God afton i den sena marskvällen.
Nu blir det åka av i the woooooorld’s most famous arena.
Matchen ikväll, mellan Rangers och Capitals, känns som den största och viktigaste som spelats här i år.
Caps är på gång på allvar och hakar vid seger på i slutspelsrallyt – och Rangers, som fäktar vilt för att hitta sin identitet, börjar vid förlust slira i samma rally.
Så en sann fyrpoängsbatalj väntar.
* * *
Jag hade tidigare i veckan en känsla av att jag idag skulle febra om att våren äntligen – äntligen! – kommit till New York och att det ska vara just så när Rangers och Capitals möts; de har ju genomlevt några underbara slutspelsvårar ihop.
Men inte fan.
Det är samma kalla, blåsiga, grå, ovänliga skit därute också.
Kung Bore har tagit anabola i år, den jäveln.
* * *
Rangers har rensat lite i truppen de senaste dagarna, både Bickel (tänka sig…) och Jeff Halpern placerades på waivers – och Halpern snappades omedelbart upp av Canadiens.
Syftet behöver man inte vara partikelfysiker för att klura ut:
De bereder plats under lönetaket för trejder och nyförvärv.
Det är en spännande tid som följer nu.
* * *
Det blev en riktig vals på stan efter Florida-matchen, bestående först av en utmärkt middag på Balthazar i Soho och sedan det –numer – vanliga, jukebox-spetsade rabaldret på Manitoba’s.
Ekens comeback i stan kan bli en svår prövning…
* * *
Att ingen tog Bickel på waivers…chocken!
* * *
Aldrig blir jag så populär i det här pressrummet som när det går det går rykten om att svenska spelare kan vara på ingång; de där veckorna för några år sedan då Sudden ett tag såg ut att kunna bli Rangers-spelare var det nästan så de bar omkring mig här inne i hopp om att få fram exklusiv information.
Nu får jag ryggklappar och leenden och frågor om hur det egentligen är med Jesper Fast.
Well, jag har ju varit här i åtta år och aldrig sett honom spela, så jag vet bara att han är snabb och ber nu er om hjälp:
Vad ska jag säga?
* * *
Det verkar tammefan som att Capitals börjat fatta hur Oates och Calle J vill att de ska spela nu.
Dubbelsegrarna mot Winnipeg – verkligen inget skitlag i år – imponerar.
Och dare I say it: Till och med Ovie ser lite het ut.
Vinner dom ikväll, då kan vi definitivt börja räkna med det som för bara några år sedan var The Greatest Hockey Show on Earth.
* * *
Har Kavinsky i lurarna medan jag skriver – det är lite tjötigt i pressrummet idag, som Fast Freddy Shoestring skulle sagt – och drabbas av en enormt trängande lust att köra bil i downtown LA sent om natten, med just den ohyggligt suggestiva musiken på dånande volym.
* * *
Jag gillade verkligen Guy Boucher, både som hockeyfilosof och person; vid sidan av Lille Fridolf Boudreau är han den av de här nordamerikanska surkukarna som tränar NHL-lag som varit avgjort mest tillmötesgående mot oss som har fräckheten att vara från Europa.
Men jag förstår ändå att Yzerman sparkar honom, det här går ju bara inte längre. Ett så rasande talangfullt lag kan inte få fortsätta spela så undermålig hockey.
Ersättaren är inte känd ännu, men jag hoppas på Lindy Ruff.
Efter 16 år i USA:s gråaste stad förtjänar han en session i Floridas sol.
* * *
Har fortfarande inte fått något klart besked om huruvida Twiggy kommer ikväll.
Varpu alltså.
Jo, nu ska ni får höra:
Brooksie har flera gånger nämnt en Twiggy när vi pratat och jag har inte riktigt fattat vem han menar, men nu visar det sig att Varpu betyder ”twig” på engelska:
Hence:
Twiggy.
Det är sensationell information och givetvis heter hon Twiggy och ingenting annat i fortsättningen.
* * *
De här presskonferenserna med Tårtan före matcherna börjar bli riktigt trivsamma tillställningar.
Idag är han visserligen på väg att gå, med en axelryckning, när han inte får några frågor men precis då undrar Brooksie varför Asham inte spelar, om det beror på att han inte är helt återställd eller något annat.
– Han spelar, svarar Tårtan.
– Ok, mitt misstag, ursäktar sig NY Post-stjärnan.
– Ja, skriv nu inte i din tidning att jag gjort några fel. Det är han som skickat ut fel info, skrockar Tårtan och pekar på PR-basen JR, ansvarig för sms-uppdateringar till beat-reportrarna.
Vi skrattar alla glatt. Vi har trevligt.
* * *

Rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men visst har man också lite känsla av att Capitals började hitta sitt sväng när Mojo Johansson kom tillbaka och var så bra?
* * *
Storchen – storebror till den nya stjärnan i Geico-reklamen – skickar ett klassiskt tweet:
Är Kapten Rödskägg också på plats?
Ha ha, är det något jag gillar så är det några såna spontana smeknamn fäster direkt.
Ja, vi tror i alla fall att Eken – Gävles Damian Lewis – dyker upp.
* * *
Att Asham gör comeback indikerar att Rangers kan bli lite elakare.
Gris-Olle – och Gris-Olle II – gnuggar händerna.
* * *
Brenden Morrow verkar lämna Dallas för Pittsburgh – och med det blir Pittsburgh ett ännu svårare lag att möta.
En mycket begåvad trejd. Mycket begåvad.
* * *
Oväntad syn i pressrummet:
En ung tjej i full Capitals-regalia; jersey och sjal och hela kittet.
Så är det inte riktigt meningen att tredje statsmakten ska klä sig på officiella, men hon verkar vara ett fan som bara råkat få följa en bekant – en morbror, får jag för mig – som ska skriva matchen åt nåt lokalblad i huvudstaden.
Det påminner om när jag var oskyldig knatte på Borlänge Tidning och alltid följde legendariska sportskribenter som Calle Goth, Bjarne Solum, Ola Stapleton Berglund, Stellan Nilsson och Dag Holmgren på Leksand- och Brage-matcher över hela landet.
Många evighetslånga tur-och-returresor till Karlstad, Södertälje, Gävle, Jönköping, Göteborg och Malmö blev det – inte sällan på svinhala skogsvägar där enorma älgar väntade på att bli påkörda bakom varje krök – och sen satt jag på pressläktarna och försökte låta bli att jubla när Forslund smaskade in sina snygga mål.
Men jag hade i alla fall inte LIF-halsduk på mig…
* * *
Rangers kör, söndagen till ära, jubileumströjorna i mörkblått och gräddvitt – och Capitals har sina fantastiska retroställ.
Det här blir en match för esteter.
* * *
Tänk att jag till slut skull få in namnet Dag Holmgren i ett blogginlägg…det känns rent högtidligt.
* * *
Bäckis, som nu börjar bli så långhårig att han skulle kunna tjänstgöra som basist åt hemstadens store hjälte DiLeva, värmer plötsligt med hjälm.
Vad är det för tilltag?
* * *
Det här blir en spännande match, det.
Hoppas ni ser den med farbror bloggbiff.

NY Rangers – Florida 1-3 (Slut)
* * *
Ja, nu inleddes Jacob Markström-eran på riktigt.
Men om det kan ni läsa mer på sportbladet.se om några timmar.
Här tar vi och avslutar med nåt så sällsynt – och efterfrågat – som en lista.
Alltså: Det bästa och det sämsta från senaste tiden, enligt bloggens helt allsmäktiga syn.

BIFFENS LISTA

1. Anaheim, Chicago, Pittsburgh, Boston och Montreal.
– Det är elitlagen i den här ligan i år. Dom som verkligen spelar bra ishockey. The rest of the pack får slåss om smulorna som blir över.

