Hejpå’re, som Ted Åström sa med historiens bästa stuns i Sällskapsresan.
Nu åker vi – igen.
Det är tätt på given, som flickan sa, men den som klagar efter fyra månaders hockeymörker kan ju gå och bita i sargen.
Vi har svinkul, eller hur?
Enda problemet såna här back-to-back-veckor är att en bloggare som yours truly inte göra NÅGOT anat än följer hockey och därför inte får så mycket näring till de här inläggen. Igår, till exempel, åt jag lunch hemma. Sedan tog jag mig ut till Newark, såg match, krånglade mig hem igen, höll på och skrev referat fram till 0.300, var tvungen att se ett par Wire-avsnitt för att komma ner i varv och somnade framåt morgonen. Så när jag steg upp idag var det bara att, något seg, göra sig i ordning och ta sig över Manhattan igen för att komma i normal Biffen-tid till Garden.
Det är verkligen inget klagomål – detta är livet och min dygnsrytm har alltid varit exotisk – men jag vet inte om jag får ihop ett fullt lika långt intro som vanligt när jag liksom inte hunnit få så många nya intryck sedan sist.
Hoppas jag är ursäktad i så fall.
* * *
Leafs är alltså på Garden denna svinkalla – jodå, The Day Efter Tomorrow pågår fortfarande i New York – Saturday night.
I många år var det ett av lagen man såg mest fram emot att få se här. Först hade vi en Sudden som alltid orsakade extra blågul mediahysteri och förstås var en religiös upplevelse att se på isen, sedan kom Fast Freddy Shoestring dit och såg under Manhattan-besök till att säkra stories åt bloggen för veckor framöver.
Nu…well, not so much.
Fast jag gillar fortfarande att ha de blåvita lönnlöven här. Det är ändå ett klassiskt lag, det blir alltid hög stämning och matcherna rymmer har ofta nerv och emotionell laddning.
Så jag tycker ni ska vara med och kolla ikväll, nu när ni inte behöver upp imorrn och så.
Deal?
* * *
Patrick Marleau är ju besinningslös bra just nu. Mannen har alltså på egen hand gjort mer mål än till exempel Philadelphia, Columbus, Calgary och Los Angeles.
Tänk om det höll i sig, tänk om han var lika sataniskt effektiv när det verkligen gällde – då skulle vi som bevakar Stanley Cup-finalen ha klippkort till norra Kalifornien.
* * *
Och vi har ju fortfarande den utmärkte närkingen Calle Gunnarsson i Toronto och han är rena Mike Bossy för tillfället. Ett mål och två assist blev det senast. Lundqvists får vara beredd på att det kärvs koncentration av white-man’s-overbite-sort när han är på isen.
* * *
Åker hiss med Leafs-coachen Randy Carlyle två och fyrtiofem före första nedsläpp och fanimig – han är ännu mer lik Carl-Gustaf Lindstedt på nära håll.
* * *
Det konstiga med Gunnarsson är att han är så trevlig. Min mormor, som blev 104 bast och visste vad hon talade om, sa alltid att man skulle passa sig för närkingar för att de är så elaka. Jag tror förstås på det, Gunborg Strömberg var som sagt utrustad med stora livsinsikter, och får inte ihop ekvationen med CG.
* * *
Prisa gud, Torts har slutligen sett ljuset och bänkar Bickel (det ligger bra på tungan, gör det inte – bänka Bickel? Jo, han är som gjord för det).
Istället får Benn Ferriero, nyligen hämtad från Pittsburgh, chansen i fjärdekedjan.
Och så är Asham tillbaka. Det borgar för underhållning, no?
* * *
Det bara slog mig när jag låg och finsov på förmiddagen, efter att klockan hade ringt – om NHL-spelarna ska spela OS om ett år (ja, det är ju fan bara ett år kvar!) lär det inte bli någon All Star-weekend nästa säsong heller; två långa speluppehåll vill ligan definitivt inte ha.
Ett medlidsamt sms skickades såklart omedelbart till Michigan och svaret kom direkt:
– Fan!! Jag som verkligen såg fram emot det nästa år!
He he.
Nå, nummer 40 i Red Wings får trösta sig med att vi i den här bloggen ändå ska försöka propagera för en kortare uppvisningshelg under vilken han kan få visa sin färdigheter för fansen…
* * *
Post har idag en artikel om att Derek Stepan borde börja producera lite.
