Tidningen/sajten Mixmag har låtit läsarna spekulera och rösta fram världens bästa danslåtar. Tiotusentals röstade och till slut kokades det fram en mustig och dansant topplista. Men är det egentligen världens bästa låter? Här är i alla fall topp 3 med kommentarer av din favoritblogg:

Plats nummer 3
Prodigy ”Smack my bitch ip” [XL] 1997
På sin tid var Prodigy den absolut tuffaste orkestern. Imponerande recensenter, så här i efterhand kanske lite väl påstrukna av 90-talets extremt generösa bjudsprit, kallade det brittiska bandet för rocknrollens framtid. Så bra var dom inte men absolut ett coolt sent 90-talsfenomen. Och videon regisserade av Jonas Åkerlund är fortfarande spektakulär. Lite kuriosa för folk intresserade av 90-talsklubblivet i Stockholm: Kokainet i videon hackas med ett VIP-kort från G-klubben, en klubb som var allra tuffast på sin tid.

Plats nummer 2
Tiesto ’Adagio For Strings’ [Independance], 2004
Gjorde tillsammans med OS-spelningen i Grekland Tiesto till den arenagigant han numera är. Låten är en cover på ett klassiskt stycke med samma namn skapat av Samuel Barber (1910 -1981), kanske 1900-talets största kompositör. Tiesto gjorde trudelutten till en riktig trancerackarrökare. Personligen tycker jag låten är lite halvlökig och inte är världshistoriens näst bästa låt.Misstänker att Tiestos fans kanske röstade lite väl hårt.

Plats nummer 1
Daft Punk ’One More Time’ [2000 / Virgin]
Glad, cool, filterhousigt och svängigt värre. Väl värd sin plats numero uno. Perfekt för sena nätter på lyxiga utomhusklubbar vid Medelhavet där dansen pågår till soluppgången, alla är på topphumör och dansen blir fultständigt bananasgalen när breaket brakar loss.

Nu kan ditt Facebooksnokande belöna sig. Någonstans på Facebook finns det en fejkad profil där superstar-dj:n Steve Angello har gömt sig. Snoka reda på den och Angello bjuckar på en lyxig röjarvecka i Miami. Pitch, Aftonbladets dj-blogg om både den nya och gamla skolan tycker faktiskt du är värd en röjarvecka i Miami så börja snoka redan nu.

Steve Angello explains CatchSteveAngello.com from MTV on Vimeo.

Under en lång tid var housemusiken väldigt pianoplinkandes. Det plinkades och det plinkades så det stod härliga till på i stort sett all housemusik. Mannen som alla houseälskare kan hålla ansvar för detta pianioplinkande är Marshall Jefferson. Han var den som förde in pianoriet på allvar i housemusiken med låten ”Move your body”, en låt som även kanske var det första househiten.

Nu kommer denna 54-åriga ikon till Sverige för att spela på Slakthuset i Stocholm. Supersväng utlovas!

Här orerar och lirar Marshall för fulla muggar

Marshalls dunderhit i remixversion tillsammans med italianon Benny Bennassi

Noggranna läsare av Pitch, Nöjesbladets dj-blogg om både den nya och den gamla skolan vet att jag är i Las Vegas på bröllops-dj-konferens. Tack vare mitt exotiska europeiska ursprung fick jag under gårdagens coctailmingel erbjudande om att hålla ett kort föredrag om den svenska bröllops-dj-scenen. Självklart tackade jag ja. Mitt föredrag var inte direkt superförberett och det blev som alltid när jag ska visa mig i offentlighetens ljus: ett himla viftande med armarna. Vet inte varför jag jämt gör så men det är precis som om jag får kraft, superkrafter rent av genom att vifta med armarna.

