NY Rangers – Toronto 2-1 (Period 2)
* * *
Tja, det tar sig.
Vi ser en helt okej mittperiod,
Leafs tar ledningen, men Rangers vänder alltså, med mål signerade Hagelin och McDonagh.
Hade jag ett päron skulle jag äta det och inget annat, om man säger så.
* * *
Han brukar säga att han är evig optimist och aldrig gräver ner sig om det går tungt, men ojvoj som Hagge Bork Bork behöver det målet.
Plötsligt får han ny svikt i det där geopard-steget, plötsligt hugger han på puckarna, plötsligt är han sig själv….
* * *
Men så mycket för den uppgraderade defensiven.
Kapten Callahan, av alla, börjar andraperren med att såsa så mycket med pucken i egen zon att Kessel bara kan ta den och pricka in matchens första mål.
Det ska jag minnas med särskild tacksamhet när det är dags att ställa VM-frågan…
* * *
Det här med att scouta verkar inte precis vara som skriva featureartiklar.
De sitter och pladdrar och gäspar och smular med popcorn allihop.
Om spelarfacket bara visste hur mycket klubbarna hade kunnat spara i reskostnaderna och istället lagt på löner…
* * *
Leafs chanser att orsaka lite kaos och söndring i slutspelet minskar inte direkt om även lugubre Kessel – briljant, men ojämn som asfaltsbeläggningen i Detroit – tänker vara så här het.
* * *
Efter halva matchen gör hon entré.
Twiggy.
Det upplägget skulle man satsat på, det var ju först då det började hända nånting.
* * *
Ojvoj, golvet verkar verkligen ha gått ur Old School Lous bygge på andra sidan Hudson-floden.
Ska en resa ända till finalen verkligen följas av en missat slutspel?
* * *
Det är fint att se hur många U-båtar som lystrat till de små locktonerna och stigit upp ur djupen.
Bloggen blåser salut med sonden.
* * *
Jag ger mig inte – Zuke kommer att scora.
* * *
Nu ska jag och fresta Notan med en prilla igen.

NY Rangers – Toronto 0-0 (Period 1)
* * *
Sedan den iögonenfallande breakdown som föregick Leafs segermål i måndags har Tårtan, milt uttryckt, accentuerat vikten av säkrare och mer aggressivt försvarsspel och för all del – hemmalaget är bättre i egen zon.
Men istället klickar offensiven.
När de väl kommer över blålinjen trummar blåskjortorna på hyggligt och vaskar fram några chanser, men det är inte så ofta de gör det för omställningarna går för långsamt och de fastnar gång på gång i neutral zon.
Det är inte så man sätter på sig partyhatten direkt.
* * *
Vare sig Twiggy eller Eken är här, så jag sitter helt oskyddad och tvingas lyssna på en scout som upptäckt att jag är svensk och tycker det är väluppfostrat att sitta och babbla om Stieg Larsson-romaner mitt under pågående action. .
Så ha överseende med eventuell oskärpa, jag är svårt distraherad.
* * *
Leafs skapar inte så mycket så man dra efter andan heller, men intrycket består.
De har inte varit så här beslutsamma, starka, säkra och bra på decennier.
* * *
Frågar Notan hur många mål han gjort i den här ärevördiga arenan.
Han är tyst en stund och svarar sedan att han inte riktigt vet, han spelade bara 36 matcher med Rangers och kan inte minnas.
Men med Kings då?
– Nej, he he, med Kings gjorde jag aldrig några mål.
Men jodå.
Bloggen går snabbt in på hockedb och får där fram uppgiften att herr legendaren sammanlagt smällde in hela 18 mål under NHL-karriären – varav två med Blueshirts säsongen 95-96.
* * *
Han gör inte mycket väsen av sig, men Calle Gunnarsson är i mina ögon det stabilaste Örebro gett världen sedan kexet.
* * *
Första gången jag träffade Notan, i Dallas, kom han fram, tog i hand och utbrast på grov stockholmska:
– Tjena, det är du ja…jag hör att det borstas mycket där borta i New York.
