NY Rangers – Florida 1-2 (Period 1)
* * *
Urgency my ass, höll jag på att säga.
Offensivt ser väl Rangers i och för sig okej ut, de trampar på duktigt när väl kommer över blålinjen– och de gör också mål på de två powerplay de renderas.
Men Panthers får tillbringa förbluffande mycket tid i offensiv zon och där är hemmaspelarna märkligt tama och stirriga och oförmögna att visa vem som bestämmer.
Därför är pantrarna fortfarande med i den här matchen och därför kommer de fortsätta jävlas.
* * *
Rangers kommer ut till Dropkick Murphy-sång om Boston. Sedan blir det mycket riktigt en tyst stund för offren för attentaten på Boylston Street.
Inte så man tappar andan direkt, men fint ändå.
* * *
Ingen tillfällighet att Brassard gör mål. Han är bäst på isen so far, tillsammans med Kapten Callahan.
* * *
Många heavy hitters på raden där scouterna sitter ikväll:
Brian Burke, Scott Mellenby och Keskäleinen, Columbus nya GM, har alla flugit in för den här matchen.
Man kan fråga varför, men man kan inte förneka att det är en rätt cool församling att se.
* * *
In med Markström!
* * *
Årliga Steven McDonald-priset delas ut före första nedsläpp ock, det som föräras den som stått för ”extra effort” under säsongen – och det går som vanligt till Callahan.
Och vem kan ha invändningar?
* * *
Här är inte mer folk än under en vanlig match mot Florida mitt i seg serielunk – åtskilliga säten på framförallt nedre sektionerna gapar tomma.
Med tanke på vad som står på spel för Blåskjortorna är det bra märkligt.
* * *
Han verkar inte direkt vara Gretzky, men ändå – jag gillar alla som har så coola namn som Nick Bjugstad.
* * *
McEnroe är in the house – och överraskar genom att dra på sig en Knicks-keps när han blir inzoomad i jumbon.
Men det väcker jubel det med, de går ju snart upp mot Celtics i första slutspelsrundan.
* * *
Aha, Daniel Berglund – det är du som är BaconBerglund! Det kan du ha berättat förr, men det är först nu jag fattat det och jag blir glad av att se dig här.
* * *
Lundqvist ser ut som Rick Nashs rodeohäst när powerforwarden landar på honom, in reverse, efter det där friläget.
Fotografen som fångade den incidenten kan ha tagit årets sportbild.
* * *
Ja, det är ju inte som på Long Island i lördags det här, men för fan – nu tar vi varann i hand och hoppas på högre temperatur i de två sista.

Efter ett par dagar i terrorns Boston och ett akut tandläkarbesök – lite hockey igen.
Rangers mot Panthers.
Det känns finemang, inget botar dysterhet och svårmod som sprakande NHL-matcher med höga insatser.
Jag är dock rätt urlakad, så det kan bli en lite mer kortfattad och stillsam blogg än normalt.
Hoppas ni hjälper till och livar upp i kommentatorsspåret istället, med utläggningar både om den här matchen och andra glödheta uppgörelser där ute.
* * *
Apropå Boston – såg ni scenerna i TD Garden igår, när Bruins spelade första matchen sedan bombattentatet?
Det var riktigt gripande med såväl tyst minut som ”Boston strong”-tribut på jumbotronen, den rungande nationalsången, ”We are Boston”-ramsorna mitt under pågående match och, inte minst, båda lagens gemensamma manifestation i mittcirkeln efter Sabres straffvinst.
Vi kan räkna med en tyst stund före första nedsläpp här ikväll också – och förmodligen någon form av kärleksyttring visavi Beantown.
Rivaliteten mellan New York och Boston liknar ingenting annat, den är djup och intensiv, men när den här sortens tragedier inträffar
Efter 9/11 rullades det på självaste Fenway Park ut en stor banderoll med orden ”Boston loves New York” och nu har dom replikerat med samma slags uttryck uppe på Yankee Stadium:
New York stands with Boston.
Solidaritet…det är vacker det.
* * *
Hann inte se nånting av Rangers förlustmatch i Philadelphia i tisdags, men har förstått att de tidvis uppträdde helt oinspirerat och lamt.
Hur är det möjligt i den situation de befinner sig i med en dryg vecka kvar av grundserien?
Nu talar spelarna om ”urgency”, desperation, fokus och mental tuffhet och visst
Men varför i hela världen fanns inte de kvaliteterna i spelet redan mot Flyers?
Det kan ha kostat en vår på Manhattan.
