NY Rangers – Carolina 0-1 (Period 1)
* * *
Ojvoj, vad taffliga Rangers är.
Vad nervösa.
Vad ängsliga och osäkra och rädda för att begå misstag.
Jag har inte sett något liknande sedan Leksands värsta kvalserieframträdanden, när det känts som att ingen egentligen velat vara på isen överhuvudtaget.
Carolina tar ledningen med 1-0 i sista minuten, men det kunde varit betydligt mer för gästerna dominerar kraftigt och ser emellanåt ut att ha direkt kul med sina ångestridna motståndare.
Skottstatistiken 6-14 säger egentligen allt man behöver veta.
Och en sak är säker:
Kan blåskjortorna inte lyfta sig ur den här svarta funken, och det väldigt snart, då blir det ingen playoff-hockey på Garden i vår.
* * *
Lyckat av Gabby att ta en utvisning i offensiv zon redan i första bytet.
Vad heter Leonard Cohen-låten nu?
So long, Marian…
* * *
Det är ju ingen tillfällighet att det är storebror Staal som smäller in den oerhört rättvisa 1-0-ledningen.
Vilken mäktig klippa han är där ute. Nästan som Sudden på den tiden har bar hela Toronto på sina axlar.
* * *
Sibner har amerikanska flaggan på kalsongerna ikväll.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Jag trodde ju länge att det inte fanns några Canes-fans i Sverige, men några enstaka existerar och en har vi på besök i kommentatorsspåret just nu: Emil Ullbrand. Han ska känna sig särskilt välkommen.
* * *
Nej, Hockeysverige. se har inte visat kalsongerna; sånt händer bara under NHL Awards. Men en undersökande reporter måste ju fråga.
* * *
Hur kan man vara så bra, så talangfull, som Broadway Brad Richards – och ändå ha dåligt självförtroende?
För oss som jämförelsevis är helt odugliga på det vi gör och ändå får för oss att vi duger emellanåt är det ett sant mysterium.
* * *
Det är inte direkt så man kan böja sig över till kollegorna från Sverige och skrävla om att de aldrig varit med om sånt här drag på några läktare,
Förmodligen är stämningen på de flesta av Hockeysverige.se:s redaktionsmöten högre
* * *
Stackars Henke.
Han har aldrig fått sämre hjälp än nu. Det är det kanske värsta med Rangers spel. De är så oerhört snälla och meningslösa i spelet runt egen kasse.
Ska DET vara så svårt att rätta till?
* * *
Själv ska jag nu live upp mig med en kopp kaffe.

