7-3 med två kvar. Det är inte direkt spännande. Så nu slår jag ihop och går till omklädningsrummen. Mer sen, men det dröjer nog.

Tampa – Winnipeg 6-0 (Period 2)
* * *
Nu tror jag nästan man kan säga att Jets ÄR lika saggiga som Clint Eastwood när han debatterade med sin stol i den här hallen i augusti.
Det är ju slakt, under första halvan av perren får Lightning in allt – till synes utan att anstränga sig.
Tydligen såg det ut ungefär likadant i tredje i Fort Lauderdale igår och förmodligen ligger det något i det kommentatorn John J säger:
Det är så jävla kallt uppe i Winnipeg att de får kollektivt värmeslag när de kommer ner hit.
* * *
Inget fel på fredagskvällsstämningen i Forum just nu, för att uttrycka det stillsamt.
Här är ofta bra drag, Lightning är verkligen ett älskat lag i de här trakterna – och när det går så HÄR bra, då blir det regelrätt party i bänkraderna.
Var låg nu den där baren där det rådde sånt högtryck under konventet…
* * *
Under senare delen av perioden kan man ju lugnt slå fast att hemmalaget slår av på takten, varmed Jets slipper spela i egen zon hela tiden – och då får Lindbäck visa klass.
Han föräras rentav en standing ovation för en fin benparad nånstans kring femtonde minuten.
* * *
Scouterna här intill har lagt ifrån sig pennorna och sitter mest och rullar tummarna.
Det finns liksom inte så mycket att säga om det här.
* * *
Jag som hade tänkt göra en liten längre feelgood-intervju med Toby Orr ikväll.
Det kan bli lite svårgenomförbart, känner jag..
* * *
Ja, nog kallsvettas Tårtan lite när han ser det här – och vet hur benägna hans killar är att på att få sitta i utvisningsbåset.
Det kommer att präntas in efter värmningen i morrn, med rungande efter tryck:
Ta.
Inga.
Utvisningar.
Alls.
Mot.
Lightning.
* * *
Sam Rosen – MSG-kommentatorn står och myser i pressläktarköket, uppenbarligen väldigt nöjd över att få se på live-hockey utan att jobba.
Ja, det skulle man kanske testa nån gång…
* * *
Conacher, den grymme rookien, har två redan.
Nog ska väl det kunna mynna ut i ett hat trick?
* * *
Verkar som att man ganska lugnt kan konstatera att Bulan Berglund går mot sin hittills bästa NHL-säsong.
Med femte struten under bältet i natt leder han svenska målligan – och det rätt klart.
* * *
Äh, vadå Eric – har du gått och blivit lugnare under sommaren?
Så kan vi väl inte ha det.
* * *
Vigge är sugen på att få stänka in en han också, ser det ut som. Men hittills har Lindbäck, med en assist, producerat mer ikväll.
Det blir han-låg-bakom-segern-intervju med honom istället…
* * *
Snubben precis nedanför pressläktaren som ser att klockan tickar ner mot 19.00, ropar ”excuse, how much time is left” och i exakt rätt ögonblick får speakerns deklaration om att en minut återstår…han är en snubbe i min smak.
* * *
Om detta nu var Lightnings dåliga period vetitusan vad som väntar under sista tjugo, men det känns som det är värt att se.

Tampa – Winnipeg 3-0 (Period 1)
* * *
Holy macaroni.
Här smäller det hela tiden.
Men så får Tampa, detta offensiva massförstörelsevapen till lag, spela powerplay precis hela tiden också.
Jets-coachen Claude Noel var efter gårdagens match i Florida tokig på att hans mannar tog dumma utvisningar hela tiden – och det betyder att förmodligen måste börja knapra psykofarmaka idag, för de gör inget annat än tar dumma utvisningar.
Thorburn får en femma för en direkt debil tackling i ryggen på Sami Salo – och strax därpå Ron Hainsey en tvåa för delay of game.
Bland annat mycket annat.
Då är man garanterat bränd här i solen.
* * *
Butchenson frågar i kommentatorsspåret hur det känns att sitta och jämföra Lightnings PP med Rangers dito och ja, jag kan ju säga att det är som att jämföra Beethoven med Ingmar Nordströms.
Det är två olika planeter. Bolts är snabba, kreativa, smarta och pardonlösa – och de gör mål.
