Slutt, som de skulle sagt i Zukes hemland – och Rangers vinner med 4-2.
Mer kommer sen.

NY Rangers – Winnipeg 2-2 (Period 2)
* * *
Nu får man ändå ge Rangers lite cred.
De iscensätter en grundlig scenförändring och tar med speed och energi och lite desperation.
Och akkurat – det känns verkligen som det är Zuke som anför stegringen.
Han producerar också sin första poäng sedan återkomsten, i form av en assist på Callahans snygga mål i numerärt underläge.
Duktig gutt.
Tänk om bålskjortorna kunde göra mål också….
* * *
För den norsk-svenska terrorbalansen här på pressläktaren är det skönt att Henke spänner musklerna emellanåt också.
Utan en jäääävligt vass benparad här i slutet hade Jets, trots hemmalagets övertag, gått in i andra pausen med ny ledning.
* * *
Det är förstås ett problem med Zukes anraperre.
Han lyckas ta tre utvisningar som ingen gjort i en debut för Rangers sedan Christian Bäckman var här.
Tre stycken i en och samma period – och man kan vid den tredje förbrytelsen se på blicken i jumbotronen att norrmannen vet precis vad för slags reaktion som väntar i båset…
* * *
Jag börjar känna smaken av Rodeo Bars livsfarliga margaritas.
Det kan bli en liten åktur ikväll…
* * *
Det är som Twiggy säger:
Hur kan Zuke åka ut för high sticking – två gånger!? Även om han sträcker den rakt upp i luften när den väl inte så högt att den kan störa någon…
* * *
Tack, hvaskhjera – jag behövde ett livstecken från mina norska vänner.
* * *
Att se Bad Richards missa hela jävla pucken när han i princip har öppet mål är lite som att höra som stora sångare som inte längre kan ta de höga tonerna.
* * *
Ryan Clowe är scratchad för San Jose ikväll, meddelas det.
En trejd är således, hur säger dom, imminent.
* * *
Finsk lakrits…låt mig bara säga, det är den kulinariska motsvarigheten till Toby Orrs skridskoåkning.
Så läckert!
* * *
Herregud, danskar i kommentatorsspåret också!
Ja, jag har vuxit upp med Heinz Ehlers och Jens Nielsen som idoler, så du är MER än välkommen, gode Nikolaj.
Vilken helskandinaviska kväll det här blev, rena Nordiska rådet i bloggen.
* * *
Ojvoj, Bouwmeester till St. Louis.
Sorry, Red Wings.
* * *
Det är först nu jag – på tv här i pausen – ser att Don Cherry gjorde en, eh, Biffen på Kadri efter hans hat trick senast.
Alltså:
Han kysste honom.
Well, ibland bara måste man…
* * *
Nu går det rykten om Hartnell-trejd också.
Kan det verkligen stämma?
* * *
Det här kan sluta hur som helst, men en sak är säker:
Rangers chanser ökar om Zuke befinner sig på isen istället för i utvisningsbåset.
* * *
Snabb – om än kort – slutrapport utlovas ikväll.

NY Rangers – Winnipeg 1-2 (Period 1)
* * *
Ja, men det här ser ju bra ut för Rangers.
I nitton sekunder.
Då snärtar Derek Stepan in 1-0 efter ett oväntat kvickt, vasst anfall.
Men mindre än en minut senare kvitterar Antropov – efter horribelt uselt försvarsspel av Eminger och 98-årige Hamrlik – och sen försvinner hemmaspelet ner som i ett sånt där slukhål i Florida.
Ynkedom, faktiskt.
* * *
Inga Avery-ramsor på läktarna ännu.
Men det kan fortfarande komma.
* * *
Att de inte kan göra mål är illa nog, men ännu mer beklämmande – rent sorgligt, rentav – är Rangers taffliga, förvirrade, räddhågsna spel runt egen kasse.
Man tycker direkt synd om han som står där och de senaste matcherna fått lova att agera extra-back.
* * *
Okej, precis här i slutet var det lite mer gnista i ett par Rangers-anfall och det var Zuke som trummade upp tempot.
Men han borde ha skjutit när han hade laget. Det här laget har nog med spelare som slår en passning för mycket.
* * *
Jets spelar, å sin sida, så stabilt och lugnt och smart.
Ledningen är mycket rättvis.
* * *
Man börjar förstå varför Hamrlik gick emot spelarfacket under lockouten.
Han vill ju bara sina medspelare ont.