Ja, vilken bra idé.
* * *
Mark Howe är här ikväll också – liksom scouter från Blackhawks, Kings, Coyotes, Avalanche, Ducks och Blue Jackets.
Som sagt, de klubbarna ska inte möta några Eastern Conference-lag i år, så det handlar bara om att hålla koll på eventuella trejdalterntiv.
* * *
Vilka håller man på som djurgårdare när Sharks och Avalanche möts?
Ni har ju mäktiga järnkaminer i bägge lagen.
* * *
MrTaggen rasar i kommentatorsspåret att jag inte går ut och härjar efter matcherna så här på helgerna.
Well, grejen – Herr Tagg – är ju att jag ska hålla koll även på de övriga matcherna och lämna referat till finaste sportbladet.se
Men nånstans har du förstås en poäng, så i natt har jag tagit ledigt och när krutröken lagt sig efter den här matchen tar jag rygg på några kamrater ut på byn.
Det talas om att vi ska sänkas några av de livsfarliga margaritas som serveras på Rodeo Bar på tredje avenyn. I så fall kommer ni ha en seg biff att göra med framåt eftermiddagsmatchen mellan Washington och Buffalo i morrn…
* * *
Och plötsligt kommer nyheten att Rangers gjort klart med Jason Arnott.
Ooops, då gör Derek Stepan ännu klokare i att börja producera för annars har han gjort sitt som andrecenter.
* * *
När jag fick tag i Vigge Hedman efter Tampas seger mot Ottawa igår visade det sig att han satt på ett party klubben höll för Vinny Lecavalier efter hans tusendematch.
Då, sa jag, kan du kanske rentav unna dig en öl?
– Jag dricker ett glas vin, det är bättre, replikerade Hedman.
Se där, det kan bli världsvana finsmakare även av ångermanlänningar.
* * *
Man måste fortfarande ge sig ut på de vanliga läktarna för att nå nya pressläktaren, och dess gyllene pentry, och en sån här helgkväll ser man dem överallt:
Små knattar som får gå på match med pappa och med nyinköpt Rangers-kepa och tittar storögt på isen, på andra människor, på de väldiga läktarsektionerna, på det smutsiga golvet, på allt.
Det lyser om dem – och det är den lystern som egentligen ÄR live-sport, visst är det?
* * *
Sean Avery är long gone, men New York-fans glömmer aldrig en favorit – bara så Dion Phanuef vet. De där ”sloppy seconds”-ramsorna kommer eka ikväll också.
* * *
Jag saknar ändå de där loftgångarna mellan läktarsektionerna här inne. När de fanns kunde man förflytta sig runt hela hallen utan att gå ut i entréhallen och det var inte minst praktiskt när korrespondenter fick i uppdrag att jaga rätt på kungligheter tidningen hade hört skulle vara här.
Uppgiften i sig saknar jag i och för sig inte, jag kände mig bara som en idiot när jag klev fram till Madeleine för att fråga vad hon tyckte om matchen, men ändå. Det var ett trevligt inslag att kunna gå där och glo på folk.
* * *
Sharks som ena laget i en final…fan, jag gillar verkligen tanken. Att hänga i The Bay Area i juni, göra intervjuer med Dogge hela tiden, att se Jumbo Joe Thornton i form.
Kan de inte få ihop det nu då?
* * *
Bäst – Rangers har de mörka original six-tröjorna ikväll. De använder jag alltid på PS#, för de är så överlägset snyggast.
* * *
Nu ser jag Colton Orr på värmningen och blir så glad att jag måste sitta och specialstudera honom ett tag.
Kör nu, vänner. Kommentatorsspåret bara väntar på er.

New Jersey – Washington 3-2 (Slut/övertid))
* * *
Inte nog med kylan.
När vi kommer ut från The Rock i den sena kvällen visar det sig att det snöat också.
Hallå.
Då blir det kaos i den här delen av världen, i synnerhet ute på Jersey turnpike, så det får vara hur kallt och bråttom det vill – jag vägrar åka med Newark-chaufförer som ska ut och slira på däck blankare än mina nyputsade skor.
Jag tar det sega path-tåget istället och kommer hem till värmen efter deadline, men jag lever.