* * *
Naturligtvis är det Sami Salo som får ett par gaddar utslagna av dumme Thorburn.
Den mannen har lika mycket otur som Alexander Lukas har tur.
* * *
Dom är patriotiska här nere. Det förekommer verkligen inget brölande under nationalsångerna. Istället sjunger dom ˝Star-Spangled Banner” så det rister i läktarsektionerna.
Lite fint, det hör man inte i så många arenor
* * *
Det är verkligen härligt att se vilka jättekliv Vigge Hedman tagit – igen.
Han är säker, snabb, fysisk och osar av självförtroende.
Tobys offensiva färdigheter har det varit svårare att få en uppfattning om. Hans lag spelar ju med en man mindre hela tiden.
* * *
Nej, Tårtan verkar kolla matchen från hotellsängen – och det hade kanske varit awkward för honom att trampa omkring här. Men hans närmaste man, Jim Sullivan är här – och han ser rätt stenhård ut han också.
* * *
Jamen, nu tror jag att jag ställer till md parad nerför Broadway – det ÄR ju kommentatorsspårsstammisen ”Eric” som är tillbaka under det mer uttömmande nicket ”Eric J Nilsson”.
John J och Rudolf och andra får börja vässa argumenten!
* * *
Man kan ju säga som så att Jets-backenRon Hainsey har en mindre framträdande roll på isen än under de fackliga förhandlingarna under hösten.
Men man ska ju vara bra på nåt.
* * *
Bara nu inte det faktum att Lindbäck står ikväll betyder att han vilar imorrn.
Då vill vi ju ha duell mellan de två svenska förstemålisarna i ligan.
* * *
Alltså, det är helt surrealistiskt med den här monster-jumbotronen. Den är så väldig att man kommer på sig själv med att följa matchen på den istället för på riktigt.
* * *
Jets saknar Byfuglien. Han lyckades tydligen, på något sätt, skada sig innan morgonvärmningen i Fort Lauderdale igår.
Ja, jag vet hur det kan vara. Vi tjockisar göra illa oss på de underligaste sätt…
* * *
Och Eric har redan hamnat i en debatt…ha ha, nu är allt som det ska.
* * *
Stavningsprogrammet verkar ha gått sönder, så ha lite överseende – jag skriver de här texterna on the run.
Nu ska vi om det stämmer, som Vigge påpekat när jag ringt honom, att Bolts av okända anledningar alltid är dåliga i mittperioden.

Ibland har bloggen, och dess chefer, sina ljusa stunder.
Därför sitter jag nu i – Tampa.
Jo, jag tyckte att det blev lite väl mycket med permafrost, knäckt revben, ömmande armbåge, tandvärk och förkylning och att jag därför behövde trösta mig själv med en Florida-resa.
En väldigt, väldigt, väldigt bra idé, kan jag säga.
För här är klarblå himmel och 23 grader varmt. och solkatterna glittrar bukten
Jag landar på eftermiddagen och hinner sitta på hotellrumsbalkongen, i en ljummen vind, i en timme och röka och läsa Tom Wolfe.
Sen byter jag om går jag den korta promenaden till Times Forum i bara kostym – utan den bylsiga jävla överrocken som varit ett måste hemma i New York i månader. Ja, om det inte varit för att man alltid måste stick to ones style hade jag rentav kunnat gå i bara skjortärmarna.
Och nu ska jag se en fin kvällsmatch mellan Tampa Bay Lightning och Winnipeg Jets.
Så idag är det baaaaraa bra.
* * *
Jag har sett många fina hockeymatcher i den här hallen – den är en av de stora Biffen-favoriterna – men senast jag var här, i slutet av augusti, pågick republikanskt partikonvent och Clint Eastwood debatterade med en stol.
Jag vet inte riktigt vad som krävs för att jag ska bli lika konfunderad och brydd ikväll, men som allra minst måste nog Vinny Lecavalier börja hångla med en av hemmalagets berömda cheerleaders.
Det var en av de mest surrealistiska upplevelserna någonsin, det.
* * *
Två av de allra hetaste svenska backarna går i clinch i den här fajten.
Vigge Hedman, som kompletterat sina defensiva färdigheter med offensiv i år, i Lightning– och den pånyttfödde Toby Orr Enström, etta i den svenska poängligan, i Jets.