Hursomhelst där var jag, guest speaker i slutet av en annans föredrag – ett föredrag som handlade om webbsidor för bröllops-dj:s. Jag presenterades som Olle Kvarnsmyr, Entertainment Editor, Stockholm Sweden. Började mitt föredrag med ett ”Goood moorning America”, har alltid velat säga det, lite som Robin Williams i ”Good Morning Vietnam”. Orerade därefter lite om hembygdsgårdar, drunken vikings och att ”the sun never goes down” på sommaren. Ärligt talet kanske jag vinklade upp sexigheten med svenska bröllop. Men jag fick rejäl feeling och gick fram och tillbkaka på scenen som jag sett proffsiga key note-speakers gjort. Jag visade lite bilder jag hade på min Facebooksida och det kändes märkligt nog som jag hade publiken i min hand för ingen buade. Tvärtom var det värsta fnissfesten till min stora glädje. Jag tackades flott med applåder och fick som arvode ett ett utprintat foto med mig tillsammans med galanta damer från Brides Magazine.

Drabbades av en sjuhelvetes försenad jet lag under morgonens föreläsning här på bröllops-dj-konferensen i Las Vegas.
”How to upsell weddings with laser” var ämnet för morgonkvisten.
En kanske inte världens bästa talare berättade om laser. Och som det pratades om laser. Men mest pratades det om laserlagar och regler. Det var FDA hit och RGB dit – plus en massa andra förkortningar som fick mig att toksomna. Min bordsgranne för dagen som var otroligt lik Cee lo fick väcka mig. Jag vaknade dessutom pinsamt medveten om det hade pågått rejält med snarkande från min sida och att de övriga deltagarna viskade om mig.
”Dude, that European guy is sleeping hard” sa En dj från Texas (han hade i alla fall cowboyhatt).

Jag har börjat bli mer och mer känd som ”The European guy” här. Bröllops-dj:s är ett nyfiket släkte och Europa verkar många tycka är intressant.  Jag har hållit låda om krisen i Grekland, Europas ”töntiga” vapenlagar, svenska bröllop, svenska dj:s och kungahuset. Min härkomst har varit inträde till flera Budweiser, kaffe och goda samtal. Det känns om jag gör inte annat än går runt och är ”European”. Pitch, din favorit-dj-blogg har till och med fått erbjudande om att hålla ett kort anförande om den svenska bröllops-dj-scenen. En ära som jag självklart tackade ja till. Så i morgon bitti är det jag som ska försöka se till att bröllops-dj:sarna inte tar en tupplur.

”Lets do this” är ett uttryck Pitch, din favoritblogg vid flera tillfällen har stött på här i Las Vegas under bröllops-dj-konferransen. Det började redan i morse. Under föreläsningen ”Find your inner rockstar” bad föreläsaren samtliga åhörare ställa sig upp, skaka hand med personen bredvid och berätta en ”scarstory”. Alltså en personlig historia där blodet flyter och ben knäcks.
Jag svamlade loss med för morgonen en ganska så yrvaken engelska. Min ”scarstory” var en konstigt invecklad historia som inbegrep benbrott och mopedfärder i Knivsta (”Knifetown”). Min historia var obegriplig och poänglös men kanske hade lite ”foreign charm”. Mannen jag berättade den för var en storväxt gentleman från Chicago. Han väntade ett par långa sekunder, tittade på mig med ett par sorgliga ögon, såg inte ut att vilja prata men sa till slut: ”Lets do this”.

Gentlemannnen och även bröllopskaraokeexperten, fick jag reda på senare, var fyra år när det hände. Han lekte kurragömma med sin mamma där hemma i Chicago, Illinois, han bestämde sig för smyga ner i källaren för gömställe, hittade den stora stora amerikanska torktumlaren, kröp in i maskinen, och lyckades på något sätt stänga locket. Amerikanska torktumlare har en egenhet att snurra sakta när locket är stängt och tvätten är torr. Detta för att tvätten inte ska skrynkla sig. Men nu var det ingen tvätt i maskinen – det var den unga Chicagomannen. Jag fick aldrig höra slutet på historien då tiden för ”charing” tog slut och föreläsningen fortsatte. Men jag frågade artigt om han kunde berätta vidare senare.