* * *
Ja, man satt ju bara och väntade på att Kovy skulle få rätt läge.
Han är allt hans kände mer kände landsman i det andra laget var för några år sedan – bara lite mer.
Kommer gå bra för Devils, det här.
* * *
Alltså, jag var inget fan av Marlo Stansfield jag heller. Han var ju ett svin man ville se gå under. Men Jamie Hector, skådisen, porträtterade honom med en svidande pregnans.
* * *
Ja, det är – trots allt annat som hunnit hända – det enda av mina tips före säsongen jag är beredd att ompröva; Devils kommer inte missa playoff.
* * *
Det är inte direkt karneval i Caps omklädningsrum, men spelarna sitter inte och snyftar heller. De lyckades trots allt komma tillbaka från 0-2-underläge i tredje och bärgade säsongens första poäng.
– Ja, det var ett litet steg framåt. Men det är fortfarande för mycket som inte stämmer i vårt spel. I princip är det ingenting som gör det fem mot fem, suckar Bäckis och får några väldigt långa hårtestar ur ansiktet.
* * *
Yayo, som gjorde en riktigt bra match ikväll, skyller sina brända chanser på Hedbä.
– Han tar alla mina skott på träningarna så jag har inget självförtroende kvar, flinar han.
* * *
Det är inte bara Bäckis som är långhårig. Även Mike Green och John Carlson har sparat ut såna kalufser att man kan får för sig att man är inne i Kings of Leons loge efter en svettig show.
Vad är dealen med det?
* * *
Det är inte så dumt att komma hemma och hitta Hockey News tjocka, snabbt uppdaterade Season Preview-nummer i brevlådan. Jag som är så trött och behöver sova…
* * *
Calle Johansson är sist ut ur de inre rum där coacherna håller till och hinner inte stanna och dra särskilt många anekdoter, men meddelas kan i alla fall att han bor mitt i DC och tycker det är fruktansvärt kul att vara tillbaka i ligan.
* * *
Nej, nu tar jag mitt Hockey News-nummer och lägger mig i korresoffan och dreglar lite över deras tips.
Väl mött på Garden kommande natt, okej?

Kovy avgör, 3-2 till Devils.
Vi hörs – men det dröjer

2-2 i The Rock till slut.
Så Capitals har i alla fall bärgat säsongens första poäng – md viss hjälp av domarna, tycker åtminstone publiken här.
Nu blir det OT.

New Jersey – Washington 2-0 (Period 2)
* * *
Det är svårt att inte tycka lite synd om Capitals nu.
Som sagt, till skillnad från igår kämpar de i den här matchen – men absolut inget stämmer. De har ingen tajming i spelet, ingen precision, ingen stadga och ingenting annat heller.
Så till slut blir de frustrerade och sloppy och drar på sig två utvisningar på en gång och den här stabila Devils-upplagan försätter inte fem-mot-tre-chanser.
Man bara VET att det ska bli 2-0 och det blir det också, via Patrik Elias klubba.
Sorry huvudstadshjältar, men ni kommer stå på noll poäng även efter denna fjärde match.
Aj.
* * *
Jag sitter och nynnar på Melissa Horns ”Hur ska det gå” hela tiden nu, för Yayo är ju lika het som det är kallt ute.
Framförallt i numerärt underläge.
Han rycker loss i friläge ännu en gång och ska ju egentligen ha säsongens första kryss i målprotokollet där,
* * *
Ja, det är ju det också.
När Caps väl skapar en het chans eller två står Marty Brodeur i vägen och är inspirerad.
– Han ser ut som en 20-åring, myste DeBoer efter förra matchen.
Ja, han är i alla fall betydligt mer peppad och skärpt än under normala säsongsupptakter.
* * *
Håller på och fäpplar med telefonen ute i presspentryt i pausen och på nåt sätt lyckas jag av misstag få fram Siri, som högt och ljudligt frågar ”Hello Biffen, what can I do for you”.
Det väcker viss munterhet hos några halvbekanta kollegor.
* * *
Körde Caps för hårt under campen?
Som Dan Rosen påpekar – och som man nu kunnat se på repriser – kunde Gionta göra 1-0 för att John Carlson backcheckade som bar han ett piano på ryggen.
* * *
Tack Oggmonstret, för kommentatorsspårsupplysningen att Lilja är uppkallad från Big Kjells Adirondack igen.
