NY Rangers – NY Islanders 2-0 (Period 1)
* * *
Ja, Islanders förlustsvit på Garden lär vara nio matcher lång innan den här Valentines-aftonen är över.
De börjar ivrigt och ligger på i Rangers zon första minuterna, men får lugubert nog inte iväg några skott – och första gången Rangers kontrar blir det 1-0 istället.
Så fortsätter det sedan.
Isles har mycket puck, men kommer inte till avslut – det tar faktiskt fjorton minuter innan Biron behöver ingripa – och Rangers sticker upp och gör mål.
Förargligt för gästerna, men det är svårt när man inte skjuter.
* * *
Kedjan med Hagge, Rick Nash och Derek Stepan är verkligen det bästa Rangers har just nu.
* * *
Visst, det är ett riktigt stort ögonblick när Amirante kliver ut på isen igen.
Han tas emot ungefär som Henke skulle tas emot efter lång skadeperiod.
Tänk att det kan bli så för en farbror som sjunger nationalsången.
* * *
Torsdag – då vet ni:
Mumlande ärtsoppsstämningen på Garden.
Det slår aldrig fel.
* * *
Lundqvist vilar alltså ikväll.
Då hade han kunnat komma ner till Tiny’s och deltagit i firandet av Royal Oak igår, ju.
Fast det var nog ändå bra att han missade det; det var inte den typ av tillställning som gynnar några idrottskarriärer…
* * *
Det roligaste med fajter på Garden i år är att de slänger upp George Costanzas farsa på jumbon, när han skriker ”You want a piece of me?” till Elaine.
En sann klassiker.
* * *
De pumpar bilder från Pittsburgh i våra monitorer i varje reklampaus och fy fan, när Karlsson rest sig och försöker stöda på foten…skriet av smärta då, jag får fan ångest bara av att se det.
* * *
Boyle…personligen tycker jag han sett lika seg och ängslig ut som i de första matcherna.
* * *
Stor patriotisk yra utbryter när de presenterar, och zoomar in, soldaten som fick the medal of honor för sina insatser i Afghanistan av Obama igår.
Och ja, firar man en sådan begivenhet med att gå på hockey ska man ju beröm!
* * *
Islanders har en riktigt bra chans under perren, när Matt Martin sliter sig loss i ett friläge – men Biron klipper pucken med plocken som aborren klipper flugan på blank insjöyta en vindstilla junikväll i Dalarna (va? Vad var det för liknelse nu då…?).
Han är bra, Tåbiran.
* * *
En domare – ”Averys” favorit Thor Nelson – får pucken på sig och grimaserar illa.
Fan, har den här sporten blivit farligare för omvärlden sen förra året?
Birollsinnehavare som domare och rinkreportrar kommer ju till skada hela tiden.
* * *
Sitter och försöker komma på vilka som varit back up-målisar åt Henke under åren och kommer fram till listan Kevin Weekes, Drottning Valiquette, Chad Johnson, Al Montoya, Alex Auld och Biron.
Men det känns som att jag glömmer någon.
Vem?
* * *
Nu ska jag boka en resa som kräver bagarväckning monumentale i morgon.

Hej på er
Ikväll blir det ett väldigt kort intro.
På grund av jobb med annat, som av lätt förklarliga skäl kom igång sent, anländer jag för första gången på flera år strax innan matchstart.
Beklagar, men det är som det är – vi får försöka reparera med mer hålligång under själva matchen.
* * *
Fick några svavelosande utbrott på twitter när jag inatt kom hem och såg Cookes klippa hälsenan på Erik Karlsson.
Blev väl sådär, kan konstatera i efterhand; den som uppfinner ett alkolås för datorer och telefoner förtjänar ett nobelpris.
Jag är dock fortfarande djupt bedrövad över att Eriks säsong är över – och jag har inte helt befriat mig från misstanken att Cookie var gamle Cookie i den där situationen.
* * *
Säsongsdebut i natt:
Nationalssångsvokalisten John Amirante.
Han kommer tas emot som en hjälte just hemkommen från fronten.
* * *
Däremot har jag, faktiskt, inga problem med att Cooke slipper repressalier från ligan.
Han hävdare själv att det var en olyckshändelse, avsikt går inte att bevisa och Shanny kan inte gärna stänga av spelare på blotta misstanken.
* * *
Brian Boyle är tillbaka i Rangers laguppställning ikväll – på Kreiders bekostnad.
Inte helt klockrent, om ni frågar mig.
* * *
Vi firade alltså Ekens 30-årsdag i går och vi gjorde det grundligt, goddammit.
Det förekommer till och med uppgifter om bloggare som stått på bardiskar i East Village och dansat till Roy Orbisons ”Only the lonely”…
* * *
Många Penguins-fans var skeptiska till den här bloggen redan innan och efter nattens valser är de så arga att jag nästan misstänker att de tycker att jag borde få gå utan foder i kepsen resten av veckan…
Jag får skylla mig själv och gör mig inga illusioner om att de ska tro mig, men sanningen är den här:
Jag tycker inte särskilt illa om Penguins. Som de flesta andra har jag ibland retat mig på vad som ser ut som klubbens skenhelighet, och det kom ut på ett något olyckligt sätt i natt, men det är ett fantastiskt hockeylag och jag älskar att se Sidney Crosby, Evgeni Malkin, James Neal och Kris Letang spela ishockey.
Inte heller ”håller” jag – som det på sina håll påståtts under dagen – särskilt på Rangers heller. Det är det lag jag ser mest eftersom jag bor här och har säsongsackreditering i hallen och om det lag man ser oftast spelar begåvat är det svårt att inte utveckla sympatier.
Men jag håller lika mycket på Detroit, Washington, Ottawa, Vancouver, Chicago, Tampa och New Jersey (jo, till och med dom, nu när såna juveler som Hedbä och Yayo och Adam och Hanky Tank spelar där ute…).
Så är det med det.
* * *
Eken själv?
Han sitter redan på plan till Stockholm för blågul fortsättning på firandet.
Det är en hård jävel, The Oak Man.
* * *
Islanders har förlorat åtta raka mot Rangers på Garden, men ser under värmningen ut att vara väldigt angelägna om att klippa den sviten.
Särskilt Grabner har nåt ”nu-jävlar”-artat över hela sin framtoning.
* * *
Jag har två platser på pressläktaren idag – intill varann.
Det var ju generöst – eller också vill dom säga något om hur stor plats dom tycker att jag tar…
* * *
Ullabulla verkar det däremot inte som att vi får se ikväll. Han är petad och ersatt av Boulton.
Det var ju tråkigt.
* * *
Egentligen borde man ju tillbringa Valentine’s day på Le Bernadin med Elisha Cuthbert, men när det nu inte funkade så är jag, för att travestera Lou Reed, happy that I get to spend it with you.
Hoppas många vill vara med.

