NY Rangers – Philadelphia 2-2 (Period 1)
* * *
Oavgjort efter första – och det känns det som att Rangers ska vara nöjda med.
De börjar med att Callahan gör ett snabbt powerplay-mål – igen – men sedan handlar det mest om Flyers.
De känns mycket kvickare och mer explosiva i offensiv zon och att de bara leder skotten med 8-6 måste bero på att någon i sekretariatet sitter och blundar.
Två pp-mål hinner de göra – bägge snygga – men sedan får Callahan något oväntat segla genom Philadelphia-zonen och sätta sitt andra mål för kvällen.
Men det är ju lite så man hade känslan att det skulle bli med Flyers i år; att de med all sin mördande firepower skulle göra mycket mål – men på grund av lite hål i de defensiva leden vara väl enkla att scora på också.
* * *
Inte för att jag får någon puls av SSK, men lite coolt är det att se Grosse och Hagge gå i clinch.
* * *
Att Simmonds och, framförallt, Voracek, skulle vara så HÄR lysande i år – var det någon som hade föreställt sig det.
* * *
Det borde man ju kunnat räkna ut:
Med Flyers på besök är Gris-Olle II i brölande praktform.
Han står upp och skriker otidigheter precis hela tiden.
* * *
Viktor Hällegerd, på dig börjar det nästan låta som att du inte tycker att Hedbä ska vara med i Vezina Trophy-diskussionen i år…
Det tycker jag.
Alltid, no matter what.
* * *
Det sitter dessutom en familj Flyers-fans två rader ovanför Gris-Olle II – och de jublar förstås lyckligt när Flyers gör mål.
Gris-Olle II uppskattar inte den glädjeyttringen, kan man väl säga.
Utvecklingen kan bli intressant att följa.
* * *
Ha ha, Gorman uttrycker förhoppningar om att jag ska bidra med skills i vår nykomponerade pressläktarkedja.
Men min specialitet är snarare grit, skulle nog jag säga.
* * *
Personligen tycker jag Erik Gustafsson ser utomordentligt stabil ut, men jag har också en särskild fäbless för hans inställning sedan jag i våras, när Flyers hade åkt ut mot Devils, ringde och frågade om han kunde tänka sig att spela VM och han svarade:
– Ja, vill dom ha mig sätter jag mig på planet i natt.
* * *
De här omstuvningarna i pressboxen innebär också att jag plötsligt har Rangers radio-team på raden framför mig.
Undras om det går att få även dem – Kenny Albert och Dave Maloney– att dra den om Joni Pitkänen och Joni Mitchell.
* * *
Brad Park på plats – och blir grundligt bejublad när han zoomas in i jumbon.
Han var den första kanadick jag klistrade in i ett samlaralbum 1973 så jag har sympati för de ovationerna.
* * *
Nu är det en Stålberg ute på isen och slår straffar för att vinna pengar i pausen.
Har inte Blackhawks match ikväll?

Pojkar och flickor, nu åker vi igen.
Flyers är på Broadway och då blir det nästan undantagslöst roliga, emotionella, händelserika och sevärda matcher.
Så saddle up och häng med i natten.
* * *
Idag har man nästan kunnat låtsas att det är vår i New York. Jag har till och med suttit på balkong och riktat dubbelhakorna mot en sensationellt varm och mjuk sol.
Men man får inte bli för kaxig – redan i morgon kväll drar en ny snöstorm in över östkusten.
Kort sagt:
Hockey är och förblir det enda man kan lita på den här tiden på året.
* * *
Brad Richards kan inte spela ikväll och ingen som såg honom ligga på isen efter Kaletas överfall i söndags är förvånad.
Det var överhuvudtaget rätt korkat att han fick fortsätta spela den matchen – nästan som när Crosby återfanns på sin vanliga plats bara dagar efter Steckels Winter Classic-propp. Är det nånstans, utöver huvudet, det kan bli värre för att man fortsätter som vanligt för att man tillfälligtvis inte känner så mycket är det rygg och nacke.