Ha ha, jag är fortfarande helt perpelx över den kommentaren.
Jag menar, jag är ju en dokumenterad måttlighetskonsument…
* * *
Så långt har Phaneuf sluppit bli påmind om de inte helt rumsrena kommentarer Avery, under viss uppståndelse, fällde om hans fästmö för några år sen.
Men det krävs förmodligen bara en råbarkad propp, sen lär det eka om sloppiga rester igen…
* * *
Det var också då berättade att Loui Eriksson efter nyheten att Stars trejdat till sig Brad Richards från Lightning sagt i en intervju att han var uppspelt över att han skulle få spela med KEITH Richards…
* * *
Apropå det, är Elisha här ikväll månne? Det skulle skänka en helt annan lyster åt hela evenemanget.
* * *
Jag tror fortfarande Zuke spräcker nollan ikväll.
* * *
Nu får den här matchen gärna bli lite bättre.

Finally
En mör biff är tillbaka i sitt rätta element.
Det här uppehållet blev lite längre än jag hade föreställt mig, men det visade sig att jag inte längre behärskar konsten att skriva längre featuretexter i acceptabelt tempo eller med ett rimligt mått av ansträngning.
Det blev istället som att vada genom tjock gyttja, eller – för att knyta an till ämnet det ska handla om i det här forumet – som att pressa sig genom åttonde övertidsperioden i en slutspelsmatch, och först efter att ha avancerat ända fram till korsningen där magsåret har att välja mellan att övergå i hjärtinfarkt eller stroke gick projektet att fullborda.
Men skitsamma, nu är berget bestiget och bloggen ber ödmjukast att få göra comeback med en live-dans från ett hett original six-möte mellan Rangers och Toronto i the woooorld’s most famous arena.
Jag hoppas på månghövdat och entusiastiskt sällskap i kommentatorsspåret natten lång.
* * *
Det börjar i sanning dra ihop sig.
Blott två och en halv vecka återstår av grundserien – nej, jag fattar inte heller hur det kunnat gå så besinningslöst fort – och var och varannan match som spelas har samma vikt som en pokergiv när alla runt bordet gått all in.
Livet är med andra ord gräddsås just nu.
Den här bataljen, en snabb retur på mötet i Big Smoke i måndags, har just den lätt prematura do-or-die-känslan.
Rangers måste ovillkorligen vinna för att försvara sin svårartat utsatta position i tabellen – och Maple Leafs lika ovillkorligen för att en gång för alla eliminera hotet om att bli nerdraget i streckinfernot, ett scenario vare sig laget eller dess fans efter decennier av genomklappningar inte kan sluta drömma mardrömmar om.
Så låt sekonderna lämna ringen, för satan.
* * *
Under en sån här återkomst känns det rentav som att vi borde kunna locka upp några U-båtar till ytan i kommentatorsspåret.
Vad sägs, ni som läser men aldrig ens sticker upp periskopet i vanliga fall? Jag har sonden, eller vad det heter, påslagen.
* * *
Fast den showdown alla pratar om här är lördagens larger-than-life-derby på Long Island.
Det är den största match som spelats mellan Rangers och Islanders på flera decennier.
Eller som min kompis Denis, på Metro New York, plötsligt kommer fram här i pressrummet och konstaterar.
– Så här mycket har inte stått på spel mellan rivalerna sedan den där gången Clouthier spöade upp Tommy Salo.
Ha!
* * *
Det hann aldrig bli mycket till vår i New York.
I måndags sa det bara pang mellan Manhattans skrapor – och så var det rungande jävla sommar.
Idag, till exempel, var det nästan för varmt att alls ha kavaj på vägen hit.
Man kan ompröva sin edsvurna ateism för mindre.
* * *
Det var under ett jättebrawl mellan Blueshirts och Isles i april 1998 dåvarande Rangers-målisen Dan Clouthier och Islanders-diton Tommy Salo gick en svängom och, ja, svensken fick
Men so what?