Jag får då och då frågor om vilka nordamerikanska skribenter man ska följa som NHL-fan.
Det är ju en smaksak, förstås, och beror lite på vad man är ute efter – snabba nyheter eller välskrivna reportage och analyser.
Men här är i alla fall mina 50 favoriter – av bägge sorterna.

Bob McKenzie
Hemsida: www.tsn.ca
Twitter: @TSNBobMcKenzie
– Mister inside himself. Har närmare en halv miljon följare på twitter av en anledning. Brejkar, till följd av en enorm odling synnerligen välplacerade källor, fler nyheter än någon annan – framförallt just på twitter. Således helt omistlig för den som verkligen vill vara uppdaterad. McKenzie, en godmodig och sympatisk person privat, publicerar också intressanta krönikor och analyser såväl på TSN:s hemsida som i dess tv-sändningar.

Pierre LeBrun
Hemsida:espn.go.com/nhl
Twitter: @Real_ESPNLeBrun
– Även jätten ESPN:s NHL-ankare har gott om välplacerade källor. Under lockouten var det ofta som att han satt med vid förhandlingsbordet – och på sätt och vis gjorde han nog det också. Men framförallt är LeBrun en gudomlig stilist som i reportage, intervjuer och krönikor skriver vackrare, elegantare och mer originellt om hockey än någon annan. Nicklas Lidström har mött och blivit omskriven av tusentals journalister under sin gloriösa karriär, men den enda han vad jag vet sökt upp efteråt och tackat för resultatet – en mäktig feature-pjäs i ESPN Magazine för tre år sedan – är LeBrun. Trivsam karaktär under avslappningsövningar efter stora matcher och evenemang också, vilket förstås ger särskilda plus.

Damien Cox
Hemsida/blog: thestar.blogs.com/thespin
Twitter: @DamoSpin
– Kanadas vassaste huggtänder sitter i käken på centralgestalten i Toronto. Ofta kritisk, för att inte säga gnällig – på allt och alla. Men Cox är en jävel på att skriva, speciellt krönikor. Provocerar många, men vad ska man annars med åsikter till?

Helene Elliott
Hemsida: latimeses.com/sports
Twitter: @helenenothelen
– När Kings äntligen vann sin första Stanley Cup i somras var det lika många som gratulerade Helene som spelarna och ledarna i klubben – och det med all rätt. Hon har, som innehavare av Kings-beatet på mäktiga LA Times i över ett decennium, följt laget längre och närmare än de flesta av dem. Första kvinna att vinna Elmer Ferguson Award – ett pris PHWA varje år delar ut ”in recognition of distinguished members of the newspaper profession whose words have brought honor to journalism and to hockey”. Det är just vad Elliott gjort, och gör, det.

Larry Brooks
Hemsida: nypost.com/sports
Twitter: @NYP_Brooksie
– Giganten i New York; en riktigt klassisk hockeyskribent som följt de lokala lagen i decennier och kombinerar stilistisk briljans med kunnande, integritet och fullkomlig oräddhet. Fråga Rangers-coachen Tortorella om det senare. Jag slutar aldrig häpna över att man kan skriva så mycket som är så bra på så extremt kort tid (Post har skoningslösa deadlines).

Darren Dreger
Hemsida: www.tsn.ca
Twitter: @DarrenDreger
– McKenzies sidekick, extremt hungrig på att brejka egna nyheter – och ibland lyckas han faktiskt slå mentorn på fingrarna.

Kevin Allen
Hemsida: nhl.usatoday.com
Twitter: @ByKevinAllen
– Ordföranden i Professional Hockey Writers Association är hockeyklippan på rikstäckande USA Today och den south of the border med störst papperspublik. Väcker sålunda respekt och har stort inflytande. Vilket ger en access många andra bara kan drömma om.