2. Tio dagar till trading deadline.
– Den stora dagen D har varit ett veritabelt västgötaklimax de senaste åren och risken finns att det blir ännu värre nu när precis alla lag fortfarande anser sig ha en chans att nå playoff och vill se sig som buyers snarare än sellers. Men ändå. Det är en av NHL-kalenders stora högtider som kryper på.

3. Henke mot landsmännen.
– Inom loppet av bara några veckor har Lundqvist alltså ställts mot Anders Lindbäck, Robin Lehner, Jhonas Enroth, Johan Hedberg och nu Jacob Markström. Och de flesta av dem har gjort livet surt för honom. Det är hårt i Elitserien…

4. Sidney Crosby
– Nu är världens bästa just så överlägset som alla som såg honom under lockouten förvarande om att han skulle bli den här säsongen.

5. Senators karaktär.
– I praktiken alla nyckelspelare är långtidsskadade. Och ändå fortsätter de bara vinna. Inget är mer imponerande än det.

6. Halva Sugarplum Fairy i The Rock.
– Det var vad som krävdes för att Devils skulle komma ur sin svacka.

7. Bacon Brodin
– Nu har han börjat producera offensivt också, och bilden av en ny Lidas i vardande i det kalla Minnesota blir allt tydligare.

8. Bäckis som skådis.
– Efter det odödliga framträdandet i Lille Sportspegeln back in the day trodde man ju att Valbos’s Finest. Men han är lika lysande som den kända ödlan i en ny reklamfilm för försäkringsbolaget Geico. Att se det är skön…t.

9. Columbus mot slutspel.
– Vi sa ju det. Den här säsongen kan vad fan som helst hända.

10. Facebook-kampanjer för bloggares närvaro i Montreal.
– Vänta bara…

BIFFENS BU

•B(r)ad Richards.
– Sällan har någon som är så bra varit så dålig

•Svensk sommartid.
– Måste ni verkligen ställa om nästa helg? Den här extra timmen har gett många läsare – och betydligt skönare lämningstider för yours truly.

•Lirare utan visir.
– Lite är det som att vara byggnadsarbetare och komma till jobbet i badtofflor, för att det känns bekvämast så.

Nu tar jag Eken med mig och går ut på krogen. Tack och godnatt.

Äh, Gaborik – av alla – spräcker Markans nolla.
Surt.
Men sen sätter Florida 3-1 i tom kasse och gästriken åker härifrån med 43 furstliga räddningar.
Stort!
Vi hörs inom kort

NY Rangers – Florida 0-2 (Period 2)
* * *
Det är ju Markström show det här.
Ja, det är nåt taffligt och ängsligt över Rangers offensiv, men de lyckas ändå få iväg 27 skott och Sätras Hasek stoppar allihop.
Kul om attan att se, tycker jag.
* * *
Panthers gör vad som brukar kallas en bra bortamatch.
De spelar tajt och säkert och gör det svårt för sina psykiskt bräckliga motståndare i egna zonen.
Sen sticker de upp i en kontring och gör ett skitmål till.
Svårare behöver det inte vara.
* * *
Att Kapten Rödskägg Oakman inte kan koncentrera sig på det som händer på isen är en underdrift.
När Florida gör sitt 2-0-mål sitter han i telefon – och försöker boka hotellrum i Hongkong.
Och att det blir mål distraherar honom inte alls.
* * *
Organisten försöker med en hetsig ”Kalinka” när Rangers har sitt andra powerplay.
Hjälper inte.
Det fortsätter påminna om Hugh Hefner när viagran tagit slut.
* * *
Så vadå om markan, som Keenan, påstår släpper lite returer här och där.
Han är ju från Gävle och har väl lärt sig av Wille Löfqvist.
Då vet man att det bara gäller att stoppa puckarna och hur fan det ser ut var väl detsamma.
* * *
Nu har jag sett Brodeur-målet i Raleigh, på tv-monitorerna här i pressboxen.
En klassiker, ju.
* * *
Kreider ska passa sig för att knuffa in Panthers-backar i Markan i fortsättningen.
I Sätra kan dom stå upp för sig själva.
* * *
Garden faithful buar innerligt när speakern meddelar att en minut återstår av andra perioden.
Ingen kan säga att de inte har anledning.
* * *
Det är inte bara Markan som kommer från Sätra. Det gör Kapten Rödskägg Oakman också.
– Ja, vi har samma moderklubb, säger Eken med viss upphetsning i stämman.
* * *
Nu får det gärna bli lite mer drag och temperament i tredje perren.
Annars börjar jag också boka hotell i Hongkong.