Det ska bli ett sant nöje att specialstudera den duon.
* * *
Forum går inte att känna igen sedan det där konventet. Inte Tampa i övrigt heller. Det var en helt belägrad och avspärrad stad då, och vi som hade ackrediteringar lotsades under överinseende av tungt beväpnade vakter längs snitsade banor runt hela centrum för att komma hit.
Att nu bara kliva ut från Marriott Waterfront – ett ointagligt fort under det politiska jippot; det var där Romney och helt partitoppen bodde – och bara gå som jag vill känns nästan lite…omstörtande.
* * *
Och vem är den första jag ser när jag, efter att ha stått och rökt under en ståtlig palm utanför pressentrén, kliver in i pressloungen.
Mark Howe.
Vi lever i symbios, jag och Mister Hockeys avkomma.
Jag nickar igenkännande, men han bara tittar frågande på mig. Och det är klart, jobbar man åt just Detroit Red Wings kan man inte minnas varenda jävla svensk man pratar med.
* * *
Det ska bli roligt att se även andra än Vigge och Toby. Framförallt Lightning har ju spelat förträfflig hockey under säsongsupptakten; snabb och explosiv och offensiv som på den gamla goda Tortorella-tiden.
Och samtidigt som oldies but goodies som St.Louis och Lecavalier fått en rungande nytändning har ett ungblod som Cory Conacher slagit igenom så det brakar om det.
Sånt gillar man ju att se.
* * *
I morgon kommer Rangers hit också och jag ör förstås kvar och ser även den matchen.
Det är egentligen bara ren tillfällighet, men man ska aldrig försätta en chans att reta de surskallar som tycker att det här borde döpas om till Rangers-bloggen…
* * *
Just som jag lämnar pressloungen och rör mig mot den monstruösa industrihiss man måste åka med för att å pressläktaren kommer hela Jets promenerande mot sitt omklädningsrum och Toby Orr Enström är knivskarp i en ljusrosa kostym och matchande skjorta.
Det har sagts mig att han bytt bling-blinget i Atlanta mot jakt, fiske och harmoniskt hemmaliv sedan flytten till Manitoba, men hey – klä sig kan han fortfarande, unge herrn.
* * *
– Mål är som bananer. De kommer i klasar, säger Bolts-coachen Guy Boucher apropå lagets offensiva utbrott as of lately.
Hm…jaha.
Originellt citat.
Som låter väldigt exotiskt när man ser det mesta av sin hockey i New York. Där känns mål mer som blixten. Den slår bara ner på samma ställe en gång.
* * *
Alltså, det går överhuvudtaget inte att förklara exakt HUR stor den nya jumbotronen i Forum är – den som ska ha de fetaste måtten i hela världen . Och det går inte riktigt att fånga med kamera heller, även om jag gör mitt bästa.
Men det är som att de hängt en fullskalig IMAX-duk över isen, en som sträcker sig från blålinje till blålinje och får de man är van vid från andra hallar att framstå som en I phone-display.
Om den tekniknördige Eken varit här hade han gått ner på alla fyra och tillbett skärmhelvetet, jag lovar,.
* * *
Bästa minnet härifrån?
Mja, konferensfinalerna mellan Lightning och Bruins våren 2011 var storartade, men allra bäst minns jag nog när ett Calgary tränat av Mike Keenan var här och den av honom styvmoderligt behandlade Husse Huselius gjorde sex friska poäng.
Efteråt tog jag mig modet och frågade den galne coachen om att han väl nu ändå måste vara nöjd med svensken.
Keenan bara fnös:
– Huselius är forward, hans jobb är att producera.
Sen gick han.
* * *
Oj, nu berättade de just på den där monsterskärmen att Lightning – som fyller 20 i år – att Lightning i morgon ska hylla Brad Richards och John Tortorella.
Åh, vad den genuint osentimentale Tårtan ska uppskatta DET mitt under pågående jättesvacka…
* * *
Det ska bli väldigt intressant att se hur länge Islanders håller. Tom Gulitti, världens bästa Devils-skribent, hade idag en spännande utläggning om att det unga Long Island-laget förmodligen inte har vad som krävs för en 82 omgångar lång grundserien, men att de när bara 48 omgångar ska fullbordas förmodligen kan knipa en playoff-plats på ren energi och ungdomlig spirit.