Sedan dess har Salo gjort något så oerhört som att lotsa Leksands IF tillbaka hem.
Vad har Clouthier åstadkommit?
Fast fan, jag skulle gärna se ett sånt där Slapshot-inspirerat saloon-slagsmål igen, allting har blivit alldeles för prydligt och corporate-korrekt i NHL.
* * *
Oron i Leafs Nation är i rent mänsklig mening som sagt förståelig, historien förskräcker verkligen.
Men den har ingen logisk grund. Toronto är stabilare, och spelar bättre, än på över ett decennium.
Som Calle Gunnarsson sa på sin finaste närkingska (heter det verkligen så?) på telefon i måndags:
– För första gången sedan jag kom hit hänger vi inte med huvudet när vi hamnar i underlägen. Det är en stor skillnad.
Indeed.
Det blir playoff i ACC i vår och de som tvingas vara bortalag där får inte roligt.
* * *
Cool nyhet:
Islanders kommer spela minst en träningsmatch i framtida hemmahallen Barclays Center redan i höst.
Det tänker inte jag missa.
* * *
Gunnarsson hyllade coachen också, vår gamle Carl-Gustaf Lindstedt-kopia Carlyle.
– Han och hans team har en väldigt rak kommunikation och de har sett till att alla vet att vi alltid kan vinna om vi bara håller oss till vår gameplan, hette det.
Då får jag erkänna mig överbevisad.
Ingen tränare i hela ligan har i mina ögon framstått som grinigare, tråkigare eller mer stockkonservativ än Carl-Gustaf.
* * *
Ikväll är det dags för Zuke att göra mål.
Det tycker Tårtan också.
– Ja, han måste göra mål. Det är det enda jag saknar. Precis som en del andra glömde han visserligen hur man spelar defensivt i de senaste matcherna, men annars är han en helt annan spelare än när han var här senast. Han är i bättre form och åker skridskor mycket bättre och jag känner mig komfortabel att skicka ut honom i vilka situationer som helst, säger coachen under ännu en egenartat godmodig presskonferens före matchen.
Typiskt att ingen av de norska kollegorna, de som de senaste veckorna bevakat den lille artisten lika närgånget som argentinska medier bevakade kröningen av den nye påven, är på plats när det kommer en sån utläggning.
* * *
I natt kan ni ägna Rangers rinkreporter John Giannone en extra vänlig tanke.
Inte nog med att han vid sidan av Kevin Weekes och Eddie Olczyk är den nordamerikanska tv-profil som behandlar bloggen med störst vänlighet och respekt.
Gentlemannen fyller 50 idag också.
Happy birthday, säger jag.
* * *
Tårtan säger oväntat vänliga saker om Strålle Strålman också.
– Den senast veckan har han rört sig rätt riktning. Innan dess var det tvärtom. Jag gillar hans attityd, vi har varit rätt hårda mot honom, men han förstår att det beror på att vi vill att han ska bli så bra som vi vet att han är, heter det.
* * *
Men vad fan, nu är det en massa scouter från väst här och bidrar till onödig trängsel på pressläktaren igen.
Trots att det gått tre veckor sedan trading deadline har Red Wings, Wild, Coyotes och Canucks har alla representation under kvällens match.
Varför då?
Tänker de sig att en potentiell finalmotståndare finns på isen?
* * *
Det är, första gången i år, hålligång på uteserveringarna i korsningen åttonde och 33:e ser jag i rulltrappan på väg upp till pressboxen.
Lusten att slänga in laptoppen i Rangers omklädningsrum, be Henke hålla koll på den tills på lördag och joina partyt är stort, det kan inte förnekas, men jag nöjer mig med att konstatera att New York aldrig är bättre än nu.
* * *
Det låter som att speakern säger att kvällens värmning är ”presented by The Rigtheous Brothers”.
Hade varit nåt, det.
Unchained Melody, liksom.
* * *
Ser färre Leafs-fans än väntat under värmningen.
De brukar vara talrika även de mörka åren och en sån här drömsäsong borde det välla euforiska Big Smoke-bor över gränsen.
