New Jersey – NY Rangers 2-0 (Period 2)
* * *
Rangers försöker i alla fall, ligger under sekvenser på ordentligt i den här perioden – och när de inte behöver hålla på med det där svåra att spela powerplay skapar de en del chanser också.
Men det blir inget.
När de inte själva fumlar i avslutningarna är Marty legendar helt omöjlig.
I övrigt är mellanakten inte mycket att skriva hem om; det händer verkligen inget särskilt och stämningen på läktarna börjar bli lite rastlös,
Så blir det ibland
Nu hänger allt på nästa mål – om det alls kommer något.
* * *
Det är svårt att veta vad som inspirerat Marty mest – kollegan Hedbäs förstklassiga spel i förra matchen eller det faktum att han möter Rangers. Briljerar gör han i alla fall, the old man.
* * *
Träffar återigen Benny målvaktstränare på muggen – vi har blåser i harmoni, tydligen – och han flinar fortfarande glatt åt han fick klippa repliken om Girardi.
* * *
Ja, det är lite Christian Olsson över Nash när han hoppas in i en tackling ena sarghörnet – och jag är lika förvånad som Viktor Hällegerd Stark, Devils nye first förkämpe i kommentatorsspåret efter Kurt T och Konsertpianisten, att domarna bara låter det passera.
* * *
Men det ska ju också påpekas att Rangers saknar sin bäste back i Girardi och sin bäste ”rollspelare” i Callahan.
Det märks.
* * *
Så vem är du Hällegerd Stark? Vi vill ha koll på Devils-vännerna i det här kommentatorsspåret. De brukar få slita i motvind ibland, men gör det ofta med beundransvärd dedikation.
* * *-
Kan nog förklara hur Red Wings ligger under med 2-0 hemma mot Calgary efter en perre?
Babcock lär inte ha toppat som på vår pressläktare i alla fall.
* * *
Det är ganska roligt när de kör sån kiss-cam i en reklampaus – och avslutar med en stackars Rangers-supporter med, eh, kraftig benstomme som sitter ensam och smaskar med en hamburgare…
* * *
Unge Miller är helt enkelt – han får i alla fall mer gjort än en sån som Boyle och en sån som Kreider.
* * *
Jag tar mig hem till Manhattan innan det kommer slutrapport, så sitt inte och håll andan efter den här matchen, okej?

New Jersey – NY Rangers 2-0 (Period 1)
* * *
Och här börjar det precis som det slutade i våras:
Henrique gör mål på Henrik.
Det är så perfekt som en story kan bli i detta ongoing drama – mina vänner från Champions i Tampa kommer kunna skriva hela romaner om den unge Lundqvist-dödaren.
* * *
I övrigt handlar perioden i huvudsak om Rangers sedvanliga kramp i powerplay. De får tre tillfällen, inklusive fyra minuter då Andy Greene åker på en major får hög klubba. Men de skapar mestadels inte mer än the local boy Christopher Moltisanti när han försöker skriva filmmanus på egen hand. Och när Marc Staal till sist får ett riktigt läge och bara har att lägga pucken i öppen kasse är Marty Tarzan igen.
Sen går det som det precis det tenderar göra såna gånger – så fort Devils får en halvchans gör de 2-0.
* * *
Hemmafansen är roliga när de efter första målet först drar den omtalade HEN-RIQUE, HEN-RIQUE, HEN-RIQUE-ramsan – och sen omedelbart växlar över till ”Heeeeeeeenrik, Heeeeenrik, Heeeeeenrik”.
* * *
Eftersom det skrivits så mycket om det kanske man tittar extra noga, men visst – Under det enda tillfälle han får är rena Fast Freddy Shoestring under penalty kill.
* * *
Rick Nash kan inte direkt misstas för Lidas när han står framför egen kasse och låter David Clarkson sätta andra kassen.
* * *
De gillar verkligen inte Lundqvist i The Rock.
Alla namn när speakern räknar upp gästernas starting lineup möts visserligen med ett eftertryckligt ”suck”, men det är extra krut aversionerna mot den svenske målvakten.
Kan ju möjligen bero på den brist på respekt som visats Devils hyggligt meriterade målis på Garden under två långa decennier…
* * *
Derek Stepan ska inte försöka tacklas, tror jag. Han försöker proppa Kovy på öppen is, men får en mottackling a la Foppa så han sätter sig på arslet.
* * *
Jaha, Kederstedt från Svenskan hinner stämpla in innan första nedsläpp också.
Som sagt: Pressboxen har samma nyans som när Babcock toppar sitt lag.
* * *
Det känns hela tiden som det går fortare, och händer mer, när Devils är i anfallszonen – och till skillnad från i Tampa i lördags klarar Rangers inte riktigt av att dra ner tempot på önskat sätt.