Slutspelshockey i Nassau Coliseum…nuförtiden känns det nästan absurt.
* * *
Rangers har tydligen redan kommit till stan, så med lite tur får man se Tårtan gå här i sin gamla boning och spionera lite på morgondagens motstånd.
Jag tänker i så fall heja igen, mitt liv kommer inte vara fulländat förrän jag får en reaktion..
* * *
Noterar att vi nu har en kommentator med det klingande namnet ”Eric J Nilsson” – och att tonen i hans inlägg känns väldigt bekant.
jag törs knappt fråga, ett nej vore så nedslående – men visst är det du, the artist formerly known as ”EJN” och ”Eric”?
Det vore en dröm om du hittat hit igen.
* * *
Bolts har en maskot som ser ut som en geting. Jag fattar inte riktigt logiken, men han hälsar glatt när vi möts på pressläktaren.
* * *
Det är inte så lite häftigt att Anders Lindbäck, en äkta hedersman, blivit vår andra ordinarie förstamålis – och skött uppgiften så utmärkt.
– Han har varit helt suverän och flera gånger räddat oss när vi tyvärr lämnat honom alldeles för ensam, säger Vigge.
Jag ska ju inte komma och påstå att jag visste att det skulle bli bra, även om gästriken imponerade de få gånger jag såg honom i Nashville, men det är Steve Yzerman som är GM i Lightning och eftersom han var övertygad om att Lindbäck var en av ligans mest outnyttjade resurser är det inte förvånande.
* * *
Bryan Little är lik Brian Campbell. I alla fall a little…
* * *
Nä, på värmningen får man se att Lightning ska spela i de blå tröjorna, med ordet Bolts i vitt revär över bröstet. Jag föredrar de svarta hemmaställen. De hör till de mäktigaste i ligan. Men de kanske sparas åt Tårtan.
* * *
Sitter bredvid en för mig okänd scout från Boston. Om man, apropå outnyttjade resurser, skulle ta och tipsa om Fast Freddy Shoestring. Han skulle passa bra i Beantown.
* * *
Att säga att Steven Stamkos ser het ut på värmningen är kanske att state the obvious – som att solen ser rund ut – men…ja, han gör det.
Det kan bli fyrverkeri.
* * *
Här har de inte bara ett pentry på pressläktaren. De har ett regelrätt kök. Det ska jag gå till och snoka runt i nu.
Kör nu, pojkar och flickor. Det är fredagkväll. Då kan ni vara med hur länge som helst.

Ja, bloggen har flugit till Tampa idag och ska se Lightning-Jets ikväll – och Lightning-Rangers imorrn.
Livebloggar blir det.
Häng med!

NY Rangers – Pittsburgh 0-3 (Slut)
* * *
Det dröjer extremt länge innan Tårtan kommer till presskonferensen, han är nästan en halvtimme sen, och det kanske är lika bra så han hinner coola ner sig något.
Nu säger han bara tyst att det var sämsta insatsen i år och att det inte borde vara så svårt att räkna ut vem man ska byta med bara man är lite uppmärksam.
Men kan ju bara föreställa sig hur det låtit under förmodat utbrott inför spelarna under den extra halvtimmen.
Blicken jag mötte i eftermiddags var förmodligen rena Kurt Olsson-grimasen i jämförelse.
* * *
Jag blir glad för kommentatorsspårskungen Kometens skull, jag. Han förtjänar att få se Tomas Vanek – det hetaste som kommit från Österrike sedan Mozart – göra hat trick och komplettera med två assist.
Kungligt.
* * *
Mäktig stargazing-syn utanför Penguins omklädningsrum:
Mark Messier har med sig några småknattar som får möta Sid The Kid.
– Hur gamla är ni då, hör jag Crosby säga och det bara lyser i ögonen på grabbarna.
* * *
Efter det här vet jag nästan inte om jag vågar fortsätta tro att Rangers nånsin får ordning på grejorna och lever upp till förväntningarna.
De har spelat sju matcher nu och ser fortfarande ut som att försöker komma på hur man sätter en passning på kompisens klubblad.
Men några chanser till får vi väl ge dem, inga tips ändras så här tidigt.
* * *
Jaha, vi får se var vi möts i helgen.
Ni kanske blir överraskade, vi får se….

Två kvar och 3-0 till Pens.