Det var en god nyhet jag inte hade koll på, men Mezaros är ju tydligen borta i minst en månad, så Flyers behöver verkligen den skånske snusmästarens tjänster nu.
* * *
Devils-fansen livar då och då upp stämningen med några ”Rangers suck”-ramsor.
Det är alltid en brottarhit här.
* * *
Jaså, Red Wings powerplay-segma består?
Ja, ni hörde ju vad en nostalgisk Babcock sa efter Dallas-matchen:
– Tänk på den tiden vi hade Lidas och Homer. Då stod en vid kassen och en sköt. Nu spelar vi runt och runt och runt.
* * *
Ovie får inte mer uträttat på den där omtalade vänsterkanten än om han tagit materialarens plats ikväll, men så är det – som alltid – Hanky Tank Tallinder som håller honom uppsikt också.
Det är likvärdigt med att bli inlåst i en låda och varsågod och försöka producera därifrån.
* * *
Devils cheerleaders har en ny approach i år och ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det här utan att framstå som Benny Hill, men låt oss apropå en tidigare nämnd tv-serie säga att det ser ut som att Silvio Dante varit inblandad i förändringen.
* * *
Neuvirth har varit bra han också. Hemmaledningen hade kunnat vara mycket större.
* * *
Har vi inga Marlo Stansfield-fans i läsekretsen?
* * *
Mark Howe är här ikväll också – och lär väl få ta Toronto-matchen på Garden med. Det är väl lika bra Wings hyr en lägenhet åt honom på Manhattan.
* * *
Någon som saknar Zach Parise?
* * *
Tack för alla uppdateringar från övriga arenor, uppskattar om ni fortsätter så.
Själv ska jag nu avnjuta tredjeperren här och sen, på nåt sätt, ta mig hem till 38:e gatan och först därefter kommer det väl några slutord här,

New Jersey – Washington 1-0 (Period 1)
* * *
Capitals försöker ikväll i alla fall, särskilt i början, men för att travestera Marlo Stansfield i ”The Wire”:
Dom vill att det ska vara på ett sätt, men det är på det andra sättet.
Devils är lugnare och säkrar och har ledningen med 1-0 i alla fall.
Ska Caps komma tillbaka måste krampen släppa, den som lyser om dem i avslutningarna – och hur får man det att hända?
* * *
Yayo!
Det är han som sliter sig loss i friläge i ett numerärt underläge, fintar damaskerna av en Capitals-back och sen får iväg ett skott som Gionta kan slå in returen på.
Sen håller han på att göra 2-0 med ett fräsigt skott från nära håll med dryga minuten kvar.
Det är ju så man nästan helt osökt utbrister i Melissa Horn-serenader.
* * *
Det är när en säkerhetsvakt gnäller över att Marlo gör det svårt för honom som drogbaronen på Baltimores west side helt iskallt tittar på honom och svarar:
– You want it to be one way. But it’s the other way.
Det är ju kungligt.
* * *
Ja, ni matar väl på med information om hur det går för Bacon Brodin i The Joe?
* * *
Det är för coolt att Tedenby spelar i förstakedjan med Kovy och Travis Zajac.
Sånt fint händer när man möter motgångar genom att bara hålla käften och trampa på.
* * *
För fyra år sedan hade Mike Green inte missat drömläget han, helt ren i slottet, får redan i första bytet, det hävdar jag bestämt.
* * *
Bajzmannen, din fråga kan mycket väl vara den mest besynnerliga i kommentatorsspårets historia – och det säger inte lite.
Sånt pratar man inte om, jag är en gentleman och som sådan diskret, på alla sätt.
* * *
George McPhee, Capitals explosive general manager, står en stund och hänger några stolar från mig och jag gör mig förhoppningar om att han ska sitta här och titta, för ingen är mer underhållande att följa under hockeymatcher, han blir fullständigt skogstokig hela tiden, men tyvärr – till slut går han och låser in sig i sin svit.
* * *
Det är färre åskådare, och sömnigare stämning, idag än vid premiären i tisdags.
Tråkigt, det.
* * *
Capitals-ledningens svit är dock öppen utåt arenan, så när Beagle åker ut för holding tio minuter in i perren ljuder ett rungande ”Fuck that! Are you crazy!” över hela pressläktaren.