Ja, sorry att det helt oförhappandes blev tillfälligt avbrott i bloggens sändningar.
Men Kristian Gidlund har varit här på besök och jag valde i några dygn att vara guide åt honom och hans underbara vänner istället för att fokusera på hockey.
Vet ni något om Kristian förstår ni varför. Om inte ber jag att åter att få rekommendera ikroppenmin.blogspot.com – Sveriges bästa och mest berörande blogg.
Men nu är det vardag igen och vi trampar igång på nytt med Rangers-Hurricanes i the woooorld’s most famous arena.
Jag hoppas ni ger en gammal biff en ny chans och är med och härjar i kommentatorsspåret natten lång.
* * *
Rangers, ja. Dom har hunnit trampa ner sig i riktigt djup gegga sen vi hördes senast och ligger plötsligt på tionde plats, bakom självaste Islanders.
Det är dåligt det, när man har en trupp med sådan potential – och korrigering måste äga rum jävligt snabbt. Annars har vi ett av den moderna NHL-historiens största fiaskon att förklara i New York.
* * *
Kommer i utomordentligt god tid till match – bara för att inse ackrediteringen ligger i fickan på den kavaj jag testade först men sedan hängde av mig.
Så det är bara att krångla sig tillbaka till östsidan – och sedan åka hit igen.
I Manhattans rusningstrafik.
I snöstorm.
Såna gånger är det bra att de som tror att jag alltid är snäll och glad inte ser mig.
* * *
Hurricanes brukade vara ett lag man letade efter i spelschemat för att veta när man skulle vara ledig; det var allmänt känt att deras besök på Garden alltid mynnade ut i matcher av den sort som får också de mest hängivna hockeyälskarna att ifrågasätta varför de avsätter så mycket tid för något så chockerande stentrist.
Men senaste åren har något hänt och nu känns det ju tvärtom som det är ett av ligans intressantaste lag man ska få se.
Så kan det gå.
* * *
Tårtan har fått svidande kritik i lokal media de senaste dagarna – inte minst i en Brooksie-krönika idag – så alla förväntar sig vulkanutbrott på presskonferensen före matchen.
Istället är han mjuk som en svensk proggare, frågar nyblivna pappor i presskåren hur det går med barnen – och svarar till och med på frågor från Raleigh-medias frågor om Bobby Sanguietti.
Vad i hela friden?
– Det är det enda kort han har kvar att spela ut. Han kan inte döda spelarna, han kan inte döda media…det finns inget annat kvar än att vara trevlig, menar en kollega som förmodligen föredrar att vara anonym.
Så kan det nog vara, ja.
* * *
Familjen Staal hade stor reunion hemma hos skadade Marc på Manhattan igår.
Inte nog med att Eric och Jordan kom inflygande från södern – mamma och pappa reste ner från Thunder Bay också.
Och så lagade mamma och Marcs hustru köttbullar och potatis åt hela sällskapet.
Det är alltså så man göder hockeyproffs, vet alla föräldrar i läsekretsen härmed.
* * *
Ojvoj, vi har finast tänkbara besök från the old country i pressboxen ikväll.
Sibner från Hockeysverige.se är här, liksom Marie Lehmann från SVT – och ett TV4-team.
Så nu får man ju försöka uppföra sig.
* * *
I vanliga fall fräser Tårtan ”jag pratar inte om andra lags spelare” när han får frågor som den om Bobby Sanguetti, men nu kommer en utläggning om hur coachen minns en löprunda för några år sedan.
– Fråga honom om den löprundan…jag var övertygad om att han skulle dö, skrockar han.
Något är onormalt i New York…
* * *
Eric Staal berättar för New York-media att Marc fortfarande inte hur hundraprocentig syn på ögat han skadade för några veckor sedan, men att det blir bättre för varje dag och att han troligen kommer att spela igen den här säsongen
Själv är han mest glad åt att lillbrorsan inte förlorade några tänder.
– Våra föräldrar har spenderat nog med pengar på tandproteser, menar han.
He he, det kan man föreställa sig.
* * *
Sibner har snygg kostym och slips allt. På Hockeysverige.se vet dom hur det ska se ut.
Frågan är bara om han också har de där popbandskalsongerna han plötsligt visade i Las Vegas under NHL Awards i somras.
* * *
Faktum är förstås att Tårtan fruktar för sitt jobb. Han vet att det ska gå att få ut mer av en trupp som den han förfogar över och att det är hans ansvar att såna som Gaborik och Richards inte uträttar mer just nu.
Mitt tips är att han har idag och imorgon på sig. Förlust både här och i Jersey imorrn och Tårtan-eran kan vara över i New York City.
* * *
Det finns så många odödliga låtar om New York – och så väljer Rangers att komma in till värmning till ett yxigt muskelrock-nummer som tycks heta ”I Wanna live in New York”.
Henke får säga åt DJ:n att ringa bloggen så ska bloggen upplysa om vilka nummer av Velvet Underground, Ramones, Paul Simon, Magnetic Field, Talking Heads, Public Enemy, Ben E King, Mink Deville, Blondie, Television, LCD Soundsystem och – inte minst – The Dictators som skulle passa tre miljarder gånger bättre.
* * *
Vi har fått den fina pressläktarraden igen, så nära det går att komma isen utan att vara måldomare (nu överdriver jag våldsamt, men det tar vi inget extra för…).
Det är en fröjd.
* * *
Jag tycker att man redan på värmningen kan se att Semin trivs bättre med Carolinas orkaner än med de gamla kompisarna i Washington.
* * *
Pär Mårts och Peter Popovic är här ikväll också – men har inte fått några platser.
Note till hockeyförbundet: När det gäller just Rangers får man ligga på lite extra…
* * *
Ja, Rangers testar alltså med ”superkedjan” igen – Gabby, Richards och Nash.
Varför inte, säger jag. Vad finns att förlora?
* * *
På grund av den där extra vändan jag, på grund av min enfald, tvingades göra, blir det här introt inte fullt lika långt som jag hade tänkt, och inte fullt lika avslappnat heller, men vi försöker få bättre svikt i steget under matchens gång.
Mycket nöje.

Minisemestern är över, ikväll gör bloggen comeback. På Garden. Rangers-Hurricanes. Vi hörs då.

Gonatt från Jersey – där Devils till sist vinner med 5-2.
Vi hörs snart.

