På måndag morgon bär det av. Hann precis vara hemma en vecka efter WSOPE med sonen och influensan. Denna gång är det tre pokerturneringar som står på schemat. Först ut blir EPT London. Sen blir det sol, bad och mera poker på Aruba i en vecka. Sista stoppet är EPT Baden. Beräknad hemkomst 20:45 den 11:e oktober (troligtvis bagagelös och försenad om man ska se till min individuella statistik).

Jag älskar mitt jobb, jag älskar resorna men framförallt älskar jag gemenskapen och sammanhållningen som blir på ”touren”. Samma gäng som åker världen över, som en ständigt växande familj. Ibland önskar jag dock att det fanns tid till att se resmålen lite mer men oftast är det flygplats-hotell-kasino-hotell-flygplats-hem. Ibland blir det en utgång eller två. Som spelare har man den fördelen med att man kan trösta sig med att ge sig ut på lite sightseeing eller ett strandbesök efter att ha åkt ur turneringen. Jag befinner mig i spellokalen från det att turneringsledaren sagt den berömda frasen ”shuffle up n deal” tills att en lycklig vinnare håller upp en check värd flera miljoner.  

Fick en kommentar om att det var en intressant tidpunkt för ett första inlägg i bloggen. Jag har en udda dygnsrytm. Det kommer ni nog att märka. Jag jobbar som bäst efter midnatt och det är då min kreativitet sätter igång. Just nu sitter jag även och följer världsmästerskapen på nätet, WCOOP vilket gör att jag inte kan slita mig från dataskärmen. Addicted är en bra beskrivning. Sverige har lyckats ta tre bracelets efter elva event. Försöker jobba/raila in fler! Kanske ska försöka satellita mig in i maineventet den sista. Det vore kul att spela själv för en gångs skull. Senast jag spelade live i ett halvslaskigt homegame för tre veckor sedan. Innan dess var någon gång i juli på The Venetian i Las Vegas. Någon dag ska jag berätta om mina sjuka cashgameupplevelser från ”sin city”. Jag ska berätta om hela Vegasresan, inte idag, inte imorgon men det kommer…