Ja, det här blir man ju bara yr i huvudet av.
Jag har varit inne i tre matcher, och dessutom duttat med två till i reklampauser, och vet nu varken ut eller in.
Men en sak är i alla fall säker:
Det är två väldigt starka tungviktare som möts i Pittsburgh – och allra mest imponerar Boston, hittills.
* * *
Oj, vilka härliga ringar Sam Rosen har under ögonen under det så kallade uppsnacket med Micheletti.
Blev det sent i den småsunkiga baren på Hyatt Buffalo igår?
* * *
Lundy Lundqvist är involverad i blågul målvaktskamp i natt också – mot Enroth.
So far har båda varit stabila, men det är ju framförallt Henkes dubbla benparad när sju minuter återstod som gjort intryck.
Ojvoj, bildproducenterna på NHL Network har redan veckans räddning säkrad.
* * *
Här lägger vi oss bara undantagsvis i vad som händer hemma på de svenska rinkarna, främst för att vi aldrig ser matcherna, men att Uffe Samuelsson är grinig på presskonferensen i Karlstad säger mig att Modo kommer slå tillbaka i nästa match.
Om det nånsin funnits en playoff-karaktär är det Robocop från Fagersta.
* * *
Den här grundserieveckan är den viktigaste Washington Capitals upplevt på flera år, det är förmodligen nu de det avgörs om de ska gå till slutspel eller inte, och så börjar det med ett sånt skitmål i arslet.
* * *
Korresoffan är fortfarande exempellöst skön att sitta, och ligga, i, men samtidigt så trådsliten att jag borde skämmas; den skulle inte ens platsa i ett uppehållsrum i en skola i en svensk kommun med katastrofekonomi.
Så hur bittert det än känns börjar det nog bli dags att skaffa en ny nu…
* * *
Canucks ligger under mot Columbus och kan de inte korrigera detta faktum är de plötsligt indragna i den infernaliska streckstriden i väst – för första gången på väldigt, väldigt länge.
Men det är nog som dom säger; när Kesler är borta har canuckerna bara en center och de blir för lätta att spela mot.
Samtidigt är ju Jackets, mot allt förnuft, bra helt plötsligt…
* * *
Att det kan bli så stökigt i en lägenhet fast den som bor i den bara sitter i en soffa och tittar på tv.
Det är ett av de stora mysterierna i min tillvaro.
* * *
Man kunde ju önska att Markström nån gång skulle få en lite bättre start på en match…

Ni har väl inte fått nog av hockey bara för att det var lite SM-slutspel under kvällen?
Nä, tänkte väl det.
Då är det bara att hänga med i ett klassiskt korresoffan-race under natten.
Dessvärre lär det bli zappfest monumentale. Det är för många intressanta matcher för att en rastlös biff ska klara av att bara fokusera på en enda.
Vi har en blytung holmgång mellan maskinerna Boston och Pittsburgh, vi har ett Washington som bara måste slå Carolina för att ha någon rimlig chans att hänga på i streckrallyt, vi har Rangers som trots att Kaleta fortfarande är avstängd vill ha revansch för Richards-tacklingen i Buffalo och vi har, mot alla odds, ett glödhett Columbus som kan komma att orsaka riktig kris för Vancouver.
Till att börja med.
Så:
Ös på i kommentatorsspåret, så skickar jag in inlägg när jag har något att säga.

Vi kör en kväll i korresoffan, tycker jag.
Start framåt midnatt, er tid.