* * *
Jag har många fina vänner som kommer från Skellefteå, de flesta tidigare medlemmar i en massa utsökta popband, och ber härmed att få gratulera dem å det hjärtligaste.
I natt lär det bli åka av på den där nattklubben som ligger fem trappor under Möjligheternas torg, vad den nu heter.
* * *
Panthers har ingenting kvar att spela för, men ni vet hur det är; då roar man sig gärna med att sabba för andra istället och får de bara hänga kvar i den här matchen ett tag kan de mycket väl dra ner Rangers under strecket.
Så den där urgencyn gör nog Blåskjortorna nog bäst i att, för en gångs skull, ha med sig ut på isen från början.
* * *
Lozo, twitterkungen på nhl.com, berättar att han fortfarande hör från svenskar som säger att de bara följer honom på grund av mig.
– Per, säger han bekymrat, jag är rädd att du skadar dig själv när du ger läsarna såna tips…
Ha ha, ja, jag har en självdestruktiv ådra.
* * *
Nånstans lockas jag av tanken på hockeymatcher på Yankee Stadium, det finns inte mäktigare idrottsarena, men jag kommer se minst en av matcherna den där Super Bowl-veckan på tv.
Där har ni det verkliga problemet med att NHL plötsligt vill utöka antalet utomhusmatcher.
De är roliga på tv – men skit att se på plats.
Så det borde verkligen räcka med en Winter Classic, på nyårsdagen.
Att ligan vill utöka det konceptet till sex stycken matcher till påminner om när klåfingriga kamrerstyper på FIFA får för sig att det vore en bra idé att spela VM vartannat år istället för var fjärde och inte förstår att de i så fall skulle fucka med själva grundmagin i evenemanget.
* * *
Vi lär få se blågul målvaktsduell ikväll också. Lundqvist ska definitivt stå och Markström gjorde ju NHL-karriärens match när Panthers var här för en månad sedan, så det vore ju dumt att inte ge honom en ny chans att äga förebilden på andra sidan isen.
* * *
Kometen, hur känns det egentligen?
Hoppet lever ju – och tänk om både Rangers och Jets förlorar idag…
Då blir det stormatch monumentale uppe i Buffalo imorrn.
* * *
Viss respekt måste man känna för den tjomme som släntrar förbi framför pressläktare i Panthers-tröja.
Man är engagerad om man sätter på sig jerseyn i det HÄR läget.
* * *
Det bär mig verkligen emot att säga, men jag börjar få en ganska stark känsla av att Red Wings missar slutspelet för första gången sedan Gustav Nyquist var nyfödd.
Kan man inte samla ihop sig till en bättre insats mot Calgary vetifan.
Istället blir det Dallas som tar den där åttondeplatsen.
* * *
Nej, tyvärr.
Det ser ut som att Clemmensen startar i mål för Florida.
Mäh!
* * *
Det känns som det är extra malle i kaffet i presscentrat ikväll. Bra, det kan den här bloggen verkligen behöva ikväll.
* * *
Brian Boyle är skadad och ersätts av just uppkallade Kreider ikväll.
Inte mig emot. Kreider är kanske inte en bättre hockeyspelare per se, men han är roligare att titta på.
* * *
Ah, då tar vi väl och bespetsar oss på match då.
Se som sagt till att liva upp farbror i kommentatorsspåret nu

NY Islanders – NY Rangers 0-1 (Slut. övertid)
* * *
Tack för showen, säger jag.
Och tack för trycket i kommentatorsspåret.
Nu ska jag köra hem Twiggy till Brooklyn och sedan tror jag att jag faller för locktoner från kamrater ute på byn.
Så slutrapporten får vänta till imorrn.
Då ska vi försöka klämma ur oss lite bilder här också.

Ooops.
Dan Girardi avgör på övertid.
1-0 till Rangers.
Och tv-pucksglädje på isen.
Mer kommer.

NY Islanders – NY Rangers 0-0 (Period 2)
* * *
Hur var det Tårtan sa?
Det här är en match i mängden?
Det är ungefär som om The Hives skulle välta ett utsålt Ullevi på ända och beskriva det som blott ännu en spelning.
Att showen fortfarande är mållös beror ju bara på att Kung Lundqvist – framförallt han – och Nabby spelar som gudar.
Egentligen borde det stå 3-3.
Rangers börjar bra och ser nästan ut att vara på väg att ta över, men andra halvan börjar Islanders spela sanslöst explosiv anfallshockey och etablerar tidvis ohyggligt tryck nere i Rangers-zonen.