* * *
Synen av Knuble och Gagne på väg upp genom gången vid zamboni-entrén, under promenaden mot omklädningsrummet, väcker vackra minnen.
Det var såna elektriska happenings varje gång Foppa kom hit med Flyers hösten 05, hela 06 och början av 07. Det spelade ingen roll att han emellanåt inte skulle spela. Temperaturen i environgerna höjdes bara han visade sig i environgerna i sin snygga Hugo Boss-rock.
De gånger han dessutom gled ut på den knaggliga isen…ojvoj.
Fan, ska inte Holmgren ta och ringa ändå, för sakens skull?
* * *
Kaleta fick alltså fem matcher för Richards-tacklingen och det kan ju jag tycka är lite lite.
Men det här var ju sista varningen.
Nästa gång – om det blir en – kommer Shanny att go Raffi Torres on his ass.
* * *
Foppa får vi klara oss utan ikväll, men om jag förstått twitter rätt är Chris Härenstam in the house.
Även det är ett besök värt en fanfar.
* * *
Flyers har sina kors, i form av skador, att bära redan sedan tidigare och ikväll ser det ut som att de får klara sig utan Kurtis Foster också.
”Sjuk”, lyder beskedet från lagledningen.
* * *
Det var ju ändå Härenstam jag fick att fråga svenska folket ”vad skulle hända om Joni Pitkänen gifte sig med Joni Mitchell” mitt under brinnande direktsändning från OS i Vancouver.
Vikegård blick på kollegan den gången…den var obetalbar.
* * *
Apropå twitter blev det på sina håll upprört och förvirrat när jag tidigare idag meddelade att jag nog sympatiserar med Skellefteå i SM-slutspelet.
Att det där kan vara så känsligt…
Jag råkar bara ha varma känslor för några filurer som kommer från stan – mestadels ex-medlemmar i band som This Perfect Day, Wannadies och Hardy Nilsson – och önskar dem en stor triumf för första gången sedan 1978.
* * *
Har gjort mitt för att locka in Svenska Fans-kungen Niclas Viberg – Flyers-fan monumentale – i kommentatorsspåret ikväll.
Om han lystrar till det önskemålet kan det bli åka av. Viberg är inte typen som direkt Moder Teresa när han kommenterar Flyers.
* * *
Ja, sen håller jag förstås på Fast Freddy Shoestring också.
Men Frölunda som lag?
Det går bara inte.
* * *
Michael Haley ersätter Richards i hemmalaget. Michael Haley…det låter som namnet på en musiker i ett band nånstans, gör det inte? Duran Duran? The Cars? The Triffids? Fanns det inte en Michael Haley där nånstans?
* * *
Bär en alldeles färsk, mörkblå kavaj ikväll– kanske den vassaste jag nånsin ägt. Till detta svarta byxor, svart skjorta, svarta skor och en sober, matchande gubbslips.
Är det Flyers-match så är det.
* * *
Idag pågår Tårtans pre game-presskonferens i alla fall i en minut.
Han säger i och för sig inget av värde, men ändå. Det tar sig.
* * *
Det är stort att se även Grosse Grossman under Flyers promenad genom de småsjabbiga korridorerna i the woooorld’s most famous arena.
Han har sin killer-blick – kanske den mest respektingivande i hela ligan – laddad redan två och en halv timme före matchstart.
* * *
Man gillar ju rubben ”The Markström era starts” på nhl.com.
Det är fan på tiden; en organisation av Panthers sort har inte råd att gömma ett sådant löfte i San Antonio.
* * *
Oro i pressrummet:
De utsända från Philly sitter och skrockar så mycket och så högljutt att en lokal tyckare till sist får lov att ställa sig upp och beordra ordning och reda.