Washington – NY Rangers 1-4 (Slut).
* * *
Klockan är i skrivande stund halv sju på kvällen och det är inte ens skymning ännu. Solen står fortfarande sned över en ljummen och bedårande huvudstad.
Det här med sommartid är ett av de bästa påhitten i mänsklighetens historia, slår jag härmed fast.
* * *
Det är som sig bör runt Brian Boyle det i första hand bildas mediahög runt i Rangers omklädningsrum.
Tillika har han fått Broadway-hatten tryckt över hjässan.
Lite vackert att se, efter all misär han genomgått den här säsongen.
– Jag har spolat ner de första 18-19 matcherna eller vad det är och försöker starta en ny säsong, meddelar bjässen med ett milt leende.
* * *
Det var alltså inte bara så att Washington drog på sig ytterligare en utvisning under det där avvaktande läget i tredjeperren. Det var Ovetjkin som begick båda lagbrotten – med tio sekunders mellanrum.
– Jag har aldrig sett något liknande och frågan är ju var tekningen efter vårt mål egentligen ska äga rum. Det borde ju vara i deras zon, men det finns inte inskrivet i regelboken, säger Tårtan.
* * *
– Ska du gå på Old Ebbot nu, frågar Bullen på telefon från Borlänge.
Nej, Old Ebbot är väl fortfarande hemma i Göteborg och tar igen sig efter sista spelningen med Soundtrack of Our Lives, så honom kan jag inte gå på.
Old Ebbitt, däremot…vem vet.
* * *
Det hade jag missat, men före matchen idag gjorde Ovetjkin tydligen olyckliga uttalanden om att domarna i största allmänhet.
– Vissa domare har svårt med några personligheter i vårt lag och blåser för fort när de får klagomål. Dom måste respektera oss. Vi är inne i matcherna och känslorna är starka, hette det.
Efteråt får coach Oates frågan om han tror de synpunkterna kan ha påverkat domarna i den här matchen.
– Dom är bara människor, är dom inte, lyder svaret.
* * *
Helt felaktigt var inte intrycket att Rangers hade glömt att ställa om klockorna.
– Vi trodde i alla fall att klockan var åtta när vi klev upp. Och det var den ju egentligen också, berättar Hagge medan han tar en klunk av den där hiskeliga proteindrycken han alltid festar på efter matcherna.
Några särskilda förberedelser på grund av tidsomställningen genomförde laget inte, men det kanske hade behövts.
– J.T Miller såg ut som att han fortfarande sov medan vi åt frukost, skrockar Hagge.
* * *
Det är mycket stort för bloggen att springa rakt in i legendaren Gunnar Svensson i korridorerna i Verizon-källaren.
* * *
Stämningen i Capitals-lägret är påfallande dämpad och det får man ha förståelse för. Efter den här skithelgen är det sex poäng upp till slutspelsstrecket – och om Devils lyckas ta poäng under kvällen till och med sju.
Capstronauten…de måste ge sig ut på och psykiatriska klinikerna och leta rätt på honom igen, det bara är så.
* * *
Nu drar vi ner ridån här och börjar nynna lite ”Instant repeater 99”, en klassisk Old Ebbot-låt…
Återkommer i veckan.

Det tickar ner mot slutet, Rangers har 4-1 och vinner.
Lite mer kommer sen.