Det är då Lundqvist har en rätt okej dag på jobbet.
Alltjämt:
Årets match – och vad mig anbelangar är det tveklöst det – kan sluta hur som helst.
* * *
Bloggen och Twiggy – kända från tv.
Gå in på Linus Hugossons twitterkonto så får ni se.
* * *
Det är ju gurgel efter praktiskt taget varje avblåsning.
Holmgren måste mysa som ett helt villakvarter en fredagkväll,
* * *
Varje gång dom är nere i hörnet vid gästentrén och jag ser att Marty Biron sitter där – vilket ju bortalagets andremålis på grund av begränsat utrymme i båset alltid gör – kommer jag att tänka på den rätt häpnadsväckande storyn om backup-keepern som satt där under en match på 80-talet, började flirta med en dam på läktaren och till slut smög iväg med henne in i omklädningsrummet mitt under brinnande match.
Några minuter senare kom en materialare in för att hämta en tejprulle eller nåt och…ja, det var precis som ni tror.
Sensmoral:
Bygg inte för små bås.
* * *
Islanders-coachen Capuano skulle passa på en lagbild på valfritt Elitserielag 1986.
Hockeyfrilla forever!
* * *
Twiggy säger plötsligt att hon har en känsla av att den här sällsamma säsongen kommer sluta med Stanley Cup-final här på ön.
Det vore en skräll monumentale.
Men efter att ha upplevt atmosfären här idag – inte Biffen emot!
* * *
Tur jag inte satt och åt popcorn i tv.
För det gjorde jag väl inte, Hugosson?
* * *
Det är alltså sant att Malkin låg vid poolen nere i Fort Lauderdale och brände sig så svårt att han inte kan spela nattens match mot Panthers.
Bilder – vi vill ha bilder!
* * *
Zuke eller Bailey.
Någon av dem blir hjälte och talk of the town, lyder mitt tips.
* * *
I en reklampaus tappar Nansen balansen.
Nä.
Det gör han inte.
Men jag vill bara tacka för att ni är så underbara och hänger på i Nansen-larvet.
Så ser Sveriges bästa bloggpublik ut.
Jag kör den för övrigt i just nu, Eric:
– Naaaaansen, Naaaaansen!
* * *
Slutrapport kommer – nån gång, på nåt vis.
Men först:
Avslutningen på en klassisk showdown på Long Island.

NY Islanders – NY Rangers 0-0 (Period 1)
* * *
Herregud vad roligt det här är!
Vi ser ren och skär slutspelshockey, med sprakande nerv, sånt där vildögt tempo och full jävla satsning i varenda närkamp.
Men framförallt:
Det är ett sjusatans drag, så våldsamt överlägset allt annat jag upplevt i den här hallen att det inte ens går att mäta.
Jag tackar ödmjukast för att jag får vara här.
* * *
Islanders har det spelmässiga övertaget och skulle varit i inte helt ologisk 1-0-ledningen om inte Kung Lundqvist gjort en alldeles overklig dubbelräddning när det var ungefär fem kvar.
Men Rangers är långt ifrån utspelade, de har bra tramp i dojan och skapar en hel del när de väl får fast pucken i Isles-zonen.
Fortsättningen blir en dröm att följa.
* * *
När hela hallen – och jag menar verkligen hela – gapar loss i ramsorna går det inte att höra vad som kommer efter ”let’s go”.
Det blir bara en brölande mess av orden ”Islanders” och ”Rangers”.
På decibelnivå motsvarande den på startbanan på JFK någon kilometer härifrån.
Ojvoj!
* * *
Att Henke är peppad ska förvåna ingen alls.
Han är sång-och-dansman i lika hög grad som målvakt och älskar såna här stora kvällar.
* * *
Mera gurgel!
* * *
Man ser med blotta ögonen vilket sjudundrande självförtroende som dunkar i bröstkorgen på Tavares.
Han har den där karisman, den där rakheten i ryggen, den där självklara kaxigheten som bara de allra största har.
Grattis till den attraktionen, Long Island.
* * *
Tårtan ändrade sig tydligen och valde att fördela blåsvädren Zuke och Hags över olika formationer.
Fegtårta.
* * *
Jag håller verkligen med, Holmgrens ”gurgel” är ett genialt begrepp.
* * *
Jag gillar verkligen Josh Bailey också.
En riktigt vass liten hockeyspelare.