Tas emot sådär, inte heller journalisterna från The City of Brotherly Love är några fromma lamm…
* * *
Teorin bland de som följer Blåskjortorna är att något hände med laget under femminutersutvisningen efter Kaleta-incidenten i söndags och att de nu ska spinna vidare på det.
Och visst, något hände – de lyckades iscensätta sitt bästa powerplay på hela säsongen på ren ilska.
Men dröjer den heliga vreden verkligen kvar två dygn senare?
Jag tvivlar.
* * *
i presskitet som delas ut före varje match finns idag gott om bilder från Rangers casino-afton i fredags och vore jag lite elakare skulle jag publicera en där en celeber sponsor tittar på alldeles fel sätt på en av de, how to put this, yppiga modeller som agerade värdinnor under kvällen.
Riktigt hilarious, faktiskt.
* * *
Man vet aldrig, men mitt rätt så avancerade tips är att MSG-ägaren Dolan inte beordar en tyst minut för Hugo Chavez.
* * *
Plötslig omstuvning på pressläktaren innebär att jag får AP:s Denis Gorman som kedjekamrat ute på min flank.
Det känns som att vara grindare i fjärdekedjan och plötsligt få lira med Steven Stamkos
* * *
Ikväll ska det inte behöva bli sån där sömnig surrstämning här inne. Flyers genererar alltid extra buzz – och har dessutom alltid försvarlig mängd fans med sig som inte direkt kan beskrivas som lågmälda….
* * *
Varpu har dock lämnat den internationella kedjan och istället tagit sig till Newark för att kolla in Sami Salo.
Vi kommer sakna henne som Rangers saknar Richards.
* * *
Brian Engblom, rinkreporter åt NBC kvällen till ära, har ju nästan fått lite ordning på frisyren nu.
* * *
Eric J, ha ha, vadan denna tidiga uppgivenhet i vårt fina kommentatorsspår? Flyers har ju spelat helt okej på slutet och vill alltid, alltid slå Rangers.
* * *
Apropå frisyrer är det alltid en fröjd att se Scott Hartnells hårman på värmningarna – trots att han börjat värma med hjälm.
Att den retar motståndare och deras fans gör givetvis bara saken bättre.
* * *
Nu ska jag ladda med en rejäl balja pressläktarkaffe och ett par nävar m&m:s – helst gula, de är godast.
Sen släpper vi pucken och åker.
Blir skoj det här!

NY Rangers – Buffalo 3-2 (Slut, straffar)
* * *
Sabres-fansen får nog ”tacka” Patrick Kaleta för att det inte blev två poäng i den här matchen.
Efter ryggtacklingen som skickade Brad Richards med huvudet före in i sargen var det som att Rangers på ren ilska började spela powerplay som ett helt jädra Chicago Blackhawks och innan nån ens hann säga ”vad fan, KAN de spela så här?” satt två furiösa puckar i nätet bakom Miller.
Ilskan dröjer kvar efteråt också.
– Det är kanske den farligaste tackling jag sett. Vidrigt. Jag är glad att de fick betala, fräser Tårtan på sin presskonferens och Richards själv fnyser om att Kaleta överhuvudtaget inte spelar ishockey.
– Det är samma kille om och om igen…
Själv är jag mest glad att det inte gick värre med Broadway Brad.
Det såg riktigt otäckt ut ett tag, men han repade sig ju.
* * *
Det kunde ha blivit ett fullständigt oförglömligt slut om pucken gått in när Nash snubblade på sig själv framför Henke under övertiden.
Nästa synd att kungen håller sig med på lagkamraternas finter också…
* * *
Lätt klantigt, förstås, av Rangers att släppa in ett baklängesmål i det långa numerära överläget också, men goddamned – det är ett underbar Stamkos-skott den där lille Gerbe får på.
* * *
Kometen, jag är fortfarande chockad och melankolisk över vi inte fick se dig i kommentatorsspåret i natt.
* * *
Det var inte direkt några fel på Nashs och Callahans straffar heller.
