Så där. Pulsen är nere på det normala, jag andas normalt och jag kan ta mig tid att skriva lite här. De första timmarna av varje turnering är de västa. Förutom att jag vill fånga alla på bild innan de åkt ut så är det ett 50-tal vänner som ska sägas hej till samtidigt.

Devilfish…jag undrar när han ska inse att hans ringar mest är risiga och att hans raggningsrepliker aldrig kan uppfattas på något annat sätt än stötande. I två år har jag hört kommentaren ”you get a better picture up at the room later” varje gång jag tar en bild på honom. I början blev jag livrädd men numera kan jag handskas med både honom och han lite halvt avstötande komplimanger. Jag skämtar bort dem eller driver tillbaka.

Kasinot är inte alls vad jag hade kunnat förvänta mig. Det är hur fint och luftigt som helst. Däremot är väl det man kallar för mediarum inte riktigt vad jag hade kunnat önska. Vi är rätt bortskämda med lyxiga mediarum som ligger i nära anslutning till spellokalen. Denna gång är det i en liten skrubb längst upp i byggnaden. Det tar ungefär fem minuter att gå emellan. Fördelen är väl att vi alla får motionera lite…

Även om mediarummet är lite halvkallt så måste jag ge dem en eloge för servicen. En supersnygg mulattjej (hon borde byta yrke till modell) som kommer nån gång i halvtimmen och frågar om vi vill ha något att äta eller dricka. Skönt med en liten mamma som tar hand om en eftersom detta aldrig är något man har tid med själv under turneringarna.

Var är svenskarna? Ett fåtal kända ansikten på plats. Jag hoppas verkligen det blir fler imorgon. Christer Johansson har jag inte sett på ett tag men sprang på honom i hotellobbyn igår. Han och frun Birgitta har inte haft tid att åka på touren senaste tiden, egentligen hade han inte tid med London heller men hans pokersajt hade haft kval till turneringen som han vann. Synd!

Jag visade det föregående inlägget för Lee som utbrast ”åh nej. Jag ville ju inte att någon skulle se den där bilden så jag lämnade kvar den på båten”. Hahaha…tji fick han!

Vicky som vann här förra året. Jag vet inte riktigt om jag ska hata eller älska hennes hatt dock…

En ROSA Bluff-magazine!!!! Heja Anette! Heja Bluff!