Jag går till pressrummet, kan bli intressant att träffa Tårtan igen…

NY Rangers – Pittsburgh 0-1 (Period 2)
* * *
En riktigt saggig period när det inte händer nånting tar äntligen slut.
Båda lagen har gott om numerära överlägen att göra något av, men powerplay är ett deprimerande sorgebarn på bägge planhalvorna.
Rangers spelar runt pucken duktigt i ett sista, men det är verkligen inte som att spelet riskerar att åka fast för hastighetsförbrytelser.
Nåt konstigt misstag kommer att avgöra detta till slut, är vad jag tror.
* * *
Garden vänder sig, sin vana trogen, mot Crosby – för att Girardi blir utvisad när han precis i början av perren vräker omkull honom efter avblåsning.
Nu buas och brölas det varje gång nummer 87 har pucken, men det var en ganska onödig eftersläng av Hela-Dan, tycker jag.
* * *
Niklas Eriksson har man inte sett mycket av ikväll. Det kan ju, invänder kanske vän av ordning, bero på att han befinner sig i Lillehammer. Men jag menar ju Tyler Kennedey – NHL:s svar på den mest klassiska nummer 16.
* * *
Det låter lite roligt när Del Zotto blir utvisad och speakern meddelar att han blir det efter seven eleven.
Väldigt Mauro Scocco över den tvåan.
* * *
Dom zoomar in Tårtan när Hagge åker för interference och han ser inte gladare ut då än när jag mötte honom i den där mörka korridoren i eftermiddags.
* * *
Gossarna som gör ren Garden-isen i reklampauserna i år ser i sina helblå overaller och fåniga små kepsar ut att vara hämtade direkt från scouterna.
Det är inte Nashville eller Raleigh direkt.
* * *
Ännu mindre glad är Tårtan när hans lag ÄNNU en gång är för många på isen i känsligt läge här på slutet.
Det var väl inte Hagge igen, hoppas jag.
* * *
Henke är också sur på Crosby, han tycker han blir påkörd av stjärnan, och det vi ju hur det kan gå då…
* * *
Så Hanky Tank Tallinder kliver fram och dunkar in ett mål – sitt första sedan april 2011.
Nu kan det bli åka av.
* * *
Nog hade en Crosby i normal januariform gjort mer av friläget han fick här i slutet.
* * *
Nu får det gärna hända lite mer i sista perren, tack.
Annars kan ni få kortaste slutrapporten nånsin.

NY Rangers – Pittsburgh 0-1 (Period 1)
* * *
Malkin var det, ja. Man ska tydligen lyssna på signaturen Mikael Johansson.
Det går en och tjugofyra – sen plaskar han, i sedvanligt tidigt powerplay, in 1-0 på Lundqvist ur dålig vinkel.
Och det räcker till ledning efter en period. Vilket känns helt i sin ordning. Penguins har varit lite vassare och skapat mer.
Rangers har en hygglig sekvens i mitten av perioden men har annars sett flata ut, haft svårt i uppspelen mot fuktigt forecheckande motståndare och dessutom slarvat betänkligt.
* * *
Vi har fortfarande inte hört John Amirante sjunga nationalsången hör inne igår.
Om det nånsin sker igen kommer han och hans tupé tas emot på samma sätt som spelarna när konflikten var över.
* * *
Del Zotto proppar Crosby duktigt i kortplanket och Penguins tänker utkräva hämnd, ser man, trots att det var en schysst tackling.
Nyström på Expressen hade inte blivit glad…
* * *
Förstår jag Gulittis rapporter från Newark rätt lirar Yayo, på en kant, med Zajac och Kovy, i förstakedjan ikväll.
Roligt.
* * *
Ingen Eken på plats, och ingen Varpu – men jag trummisen från Fjärde väggen, a k a Radiosportens utsände, på en stol intill, så det blir nog fest ändå.
* * *
Det är och förblir väldigt underhållande att speakern före varje match här, med stort allvar, deklarerar att ”foul language” kan leda till att man blir utkastad.
Om de efterlevde det påbudet skulle det vara tomt på läktarna efter tre minuter.
* * *
Har hela Penguins ”brass”, minus Mario men inklusive GM Shero, tvärs över gången på läktaren.
De ser nöjda ut.