Föreläsningen tog slut, jag och Chicagomannen köpte varsin kaffe och munk och gick ut i solen och satte oss i poolområdet. Han fortsatte historien:
”Maskinen snurrade sakta, jag hade bara ett par kortbyxor och en t-shirt på mig och jag skar mig på flera ställen på dom där taggarna inne i maskinen”
Trots blodflödet gick allt relativt bra. Chicagomannens mamma hittade honom ganska så snabbt och förde honom till vårdcentralen för omplåstring. Men händelsen hade suttit djupt inombords. Faktum var att han inte hade berättat historien på 34 år. Jag var den första han hade berättat historien för. Jag berättade om jobbet  som skribent i Pitch, Aftonbladets dj-blogg och att denna historia kan dyka upp i denna digitala publikation.
”Berätta för hela världen du”, sa Chigagomannen och skålade med den stora Starbuckskaffekoppen.

Bröllosp-dj-konferenser i Las Vegas är fantastiskt

Bröllops-dj-konferensen, din favoritblogg Pitch bevakar, håller till på Hotel Riveria i Las Vegas. Hotellet är berömt för att vara det rökigaste hotellet på strippen. En traditon och stolthet Hotel Riviera noggrant verkar kultivera då Pitch fick en cigaretttändare tillsammans med hotellnyckeln. På tavlor med guldram ser vi celebriteter som Elvis, Frank Sinatra och Kenny Rogers blossande på cigaretter och överallt vandrar gäster runt med cigarrer och cigaretter i munnen som om det inte fanns någon KOL i morgon. Men det finns ett ställe där det råder rökförbud och det är i konferanslokalen ”Royal Pavillion”. Och det är i denna kungliga lokal invigningsfesten tilldrar sig.

En typisk bröllops-dj är mellan 38-55 år, vit, har en Homer Simpson-liknande skäggväxt, är relativt överviktig, har rutig utanpåskjorta och heter/har ett artistnamn som typ ”Big Mike”. Han är proffstrevlig, nördigt intresserad av dansant musik och gillar att vara i centrum. Det blev dock lite stelt under invigningstillställningen som självklart skulle gå i dansens tecken. Att få ett par hundra medelålders män att dansa med varandra är inte det lättaste. En inhyrd MC jobbade så nästan hatten trillade av för att få herrarna upp på golvet. Men ingen dansade och det gigantiska dansgolvet var lika ödsligt som öknen bara ett par kilometer bort där en och en annan mafioso ligger nergävd. Ett öde som vi dessutom alla hotades med av den allt mer deperata master of ceremoni-mannen. Den sponsrade discobelysningen blinkade för tomma själar och oron i luften steg.

Plötsligt vände det. Den hattprydda MC:n trollade fram sitt ess, ett superproffs – en line dance-dj-man och vips började alla ”Big Mikes” höfter att röra på sig. Dansgolvet fylldes snabbt av herrar redo för gruppdansaktivitet. Samtidigt som line dance-mannen höjde tempot, gormade, dompterade och snurrade på höfterna för en tacksam publik.

När det pratas om dj:s handlar det ofta om superstar-dj:s. Det snicksnackas typ om att Avicci smådissar Madonna samtidigt som han får en miljard för att trixa lite med minneskortet på sina Pioneer 2000 Nexus. Men dessa luxösa herrar med kepsar bakåtfram är långt från representativa för det ädla yrket som discjockey.

Det är därför min plikt kära läsare av Pitch – Aftonbladets helt makalösa dj-blogg att skriva om de lite bortglömda musikaliska fantasterna. Jag pratar såklart om bröllops-dj:n.

Kungarna och drottningarna av denna kärleksfulla och skivspelande yrkeskår träffas en gång om året i Las Vegas. Där utbyts det perfekta spellistor, spanas in ny teknik och tas del av föreläsningar som ”Father & Bride-dance 2.0” eller ”How to cool down nervous grooms”.

Din favoritblogg Pitch befinner sig därför självklart just nu i Vegas för att riktigt mojsa in sig bröllopsdiscjockeriet. Undertecknad har precis checkat in på Riveria Hotel och kommer genast att bege sig ner coctailbaren för att mingla med dessa spännande musikanter.

Your browser does not support the video tag