Men de kanske fastnat på de där uteserveringarna. De är väldigt angenäma.
* * *
– Du, VM…vad säger du om det?
Det verkligt angelägna med att Rangers går till slutspel är att jag inte behöver gå fram till en viss plats i omklädningsrummet och ställa den frågan.
* * *
Även ikväll kommer det fram två unga landsmän och hälsar och säger vänliga saker om denna blogg.
Det uppskattas mycket, hoppas jag de förstår fast jag verkar så förlägen.
* * *
Alltså, fortfarande…varje gång jag ser Leafs på isen tittar jag instinktiv efter nummer 13.
Men those were the days.
* * *
De unga landsmännen vill veta om jag tror Henke kommer vara bra ikväll.
Ja, det gick ju sådär i måndags och historiskt har han alltid varit som överjävligast efter de mindre lyckade insatserna.
* * *
Vem kommer plötsligt fram och ber om en prilla Ljunglöfs Ettan:
Notan.
Han är, visar det sig, här på tv-jobb och herregud, det är ju en ren ära att få bjuda en sån klippa på snus.
Mer kommer i det ämnet under kvällen, har jag en bestämd känsla av.
* * *
Nu ber vi de där sekonderna att lämna ringen på riktigt.
Stammis och U-båtar, ha en underbar kväll!

Ha ha, S_Avery och Playofwill och andra…ni är som fågelungar som gapar efter föda!
Men missförstå mig rätt, det är jag bara tacksam för – inget är bättre än angelägna läsare.
Jag råkar dock ha ett helt monstruöst skrivprojekt som måste avslutas inom de närmaste dygnen och därefter följer ett likadant till, så den här veckan finns en uppenbar risk att det blir lite mycket icingavblåsningar i det här forumet.
Men för att ni inte ska svälta ihjäl där ute slänger jag härmed åt er några sporadiska reflexioner ni ju kan vända och vrida på en dag eller två.
•Att höra att Erik Karlsson åker skridskor igen och kanske, kanske hinner göra comeback den här säsongen är som att få beskedet att Elvis lever. Jag drog fanimig en liten stäpp här på parketten när jag såg den nyheten.
•Maple Leafs har aldrig – eller åtminstone inte sedan jag kom hit – sett starkare ut än just nu. De spelar med en power, ett självförtroende och en auktoritet man inte kunnat föreställa sig under säsongerna som gått sen förra säsongen. Jag skulle inte vilja vara fan till laget som stöter på dem i första playoff-omgången.
•Ni hörde om World Cup, va? Inte nog med att NHL-stjärnorna med all säkerhet kommer medverka i OS även i fortsättningen. Ligan och spelarfacket vill arrangera World Cup vartannat år också – och göra det mitt under säsongen och precis som OS-åren ha ett uppehålla i grundserien på några veckor. Fantastiskt, säger jag. Då skulle vi få riktiga landslagsturneringar, med de allra bästa på isen, varannat år. Och rätt tid på året. Det där med mästerskap på sensommaren kändes aldrig riktigt riktigt. Ännu bättre blir det om dom, som Larry Brooks antydde i söndags, håller evenemanget på och en samma ort också, eller åtminstone i två närbelägna städer. Det geografiska kaoset i Canada Cup och tidigare upplagor av World Cup tog också lite av udden av de turneringarna. Men tänk två veckor i typ Toronto och Montreal med världens bästa landslag i clinch – och så en blytung final i Bell Center. Ojvoj!
•Derbyt på Long Island på lördag kan bli det mest laddade mellan Rangers och Islanders på flera decennier. Kan icke missas.
•Det här rara Youtube-klippet säger så mycket om passion, knattars behov av hjältar – och en hjärtskärande aspekt av trejder man inte tänker på tillräckligt mycket:

•Alex Ovetjkin har fortfarande en ett par nävar torrt krut i bössan, no?
•Jag längtar väldigt mycket till Nashville just nu. Vill bara ha det sagt.
•Idag är det tisdag och då vet ni – gå ut och köp tidningen, bloggen har NHL-fest där.
