han sitter intill Henke och vevar av sig de absurda lagren av tejp efter matcherna – och hur illa det låter – skulle jag tippa att det snarast är dagsförbrukningen.
* * *
När Devils-coachen Peter DeBoer igår ombads kommentera det här derbyt svarade han:
– It’s a man’s game.
Indeed.
* * *
Och tänk att behöva hålla på med det där eviga tejplindandet bara för att sitta på bänken hela tiden.
Det här är elfte matchen i rad Henke startar för Rangers….
* * *
Häpp, Calle Söderberg är bokförd för sin första assist i NHL.
* * *
Att Rangers – detta monument över måltorkan – lyckats göra fjorton fucking mål på de senaste två matcherna är ett faktum man antagligen inte ska dra för långtgående slutsatser av.
Det var inga isbrytarskrov till försvar de stötte på direkt och dessutom hade de, i synnerhet mot Sabres, rätt mycket tur.
Som Strålle Strålman sa om Brad Richards tre baljor:
– Det kan ha varit hela NHL-historiens fulaste hat trick
* * *
Tråkigt besked från Devils-lägret:
Yayo spelar inte den här matchen.
Vad är det för larv?
Nå, det betyder förmodligen att han åtminstone någon period dyker upp här på pressläktaren och det ser jag fram emot; jag har fått skoja alldeles för lite om Melissa Horn den här säsongen.
* * *
Fläkten i min laptop, en jävla dramaqueen as of lateley, har nu sånt spel att jag får sitta här och skämmas – mer än vanligt, ska jag kanske säga.
Kan någon åka och hämta hem Eken från spelhålorna i Macau så det här får ett slut?
* * *
Hör Rangers-fans yra om att det här är en chans till revansch för förlusten i konferensfinalen i våras.
Snacka skit.
Att fimpa en rivals slutspelschanser är inte samma sak som att slå ut en rival i sudden i en konferensfinal.
Ain’t no fucking ballpark even, som Samuel L Jackson säger om skillnaderna mellan fotmassage och, öh, cunnilingus i ”Pulp Fiction”.
* * *
Har lämnat min röst för Masterton och Good Guy.
Tror inte jag får avslöja nåt så här i förväg, men vi kan väl säga att jag anser att det finns good guys som pratar norska.
* * *
In med Hedbä!
Ville bara testa hur det kändes att skriva så.
* * *
Snart ska det röstas om de stora award-priserna också. Tre i varje kategori. Inklusive Hart. Där lutar jag åt Crosby, Tavares och…ja, vem mer?
Förslag mottages tacksamt.
* * *
Det är, kan man konstatera redan innan värmning, betydligt färre åskådare i Devils-jerseys än vanligt på läktarna idag.
Oviljan att korsa Hudson för just den här matchen är förståelig.
* * *
Helst skulle jag vilja ge Patrick Kane någon form av pris i år – han är lätt den som roat mig mest – men jag vet inte om man kan påstå att han varit Blackhawks mest värdefulle.
De borde införa ett artist-of-the-year-pris också.
* * *
Något lugubert att Garden-organisten ger sig på Black Sabbaths ”Paranoid”, tycker jag.
* * *
Volchenkov återvänder efter fyra matchers avstängning i dag.
Undrar om han under frånvaron utnyttjat den gratisrunda en golfklubb i Vancouver erbjöd honom för armbågen i Marchands plyte.
* * *
Och helvete, nu går organisten loss i Ramones ”I Wanna be Sedated” också.
Vad är det för punkare som smugit in och tagit tangenterna?
* * *
Jag ryste i hela bröstkorgen när Calle Hagelin på telefon från Buffalo i fredags kommenterade det här derbyt:
– Det kommer att bli samma slags match som mot Islanders förra helgen.
I så fall var sömnsvårigheterna i natt ett billigt pris att betala.
Nu åker vi!

Som vanligt:
Detroit tog en poäng – men hade behövt två.
Enda trösten är väl att de har en match upp på Blue Jackets och därmed fortfarande kontrollerar sitt eget öde.
Men vilka streckmatchger det kan bli mot Coyotes och Stars här på upploppet.
Tänk om allt står på spel i sista matchen American Airlines Center på lördag. Då måste ju bloggen offra sig och åka till Texas också..-
* * *
Klockan är närmare sju hemma i Sverige, och vi har hållit igång i över tolv timmar, så okej – jag har väl överseende med att också de tappraste kommentatorerna packat ihop nu.
Jag sätter också punkt – och börjar ladda för det monumentala slaget om Hudson River på Garden denna söndag.
Vi hörs därifrån, strax före 21.00, svensk tid.
Missa för satan inte det!

Ja, VL 87, jag får krypa till korset – även om jag nu inte har något kors här i lägenheten.
Det var väldigt starkt av Coyotes att krama fram två poäng ur det mötet med Blackhawks.
Det blir fortfarande svårt att tränga sig förbi både Dallas, Detroit och Columbus i kön, men å andra sidan – precis som verkliga coyotes är ju Dave Tippetts hundar sanslöst envisa…
* * *
Jodå, Örebros egen Paul Coffey ringde redan innan han fått av sig hela utrustningen.
En hjälte.
Och kycklingsalladen var en smash hit.
* * *
Nu börjar tredjeperioden som kan avgöra om Detroit Red Wings 21 år långa slutspelssvit består eller inte.
Ojvoj.

I nio långs år ha de fått lida och skämmas.
Men nu kan alla som tillhör Maple Leafs Nation äntligen sträcka armarna över sina hjässor och vråla i extas.
Efter den här 4-1-segern är de – hur osannolikt det än låter – klara för playoff.
Bloggen ber att få gratulera.
* * *
Men vad ska vi tro om Habs nu då, Julia och andra vänner?
Capitals gjorde sin kanske bästa bortamatch på hela säsongen, men ändå.
Det är nåt som inte riktigt stämmer i Therriens lag veckan före slutspelsstarten.
* * *
Tro mig, Bendixen, den kycklingsallad Gemini vevar ihop passar lika bra för bantning som en ett skrovmål, med extra allt och majonäsgurka, på Sibylla-grillen.
* * *
Nu smäller det, gissar jag, snart.
Inget av de svenska NHL-proffsen är, till vardags, snabbare att svara på ”kan-jag-slå-en-kort-signal”-sms:et än Calle Gunnarsson.
Bara därför förtjänar den gode örebroaren det här första Stanley Cup-framträdandet.
* * *
Fint kämpat av Phoenix, men Chicago kommer vinna ikväll också och därmed blir det väldigt, väldigt svårt för våra vänner från Arizona-öknen.
* * *
Då ska vi se Detroits öde beseglas då.
Men jag har en del att göra samtidigt – ni vet, telefonare och referat och mackor med kycklingsallad – och återkommer först i andra pausen.