NY Rangers – Philadelphia 2-1 (Slut)
* * *
Stackars Hagge Hagelin.
Här gör han sin bästa match för säsongen – och så får han likafullt en avhyvling for the ages av arge Tortorella.
Coachen menar att det är den svenske furien som orsakar den too-many-men-on-the-ice-utvisning som Flyers reducerar på i tredje – och det är det enda han tar med sig från den här matchen.
– Hagelin gjorde en helvetes match men förstör allting med den där utvisningen. Hans dumhet är vad jag kommer ihåg, fräser han.
Det är inte lätt att vara anställd på Tortorella’s farm…
* * *
Shit, idag blev det mycket att rapportera hem om. Gretzky hyllar Zäta som sin störste favorit i NHL, Bacon Brodin briljerar uppe i Minnesota, Hedbä håller nästan nollan och Mika Zibanejad utses till förste stjärna i Ottawa.
Hörde de inte att jag har bräckta revben och behöver ta det piano…
* * *
Visst är Lilja långhårig som en rockstjärna och han meddelar att tanken är att han inte ska klippa sig förrän han gjort mål.
Hm, nu ska vi inte vara såna, men i så fall finns risken att Slash från Guns n Roses snart framstår som Hyland i jämförelse…
Nä, förlåt. Här gillar vi den skånske pratkvarnen. Han säger själv att det var lite tungt i de två första perioderna men att det kändes bättre i tredje.
– Jag har inte spelat på tio månader och det känns. Det går så jädra fort, kroppen och hjärnan hinner inte riktigt ställa in sig på tempot. Hoppas nu bara att de inte skickar iväg enbart för två halvdana perioder, säger han och trycker in den fina prilla Ettan bloggen bjuder på.
* * *
Det är klart att Max Talbot inte medvetet skadar Callahan, men nog ser det på reprisen ut som att han rycker axeln ur led på Rangers-kaptenen.
Det ser också, när han hastar av isen, ut som att det dröjer ett tag innan vi får se honom igen.
* * *
Nu ska jag se ett Wire-avsnitt eller två igen och sen försöka strunta i ett det gör för ont att sova när ett revben bestämt sig för att vara av.
Inom kort hörs vi igen.

Inte var det så avgjort som jag påstod efter andra, men Rangers lyckas till slut vinna med 2-1.
Mer sen.

NY Rangers – Philadelphia 2-0 (Period 2)
* * *
Med all sannolikhet avgörs den här matchen när Flyers får ett nästan två minuter långt fem-mot-tre-läge – och Ryan Callahan i ett powerplay direkt därefter sveper in en retur till 2-0.
Och gästerna får skylla sig själv.
Blueshirts penalty kill är i och för sig väldigt bra, men de lyckas faktiskt inte komma till ett enda avancerat avslut under det där långa överläget.
Då går det inte.
* * *
I övrigt har Rangers spelat sin bästa hockey för säsongen. Det börjar se ut som det ska här.
* * *
Nu tycker man ju att en eller annan flyer borde vara lite grinig och får för sig att det går att väcka lagkamraterna med lite vevning, men nej – det är fortfarande vänligt och kamratligt där ute.
* * *
De tre Rangers-spelare som är inne under hela Flyers långlånga fem-mot-tre-läge, och framförallt då backduon Girardi och McDonagh, är efter uträttat ärende så utmattade att de knappt orkar ta sig till båset.
Och för Girardi måste det också han känts som att han var inne på isen hela – häpp! – dan
* * *
Gris-Olle II tycker att han Asham ska ”go back to fucking Pittsburgh” – för att han missar en studsande puck på blålinjen.
Det new yorkska tålamodet är legendariskt.
* * *
Min gamle vän Snackaren, som jag alltid kamperade ihop med på gamla pressläktaren, kommer och säger att han ska be Rangers PR-människor att placera mig bredvid honom igen.
Han saknar mig, fina gamla Snackaren. Man kan ju bli rörd för mindre.
* * *
Brian Williams, NBC:s tyngsta nyhetsankare, zoomas in där han sitter och äter popcorn med Rangers-jacka på sig.