* * *
Speakern sa fel under kvällens intro och råkade kalla hemmalaget för – Blueshorts.
Så kan man ju se det.
* * *
Evander Kane är så ivrig att få spela att han sätter på sig hjälmen och kör en båge genom zonen redan innan de hunnit till andra versen i amerikanska nationalsången.
Ungdomar…
* * *
Stämningen på den skandinaviska delen av pressläktaren blir något spänd när det visar sig att Zuke tagit Hagelins plats i topp 6-given – och att the fastest man in showbusiness har flyttats ner i tredjelinan.
Men vi får försöka ha det morsomt i alla fall, vi har nånstans gemensamma intressen.
* * *
Aj, Clitsome – mannen med namnet som låter som ett dirty joke – får en klubbspets i ögat och tvingas lämna isen.
Må det vara bättre än det såg ut.
* * *
När nu hela pressläktaren har en nyans av lusekofta undrar man ju om vi har några norska läsare också.
Ge er till känna i så fall, vi giller Norge i den här bloggen!
* * *
Han är för jävla lysande, Toby Orr.
Han gör allt rätt hela tiden, befinner sig precis där han ska, begår inte ens antydan till misstag.
Platsen i OS-truppen nästa år måste vara lika gjuten som Henke Lundqvists.
* * *
Välkommen, Moosejet. Det var ju en direkt poetisk debut i kommentatorsspåret. Keep them coming, säger jag.
* * *
Tolv minuter in i perren kommer Twiggy, som vi från och med nu kallar Varpu.
– Ja, var glad att jag kom alls, säger hon med en axelryckning.
Sen slänger hon fram ett knippe finska lakritsstångar och önskar glad påsk.
Det kallar jag entré.
* * *
Undrar hur Nash känner sig när han lutar huvudet mot kudden ikväll,
Rangers kommer då nästan garanterat att ha trillat ner under slutspelsstrecket – medan Columbus precis sig över det i väst.
Inte så kul, kanske.
Men han får väl ta en kaffe.
Det ska jag göra.

Påsken 2013 går mot sitt obönhörliga slut och jag har en idé om hur ni ska runda av den för att dämpa ångesten.
Följ papa Biffen i natt.
Jag har nämligen återvänt till New York efter fyra gloriösa dagar i Pittsburgh och följer vad som kan arta sig till något så otippat som en Sean Avery Night på Madison Square Garden.
Jo, faktiskt.
Det är ett år sedan den glappkäftade uppviglaren kastade skridskorna i Hudson River och lade ner sin NHL-karriär, men han har lyckats bli talk of the town igen.
I en tweet i lördags, efter Rangers fiasko mot Habs, gick han plötsligt ut och toksågade Tårtan
”Fire this CLOWN, his players hate him and won’t play for his BS”, hette det.
Ojvoj monumentale.
Sånt häver inte ex-spelare ur sig utan att det blir kraftig sjögång och mycket riktigt har lokal media i Gotham City haft en field day med den gamle rubrikskaparens utspel.
Till slut såg sig också Averys före detta lagkamrater nödgade att replikera.
”Sean Avery’s comments solely represent his own thoughts and opinions. He did not speak for us as a team when he was here and certainly does not now”, deklarerade lagkapten Callahan å hela truppens vägnar i ett offentligt uttalande.
Så då bad Page Six Sean förstås om ursäkt?
Inte direkt.
Nästa tweet löd:
”Relax with the official statements, it’s kinda embarrassing”….
Frågan är vad den här helt oväntade beefen – ”han napalmbombar alla broar tillbaka till MSG”, som Brooksie skrev idag – får för konsekvenser på aftonens holmgång mellan Rangers och Jets.
Jag misstänker starkt att den säregna publiken här, som fortfarande ser Avery som en stor hjälte, kommer skandera hans namn igen – i synnerhet om det går dåligt för hemmalaget.
Festligt
* * *
För första gången i år går jag hit utan ytterrock, i bara kostym, – och jag fryser inte ett ögonblick under en lustfylld promenad tvärs över Manhattan.
Det är, fantamme, vår.
Lyckan är jämförbar med att öppna en påse Turkisk peppar efter besök på Sockerbit i West Village.
* * *
Naturligtvis är det personlig surdeg som jäser i Averys tweets.
Han hade en dålig relation med Tårtan från dag ett och sedan blev den bara sämre och sämre, för att kulminera med AHL-degradering och avslutad karriär ifjol.