Helene St.James
Hemsida: freep.com/redwings
Twitter: HeleneStJames
– Drottningen i Hockeytown. Som ansvarig för det coolaste sport-beatet på Detroit Free Press är hon den som vet, och rapporterar, mest om Red Wings. Helene har danska rötter, faktiskt – men inte helt oväntat tycker hon efter decennier med intervjubandspelaren framsträckt mot såna som Lidas, Homer, Zäta och Lilja rätt bra om svenskar också.

Tim Panaccio
Hemsida: csnphilly.com
Twitter: @tpanotchCSN
– Phillys egen Brooksie. Bra på att skriva, kunnig och djärv. Var länge nummer ett på Enquirer, men tog sitt anteckningsblock och gick när en ny chef på sportredaktionen inskränkte hockeybevakningen. Nu återfinns den klassiske murveln på pigga CSN istället. Lärde sig om allt om fötter när Foppa bodde i The City of Brotherly Love…

Scott Burnside
Hemsida: espn.go.com/nhl
Twitter: @ESPN_Burnside
– Pierre LeBruns radarpartner på ESPN och i praktiken samma slags hockeypoet.

Tom Gulitti
Hemsida: blogs.northjersey.com/blogs/fireice
Twitter: TGfireandice
– Världens bäste Devils-reporter. Har absolut järnkoll på precis allt som händer i och runt Lou Lamoriellos lag och delar generöst med sig av informationen, mer eller mindre dygnet runt.

Ken Campbell
Hemsida: thehockeynews.com
Twitter: @THNKenCampbell
– En hockeyskribenternas Fredrik Virtanen. Smart, syrlig, ibland riktigt dräpande, ofta väldigt roligt, fenomenal på egensinniga metaforer. Bidrar med de fylligaste reportagen i bibeln Hockey News och dom när han följt enskilda lag i flera veckor kan vara juveler. Allra bäst är dock krönikan på sista sidan i varje nummer. Där går ingen, och inget, säkert. Ungefär så kan man beskriva tweetsen också. Som han plötsligt utbrast när han såg Flyers i Newark för några veckor sedan: ”Jaha, det var DÄRFÖR dom gav sig efter Shea Weber i somras”…

Adam Proteau
Hemsida: thehockeynews.com
Twitter: @Proteautype
– THN:s andra stora profil. Stor komiker.

Bruce Garrioch
Hemsida: ottawasun.com/sports/hockey
Twitter: @SunGarrioch
– Den man läser om man är intresserad av Senators. Dammsuger jordens yta – inklusive svenska korrespondenters hjärnor – på info om Alfie & co. Han är också den man bör hålla sig i närheten av om man är med som journalist på finaltouren och vill ha skoj om kvällarna!

Nick Cotsonika
Hemsida: sports.yahoo.com/nhl
Twitter: @cotsonika
– Murbräcka i Yahoos amerikanska sportsatsning, med inriktning på NHL. Bra nyhetsjägare, bra på feature.

Dave Lozo
Hemsida: nhl.com
Twitter: @DaveLozo
– Saklig, seriös och snabb (vilket vi som ibland inte är på plats och behöver rewrita citat uppskattar väldigt!) när han refererar, eller publicerar intervjuer, på ligans egen hemsida. Men det är på twitter Lozo visar sitt rätta jag och blir en av de stora artisterna. Fyndig som en hel Brad Paisley-text, cynisk som en hel Louie C.K-monolog. Fortfarande huvudmisstänkt för att ha startat det klassiska twitter-kontot åt NHL-podiet när lockout-mörkret var som tätast….

Dan Rosen
Hemsida: nhl.com
Twitter: @drosennhl
Det är inte den officiella rollen, men han framstår ofta som nhl-sajtens lagkapten. När den fungerar…

John Shannon
Hemsida: sportsnet.ca
Twitter: @jsportsnet
Tungviktare, med djupa försänkningar i ligan, på kanadensisk sportsajt som ständigt flåsar TSN i nacken.

Katie Strang
Hemsida: espn.go.com/nhl
Twitter: KatieStrangESPN
– ESPN:s skarpa ögon och öron i New York. Kan den lokala hockeymarknaden bättre än de flesta. Bra svikt i steget i texterna.

Adrian Dater
Hemsida: denverpost.com/avalanche
Twitter: @adater
– Den förste journalist Foppa tog i hand när han offentliggjorde sin pensionering i Denver för två år sedan. Och hockeyorakelt i Klippiga bergen förtjänade det. Inte bara för att han följde den svenske superstjärnans hela karriär i Avalanche– han är en eminent skribent också, med en i mitt tycke mycket underhållande fäbless för pessimism och uppgivenhet. Var för övrigt den som, med sådär en halv minuts marginal, brejkade nyheten att lockouten var över. Det kan man kalla scoop.

Pat Leonard
Hemsida: nydailynews.com/blogs/rangers
Twitter: NYDNRangers
– ”Stop coaching, Pat”, snäste John Tortorella vid presskonferens efter presskonferens i våras och det var den här Pat, med Rangers-beatet på Daily News, han talade till. Det skulle föreställa kritik, men bevisade ju bara att ynglingen ställde begåvade frågor och var intresserad på djupet. Den bäste News haft sedan John Dellapina.