Ojvoj.
* * *
Nu ska alla hålla tummarna för att Lillehammer vänder i slutspelet hemma i Norge.
Och så hörs vi senare i veckan.
Det är en lovande match någon timme söderut på torsdag som jag har ögonen på…

Rangers vinner till sist – på straffar.
Och det blev ju verkligen mer åka av i tredje, och i OT-perioden.
Mer sen.

NY Rangers – Buffalo 0-1 (Period 2)
* * *
Satan i gatan vilken tråkig period.
Rangers är riktigt platta; spelar utan energi, begår sloppy misstag och har förtvivlat svårt att skapa chanser.
Sabres, å sin sida, är inte här för att underhålla någon. De gör en stabil bortamatch och efter att Stafford lyckats rippa in ett skott över en Lundqvist-axel känns det som att de har kontroll över händelserna.
Mycket lite tyder på att det blir roligare i tredje, men man kan kanske hoppas att Tårtan skrämmer sina gossar till en skärpning med några väl valda invektiv.
* * *
Det är mycket ryssar i pressboxen också och jag kommer först inte på varför, men visst:
Grigorenko.
Honom skulle jag också specialbevakat.
* * *
Han hade sån show i torsdags, men idag märker man knappt att Rick Nash är med och spelar.
Dagsform kan vara ett svårt begrepp att förstå sig på.
* * *
Svenskar med platser intill pressläktarpentryt vill ta bilder på, och säga vänliga saker till, bloggen i pausen.
Sånt livar upp.
Och naturligtvis ser jag samtidigt till att hälla upp en extra kopp kaffe, för syns skull.
The show must go on…
* * *
Bästa stället i närheten av White Plains att köpa vitvaror?
Ring mig, jag har koll. Det är nämligen vad bänkgrannarna diskuterar i den här perren och hur mycket jag än önskar att jag slapp kan jag inte låta bli att höra.
* * *
Olyckligt för Rangers att det är Brian Boyle som kommer loss i friläge i numerärt underläge här på slutet.
Det ser inte direkt ut som när en Patrick Kane skjuter fart. Man tänker snarare på en göteborgsk spårvagn i uppförsbacke.
* * *
Vad gör Maxim Afinogenov idag?
Det var en tung Bjuppie-favorit i Buffalo dom där åren när dom verkligen var en contender.
* * *
Nu har jag inget mer att säga.

NY Rangers – Buffalo 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, som sagt – efter föreställningen vi såg i Detroit för några timmar sedan är ju detta som att lyssna på Green Day efter att ha varit på Clash-konsert.
Inte direkt dåligt, bara så mycket mindre explosivt, så mycket långsammare och så mycket tamare.
Och till skillnad från i eftermiddags känns det alldeles logiskt att det står 0-0 efter en perre.
* * *
Kometen, var ÄR du?
Ska vi ha en hel liveblogg om Buffalo utan att du är med och dansar i kommentatorsspåret?
* * *
För att vara söndagkväll är det frapperande livlig stämning i ladan.
New York-publiken är verkligen helt oförutsägbar.
* * *
Mer problem vad gäller den där sörjan som tjänstgör som is:
Det är, till skillnad från senast, behaglig NBA-värme i hallen ikväll.
Dom kunde lika gärna ha spelat matchen ute på sjunde avenyn, underlaget hade inte varit sämre.
* * *
Tråkigt att John Scott är petad i Sabres också.
Han hade nog haft en del att diskutera med sina forna lagkamrater i storstan.
* * *
Har värsta sortens bänkgrannar – nåt slags lediga magasinsskribenter som ljugit till sig ackrediteringar för nöjes skull och bara sitter här och babblar om annat, oberoende av vad som händer på isen.
Såna kan få mig att ompröva min syn på det som kallas capital punishment.
* * *
Utdelning blir det inte, men visst har Rangers stramat till ditt powerplay.
Det är ju nästan så det är lite tempo i passningarna.
