Jaha, jag var ju på väg till Long Island för match mellan Islanders och Senators denna förmiddag.
Men vi – jag och chefer i Stockholm – har kommit fram till att matchen i The Joe mellan Red Wings och otroliga Blackhawks är större och viktigare på alla möjliga sätt och vis.
Så:
Fokus på den här i korresoffan.
Care to join me?
Kommentatorsspåret är öppet och jag återkommer med lite ordblaj i pauserna.

NY Rangers – Tampa 4-1 (Slut)
* * *
Ja, igen:
Om det här, som rubriken indikerar, var kvällen när vi fick se det riktiga Rangers finns det trots allt anledning till tillförsikt på Manhattan.
De såg nästan lika bra ut som ifjol – utom Rick Nash som var ännu bättre och de facto spelade hockey som ingen i det här laget gjort sedan Jagrs MVP-säsong 05/06.
* * *
– Genant, lyder Vigge Hedmans omdöme om Tampas insats.
Jaja, i de två första perioderna kanske.
Men i sista gjorde de ju samma ryck som alltid och gav Lundqvist chansen att revanschera sig för skitmålet mot Winnipeg i tisdags.
* * *
Kommer hem och nås av beskedet att UPS-paketet som legat på ett lager i Newark och samlat New Jersey-damm i två och en halv vecka mot alla odds levererats.
Det betyder att jag i morgon bitti kan min första prilla Ettan på en vecka.
Så ser sann lycka ut.
* * *
Jag var inte ensam i min häpnad över Hagges skott.
Han blev lika förvånad själv.
– Det är faktiskt bara det andra slagskottsmål jag gjort i hela min karriär, erkänner han.
– Men, ja, ibland verkar det nästan som att jag kan skjuta….
* * *
När han såsmåningom får chansen att etablera sig på allvar kommer Robin Lehner att bli en av våra verkligt stora NHL-målisar, därom är jag helt övertygad.
* * *
I morrn ska Rangers gå på Kasino. Som den årliga traditionen bjuder möter de utvalda fans vid spelborde i Gotham Hall för att samla in pengar åt välgörenhetsorganisationen Garden of Dreams.
– Det är ju nice att få dra på sig smoking en gång om året, säger Hagge, som kommer att söka upp både blackjack- och roulette-borden men annars inte är mycket till gambler.
Eller som han konstaterar:
– Bara på isen…
* * *
Jag har upplysts om att det inte finns någon Järfälla-grillen; eventuella burgare och varmkorvar intogs i Kron Wall of Pains ungdom i korvmojen vid Jakobsbergs pendeltågsstation.
Men han är likafullt fortfarande het som en grillad med bröd från Järfälla och gjorde med ny stilig assist i San Jose i natt – såg ni de där två-tre baklängesskären innan han avlossade skottet…så snyggt – ett litet ryck i toppen av backarnas poängliga.
* * *
Lördag eftermiddag. Då har vi en matiné mellan Flyers och Senators. Den ämnar jag avnjuta i korresoffan och då tycker jag vi möts här igen.

Slut, Rangers vinner med 4-1.

NY Rangers – Tampa 3-1 (Period 2)
* * *
Det här är inte alls samma happening till period och det är svårt att se det på något annat sätt än att Rangers får för många powerplay-lägen.
Det är helt förnuftsvidrigt, men så fort de hamnar i numerärt överläge förlorar Rangers all explosivitet, all snabbhet i passningsspelet och all desperation som präglar anfallsspelet när båda lagen är fulltaliga.
Nu lyckas Staal, med hjälp av en linjedomare till slut böka in en retur just i ett powerplay så på det så kallade papperet ser det inte fullt lika eländigt ut som det är, men likafullt.
Vad är det där för konstigt mysterium?
* * *
Vigge kommer nästan fri – när Lightning spelar i tre-mot-underläge.
Now, DÄR har ni nåt man inte ser varje dag.
* * *
Cally Callahan skär sig i ena örat och ser för några ögonblick ut som polisen Michael Madsen plågar i ”Reservoir Dogs”.
* * *
Van Bastens knä, du sätter det inte klockrent men nämner i alla fall ärtsoppan och just så beskriver vi alltid torsdagsstämningen på Garden.
Den är ärtsoppsseg.
* * *
Tredje gång gillt för Vigge mot Rick Nash!
I de två tidigare möten har han ju blivit grundligen avväpnad av den mäktige powerforwarden, men när 61 är på väg igenom i ett friläge i den här perren hänger Hedman i ryggen och lyckas störa så mycket att det inte blir nåt.
* * *
Louis CK zoomas in i jumbotronen – och han borde få ihop material till några lakoniska skämt om hur tyst det egentligen kan vara i en idrottsarena under pågående evenemang.
* * *
Nu har vi Panik på isen.
Ja, Tampa-forwarden med 71 på ryggen heter ju så.
Richard Panik.
Rasande roligt.
* * *
Maureen van Zandt skriver på twitter att Costello fullkomligen KILLS nere i källaren just nu.
Fan, då kan han väl som sagt komma upp till oss och dra en trudelutt också.
* * *
Av skottstatistiken att döma gör kung Lehner en bra match i Boston.
Nån som kollar och kan bekräfta detta intryck?
* * *
Småtrött Bjuppie låter härmed meddela att det kan bli en kortfattade slutrapport ikväll och att den beroende på vad som händer i övriga matcher riskerar att bli sen.