* * *
Stealth-flygaren, Rangers kopiöse GM Glen Sather, sitter i sin vanliga loge precis bakom främsta pressläktarraden och tuggar på sin cigarrstump.
Han får förstås inte tända den, men likafullt – den sitter alltid är, intryckt mellan hårt spända läppar.
Och även om han nu ”är” New York – på samma sätt som Johnny Sack var det – känns det verkligen som en syn värdig Soprano-land.
* * *
Skulle förvåna om inte Kovy gör ett mål innan kvällen är slut också, Han ser verkligt hungrig ut. Det gör han i och för sig alltid, men…ja, det är ju Rangers.
* * *
Träffar Rangers målvaktstränare Benny Benoit i urinoaren precis innan nationalsången och frågar förstås om han vet vad det är för del på Girardi.
– Det gör jag, säger han på sin finaste fransk-engelska, men jag tänker inte berätta för dig.
Well, det var ju värt ett försök…
* * *
Bjuff, Magnus Adolfsson, Bjuff? Nej, jag känner inte till någon sådan lista, men den över smeknamn jag fått i den här bloggen börjar bli väldigt lång nu.
* * *
Man kan SE att det är lika mycket Rangers-fans som vanligt här, men man kan inte HÖRA det.
Inte så konstigt kanske.
* * *
En liten kaffe nu, sen blir allt som det ska.

Tillbaka på brottsplatsen….-
Eller hur man ska se det.
Jag sitter i alla fall på exakt samma stol, på exakt samma plats på pressläktaren i The Rock, där jag 25 maj förra året såg Adam Henrique göra ett av de klassiska målen i den lokala hockeyhistorien.
Ni minns förstås. Övertid i sjätte konferensefinalen mellan Devils och Rangers. Ställningen är 2-2. Och 01.03 in i övertidsperioden lyckas Adam Henrique i en brötig situation vid Henke Lundqvists kasse hitta den lösa pucken – och ögonblicket senare trycker han in avgörande 3-2.
Därmed går Devils till final – och förkrossade Rangers-spelare på sommarsemester.
Nu, nästan nio månader senare, möts de bittra fienderna för första gången sedan den magiska kvällen.
Subplotterna är så många att de knappt går att hålla reda på, men ett är säkert:
Det blir ett returmöte att se.
Are you with me?
* * *
Kontrasterna är rätt knivskarpa ibland. Bara alldeles nyss satt jag som bekant på en hotellbalkong i Florida och log mot en vänlig, ljummen sol. Nu stånkar ett fullsatt Transit-tåg, stinkande av blöta täckjackor, ut genom snöyra i ett norra Jersey så grått och dystert att medborgare i forna DDR hade känt sig right at home.
Men ombyte förnöjer ju, är det inte så?
* * *
Såsmåningom förlorade ju Devils finalen Henrique tog dem till med det där sudden death-målet, men var fullständigt försäkrad:
För de flesta fans var det viktiga och helt avgörande att de fick slå ut Rangers.
Det berättade hjälten själv om i en intervju i Star-Ledger för bara någon dag sedan.
– Hela sommaren har det kommit fram folk och velat ta i hand och berättat hur oerhört mycket det betydde för dem att jag gjorde det där målet, berättade han med ett leende.
Vad man måste förstår är att det handlar om så mycket mer om rent hockeymässig rivalitet.
New York har alltid sett ner på New Jersey, alltid hånat och förlöjligat och satt näsan i vädret åt vad man ser som de mindre vetande tölparna på andra sidan floden. Ta Stockholms syn på ”landet” – och multiplicera med hundrafemtio.
Därtill ska förstås läggas att Devils de senaste decennierna varit en betydligt framgångsrikare organisation än Rangers – och ändå åtnjutit betydligt mindre respekt och uppmärksamhet och intresse i lokal media.
Så man får verkligen förstå att människorna här ute, som i de flesta fall är precis lika urbana och världsvana som någonsin sina släktingar i New York City (well, på Christoper Moltisanti-sättet, om inte annat…) , har alldeles särskilt glödande känslor investerade i slagen om Hudson-floden.
* * *
Kvällen på Champions i Tampa efter matchen i lördags blev en angenäm påminnelse om att det ibland, särskilt när det jagats mot tajta deadlines, inte finns något roligare än att ta några stänkare med kollegor.
Det blev å andra sidan också en påminnelse om att det morgonen efter såna informella firmafester inte alls är särskilt roligt…
* * *
– Det här är bara en match i mängden för oss. Vi bryr oss inte om vilka vi spelar mot, ljuger Tårtan.
Dessbättre är andra desto mer uppriktiga.
– Jag står inte ut med att förlora mot Devils, erkänner till exempel Marc Staal.
– Vi kommer att ta vid exakt där vi slutade förra året, muttrar Danny Girardi.
– Det ska bli undrbart, konstaterar Lundqvist.