* * *
Det är gamla favoriterna Hassenfrassen och Joannette som dömer – två av de finaste praktexemplen på att man i princip måste ha ett lugubert namn för att få döma i NHL.
* * *
Man vet att det är en underlig säsong när Joel Ward har gjort tre gånger så många mål som Ovetjkin i slutet av januari…
Linjemännen, för övrigt, heter Brisebois och Nansen. Nej, inte Hansen. Nansen.
Jag säger ju det…en zebra måste heta nåt egenartat. Ja, rent lugubert, faktiskt.
* * *
Jag tycker Joe Vitale känns rätt…just det, vital.
* * *
Satan i gatan, Blues är inte att leka med. Finalresor till Missouri, ska det bli så?
* * *
Den där raden om Vitale…usch. Det sura skämtet is under review…
* * *
Nån gång måste ju Rick Nash, som inte gör någon minnesvärd match so far, börja skjuta. Han är ju själva sinnebilden av powerforward.
* * *
Pentryplundringen fortsätter härmed.

Ojvoj, idag får jag stirra döden i ögonen när jag kommer till the woooorld’s most famous arena.
Eller åtminstone Tårtan.
Den vanliga presshissen råkar vara trasig, så jag blir hänvisad till en varuhiss längre in i arenans hjärta.
När den stannat på femte får man krångla sig genom några vindlande korridorer utanför Rangers omklädningsrum för att komma dit såna som jag ska vara och det är i en det händer.
Plötsligt möter jag Tårtan, på väg åt andra hållet.
Det är bara vi.
Öga mot öga.
Och jag vet inte varför, det handlar nog om en blandning av nervositet och uppfostran, men jag kan inte blå att nicka ett litet hallå.
Reaktionen:
Ingen alls.
Han bara stirrar på mig med sin hårdaste blick helt kort och promenerar vidare.
Som sagt:
Ojvoj.
Det är snudd på en nära-döden-upplevelse och jag drar en lättnadens suck när jag till slut når tryggheten i det fina gamla pressrummet.
* * *
Jaha, Penguins är här igen.
Med Sid The Kid och Geno och Tyler ”Niklas Eriksson” Kennedy och James Neal och hela konkarongen.
Och när såna hockeyartister kommer på besök ligger man inte kvar i korresoffan och gäspar.
Särskilt inte när de är griniga efter en ful plump i protokollet mot Islanders – och samtidigt ska möta ett Rangers som vill ha revansch för hemmatorsken för en och en halv vecka sedan.
Sevärd hockeymatch är att vänta, tror jag.
* * *
Jag borde kanske stoppat Tårtan med en hand i bröstkorgen och sagt ”du, den här Stu Bickel”…
Och Chamberlain borde ha varit tuffare mot Tyskland 1939, men det var han inte…
* * *
Dirty Harry Callahan missar uppemot två veckor och det är ju inte så kul för Rangers – även om det inte precis gnistrar om kaptenen de två första veckorna behövs hans krigarhjärta – men det kunde varit avsevärt mycket värre.
När han som en annan Frankenstein hastade av isen med axeln nere i armbågshöjd i förrgår var jag övertygad om att vi sett honom spela grundseriematch för sista gången i år.
* * *
Youngblood Adam Larsson gör säsongsdebut i derbyt mot Islanders ute i The Rock i natt – och jag utgår från att några vänliga Devils-själar lämnar rapporter i kommentatorsspåret.
Kan vi räkna med det?
* * *
Min egen hälsa har förbättrats något sedan senast, men hundra procent är jag verkligen inte. En vanlig, full 82-omgångarssäsong hade jag kanske stannat hemma, men med det här komprimerade schemat känns det som att man måste inta playoff-attityd och köra även om det gör ont här och där.
Biffen, det är en hård jävel det…
* * *
Jag håller på att bli stort Nail Yakupov-fan. Alla som utmanar konservativa gamla hederskoder vinner mina sympatier.
Jaja, det är oklart om Derek Morris var förbannad på hans kaxiga fingerviftande efter det avgörande OT-målet igår eller bara hade en privat uppgörelse med en uppkäftig Ryan Whitney, men det faktum att 19-åringen firar sina stora mål med sån våldsam tv-pucksglädje har väckt starka känslor och utlöst arga debatter bland puritaner av Don Cherry-sort.