NY Rangers – Tampa 2-1 (Period 1)
* * *
Ja, om det är det HÄR är det sanna Rangers , då finns det hopp för hockeyn i Gotham City.
De gör en riktigt suverän förstaperiod
Sen kan man ju tycka att det är bedrövligt att bara leda med 2-1 – ja, att överhuvudtaget släppa in mål – när man vinner skotten i inledningsperiod med 20-3 (det var rentav 19-1 efter femton minuter…), men så är nu en gång för alla Ligthing.
De kan vara helt lost i 20 minuter, men får han bara en millimeter kan den grymme St. Louis dyka upp och styra in en sån beauty.
Nu är det här, mot allt förnuft, ändå match och det får man ju som åskådare vara nöjd med.
* * *
Så fort Nash kommer tillbaka är Hagge Hagelin livsfarlig igen; det har verkligen blivit en bona fide radarpar på ingen tid alls.
Men Bork Bork-målet är en helt egen kreation. Han gör en snabb fint på blålinjen, tar några skär framåt och klipper – hör och häpna – in ett slagskott.
Han kan alltså sånt också, den lille Kurt Cobain-kopian.
* * *
Fan vad kallt det är!
* * *
Gabby Gaborik harvar alltså i tredjekedjan ikväll.
Han har ju egentligen lika mycket att göra där som Charlie Watts har i Thorleifs, men sanningen är ju att slovaken underpresterat å det och min – vanliga – misstanke är att han inte längre tycker det är roligt att spela under Tårtans barska regim.
Där kan vi ha en verklig blockbuster-trejd på g.
* * *
Den unga tjejen från Garden of Dreams-organisationen sjunger en så långsam nationalsång satt Amirante hade hunnit med både den amerikanska, den kanadensiska och e liten Jokkmokks-Jocke-snutt på samma tid.
* * *
Jag behöver inte ens berätta, ni vet vad det är för stämning på Garden såna här kvällar.
Vem kommer först med det klassiska uttrycket?
* * *
När spelare är så stora och ändå klarar av att genomföra moves av den sort Rick Nash vid ett tillfälle navigerar sig genom Lightning-zonen med, då är hockey en skönhetsupplevelse av samma sort som ett Walt Whitman-poem.
* * *
I detta nu börjar The Who och Elvis Costello lira på Madison Square Garden-teatern nere i källaren.
Elvis borde titta upp och spela ”My Aim is True” till Hagges ära.
* * *
Vigge och Brian Boyle har ett litet gurgel precis efter signalen.
Det är inte första gången.
Vad kan just de två ha emot varandra?
* * *
Nej, nej, John J – Päronmannen, det var TT:s stationäre hockeyskribent här i New York förrförra säsongen.
Sundberg är nyhetsbyrån egen Pierre LeBrun.
Nu ska jag diskutera några Rammstein-licks med honom.