Okej, nu försvinner jag in i mitt projekt igen, men såvida jag inte fått en hjärtinfarkt innan dess blir det liveblogg från Garden på onsdag kväll.
Hörs då, fåglar.

Jaha, titta.
Även Jagr, Ben Bishop och – givetvis! – Gaborik fick grandiosa starter i sina nya klubbar.
Och nu blir det en kort paus här.
Jag ska ut på annat slags uppdrag i helgen och hinner inte underhålla den här bloggen alls fredag-lördag, men håll ut. På söndag kör vi igen.

NY Rangers – Pittsburgh 6-1 (Slut)
* * *
Kvällen rubrik får betraktas som osedvanligt klockren.
Det handlade verkligen om the new kids on the block på Garden..
Alltså, ta in detta facit:
Ryane Clowe – två mål och en assist.
Derick Brassard – ett mål och tre assist.
John Moore – ett mål.
Det är ju nästan overkligt.
Och mest frapperande av allt:
De hade ingen tid till förberedelser alls – de två filurerna från Ohio anlände sex minuter innan matchvärmningen, fick kasta på sig prylarna och sen var det bara att lira,
– Jag tog i hand medan de försökte på sig sin skit och sa åt dem att gå ut och ha kul, berättar en sällsynt Tårtan på presskonferensen
Ibland behöver det inte vara så svårt.
* * *
Nu är det en väääääldigt lång dag som går mot sitt slut, det första inlägget gjorde för sådär en femton timmar sedan och jag har annat som måste skrivas klart i natt.
Så ni får ursäkta, men jag drar ner rullgardinen redan nu.
Kul dag, tack för att ni var med.

En minut kvar och Rangers leder med 6-1.
Nu går vi till det norrmännen kallar garderoben.

NY Rangers – Pittsburgh 5-1 (Period 2)
* * *
Ja, man kan utgå från att Glen Sather puffar rätt förnöjsamt på cigarren uppe i sin luxuösa loge.
Det måste kännas rätt bra att för en gångs skull framstå som ett snille.
För det är just vad han gör när nyförvärven levererar på det här sättet.
Clowe – som höll på att förtvina i måltorka i San Jose – har två mål och en assist och Brassard ett mål och två assist.
Om det sedan bara råkar vara tillfälligheter, sprungna ur kaoset en trading-dag…well, han kan ju få njuta ikväll i alla fall.
* * *
Penguins gör en riktig skitmatch, sannolikt den sämsta på hela säsongen, men det finns knappast någon anledning till oro bland fansen.
Precis som Kenneth Lord skriver i kommentatorsspåret handlar det garanterat bara om att det blivit lite rörigt med alla nyheter.
Inom några veckor är det här världens bästa hockeylag igen.
* * *
Det mest frapperande är förstås Rangers powerplay.
Så sent som för några dagar sedan var det inte mer happening, eller roligare att titta på, än spolningen av isen nu i pausen.
Ikväll slår det plötsligt gnistor om det – som kring en majbrasa i Tjärnaberget i Borlänge.
Och både Brian Boyle och Brad Richards bidrar till elektriciteten.
Ursäkta oss om vi kliar hål i våra hjässor.
* * *
Vinkonsumtionen i Rangers omklädningsrum torde ha gått ner dramatiskt den här säsongen.
När han håller nollan håller ju Henke vinlotteri bland lagkamraterna , men, hm, ja, det blir inte så mycket med det.-
Ikväll kan han tacka Eminger för att han sparar de pengarna, det är den tafflige backen som skänker Dupuis det meningslösa tröstmålet den här perren.
* * *
Ryktet säger att Janne Bengtsson, Svenskans Mister hockey, är på curling i Stockholm ikväll.
När fan blir gammal, eller hur var det nu?
* * *
För att vara en sån målmässig urladdning – Rangers har gjort fem, hallå! – är det sällsamt sömnig ofokuserad atmosfär i den ärevördiga kvällen ikväll.