NY Rangers – Florida 0-1 (Period 1)
* * *
Hur sa jag i introt, angående matchen i Anaheim igår?
Tänk om det alltid var så, right.
Det är det inte, kan man lugnt konstatera efter att ha suttit igenom den här perioden.
Jag vet inte om det är direkt dåligt, men väldigt avslaget. Riktig serielunk, liksom – fast det inte ska kunna bli någon serielunk en sån här säsong.
Panthers är vassare i början och tar ledningen medelst ett ordinärt skott av Brian Campbell. Sedan vaknar Rangers och ligger på bra, men Markan spelar utmärkt och tar allt dom slänger mot honom – ofta med imponerande auktoritet.
And that’s that.
* * *
Det var inte bara jag som hade en känsla av att det här skulle kunna bli en mellandag.
Det är påfallande dött både på läktarna, i pressboxen och – dare I say it? – i kommentatorsspåret.
Jag klandrar ingen.
* * *
Ja, det är alltså Markan som står för Panthers.
Så nu har Henke inom loppet av några få veckor mött Anders Lindbäck, Robin Lehner, Jhonas Enroth, Johan Hedbä – och så Markström.
Det är ju rena Elitserien det här.
* * *
Att en liten barnkör från Staten Island får komma och sjunga nationalsången är ju sött och så, men jisses – dom framför den så långsamt och lågmält att vi drabbas av mikrostress monumentale allihop.
* * *
Det bästa med Markström är att han är så rörlig och snabb – fast han är så ohemult lång och stor, som en Sätras egen Chara.
Men det visste väl ni som sett honom spela redan.
* * *
Tolv sekunder före första nedsläpp kommer Eken – det drog ut på tiden i loungen, som vanligt – och visar sig ha kraftigt, rött helskägg.
Makalöst.
Han ser ut som en blandning av Tommy Mörth och Damian Lewis i ”Homland” när han hittades i det där hålet i Pakistan i första avsnittet.
* * *
Marty Brodeur har alltså krediterats för ett mål i in comeback.
Kan någon – till exempel du, Hällegerd – förklara hur det gick till?
* * *
Redan i mitten av perioden går kapten rödskägg oakman och hämtar en första kopp kaffe åt papa biff.
Så ska det se ut!
* * *
Som Dave Lozo konstaterar på twitter:
Nu har Brodeur lika många powerplay-mål som Rick Nash och Marian Gaborik…
* * *
Nu är det Bad Richards som spelar igen. Inte Brad Richards.
* * *
Om man skulle ta och be Eken gå att hämta lite mer kaffe?
Ja, vi säger så.