Så det finns en agenda där.
Men han känner ju fortfarande spelare i laget så det är inte helt omöjligt att han i någon mån talar sanning också…
Och alldeles oavsett är det underhållande att den hatade provokatören – nu en Mad Man i reklambranschen på Madison Avenue – fortfarande kan orsaka sånt rabalder – och att ingen kan göra ett skvatt åt det; han är en privatperson som får skriva och tycka precis vad han vill.
* * *
Kommer så tidigt till dagens operationer att jag tycker jag kan kosta på en skoputsning hos de hårda kubanerna nere på Penn Station.
Nu gnistrar pjucksen som bucklan Sidney Crosby kommer att sträcka mot taket i slutet av juni.
* * *
Fast kanske är det, som Brooksie också konstaterar idag, att det enda Avery åstadkommit är att cementera Tårtans position.
För är det någon rubrik Sather och resten av ledningen aldrig nånsin skulle vilja se är det den här:
”Blueshirts follows Sean’s advice: axe Torts”.
Men det vore nåt, ha ha.
* * *
Tell me about it, kan jag inte låta bli att tänka när en kollega påpekar att Zuke Zuccarello gör nydebut i the woooorld’s most famous arena ikväll.
Jag har haft norska kollegor i luren ända sedan han kom hit och glatt svarat broderfolkets representanter på otaliga frågor om hur det kommer att gå för Modos gamle Hobbit-kopia.
Och ikväll är de här allihop – VG, Aftonposten, NRK och
TV2…
Akkurat, säger jag.
* * *
Färsk trejd:
Handzus från San Jose till Chicago för en fjärderundare.
Behöver Chicago Handxus? Behöver Chicago NÅGON?
* * *
Det är nu överhuvudtaget väldigt liten risk att Tårtan inte står kvar i Rangers bås hela säsongen, har man förstått av rapporter från the front office.
Ja, jag delar ju åsikten att han fått ut för helvete för lite av den här truppen, att säsongen faktiskt är en rungande flopp, men poängen att byta coach när blott åtta matcher återstår är likafullt svårt att se,
En chans till att återskapa det han åstadkom ifjol – med riktiga förberedelser och en riktig försäsong – kommer och bör han få.
* * *
Plötsligt går brandlarmet i pressrummet.
Men ögonblicket senare meddelar en speakerröst att det bara är ett test.
Ja, det var länge sen det brann på Garden på riktigt…
* * *
Allra mest angenämt med kvällens norska invasion är att Eirik Mosveen, VG:s artist till New York-korre, kommer hit.
Blir det tråkig match har man således någon att diskutera gamla Doug Sahm-dängor med.
* * *
Toby Orr satt uppe på den svinkalla Manitoba-slätten och fick vård för skadad axel förra gången Jets var här på besök, men ikväll är han med och jag tror han kommer briljera.
Den lille hockeykonstnären från Höga kusten må ha lämnat sin blingbling-era, men det är fortfarande något i storstadskontexten – bright lights, big city – som tar fram det allra bästa hos såna som Toby.
* * *
Mosveens närvaro innebär också hög risk för att aftonen slutar med en eller annan margarita på Rodeo Bar…
Jag borde inte, men som Olle Adolphson – och Håkan – sjunger i ”Trubbel”:
”Jag har aldrig kunnat säga nej till någonting som helst, och aldrig nekat mig det ena eller andra”.
Ingen textrad har nånsin låtit lika sann i mina öron.
* * *
Jets, alltjämt ett lite svårbedömt lag, kommer överhuvudtaget vara på tåspetsarna i den här fajten, misstänker jag.
De håller undan på förstplatsen i divisionen just nu – och fortsätter det så får Toby Orr spela slutspel för första gången i NHL-karriären, vilket vore honom synnerligen väl unt – men både Carolina och , plötsligt, Washington tuggar med glupska käftar precis bakom så det blir garanterat all in varje kväll nu.
* * *
Konstigt, i lördags stod jag på hotellrummet i Pittsburgh och jävlades i en halvtimme. Nu sitter slipsknuten perfekt på första försöket.
Det där är ett särskilt sorts lugubert mysterium.
* * *
Har en bestämd känsla va att Brad Richards kommer att göra en monstermatch ikväll.
Nej, förlåt.
Det var ett aprilskämt.
* * *
Scouterna verkar ha gjort sitt nu, det är bara några få lag som har representation på pressläktaren i afton.