Kan det vara alla svenskar som sitter och diskuterar morgondagens shoppingplaner?
* * *
Zuke har inte bara abnormt stora fötter. Den där klubban är ju så lång att han skulle kunna Bubkas världsrekord med den om han ville.
* * *
Det här är förstås avgjort, den enda frågan nu är om Dogge tar en fajt med Asham – och om Clowe får kröna kvällen med ett äkta hat trick.
Ni stannar väl uppe?

NY Rangers – Pittsburgh 3-0 (Period 1)
* * *
Eh, ja, nog för att jag använde begreppet oförutsägbart i förra inlägget, men det HÄR hade ingen kunnat föreställa sig.
Ett Rangers som tycks helt elektrifierat av dagens händelser kör över ett Pittsburgh som har en ännu en kväll off och leder med osannolika 3-0.
Antagligen ska man inte dra för stora växlar på en sån här period, det kan bli mycket underligheter såna här dagar, men det är roligt att bli överraskad.
* * *
Hygglig debut för Clowe.
Först inleder han sin karriär som blåskjorta med en tackling i offensiv zon som får Garden faithful att jubla i förtjusning, sedan står han för en assist till McDonaghs 2-0-mål – och så gör han själv sitt första mål för säsongen.
Den typen av start måste fortsättningsvis kallas en Ryane Clowe Hat trick.
* * *
Men den här sporten är bra svårt att förstå.
För mindre än en vecka sedan spelade Penguins världens bästa hockey.
Nu detta.
Det kan inte gärna bara bero på att Crosby är skadad, de som finns på isen kan ju egentligen otroligt mycket mer än så här, så nåt har plötsligt bara blivit fel i kemin.
* * *
Det är inget fel på Brassards Rangers-debut heller.
Passningen bakom ryggen till det som först ser ut som något så exotiskt som ett powerplay-mål av Brad Richards och sedan tillskrivs Bryan Boyle är riktigt briljant.
* * *
Hur är det fatt med John Amirante? Han låter som en fjortonåring som just hamnat i målbrottet när han drar nationalsången.
Eller så spricker rösten av saknaden efter Gaborik, vem vet.
* * *
Clowe har 1-0 på Dogge också.
Strax innan McDonaghs mål har han tryckt in sin svenske kompis i kortplanket – och Dogge kliver upp för att ge igen.
Då pangar McDonagh in sin balja.
* * *
Man märker att det är påsklov hemma i swiiiden. Här är så mycket landsmän att det nästan luktar inlagd sill och falukorv (Va? Nu är bloggaren trött…).
Jag tycker mig till och med sen gammal hjälte från Borlänge Handbollsklubb vid namn Christer Larsson.
Kan hans närvaro i storstan bekräftas av eventuella läsare från Tunaslätten?
* * *
Mosveen släpper bomb från norska delen av pressläktaren:
Zuccarello har 40 i skostorlek.
Det är ungefär som att Shaquille O’ Neal skulle ha 32.
* * *
Och vad tänker en Gaborik när han nu landar på Columbus fina lilla flygplats, slår på mobilen och ser att lagkamraterna för första gången sedan Brooklyn Bridge byggdes gjort tre mål i första perioden?
Lite konstigt måste det kännas.
* * *
Härligt drag i kommentatorsspåret i natt, det uppskattas mycket. Fortsätt så!

Ojvoj, vilken åktur vi fick.
De fem första timmarna hände ännu mindre än ifjol och suckarna blev allt tyngre i den fula korresoffan, men på upploppet tystnade de tvärt, för jävlar anamma.
Så mycket har inte hänt under den här omsusade dagen sedan 2009, kändes det som.
Skojigt!
Nu har jag – efter några snabbutryckningar åt uppdragsgivaren vid Centralen i Stockholm – lyckats ta mig över till Madison Square Garden och här känns det ungefär som att en bomb briserat under dagen.
Och det är väl ganska precis vad som hänt.
Marian Gaborik, en av New Yorks största superstars, sitter på ett plan till centrala Ohio – och istället har trion Brassard, Dorsett och Moore trampat in i Rangers omklädningsrum.