Att tongångarna är likadana hos Jersey behöver jag inte ens berätta. Där sitter antipatierna mot Rangers i omklädningsrumsväggarna. Den som vill veta mer kan läsa Marty Brodeurs biograf. Han berättar där med stor lust om hur mycket han hatar fienden i blått…
* * *
Det blev således en mer lugn Super Bowl-söndag, men herregud vilken match vi fick se. Det var ju rena rama…ja, NHL-dramat. Och det kändes fint att till slut få gratulera Omar, Proposition Joe, Bunk, Avon Barksdale, McNulty, Bubbles och Bodie till en magnifik seger.
* * *
Vi får se ett delvis nytt Rangers på isen ikväll. Rupp blev ju trejdad till Minnesota igår – i utbyte mot Darroll Powe och Nick Palmieri. Den senare skickades sedan direkt till Hartford, men Powe spelar ikväll. Dessutom låter det som att J.T Miller – ungblodet som briljerade med USA i JVM – får debutera. Och så kan Chris Kreider återkomma.
Rupp verkade vara en skön snubbe, twitter vittnar om stor saknad bland lagkamraterna, men han har sett omöjligt seg och långsam ut under de inledande matcherna, så jag har full förståelse för trejden.
Powe minns jag som en rätt råbarkad typ i Flyers, men det talas nu mest om att han är en formidabel utvisningsdödare och såna kan ju det här laget onekligen behöva.
* * *
Knappa två timmar till matchstart och det är som vanligt i The Rock.
Jag och organisten ensamma i hallen.
Han puttrar i skrivande stund med en riktigt såsig version av ”Strangers in the night”. och jag nickar fåraktigt i takt vid datorn.
Så SKA Det vara här.
* * *
Bloggen får första gången i år se Youngblood Adam Larsson live ikväll.
Det är bloggen glad för.
Å andra sidan deppar den lite över att Hanky Tank Tallinder petats.
Han är inte särskilt glad själv heller, framgår det i en intervju med Gulitti
– Jag vill inte vara i den här situationen, säger han.
Å andra sidan skyller stockholmaren inte på någon annan än sig själv.
– Man kan hitta på vilka ursäkter man vill, men förmodligen handlar det om att spela lite bättre.
Sund inställning.
* * *
Det är rena svenskfesten på pressläktaren ikväll. Enligt sittplatsschemat har till exempel Cafe två utsända här – och till vänster om yours truly sitter ett helt reportageteam från Viasat.
De går alltså i Niklas Holmgrens och Calle Johanssons fotspår och har mycket att leva upp till vad gäller rent stämningshöjeri.
* * *
Vi får ingen svensk målvaktsduell ikväll heller.
Henke står visserligen, men Hedbä får vila – trots att han är den ende blågule keepern i de här trakterna som hållit nollan den här säsongen…
* * *
Jaha, nu visar det sig att vi Fjärde väggen-trummisen från Sportradion här också.
Pressboxen är alltså rena rama Detroit Red Wings.
Hoppas det blir en riktigt minnesvärd match. Man vill ju att landsmännen ska komma hem till sina redaktioner och rejva om vilken fest det är i NHL.
* * *
Det kommer att snöa hela kvällen tydligen, men jag tror ändå jag utmanar ödet med en Newark-taxi in till stan.
Man vill ju hem och se det feta tungviktsmötet mellan Blackhawks och Sharks från början.
Där får vi veta vem som verkligen är herre på vinterns täppa.
* * *
Mike Gillis, Vancouvers omsusade general manager, sveper förbi.
Jaha, nu ska vi byta Henke mot Luongo…
Eller inte. Gillis har varit på en luguber östkustturné i en hel vecka och ingen förstår riktigt varför, för Canucks ska inte spela mot några lag här borta i år och Bobby Lou-trejden verkar vara lagd på is.
Men hey, alla vill ju se sunny Newark då och då.
* * *
Har en bestämd – väldigt bestämd, till och med – känsla av att Adam Larsson plaskar in ett mål ikväll.
* * *
Man kan nog vara rätt övertygad om att de jumbotronansvariga kommer att plugga det där Henrique-målet rätt duktigt under kvällens gång.
* * *
DeBoer får frågan om han haft någon kontakt med Tårtan under sommaren.
Svaret:
– Nej, vi umgås inte så mycket off season.
Nej, precis som Israel och Palestina inte umgås så mycket…
* * *
Sen han återkom från skada har Devils-fansen tydligen hyllat Henrique med samma slags ramsa som brukar föräras Rangers målvakt hemma på Garden.
Eftersom det alltid kommer mycket Rangers-fans på de här matcherna kan det bli rätt lustigt om bägge två gör bra matcher.
* * *
Jävlar vad jag ser fram emot alla direktrapporter ni kommer att lämna från övriga matcher i kommentatorsspåret ikväll.