Det kan man antigen tolka som att de sett vad de behöver se – eller att Rangers inte kommer vara inblandade i några större trejder innan onsdag.
* * *
Ingen tar upp Avery under pre game-pk:n med Tårtan och det är ju synd, men jag vågar inte själv heller – jag vill inte sluta den här dagen som Sidney Crosby slutade sin påskafton – så jag kan inte direkt gnälla.
* * *
Och utan hela gräshoppssvärmar av scouter har vi på den internationella the good seats på pressläktaren igen.
Det är sånt som får den glädje nyblivna föräldrar påstår sig känna att blekna helt och hållet.
* * *
Efter nattens dans har Rangers bara fem hemmamatcher kvar i årets grundserie – och, inte alls omöjligt, på hela säsongen.
Det är lite svårt att fatta. Vi började ju alldeles nyss, gjorde vi inte?
* * *
Inte nog med det där fina pentryt; vi har – upptäckte jag för några matcher sedan – ett korvstånd precis bakom nya pressläktaren också. Var just där och köpte en vurre i smyg.
Hur var det nu…jag har aldrig kunnat neka mig något.
Hm.
* * *
Han är sen ut till värmningen, Toby Orr – sen åker han längs rödlinjen och blänger på motståndarna.
Skrämseltaktik a la Nordingrå!
* * *
Musiken under värmningarna i Garden är under all kritik just nu.
Fan, det här är New York, här ska det vara lite klass, men vad är det här för euro-mög?
* * *
Hagge ser lite elektrisk ut på riktigt, han. Där kan det hända nåt nu.
* * *
Okej, då tar vi påsken i mål då.
Låt kommenterarna flöda, stammisar såväl som U-båtar.

Pittsburgh – NY Islanders 2-0 (Slut)
* * *
Ja, det borde man ju fattat:
Dogge gör poäng innan någon av de andra flashigare förvärven lyckas med den bedriften.
– Det där är det bästa man kan göra, att försvara och få upp pucken snabbt när andra laget gått till attack, säger han när han efteråt sitter och myser åt att det är nye lagkamraten Iginla som är föremål för medias intresse den här gången.
* * *
Det verkar tyvärr lite allvarligare med Crosby än jag först föreställde mig.
Han har tagits till sjukhus och till och med tvingats genomgå operation i truten.
Förhoppningsvis handlar det ändå bara om tänderna, är de tillräckligt illa tilltygade kan kirurgiska ingrepp bli nödvändiga, men Bylsma kan under sin presskonferens inte utesluta att käken inte är skadad – och inte heller att hjärnskakningssymptomen i värsta fall kan återkomma.
* * *
Stämningen i Consol är rätt sömnig – tills de krigar sig igenom det där tre-mot-fem-läget i början av tredje och Vokoun sedan gör några otroliga räddningar, till exempel på friläget.
Då brakar det, som sig bör, ordentligt.
* * *
Iginla är som sagt omsvärmad i omklädningsrummet och precis som i Calgary verkar han bara tycka det är kul; svaren är långa och leendet stort.
Hela tiden.
Och ja, han erkänner att han kände sig helt bortkommen första halvan av matchen men att det blev bättre och att han tror att det kommer bli väldigt skoj att spela med Malkin framöver.
Dogge är impad över att han överhuvudtaget orkade sätta på sig grillorna.
– Tur jag inte behövde det morgonen efter jag kommit hit…jag var riktigt trasig efter flygresan över kontinenten. Det hade väl varit en sak om det varit kvällsmatch, men en sån här matiné direkt…herregud, säger han och .
* * *
Leopold till St. Louis alltså. Det blir ingenting kvar till Rangers och Flyers – och sanningen är kanske att ingen vill dit och ha det jobbigt.
* * *
Inte nog med att Dogge inte vet hur det känns att förlora med Penguins – han vet fortfarande inte ens hur det känns när en motståndare gör mål på nya laget.
– Det är det jag är mest nöjd med, att ha inte ha varit inne på några baklängesmål. Det är det som är min uppgift, slår han fast och drar handen genom plaskblöt kalufs.
* * *
Femton raka alltså.
Två segrar från alla tiders rekordsvit.
Och den kommer Penguins tangera.
För närmast möter de Buffalo hemma och Rangers borta och hur ska det kunna sluta med annat än seger?
You tell me.
* * *
Nästa gång vi hörs i den här bloggen har även ni sommartid, så den extra magiska timme vi haft tillsammans försvinner.