McPhee i sitt esse, ha ha!
* * *
Bäckis snurrar bra bakom kassen och slår några patenterat vassa passningar, men det syns att även han är frustrerad just nu.
Han får tänka på att storebror Storchen fyllde år här om dagen och förmodligen inget hellre vill ha i present än ett par strutar signerade lillebror.
* * *
Är alldeles ensam ikväll, ingen Ek och ingen Varpu har orkat släpa sig ut i kylan.
Så, ja, det är ju bara att gå och hämta kaffet på egen hand.

God afton, pojkar och flickor.
Bloggen har ånyo korsat Hudson River och sitter på sin hårda men hemtrevliga plaststol på pressläktaren i The Rock.
Här blir det fredagsmys med Devils och det krisande Capitals ikväll och jag hoppas många vill vara med och värma sig i det bastuheta kommentatorsspåret, nu när det är helgnatt och allt.
* * *
Permafrosten vägrar släppa greppet om New York-området, så jag ser i ännu högre grad än vanligt ut som Michelin-gubben när jag vaggar från luffarna på Penn Station till pressentrén.
Har både undertröja, skjorta, extra cardigan, kavaj, ytterrock, tjocka handskar, löjlig toppluva från Iowa och halsduk knuten runt ansiktet.
Lik förbannat fryser jag för på fötterna har jag bara vanliga promenadskor. Jag anser att man inte kan gå på hockey i andra skodon – och får således skylla mig själv.
Det kunde dock vara värre.
Erik Karlsson berättade efter matchen i Fort Lauderdale igår att det är minus 35 hemma i Ottawa – och att han därför inte var helt missnöjd med att befinna sig i Florida.
* * *
Det här blir en intressant tillställning, det.
Capitals har ju satt sig pang på arslet under säsongsupptakten och är nu enda lag i hela ligan utan poäng.
De måste alltså ovillkorligen vinna ikväll – men det känns inte som att de är förmögna att rubba stabila Devils.
Under de delar av matchen jag såg igår verkade det inte ens som att de orkade kämpa och gör man inte det i The Rock kan man hälsa hem.
Fast Adam Oates och Calle Johansson kanske har några gjort klart att försäsongen är slut nu?
Spännande.
* * *
Sitter på rätt sida i den fredagsknökade vagnen så när tåget från Manhattan glider in mot Newark ser jag den gräsplätt där Tony Soprano och Johnny Sack vid valda tillfällen hade hemliga möten.
Det känns alltid lite coolt.
* * *
Devils, å sin sida, har börjat utmärkt och därigenom byggt på ett självförtroende som nog redan var rätt solitt efter förra vårens resa till Stanley Cup-finalen.
Så de borde kunna spela ut och ha rätt kul i andra matchen i rad mot en helt desperat motståndare.
* * *
Undras, förresten, om Johnny Sack var Devils-fan?
Förmodligen inte, han kom ju ursprungligen från Brooklyn och tillhörde ”New York” så hans mörka hjärta klappade nog för Rangers.
Däremot är jag helt förvissad om att den som sa något förklenande om Marty till Pauile Walnuts, Big Pussy, Ralphie Cifaretto, Gene Pontecorvo, Benny Fazio, Dick Barone och Father Phil Intintola låg jävligt risigt till.
* * *
Back-to-back-matcher verkar inte vara Rangers grej i år. Fan så glåmiga de var igår. Vilket väcker misstanken att man kanske måste gå igenom Tårtan Tortorellas traditionella överlevnadsläger till camp för att kunna spela som Blåskjortorna gjorde ifjol.
Och det i sin tur betyder ju i så fall att den här säsongen inte alls blir lika skoj som många runt laget föreställt sig.
Men det är tidigt ännu, men måste motstå frestelsen att dra tvärsäkra slutsatser efter en vecka…
* * *
Calle Johansson, ja.
Det är ju efter våra gemensamma finalresor genom åren en klassisk karaktär i den här bloggen.
Men nu har han ju ett seriöst jobb, så även om jag slår mina lovar runt gästernas omklädningsrum timmarna innan första nedsläpp vill jag inte störa före match.
Efteråt, dock, ska jag försöka kram fram lite sedvanligt skönt bloggstoff från den bästa historieberättaren av dem alla…
* * *
Minnesota Wild ”brought home the bacon” inför kvällens bortamöte med Red Wings.
