Vaknade tidigt på Måndags morgonen. Gick ut och tog en ambitiös powerwalk längst med hela 14th street, från väst till öst och tillbaka. Det tog mig ungefär en timme. Sen avnjöt jag en grym kaffe och macka utomhus i solen och planerade dagen.

Det blev en väldigt händelserik dag idag. Först fixade jag lite hemma i lägenheten, min underbare Company Manager Steve hade köpt en stor korg med mat och några onyttigheter som jag stoppade in i mina tomma skåp i köket. Alltså jag bor som en kung här…så himla mäktigt. Känns bra om man säger så….

Klockan 13.30 idag hade mötte jag upp vår kostymansvarig på teatern som heter SAM en toppenkvinna som jobbat med The Phantom i säkert 10 år. Hon tog mig med till 20 gatan till en väldigt erkänd, meriterad och trevlig skräddare som heter Eric Winterling som även han jobbat med föreställningen i många år. Han gör den svarta kostymen som jag har på mig i föreställningen. För er som gillar musikaler så gör han även Elphabas klänning i Wicked… ja då vet ni det. Han hade även två fantastiskt fina hundar som jag glömde ta bild på, men jag blev väldigt förtjust i dem.

Sen tog vi en taxi upp till The Majestic Theatre där jag ska spela Fantomen. Där det var dags för ett mask- och perukprov. Då rök mitt skäggstubb, så nu ser man inte så gammal ut längre…ha ha! Det blev en tuff omgång – ganska svårt att helt plötsligt jobba med en helt ny person som ska sätta på dig ditt ”ansikte” speciellt eftersom smink och mask är en stor del av denna roll. Man vet liksom hur man vill ha det efter 6 månader i London och 8 föreställningar i veckan. Men jag försökte vara open minded, vilket jag är ganska bra på. Det tog lite längre tid än vi räknat med men shit vad skönt det är att man vet vad man vill idag som 40-åring. Man har lärt sig att vara rak och tydlig, så det kommer att bli toppen men det kommer nog ta ett tag…

Det är ju det som är den konstnärliga resan, den tillhör – den är kul. Här är tjejerna som gör peruk och smink, de har varit med i föreställningen i 20 ÅR!!! Gillar dom skarpt, man får höra så många roliga historier..Sen blev jag upphämtad av min kompis Michael vid ”stage door”. Fortfarande fantastiskt väder ute. Köpte en kaffe och drog iväg till inspelningsstudion där min andra kompis Stephen Schwartz spelar in cast-albumet till nyuppsättningen av PIPPIN. En helt fantastisk musikal som jag skulle vilja göra någon gång. Old school men av den bästa sorten – i denna nyuppsättning görs den med massor av cirkusartister vilket låter super spännande. Ska titta på den i helgen när jag är repfri.

Kul att vara med och se Stephen jobba i studion – such a pro!
Stephen har faktiskt låtit mig få hålla i hans Oscars- statyett en gång. Den han fick för sången med Whitney och Mariah som jag skrev om igår, han avslöjade för mig att den är gjord i plast med guldöverdrag och en tung vikt i botten så det ska kännas som solid guld…ha ha – man sparar in här också.

Sen tog jag en taxi ner till NYU för att träffa min nya dialekt coach som ska hjälpa mig lite mer med min engelska accent. Tänkte att jag skulle slipa på den lite till nu när jag får chansen att öva varje kväll på scenen. Vore ju kul om man fick en 100 procent perfekt accent någon gång, hard work men jäkligt kul! Det visade sig att Deborah hade jobbat med Peter Stormare när han spelade i en pjäs här på Broadway för några år sen. Hennes man kunde dessutom prata som en skåning, information hon väldigt gärna ville dela med sig av… Mycket lustigt. Hon visade dessutom för mig hur det låter…

Sen blev det en Yellow-cab hem upp till teaterdistriktet där min underbara lägenhet ligger. Nu är jag så himla hungrig och måste ta mig ut och käka lite innan jag ska plugga text och njuta lite mer av min fantastiska utsikt. Har lite hemlängtan men det är en skön känsla att ha, då vet jag vart jag har mitt hjärta.

Idag slog det mig hur fantastiskt lyckligt lottad jag är och hur tacksam jag är för att jag får vara här – jag lever min dröm just nu och jag är stolt att jag kommit så här långt! Jag har jobbat hårt för det. Stolt att jag vågade drömma!

Sluta aldrig drömma!!!!! Dreams do come true, even after 40……

Sov gott !

P.s Nu blommar Magnoliorna här, det är kärlek det!