Beklagar, men ni får ta det med regeringen i Stockholm – be Reinfeldt om ett slopande av sommartiden. Fan ni har det ju så ljust ändå.
* * *
Han är så mycket djurgårdare man överhuvudtaget kan bli, Dogge, men han säger ändå några vänliga ord om det som hände idag.
Det ska jag fira nu – med Per Stiko Larssons ”Bröder” på repeat och kanske nåt annat.
Lämnar er härmed med några bilder från säsongens mest upplyftande resa – på den fina hallen, den vemodiga plats där igloon en gång tornade och lite annat.

Slut här, Penguins tar femtonde raka och Vokoun håller tredje raka nollan.
Ojvoj.
Mer kommer sen.

Pittsburgh – NY Islanders 0-0 (Period 2)
* * *
Andra har precis börjat när en pressmänniska från Penguins kommer förbi och krafsar oss på ryggarna och meddelar att Crosby myckt riktigt fick pucken i munnen och inte återvänder mer idag.
Surt, tråkigt, inte vad man hade hoppats på en sån här dag.
Men det ska inte behöva vara så allvarligt, efter ett längre tandläkarbesök är han rimligen tillbaka.
* * *
Iggy är fortfarande, av lätt förklarliga skäl, lite bortkommen långa stunder, men en liten skärva genialitet får Consol se när han slår en lysande macka till Neal under ett av matchens finaste anfall.
Där borde det varit mål.
* * *
Kunitz är också borta resten av matchen.
Han får fem minuter och game misconduct efter ha drämt in Josh Bailey i sargen, men jag vet inte jag.
Det ser i och för sig otäckt ut när Isles-centern träffar planket med ansiktet, men han tacklar honom inte direkt i ryggen, han mer vräker iväg honom och så slutar det olyckligt.
Helt omotiverat är inte Consol-publikens högljudda ilska.
* * *
Fast det där med ”inte så allvarlig…bara ett längre tandläkarbesök” är ju lätt att sitta här och säga. Om någon gav mig domen skulle jag behöva en karta Sobril för att överleva.
* * *
Till sist serveras vi ändå powerplay, ett och ett halvt till och med, och det ser i och för sig inte så dumt ut, men det är ju inte riktigt samma sak när inte världens bäste är med.
* * *
Liten påskmuta till oss på pressläktaren:
En tygpåse med Penguins-logga tryckt på.
Den kommer inte jag att använda, så frågan är vem som ska få den.
Kanske kan vi ha en liten utlottning och se vilka Pens-fans som kan vara allra snällast mot bloggen…hi hi.
* * *
Den här matchen – som inte varit särskilt rolig, det kan ingen direkt påstå – avgörs nog nu i början av tredje.
Om Pens reder ut först tre-mot-fem-läget och sedan återstoden av femman, då vinner dom.
Om inte kan fina sviten vara i fara.
* * *
Om jag förstått rapporterna hemifrån har till och med Thomas Forslund – en av de allra största hjältarna, uppe där med Kapten Haddock och Zeb Macahan och Johnny Thunders – varit inne i Leksands omklädningsrum och kört zigge-zagge-hej-hej-ramsan.
Sanslöst roligt.
* * *
Nej, Simon bil-zeppelinaren svävar fortfarande runt i Consol, men den går för lågt. Jag vill ha den här uppe så jag får sån där oemotståndlig lust att hoppa ut och följa med den runt.
* * *
OK, nu tror jag det får bli en RC Cola till.
Slutrapport kommer senare ikväll – med bilder, om ni är riktigt fina.

Pittsburgh – NY Islanders 0-0 (Period 1)
* * *
Mja, festen har kommit av sig en smula i Pittsburgh.
Redan i sitt första byte får Crosby ett skott rakt i truten och tvingas lämna isen.
Det ser inte så fruktansvärt farligt ut, mest som att några tänder rykt, men han återkommer inte mer den här perioden och det får både medspelare och fans att liksom frysa mitt i steget.
Spelet är avvaktande och stämningen på läktarna reserverad – och det är ju inte så konstigt; att Crosby försvinner är i Pittsburgh likvärdigt med att han som det handlar om under påsken försvann för drygt 2000 år sen.
Men när saker och ting klarnar nu i pausen bör det bli bättre, oavsett om Sid kan spela eller inte.