Ja, Jonas ”Bacon” Brodin begår alltså NHL-debut
Om jag vetat det lite tidigare hade jag fan varit på plats, för jag råkar vara övertygad om att det är en av våra mest gloriösa karriärer NHL-karriärer som därmed inleds.
Och det är ju högst lämpligt att han får börja i Joe Louis Arena och ta vid där en annan gudomlig back regerade under två decennier.
* * *
Trots att jag inte riktigt tror på Caps – ännu – har jag en känsla av att Matilde Johansson sätter en balja ikväll.
Jo, det är så Marcus ”Mojo” Johansson heter nu.
För när bettingsajten Besson för någon vecka sedan satte odds på vilka som skulle vinna den svenska assistligan i år dök det odödliga tryckfelet upp.
Matilde Johansson, Washington Capitals – 20 gånger pengarna.
Sånt passerar inte obemärkt i den här bloggen…
* * *
Sharks alltså.
De såg nästan skrämmande bra ut under den där mäktiga vändningen sista elva minuterna igår natt.
Hur är det möjligt så här tidigt på säsongen – när nästan alla andra fortfarande sitter fast i pre season-gegga?
– Vi hade en väldigt smart camp, förklarade Dogge Crankshaft på telefon efteråt.
– Dom körde inte skiten ur oss alls. Istället fick vi nästan uteslutande fokusera på detaljer i vårt spel. Det tror jag
Han konstaterade också att det blivit ett enormt lyft med Larry Robinson som backtränare och det antar jag att eventuella Devils-fans som följer oss i natt kan relatera till.
* * *
Jag följer inte tv-serien ”Suits”, men det gör signaturen Peter Sid Ståhl och han levererade just en fin juvel från ett färskt avsnitt i kommentatorsspåret.
Så här löd tydligen ett replikskifte mellan karaktärerna Donna och Harvey.
Donna: Box at the Garden?
Harvey: Have Lundquist meet him pre-game.
Donna: Do the king do that?
Harvey: He does for me.
Ha! Det är när new yorkska manusförfattare använder ens namn på det sättet man vet att man verkligen ”made it” i världens huvudstad.
Fast det är inte sant.
Lundqvist möter inte ens Gud Fader själv pre-game.
* * *
The Rock-organisten pumpar – länge! – med sån jönsig muzak innan publiken kommit in i hallen att man kan få för sig att han övar för ett gig som soundtrack-ansvarig på tv shop.
Herregud, konsertpianisten – kom hit och avsätt honom, en gång för alla.
* * *
Till slut har Jamie Benn ritat på för en fortsättning i Texas – och Stars blir därmed ännu intressantare.
Nu väntar vi bara på PK Subban.
Ska det verkligen sluta med att han lämnar Montreal? Skulle ju vara helt surrealistiskt.
Men han har slagit fast att han vill ha ”den lön jag förtjänar” och den blir det svårt för Habs betala med nuvarande lönetaksregler.
* * *
Min förhandsvibb säger också att Yayo Josefson kommer ha en fin kväll mot Caps.
Det är dags för ett mål eller två, faktiskt.
* * *
Efter en underlig utflykt på högerkanten är Ovetjkin tillbaka ute till vänster – där han spelat hela sitt liv – ikväll.
– Naturligtvis känner jag mig mer komfortabel där, det är ingen hemlighet. Men det handlar inte om det nu, det handlar om att vi måste jobba hårdare, sa han efter värmningen i morse.
Det får ändå betraktas som lovande att herrn har så kallad sjukdomsinsikt.
* * *
Ser några glimtar av Devils fotbollsuppvärmning och kan konstatera att det syns på Hedbä att han vuxit upp i trakter där IK Brage regerar.
Där får man liksom bollkänslan med modersmjölken!
* * *
Man kan inte ens föreställa sig upphetsning när Sidney Crosby – som ju var skadad förra säsongen – idag återvänt till Winnipeg för första gången sedan han var sjutton och låg på läger inför JVM.
De har ju viss fäbless för kanadensiska hockeyhjältar där uppe, om man säger så
Och han verkar rätt exalterad själv också – av klimatet. När jag gnäller här nere ska man ha klart för sig att New York ändå är rena Gran Canaria i juni jämför med Manitoba-prärien och Sid The Kid verkar alltså uppskatta helvetet.