Here we go again.
Ännu en NHL-omgång, ännu en afton i the wooooorld’s most famous arena.
Tampa är här, igen, och jag har en rätt bra feeling. Det brukar bli bra och/eller händelserika matcher.
Är ni med?
* * *
Någon måste någon gång reda ut varför torsdagar är de värsta trafikdagarna på Manhattan – och, enligt en artikel jag nyligen läste i Forbes, överallt annanstans i USA.
Det borde ju vara fredagar, men nope. Det är framåt tidig eftermiddag varje torsdag det blir armageddon på New Yorks gator och avenyer.
Så chanserna att få en taxi idag idag är i klass med Columbus Blue Jackets chans att vinna Stanley Cup efter sexton raka i slutspelet. Jag bökar in på en cosstown-buss vid 34:e istället – och på den blir det slagsmål. Vakter med en attityd som får gamla Securitas-bufflar i Stockholm att framstå som pojkscouterna kommer in för att kolla färdbevis och en yngling som hotas med både böter och förpassning ut i kylan för att han ”tappat bort” sin biljett gör sin bästa Aarron Asham medan han baxas mot utgången.
Det känns som bra uppladdning inför en hockeymatch.
* * *
Rangers verkar få tillbaka både Rick Nash, Ryan McDonagh och Risotto Del Zotto ikväll.
Kan behövas.
Det här kan mycket väl vara matchen som kommer att definiera Rangers säsong. Antigen är de den contender alla föreställde sig före säsongen – eller så är de fjolårets Buffalo och får ägna en säsong åt att hitta sin identitet.
* * *
Dörrvakten Simon börjar närma sig ett sammanbrott och svär när jag passerar lobbyn på väg till kvälles aktiviteter att Tortorella borde sparkas, alla utom Henke och Gaborik säljas och klubben rentav läggas ner.
De mer pardonlösa Rangers-fansen, de som FÖRVÄNTAR sig en titel i år, har det inte så lätt…
* * *
I en intervju med tv-kanalen News12 tidigare idag meddelade Rick DiPietro, Islanders-målisen, att han flera gånger under de senaste tre åren överväg att begå självmord – på grund av alla skador, förluster och hatfulla reaktioner från fans.
Och om det faktum att Isles nu skickat honom till AHL sa han:
– De slet mitt hjärta ur kroppen, stampade på det, tände eld på det och spolade ner det i toaletten.
Nu har han tydligen insett att det var något färgstarka uttalanden och försöker påstå att han bara ”skojade”.
Verkligen lustigt, Ricky…
* * *
Nej, för tredje gången i rad berövas vi den blågula målvaktskampen i en Rangers-Lightning-matchup.
Lindbäck ska tydligen vila ikväll – också.
Det är väl fan.
* * *
Swedish House Mafia är i stan – och till deras ära tänds toppen av Empire State Building i blått och gult ikväll.
Rätt stort, det.
* * *
Nu jävlar – den nordiska pressdelegationen har flyttats ner till the prime stolsrad på nya pressläktaren.
Det känns lite som när man helt oförhappandes blir uppgraderad på flyget.
Synd bara att Varpu är tvungen att stanna hemma och ta hand om en sprucket avloppsrör hemma i Brooklyn.
* * *
Sami Salo är skadad.
Tänka sig…
* * *
Å andra sidan ska Göran Sundberg på TT enligt sittplatsschemat vara på plats ikväll.
Fram med Rammstein-tolvorna!
* * *
Steven Stamkos ohyggliga direktskott är en av den samtida hockeyvärldens mest sevärda och hisnande attraktioner – och allra bäst är det de gånger han liksom går ner på ett knä och prickskjuter.
Här vill vi aldrig Kung Lundqvist något ont, men oj vad jag ser fram emot att få vara med om den upplevelsen några gånger i kväll.
* * *
Det är plötsligt chockerande kallt i the woooorld’s most famous. Om jag vetat detta hade jag tagit med några fina tenderloin-stekar för grundlig infrysning.
* * *
Stiligt av Foppas gamle polare Gagne att gå in och näta direkt med Flyers.
* * *
Det är knökat med scouter i pressboxen, från alla håll och kanter, och man börjar ju förstå varför. Det händer grejor nästan varje dag. Volpatti hamnade i Caps idag, och McGrattan i Calgary – och samma Calgary gav Ryan O’Reilly ett bud a tio miljoner för två säsonger som Colorado måste matcha om de ska kunna behålla honom.
Själv hoppas jag att vi inom några timmar får höra att någon – varför inte Islanders? – plockat Tom Wandell från waivers av Dallas.
* * *
TT-Sundberg kommer med en rolig historia från Rangers träning i Tarrytown igår.
Någon stackars fotograf hade glömt mobilen på under Tårtans presskonferens och när den ringd fick coachen et utbrott och gick.
– Den där telefonen, fräste han på vägen ut, har just kostat er tre presskonferenser.
Det finns bara en tårta.
* * *
Rangers skulle också kunna claima Wandell, para ihop honom Hagelin och vips ha något så kittlande som ett radarpar med SSK-rötter i uppställningen.
* * *
För Bolts-spelarna som i skrivande som i skrivande stund värmer nedanför vår fina pressläktarrad måste det i den här temperaturen vara som att spela på en annan planet.
Får det ens vara så här, finns det inga regler om att en NHL-bloggare inte ska behöva riskera köldskador under sina arbetspass?
* * *
B(r)ad Richards har mycket att bevisa just nu och jag önskar jag kunde säga att det under värmningen ser ut som att har något riktigt stort på gång, men det gör det inte alls.
* * *
Vigge Hedman, däremot, har en air av ”tonight’s the the night” över sitt uppvärmingsframträdande.
* * *
Kul uppgifter:
Mats Zuccarello har representanter på plats i New York för förhandlingar om ett nytt kontrakt när KHL-säsongen är över för den lille norrmannen.
Hoppas verkligen det löser sig, Zuke är lika saknad i New York som gamla Tower Records på Broadway.
* * *
Nej, en kaffe på det här – sen kan showen börja.