New Jersey – Philadelphia 4-1 (Period 2)
* * *
Ja, så här roligt har dom ju inte haft det i The Rock på väldigt länge.
Jag behöver inte berätta vad jag tror – eller snarare vet – vad det beror på:
”Oh, Sweet, sweet Jackie. Sweet, sweet Jackie,
let us touch your hair.
Let us lick your eyes dry.
Sweet, sweet Jackie, where you gonna run
when the wall starts falling down?
Oh Jackie, sweet, sweet Jackie, let us touch your hair.
Let us lick your eyes dry.
Sweet, sweet Jackie, where you gonna run
when the wall starts falling down?”
* * *
Ojvoj, Loktionovs dragning, när han håller inne pucken, före 4-1-målet…riktig hockeyporr, det.
* * *
Citat ovan är alltså, för den som inte vet, från Sugarplum Fairys brottarhit ”Sweet Jackie”.
Det blev en sån blogg ikväll…
* * *
Lika muntert är det – sannerligen – inte i Flyers-lägret. Det sista vi hörde från maestro Viberg – Flyers-fanatikern som står för redaktörskapet på Svenska Fans – var:
”Fan ta allt och alla” och ”Huvuden måste rulla, huvuden måste rulla, huvuden måste rulla”.
Ja, så här taffligt kan det i alla fall inte fortsätta. Då blir det helt enkelt ingen playoff-hockey i Wells Fargo i vår.
* * *
Jodå, nu börjar humöret sjunka. Wayne Simmonds blir inte direkt glad när Volchenkov tacklar av honom hjälmen – trots att han får in en rätt.
Snart kommer Gidlund och grabbarna tro att de är tillbaka på Knuten – mytomspunnen fritidsgård i Kvarnsveden.
* * *
Mårts är avsevärt mycket lugnare än föregångaren Bengt-Åke Gustafsson.
Det var mycket att underhållande att sitta intill honom under såna här aftnar och hörde de värmländska missnöjesyttringarna.
– Äääääh, lät det, vad är det där för dretpassning?
* * *
Jag saknar djupt misstrogne Devils-supportern Viktor i kommentatorsspåret nu när hans lag, och hans målvakt, är riktigt bra.
* * *
Det är vackert att höra att också The Rock noterar att Hedbä är i Gidlund-form och brakar loss i sitt unisona ”Moooooose” varje gång han hindrar nya baklängesmål med de där pälsarna.
* * *
I natt blir det inte mycket till slutrapport, vill jag förvarna om. Vi ska givetvis ut på byn och fira.
Vad Gidlund & co tyckte om den här upplevelsen får ni veta vid senare tillfälle.

New Jersey – Philadelphia 3-1 (Period 1)
* * *
Det är väl inte lika gnistrande som när en hel konserthall sjunger allsång till ”Sweet Jackie”, därtill är spelet för slarvigt och hafsigt – och Sugarplum Fairy är aldrig slarviga! – men ändå:
Nog för den här svängiga, emotionella och händelserika perioden duga som underhållningen.
Nu väntar vi bara på att det blir lite brutalitet också, för Kvarnsvedens skull.
* * *
Sa ju det, med Kristian Gidlund på plats blir Hedbä rena Göran Högosta.
Under Flyers första powerplay gör han en halsbrytande fotbollsräddning så briljant att det nästan ser ut som att Mårts här till höger sträcker sig efter telefonen för att ringa hem till förbundet och boka en Sochi-biljett åt masen.
* * *
Det är nog bara i Jersey en headbangande hårdrockare i hårman a la David Lee Roth – Hämtad från musikalen Rock of Ages – får komma in och sola sig igenom nationalsången.
Lite rart, nästan, i all absurditet.
* * *
Hedbä får en assist också
Fortsättningsvis kommer det att heta att han är i Gidlund-form när han gör riktigt stora matcher.
* * *
Mister Universe däremot…jag vet inte. Insatsen på framförallt på det andra målet indikerar att han redan glömt sina egna ord om hur oerhört viktig den här matchen är.
* * *
Det har jag en känsla av att jag påpekat förr, men The Rock-publiken levererar” Flyers suck” med nästan samma emfas som som ”Rangers suck” under matcherna mot huvudrivalerna från andra sidan floden.
* * *
Det finns ingen som SER UT att vara mer angelägen om att få göra mål än Kovy i lägen som i det numerära underläget här i slutet, när han lyckas slita sig loss i friläge.
Målkåtheten fullkomligen blixtrar om honom.
* * *
Tell me about it, theobaldtiger. Ekens Sverige-semestrar är direkt…lugubra.
* * *
När man är i Jersey och Hedbä kommer det alltid underhållande mail från Per-Ragnar Bergkvist – den andra halvan av LIF:s finaste målvaktsduo – hemma i den mörka leksandsnatten.
Nu skriver han:
” Hälsa Johan att hans pälsar börja likna Arthurs Irbes gamla KOHO oroväckande mycket”.
Pälsar?
* * *
Nu ska jag dricka kaffe med förbundskaptener.