– Jag har inte varit exponerad för riktig kanadensisk vinter på länge, så det var roligt att promenera från hotellet till hallen före morgonvärmningen, säger han till nhl.com.
Galning.
* * *
Nu tar vi och lägger in en fet prilla, kollar uppvärmning och laddar för gametime.
Det blir nåt det här.

NY Rangers – Boston 4-3 (Slut)
* * *
Så där effektiv trodde jag att Gabby Gabby Hey Gaborik numer bara var på Playstation, men det är verkligen med skärpa och påpasslighet han, på volleyretur, fullbordar sitt hat trick och avgör matchen.
Stor lättnad för Rangers förstås.
– Ja, om vi förlorat även när vi spelade så bra som i natt hade det varit tungt, som Lundqvist säger efteråt.
Nu gäller det bara sluta ta så infernaliskt många utvisningar, begå färre individuella misstag och utveckla ett powerplay som är vassare än det b-lagen i spanska knatteligan har.
Sen ska nog det här bli bra.
* * *
Ah, här tar vi och bjussar på lite bilder – bland annat på en Ek i ett gudomligt pentry, läktarvy och en jetlaggad lakrtitsdrottning från Finland.

* * *
Oftast står han ju mest och grymtar och fräser och är grinig, men de få gånger Tårtan Tortorella tar sig tid att prata hockey på allvar finns det faktiskt få som är intressantare att lyssna på.
Detta visar sig vara en sån speciell kväll. Här är bara några utläggningar i mängden:
…om Gaborik:
– Han är en annan spelare idag än för några år sedan. När jag först kom hit var han en perimeter-spelare som inte ville ge sig in i de jobbiga skiten och inte ville träna när han kände sig sliten. Men av de 40 mål han gjorde ifjol kom den helt avgörande majoriteten från fem till sju fot och han är alltid kvar på isen under träningarna. Han har utvecklats enorm.
…om Chris Kreider:
– Han spelar inte bra och vi i den här organisationen måste ta ett beslut om vi ska göra med honom. Jag har sett så många unga talanger förstöras för att man inte tagit hand om dem på rätt sätt och det får inte hända med Chris, han har för många tillgångar för det. Han hade behövt gå genom vår traditionella camp men nu gick ju inte det och då kanske det är bättre att han får fortsätta utvecklas i AHL.
…om segern mot Boston.
– Hur konstigt det än låter tycker jag det var viktigare HUR vi vann än ATT vi vann. Vi är fortfarande ett väldigt sloppy hockeylag, men vi höll ihop, vi svarade på Bostons ”surges” . några av killarna försökte sig på bra saker i viktiga lägen. Det såg vi ingenting av i de två föregående matcherna.
Sedan frågar Ken Campbell från Hockey News hur herr tårta tycker att Rick Nash svarat på förväntningarna i New York och coachen bara lyser upp:
– Shit…bara titta på honom. Han är en fantastisk hockeyspelare. Och är inte ens han i form ännu. Han kommer bli en väldigt stor spelare för den här klubben.
* * *
Nu har Oliver Ekman-Larssons resa mot kampen om Norris Trophy.
Två mål och en assist i natt, oh yeah.
* * *
Efter matchen packar Rangers snabbt ihop sina pinaler, sen tar de sig gemensamt nerför trapporna, kliver på ett tåg och åker till Philly för morgondagens match mot Flyers.
Man vill inte ens berätta för spelare i Canucks, Wild och Jets att det finns dom kan resa till bortamatcher på det sättet.
* * *
Själv har jag nu bloggat back-to-back-to-back-to-back-to-back sedan i lördags, så i morrn unnar jag mig en välbehövlig night off.
Jag ska förstås se – bland annat – matchen från Philly, och ser mycket fram emot att få höra Sam Rosen för första gången i år, men måste verkligen bara luta mig tillbaka en kväll.
Kommentatorsspåret lär dock vara öppet, så ös loss där, så hörs vi sen när Caps kommer till The Rock och möter Devils på fredag kväll.

Och Gaborik avgör.
Hat trick.
Och 4-3 till Rangers.
Mer kommer senare.

3-3 vid full tid.
Det blir alltså förlängning här.
Och Rangers har i alla fall säkrat sin första poäng för säsongen…