NY Rangers – Winnipeg 3-4 (Slut)
* * *
När Pyatt styr in Strålles skott till 3-2 känns det som att Rangers är på väg tillbaka.
Men redan bytet därpå gör Evander Kane ett av de simplare mål Lundqvist släppt in som Rangers-målvakt – i synnerhet i ett så avgörande läge – och som han själv säger:
– Det målet kommer jag att tänka på i 24 timmar. Det ska jag bara ta.
Sen gör ju Strålle – lika het som han var i EA Sports under slutspelet förra året – ett mål helt på egen hand också och det blir till slut så mycket nerv där ute att jag i åtminstone kan hoppas att mina vänner förstagångsbesökarna förstår något av varför jag tycker det är så rasande skoj med NHL.
* * *
Och jag har bara regn hos mej – i alla fall denna egenartat mörka februariafton.
Men jag lyckas blåsa den långa taxikön på åttonde avenyn när en ledig bil mot alla odds kommer susande längs 33:e gatan i exakt rätt ögonblick, hittar ett färskt nummer av The Hockey News i brevlådan när jag kommer hem till softa east side och ska ägna en ledig onsdag åt att promenera, se nån film och äta en bättre middag.
Så allt är okej ändå.
Vi, du och jag, vi hörs närmare helgen.

Winnipeg takes Manhattan indeed . och vinner med 4-3.
Och det blev ju en helt ok match att se till sist, med lite nerv om inte annat.
Men Brad Richards – han får snart to bort r:et i sitt förnamn.
Hörs senare, hörrni.

NY Rangers – Winnipeg 1-3 (Period 2)
* * *
Jamen, plötsligt tänder det till lite.
Kapten Callahan verkar bara få nog av allt ängsligt hattande och krigar in både ett mål och rensar ensam rent i egen zon – på ren jävla vrede.
Inställningen smittar dock inte av sig på hösäckarna han spelar med och så fort Dirty Harry sitter i båset spelar Jets i praktiken ut hemmalaget – och kan helt rättvist gå upp i tvåmålsledning.
Det är en rätt beklämmande syn, i synnerhet om man betänker vad Rangers skulle vara för lag i år.
Men jag klagar inte, det katastrofala dödläget i första är brutet.
* * *
Mest jubel föräras kaptenen när han, utan klubba, slänger sig och täcker några skott med dödsföraktet hos en stuntman i Hollywood.
Och visst, fint, men två saker:
1. Det ser i den sekvensen ut som att Jets har fem-mot-tre-läge i två minuter – fast båda lagen är fulltaliga. Inte så fint.
2. Så fort Cally åker och byter gör Olli Jokinen 1-0. Ännu mindre fint.
* * *
Vissa hemmaspelarna TÖRS ju för fan inte ens avsluta.
Som drottning Varpu säger när Stepan kommer igenom och har världens finaste skottläge men istället åker ner och såsar bakom kassen:
– Vad väntar han på? Tunnelbanan?
* * *
Nu händer det ändå nåt riktigt upphetsande;
Brooksie kommer över med de nya medlemskorten i PHWA åt mig och Varpu.
Då utför man ju en liten stepp på parketten.
* * *
Olli Jokinen på väg mot hat trick – och en mig närstående bänkgranne njuter av att ha vinkel till nattens texter klar.
Själv konstaterar jag att finländaren håller på att bli en av de stora Rangers-dödarna.
Det var ju han som hindrade dem från att gå till playoff 2010 också.
Enda problemet, förstås, var att han spelade med Rangers då…
* * *
Basshunter smaskar ändå på ett mäktigt slagskott då och då. Håller dom på och uppmuntrar sånt i Hartford?
* * *
Kung Lundqvist tabbar sig inte direkt på något av de här målen, men känslan är densamma som tidigare under säsongen.
Han gör inga omöjliga räddningar heller.
Nåt är off.
* * *
Winnipeg Suns utsände heter Tall i efternamn.
Lite kul när han skriver om Little.
* * *
Clitsome har en assist. En till och han har en intervju bokad med bloggen.
* * *
På torsdag kan man gå och se The Who och Elvis Costello istället för NY Rangers och Tampa, om man vill.
Det känns just nu som ett ganska aptitligt alternativ.
* * *
Nu känns det så här:
Antigen gör Rangers en jävligt bra tredjeperiod och vänder – annars börjar Tårtan sitta löst.