Katie Carrera
Hemsida: washingtonpost.com/blogs/capitals-insider
Twitter: kccarrera
– Tog över Capitals-beatet på ärevördiga Washington Post efter Tarik El-bashir för ett par år sedan. Stora skor att fylla, det, men Carrera har klarat utmaningen. Driver inte minst en blogg alla som har intressen i Capitals öde måste följa,

Erik Erlendsson
Hemsida: tbo.com/lightning
Twitter: @erlendssonTBO
– Den man läser i, och om, Tampa. Man önskar bara han kunde dra lite fler Tortorella-anekdoter, för ingen sitter på fler.

Chris Botta
Hemsida: sportsbusinessjournal
Twitter: @ChrisBottaNHL
– Ännu en intressant röst i Gotham City. Var den som för några år sedan portades av Islanders – varmed New York-falangen av PHWA bojkottade omröstningen till NHL Awards.

Chris Kuc
Hemsida: chicagotribune.com
Twitter: @ChrisKuc
– Det här är efternamnet har vi haft en del skoj åt i denna barnsliga blogg, men det hindrar inte att han är Blackhawks-pennan framför andra.

Mark Spector
Hemsida: sportsnet.ca
Twitter: @SportsnetSpec
– Gentleman med skarp edge på samma sajt som Shannon. Bloggen är sällan mer än tre steg bakom Spector under Stanley Cup-finalen, ty här genereras material.

Craig Custance
Hemsida: espn.com/nhl
Twitter: @CraigCustance
– Alert, roligt komplement till LeBrun och Burnside på ESPN. Briljerar ofta på twitter,

Rob Rossi
Hemsida: pittsburghlive.com/x/pittsburghtrib/sports
Twitter: @RobRossi_Trib
– Coolaste namnet i branschen, följer Penguins för Pittsburgh Tribune-Review och gör det med stil, passion och kunnande. Alltid bäst uppdaterad på han som har nummer 87 på ryggen.

Greg Wyshynski
Hemsida: sports.yahoo.com/nhl/blog/puck_daddy
Twitter: @wyshynski
– Det mest udda, oväntade och roliga. Det hittar man ofta hos herr Puck Daddy.

Michel Russo
Hemsida: startribune.com/russo
Twitter: @Russotrib
– En av de bästa lokalreportrarna there is. Gjorde det roligt att följa Wild till och med på den tiden de egentligen var så tråkiga att man trodde Drillo var coach.

Mike Heika
Hemsida: starsblog/dallasnews.com
Twitter: @MikeHeika
– Big Papa Wennerholm i Texas.

Red Fisher
Hemsida: montrealgazette.com/columnists/Red_Fisher.html
Twitter: Nej, tyvärr…
– Har medlemsnummer 1 i Professional Hockey Writer’s Association. Men får det när man har följt Montreal Canadiens i 50 år. Gick egentligen i pension i somras, vid 86 (!) års ålder, men Gazette publicerar fortfarande Fisher-krönikor.

Dave Stubbs
Hemsida: hockeyinsideout.com
Twitter: @Dave_Stubbs
– En snorunge på 50 nånting, om man nu ska jämföra med Fisher. Men det är Stubbs som driver det tunga krönikörlasset i hockeyns huvudstad idag.

Pat Hickey
Hemsida: montrealgazette.com/sports/index.html
Twitter: zababes1
– Men tycker man att Stubbs är för ung för Canadiens finns Hickey också. Han har i alla fall passerat 60 nu.

Sarah McLellan
Hemsida: on.fb.me.QwYbTV
Twitter: azc_mclellan
– Skrev för ett år sedan en lysande artikel i Hockey News om hur det är att vara kvinna i ett så här mansdominerat skrå. Ett allmänt råd är att bara göra som McLellan. Hon är förträfflig i rollen som den tongivande Coyotes-bevakaren.

Bill Meltzer
Hemsida: hockeybuzz.com
Twitter: @billmeltzer
– Lika dedicerad som initierad Flyers-bloggare – och dessutom hängiven Sverige-vän med full koll på blågul hockey.

Steve Zipay
Hemsida: weblogs.newsday.com/sports/hockey/rangers/blog
Twitter: @stevezipay
– New York-klassiker, hemmahörande på underskattade Long Island-bladet Newsday. Ofta the voice of reason, både på och utanför tidningssidorna.

Sam Carchidi
Hemsida: philly.com/phillyblogs/inqflyersreport
Twitter: @BroadStBull
– En Philadelphia-version av Tom Gulitti. Matar ut information om Flyers de flesta av dygnets timmar.

Iain MacIntyre
Hemsida: vancouversun.com
Twitter: @imacVanSun
– Man hör ibland Canucks-spelare sucka om att ”ja, ni vet ju hur media är här uppe”. Det handlar då inte sällan om MacIntyre, en skriftställare som vet hur man slipar en såg. Men till skillnad från aktörerna på isen ser ju inte jag det nödvändigtvis som något negativt….

Cam Cole
Hemsida: vancouversun.com
Twitter: @rcamcole
– Den äldre, något mer saktmodige kollegan Cole kan han också,

Dmitry Chesnokov
Hemsida: sports.yahoo.com/author/dimitry.chesnokov/
Twitter: @dschesnokov
– Den mest respekterade av de rysk-amerikanska kommentatorerna. Får ur Ovetjkin och Malkin det som andra inte klarar.