* * *
Iggy spelar mycket riktigt med Malkin och Neal och på papperet kan ju det vara – och bli – den bästa andrakedjan i historien, men ännu har han inte riktigt kommit in i matchen.
Och undra på det.
Karln har fortfarande inte tränat en endaste sekund med sitt nya lag – då går man inte bara in och showar.
* * *
När Crosby fått pucken i ansiktet bläddrar de videoansvariga i Consol snabbt fram bilder från förra hemmamatchen mot Islanders – och exakt samma sak hände då!.
Han kanske ska ställas över i nästa möte, sån otur kan inte bara vara tillfällighet.
* * *
Nu har jag suttit i Consol i fyra perioder – och fortfarande inte fått se Penguins spelar powerplay en enda gång.
Det känns som att bli bedragen på den finaste konfekt.
* * *
Joho, i Islanders finns gott om ynglingar som inte känner Crankshaft Murray närmare och följaktligen vet att man ska akta sig noga för honom.
Så åker Colin McDonald på en sån rungande tryckare att Consol ger det svenska dynamitpaketet en standing ovation.
* * *
Gästerna har inte precis dominerat, men de leder skotten med 12-5 och som divisionskonkurrent vet de, i alla fall bättre än Jets, hur man ska spela mot Penguins.
* * *
Jodå, jublet när Iggy zoomas in i jumbon är så dundrande våldsamt att det knappt går att höra när speakern uttalar namnet.
* * *
Sån här stiltje har det aldrig varit i kommentatorsspåret under en livesändning, men ni är verkligen ursäktade en sån här dag.
* * *
Det här är, slår det mig plötsligt, den första NHL-match Jarome Iginla spelat utan att höra kanadensiska nationalsången före första nedsläpp.
Bara en sån sak.
* * *
Ökenvandringen är över, Leksand har kommit hem.
Magi.
Och nu koncentrerar vi på oss andraperren här.

Ja, uppspelt biff ber att få hälsa glad påsk från ett soligt och krispigt Pittsburgh.
Här blir det ny hockeyshow idag.
Penguins går för femtonde raka – mot New York Islanders och med Jarome Iginla på isen.
Jag vet att det händer ännu större saker hemma i Sverige, och jag kommer garanterat själv ha svårt att inte fokusera för mycket på delar av det, men behöver ni en paus emellanåt så går det ju att titta in här och andas in liten stund.
* * *
Jarome Iginla kom på grund av byråkratisk långsamhet på amerikanska konsulatet i Calgary till stan först igår kväll och har inte hunnit med en enda träning eller morgonvärmning med sitt nya lag.
Men:
Han spelar i alla fall idag – i en hygglig kedja med Malkin och James Neal.
Ojvoj.
Det känns riktigt högtidligt att få vara med om den debuten.
* * *
Alltså, jag ber verkligen om ursäkt, men jag märker att känslorna över det som händer vid Siljans södra strand är så starka att jag har svårt att koncentrera mig på det här introt.
Som jag konstaterade för vänner på Facebook nyss:
”Såna här dagar tänker jag på första gången i Leksands Isstadion, våren 1975. Andra SM-finalen mot Brynäs. Hela långsidan bakom båsen var ståplats då och pappa, som älskade sitt Leksand, hade byggt en liten pall jag, 6 år gammal, kunde stå på och se Roland Eriksson, Göran Högosta, Dan Söderström, Dan Labraaten, Mats Åhlberg, Kjell Brus och Peo Brasar och de andra. Det tänker jag på”.
Så, please, ha överseende om det blir lite kortare, och rörigare, än vanligt.
* * *
Man kunde ju tro att förvärv av Iggys gyllene sort skulle kastas in i elden direkt bara om det rådde panik – och ingenstans råder det så lite panik som i Pittsburgh.
Men å andra sidan har coach Bylsma i sanning råd att chansa i det här läget
Vadå om det inte funkar på en gång, liksom? Det finns marginaler och de trogna fansen i Consol får verkligen något att fira på självaste påskafton.
* * *
Jag känner absolut ingen i Pittsburgh, så det är lätt chockerande att stå vid ett trafikljus utanför hotellet och plötsligt höra ett dånande stockholmskt ”Tjena Biffen!” eka mellan fasaderna.
Det visar sig vara Dogge som är ute och åker bil med Brenden Morrow.
Som dom brukar säga, världen är liten ibland…
* * *
Men alltså, byråkraten på konsulatet som inte bara smällde en stämpel i Iggys pass och önskade honom lycka till borde skickas på charmkurs.