Men kan inte Tårtan visa den där sekvensen från i eftermiddags när Hawks flipprade runt i Wings-zonen som man blev åksjuk bara av att titta?
* * *
Jag har inga mål att berätta om, men vet i alla fall en del om huspriserna i delar av Westchester.
Det är vad de babblande bänkgrannarna reder ut medan Rangers ligger på i PP.
Finns ett fynd för bara 1.1 millar i närheten av White Plains, kan jag meddela.
* * *
Markström var också uppkallad till Floridas match mot Carolina ikväll, men flygbolaget slarvade bort Brynäs-hjältens utrustning på vägen – så de fick anmäla den 40-årige målvaktstränare och slänga in honom som backup istället.
Ja, det går väl dessvärre inga direktflyg mellan San Antonio och Miami och tvingas byta på amerikanskt inrikesflyg kan man nästan vara helt försäkrad om att bagaget kommer fram på torsdag i nästa vecka,.
* * *
Jag rycker fortfarande till varje gång de zoomar in Sabres bås och Lindy Ruff inte står där.
Det är lite som jag föreställer mig att det skulle vara att komma till Moulinsart och upptäcka att Kapten Haddock inte bor där längre.
* * *
Klotterklubb, vilka synonymer och ”kryddiga termer” har vi svängt oss med ikväll som får dig att känna dig så alienerad?
Smeknamn använder vi ju knappt längre…
* * *
Äh, jag vetifan. Lite popcorn kanske kan liva upp det här.
Vi hörs snart.

Jaha, då har yours truly lämnat korresoffan och förflyttat sig tvärs över Manhattan och satt sig till rätta i the woooorld’s most famous arena.
Här håller de, två timmar före första nedsläpp, på att montera ner basketkorgar och lyfta golvplattor från isen.
Ja, det är sån rörig New York-söndag igen.
När det spelats NBA-basket på eftermiddag och blir hockey senare på kvällen.
Det får två konsekvenser:
1. Isen är så undermålig att den inte ens skulle duga i groggarna i Glen Sathers lyxloge.
2. Pressrummet är fullknökat av lugubra basketskribenter under de lugna timmar när det egentligen bara ska vara jag, Brooksie, Stop Coaching-Pat, Zippy och Andrew som sitter utspridda i behaglig tystnad och filar på såna här texter.
Det är dessutom Miami Heat som varit här – och vunnit – så det är trängre till och med än vanligt; James LeBron har inte helt oväntat en månghövdad media-following.
Det känns…obekvämt.
* * *
Eftersom jag redan varit igång och bloggat under dagen, från en av säsongens absoluta höjdpunkter, och kommit hit senare än vanligt blir det ett kort intro ikväll.
Men sedan rullar vi på som vanligt, hoppas jag.
* * *
Men lite coolt är det att Miami Heralds utsände sitter på min vanliga stol.
Att ha The Heat beat på Herald…det är något väldigt coolt med det.
* * *
Mozart kan inte spela ikväll. Ja, Vanek alltså. Det är tråkigt. Man vill alltid de största och bästa.
* * *
Dessutom är här fullt av ivriga japanska reportrar, utsända – vad jag förstår – enbart för att följa mighty Lebron.
Coolt det med, men hur ser det ut med deras lämningstider en sån här kväll? Jag blir orolig.
* * *
Kometen, du är väl med oss ikväll? När Sabres kommer på besök är det i praktiken dig bloggen lever för!
* * *
Tårtan verkar inte heller vara så förtjust i den här sortens söndagar.
Han är på rena slutspelshumöret när han kommer på sin pre game-presskonferens.
En vänlig själ frågar helt försiktigt om hur han tycker att powerplay utvecklats på slutet.
– Det har blivit bättre, lyder det uttömmande svaret.
Sedan säger han ”ok?” och går igen.
Vilken rackare, som Bengt Grive skulle sagt.