Man har svårt att se Claes Elfsberg i samma situation under exempelvis en AIK-match på Hovet.
* * *
Nu kanske Callahan kan komma igång också. Då är det bara Derek Stepan och sege Boyle Tårtan har kvar att veva upp.
* * *
Ännu större inzooming:
Johnny Mac.
Ja, McEnroe alltså.
Det är en av mina största hjältar det – nästan i paritet med Zeb Macahan, Thomas Forlsund, Kapten Haddock, Johnny Thunders, Toby Ziegler och Brage-konstnären Serik Johansson.
* * *
MN Johan meddelar att det är Bacons första skott i hemmaarenan Koivu till slut gör 1-0 på.
Mer lär komma. Columbus på bortaplan…det är ingen brottarhit.
* * *
Varpu tar sitt block och går.
– Det är för kallt här. Vi ses i pressrummet efteråt, klargör hon.
Var är sisun?
* * *
Själv värmer jag mig med en stor prilla, en rejäl balja kaffe och vetskapen att vi har så många förträffliga skribenter i kommentorsspåret.
Ni är bäst.

NY Rangers – Philadelphia 1-0 (Period 1)
* * *
En riktigt hygglig period av Rangers, särskilt första halvan, och resultatet kan inte ifrågasättas av någon.
Kanske börjar de få ordning på grejorna igen.
Flyers är alltid farliga när de går till anfall – det finns en explosivitet i attackerna som alltid imponerar – men intrycket att det är tunt bakåt består.
Bortsett från på Risotto Del Zottos tidiga mål har Mister Universe dock spelat riktigt inspirerat och därför har gästerna fortfarande chansen.
* * *
Henke rånar Danny Brieoest en bit in perren – och för första gången i år hörs en riktigt mäktiga HEN-RIK-ramsa på Garden.
Den har han längtat efter att få höra.
* * *
Pravdas utsände kommer aldrig.
Istället sitter Daniel Kederstedt från Svenskan på den platsen.
Mer bjärt kunde kontrasten knappast bli…
* * ^-
Det är en väldigt snäll period för att vara de här två lagen. Men Zac Rinaldo verkar vara intresserad av att ändra på den saken – och det dröjer garanterat inte förrän Hanson Brother Asham rvsp:ar på inbjudan.
* * *
Ja, Tårtan har lämnat dreamteam-kedjan intakt, och jag har full förståelse – det kan inte vara lätt att bryta upp hockeyns motsvarighet till Lagens Väktare i gamla serietidningen Gigant, om någon minns.
* * *
Eken tappar lätt koncentrationen när det inte är playoff och då pratar han väldigt mycket om allt annat än hockey.
Så ni vet.
* * *
Visst är Hagge het; de tär ju på det så kallade k-håret att han drar in 1-0 på beckhand redan i första bytet.
* * *
Och just som jag citerar Uncle Junior i introt – vem är det då som kommer hit och sjunger nationalsången?
Uncle Junior, aka Dominic Chianese.
Och han sätter den med samma känsloladdade patos som när han sjöng italienska serenader efter Jackie Juniors begravning.
* * *
Apropå första bytet:
Det blir olyckligtvis mål första gången Lilja, långhårig som en Deep Purple-basist, är inne på en NHL-is i år.
Host host, men han revanscherar sig snart.
* * *
Det är betydligt förre scouter här idag. Till och med Mark Howe verkar ha fått åka hem till Detroit. De har sett nog av Rangers, helt enkelt…
* * *
Stackars Strålle, det är ju han som får dras med Bickel. Det måste vara som att bli en jävel på att spela gitarr – och bara få jobb i Anna Books kompband.
* * *
Det är en sån där segdeg-kväll i kväll när det tar väldigt lång tid innan läktarsektionerna fylls och stämning är mer surrig än hög.
Men Gris-Olle II har några unga kamrater med sig som håller bra låda intill oss.
* * *
Benn Ferriero, nyförvärvet från Pittsburgh, ser ut precis som Zuke Zuccarello – och har samma nummer.
Man kan bli glad för mindre.
Han är helt okej också.
Eller som Tårtan sa efter förra matchen:
– I liked that little shit!
