Sov riktigt länge idag…känns som den värsta jetlaggen har lagt sig nu vilket är skönt eftersom jag börjar mina repetitioner på allvar imorgon. Började dagen med ett välbehövligt träningspass nere i gymmet som ligger på 10 våningen i huset där jag bor. Det känns ju ganska skönt att man har det så nära, man kommer liksom inte undan då.

Sen hade jag en trevlig pratstund men en svensk journalist som jobbar för tidningen ELLE som också bor här i NY. Alltid lika roligt att prata NY upplevelser med en annan svensk som har bott här länge. För er som är intresserade tror jag att intervjun kommer att publiceras i juni.

Sen hade jag det lugnt ett tag innan det var dags för en ny timme med min fantastiska dialekt coach Deborah nere på NYU’s Tisch School of Arts – som ligger på Broadway at Waverly Place. Hon är verkligen stenhård så man känner sig helt slutkörd i huvudet efter klassen. Vi har det riktigt kul tillsammans.

Sen mötte jag upp Stephen på Pearl studios på 8 Ave där han repade för en konsert som ska göras med hans musik på Carnegie Hall på fredag. Sedan åkte vi ner till Bleecker Street för att kolla på MIKA som bjudit in Stephen för att han precis spelat in en av Stephens sånger som heter ”Popular” från musikalen ”Wicked”, fast i en ny poppigare version som var riktigt bra. Kvällens överraskning var att han framförde sången med tjejen som sjöng originalet här på Broadway – Kristin Chenoweth. Ni känner säkert igen henne från TV-serien Glee, hon är en grym skådis/komiker och sångerska.

Bra konsert, en skön liten sättning på bandet, bara 3 på scenen och en väldigt hängiven publik som typ sjöng med i alla texter. Då ska man veta att MIKA’s sånger är väldigt ordrika så det var imponerande. MIKA var en väldigt trevlig person dessutom, det var kul att snacka lite efteråt och höra om hans pågående Amerikaturné.

Nu är jag precis hemkommen och ska försöka komma i säng. Imorgon ska det sjungas för första gången med min regissör här, Seth Sklar-Heyn och föreställningens musikaliska supervisor, David Caddick – en tungviktare i dessa sammanhang. Jag hade glädjen att jobba med honom när vi gjorde ”Witches of Eastwick” i London 1999 så det ska bli kul att jobba ihop igen.

Sov gott.

Vaknade tidigt på Måndags morgonen. Gick ut och tog en ambitiös powerwalk längst med hela 14th street, från väst till öst och tillbaka. Det tog mig ungefär en timme. Sen avnjöt jag en grym kaffe och macka utomhus i solen och planerade dagen.

Det blev en väldigt händelserik dag idag. Först fixade jag lite hemma i lägenheten, min underbare Company Manager Steve hade köpt en stor korg med mat och några onyttigheter som jag stoppade in i mina tomma skåp i köket. Alltså jag bor som en kung här…så himla mäktigt. Känns bra om man säger så….

Klockan 13.30 idag hade mötte jag upp vår kostymansvarig på teatern som heter SAM en toppenkvinna som jobbat med The Phantom i säkert 10 år. Hon tog mig med till 20 gatan till en väldigt erkänd, meriterad och trevlig skräddare som heter Eric Winterling som även han jobbat med föreställningen i många år. Han gör den svarta kostymen som jag har på mig i föreställningen. För er som gillar musikaler så gör han även Elphabas klänning i Wicked… ja då vet ni det. Han hade även två fantastiskt fina hundar som jag glömde ta bild på, men jag blev väldigt förtjust i dem.

Sen tog vi en taxi upp till The Majestic Theatre där jag ska spela Fantomen. Där det var dags för ett mask- och perukprov. Då rök mitt skäggstubb, så nu ser man inte så gammal ut längre…ha ha! Det blev en tuff omgång – ganska svårt att helt plötsligt jobba med en helt ny person som ska sätta på dig ditt ”ansikte” speciellt eftersom smink och mask är en stor del av denna roll. Man vet liksom hur man vill ha det efter 6 månader i London och 8 föreställningar i veckan. Men jag försökte vara open minded, vilket jag är ganska bra på. Det tog lite längre tid än vi räknat med men shit vad skönt det är att man vet vad man vill idag som 40-åring. Man har lärt sig att vara rak och tydlig, så det kommer att bli toppen men det kommer nog ta ett tag…

Det är ju det som är den konstnärliga resan, den tillhör – den är kul. Här är tjejerna som gör peruk och smink, de har varit med i föreställningen i 20 ÅR!!! Gillar dom skarpt, man får höra så många roliga historier..Sen blev jag upphämtad av min kompis Michael vid ”stage door”. Fortfarande fantastiskt väder ute. Köpte en kaffe och drog iväg till inspelningsstudion där min andra kompis Stephen Schwartz spelar in cast-albumet till nyuppsättningen av PIPPIN. En helt fantastisk musikal som jag skulle vilja göra någon gång. Old school men av den bästa sorten – i denna nyuppsättning görs den med massor av cirkusartister vilket låter super spännande. Ska titta på den i helgen när jag är repfri.

Kul att vara med och se Stephen jobba i studion – such a pro!
Stephen har faktiskt låtit mig få hålla i hans Oscars- statyett en gång. Den han fick för sången med Whitney och Mariah som jag skrev om igår, han avslöjade för mig att den är gjord i plast med guldöverdrag och en tung vikt i botten så det ska kännas som solid guld…ha ha – man sparar in här också.

