Mitt onsdags-rep började inte förrän kl 16.30 idag eftersom teatern har dubbla föreställningar på onsdagar – så all tid som fanns på scenen idag var mellan föreställningarna. Så då passade jag på att ta en promenad i Central Park – efter att jag tvättat lite vilket var nödvändigt. Jag skulle kunna spendera flera dagar i sträck i denna fantastiska park om jag kunde – jag menar hade denna oas inte funnits i NYC så vet jag inte riktigt om jag hade pallat vara här så länge. Träden, blommorna och fåglarna – naturen behövs helt enkelt för att möta upp mot all betong, metall och asfalt  som finns här på Manhattan. Men det är väl den här kombinationen mellan skyskrapor och natur som gör NYC så mäktigt och speciellt. Mitt första mål för dagens promenad var att se körsbärsträden som nu blommar för fullt och som är fantastiskt vackra här. Tänker alltid på Bröderna Lejonhjärta när jag ser dom, som för övrigt var min favoritbok när jag växte upp. I slutet på 90-talet när jag bodde i London och spelade Miss Saigon så blev jag tillfrågad om jag ville spela i en eventuell musikalversion av boken – och så fick jag ett brev från Astrid där hon skrev att hon önskade att jag spelade Jonathan i föreställningen. Ett stort ögonblick för mig. Tyvärr blev den inte av då, men brevet finns kvar.

Sen skyndade jag mig vidare till magnoliorna som också blommar nu och som det finns massor av i Parken. Jag älskar Magnolior, vilken power de har dessa träd.

Jag passerade också den fina teaterscenen där man spelar Shakespeare på somrarna samt en stor musikteater produktion – tror det var här HAIR fick sin senaste revival för några år sen som blev så uppmärksammad!

Det speciella tycker jag när man går i stora Central Park är ju att om man står mitt i parken – mitt i naturen – så ser man runt om i horisonten hur alla skyskrapor liksom formar en kant runt hela parken – det ser helt magiskt ut. Två världar som möts.

Sen blev det dags att rusa iväg till teatern via Columbus Circle och ner för 8 Avenyn till  min teater som ligger på 44th street mellan 8 och 9 Avenyn,
fast sceningången ligger på 45th – det är där jag går in…

Idag fick jag äntligen repa lite längre med min ”riktiga” Christine – Samantha Hill – hon som spelar flest föreställningar. Det har tydligen varit så i alla tider att den som spelar The Phantom spelar alla 8 föreställningar i veckan men att Christine ”bara” spelar 6 i veckan – nu sjunger hon visserligen mer än Fantomen men det kan ju också bero på att Andrew Lloyd Webber ville att Sarah Brightman skulle vara hemma med honom två extra kvällar i veckan… de var ju tillsammans då.

Samantha liksom de andra två tjejerna visade sig vara helt underbar att jobba med så nu känns det som att det här kommer bli en bra spelperiod för mig. Känns som dom är öppna och mottagliga för att ta spelet och rollerna vidare tillsammans med mig – inspirerande! Känns väldigt bra med regissören här också Seth – speciellt nu efter mötet med Hal Prince igår – så känns det som allt nytt grundades på ett bra sätt. För att inte tala om David Caddick min Musical Supervisor – han guidar mig så skickligt genom musiken – ger mig den bästa och konstruktiva hjälpen man kan få.

Sen gick jag hem åt och somnade framför TVn… Jag är trött nu – det är intensivt – och kul!