* * *
Det var inte särskilt snyggt av Miller att håna Henrique efter den sista straffen igår – och inte var det särskilt karaktäristiskt heller. Men han behöver inte oroa sig, i den här hallen är det ingen som har några invändningar mot dumheter visavi Devils-stjärnor…
* * *
Rangers spelar med samma lag som senast, meddelar PR-avdelningen i den, eh, fåordige coachens frånvaro.
Firma Nash-Hagelin laddar om, kort sagt.
Det lovar gott för alla som vill se fin ishockey.
* * *
Nu har Eken varit hemma i Sverige alldeles på tok för länge.
Kan den som till äventyrs ser honom på Gävles lugubra gator hälsa att jag saknar hans närvaro, i synnerhet här på pressläktaren.
* * *
Jävlar vilken bit han är, Tyler Myers. Rena Big Kjell Samuelsson.
* * *
Andreas Lilja gjorde mål med Adirondack idag.
Det känns nästan som nåt man borde gå ut och fira.
* * *
Vem var det som längtade efter sommartid i USA i kommentatorsspåret?
Nästa helg, baby.
Då ställer vi fram klockan och ligger sedan bara fem timmar bakom er i tre veckor.
Det är bästa tiden på året för en NHL-rapportör, det.
* * *
Efter showen i The Joe tidigare idag är risken uppenbar att detta blir ett saftigt antiklimax – vare sig Rangers eller Sabres har råvarorna för att kunna bjuda på den sortens briljanta underhållning, känns det som.
Men man tager vad man haver, så låt oss ändå hoppas på en händelserik natt.

Detroit – Chicago 1-2 (Slut, straffar)
* * *
Det går inte att slå Chicago Blackhawks – så sviten står sig.
22 raka utan förlust under ordinarie matchtid nu.
Det är nästan halva säsongen, det.
Ojvoj.
Idag kan man ju bara tacka för underhållningen.
”Bästa match jag sett på länge”, messar Larionov från Lillehammer.
Jag kan bara hålla med.
* * *
Men de får ta och skaffa högre plexiglas i The Joe så att hemmalagets svenska backar, host host, kan hålla puckarna kvar i spel.
* * *
Jag säger det igen:
Patrick Kane tycker hockey är en lustfylld lek på samma sätt som Micke Nylander gör det.
Man kommer inte ens på tanken att testa såna där shownummer till straffar annars.
* * *
The Mule sa nog något om att det var fan vad bra han blivit, Crawford.
Han har ju känts som lagets verkliga akilleshäl de senaste säsongerna, men nu är han fan i Vezina Trophy-form.
* * *
Nu ska jag randa lite och sen göra mig beredd för färd över till Garden.
Det lär inte bli samma slags match mellan Rangers och Sabres, men ändå – jag hoppas några är vakna och hänger på.

Detroit – Chicago 0-0 (Period 2)
* * *
Fortfarande inga mål – men det här är ju ändå en enastående, grymt underhållande match.
Hawks har fortfarande mest puckinnehav och skapar en saftig uppsättning chanser den här perren, men Wings kommer replikerar under andra halvan och orsakar en hel del kalabalik framför Crawford i slutet.
Sista bör bli en minnesvärd show.
* * *
Pierre McGuire hyllar Marcus Krüger.
Ja, han är just den typ av högklassig kött-och-potatis-spelare det var fullt av i Chicagos tredje- och fjärdekedja Stanley Cup-året 2010 men som det sedan varit lite ont om.
Tills nu.
* * *
Nu i pausen pluggar NBC sekvensen när Hawks hade som mest tryck och ja, det är verkligen fantastiskt att se hur alla fem spelarna far som flipperkulor i Wings-zonen, ständigt byter positioner och inte för ett ögonblick står still.
Så ser offensiv hockey ut när den är som vackrast.
* * *
Lehner startar för Senators ute på ön, meddelas det nu.
Fan, det hade man ju velat vara livevittne till ändå¨.