NY Rangers – Washington 1-3 (Period 2)
* * *
Rangers spelar inte precis drömhockey, men de möter ett Washington utan energi och disciplin och kan därför göra ett litet ryck.
Och se på attan:
Det är ju den mobbade Boyle som drämmer in 2-1-målet.
Lättnaden måste vara i klass med den Ben Afflecks diplomater kände när de hade lämnat iranskt luftrum i ”Argo” på hotell-tv:n igår.
* * *
Det verkar emellanåt som att Ovetjkin nästan medvetet är ute efter att visa Mike Milbury hur rätt han hade.
Igen, att inte Calle och Oates förvandlas till Tårtan monumentala är ett under.
* * *
Springer in i självaste Stu Bickel borta vid kaffekannan i pausen och kan ju erkänna att det känns bra att han inte förstår svenska och aldrig sett den här bloggen…
* * *
Jag det är precis som vanligt med Mojo; man kommer på sig med att tänka att det där ju måste vara Bäckis, som åker skridskor på det där sättet, och så är det i själva verket hans landsman.
Det kan ju bara vara ett bra tecken.
* * *
Till Verizon-publikens vrede får Ovie åka och sätta sig på botbänken trots att Rangers gör mål under den avvaktande utvisningen, men vad som händer är att alltså att ryssen begår ett nytt regelbrott medan domare Joannette håller armen upp och att två utvisningar ska utdömas.
Jag tror aldrig jag sett det tidigare och ofta undrat om det KAN hända, men nu vet vi.
* * *
Holtby är inte glad när han blir utbytt och det får väggen i gången in till omklädningsrummet lida för.
Jag har inte sett något lika argt sedan Tony Soprano drog på sig för mycket spelskulder och gav sig på biljardbordet på Bada Bing.
* * *
Caps måste kalla in Capstronauten igen. Det gick alltid bättre på hans tid.
* * *
Rick Nash är en helt okej hockeyspelare.
* * *
Capitals lider av att de spelade så sent som för 24 timmar sedan, så är det ju bara, men de lyckades krama fram lite glöd här under powerplay-sessionen på slutet och om de kan ha lite flyt och få in en puck i början av tredje kan det bli match igen.
Typ.

Washington – NY Rangers 1-1 (Period 1)
* * *
Ja, inledningsvis ser det ju ut som att Rangers verkligen glömt att ställa om klockan och inte förstått att matchen faktiskt börjat.
Så Capitals går påfallande enkelt upp i 1-0-ledning.
Men Stepan lyckas efter halva perioden valla in en billig kvittering via Holtbys ena skridsko och därefter ser det faktiskt ut som att det är två lag på isen.
* * *
Det börjar ju finfint för Mojo. Han är med stökar i anfallet när Capitals gör 1-0 och får också en assist.
Så gör man comeback.
* * *
När Ovie är så nonchalant som före Rangers kvittering, då är det ett under att inte också Calle Johansson, i all sin snällhet, blir helt Tårtan.
* * *
Bra nationalsång – den går så snabbt att Hamrlik hade ramlat på arslet om han varit med.
* * *
Ja, visst fan spelar Boyle. Då var det ju ännu taskigare av Tårtan att stå och såga honom på presskonferensen för 90 minuter sen…
* * *
Det är rart när de zoomar in Olesky i jumbon efter NHL-karriärens första mål och han försöker stå emot men spricker upp i ett lyckligt leende.
* * *
Ingenstans saknar man, slår det mig, Eken mer intensivt än i Verizon.
Det var här på den här pressläktaren vi växte ihop till n duo lika tajt som Beavis & Butthead, Sam & Dave och gin & tonic.
* * *
Det kom inte så många fler än de som satt här redan under värmningen, men stämningen är ändå hygglig – särskilt som så många Rangers-fans letat sig hit och försöker utmana hemmapubliken.
* * *
Av stiltjen i kommentatorsspåret att döma har informationen om att sommartid nu råder i USA inte riktigt gått fram hos alla.
Eller så är ni bakis…
* * *
Det är en besvikelse att se att John Carlson klippt sig. Jag gillade rockbasist-looken.
* * *
Fortsätter det så här kommer de bara få ut sump när jag tar mitt nästa blodprov, men det känns fortfarande som att det är tidig morgon, så kaffet måst fortsätta pumpa.