* * *
Hanson Brother Asham framstår inte som någon med särskilt stora studieskulder när han ruffar till sig en tvåa precis som McDonald blivit utvisad för armbågstackling.
Men han kanske tänkte att Rangers powerplay ändå är så cheesedick att det var lika bra att replikera.
* * *
– Titta, säger Twiggy, där skulle du sitta.
Hon pekar förstås mot zambonin där de holkat ur motorhuven och låter glada barn sitta och vinka.
Ja, nån gång bara måste jag ju få åka med på en sån tur.
Som jag skulle vinka!
* * *
Ena linjedomaren heter Nansen i efternamn.
Nansen?
* * *
Rangers-fansen ska vara väldigt glada över att Tårtan haft förstånd att peta Hamrlik.
Redan Eminger ser ut som att han skulle behöva rullator när just Baily svischar förbi honom. Den gamle tjecken hade behövt läggas in för observation.
* * *
Ni som varit med länge vet att jag drömmer om att få åka med en sån där zeppelinare runt rinken i paus också – och här har dom fastknuten i taknockeln alldeles intill pressläktarraden där jag och Twiggy sitter.
Detta kan vara min stora chans.
* * *
Ska du med på dansen, Nansen?
Förlåt, kunde låta bli…
* * *
Coliseum må vara en gammal och gisten hall, men högtalarsystemet är det då fan inga fel på.
Det är som Lemmy varit här och skruvat på volymknapparna.
* * *
Vifta på svansen, Nansen.
Usch, jag är ju helt dum i huvudet.
Det ska vara en seriös och allvarlig hockeyblogg det här.
Eller inte.
* * *
Okej, ta ett djupt andetag.
Årets match fortsätter – nu.

Nu serrni.
Nu händer det.
Nu är känslan för första gången den här egendomliga säsongen så där bubblande, febrigt, rusigt euforisk den bara kan bli den här tiden på året, när pojkar skiljs från män, räkenskaperna görs upp och slutspelet börjar.
Jag älskar den känslan – med hetta. Inget annat är likadant, inget annat kan ens jämföras.
Nä, jag vet, det är ingen playoff-match vi ska se på Long Island denna vårlördag.
Men grejen är just att det ändå känns så.
Det här är det hetaste, häftigaste derby som spelats mellan Islanders och Rangers på många år.
Nästan lika mycket stod på spel i sista mötet 92-92 och ditot 06-07, men that’s about it.
Den här gången har vi dessutom ett potentiellt paradigmskifte på den lokala hockeyscenen som extra potentiell implikation och kittlande krydda.
Islanders kan för första gången sedan the glory days när Stefan Persson, Anders Kallur och Tomas Jonsson regerade på ön bli inofficiell herre på den new yorkska hockeytäppan.
Så ladies and gentlemen, spänn fast er nu.
Det här kan bli episkt.
* * *
Twiggy börjar omedelbart travestera Clashs (och Hep Stars, okej då, men dom vill jag helst inte nämna) Vince Taylor-cover:
– My swedish bloggfriend drove up in a brand new Cadillac.
För visst:
Dagen till ära får yours truly Biffen ut en fabriksny Cadillac från hyrbilsfirman.
Röd.
Tuff.
Het.
Är det klassisk showdown så är det.
* * *
Det är på vår Long Island.
På fler än ett sätt.
Rasslet från de yrvakna, nyutslagna löven på träden utanför Coliseum ackompanjeras ju av hockeyframgångar de hårt prövade fansen här ute i Billy Joel-land inte kunnat drömma om på länge.
Det är ju inte bara det att Islanders har en playoff-biljett inom räckhåll
De har det inte, som några av oss yrade om före seriestarten, för att också mediokra lag kan ha tillräckligt långa sviter av flyt en sån här säsong.
De har det för att de är bra, för att de mognat och utvecklats och vässat sina vapen, för att Garth Snows satsning på ungt och nytt äntligen burit frukt.
Och jag ber att få applådera.
Här har vi haft mycket roligt på Islanders bekostnad genom åren och det finns det ingen anledning att be om ursäkt, de har gjort skäl för alla förolämpningar (nja, kanske inte ALLA…) men nu förtjänar de respekt och får självklart det istället.
* * *
Jag vet inte om det beror på min ride är så cool, sällskapet så förträffligt eller matchen vi ska se så lovande, men för första gången någonsin lyckas jag ta rätt avfart efter Long Island Expressway.
Det går bra nu.
* * *
Dagens motståndare är också de högst medvetna om att det är ett Islanders av annan kaliber än tidigare de får gå upp mot denna gastkramande kväll.