* * *
Tänka sig – det är problem på nhl.com igen.
Vad hände på teknikavdelningen under lockouten egentligen?
* * *
Mot pentryt och flygplatsloungekänslan.

Som väntat är skadefrekvensen hög så här i början av en minisäsong som började i all hast, utan nödvändiga förberedelser.
På listan över NHL-krigare satta ur stridbart skick finns bland andra Scott Hartnell, Patric Hörnqvist, Darren Helm, Jason Spezza, Gabriel Landeskog, Ryan Kesler, Chris Krieder, Andrej Meszaros, Micke Samuelsson, Derek Roy och Mike Smith.
Och så Biffen Bjurman.
Jovisst – häromdagen kom jag trampande i mina blankslitna promenadskor, missade en snötäckt isfläck och flög på arslet på ungefär samma sätt som Adam Larsson när PK Subban proppade honom förra säsongen.
Prognos:
Bräckt revben och en illa tilltygad armbåge.
Så nu är även jag, min stackars gubbjävel, day-to-day. Jag har inte ont när jag bara sitter så här och kan skriva, men det är svårt att sova – de där revbenen tycker om att påkalla uppmärksamhet när man vänder sig i bingen, om man säger så – så energin är inte Calle Hagelin-speedad direkt.
Så ha lite överseende nu. Det här är en blogg från the injured reserve-list.
* * *
Rangers-Flyers ikväll alltså.
Det är som regel alltid en sevärd och underhållande happening.
Förra säsongen hade Rangers som bekant roligast, eftersom de – till Flyers oändliga frustration – vann sex matcher av sex möjliga, men i år har ju Flyers redan vunnit ett möte, så det är Blueshirts som vill ha revansch på ärkerivalen från andra änden av Jersey Turnpike.
Här kan smälla duktigt!
* * *
Jag är också lite halvförkyld och har ont i en tid, för att nu fullborda sjukdomsrapporten.
Ni hör – det är inte mycket kvar med den här ynklige bloggaren.
* * *
Om jag förstått rapporterna från morgonvärmningen rätt gör Lilja säsongsdebut i den här matchen.
– Jag vet inte själv om jag ska spela, men det blir så är jag beredd, säger han till Tim Panaccio.
Det vore nåt. Den här bloggen vill att det ska gå bra för den älskvärde pratkvarnen från Helsingborg.
* * *
Väldigt off topic, men på vägen till Garden idag ser jag att Iceland Air sjösatt en ny reklamkampanj och på en busskur på 34:e gatan kan man läsa att det tar 1530 timmar att åka kanot från New York till Island, men bara fem timmar med flyg.
Hm.
Det må vara sant, men jag misstänker att marknaden är väldigt liten för de som ser det meddelandet och tänker att ja, fan, vi skiter i kanoten och flyger till Reykjavik den här gången istället.
* * *
Ikväll inleds en ny era i St.Paul i Minnesota.
Jonas Brodin gör sin hemmadebut med Wild – och han gör det av allt att döma med Ryan Suter i första backparet.
– Vi begär mycket av honom redan efter tre matcher, men vi tror att han är kapabel att klara av det. Att komma till Joe Louis Arena och göra sin NHL-debut mot Red Wings, som Jonas gjorde i helgen, är ganska tufft, men jag tycker han var outstanding, säger coachen Mike Yeo till pressuppbådet där uppe.
Bloggen har sin särskilde utsände, MN Johan, på plats och han kommer semirapportera live, men alla är förstås välkomna att berätta hur det går för världens bäste ”Bacon”.
* * *
På grund av den egenartade dygnsrytm jag dansar efter just nu har jag börjat bygga på nya traditioner. Jag hinner ju i princip inte mer än upp ur sängen förrän jag ska hit igen, så några matcher i rad nu har jag intagit min brunch på en diner på åttonde och 34:e. Lite turistigt, men ändå bra. De har finfina omeletter, till exempel. Så jag tror att det fortsättningsvis får bli min pre game-adress.
Och intresseklubben noterar, antar jag…
* * *
Tårtan Tortorella har inte velat skylla på någonting tidigare, men i dagens Post muttrar han om att jo, det är såklart på grund av utebliven camp så många inte håller normal standard just nu.