Wow, ny stormatch på Garden.
Not.
För bara några veckor sedan var det här tvärtom en match jag hade tänkt skippa, för vill man undvika att bli övermätt på hockey måste man stanna hemma, och stänga av, någon jävla gång och det här framstod som ett mycket lämpligt tillfälle.
Florida liksom.
Rätt kul ifjol, inget att se i år.
Kändes det som.
Men nu har ju Jacob Markström-eran inletts och hans eventuella debut på Garden kan man bara inte missa.
Inte för att det precis är något unikt att Henke Lundqvist går upp i blågula målvaktsmatcher just nu – helt omvänt känns det som att det var flera veckor sedan han INTE mötte en landsman.
Men just ”Markan” har jag aldrig sett live tidigare, så, well här är vi nu.
Nu är det bara att hoppas att han spelar också.
Annars jävlar…
* * *
Vill redan nu be om ursäkt för ett kortare intro än vanligt.
Jag kommer iväg lite sent eftersom jag inte kan sluta lyssna på radiosportsändningen från Leksand och när jag kommer ut är det sånt mayhem i trafiken att det inte är idé att ens tänka på taxi eller buss – om det fanns några bullar lediga, eller bussarna inte varit knökfulla, skulle det vara total standstill på 34:e gatan hela aftonen,
Så jag får vackert promenera tvärs över ön.
Det är inte fullt så jobbigt som ni föreställer er att en tjockbiff tycker, men det tar sin duktiga halvtimme så tiden för introproduktion blir knapp.
Dessutom har det varit så tätt på given den här veckan att jag inte har så våldsamt mycket att säga.
We okay ändå?
* * *
Ah, var lite taskig mot Panthers i första stycket.
Truppen är ju full av lirare jag egentligen gillar: Brian Campbell, Kris Versteeg, George Parros, Sean Bergenheim (skadad, tyvärr), Tomas Fleischmann, Kopecky och Gudibrallanson.
Tillika har de med sig en av säsongens flashigaste rookies till storstan – han Huberdeau.
Så nu tar vi – som min kompis Lars Nylins pappa skulle sagt – varann i hand och hoppas på sevärda grejor i alla fall.
* * *
Chris Kreider har kallats upp från Hartford igen och gör comeback ikväll.
– Han har utvecklat ett par saker vi bad honom utveckla, säger Tårtan.
* * *
Men Kreider i all ära.
Det är Eken som står för kvällens stora comeback.
Efter en dryg jävla månad hemma i Sverige har han äntligen återvänt till sitt riktiga hem och jag blir så glad att jag vill sjunga såna där egenkomponerade serenader Stu går loss i i ”The Hangover”.
Nu ska han få hämta kaffe så det glöder under sulorna, komma på skämt till bloggen och stå ut med hån för att han inte kan koncentrera sig på det som händer på isen.
Sen går vi ut på byn och reder ut vad som hänt i våra liv sen senast.
* * *
Han kan vara rolig ibland också, Tårtan.
När han på presskonferensen före matchen får frågan var Strålle och Bickel befinner sig just nu – och frågeställaren menar ju såklart hockeymässigt – svarar han:
– I omklädningsrummet…
* * *
Jodå, jag har redan varit nere i kantinan och förvarnat om att Eken är tillbaka.
De började omedelbart brassa på mer krubb.
* * *
Jag är fortfarande lite tagen över den blixtrande slutspelsfajt Anaheim och Chicago utkämpade igår.
Tänk om det alltid var så.
* * *
Apropå radiosportsändningen från Leksand borde min blygsamhet kanske förbjuda mig att berätta att Pelle Marklunds bisittare – Niklas ”Larionov” Eriksson – plötsligt hälsar till sin vän som sitter i New York och lyssnar.
Men jag är inte anfäktad av den sortens blygsamhet, så nu vet ni det.
* * *
Åker hiss med ordningsvakt som undrar om jag tror att Rangers kommer göra fler än två mål ikväll.
Det kan man fråga sig, svarar jag.
– Ja, suckar han, jag har varit här i 43 år och det har alltid varit samma problem. År efter år. Dom kan inte göra mål. Ska det vara så svårt?
43 år…ha ha.
Det påminner om den gången jag landade i regn på Landvetter för några år sedan och frågade taxichauffören hur länge det hade regnat.
Han svarade buttert:
– Sedan 1973.
* * *
Markan är förste panter ut för värmningen, kör en lång båge genom en egna zonen och tittar sig omkring i hallen.
Det finns ingenting som första matchen i the woooorld’s most famous arena.
* * *
Extremt mycket scouter här ikväll också. Det börjar dra ihop sig för dem nu. Om mindre än två veckor går trejd-drevet. Sen lär vi inte så mycket mer av de här tjommarna från väst. Och som vi ska breda ut oss då…
* * *
Bork Bork Hagelin.
Det HÄR är en kväll när han kan ställa till med show.
* * *
Nu ska jag förbereda mig för Ekens entré och den efterlängtade bamsekram som kommer följa.
Hoppas ni gör som jag och, trots allt, ser den här matchen också.