* * *
Får twitter-frågor om jag sett David Puddy ännu.
Nej, han går bara på slutspelsmatcher. Ja, det är i alla fall bara då han har ansiktsmålning, så såna här grundseriedrabbningar är han svårare att hitta på läktaren.
* * *
Efter några matcher i Tampa är det svårt att vänja sig vid en vanlig jumbotron igen.
Den här är jämförelse som den svartvita miniapparat pappa hade på nattduksbordet i sommarstugan.
* * *
Oj, precis innan värmningen kommer besked att Dan Girardi inte spelar för Rangers.
DET är ett tungt avbräck – och nu är jag helt övertygad om att det blir hemmaseger här.
* * *
Nu ska jag lägga in en prilla och ta en traditionsenlig promenad i den långa korridoren bakom pressläktaren.
Förhoppningsvis stöter jag på Brooksie, han ska tydligen göra comeback efter en tids sjukdom ikväll. Han har varit mycket saknad, på flera sätt.
Sen släpper vi pucken och ser fram årets roligaste match i The Metropolitan Area.

Ja, som ni förstår:
Bloggen är i Jersey och ser laddat derby mellan Devils och Rangers ikväll.
Start 01.00 svensk tid.
Introt publiceras sådär en tjugo i, skulle jag tippa.

Tampa – NY Rangers 2-3 (Slut)
* * *
Ja, det här var ju, sett över 60 minuter, lätt Rangers bästa match för säsongen.
Jag trodde de skulle falla som torra gamla tallar i Tampas våldsamma blixtoväder, men när de är så här skärpta, så här disciplinerade – det tog alltså inte mer än enda utvisning – och så här aggressiva i offensiven kan Blåskjortorna tydliga tala med alla även den här säsongen.
Man får leva och lära.
* * *
Jomen – det var äntligen dags även för Hagge att sätta en puck till sist.
– Jag tycker ändå det känts bra och när det känns bra tänker jag inte så mycket på att jag gör mål själv. För då skapar jag ändå energi åt resten av laget och chanser åt andra spelare, säger han medan han sitter och rycker och i skridskosnörena.
Jaha, ja, bloggen känner i alla fall viss lättnad.
* * *
Det där skottet Stamkos fyrar av i slutminuten skulle fan kunna användas i en skräckfilm, så skrämmande är det.
* * *
Under sista minuterna är det knappt några Tampa-fans kvar i Forum.
Istället ekar den klassiska, 86 år gamla ramsan under taket:
– Let’s go, Rangers!
* * *
Det är verkligen ett klassiskt powerforward-mål Rick Nash gör – och just den där sortens inskärningar fullkomligen radade han upp under alla åren i Columbus.
Visst, Vigge får sig en åktur där, men som MSG:s rinkside-reporter John Giannone säger i stöket utanför Rangers omklädningsrum i väntan på Torts presskonferens.
– Victor Hedman doesn’t get beat like that. Except, now it was Rick Nash.
Just så.
* * *
Jag är kvar här i morgon och gillar det tänkta upplägget skarpt.
Först en sen room service-frukost, iklädd mjuk morgonrock, till NBC-matinén mellan Capitals och Penguins.
Sedan Super Bowl-party på Champions i morgon kväll – när 49ers vinner igen.
Men först ska vi ner och säga åt Pat att inte coacha så mycket över några kvällsbira också.
Vi får se om vi hörs under dramat från Verizon, det beror på hur det känns i revbenet…

Ojvoj, blir lite drama på slutet när Stamkos med sitt fruktansvärda jävla skott smäller in en reducering, men det är bara 21 sekunder kvar och mer blir det inte.
Rangers vinner med 3-2

Tampa – NY Rangers 1-1 (Period 2)
* * *
Det hade man ju kunnat räkna ut.
Olyckan från Chanhassen i Minnesota tar till slut en utvisning – och då gör den obönhörlige Steven Stamkos omedelbart 1-0.
Någon gång måste vi får veta vad det ÄR Bickel har på Tårtan.
Men gästerna kommer faktiskt tillbaka, lyckas kvittera och spelar under sista halvan av den här perioden riktigt inspirerat.
Det kan bli en bra dust i sistaperren – bara Tårtan håller Stu(pid) i båset.
* * *
Jo, morronrock, host host, Thunderstruck, ja.
Fast håll med om att det varit coolt om AC/DC spelat in en cover på Bruce-sången.
* * *
Nä, nu ska ni inte sitta mitt i natten och ge Rangers cred för några powerplay-mål. Stamkos hade precis kommit in på isen när Stepan kvitterade.
Själva det numerära överläget var precis så poänglöst som ni tyckte att det såg ut.
* * *
En Tåbira ska ha flyt också. Det är såhärnära hemmaledning när Vinny C och Conacher kommer loss i två-mot-en-läge och rookien till slut sätter pucken i ribban.