The highway was jammed with broken heroes on a last-chance power drive.
Så vi tog, på traditionsenligt vis, tåget för att korsa Hudson-floden och komma till New Jersey.
Ärorikt nog har jag nämligen ett ungt litet entourage med mig ikväll, bestående av den store Kristian Gidlund, Carl Norén och Lars Fäldner.
De sitter, som sig bör, på fina platser nära the dancefloor och jag är uppe i mitt vanliga gamla pressläktarhörn.
Så det här är en alldeles särdeles stor kväll och har Devils och Flyers nån heder i kroppen bjuder de säsongens underhållning nu.
* * *
– Var ska du, frågar dörrvakts-Simon skeptiskt när han ser att jag kommer trampande genom lobbyn i hockeymundering – det vill säga kostym.
– Jersey.
– Jersey?
– Ja, Jersey. Flyers är på besök och det finns en del svens…
Längre hinner jag inte i förklaringen förrän det kommer en svavelosande salva om det skandalösa i att jag klär upp mig för att åka ut till fuckin’ Jersey och se såna avskyvärda skitlag spela hockey.
Det är ett hårt jobb, det här…
* * *
Chansen är nu god att mina vänner – halva Sugarplum Fairy, i princip – verkligen får se en minnesvärd match.
Devils och Flyers har bara marginell bättre relation än Israel och Palestina till vardags – och nu råder skarpt läge för bägge lagen.
De måste i princip vinna, helst både här och i returmötet i Philly på torsdag ; Devils för att försvara sin slutspelsplats och Flyers för att, för satan, hänga på i racet kring strecket.
Som Mister Universe himself, Bryzgalov, säger:
– Om vi vinner båda matcherna ligger vi lika med dem och kan fortsätta slåss om slutspelsplatsen. Om vi förlorar båda är det kört. Då är vi done. That’s it.
När såna förutsättningar råder brukar det bli åka av.
* * *
Corey Perry får alltså fyra matchers avstängning för den brutala tacklingen på Minnesotas Jason Zucker.
Det hade jag inte trott, såna stjärnspelare brukar ligan inte vilja stänga av, men en ny tid kanske kommit.
* * *
De unga borlängepojkarna var i Kalifornien innan de kom hit och såg Kings mot Flames och var besvikna över att de inte fick se ett enda slagsmål.
– De till och med hjälpte varandra upp från isen, säger de med desillusionerade stämmor (och på vackraste kvarnsvedsmål…det är så ljuvligt att höra!).
Well, på den punkten kan man nog vara ganska säker att Devils och Flyers levererar på ett mer tillfredsställande sätt.
* * *
Spännande rykte efter Tårtans utbrott igår – och sentida besvikelse över Gaboriks insatser
Rangers kommer försöka trejda ”Gabby” mot Iginla.
Now, DET vore en intressant utveckling inför slutet av säsongen…
* * *
Hedbä står ikväll också och han är stort Gidlund-fan, så räkna med att han gör sig redo för säsongens insats i den här matchen.
Och skulle det till äventyrs vara så att ni som läser detta inte har koll på Kristian ber jag att å det varmaste få rekommendera http://ikroppenmin.blogspot.com/ – Sveriges överlägset mest berörande blogg.
* * *
Vad tror ni, har vi några katoliker på isen?
Mitt tips är att framförallt Zac Rinaldo är en Petrus hängivne lärjunge och en dag när världen fått en ny påve tänker prestera på absolut maxnivå.
Och det får ju tolkas hur det vill…
* * *
De unga vännerna tror inte riktigt på uppgiften att jag gör slut på så mycket snus som det sägs per match, så jag får ju visa då:
En dosa Ettan i kavajfickan och två i dataväskan.
* * *
Vilka glider in på pressläktaren om inte Pär Mårts och Peter Popovich.
De inleder, visar det sig, en intensiv veckas Nordamerika-turné för att kolla på svenskar med den här matchen.
Så för Hedbä, Youngblood Adam Larsson, Grosse Grossman och Erik Gustafsson kan de första fragmenten av en OS-biljetten alltså ligga i potten nu.
* * *
Man märker till och med på The Rock-organisten att det är nåt speciellt på gång ikväll,
Hans sömngångarmuzak halvtimmen innan första nedsläpp – när bara jag sitter här och knattrar i mörkret – har en helt annan stuns än vanligt.
* * *
För sällskapets skull hoppas jag på lite hetta på läktarna ikväll också; här händer ju att det inte ens är en tiondel så bra drag som på en genomsnittlig Sugarplum Fairy-konsert. Men just Flyers, och den hög insatsen, borde locka fram den rätta sortens dedikation hos Sopranos-publiken.
* * *
Är man väldigt Arne Hegerfors om man säger att det är en särskild sorts känsla att sitta bredvid en som heter Popovich en dag när ny påve utsetts?
* * *
Nu ska jag försöka se om jag kan lokalisera vännerna ner på läktaren.
Peace…eller vad säger jag? Inge peace alls. Låt det bli krig!