Jag vill minnas att bloggbiffen var inne på den teorin så sent som i lördags, no?
* * *
Nu slog jag sönder retur-knappen på laptoppen. Det är en stor spricka i den. Fan, jag har haft bättre dagar…
* * *
Tårtan antyder också att han splittrar superkedjan idag. Inte för att han är missnöjd med Gaborik-Richards-Nash, men för att han behöver få även kedjor och spelare att komma igång.
Ja, det finns några spelare det vore roligt att se den här säsongen också. Jag menar, har ni överhuvudtaget sett till Ryan Callahan, Brian Boyle, Derek Stepan och Michael Rupp?
* * *
Han var på första matchen i Boston, men sedan dess har dear old Brooksie inte setts till. Det är oroande rent personligt, jag tycker mycket om honom – och så blir ju presskonferenserna med Tårtan mycket mindre spännande…
* * *
Ja, Calle Hagelin kan också föras upp på listan över Rangers-spelare som inte synts till i början av säsongen, men han började gnistra lite i lördags.
– Det kändes bra. Förhoppningsvis var det ett steg i rätt riktning som jag kan spinna vidare på ikväll, säger han till Post.
* * *
Så Subban föll till föga till sist och skrev på ungefär det kontrakt Marc Bergevin ville att han skulle skriva på. Nu kan han visa framfötterna i tvenne år – och sen få det kanonkontrakt han drömt om.
Och plötsligt ser Habs lite…intressanta ut, trots allt. Med Markov frisk, och PK:s signatur på ett kontrakt, är backuppsättningen rätt mäktig, faktiskt.
* * *
Ser Knuble gå och vissla lite i katakomberna utanför Flyers omklädningsrum. Han verkar harmonisk – och jag är glad att se honom. Det är en sympatisk man.
* * *
Tillbaka på backplats ikväll:
Stu Bickel.
Jag säger ingenting, jag…
* * *
Eken glider, helt otippat, in i pressrummet och konstaterar att man inte kan missa matcher mellan Rangers och Flyers.
Sen sätter han sig ner och tittar på gamla bilder i sin i-phone.
En hjälte ändå, på nåt sätt.
* * *
– Jag vill att Bickel ska hitta sitt spel, säger Tårtan på presskonferensen före matchen.
Ja, jag vill att Beyonce ska inse att hon måste jämna Jay-Z för mig, men det blir förmodligen inte så hur jag än beter mig.
* * *
Igen;
Ljudet när materialarna strax före uppvärmning kommer ut och häller ut puckar på nyspolad is är nästan erotiskt.
* * *
Tårtans ”I want to Stu to find his game” får mig rentav att tänka på scenen i Sopranos när FBI gripit Junior och en agent under ett förhör säger att han egentligen vill ha Johnny Sack.
Junior svarar:
– Yeah? And I wanna fuck Angie Dickinson. Let’s see who gets lucky first.
* * *
Hedbä startar för Devils i TD Garden! Nu ger ni honom några lyckönskningar.
* * *
Plötsligt säger Eken att han inte varit rejält hungrig på tre-fyra dagar – och därför skippar han pressmiddagen, för första gången i världshistorien.
Och jag trodde det var JAG som var dålig nu…
* * *
Lilja ser långhårig ut på värmningen.
Desto större skäl att börja värma utan hjälm, tycker jag.
Det gör Kimmo Timonen – och han ser grym ut.
* * *
Vi har självaste Pravda – alltså inte Dala-Demokraten, riktiga RYSKA Pravda – bredvid oss i kväll.
Rätt tungt ändå.
* * *
Annars är det Luke Schenn det blixtrar mest om i Flyers på värmningen.
Och Hagge på andra sidan. Ja, han gör säsongens första mål ikväll.
* * *
Nu ska jag klämma Pravda på några gamla Izvestija-turneringen-minnen.
Vi hörs enligt gamla traditioner i första paus.

Nu har den vanvettigt efterlängtade säsongen pågått i en dryg vecka.
Så:
Det är dags för årets första ”Biffens lista”.