* * *
Derek Stepan har längtat läääänge på sitt mål, det syntes lika tydligt som det i det där Macahan-avsnittet när de förde boskap genom öknen syntes på indianerna att de var glada över att hitta en vattenkälla.
* * *
Zanoj och UESbat, jag kommer dessvärre knappast åt några MFF-spelare – och jag är rädd att jag inte heller skulle känna igen en enda om de så ställde upp sig i en frisparksmur framför mig.
Men jag upptäckte här i pausen att det var ytterligare några svenskar på pressläktaren, samtliga misstänkt snarlika sådana som skriver om fotboll, så det lär komma rapporter i andra kanaler.
* * *
Vigge är, som sagt, bra sugen på att få klappa in sitt tredje mål för säsongen och är inte långt ifrån när han träffar Tåbiran i axeln med ett slagskott som får mig att ta mig åt det ömma revbenet.
* * *
Han som coachar för mycket påpekar att att Steven Stamkos ser ut som Sean Penn i ”Fast Times at Ridgemont High”.
He he, den är inte så dum.
* * *
Nu är det bara Hagge Hagelin som ska knäcka sin måltorka också. Han har sina lägen, gräver fram pucken åt Stepan vid målet och är jävligt ivrig hela tiden. Snart måste det ju lossna.
* * *
Dom skjuter folk i ett däck över isen med en jätteslunga här i pausen.
Det ser svinkul ut, jag vill också!
* * *
Men fan, ett powerplay kan inte vara mycket mer mördande effektivt än det Guy Boucher orkestrerar.
Alla dom möter måste ju följa den här strikt laglydiga principen, och hålla alla sina stubicklar från isen. Annars är det kört.
* * *
Slutrapport kommer i natt också.
Men den blir kortfattad.
Bloggaren är törstig.

Tampa – NY Rangers 0-0 (Period 1)
* * *
Nej, ännu har inga blixtar slagit ner bakom Tåbiran.
Jag tycker inte ens man kan påstå att det hänger några särskilt hotfulla moln ovanför hans fransk-kanadensiska hjässa.
Och det beror på att det här är en av de sällsynta kvällar i år då Rangers verkligen kommit för att spela.
De är tajta, alerta, noggranna – och de ser framförallt till att inte ta några utvisningar.
Intressant.
Samtidigt har väl inte Bolts varvat på alla cylindrar ännu. De första tio minuterna från igår kanske fortfarande sitter i benen.
* * *
Visst, Pyatt mot Pyatt. Det är tydligen tredje gången just det brödamötet äger rum på en NHL-is.
Själv tycker jag bröder ska spela ihop och väntar fortfarande på att Rangers ska signa Joel.
* * *
Det har inte varit några fel på Tåbirans agerande när hemmalaget väl utmanat honom.
Och nu när man tänker på det…det var väl inget fel på honom när han lirade ifjol, var det?
* * *
Ja, Lightnings hyllning av Tårtan möts ju inte direkt med känslorna hos Sudden när han återvände till Toronto med Vancouver.
Han rör inte en endast min när han blir inzoomad och får standning ovation av de gamla fansen, han bara gormar någon order åt Stepan (utgår jag från, det är han som ska ha en order.)
Ha ha, han är verkligen true to his karaktär i varje tänkbart läge,
* * *
Har Rangers-trion Callahan, Kreider och Eminger på pressläktarraden nedanför.
De ser, som alla scratchade spelare som hamnar hos oss, väldigt välartade och nytvättade ut.
Undantaget var Henkes gamle polare Aaron Voros, som hade en mer, eh, punkig inställning till saker och ting.
* * *
Brad Richards visar inga känslor efter sin videohyllning, med tillhörande ovationer, han heller.
Men i hans fall handlar det nog om att fått förhållningsorder från högre ort.
* * *
Det var väl det jag tyckte, han saknades igår, men nu kommer bäste coachen nånsin och sätter sig på sin plats på pressläktaren.
Scotty Bowman.
Han har, intelligent nog, bosatt sig här i trakterna som pensionär och tar sig alltid till Forum när han vill titta på sin gamla sport.
Jag känner alltid, på Wayne’s World-sätt, att I’m not worthy – och de få gånger jag försöker prata med honom blir jag alltid nervös. Men vi har i alla fall haft en liten diskussion om Yellbear Hjalmarsson.
– Wonderful hockey player, sa Scotty.
* * *
Däremot kan jag avslöja att Callahan här nedanför skrattar väldigt hjärtligt när det visas bilder på hur Lightning-spelarna 2004 häller en tunna Gatorade över Tårtan under Stanley Cup-firandet.
Ja, kapten, nu finns det ännu fler skäl att drömma om The Big Win.
* * *
Strålle är riktigt stabil. Bland annat står han för en eminent brytning när Coancher, tror jag, är på väg igenom i ett friläge.