Ikväll är bloggen i Newark.
Devils mot Flyers.
Start vid midnatt, svensk tid.

Ojvoj, vilken vändning av Pens under sista sju minuterna– och vilken tredjeperiod av tvåmålsskytten Brandon Sutter.
På något sätt känns den här 3-2-segern som något som kan komma att definiera hela Penguins säsong.
Och om den känslan stämmer är chansen stor att vi får tillbringa varma finalkvällar på The Strip i Pittsburgh.
* * *
Tårtan är tydligen rasande uppe i Buffalo och säger att han inte kunde vara mer ”disgusted” över toppspelarnas insats ikväll.
Låter som det kan bli en intressant träning uppe i Winnipeg i morgon förmiddag…
* * *
Jag trodde förlusten av Jordan Staal skulle bli riktigt kännbar för Piuttsburgh, men spelar Brandon Sutter så här kommer den ju inte märkas alls.
* * *
Nås av den dystra nyheten att Lillehammer, med demoncoachen Niklas ”Larionov” Eriksson, till sist slagits ut ur norska slutspelet.
Tungt, men fan-cluben på Manhattan tackar ändå för en förträfflig säsong i Little Steven-land!
* * *
Det verkar ha varit säsongens drag i Consol Energy också – med all rätt. Såna där sena, lyckade vändningar är ju det allra bästa som finns.
* * *
Nu kom min egen Ping med George Costanzas Kung Pao Chicken, så nu ska jag ägna mig åt den stund och sedan randa texter.
Därmed säger vi godnatt här.
Vi hörs inom kort.

Penguins bjuder bättre motstånd i andra, men lyckas inte göra mål och som någon mycket insiktsfullt konstaterade i kommentatorsspåret:
Det är mycket tyngre att ligga under med 2-0 hemma mot Boston efter en period än med 4-1 borta mot Philadelphia…
* * *
Fasth tränade sig tydligen på värmningen, exakt hur vill Ducks inte avslöja.
* * *
Ni som frågat – jodå, det ska komma listor här också, och det alldeles snart.
De är ändå annorlunda mot de som hamnar på den där mania-sidan; där kan man till exempel inte ha Ekens comeback i stan om en vecka – men det kan man här…
* * *
Ni som har koll hemifrån – stämmer det, som somliga säger, att Carl Söderberg kan gå rakt in i Bruins andrakedja?
Det vore bra häftigt att få en svensk där under det stora avgörandet.
* * *
Usch, snart kommer man tvingas ringa huvudstaden och ställa frågor om VM…
* * *
Apropå Fast står det i senaste Hockey New att Jesper Fast är så snabb att h:et som tills nyligen fanns i slutet av hans efternamn försvann i vinddraget.
Och honom överväger Glen Sather alltså att plocka över när den svenska säsongen är över. Det låter lite spännande.
* * *
Det ser ut som att Lundqvist förlorar en blågul målvaktskamp till och ja, vad gäller den debatten i kommentatorsspåret kan jag bara instämma. Det är ett faktum att det här inte är någon Vezina-säsong för Lundqvist. Han är aldrig dålig, enstaka matcher har varit enastående och han står emellanåt för rån som det i första perren ikväll – men vi har inte sett samma hisnande nivå som ifjol under en riktigt lång sekvens.
Dock: 1. Det här är en extremt underlig säsong för många. Och 2. Det kan fortfarande hända och viktigast, för Rangers, är att han toppar formen i maj.
* * *
Nu är det dags att börja bläddra lite bland delivery-menyerna. Kinesiskt känns som bra idé en sån här regnig, kall kväll.