Bork Bork Hagelin hade en lång utläggningen för bloggen om det på Garden i veckan.
– De är mycket, mycket bättre nu. Förut har de haft korta sekvenser när de spelat på hög nivå, men sedan alltid dippat. Nu känns det som att de har verklig kontinuitet. Och det är inte bara Tavares och Moulson som kan ställa till det. De har vassa andra- och tredjekedjor. Det kommer bli en utmaning, sa han och tog sen en stor klunk av den där proteindrycken som ser ut som att den skulle gå att framkalla film med.
* * *
Men hur rätt man nu än kör på alla Parkways och Routes här ute i spenaten ser det ut som vanligt vid resans slut:
Man kommer till en förvuxen Gyllerinken i Borlänge (ja, fellow masar och kullor, jag vet att den hetat Borlänge Ishall sedan Ivan Hansen gick i blöjor , men Gyllerinken låter roligare så vi säger så).
Det upphör aldrig att förvåna att det de facto spelas NHL-hockey i en hall knappt värdig Mora IK.
Fast snart slipper vi alla den förvåning.
Om bara två år flyttar de och får coolaste adressen i hela ligan.
Downtown Brooklyn.
Jag räknar dagarna.
* * *
Ja, nä, Tårtan vill förstås inte hjälpa till att höja temperaturen ytterligare inför den här klassiker.
– Det är som vilken match som helst för oss, vi bryr oss inte om vem vi möter, morrar han.
Suck.
Han lär väl få ha den inställningen om han vill, men det känns nästan lite respektlöst mot alla runtomkring.
Som om fansen, rivaliteten och historien överhuvudtaget inte betydde någonting.
Någon borde upplysa den tjurige fan om att han verkar i underhållningsbranschen och att han har visst amsvar för att roa, kittla och hetsa upp de som följer hans jävla hockeylag.
* * *
Nej, egentligen räknar jag givetvis inte dagarna tills Islanders flyttar till Barclays Center, fan vad tråkigt det vore.
Faktum är att det, när man väl tagit sig in och passerat alla underligt vindlande korridorer och slagit sig ner på den trånga pressläktaren, är rätt trevligt i Coliseum.
Man sitter påfallande nära isen, man har närkontakt med det vanliga läktarlivet – Gris-Olle, är du här? – och stämningen andas väldigt mycket…hockey.
Kort sagt:
Fan vad trevligt att det spelas NHL-hockey i en sån här hall!
* * *
Calle Söderberg har alltså skrivit på ett treårskontrakt med Bruins, kommer till Beantown på onsdag och får nummer 34.
Kontroversiellt, förbundet har ju sagt att han inte ”får” – trots att han inte är uttagen i VM-truppen.
Min åsikt:
Välkommen till USA, Calle!
Ja, jag tänker förstås mest på att jag äntligen får en svensk i Bruins också, men det är inte BARA det.
Ingen har vad mig anbelangar rätten att stoppa en fri människa från att åka och jobba och tjäna pengar var han vill och argumentet ”regler är regler” kan de verkligen stoppa upp nånstans.
* * *
Stämningarna på Long Island är så upphetsade att det till och med hålls tailgating-partyn ute på parkeringen timmarna före första nedsläpp.
Det ser man i hockeysammanhang vanligtvis bara nere i Raleigh i North Carolina, men desto roligare är det ju att få bevittna fenomenet mitt i storstan (nåja…). Synd bara att man glömde grillen hemma.
* * *
Det låter som att Tårtan tänker matcha Zuke och Hagelin i samma kedja ikväll.
Ojvoj.
Long Island drabbas av både orkan och twister på en och samma gång.
* * *
Twiggy är så modig att hon äter i Coliseums presslounge.
– Var det gott?
– Vad tror du?
– Nej.
– There you go.
Twiggy är coolast.
* * *
Det verkar som att lill-Foppa – Filip Forsberg – debuterar för Nashville imorrn också, mot Wings.
Hoppas han gör braksuccé – och att McPhee i Washington ser det.
* * *
Somliga, inte minst i Rangers-kretsar, är lite flisiga mot de Islanders-fans som plötsligt vaknat ur sin långa slummer och ler mot solen igen.
”Var har ni varit de senaste tio åren då”, lyder den sura ramsan.
Men snacka skit.
De har haft all anledning att vara deprimerade i ett par decennium och glädjen när det äntligen börjar spelas anständig hockey i plåtlådan är högst förståelig.