Sen tog jag en taxi ner till NYU för att träffa min nya dialekt coach som ska hjälpa mig lite mer med min engelska accent. Tänkte att jag skulle slipa på den lite till nu när jag får chansen att öva varje kväll på scenen. Vore ju kul om man fick en 100 procent perfekt accent någon gång, hard work men jäkligt kul! Det visade sig att Deborah hade jobbat med Peter Stormare när han spelade i en pjäs här på Broadway för några år sen. Hennes man kunde dessutom prata som en skåning, information hon väldigt gärna ville dela med sig av… Mycket lustigt. Hon visade dessutom för mig hur det låter…

Sen blev det en Yellow-cab hem upp till teaterdistriktet där min underbara lägenhet ligger. Nu är jag så himla hungrig och måste ta mig ut och käka lite innan jag ska plugga text och njuta lite mer av min fantastiska utsikt. Har lite hemlängtan men det är en skön känsla att ha, då vet jag vart jag har mitt hjärta.

Idag slog det mig hur fantastiskt lyckligt lottad jag är och hur tacksam jag är för att jag får vara här – jag lever min dröm just nu och jag är stolt att jag kommit så här långt! Jag har jobbat hårt för det. Stolt att jag vågade drömma!

Sluta aldrig drömma!!!!! Dreams do come true, even after 40……

Sov gott !

P.s Nu blommar Magnoliorna här, det är kärlek det!

Idag, Söndag, har jag mest strosat runt här i NYC. Försöker att acklimatisera mig nu, vänja mig vid luften, inför repetitionsstarten på Onsdag. Fantastiskt fint väder här idag, våren har minst sagt kommit lite längre här. Hade ett frukostmöte med den fantastiske fotografen Mattias Edwall och tittade på bilder som han tagit på mig inför ett reportage i svenska ELLE som kommer senare i sommar. Sådan tacksam miljö att fota i här i New York.

På kvällen träffade jag två av mina bästa vänner här; Michael Rose och Stephen Schwartz. Michael är skådis och sångare som just nu gör sin Broadway debut i musikalen ¨WICKED¨och som jag lärde känna när jag bodde här 2009. Stephen har jag känt sedan jag spelade Cabaret i Köpenhamn 2003. Då fick jag äran att spela in en av hans sånger till en ny dansk musikal som handlade om HC Andersen. ”Wings of a Swan” hette låten och vi har varit vänner sen dess. Han ligger bakom en mängd fantastiska musikaler som ”PIPPIN” och långköraren ”WICKED” som gått 10 år på Broadway nu! Han skrev också den fantastiska Oscars vinnaren ¨When You Believe¨ som Whitney och Mariah sjöng tillsammans.

Just ”PIPPIN” får en revival här på Broadway nu i April och jag har blivit medbjuden i morgon att få vara med i skivstudion när orkestern spelar in sina grejer till det nya cast-albumet som ska komma ut! Det ser jag mycket fram emot.

Imorgon ska jag göra mina första kostymprovningar och så ska jag få göra mitt första masktest,  alltså, smink och perukprovning. Den ser tydligen lite annorlunda ut här så det ska bli spännande. Det tog ju ett tag att vänja sig vid det jag hade i London. Ska tydligen få en helt ny mask också…

Jag ska också träffa en dialekt-coach i morgon under en timme och jobba på min brittiska accent lite till, härligt! Här ska det slipas…

Har också flyttat in i min lägenhet idag! Här ser ni utsikten från mitt vardagsrum. Jag bor på 40 våningen, en ny erfarenhet. Hoppas att det inte blåser…

Nu ska jag sova.

P

Idag tänkte jag börja blogga om förberedelserna för mitt livs största jobbäventyr hittills – Min Broadway-debut som ¨THE PHANTOM¨ i Andrew Lloyd Webbers succé musikal.

¨The Phantom Of the Opera¨ som i år firar 25 år här i NYC där jag som sagt fått den stora äran att få gestalta titelrollen. Efter mina fantastiska 6 månader i Londons West End förra året blev jag tillfrågad av producenten för föreställningen – Sir Cameron Mackintosh – om jag kunde tänka mig att göra samma sak igen fast här i Amerika. Sjävklart tackade jag JA – detta har ju varit en dröm för mig sedan jag som liten grabb satt och pratade med musikalstjärnan Ulla Sallert i hennes loge på Folkan i Stockholm där jag spelade ett av barnen Von Trapp och hon Abbedissan i musikalen Sound of Music. Hon var ju den första svensken som spelade en stor roll på Broadway och jag minns att jag satt som klistrad och lyssnade och fascinerades av hennes berättelser och fantiserade att jag en dag också skulle få komma dit…

Nu är jag här…det känns så spännande och inspirerande. Vilken ära och vilket äventyr det här kommer att bli. Lärorikt! Jag ska njuta varje sekund – ta vara på varje ögonblick.

När jag var här i slutet av januari i år för att medverka som en av fyra utvalda Fantomer i den stora 25 års jubileums konserten frågade jag hur många andra européer som varit över och spelat Fantomen här så svarade de att jag är den första sen Michael Crawford – han som gjorde originalet. Så stort är det.

Så om ni känner för det och har tid att följa med så tänkte jag skriva och posta bilder här och berätta om allt som händer på vägen till min premiär.

Här börjar äventyret!