* * *
Själv tycker jag Tårtan har lite porrfilmslook på de gamla bilderna från 2004.
Det där lite mer ovårdade, gråspräckliga tredagarsskägget…jo, det hade gått hem på AVN-galan – porrfilmsbranschens egen Oscar Night – i Vegas.
* * *
Givetvis ingår AC/DC:s ”Thundercrack” i introduktionsceremonierna i Forum – och den är jävligt mäktig.
* * *
Aha, smeknamnen har sina fans också – och het debatt utbryter!
Well, jag ska inte avveckla dem helt, men kanske go lite easy on them och emellanåt komplettera med förklaringar.
Men okej, för ikväll – han är väl Tåbiran igen då.
* * *
Även ikväll sjunger Forum nationalsången i princip helt a capella – och med fint eftertryck.
I like.
* * *
Jaha, nu kan man undra vad som ska hända. Det här känns genuint oförutsebart för tillfället, men låt oss säga att första målet för avsevärd betydelse.
Själv ska jag ta en snus och – här kommer en ny – äta lite nötter.

Bloggen ber att få meddela:
Solen skiner fortfarande i västra Florida, det är sådär en tjugo grader varmt, palmkronorna rasslar lojt i en försiktig vind, man mår bra när man sitter på balkongen med en liten cigg och nu blir det hockey i Forum igen.
Ikväll är det Rangers som är här för att se om det går att stoppa Lightning från att återigen leva upp till sitt till sitt namn.
Eller som Erik Erlendsson skriver i Tampa Tribune idag.
”Tampa Bay’s offense continues to strike like bolts of lightning during a summer thunderstorm – lighting up the sky from anywhere and everywhere at a high rate of frequency”.
Jag hoppas det blir lika i kommentatorsspåret under natten – att det blixtrar och dundrar hela tiden.
* * *
Ni tror förstås att jag gick raka vägen till Marriott-baren och hällde i mig ett par Stella efter Winnipeg-slakten igår kväll, men då tar ni gruvligen fel.
Jag är en ansvarsfull och plikttrogen människa och satt till 03.00 på hotellrummet och skrev hockey.
Fast med balkongdörren öppen.
Living on the edge, man…
* * *
Det blir ingen svensk målvakstduell ikväll, för inte nog med att Tampa matchar Garon. Torts har bestämt sig för att slänga in Biron – känd som Tåbiran på den tiden vi excellerade i smeknamn i det här forumet, men det gör vi inte längre i lika hög grad för vi har lyssnat på de nytillkomna läsare som känner sig exkluderade när det blir FÖR internt – för första gången den här säsongen.
– Det har ingenting att göra med Hank, han är inte trött och har inte varit dålig. Jag vill bara vila honom ibland och ikväll spelar vi Biron, meddelar coachen efter morgonvärmningen.
Well, fortsätter blixtarna slå ner som under Erik Erlendssons tänkta sommarväder är risken rätt överhängande att vi får se Kung Lundqvist ändå.
– Ja, säger en källa i New Yorks presskår till bloggen, det här blir antigen katastrof. Eller så skärper sig Rangers backar och blir mer försiktiga bara för att de är medvetna om vem som står.
* * *
Ikväll, däremot, får jag avlastning med de sena matcherna av Sportbladet-legendaren Jarkko Päiväniemi – och för en gångs skull finns det verkligen täckning för epitetet ”legendar” – så jag kan se en stol på Champions Sports Bar, belägen på mitt hotell, med mitt namn på.
En kall Stella och Flames-Hawks på en storbildsskärm…yeah, baby. Och oh, mama.
* * *
Det är mors och tjena och till och med några godmodiga små pikar om att nån gått upp några pannor när Torts möter gamla Tampa-journalister efter värmningen.
Men när Erlendsson försöker få honom att säga något om Vinny Lecavaliers utveckling blir det nobben.
– Jag tänker bara prata om mina spelare, meddelar han tvärt.
Då försöker lokalreportern fråga något om Torts själv, som ska hyllas för sina insatser på monsterjumbotronen ikväll, men han får inget napp där heller.
– I guess some things never change, suckar resignerad Erlandsson till slut.
Och i det läget kan inte ens Rangers-coachen låta bli att flina.
– No, skrockar han, they don’t.
* * *
Vigge Hedman blev inte bara en bättre hockeyspelare under sin lockout-sejour i Borats Kazakstan. Han lärde sig ryska också.
– Ja, jag kan i alla fall beställa vissa maträtter, meddelar han stolt.
Jagshemash, replikerar jag då som en hyllning till den gamla Sovet-republiken och dess främste representant.
* * *
Jag sätter mig så tidigt på pressläktaren att jag får se när de repar videohyllningen till Tårtan och det är en rätt tårdrypande sak om ”The best of the Bolts”.