Huruvida den alltid kommer att gå på just måndagar låter jag vara osagt, den kommer nog snarare att dyka upp lite när som helst, när andan faller på och det finns saker värda att lista.
Men here we go, för första gången sedan i juni – det best och the sämst of senaste veckan enligt den allsmäktiga bloggaren.

1. Scot Beckenbaugh.
– Jag lovade ju att den här doldisen skulle få toppa den första listan. Det var federale medlaren Beckenbaugh som till slut bröt dödläget i förhandlingarna mellan NHL och NHLPA och således är han huvudansvarig för att vi nu sitter här och frossar i hockeygodis året runt. Borde få sitt namn inristat i bucklan.
2. Patrick Marleau.
– Det är rena Gretzky-magin över den svårmodige 33-åringens start på säsongen. Två mål per match i fyra omgångar, sedan bara ett. Shit. Och man får känslan att han kanske, en sån här kort säsong, kan fortsätta vara lika bra även när det gäller…
3. Chicago Blackhawks.
– Aldrig tidigare under sin 87-åriga historia har Blackhawks inlett en säsong med sex raka segrar. Mycket mäktigt. Tomas Ros, som älskar sitt Chicago, kan få dansa seger-lambada i sommar igen.
4. Rookisarna.
– Vladimir Tarasenko i Blues, Cory Conacher i Lightning, Dougie Hamilton i Bruins, Justin Schultz och Nail Yakupov i Oilers, Jonathan Huberdeau i Panthers, Alex Galchenyuk i Canadiens, Jakob Silfverberg i Senators, Mikael Granlund och Jonas Brodin i Wild…det är nåt väldigt speciellt med the class of 2013. Så speciellt att det kan bli bästa rookie-säsongen på flera decennier, känns det som.
5. Bolts.
– De seglar under radarn efter sin kackiga fjolårssäsong, men goddammit. Lightning leder inte östra konferensen av tillfälligheter. Det är ett riktigt bra lag det här.
6. Greg Zanos skägg.
– Den mest fantastiska ansiktsbehåringen i sporthistorien, tror jag. Zano skulle fan kunna spela orgel i The Band.
7. Toby Orr Enström.
– Vår kanske mest underskattade back har inlett briljant uppe på den svinkalla Manitoba-slätten och delar nu ledningen i svenska poängligan med Daniel Sedin. Därmed har han gjort sig förtjänt av lite extra bling-bling. Gå till juvelaren nu, Tobias.
8. Paul Macleans kopia bakom Senators bås.
– Det bästa lika-som-bäret sedan Lasse Anrell hade fräckheten att jämföra mig med fackliga hjältinnan Lillemor Arvidsson…
9. Wade Redden.
– Håller ju på att iscensätta en revansch av samma kaliber som den Sons of Anarchy till slut fick på DEA-agenten June Stahl.
10. Det nya pentryt på Gardens pressläktare.
– Det bästa som hänt sedan UPS började buda snus till USA.

BIFFENS BU

•Lockouten.
– Ska inte nämnas mer nu, jag lovar, men det fyra månader långa konflikthelvetet måste såklart toppa Bu-listan en gång. Som vi hatade den…
•Capitals, Kings, Flyers, Rangers, Red Wings och Coyotes.
– De stora besvikelserna under serieupptakten. Var det ingen som upplyste dem om att de första matcherna efter campen inte var försäsongsövningar?
•PK Subbans omedgörlighet.
– Har fortfarande inte skrivit på för Habs, för att inte får vad han anser sig förtjäna. Så här direkt efter en konflikt när medlemmarna i NHLPA försäkrade oss om att de inte alls var giriga och egentligen bara ville spela hockey känns det…sådär.

NY Rangers – Toronto 5-2 (Slut)
* * *
– Du bara flabbar du, mutttrar Lundqvist när jag har kul åt att han hade 0.00 i räddningsprocent efter 17 minuter – på ett skott.
Well, man får ju passa på. Det är inget ämne man direkt skulle ta upp efter en förlust.
Men precis som jag sa inför tredje, och som alla som såg matchen ju faktiskt kunde ana, kom Rangers tillbaka och vann alldeles väldigt rättvist i tredje.