Låt dom tjura, säger jag. Tiderna förändras, ungdomar med nya slags värderingar tar över och alla såna där oskrivna regler och föreställningar om hur man ska uppträda som hockeyproffs behöver utmanas då och då.
* * *
Det går ett stråk av lutfiskdoft genom pressrummet en och en halv timme före matchstart.
Hade man inte kunnat tippa.
* * *
Älskar att se hur en sån som Mika Zibanejad tar chansen, med så kallat hull och hår, när han väl får den.
Det är precis vad det handlar om. Man måste vara som allra bäst, och ge precis allt, när tillfället ges.
Annars får man inga fler.
Förträfflig visade han sig igår natt vara att prata med också. Vänlig – och förmögen att uttrycka sig.
Sånt gillar vi.
* * *
Kanske är det Ewert Ljusberg från Pittsburgh som varit ute och testat torkad svensk fisk. Han är här ikväll också och ser lika luguber ut som senast.
* * *
Var lite inne på att ta mig hit på Penguins morgonvärmning också, men när man inte får en ingång genom svenska spelare brukar det inte ge så mycket och det är väl fan att GM Shero inte lyckats knyta till sig en enda blågul pjäs sedan Nisse Ekman var där 2006-2007.
Kan inte Uffe Samuelsson grabb ta steget upp snart?
Montreal, Boston och LA Kings är andra lag där jag hemskt gärna skulle vilja få in en landsman snart.
* * *
Luguber är för övrigt ett förträffligt ord.
* * *
Det är ikväll Hagge Hagelin ger Tårtan svar på tal med ett eller två.
Och stannar i båset när det är meningen att han ska vara där…
* * *
Radiosporten har reportern Andreas Matz – och han visar sig vara god vän med den gode hultsfredslegendaren Per Alexandersson, en made man i Biffen-världen, och har dessutom själv spelat i småländska bandet Fyra väggar.
Så bloggen ställer givetvis upp på intervju och babblar lite om Rangers.
Bör kunna höras i reportage inom någon vecka eller så.
* * *
Det är LupusLupus99 som ser det först och levererar i kommentatorsspåret, men jag måste återge det här också:
Apropå att de slängde en halv hamburgare (!) på Hedbä under straffavgörandet i Boston i tisdags har Jens Bergenström, leksandshjälten, tweetat följande.
”Fans till NHL-lag verkar dumma i huvudet. Slänga in en hamburgare mot Johan Hedberg. Borde självklart varit en Moosebricka”.
Ha ha, det är ju briljant.
* * *
Varpu visste vad hon talade om i förrgår, det är verkligen förbluffande kallt inne i Garden nuförtiden.
Vad är dealen med det?
* * *
Penguins har överhuvudtaget haft det lite småtungt sedan de två första matcherna och min bild är att det ofta vänder mot just Rangers när de varit inne i såna svackor. Precis som en Mikael Johansson skriver på twitter känns det till exempel som att Geno Malkin har en breakout-match på lut.
* * *
Return-knappen på min laptopp är fortfarande trasig.
Varför tar jag aldrig tag i såna saker och får dem fixade, kan ni förklara det?
* * *
– Är Rangers, frågar den store Dave Lozo plötsligt rakt ut i pressrummet, det enda lag som inte startat sin backup-målis ännu?
Efter viss debatt kommer vi fram till att nej, även Detroit och Colorado har ridit sina förstamålisar i varje match hittills – men att Avalanche tydligen slänger in Giguere borta mot Calgary ikväll.
Och Henke står här idag med.
* * *
Nu har de återigen flyttat runt oss på den nya pressläktaren – och gett bloggen ännu bättre plats. Jag sitter i princip bara tre steg från det gudomliga pentryt nu.
Och fan, nåt ska man väl ha för att man trotsar sina krämpor och går hit.
* * *
De spelade basket här igår och då kan det fan inte ha varit lika svinkallt. De måste ha installerat ny superventilation under renoveringen i somras. Skulle det verkligen vara nödvändigt?
* * *
Stu Bickel ser het ut på värmningen.
Nej då, jag skojar bara.
Det är Hagge som ser helt elektrisk ut.
Och på motsatt sida är det James Neal som impar.
* * *
Nu ska vi plundra pentry – en ny pre game-syssla här i kylskåpet på sjunde avenyn.
Hoppas många är med och babblar i natt.