Ska bli intressant att se hur han reagerar på, särskilt om bägge lagens spelare – som sig bör – klappar klubbladen i isen.
Helt oberörd kan väl inte ens en gammal surtårta vara i ett sånt läge?
* * *
Eftersom han huvudsakligen var själv i Kazakstan fick Vigge lära sig laga egen mat också.
– Nja…det blev väl mest restauranger. Men det där kan du inte skriva, jag kan visst laga mat, påstår och håller nästan upp ett finger.
För att åter citera Borat:
Wa-wa-wee-wa!
Det tror jag alltså som jag vill på.
* * *
Många åsikter om Toby Orrs kostym, noterar jag. Den var exceptionellt elegant, inget annat (fast kanske snarare skär än rosa; jag har svårt att hålla isär de två nyanserna). Och otippat nog har Marian Gaborik en likadan när han knallar från Forum till Embassy Suites efter värmningen.
Fast den sitter förstås inte lika snyggt som på Toby. Ingen slår en pensionerad bling-bling-kung från Atlanta i den grenen…
* * *
Det ohälsosamma i att ta många utvisningar just ikväll kommer upp rätt frekvent
Jag hinner knappt säga att jag var här igår och såg power play-showen förrän Strålle Strålman med ett leende flikar in att dom är medvetna om vad som väntar.
– Vi har pratat mycket om det och tränat mycket penalty kill nu på morgonen.,
Hagge gör samma slags grimas när ämnet kommer upp.
– Det är bara att kolla vilka de har i laget…det finns mycket firepower där.
Tårtan, däremot, ler inte. Han bara konstaterar att Bolts PP är det bästa han sett hittills den här säsongen.
– Och det vi hållit på med i de senaste matcherna måste få ett stopp, morrar han.
Ja, det är en begåvad idé.
* * *
Har vi några MFF-fans i läsekretsen?
I så fall kan jag glädja dem med twitter-uppgifter om att större delen av truppen, som ligger på träningsläger i närbelägna Brandenton, är i Forum och kollar ikväll.
Vi tackar Pål Ekberg för research.
* * *
– Du har det rätt skönt ändå…bara glida ner till Florida så här, säger Hagge innan han studsar iväg mot duscharna.
För all del.
Men jag känner dom som har bättre betalt…
* * *
En knattereporter som får leva ut sina journalistdrömmar på monsterjumbotronen frågar Vinny Lecavalier om hans drömdejt,
Tampa-stjärnan funderar länge och väl innan han svarar:
– Cameron Diaz.
Ja, han kan inte gärna säga Elisha Cuthbert, som han – utgår jag från – helst vill. Då blir ju kollegan i Toronto sur.
Men sanningen är förstås att fru Phaneuf är allas drömdejt.
* * *
Kommentatorsspårsvännen Kometen har inte haft någon kul lördag, kan jag föreställa mig. Men i gengäld kan Julia dansa tango av glädje nu. Och visst vill gärna ha en liten lägesrapport från hennes front nu? Habs spinner ju som en katt.
* * *
Rangers värmning är klar vid lunch, sen kan de knalla över till Embassy Suites och ligga vid poolen hela dagen.
– Det är det nog bara Henke som gör. Han lär passa på nu när han inte ska spela, flinar Strålle Strålman.
Ha ha, det kan man tänka sig.
* * *
Jag trodde jag var på bättringsvägen i mitt demolerade revben men på nåt sätt måste jag ha klämt till det i sömnen i natt för jag vaknar med ungefär samma känsla som jag föreställer mig att Havlat hade dagen efter sitt klassiska ”möte” med Kron Wall of Pain i United Center den där gången.
Det är ju det jag säger, när man blir för glad åt att man har det bra straffas man direkt.
Men vi biter förstås ihop, i den här bloggen finns inga morsgrisar.
* * *
Upplyser en elitseriespelare jag känner – en som brukar vara uppe på lördagnätter och kolla Rangers, men i det här fallet vill vara anonym… – om att Biron ska stå ikväll.
Sms-svaret lyder:
– Ouch…
* * *
Organisten i Forum heter Krystof Srebrakowski, läser jag i laguppställningspapperet som just landar på min laptop.
Och just nu spelar han ”Jump”.
Meddelas endast på detta vis.
* * *
Okej, nu försöker jag på rak arm komma på alla svenskar som spelat för Tampa Bay Lightning – och googlar först efteråt:
Victor Hedman, Mattias Öhlund, Anders Lindbäck, Mattias Ritola, Johan Harju, Johan Holmqvist, Andreas Karlsson Fredrik Modin, Mikael Renberg, Big Kjell Samuelsson och Mikael Andersson.
Dom jag missade, när jag nu slår upp Wikipedia:
Michael Nylander (shit!), Nils Ekman, Andreas Johansson, Josef Boumedienne och Jimmie Ölvestad..