* * *
Hygglig urladdning av Flyers i Fort Lauderdale.
Men – vad har hänt med Panthers? Såg inte dom alldeles väldigt pigga ut i premiären?
Den här konstiga säsongen…
* * *
Broadway-hatten är tillbaka.
Fast den är helt ny.
Det visar sig att den gamla, den som införskaffades i Stockholm förra hösten och efter att ha vandrat runt mellan spelarna en hel säsong var lika trådsliten som korresoffan, stulits.
– Ja, den försvann, så vi har fått en ny av ägaren. En riktigt fin en. Den vi hade förra året var ju faktiskt en riktigt taskig hatt. Men den här är så fin att Dolan först inte ville ge bort den, men när han hörde att den ursprungliga hatten blivit stulen föll han till föga, berättar Lundqvist.
Den sitter efter denna match på Marc Staal, för övrigt
* * *
Men Leafs alltså…de såg inget vidare ut i kväll. Det blir svårt. Som vanligt.
* * *
Ni vet vad jag ska ut på nu och därför utgår jag från att ni ursäktar det kortfattade i denna avslutning.
Margarita väntar, för bövelen.
Men låt oss ha en slapp söndagkväll ihop om lite mindre än 24 timmar.

Visst vänder Rangers.
Gabby har just satt 5-2 i tom kasse.
Så kan det gå.

NY Rangers – Toronto 1-2 (Period 2)
* * *
Jag får en bestämd känsla av att Tårtan gav spelarna en Kapten Haddock-artad avhyvling – med megafon – i första pausen.
Att påstå att de börjar spela bra i andra vore magstarkt, men det blir i alla fall lite mer energi och desperation i agerandet och till slut lyckas Brad Richards trycka in en retur.
Det är bud på mer också och hur det nu än sett ut tror jag faktiskt att de vänder det här till slut.
Bara de slutar spela powerplay som gick det ut på att slå så många passningar som möjligt utan att försöka komma till avslut.
* * *
Gris-Olle II leder kurvan här nere i årets mest kreativa ramsa:
– Please stop suck, please stop suck, please stop suck, går den.
Ha ha, det är ju artigt och allt.
* * *
Så Wade Redden smackar in ett mål för Blues. Ja, han är ju skandalöst underbetald, han!
* * *
Sant, Jonas Dahlqvist i kommentatorsspåret – riktigt, kontinuerlig fjång har det inte varit på Rangers powerplay sedan Jagr och Nyllet spelade här tillsammans.
Fan, men blir ju helt nostalgisk när man tänker på det…vilket radarpar det var.
* * *
Jag tycker Hagge trampar på bra och gör några riktigt fina byten den här perioden.
* * *
Tony Lagin, det är en Mike Sillinger som har rekordet i flest antal NHL-klubbar med inte mindre än tolv adresser.
Vår egen Anders Eriksson är inte så långt efter med åtta – och Nyllet skuggar med sju. Han hoppas ju dessutom återvända och kan slå Bollnäs-Ante vad det lider.
* * *
Närkingen är helt lugn och säker och fin i sitt enkla, odramatiska spel. Mårts får ta och titta på honom som stay-at-home alternativ till Sochi, tror jag bestämt.
* * *
Bollnäs-Antes klubbar:
Detroit Red Wings, Chicago Blackhawks, Florida Panthers, Toronto Maple Leafs, Columbus Blue Jackets, Calgary Flames, Phoenix Coyotes och New York Rangers.
Sedan har han varit på tryout för New York Islanders också – och kanske något lag till.
Synd han inte är sådan journeyman längre, Eriksson var en rolig jäkel att prata med.
* * *
Babcock har gnällt på att hans rödvingar bara spelar runt pucken i powerplay.
Han skulle se Rangers.
* * *
Kan inte riktigt vänja mig vid att höra speakern meddela att någon blivit utvisad för ”faceoff violation”.
Det låter som nåt man dömer sexualbrottningar för i domstol.
* * ^*
Nu i pausen pågår en debil lek på isen där några stackare får trampa omkring i något slags plastbubblor,
– Vilken idiot kom på det här, undrar Varpu.