De som dykt upp i vårt kommentatorsspåret ska känna sig hjärtligt välkomna, vi har saknat ner.
* * *
Enroth! Nollan mot Flyers idag. Storartat.
* * *
Redan när värmningen börjar kokar det på de kompakta läktarna – och det händer bara riktigt stora kvällar.
Av jublet/buropen att döma när de respektive lagen kommer ut är fördelningen i stödet 60-40 – till Islanders fördel.
Det kan bli en historisk holmgång även på den här sidan sargen.
* * *
Ingen Ullabulla i Islanders trupp just nu. Det beklagas härmed högljutt.
* * *
Vad gäller rivalitet på läktarna har de betydligt djupare rötter, och mer gift i blodomloppet, än den mellan exempelvis Rangers och Devils.
Min kompis Craig, bartender på Elaine’s på den tiden livet var riktigt bra, växte upp här ute oh har berättat om hur han när han gick på lokala barer på lördagkvällarna under 70- och 80-talet alltid fick uppge om han var Rangers- eller Islanders-fan redan i dörren.
De båda supporterfalangerna måste hållas isär, även när det inte spelades hockey, för annars blev det garanterat trubbel.
Såna anekdoter känns underbara att ha i bröstkorgen när man tittar på såna här matcher.
* * *
Okej, folks.
Big game ska börja nu.
Huge.
Spectacular.
Hoppas ni är med mig natten lång.

God afton, music lovers.
Ikväll skulle bloggen ha korsat Hudson-floden och placerat sin voluminösa bakdel på pressläktaren i The Rock.
Var det tänkt.
Men:
Det sket sig.
Det sista stora skrivprojekt jag ovillkorligen måste bli klar med till i morgon bitti ville inte låta sig förfärdigas i går.
Så vi får köra en korresoffan-session från det regniga Manhattan.
Risken finns att jag inte hinner skriva så särskilt mycket härifrån heller, men kommentatorsspåret är vidöppet så osäkra era reovlvrar, Eric, Hällegerd, Rob4, Avery och alla andra.

NY Rangers – Toronto 3-2 (Slut, straffar)
* * *
Det är Zuke som står med den nu hutlöst buckliga och fula Broadway-hatten nertryckt över de norska lockarna i omklädningsrummet efteråt.
Med all rätt.
Han gjorde ju det avgörande mål den här bloggen bara visste att han skulle göra ikväll.
Under straffdramat visserligen, men det förtar ingenting. Tvärtom. Det var med den fullträffen Rangers säkrade den extrapoäng de behövde på samma sätt som chief Brody behövde sätta sista skottet i syretuben i ”Jaws”.
* * *
Som svensk med förra sommaren i plågsamt färskt minne borde man ju veta bättre än att börja kaxa om magiskt väder.
Gudarna replikerar omedelbart med skyfall och åskkanonader som får det att rista i hela Madison Square Garden.
Point taken.
* * *
Det var vackert också, det där snabba skottet han ställde Reimer med, Zuke.
– Den varianten fungerade på ”Henke på träningen igår och funkar den på honom gör den det på alla andra också, säger han med ett flin.
Lundqvist dementerar dock bestämt.
– Norrmannen bara ljuger, han gör aldrig mål på mig, menar han.
* * *
Det är inte ofta Devils-spelare gör sig skyldiga till dumheter som den armbåge Volchenkov satte i skallen på Marchand ute i The Rock.
Det blir garanterat avstängning – och som vår olycklige kommentatorsspårsvän Hällegerd konstaterar lär även Old School Lou ha synpunkter.
Sånt där gillar han inte.
* * *
Zuke hade ett och annat att säga Phaneuf efter den höga klubba han fick i plytet i sista.
– Ja, han gav sig ju på minsta kille på isen, så får man inte hålla på, skrockar han.
* * *
Boston övertog ledningen i Northeast-divisionen från Montreal efter segern i The Rock och klev därmed också upp på silverplatsen i konferensen.
Det är inget Rangers har något emot, gissar jag.
Om de kan kriga sig till sjundeplatsen möter de garanterat hellre Bruins än Canadiens. Bruins är måhända det bättre laget, men passar blåskjortorna triljoner gånger bättre än Habs.
* * *
Nu ska jag försöka bota plötslig migrän och sedan börja klättra i ett nytt textberg.
Men den här gången blir pausen absolut inte lika lång, planen är att vi ska mötas redan på fredag.

Rangers vinner, efter visst drama, på straffar.
Hjäte:
Zuke!
Sa ju DET…