Det var dagens stora blockbuster och folk här försöker fortfarande få grepp om den.
Själv tycker jag den känns sådär. Ja, han har varit en flopp i år. Ja, Rangers behöver lite mer djup i truppen. Ja, det ger Sather mer manöverutrymme inför en sommar när en helt bunt kontrakt måste förlängas.
Men i första hand handlar det här om att en av världens mest begåvade forwards, en ren artist, inte passar in i Tårtans själlösa och trista mall och som frekvent besökare i den här hallen tycker jag det känns direkt sorgligt.
* * *
På grund av trading-stressen och den sena ankomst den resulterade vill jag redan nu förvarna om ett betydligt mer kortfattat intro än vanligt.
Såna här dagar önskar arma bloggare att dygnet hade ytterligare en tolv timmar sådär.
* * *
Moore och Brassard har tydligen redan hunnit hit och spelar mot Penguins, liksom Ryane Clowe. Lägg till Zuke – som blev del av ekvationen så sent som under påsken – och vi har ett i det närmaste helt nytt lag här.
Bättre eller sämre än det som fanns för en vecka sedan?
Det vet vi snart.
* * *
Förstår att George McPhee var så hemlighetsfull med den sista dealen, för den var ju dagens absolut sämsta. Att byta ett löfte som Filip Forsberg mot Martin Erat i utförsbacken vittnar om en kortsiktighet i klass med den som bekanta visade när de gjorde sig av med all vinyl och gick all in på cd istället.
Men Foppa behöver inte deppa.
Nashville är en bra mycket roligare stad än DC. Vi ses på Tootsie’s!
* * *
Jussi Jokinen, däremot, har inte hunnit inställa sig för tjänstgöring i Bylsmas fruktade skvadron – främst för att även han tydligen befann sig på BB för nära förestående nedkomst när besked om trejd kom.
Men det är ju likafullt ett i många stycken nytt Penguins som glider ut på den knaggliga MSG-isen också – med Jarome Iginla, Brenden Morrow och Douglas Crankshaft Murray i uppställningen.
* * *
Måste han verkligen stava sitt förnamn Ryane? Det kommer garanterat att bli fel under stressade kvällar.
* * *
Blue Jackets börjar ju verkligen se ut som New York Rangers west och jag är helt övertygad:_
Gabby kommer göra braksuccé när han slipper ur Tårtans hårda grepp och är en av de mest omskrivna i den där konferensen redan om några veckor.
* * *
Det ska bli kul att se om Dogge och Clowe har nåt att ”säga” varann på isen ikväll,
De var riktigt nära vänner i San Jose, men båda är ju temperamentsfulla hårdingar och kan mycket väl tvingas gå i clinch en sån här gång.
* * *
Jag gick kanske händelserna i förväg i rubriken på sista inlägget idag, men det för stå kvar, för vadå, det blir väl en Trading deadline 3013 också.
* * *
Den norska invasionen fortsätter på pressläktaren och idag tror jag det är dags för Zuke att ge den store Mosveen och hans kollegor något att skriva om.
* * *
Det är exakt tusen år till trading deadline 3013, men jag är optimist och räknar med att vara med då också.
* * *
Rangers helt nykomponerade kedjor ser ut så här:
Clowe-Richards-Zuccarello; Nash-Stepan-Callahan; Hagelin-Brassard-Boyle; Pyatt-Powe-Asham.
* * *
Och då, 3013, kanske Luongo lyckats bli trejdad ändå…
* * *
Trevlig svensk i Penguins-tröja kommer fram och säger snälla saker i rulltrappan upp till åttonde planet.
Det behövdes just idag, så tack så mycket.
* * *
Malkin ser ruggigt het ut på värmningen.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Den här divisionsbataljen känns något mer oförutsägbar än den gjorde för bara några dagar sedan, allting är ju helt nytt nu, men även om de spelade igår – och fick stryk för första gången på femton matcher – borde Penguins rimligen vinna.
Eller inte.
Vi vet snart