Nick Kyperos
Hemsida: sportsnet.ca
Twitter: @RealKyper
– Var en slagskämpe på isen. Det är han i debatter, och på twitter, också.

Dave Molinari
Hemsida: post-gazette.com/sports
Twitter: @MolinariPG
– Ytterligare ett nödvändigt bokmärke för Penguins-fansen.

Jim Matheson
Hemsida: edmontonjournal.com
Twitter: NHLbyMatty
– Har följt Oilers i 38 år. Då har man sett en del magisk hockey – och vet ett och annat.

Sarah Baicker
Hemsida: csnphilly.com
Twitter: sbaickerCSN
– En till initierad Flyers-röst på CSN. Som har intressanta saker att säga om mer än hockey.

Joshua Cooper
Hemsida: tennessean.com
Twitter: @JoshuaCooper
– Håller hockeyns fana högst i Music City.

Jeremy Rutherford
Hemsida: stltoday.com/sports/hockey
Twitter: @jprutherford
– Den viktigaste att följa om St. Louis Blues är laget närmast hjärtat.

David Pollak
Hemsida: blogs.mercurynews.com/sharks
Twitter: @PollakOnSharks
– Sharks har fått slåss för att få lokaltidningen i San Jose att frigöra en beat reporter, men det har varit värt mödan för de följs nu av kvalitetsskribent som både underhåller och ger insikter.

John Vogl
Hemsida: buffalonews.com/section/sports
Twitter: @BuffNewsVogl
– Kometens man i mediavärlden. Jobbet består i att följa Sabres, nämligen

Tracey Myers
Hemsida: csnchicago.com/hockey-chicago-blackhawks
Twitter: @TramyersCSN
– Favorit redan när hon bodde i Texas och bevakade Stars åt Star-Telegram. Nu har hon flyttat till Chicago och täcker Blackhawks åt CSN, både i etern och på sajt. Retar tydligen många surgubbar. Det är bra det.

* * *
Jag ber att få tillägga att jag förstår att det finnas namn på den här listan alla inte gillar – och jag förstår att det finns namn somliga saknar.
Men det här är mina favoriter och jag rekommenderar dem varmt.
En fotnot om att jag inte kan franska och således inte läser fransk-kanadensiska skribenter kanske också bör vara på plats.
* * *
Tisdag kväll är jag hemma i korresoffan, men har Obamas State of The Union att hålla koll på också, så vi får se hur mycket jag hinner med. Men kommentatorsspåret är alltid öppet.

Det är Calle Hagelin som sitter och poserar i The Broadway Hat efteråt. Och undra på det. Han hinner ju spela fram till Rick Nashs 5-1-mål också.
Bork Bork regerar.
I övrigt finns det inte så mycket att slutrapportera om, så jag drar sta med en lista istället.
Som alltid:
Det bästa och det sämsta från den senaste tiden – som Biffen ser saken.

1. Chicago Blackhawks.
– Världens bästa hockeylag vintern 2013.
2. David Clarkson.
– För bara något år sedan hade jag skrattat rått åt den som påstått att den här filuren en skulle komma upp på pallen på en Biffen-listan. Han var ju bara ett råskinn i mängden. Men Pete DeBoer är alkemist och har gjort kreativt forwardguld av Clarkson.
3. Monsterjumbotronen i Tampa.
– Den största visuella upplevelsen sedan Scarlett Johansson i 3D i ”The Avengers”.
4. Viktor Fasth.
– Nu sitter ingen längre – häpp! – fast i föreställningen att man måste inleda sin NHL-karriär redan som tonåring.
5. Lugubert.
– Årets nya ord i den här bloggen. Hittills.
6. The Finnish Flash.
– Vill Alphaville nånsin göra en ny video till ”Forever Young” är det bara att visa lite bilder av Teemus matcher 2013.
7. John Giannone går till jobbet med dubbla blåtiror.
– Det är en viking som är rinkreporter på Madison Square Garden.
8. Hedbä.
– Favorit i repris från dagens blogg: Det är just nu lika svårt att göra mål på Johan Hedberg som det är att inte le när man äter knäckebröd bakat i hans hemstad vid Siljans södra strand.
9. Thomas Vanek.
– NHL:s Mozart.
10. Eken 30.
– Jo, faktiskt. The Royal Oak når The Big Three O i veckan. Det ska firas grundligt på en känd krog i Tribeca, trots att han väljer Grammy före kvällar när Hagge gör två mål.

BIFFENS BU

•Washington.
– Sist.
•Patrick Marleau schizofreni.
– Antigen är han helt fantastisk. Eller så är han inte alls. Inga mellanlägen verkar existera. Det är ju helt…ja, lugubert.
•Gardens is söndagar när det är både basket och hockey.
– Sämre än i mitt kylskåp.

CITATET
– Tjenare Sergej! Hur är det i Columbus?
En brett flinande Jaromir Jagr, enligt uppgift, till förre lagkamraten Sergej Bobrovsky i en korridor i Nationwide Arena. Den unge ryssen ska bara ha ruskar på huvudet och försvunnit in genom en dörr…
* * *
Nu ska jag ägna mig åt min tandläkarångest på heltid. Stora ingrepp väntar imorrn, misstänker jag. Vi får se när jag är fit for blogg igen.