Att befinna sig i Calgary och anse att Jarome Iginla måste kollas lite närmare är som att ansvara för utskänkningstillstånden i Leksands kommun och dra in samtliga just ikväll.
* * *
Det blev en stilla långfredagskväll i hotellbaren och helt i enlighet med Hockeysverige-Uffes rekommendationer drack jag några kalla Yuengeling. Gott, men varje gång jag beställde en ny lät det som jag bad om en ”yngling” och det kändes något kinky.
* * *
Det här hade varit en sevärd match även om inte mäktige Iginla råkat göra sin debut i mörkblå tröja (japp, Penguins kör reservställen idag) . Islanders är divisionskonkurrent och det onda blodet mellan lagen har genom åren kokat ganska så avsevärt. Man minns ju särskilt en holmgång ute på Long Island så vådlig att Super Mario efteråt såg sig nödgad att skriva brev till NHL.
Jag har en mörk sida, erkänner jag härmed, som gärna ser att han får vässa pennan även efter dagens matiné.
* * *
Lokal media har redan fattat tycke för personen Iginla och det var ungefär lika oväntat som att Kim Jong-Un inte har några planer på ett fritt och öppet internt för befolkningen i hemlandet.
Iggy är så genuint sympatisk och pratglad att PR-nissarna uppe i Calgary ofta fick slita honom från intervjuer, annars skulle han stått kvar och pratat långt in i förstaperioderna.
Själv talade jag en gång med honom om dåvarande lagkamraterna Husse Huselius, Marcus Nilson och Anders Eriksson under ett besök i Tampa och det var så jävla trevligt att jag efteråt var lika varm i bröstet som vädret i västra Florida.
* * *
Breaking news:
Montreal sätter Tomas Kaberle på waivers.
Det är nåt väldigt underhållande med det – och ännu mer underhållande blir det om någon hugger…
* * *
Hade avsevärda problem med slipsknuten nu på morgonen.
Ibland bara händer det, helt plötsligt och oväntat.
* * *
Sidney Crosby har alltså 56 poäng i nuläget.
Det betyder att han, på egen hand, varit inblandad i blott 22 färre mål än New York Rangers gjort.
Som lag.
Rätt förbluffande.
* * *
Dogge har inte hunnit utforska sin nya hemstad närmare och visste inte riktigt var han skulle gå när han igår kväll hade middagsdate med forne lagkamraten Nabokov, nu i Islanders ju, men han är medveten om att den kulinariska utbudet inte håller samma klass som i San Francisco.
– Fast det är bara bra, jag fokuserar helt på hockey nu. Och så sparar jag pengar, skrockar han.
* * *
Lönetaksmatematik är en luguber vetenskap och medan exempelvis Montreal, utan mycket till stjärnglans i truppen, knappt har något svängrum alls kan Ray Shero här i Pittsburgh fortfarande spendera många sköna miljoner innan han slår huvudet i nocken.
Och med beskedet att Paul Martin blir borta åtminstone sex veckor är det inte alls omöjligt att han ger sig på jakt efter ytterligare en back.
Ska Bouwmeester OCKSÅ hamna här?
* * *
Börjar fatta verkligt tycke för RC Cola nu.
* * *
Det är inte ens halvbesatt i den mäktiga hallen under värmningen, men jublet när numer 12 – en viss herr Jarome Iginla – glider ut på isen är ändå öronbedövande.
Den lineup som kommer alldeles snart kan bara den ha varit värd en ensam påsk i Pittsburgh.
* * *
Rapporter från Rangers träning i Montreal igår säger att Tårtan hade ett tolv minuter långt enskilt samtal med Gaborik på isen och att stjärnan, nerflyttad i fjärdekedjan, inte såg direkt lycklig ut.
Mitt tips:
Det blir torks i Bell Centre ikväll också och sedan försvinner den ene eller den andre i det enskilda samtalet.
* * *
Ser ingen Ullabulla på Islanders planhalva under värmningen och det är ju trist.
Däremot ser jag John Tavares och han utstrålar bubblande lust att klippa av Penguins mäktiga svit.
* * *
Okej, håll i hatten.
Det är en stor, stor påskafton som börjar i Pittsburgh alldeles, alldeles snart.

Pittsburgh – Winnipeg 4-0 (Slut)
* * *
Dogge köper bara delvis teorin att han förvandlats till Erik Karlsson under flygningen över kontinenten.