* * *
Har inte Hanson Brother Carcillo blivit en mycket bättre hockeyspelare än man kunde föreställa sig att han skulle kunna bli?
* * *
Sitter och tänker att Red Wings skulle behöva ett PP och just får de ett också, under vilket det börjar hända grejor, men Hawks är noga med att undvika utvisningar.
De vet ju: i numerära överlägen är The Big Red Machine fortfarande ett av de stora hoten.
* * *
Det verkar var rätt hyggligt med Hawks-fans i The Joe och varför inte. Vägsträckan mellan Chicago och Detroit är angenäm, jag körde den själv så sent som för en vecka sedan!
* * *
Demon-coachen i Lillehammer tror att Pavel till slut vänder det här.
”Artisten…poeten…han gillar säkert Bob Dylan”, heter det.
Ja, om inte annat lär kompisen Zäta ha matat honom med Mästaren.

Detroit – Chicago 0-0 (Period 1)
* * *
Man skulle ju kunna fråga sig varför Blackhawks ser just det här som säsongens hittills svåraste prövning.
Red Wings har spelat bättre än väntat senaste veckorna, sure, men de befinner sig inte på samma nivå som suveräna tabellettan – och andra motståndare, till exempel Anaheim, har sett betydligt mer svårbemästrade ut.
Det här handlar dock om gammal rivalitet, om två lag som känner varandra extremt bra och en djupt rotad känsla i Chicago att Red Wings är storebror.
Då blir känslan med automatik att rekordsviten är hotad…
* * *
Zäta när han bara suger tag i gamle kompisen Hossa i anfallszonen och till slut tar av honom pucken…det var så han vann Conn Smythe för fem år sedan.
* * *
Vi får inte precis se samma slag underhållning som i Bell Centre igår kväll – vilken match det var! – men det är en välspelad match, no?
Hawks har ju haft betydligt mer puck och sett till att spelet nästan uteslutande varit koncentrerat till Wings zon, men överdrivet mycket chanser har de inte skapat.
Kan Wings tvinga sig till lite mer puckinnehav blir det kanske lite mer spännande.
* * *
När Brendan Smith håller på och ruffar med Patrick Sharp innan dagens första utvisning bakom Jimmy Howards kasse sitter det en härlig kopia av Larry Davids fryntlige agent i ”Curb Your Enthusiasm” – Jeff – och skrockar på andra sidan plexiglaset.
Det tycker jag är roligt.
* * *
Hossa gör alltså sin 1000:e match och föräras tydligen en videohyllning i The Joe i en reklampaus.
Som Eric påpekar i kommentatorsspåret är det ändå jönsar på läktarna som buar åt honom.
Det känns sällsynt idiotiskt.
Inte nog med att han bara spelade en säsong i Detroit – det var ju Red Wings som valde att satsa på The Mule istället, så att slovaken inte KUNDE vara kvar.
* * *
Larry Brooks rapporterar idag att NHL räknat ut att de ”hockeyrelterade” intäkterna för den här rumphuggna säsongen blir i trakterna kring 2.4 miljarder dollar.
Det 72.7 procent av intäkterna från ifjol – under 58.5 procent av en normal säsong, och ingen Winter Classic.
Nej, lockouten kostade inte ligan, eller spelarna, någonting alls.
Otroligt, faktiskt.
* * *
Har Lillehammars demon-coach Niklas Larionov Eriksson med mig på sms och han är mäkta imponerad av Hawks-backen Nick Leddy.
– Vilken underbar skridskoåkare, skriver han.
Leddy borde sträcka på sig, det kommer ändå från en som spelat med Sigge Svensson.
* * *
Just ja, Kron Wall of Pain har en beef med göteborgaren som kallade Detroit en ”skethåla”.
Den konflikten borde kulinera på isen snart…
* * *
Nu:
Bjuppes eget bryggkaffe, svagt och härligt som te.