The Finnish Flash går alltså in och avgör under Anaheims mäktiga forcering i tredje.
Man borde sett den komma.
Jag trodde Hawks hade säkrat segern, de såg ut att kontrollera matchen från början av andra och framåt, men när snillen som Teemu Selänne finns på isen går inte ens världens bästa lag säkert.
Inte såna här gånger.
Inte när så mycket står på spel.
Inte en match med sån fantastisk laddning och slutspelsnerv.
Det är just då – de verkligt stora stunderna – den sortens spelare visar varför de är legendarer.
* * *
Honda Center kokade och fräste som en fritös på en diner i lunchrusningen på Manhattan de där sista minuterna.
Det kanske förvånar en och annan, Orange County är inte direkt känt som hockeyfäste, men faktiskt:
Draget är ofta mäktigt i den kompakta lilla arenan vägg i vägg med Disneyland.
* * *
Det är sällan man ser så snygga empty net-mål som det Souray prickade in från djupt nere i egen zon.
Men det kändes som en osedvanligt passande avrundning av en så formidabel show.
* * *
Det där med att Blackhawks är ”världens bästa lag” får vi kanske ta och revidera snart.
Ducks ligger de facto bara tre poäng efter i tabellen nu och verkar verkligen ha vad The Finnish Flash brukar beskriva för Varpu som den ”good feeling” som tog dem ända till Stanley Cup-triumf 2007.
* * *
Nu ska jag skriva annat hela natten och sedan försöka få besked om huruvida Markström står för Florida imorrn eller inte.
Det avgör om vi hörs under kvällen.

Ja, satan,
Nu är det två väldigt bra hockeylag som är uppe i ringen – och bägge pressar
Då blir det stor show, sån man vanligtvis bara ser i slutspelet.
* * *
Sorry för långsam uppdatering, jag fastnade på NHL Network i pausen, för där satt Pierre LeBrun och Darren Dreger och diskuterade trejdrykten
* * *
So far är det ju Ducks som haft allra mest svikt i steget, men det är Blackhawks dom möter. Då är absolut inget säkert vid något tillfälle.
* * *
Brenden Morrow till Boston, var experterna överens om att vi kan komma att få se.
Ja, han skulle i alla fall passa som handsken.
* * *
Synd att inte Fasth står för Ducks, bara.
Han är som gjord för såna här kvällar.
Dessutom hade jag haft någon att ringa om dom vinner…
* * *
Blev italienskt till slut. Caprese och sen en kalv parmigiana. Inte dumt, hörrni.

Nu åker vi.
Det HÄR kan bli en match det.

Dom är bra i grenen bortamatcher, Wild.
Wings får ha pucken men tillåts inte skapa särskilt mycket – och sen hugger gästerna varje gång de får en chans.
1-4 nu.
Ojvoj.
* * *
Charlie Coyle har inte varit med så länge, så han åker och stirrar på pucken fast Kron Wall of Pain på isen.
Givetvis är hans öde därmed beseglat – han blir Kronwalled.
Så det skvätter om det.
Sen får 55 fyra minuter för hög klubba och jag vet inte jag, det var väl en rätt luguber utvisning?
* * *
Apropå tacklingar twittras det ivrigt från Toronto om att Lupul knockat Vigge Hedman med en fuling och har en garanterad avstängning att vänta.
Någon som sett och kan utveckla?
* * *
Nyquist ser ut som rena Hagelin när störtar iväg och gör Wings tröstmål – och vad passande att han får göra det just som han fått tillbaka pucken från det första målet förra säsongen, den som försvann när Grand Rapids-företaget han i somras anlitade för magasinering lyckades slarva bort hans shit.
* * *
BBQ, säger ni…hm. Ja, jag får väl ta och ringa till Duke’s då. Bra idé. Tack.
* * *
Den här matchen verkar ju avgjord, så såvitt inte Nyquist gör två till i tredje ber jag att få återkomma under slaget i Disneyland.