God morgon och välkomna på hockeyotta i den amerikanska unionens huvudstad.
Det är så det känns.
Inte nog med att matchen mellan Capitals och Rangers här i Verizon Center börjar ohemult tidigt som det är – 12.30, lokal tid. Vi förlorade en timme när vi ställde om klockorna till sommartid i natt.
Jag har inte haft en lika luguber it’s-too-early-for-hockey-feeling sedan morgnarna i Rogers Arena i Vancouver för…ja, få se, det är ju redan tre år sedan.
Men det finns mycket lite att klaga på.
Isen är spolad, kaffet nybryggt och vår råder i The District.
Så nu åker vi.
* * *
Vi ställde alltså om klockorna i natt – eller vi och vi; telefonen har ju vänligheten att ställa om sig själv och någon annan klocka än den använder man ju inte längre – och befinner oss
Så kommer det att vara i tre veckor, när vilket innebär tidigare matcher för er.
Jag räknar kallt med det att det betyder rungande rally i kommentatorsspåret kommande match.
* * *
Att vi har försiktig vårdag i DC känns precis som det ska; det är under riktigt prunkande vårdagar- och kvällar just här jag upplevt några av de stora stunderna som NHL-bevakare.
Slutspelsserierna mot just Rangers, till exempel. De där ohyggligt intensiva matcherna mot Montreal. Och framförallt playoff-duellerna mellan Ovie – när han fortfarande var en av universums härskare – och Crosby, inklusive den där fullständigt oförglömliga matchen när bägge två gjorde hat trick.
Ah…
* * *
Hemmaspelarna är förmodligen så lagom förtjusta i den bagarväckning dagens matiné föranledde.
De spelade ju redan igår eftermiddag, på Long Island, och back-to-back-matinéer är jobbiga även i vanliga fall, och att dessutom förlora en extra timme…förutsättningarna kunde vara bättre.
* * *
Det låter som att Marcus Johansson – Mojo – kan komma att göra comeback idag.
Det låter också som att det sker lite väl tidigt. Han har vårdats för hjärnskakning och såna ska man som bekant ta det väldigt piano med, men Capitals har just nu så många skador att läget är desperat och såna gånger händer det att klubbar ser mindre strikt på det så kallade protokollet.
I’m just saying.
* * *
Det gick inget snabbt Acela från New York igår kväll, så bloggen fick ta sig ner med gammalt traditionellt mjölktåg och det var ärligt talat rätt segt.
Men Carl Bernstein, Watergate-avslöjaren, kompenserade lite med sin närvaro i samma tågvagn.
* * *
Dåliga nyheter för er som hade hoppats få se Sveriges mest berömde målis in action.
Han vilar, Marty Biron står.
* * *
Jag hörde locktonerna från Old Ebbitt igår, jag bor i kvarteret intill och det var ändå Saturday Night, men dagarna är förbi när det gick att ägna sig åt skörlevnad och sen gå upp den här tiden på dygnet utan grava konsekvenser.
Så det blev room service och såväl ”Argo” och ”Zero Dark Thirty” på pay-per-view istället. Intrycket består: ”Zero Dark Thirty” är en bättre film, men ”Argo” mer underhållande att se.
* * *
Brian Boyle är petad idag också och Tårtan hymlar inte direkt om varför:
– Han har inte varit tillräckligt bra, JT (Miller) har spelat ut honom.
Den uppriktigheten får ändå betraktas som uppfriskande. För alla utom möjligen Boyle.
* * *
Morgnar blir inte mycket bättre än när man får ta en kaffe med Capitals säkerhetschef Jimmy – en skränande korsning av Benny Hill och Tony Soprano – och höra honom dra anekdoter om Calle Johansson.
– En fantastisk människa. Men den bästa svensk vi haft här var Bengt Gustafsson. Vet du vad han hette i andranamn, ryter han.
Jo, Åk…
– Ake. Vad är det för jävla namn? Ake?
Det är ingen idé att försöka berätta att det ska vara Åke, Jimmy är inte typen som lyssnar på den sortens korrigeringar.
* * *
Capitals anser att de gjorde en helt okej bortamatch mot Islanders igår, men sedan fuckade upp genom att ta för många utvisningar i tredje perioden.
Med andra ord:
Gästerna från storstan ska inte gå och inbilla sig att 2-5-förlusten sa nåt om den verkliga slagstyrkan.
* * *
Hamrlik får inte chansen att revanschera sig på sina ex-lagkamrater i Washington.
– Han är out of shape, menar den för dagen patologiskt ärlige Tårtan.
Han är gammal, är ett annat sätt att säga det.
* * *
DJ:n i Verizon spelar Talking Heads ”Once in a Lifetime” just som publiken släpps in.
Applåd.
* * *
Jo, Mojo är i alla fall med på värmningen.
* * *
Storchen – Bäckis storebror – är på plats idag också och ni vet vad det innebär:
Då skjuter Capitals alltid skarpt.
7-2 senast, var det inte så?
* * *
På de flesta pressläktare i NHL får man pressa fram sitt kaffe ur automater, men i Detroit och här i Verizon brygger de klassiskt vis och häller upp ur regelrätta kannor.
Därmed blir det blasket ännu blaskigare – och godare – och det uppskattas ju inte minst så såna hår tidiga matcher, när det behövs så mycket.
* * *
Av okänd anledning värmer hemmaspelarna i baseboll-kepor idag och jag är ledsen, men det ser rätt fånigt ut.
* * *
Strax före nedsläpp står Doc Emrick, den lätt gapige men sympatiske NBC-kommentatorn, och stretchar utanför kommentatorshytten.
Han är laddad som en hel Niklas Holmgren, helt tydligt.
* * *
Tidsomställning och matiné-känsla verkar inte ha någon negativ inverkan på laddningen här; det är mycket folk och småelektrisk stämning redan under värmningen.
Så detta bör kunna bli rätt skoj.
Hoppas det blir det även för er hemma i den tidiga svenska kvällen.