Så kan man också roa sig när det är 20 minuter kvar till värmning och man känner att man inte har så mycket att blogga om…
* * *
Vad menar Stars-coachen med att sära på Loui Eriksson och Jagr?
Det är ju ett hockey-marriage made in heaven.
* * *
Sitter direkt inklämd mellan scouter ikväll – en från Boston och en från Toronto.
Jag var själv med i scouterna i Borlänge en kvart när jag var elva och borde kunna göra något kul av detta faktum när jag befinner mig i den här miljön, men nej – det kommer ingenting.
* * *
Inte mycket kvar av enter-knappen på min dator nu, om någon undrar.
* * *
En reporter som emellanåt anklagas för att coacha kommer fram och frågar det är läge att bjuda på den där ölen ikväll.
Under uppvisningsmatchen i Atlantic City i höstas slog vi vad, nämligen. Jag hävdade bestämt att säsongen skulle börja innan 15 december, han satte emot och här är vi nu.
Men det låter ju som det kan bli särdeles trevligt det här…
* * *
Det är något ”ikväll-ska-jag-fan-göra-mål” över Vigge Hedman attityd på värmningen.
Kom ihåg det nu.
* * *
Mycket Rangers-jerseys på läktarna, kan vi notera. Så är det överallt. Bara Red Wings har fler bortafans av de amerikanska lagen.
* * *
Nu har ni att läsa lite innan Mike Leggo släpper pucken.
Hoppas vi får en fin kväll.

Tampa – Winnipeg 8-3 (Slut)
* * *
Hm, det känns nästan lite lugubert att skriva de slutsiffrorna.
De lag jag brukar se göra inte åtta mål oftare än Ray Charles ledde gamla tanter över hårt trafikerade gator.
Men en får tacka. Även om det knappast var någon oförglömlig hockeymatch är det alltid roligt att se strutar – särskilt så snygga som de Lecavalier och Toby Orr Enström gjorde.
* * *
Som sagt, det går inte riktigt – men här är i alla fall några försök att förklara hur enorm monsterjumbotronen i Times Forum verkligen är.

* * *
Ha ha, Avery, okej – jag ska be att få testa trehjulingen efter Rangers värmning i morgon förmiddag och be Tårtan ta lite bilder.
* * *
Toby Orr Enström är alltså inblandad i Jets samtliga tre tröstmål.
Han gör ett själv och spelar fram till de övriga två.
Därmed leder han nu backarnas poängliga – två poäng före St. Louis Kevin Shattenkirk.
Vigge Hedman är inte förvånad.
– Nej, enligt min mening är han en av världens fem bästa backar. Det handlar inte bara om poängproduktionen. Kolla hur han rör sig och agerar…det är grymt, berömmer konkurrenten i Tampa.
* * *
Jisses, Kapten Zäta gör alltså en Vanek och stämplar in hat trick plus två assist.
I mitt referat på sportbladet.se kan jag inte låta bli att dra paralleller till en annan hygglig svensk idrottsman man förknippar med bokstaven Z, men det slår mig så här i efterhand att det finns en avgörande skillnad:
Det är något svårare att få den skäggige från Njurunda att hemfalla åt självberöm.
Han säger inte precis:
– Det är jag som är Zäta.
Istället säger han, när jag får tåg på honom under bussresan ut till Wayne County-flygplatsen för resa till Columbus, att puckarna studsar hans väg och att han har bra lagkamrater…
Ojvoj.
Fast jag lägger ingen värdering i endera hållningen, man ska vara som man är och göra som man vill.
Men det hindrar ju inte mig från att pumpa kaptenens däck och säga att han är nåt så in i helvete bra just nu att han ska vara väldigt glad att det inte blir någon All Star-weekend den här säsongen…
* * *
Jets har ett obönhörligt resschema så jag blir inte förvånad när jag hör att de får stanna kvar i Tampa över natten och flyger hem först i morrn.
Fast Toby är inte helt nöjd med den ordningen, visar det sig när vi knallar bort mot våra hotell genom den ljumma Florida-natten.
– Nä, jag flyger mycket hellre hem direkt efter matcherna. Man kan ändå inte sova, då är det bättre att få komma hem, säger han och drar lite i sina knivskarpa kavajärmar.
* * *
Vigge erkänner:
Bolts hade börjat tänka på Rangers-matchen under andra halvan av den här tillställningen.
– När man leder med 6-0 i början av andra och vet att man har en ny svår match imorrn är det svårt att ta i för fullt, säger han och rycker på axlarna.
Jag tror jag förstår.
* * *
Nu ska jag sätta mig på balkongen och röka en cigarett i den ljumma natten – och börja ladda för morgondagens övningar.
Vi hörs då, hoppas jag – och lämnar er med ytterligare en liten bild, en av svensk backförbrödring i Forums korridorer.