En och 30 kvar, Rangers leder med 4-1, så jag tror vi kan slå igen den här butiken och gå ner för lite intervju med Bork Bork Hagelin.

NY Rangers – Tampa 3-1 (Period 2)
* * *
Det känns som att det är över när Hagge, mycket snyggt, gör sitt andra mål för kvällen.
Men Rangers har ju fortfarande inte lärt sig hur man byter.
Det hinner i och för sig inte bli någon ”too many men” den här gången, men det är nära och när de skyldiga inser det hoppar de skräckslagna tillbaka in i båset och så blir det sån förvirring i egen zon att Lecavalier kan reducera.
Nu är Bolts inbjudna i matchen och tredje kan bli ett rally.
* * *
Finaste Hedbä i Devils-kassen!
Det är lika svårt att göra mål på honom som det är att inte le när man äter knäckebröd bakat i hans hemstad vid Siljans södra strand.
* * *
Vigge tar lite revansch. Det är riktigt starkt av honom att hålla kvar pucken i zonen ögonblicket innan Vinny L sätter reduceringen.
* * *
Van basten, beklagar att samma öde väntar dig denna förbannade februarimåndag.
Jag råkar, oss emellan, lida av tandläkarskräck monumentale och sitter här och gruvar mig svårt.
* * *
Hagge ser till att vi trots allt får svensk målvaktsduell.
När han hänger sin andra tar Boucher sitt förstånd till fånga och slänger in Limpan Lindbäck.
Kul!
* * *
Labrie i Lightning har en ett krull som inte skulle gjort bort sig i ett svenskt proggband 1975.
* * *
Men vad fan, det är så tyst på läktarna under spelets gång att man i praktiken kan höra Sather smacka på cigarrstumpen uppe i sin loge.
Är det basketpubliken som blivit kvar och inte riktigt vad det är som pågår där ute?
* * *
Det är ingen tillfällighet att det är just Lecavalier som nätar.
Han har inte varit så här bra sedan…2007, säger vi.
* * *
Darius Kasparatis zoomas in jumbon – och då vill även jag vara med i det allmänna jublet.
Han var den store profilen i Rangers, i synnerhet off-ice, första året efter förra lockouten och blev på något sätt alltid inblandad när vi var ute i Tarrytown och gjorde storögda reportage om rookien Henke Lundqvist.
En sann hjälte, Kaspar.
* * *
De må leda med 3-1, men jag har en känsla av att Tårtan ändå lever rövare med hemmaspelarna just nu och det med all rätt.
Ska det vara så jävla svårt att byta?
Det klarade vi till och med i Kvarnsvedens GoIF:s Pojkar C2 1978 – och vi var jävligt, jävligt dåliga.
* * *
Äh, vi tar en kaffe till, va?
Det finns inget att förlora, på grund av tandläkare Pfeffer kommer jag i alla fall inte att kunna sova i natt.

NY Rangers – Tampa 2-0 (Period 1)
* * *
Det är ju snarast som att snöstormen fortsätter inne på Garden.
Först är Rangers ett rent yrväder i offensiven och tar ledningen efter en halv minut – samtidigt som Bolts framstår som att de fortfarande sitter på bussen på I-95 nånstans i Rhode Island och är nervösa över halkan.
Sen är det som att hemmaspelarna bara har snö i huvudet och likt de glada barnen som i lördags störtade ut med pulkorna i Central Park bara lever för stunden, varmed gästerna kan komma loss i fri- och två-mot-en-lägen hela tiden.
Men då är kung Lundqvist saltet på vägbanan och stopper precis allt.
Sen ser Tårtan till att skotta ordentligt i skallarna på sina killar, ordningen återställs och en hårt forecheckande Callahan kan sno pucken av Carle, finta bort Garon och göra 2-0.
Där har ni förstaperren sammanfattad i en enda liten snöboll.
* * *
Kul att Hagge får bläck i målprotokollet igen, med sin nätta illa styrning till 1-0 .
Men det är ju Rick Nashs balja.
Vilken hockeyspelare.
Han har både Vigge Hedman och Steven Stamkos hängande över sig när han kör sin båge genom zonen och ändå får han iväg det fenomenala skottet.
Ojvoj.
* * *
Varpu har varit i Minnesota och bevakat Granlund, Koivu och målvaktsbäckström hela veckan, men hon landade här i morse och skulle, var det sagt, komma hit och hålla koll på Sami Salo ikväll.
Men nej.
Hon gör en Eken och stannar hemma och kollar Grammy, meddelas det i ett sms.
Jag är omgiven av lugubra människor.
* * *
Det var Vigge Rick Nash hade hängande på sig när han gjorde målet i Tampa förra helgen också.
Man kan nog utgå från att 61 inte är Ö-viksbjässen favoritsiffra just nu…
* * *
Jag undrade bara hur länge det skulle ta innan kommentatorsstammisen ”S_Avery” skulle svara på frågan om någon saknar hans namn – och VAD han skulle svara.
Det gick fort och det blev fint.
* * *
Ja, förklara gärna den där Powe-situationen. Varför trodde han att han var utvisad? Här uppe får man inte alltid veta vad som händer.
* * *
In med Lindbäck nu, Boucher.
* * *
För att travestera Paul Simon:
Where have you gone, John Amirante?
Gardens klassiske vokalist har inte varit här och sjungit nationalsången en enda gång i år och är det inte ikväll heller.
Detta stör och oroar mig djupt.
* * *
Det är oklart varför Rangers har de snygga tröjorna ikväll, jag trodde det bara var mot Original Six-motstånd, men det kanske ska bli – och rentav varit, jag minns inte riktigt? – en söndagstradition också.
Inte mig emot, dom knäcker.
* * *
Nånstans här inne sitter Brian Boyle och är miserabel ikväll också.
Det blir inte lätt att sno tillbaka en plats i det här laget.
* * *
Som Kederstedt, min gode granne ikväll, konstaterar:
Det är inte direkt 2-0-stämning.
Nej, det är trött, tråkig söndagssegma.
Eller så sitter fler än jag och sitter och gruvar sig för att de ska till tandläkaren imorrn….
Det tänker jag för nu försöka glömma med en stor snus och en varm kaffe.