NY Rangers – Winnipeg 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, det är ju inte direkt så man sitter här och har…ja, Bjurmania.
Ingen annan mania heller.
Uppriktigt sagt –den här perioden är inte mycket roligare än lockouten.
Det händer ingenting, det är alldeles dött på läktarna och det finns mycket lite att blogga om.
När går flyget tillbaka till Detroit?
* * *
Man borde kanske fattat när Tårtan på presskonferensen före matchen underströk att alla forwards i McDonaghs och Del Zottos frånvaro skulle tvingas ta större defensivt ansvar.
Men vem kunde tro att det innebar att alla de var tvungna att förvandlas till norska fotbollslandslaget 1994?
* * *
Här är faktiskt inte mer folk än under en försäsongsmatch – och inte högre stämning heller.
Så går det när man inte spelar bättre än Rangers gjort och möter förhållandevis profillösa motståndarlag.
Trist, bara, för de vänner jag har här som ser sin första NHL-match någonsin och får åka hem med ett så blekt intryck av NHL, Rangers och the woooorld’s most famous arena.
* * *
När man talar om trollen…vem sitter på läktarn och blir inzoomad, till sedvanligt jubel, om inte Lill-pröjsarn.
* * *
Brandon Mashinter, heter alltså Rangers senaste tillskott från Hartford.
Det låter inte som namnet på en hockeyspelare. Mer, typ, en OS-fäktare från Bulgarien.
Eller ett svenskt eruotechno-band. Och när jag nu kom på det får han heta Basshunter i fortsättningen.
* * *
Ser redan fram emot söndag.
Då ska vi försöka oss på det festliga experimentet att först se Ottawa mot Islanders ute på Long Island på eftermiddagen – och sen direkt dundra in hit för Rangers möte med Buffalo på kvällen.
Chansen till den typen av hockeyorgier får man inte missa.
* * *
Troy Brouwer borde kanske ha hållit in med sina åsikter om Semin och hur bevärlig han var som lagkamrat.
Jag tvivlar inte sekund på att synpunkterna äger sin riktighet, men varför koka upp tändvätskan åt snubben och resten av motståndarlaget.
Å andra sidan:
Vi klagar ju jämnt över att spelarna aldrig säger nåt, så när någon till slut vågar ha en uppfattning ska man kanske inte klaga.
* * *
Det är inte direktslutspelshetta i kommentatorsspåret heller, noterar jag.
Ni är ursäktade.
Detta verkar bli en av de där kvällarna man bara vill glömma.
* * *
Willy Lindström hade inte gjort bort sig i den här matchen – ens nu, som fiftysomething.
* * *
Kvällens starkaste publikreaktion – när det kommer ut en tjomme på isen i pausen och försöker sätta en straff och därigenom få en bil.
Det går åt helvete, men är ändå mer spännande än nåt som hände under själva matchen.
* * *
Verkar vara nåt knas med sur-Disqus ikväll också. Sorry.
* * *
Byfuglien är hockeyns Ebbot – ett angenämt bevis för att man inte MÅSTE vara i, eh, form för att bli stjärna på de coolaste scenerna.
Det gläder såna som mig.
* * *
Nu ska jag gå och se om det inte går att jabba upp åtminstone lite pentrymania.