NY Rangers – Ottawa 2-3 (Slut)
* * *
The Michael Lehner Night är över och det är alltså den yngste av hans adepter, den egna grabben, som vinner årets svenska målvaktsmatch i NHL, sedan hans fellow svensk Jacke Silfverberg stänkt in en retur på Henke i sista.
Och huvudpersonen själv kan vara nöjd i sin bil den mörka svenska natten.
Enligt Robin är det så farsan sett den här matchen, i en bil under semester med familj och vänner i Braås.
– Det var tydligen dåligt med uppkoppling där, så han åkte ut och skaffade en mobil version och har suttit i bilen och kollat, berättar sonen.
Fantastiskt.
* * *
– Ska jag eller ska jag inte? Jo, det ska jag…
Alfie berättar om den magnifika passningen mellan benen på Gonchar före 1-0-målet.
* * *
Robins räddning, när han dyker huvudstupa på en friställd Stepans rökare till skott…den gissar jag att farsan applåderar hemma i den göteborgska tv-soffan.
Det var ett rån – och medspelarna säger att de fick en jädra kick av den räddningen och därför tog över i tredje perioden.
* * *
Satan vad Alfie var sugen på att göra mål på Henke – och satan vad Henke inte var sugen på att släppa in några Alfie-mål.
Hela somrarna blir förstörda för målvaktsstjärnan när gamla kompisar från Frölunda nätar på honom, har han förklarat med plågade grimaser under åren.
Fast numer slipper han i alla fall risken att bli överlistad av munlädren Pebben och Fast Freddy Shoestring och, allra viktigaste, tvillingbrorsan.
* * *
Någon friar till sin lady i jumbotronen i en reklampaus och det är alltid ett misstag på Garden för new yorkers, being new yorkers, skanderar ”say no, say no”…
* * *
Noterar att Silfverberg tar för sig i det säkerligen inte kärvänliga tugget mellan avblåsningarna och med tanke på hur snäll och artig och vältalig han är när man träffar honom känns det nästan omöjligt att föreställa sig.
* * *
Blev en rolig match, det här.
Nu ska den firas ute på byn.
Vi hörs inom kort.

Jakob Silfverberg avgör och Senators vinner alltså med 3-2.
Lite mer kommer sen – innan det där saltkornet i halsen ska bort.