Nu stampar vi av oss snön i farstun, hänger de sura kläderna på tork, tar en kopp kaffe och spelar hockey igen.
Vinterstormen Nemo är bara ett minne – här kommer New York Rangers mot Tampa Bay Lightning istället.
Nävisst, det blev aldrig så farligt här i New York, även om det kändes bra olycksbådande när jag natten till igår stod med lågskorna begravda i en driva utanför kollegan Larssons hus på Madison Avenue och blinkade i snöyran och inga taxibilar alls gick att få tag i.
Men ändå.
Det känns fint att vi har fokus på världens bästa sport, i världens bästa arena, för första gången den här helgen.
Är ni med mig i natten?
* * *
Det är en klassiskt rörig och stressig söndag på Garden, för tidigare idag spelade Knicks basket mot LA Clippers här inne.
Det innebär inte bara att Lightning fått klara sig utan morning skate – eller att en månghövdad vaktmästarstyrka så sent som två timmar före första nedsläpp fortfarande håller på och monterar ner golvet Carmelo Anthony och de andra varit ute och sprungit på.
Framförallt:
Det sitter fortfarande en massa lugubra basketskribenter kvar i pressrummet och knattrar på referat och krönikor när the hockey folks trampar in.
Jag gillar det inte riktigt, de är för många och för pratiga – klara som de börjar bli; efter deadline älskar murvlar att sitta och babbla – och för tydliga i sitt förakt för kollegor som är satta att bevaka en så beige sport som hockey…
* * *
Nemo må ha varit en relativt lätthanterlig storm för New York, men Bolts har definitivt fått känna av hur besvärligt det kan bli när man inte bor i Florida den här tiden på året.
De satt och hukade på hotell i Boston i fredags kväll, i väntan på lördagens match mot Bruins. Förmiddagen efter fick de beskedet att matchen, på grund av för farliga förhållanden i det helt igensnöade Beantown, var inställd och tänkte då ta privatplanet hit direkt, men eftersom Logan-flygplatsen var stängd fick den administrativa ledningen istället jaga rätt på en buss och transportera ner hela laget på extremt hala, tidvis oplogade vägar.
Först sent igår kväll kom de fram, ledbrutna och trötta.
Ingen ideal uppladdning, direkt.
* * *
Nej tyvärr, vi får ingen blågul målvaktsduell i det här mötet heller.
Rangers ställer för all del kung Lundqvist i kassen, men Guy Boucher väljer, precis som i Tampa förra helgen, att matcha Garon.
Det var väl fan också – vi vill se Lunkan mot Limpan nån gång!
* * *
Å andra sidan slipper Lightning back-to-back-kramperna som hade följt dem hit om de hade lirat igår, så det kanske jämnar ut sig.
* * *
Det är förstås imponerande att de lyckas förvandla den här gamla plåtlådan från basket- till hockeyarena på bara några timmar, men samtidigt:
Isen.
Jag har sagt det förr – ni har bättre is i era lördagsdrinkar än spelarna har under skridskorna på Garden såna här matcher.
* * *
Tårtan talar ofta om att Hagge Hagelin förändrade Rangers karaktär, och framförallt gjorde hela laget snabbare, när han kom upp från Hartford ifjol.
Nu har han en känsla av, eller åtminstone förhoppning om, att ungblodet J.T Miller får samma slags effekt – fast av andra anledningar.
Därför får rookien, åtminstone inledningsvis, fortsätta i en helamerikansk kedja med Chris Kreider och Kapten Callahan.
Och en sak är säker:
Kan Rangers sprida ut verkligt offensiva vapen i tre olika kedjor – istället för att som tidigare den här säsongen samla dem i en enda toppkedja – blir de betydligt, betydligt svårare att spela mot.
* * *
Jag är en fredlig man, det vet ni, men när de här småscouterna som skrapar Gardens is i reklampauserna en timme före matchstart står och blockerar kaffekannan i pressloungen, då är det nästan så jag får lov att veva lite i högen.
* * *
Jag gillar Lightning och har varit både impad och glad över starten på den här säsongen.
Men:
Det börjar se ut som att det bara är hemma i fina Forum de är så där riktigt mördande effektiva – och det börjar också se ut som att de har svårt att vinna hårda, jämna matcher.
Bouchers killar vinner antigen i rungande blowouts – eller inte alls.
Vad är dealen med det?
* * *
Ikväll hade man ju räknat hårt med Eken.
Han är ju ändå, mer eller mindre, Vigge Hedmans officiella levnadstecknare.
Men inte fan.
Herr Brynäs är hemma och tittar på Grammy-galan.
Kan ni förstå?
* * *
Efter dagens matiné i Joe Louis Arena är det nästan så man börjar tycka att Jimmy Howard verkligen är en elitkeeper.
Det är också så att man börjar tycka att Red Wings har lite flyt…
* * *
Girardi är tillbaka ikväll och det är ju bra för Rangers.
Men Tårtan är onödigt flisig när han på pk: före matchen får frågan hur han tycker att Strålle Strålman hanterat det utökade ansvaret under Danny G:s frånvaro och svarar:
– Eeeehhhh…det var mycket istid för honom.
Bullshit, Strålle har ju varit toppen.
* * *
Apropå scouter –de större, som är här och tittar på motståndare och tänkbara trejder åt sina lag – verkar det som att de jag har vid sidan om mig idag haft en lång helg.
De skrattar och fnissar och flässar som män i grupp bara gör när kollektiv baksmälla råder.
Kul för dom, mindre charmigt för oss andra.
* * *
Jag blir så stolt över att Vigge, som en av få svenskar, värmer utan hjälm.
Ser grymt coolt ut.
* * *
Ha ha, John Giannone, reportern som fick en puck på näsan i förra matchen, är tillbaka i den lilla skrubben mellan spelarbåsen – och han stoltserar, som en annan tvättbjörn, med två fina blåtiror.
Samt fint sår på näsryggen.
Och i skrivande stund intervjuar han en glatt flinande Marc Staal, mannen som skickade in pucken på hans kontor.
Klassiskt.
* * *
Teddy Purcell är den som har mest jag-ska-göra-mål-attityd under Bolts värmning.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Jag har haft en del andra uppdrag under eftermiddagen och hade bara en dryg timme på mig att hamra ihop det här introt – med lugubra baskettyckare omkring mig, dessutom – så det blir något kortare än vanligt.
Men det här kan bli en bra kväll i alla fall.
Nu åker vi snart.