– Jo, även jag har ju ett skott, kluckar han när mediahopen till sist lämnar honom och bara bloggen står kvar och , men skillnaden är att Erik sätter puckarna i mål.
Ah, vadå, man måste ju få öva ett tag…
* * *
Som sagt:
Jag satt i United Center och såg Chicago i februari och det var en uppvisning det med, men så här magnifik hockey spelade de inte.
Pens två främsta kedjor gör, känns det som, vad de vill när de vill.
Och snart kommer alltså Iginla hit också.
Inte för att det direkt behövs, men ojvoj.
* * *
Det är rätt underhållande att se det stora lokala mediauppbådet jaga runt i hemmalagets eleganta, ovala omklädningsrum, ty mina fellow murvlar har så många vinklar att välja på, så många stories att berätta, att de studsar runt som trimmade flipperkulor mellan de små båsen.
Det är världens bästa spelare som var världens bästa spelare igen, det är Dupuis som höll på att göra hat trick, det är Vokoun som höll nollan, det är Malkin som gjorde comeback, det är Dogge som debuterade, det är ett helt lag av kungar
* * *
Hör att Lundqvist är så förbannad efter 0-3-floppen uppe i Ottawa att han nästan sågar medspelarna inför media, men han hejdar sig innan det går så långt.
Och Tårtans framtid?
Normalt hade han fått sparken vid ny förlust mot Montreal på lördag, för det ska fan gå att få ut mer av en så talangfull trupp, men det börjar bli väl sent att slänga in en ny coach.
Å andra sidan:
Om det inte händer kommer vi inte få se playoff-hockey på Garden i vår.
* * *
Att Dogge sköt så mycket berodde inte på order från Bylsma – men det var inte bara tillfälligheter heller.
– Killar som Crosby och Malkin drar på sig så mycket uppmärksamhet från motståndarna att man som back får mer tid här och kommer lägen så skjuter man ju, förklarar han.
* * *
Mitt hotell ligger i princip vägg i vägg med Consol – och där pågår en av Penguins-fansens – som jag antar – många efterfester när jag kliver in genom lobbyn.
Det råder av förklarliga skäl viss hockeyfeber i den här stan just nu.
* * *
Och fina Sidney.
PR-basen har, med sträng stämma, deklarerat att frågestunden är över och de fyrdubbla leden runt lagkaptenen skingras, men när jag försynt undrar om jag kan ställa en extra fråga bara om Dogge stannar han upp, ler vänligt och svarar ”sure, absolutley”.
Vad han svarar kan ni läsa på sportbladet.se om en liten stund, men elakt är det inte, om man säger så.
* * *
RC Cola är inte så dumt ändå.
* * *
Jets-coachen, Claude Noel, erkänner utan omsvep att Penguins var helt överlägsna men säger samtidigt:
– Dom går att slå.
Jaså, hur?
* * *
En Hockeysverige-redaktör – ja, vi kan kalla honom Uffe – påstår att man inte kan vara här utan att dricka lokala ölet Yungeling.
Hm, den där efterfesten nere i lobbyn såg ganska rolig ut, nu när jag tänker på det…
* * *
Somliga – både i vårt kommentatorsspår och annorstädes – försöker något surmagat snacka ner Sheros moves som mindre spektakulära och omvälvande än vad som säg.
Bull.
Han har gjort lika smarta drag som när han plockade in Hossa 08 och Guerin/Craig Adams 09 och huvudkonkurrenterna i östra konferensen bara måsta på något sätt replikera.
Frågan är bara hur – det finns inte så mycket kvar att skaka fram efter Rays sweep.
* * *
Allra coolast med Penguins omklädningsrum är att vi i media för att komma in dit får gå genom den annars avspärrade relax-avdelning där spelarna hänger före och efter matcher och träningar.
Det ser ut som, typ, Richard Bransons mancave, så vräkigt är det – och som extra bonus står Kris Letang där efteråt, i hipster-mössa nerdragen över lockarna, och flinar lyckligt.
* * *
Det är inte direkt några målfester när Canucks spelar nuförtiden…
* * *
Det här var bloggens roligaste bortamatch på hela säsongen, av flera skäl – hockeyn, hallen, Dogge, mottagandet och Sidney Crosbys vänlighet.
Så, jo fan, jag stannar och ser matinén på lördag också – förhoppningsvis med Jarome Iginla in action som pingvin.
Vi hörs om inte annat då.
Gla’ påsk på er tills dess.