Well, det händer i alla fall mer än under Rangers powerplay.
* * *
Nej, Fredrik Leffe, lakritsdrottningen är upptagen av en gammal pugilist. Som jag dessutom råkar vara väldigt god vän med. Vi är bara radarpartners på NHL:s pressläktare.
* * *
Nu känner jag smaken av Rodeo Bars margaritas.
Men först:
Tredjeperren.
Låt oss hoppas att den blir lite bra.

NY Rangers – Toronto 0-2 (Period 1)
* * *
Det här är ingenting annat än komiskt.
Rangers vinner skotten med 14-3 – men Leafs leder med 2-0.
Ja, så sent som sjutton minuter in i perren hade gästerna bara fått iväg ett enda skott, men hade ändå ledningen med 1-0.
Det är hundraprocentig utdelning det – och 0.0 i räddningsprocent för Henke…
Man ska dock inte dra för stora växlar – eller några växlar alls, låt fanskapet vara kvar i friläge – på att Rangers avlossat fler skott.
De är extremt bleka och sloppy och platta och skapar ingenting som känns farligare än det vi skapar här på pressläktaren.
Toronto, däremot, genomför en helt perfekt bortamatch.
So far.
* * *
Som jag var inne på redan igår – det kanske bara är när man går igenom HELA Tårtans mytomspunna camp som man kan spela som Rangers gjorde ifjol.
Den oerhörda noggrannheten med detaljer är extremt påfrestande och just nu verkar ingen i laget orka.
* * *
Jag la till det där ”so far” om Leafs fina genomförandet som en reservation.
De har, i år liksom tidigare, haft en förbluffande förmåga att braka ihop andra halvorna av sina matcher.
Det kan vara Rangers enda hopp.
* * *
Mycket angenämt, tycker jag, att få höra kanadensiska nationalsången live för första gången i år.
Den ”är” ju hockey på samma sätt som gula taxibilar ”är” New York.
* * *
Dan Girardi var, vid sidan av McDonagh, Rangers bäste back ifjol.
Det är han, host host, inte i år.
* * *
Mina damer och herrar, vi har Stiko Per Larsson – Dalarnas Mike Scott – med oss i kommentatorsspåret i natt.
Så nu får ni kamma till er och dutta på lite luktagott, Stiko är en tung celebritet.
* * *
Leafs första powerplay var, om det nu går att föreställa sig, ännu mer tandlöst än de Rangers schabblat bort i sina första matcher.
* * *
Ekens plats till vänster om mig är tom ikväll – han har en bird på besök och då betyder Rangers inte mycket.
Men till höger sitter lakritsdrottningen där hon ska.
Lycka.
* * *
Jag sitter snett bakom Reimer och förstår att han inte har några problem att nypa skottet när Nash i mitten av perren kommer loss i friläge.
Men såg ju redan i torsdags var, hur och när han skulle skjuta.
Så lamt.* * *
Har hämtat min första kopp i pentryt.
Det var lika exalterande att besöka ikväll.
* * *
Cody Franson är petad.
Han skulle stannat i Gästrikland.
* * *
Man ska helst undvika att slåss med Colton, även när man är Rupp. Ingen är starkare.
* * *
Har Fast Freddy Shoestring i luren idag också och försöker få honom att avslöja vilket av de här lagen han håller på; han har ju spelat för bägge.
– Jag är neutral och vill bara se en bra match, lyder det beiga svaret.
Sälen och Svinet och Babianen och Pebbens brorsa får hälla honom några Carlsberg till så vi kan dra fram det sanna svaret.
* * *
Rupp och – framförallt – Asham kan definitivt slåss, men inte lika bra som Colton Orr. Det är bara det.
* * *
Gris-Olle II börjar tröttna på det här:
– Ni spelar för fan mot Toronto Maple Leafs, brölar han i slutet av perioden.
Ja, dom gör ju det…
* * *
Sorry Prytzen, det är helt utanför min kontroll det här med Disqus.
Men till slut kom du ju in och kunde vara lite arg..
* * *
Nej, om man skulle ta en stor snus.
Later, folks.