Men morsning korsning i Missouri.
Vad är det som HÄNT med Blues?
De tar ledningen med 3-1 och ser ut att ha hittat sin identitet igen – sen bara sätter dom sig pang på arslet och plötsligt har Ducks vänt.
Jag fattar inte riktigt, jag trodde karaktären och den mentala hårdheten att i den här Blues-upplagans DNA.
* * *
Det är inte ofta jag längtar norrut den här tiden på året, här är vinter så det räcker, men ikväll hade det inte varit dumt att gå ut i Toronto.
Den här utskåpningen i Bell Centre måste ju vara bland det bästa som hänt sedan Börje Salming var ett löv.
* * *
En förklaring till problemen i St. Louis kan förstås vara att Brian Elliott återigen blivit den Brian Elliott fansen i Ottawa fick det tveksamma nöjet att lära känna.
* * *
Förlåt, jag blandade ihop den petade Mojo med Mike Green. Det är han som ser ut som Bobby Gillespies sidekick.
Och Caps fick verkligen vinna.
Fin urladdningen.
* * *
B.Allen är bra!
* * *
Nu börjar eder bloggare bli väldigt seg och ber att få vicka på persiennen.
Men fortsätta kommentera om ni ska vara uppe och kolla Vancouver-matchen – och så hörs vi imorrn igen.

Nu har jag laddat hem texter så det riste till i atlantkabeln – och fått högre puls än det är meningen att man ska ha såna här slappa stanna-hemma-dagar.
Men nu går ni och köper tidningen i morgon, det är alldeles jättemycket NHL i Sportbladet.
* * *
Leafs leder alltså med 2-0 efter första i arenan ni vill skicka mig till – och av det jag sett är de riktigt vassa.
Vågar man tro på att det ska hålla hela vägen i år eller kommer sedvanlig genomklappning om någon månad?
* * *
Vanek är verkligen det mest magnifika som kommit från Österrike sedan Mozart – eller åtminstone Johan Krankl, om någon minns den fenomenale fotbollssparkaren.
* * *
Ser jag rätt från Verizon Center – är även Mojo Mathilde Johansson långhårig som en Primal Scream-organist?
Och oavsett – vad är dealen med det nya NHL-modet?
* * *
Kul att Fasth får stå igen, men ikväll kan det komma att vissla runt öronen.
Blues måste ju samla sig till en enorm urladdning för att komma ur sin oväntade och djupt obegripliga svacka.
* * *
Åtminstone varannan dag går jag in på nhl.com och kollar ställningen i respektive konferens och fantiserar om hur det skulle bli i slutspelet om säsongen var färdigspelad nu.
Är jag ensam om detta?
* * *
Jag önskar verkligen Capitals en seger ikväll, de har lidit för mycket.
* * *
Dags att börja planera delivery-middag här. Det kom ett lass wings till brunch; nu undrar jag om inte den trevlige killen från Gemini Diner ska få komma upp med en east side burger…